Historisk SD-konferens i Mölnlycke: Sverigedemokraterna – kulturpartiet!

SD Södertäljes representanter vid kulturkonferensen i Mölnlycke.

Sverigedemokraterna skall bli ”kulturpartiet”. Det var ingångsvärdet för den historiska konferens för kulturpolitiker som helgen 20-21 maj 2017 arrangerades i Mölnlycke kulturhus strax utanför Göteborg av SD-distriktet Västra Götaland.

Det kändes hedrande att, som mångårig kommunal kulturpolitiker och ledamot i kultur- och fritidsnämnden i Södertälje, bli inbjuden till ovannämnda evenemang. Extra trevligt var det givetvis att få representera Kringelstaden tillsammans med min ersättare i kultur- och fritidsnämnden – som också råkar vara partiets gruppledare i fullmäktige – Beata Kuniewicz.

SD som kulturpartiet par preference. Det låter något, det, särskilt med tanke på att SDs partiledare Jimmie Åkesson nyligen officiellt deklarerat som sin föresats att SD måtte bli bekant som ”vårdpartiet”. http://www.di.se/nyheter/akesson-sd-ska-bli-vardpartiet/

Sverigedemokraterna torde dessutom sedan många år tillbaka vara väl etablerat som ”det invandringskritiska partiet” och även som ”försvarspartiet” och ”kasta bovarna i finkan”-partiet. Men det är väl inget som säger att vårt parti inte också kan bli känt som kulturpartiet!

På bilden syns från vänster konferensledarna Angelika Bengtsson, Aron Emilsson, Karl Efraimsson och Sara-Lena Bjälkö. Foto: Tommy Hansson

Om den sverigedemokratiska inställningen till den svenska kulturen kan man läsa följande i riksdagsmotionen 2016/17:2212 av Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Cassandra Sundin och Sara-Lena Bjälkö:

För Sverigedemokraterna spelar kulturen en central roll i livet, politiken och samhällsbygget. Vi eftersträvar en bred och livskraftig svensk kulturpolitik där barns, äldres och funktionsnedsattas rätt till kultur särskilt beaktas. För oss är det självklart att vi i Sverige har ett unikt och värdefullt kulturellt arv som är värt att bevara och belysa. Den gemensamma svenska kulturen har hållit oss samman och utgjort grunden för framväxten av det demokratiska, fredliga och solidariska välfärdssamhället. Att stärka den nationella identiteten och kulturarvets ställning är således en angelägen uppgift för alla oss som vill befrämja en positiv samhällsutveckling. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/utgiftsomrade-17-kultur-medier-trossamfund-och_H4022212

Uppgiften att bevara och förstärka vårt svenska kulturarv är desto mer angelägen som den rödgröna regeringen med kulturminister Alice Bah Kuhnke som sponsor står i begrepp att lägga en så kallad kulturarvsproposition med beteckningen 2016/17:116 ”för ett Sverige som håller ihop”.

Vad är kulturarv? Några hållpunkter. Foto: Tommy Hansson

Bakom denna till synes vällovliga målsättning döljer sig dock en tämligen sinister verklighet: enligt uppgifter som presenterades av Aron Emilsson på konferensen i Mölnlycke lyser allt som kan tolkas som stöd för ett specifikt svenskt kulturarv på nationell grund med sin frånvaro i den kommande propositionen, den första i sitt slag på cirka 40 år. http://www.regeringen.se/regeringens-politik/kulturarvspolitik-for-ett-sverige-som-haller-ihop/

Noga taget är det inte så litet förvånande att en proposition av detta slag, som framför allt bejakar det mångkulturalistiska samhället, kommer först nu. Det var i proposition 1975:26, antagen av en enhällig riksdag, som regeringen Olof Palme (S) lade grunden för den rådande mångkulturen.

Proposition 1975:26 följdes sedan upp av flera regerings- och riksdagsbeslut som cementerade mångkulturalismen som överordnad svensk(fientlig) samhällsideologi. Läs om den utvecklingen här: https://aktualia.wordpress.com/2011/07/10/mangkulturens-historia-i-sverige/

Några av konferensdeltagarna samlade i Mölnlycke kulturhus. Foto: Tommy Hansson

De omkring 60-talet deltagarna i den historiska SD-konferensen i Mölnlycke indelades i sex arbetsgrupper, där jag hade förmånen att ingå i den av Aron Emilsson ledda gruppen ”Kulturarv/-miljö och arkiv (landsting + kommun)”. Min Södertälje-kollega Beata deltog i gruppen ”Idrott, friluftsliv och civilsamhälle inklusive föreningsliv (kommun)”.

Den övergripande fråga kulturarvsgruppen hade att ta ställning till var hur partiets politik avseende nationella kulturarvsfrågor bäst skall överföras till kommun- och landstingsnivå.

Litet smickrad blev jag ju över att SD Stockholms läns distriktsordförande Per Carlberg, som exempel på hur man kan agera för att stärka kulturarvet i en kommun, i sin redovisning av gruppens arbete tog upp min KF-motion från 2013 om att uppkalla en offentlig plats eller gata till minne av Södertäljes förste för ämbetet utbildade borgmästare, Zacharias Anthelius (1573-1624), vilken led martyrdöden för sin katolska tro.

Motionen bifölls, så numera är parken utanför Sankt Ansgars katolska kyrka i Södertälje namnändrad från Kanalparken till Zacharias Anthelius park. https://sodertalje.sd.se/wp-content/uploads/sites/55/2013/10/Uppkalla-gata-eller-offentlig-plats-till-Zacharias-Anthelius-minne1.pdf

SDs kulturpolitiske talesman Aron Emilsson ledde kulturarvsgruppen. Foto: Tommy Hansson

Vi i SD Södertälje har vidare, för att nämna några ytterligare exempel på motioner till fullmäktige samt förslag i våra budgetmotioner, föreslagit kommunen att inrätta en kommunal kulturarvsfond, att genomföra en kulturminnesinventering, att stärka Torekällbergets ekonomiska resurser samt att dra in anslaget till den vänsterradikala Oktoberteatern.

Per Carlberg tog på konferensen upp den inte helt oväsentliga frågan, hur vi sverigedemokrater skall hantera den skepsis till kulturen som på sina håll säkerligen finns i vårt parti. Vilket inte är särdeles märkligt, då 68-vänstern sedan vid pass ett halvt sekel tillbaka inmutat kulturen som sin egendom.

Det finns väl inget enkelt svar på hur detta mera exakt skall kunna åvägabringas, men en god början är att ta fasta på Aron Emilssons uppmaning att göra SD känt som ”kulturpartiet” och då med en samlande nationell kultur i åtanke.

Jag menar nog att vi i SD Södertälje/Nykvarn faktiskt gjort en hel del för att främja den målsättningen!

En bild hämtad från Zacharias Anthelius park pryder omslaget till SD Södertäljes budgetförslag 2016. Foto: Tommy Hansson

Vid kulturkonferensen i Mölnlycke dryftades en hel radda andra tankar och synpunkter som jag av utrymmesskäl valt att avstå från att redovisa här, men en tanke som framfördes av Sven Bager från SD Flen var att stödja redovisningen av vår intressanta motorhistoria. Även vår rikhaltiga industrihistoria bör bevaras och tillvaratas, för att ta ett annat exempel

När jag och Beata satte oss på (det kraftigt försenade) SJ-tåget tillbaka till Södertälje hade vi en uppsjö av nya intryck och bekantskaper i bagaget. Vi tackar distrikt Västra Götaland samt riksdagspolitikerna Aron Emilsson, Angelika Bengtsson och Sara-Lena Bjälkö samt politiske sekreteraren Karl Efraimsson för deras benägna insatser under konferensen!

Nu eskalerar brottsligheten igen i Södertälje!

Bilbränder är den brottstyp som uppvisar den kraftigaste ökningen i Södertälje och på andra håll..

”Skadegörelse, Södertälje: Sex fordon skadade av brand i Fornhöjden.”

Så skrev Polisen Stockholm i ett tweet den 23 maj. Det behöver knappast tilläggas att det förekommer bilbränder även i andra problemområden i Södertälje än Fornhöjden.

Den 20 april skrev vidare Polisen Södertälje på Facebook att en gravid kvinna hade körts på i Ronna av ett tvåhjuligt motorfordon. Det fortsatta händelseförloppet beskrevs på följande sätt: ”Föraren avvek från platsen men kvinnans man lyckades få tag på honom och försökte hålla kvar honom på platsen i väntan på polis. Föraren lyckades då tillkalla flera andra personer som gemensamt misshandlade mannen.”

Det kan tilläggas att kvinnan bar traditionell muslimsk klädsel, vilket givetvis inte på något sätt förringar brottsligheten..

Se där två rapporter om kriminalitet i Södertälje 2016. Polisen står i båda fallen maktlös. Kommun och polis i samverkan har med viss rätt berömt sig av att ha lyckats komma till rätta med brottsligheten, inte minst den som är gängrelaterad, men nu tycks brottsligheten eskalera igen.

Polismakten behöver förstärkta resurser som kan sättas in i allvarliga lägen.

Förutom småbrottslighet, som ovanstående två exempel ur högen väl kan sägas vara exempel på, har vi under senare tid även sett prov på synnerligen grov kriminalitet. Således sköts natten mot den 10 april en 18-årig man ihjäl med flera skott i en bil vid föräldrarnas hem i Geneta. Enligt polisens talesman Peter Nylind i Länstidningen den 17 maj hade 18-åringen en längre tid levt med ett dödshot hängande över sig.

Södertälje är endast ett exempel på kommuner i Sverige där såväl grov som mindre grov brottslighet tenderar att skena iväg på ett okontrollerbart sätt. I ett antal problemområden har polis och räddningstjänst svårigheter att vistas och verka på grund av stenkastning och andra typer av trakasserier från så kallade ungdomsgäng.

Det som debattören Marcus Birro framhöll på sajten Nyheter 24 den 17 maj om läget i Sverige som helhet kan nog åtminstone delvis sägas inkludera Södertälje:

Det handlar om ett samhälle som fullständigt abdikerat, som klivit av sin roll som samhälle.http://nyheter24.se/debatt/845066-birro-polisen-norrkoping-stenkastning-branna-bilar

Tunga orsaker till den pågående nedmonteringen av Sverige som civiliserat samhälle är i Sverigedemokraternas perspektiv en skenande massinvandring med åtföljande segregering. Det är en utveckling SD varnat för under många år men som övriga partier först nu yrvaket noterar. En utveckling som understryker relevansen i SD Södertäljes krav på ett årligt mångkulturellt bokslut.

Gummikulor används av bland annat spanska polisen.

Vi avvisar absolut inte metoder som sociala insatsgrupper, en resursförstärkning av socialtjänsten eller dialog – med eller utan kaffe och bullar – mellan polis och ungdomar i den så kallade riskzonen. SD Södertälje har exempelvis nyligen lagt en motion i fullmäktige om utökad nattvandring av föräldrar och ideella grupper. Vi tycker därtill det är självklart att ett fördjupat samarbete mellan Södertälje kommun och polisen kommer till stånd.

Den mjuka linjen räcker dock inte. Det behövs sannolikt även kraftfullare metoder av typ utegångsförbud och förstärkta polisresurser både personellt och materiellt i form av exempelvis beväpning med vattenkanoner och gummikulor vid allvarliga lägen då samhällets grundfunktioner riskerar sättas ur spel.

Daltet har nått vägs ände!

Fotnot: Artikeln har tidigare varit införd i Länstidningen, Södertälje den 2 juni 2016 med Tommy Hansson och Beata Kuniewicz angivna som textförfattare.  Smärre ändringar har gjorts.

Mina prylar (22): Gammal Levin-gitarr

 Levingitarren. Foto: Tommy Hansson

En av de gamla prylar i mitt hem jag haft mest glädje av genom åren är en liten gitarr som ursprungligen kommer från min mormors hem i Södertälje. När min fru i början på 1980-talet lämnade in den för reparation i Stockholm fick hon av reparatören veta, att det faktiskt var ett instrument av det goda märket Levin.http://www.gitarr.org/gitarrer/levin.html

Historien om hur min mormor, fru Teresia Pettersson, född Lindblom (hon hette Emma också, men det namnet ville hon inte kännas vid), fick gitarren i fråga är rätt bra. Hon hade en halvbror som hette Manne Lindblom och som var sjöman. När han var på fyllan, vilket tydligen var rätt ofta, hade han för vana att vara frikostig med presenter som han, sedan han nyktrat till, tog tillbaka. Han var alltså en indian giver med ett engelskt/amerikanskt uttryck.

Den här gitarren fick dock min mormor av någon anledning behålla. Den hängde på en vägg i vardagsrummet (vilket också var det enda rummet) i hennes lägenhet på Gula gården i Södertälje, beläget på Doktor Martinsgatan 4 intill den nuvarande Oxbacksleden. När jag var liten brukade mormor rätt ofta passa mig när mina föräldrar skulle gå bort, och då hände det att hon plockade ner gitarren från väggen och drog en liten trudelutt.

 Min mormor som flicka och hennes mor. Fotot bör vara taget kring sekelskiftet 1900.

Vad jag minns var hon rätt duktig på att spela och sjunga; en sång jag minns att hon framförde för den lille dottersonen var visan om Amanda Lundbom samt en sång om en mormor som var gammal och grå. Jag minns min mormor med glädje, hon var en enkel kvinna och en stor personlighet, dotter till en ensamstående sömmerska från Visby och den drivande  kraften i familjen om två vuxna och fyra barn.

Hon föddes 1889 och dog 1975 och var gift med den enbente målaren Emanuel Pettersson, född 1883 och död 1958. Jag minns att jag ibland var litet rädd för morfar, som var en mycket snäll man, på grund av hans benprotes.

I min barndom åkte vi in till Södertälje – jag är uppväxt på en lantgård en mil utanför stan – varje lördag och hälsade på henne (och min morfar, när han levde). Ofta bjöd hon på köttbullar till middag, de godaste jag någonsin smakat. Färden företogs i min fars lastbil, först senare skaffade han personbil. Vi tillbringade varje julafton till och med 197o hos henne. Hon bjöd mig ofta på så kallade negerkyssar, små runda, vita mintplattor med en klick choklad i, samt Kungen av Danmarks söta bröstkarameller. Det hände även att hon bjöd på små punschflaskor av choklad.

 Mormor med mig och min kusin Ann-Marie på landet vid mitt barndomshem. Troligen sommaren 1954.

Om negerkyssar, se här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Negerkyssar

Gitarren har jag själv mången gång spelat på, både privat och så att säga offentligt. Inför valet 1994 framträdde jag således som valtrubadur på Gågatan i Södertälje, dels med den av mig skrivna låten ”Täljepartivisan”, dels med traditionella irländska sånger. Ja, jag fick rentav fördelaktiga recensioner i Länstidningen för min sång!

Det gick förhållandevis bra i valet också – Täljepartiet fick typ 2,25 procent av rösterna, vilket räckte till två ordinarie mandat och en ersättarplats i fullmäktige.

 Mina sånginsatser för Täljepartiet gav eko i lokalpressen.

Nu var det ett antal år sedan jag senast spelade på mormors gamla gitarr, använder mestadels en gitarr jag ärvt från min framlidna hustru Marika när jag någon gång får för mig att försöka sjunga och spela något. Det blir tyvärr alltför sällan och det låter därefter också.

Dagen före min födelsedag: radioplanering, ett bevis på uppskattning samt nomineringsmöte

 Delar av SD Södertäljes KF-grupp i fullmäktigesalen Demokratin. Foto: Tommy Hansson

I dag är det dagen före min födelsedag: den 21 november fyller jag 63 år om jag överlever natten.

Det har varit en tämligen bra dag, helt i partipolitikens tecken, tycker jag. Strax före lunch hade jag besök av Arnold Boström, ”stark man” i SD Huddinge och en gång i tiden SD riks partikassör.

Jag hade tidigare tillfrågats om jag ville medverka i Radio SDs sändningar i Stockholm. Givetvis tackade jag ja till detta hedersuppdrag. Arnold och jag gick nu igenom hur vi skulle lägga upp mitt debutprogram omfattande några politiska inlägg samt lämplig musik att spela i pauserna.

Utan att avslöja för mycket om programinnehållet kan jag säga att en del troligen kommer att handla om det organiserade tiggeriet samt att musiken kommer att framföras av Ensemble Pechlin. Behöver nog inte säga att det skall bli spännande och, som sagt, hedrande!

Alldeles bortkommen känner jag mig trots allt inte i sammanhanget. Jag har tidigare varit med och gjort närradioprogram samt har även jobbat i 13 år som talboksinläsare och har således god studio- och inspelningsvana.

Efter en lunch bestående av två ostkorvar med bröd satte jag genast igång med att skriva manus till min insats i programmet, vilket skall spelas in i morgon fredag. Jag var så gott som klar när det blev dags att per buss ta mig till vår partilokal för möte med KF-gruppen.

När bussen stannat i centrala Södertälje kom en man jag aldrig sett förut fram och framförde på ett ungefär detta budskap: ”Tack för det fina arbete inom politiken du gör för landet. Fortsätt med det, du gör en fantastisk insats!” Därefter skakade han varmt min hand innan han steg av och gjorde tummen upp när han passerade mitt fönster utanför bussen.

Måste säga att detta spontana uppskattningsbevis värmde hjärterötterna!

Mötet i lokalen syftade till att nominera våra partirepresentanter till det 30-talet nämnder, råd och styrelser samt nämndemän i tingsrätten vi tilldelats i kraft av 13,3 procent i kommunvalet och resulterande nio mandat och fem ersättarplatser i fullmäktige.

Listan med nomineringar har jag nu skickat in till sekreteraren i kommunens valberedning för fastställande i fullmäktiges budgetmangling den 15 december.

 Sommarvy från gång- och cykelbron mot inre Maren. Foto: Tommy Hansson

Hösten är utan tvivel den brådaste tiden för en kommunpolitiker, enkannerligen så här ett par månader efter ett val. Jag trivs bra med dessa aktiviteter, men det gäller att inte halka in i den negativa stress som alltför lätt infinner sig om man inte har litet distans till det man sysslar med.

Vad som gäller är att ta en sak i taget och göra så gott man kan utan att gå upp alltför mycket i varv. Jag tycker nog jag blivit ganska bra på detta, men så är jag också inne på tredje partiet och tolfte året som kommunalpolitiskt aktiv i min hemstad Södertälje. Icke minst viktigt är att inte beröras alltför mycket av lokapressens ofta osakliga kampanjjournalistik, som jag eventuellt får anledning återkomma till här.

I morgon blir det uppgång tidigt för ett möte med kommunstyrelsen klockan 8.30. Och på kvällen alltså inspelning av mitt jungfruprogram i Radio SD – får be en liten bön för att rösten skall hålla. Avkopplande aktiviteter samt vila väntar dock på lördag-söndag, och lördag om en vecka tänkte jag ha en liten fest.

Nu säger jag och min enarmade och enbenta tyghareflicka Tufsan god natt för idag. I morgon är jag ett år äldre!

 Tufsan har redan lagt sig…Foto: Tommy Hansson

Gråmulen måndag i november

 Höstutsikt från min balkong för ett par veckor sedan. Foto: Tommy Hansson

Måndag igen.

Inte bara det – en gråmulen sådan i medio av november till råga på allt. Tur då att jag råkar gilla sådant väder. Dessutom är det min hustru Marikas födelsedag i dag den 17 november. Hon skulle ha blivit 58 i dag om hon fått vara kvar hos oss.

Saknar henne väldigt mycket.

Dagen började tidigt för denna bloggare, som inte är speciellt morgonpigg. Jag hade stämt möte med en reporter från brittiska nyhetsbolaget BBC, Köpenhamns-baserade Malcolm Brabant, som är i stan för att göra ett nytt reportage om flyktingsituationen. Precis som han gjorde i januari i år. Självklart vill han höra vad vice gruppledaren i kommunens enda oppositionsparti har att säga i frågan.

Det var trevligt att återse detta verkliga journalistproffs som gör det han skall utan åthävor. Vi sågs vid tågstation Södertälje Centrum och gick därifrån den korta biten till kajen vid Maren just utanför gångbron, där det legendariska och ännu aktiva ångfartyget Ejdern ligger för ankar. En av Södertäljes pärlor.

Malcolm hade precis intervjuat kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S), som av de siffror hon dragit för reportern att döma nog medvetet tagit till i underkant. BBC vill pejla stämningen i Södertälje i anslutning till Migrationsverkets prognos om runt 100 000 asylanter – anhörigsiffran torde bli ungefär lika stor – till Sverige under 2015.

Att jämföra med den norska siffran 11 000.

Vi fattade posto framför Ejdern och hade sällskap av ett stort antal snattrande och uppburrade änder, och precis som i januari skötte Brabant både intervjuandet och kameran. Min uppgift var att hålla i en mikrofon med stickat (eller kanske virkat?) hölje samtidigt som jag svarade på frågor.

Det var över på kanske fem minuter. Det blev just inga knepiga frågor, och jag fick intrycket att reportern också tyckte att situationen med massinvandringen till vårt land trotsar all beskrivning. Om snacket gick hyfsat, det var i alla fall min subjektiva upplevelse, blev det ett antal omtagningar när jag skulle promenera på kajen.

”You´re not a natural performer”, löd omdömet och det stämmer säkert. Det är inte lätt att promenera och försöka se naturlig ut inför en surrande kamera – försök själva får ni se! Till slut var vi klara och när det färdiga resultatet föreligger – såvida jag inte blir bortklippt – kommer jag givetvis att redovisa detta.

Annars är det mycket nu. SD Södertäljes KF-grupp eller delar därav träffas titt som tätt nu, dels för att vaska fram en budgetreservation, dels att ordna fram bemanning till alla 30-tal nämnder och bolagsstyrelser där  vi får representation. Allt skall röstas om på fullmäktige den 15 december. Ett par dagar därefter har vi julbord.

Hörde slutligen på nyheterna en ISIS-avhoppare informera om, att det i dagsläget finns så kallade sovande celler i Europa inklusive Sverige med fanatiska islamistkrigare som väntar på klartecken för terrordåd från sin ledning. Detta har möjliggjorts genom muslimsk massinvandring till länder såsom Tyskland, Nederländerna och Sverige.

 ISIS – i en cell nära dig?

En representant från SÄPO försökte tona ner hotbilden genom att hävda, att det här har säkerhetsorganen redan så bra koll på. Jag kände mig av någon anledning inte helt övertygad. Kanske delvis beroende på att SÄPO-snubben hette Kassman.

Allra sist måste jag få gnälla litet också. Mina knän är inte så bra för tillfället, särskilt inte det högra. Artros? Slitna brosk? Har en remiss till röntgen på sjukhuset och tänkte gå dit i morgon.

 

Stressig – men rolig – vecka i valrörelsen

 Intervju med ABC utanför valstugan. Foto: Kristian Kawecki

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2601808-sverigedemokraterna

Det är söndag efter en stressig men rolig vecka i valrörelsen. Äntligen tid över att skriva ett inlägg på min älskade blogg igen. Tänkte i all enkelhet berätta i ord och bild om vad som sig tilldragit i smått och litet större.

Jag börjar med tisdagen den 26 augusti. Då blev jag intervjuad av den utmärkta danska tidningen Jyllands-Posten, vilket skedde i ett av de så kallade tysta rummen på kommunalrådskansliet i Stadshuset där jag har min kommunala arbetsplats. Intervjuaren var en ung dansk som hette Lasse, vilken lyckligtvis talade en fullt förståelig danska.

Frågorna kretsade, föga oväntat, kring Södertäljes identitet som invandrarstad och den tilltagande strömmen av syriska immigranter. Precis som då JP intervjuade mig i vintras. Fick också en del frågor om varför jag valt att engagera mig i Sverigedemokraterna – många tycks av någon anledning vara intresserade av detta, varom mer nedan – vilket skedde på grund av mitt engagemang i försvarsfrågan.

Ett par timmar senare var det dags för höstens första möte med stadsbyggnadsnämnden, och därefter följde deltagande i en debatt anordnad av fackförbundet Kommunal vilket emellertid lyckats uppbåda endast vid pass ett 20-tal åhörare i den stora sammanträdessalen Demokratin, där fullmäktige håller sina möten. Det såg onekligen aningen ödsligt ut.

 Dekorativt landmärke i Södertälje vackra stadspark: skulptur uthuggen ur blixtdrabbad trädstam med skyddshelgonet Sankta Ragnhild överst. Foto: Tommy Hansson

Jag skall inte neka till att jag varit en smula nervös inför denna debatt mellan de åtta kommunstyrelsepartiernas gruppledare, eftersom min erfarenhet av denna typ av evenemang är begränsad. Tyckte dock det gick rätt bra – kände mig skärpt men ej nervös, när jag satt där på podiet, och tror inte jag gjorde bort mig alltför mycket.

På onsdagen hölls sedvanlig gruppledarträff inför kommunstyrelsesammanträdet nästa vecka i ett av Stadshusets mindre sammanträdesrum. Det stora för min del var punkt 13: Förslag om namnsättning av park till Zacharias Anthelius minne. Bakgrunden är att jag 1996 (såsom representant för dåvarande Täljepartiet) i en motion föreslagit, att en offentlig plats skulle uppkallas efter Södertäljes förste ”litterate” (för ämbetet utbildade) borgmästare vid namn Zacharias Anthelius.

Denne utnämndes i sitt ämbete av konung Gustaf II Adolf i maj 1623 men hann bara vara verksam i ett knappt år. Vid påsktid 1624 rullades nämligen en ”katolsk komplott” upp: Antehlius jämte några andra avslöjades  vara hemliga katoliker, något som var belagt med dödsstraff enligt dåtidens hårda religionslagar. I den rättsprocess som följde dömdes Anthelius och två trosfränder att mista livet genom halshuggning, något som skedde den 11 september samma år.

Bättre sent än aldrig, något som kan sägas gälla både den hedersbetygelse mäster Zacharias vederfars nu 390 år efter sitt frånfälle samt denna motionär. 18 år (!) efter det att den ursprungliga motionen skrevs ser den nu alltså ut att gå igenom – endast beslut i fullmäktige återstår – i form av att Kanalparken utanför Katolska kyrkan föreslås byta namn till Zacharias Anthelius park. Tilläggas bör att jag i fjol, nu som sverigedemokrat, skrev ännu en motion i ämnet, vilken kan läsas här:

Klicka för att komma åt Uppkalla-gata-eller-offentlig-plats-till-Zacharias-Anthelius-minne.pdf

Ni som vill läsa om min bok Religionsfrihetens martyrer: Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (Contra förlag 2011, 216 sidor) och kanske även beställa boken kan göra det via den här länken:

https://tommyhansson.wordpress.com/2012/04/10/ny-bok-religionsfrihetens-martyrer/

Senare samma dag var det så dags för nytt debattdeltagande, nu i regi av Pensionärernas riksorganisation (PRO). Anslutningen var denna gång ett 50-tal åhörare, och jag gjorde självfallet mitt bästa för att lyfta fram SDs positiva syn på våra (eller rättare sagt ”oss”) äldre, låt vara att jag ännu har ett par år kvar till ålderspensionsstrecket.

Länstidningen hade följande inslag om den debatten, där som synes jag tillhör de deltagare som apostroferas:

http://lt.se/nyheter/val2014/val2014/1.2610922–utred-aldrevardens-behov-sa-snabbt-som-mojligt-

På torsdagen besökte jag Sophiahemmet i Stockholm för att hämta ut mätutrustning för behandlingen av min sömnapné och hade därefter ursprungligen avsett deltaga i ett möte med SDs landstingsgrupp i Stockholms län. Skam till sägandes erfor jag dock ett visst behov av återhämtning och kände, att jag inte orkade vänta i Stockholm fyra-fem timmar innan mötet skulle sparka igång.

 Mikrofonutrustningen monteras på. Foto: Kristian Kawecki

Så i fredags kom ännu en intervjuinsats. ABC bad om en intervju med mig om SD Södertälje i anledning av att vår förening var den, som nådde det bästa valresultatet av samtliga SD-avdelningar i Stockholms län vid valet 2010 med 7,3 procent. Nu ville ABC veta hur vi såg på den gångna mandatperioden samt vad vi ville för Södertäljes del framgent. Inslaget gjordes vid vår valstuga på Gågatan och resultat lär komma på måndag kväll. Och ja, även ABC var nyfikna på varför jag gick med i SD för sex år sedan.

Jag fortsatte från Gågatan ner till pendeltågsstationen för vidare befordran via Slussen i Stockholm ut till Saltarö med buss för traditionellt umgänge över en bit mat, några öl och en skvätt whisky med min gode vän och partibroder, musiksnillet Eric Hallberg. Som vanligt somnade jag på bussen på hemresan men anlände likväl lyckligt och väl hemmavid strax före midnatt.

I går lördag var det åter dags att bemanna valstugan tillsammans med Mariusz Kawecki och Ingrid Hult. Gråmulet väder men gott om intresserade och positiva personer!

 

 Eric lägger ut texten…Foto: Tommy Hansson

I början av veckan lade Länstidningens webbsajt ut enminutssnuttar med de åtta gruppledarna, där dessa – inklusive mig – får sammanfatta sitt partis ståndpunkter i kommunalpolitiken på denna komprimerade tid. Avsnittet med mig kan avnjutas överst i bloggtexten.

Jag känner mig slutligen på gott humör efter den gångna, mycket aktiva veckan och avslutar i dur med sången ”Du borde skaffa dig en tyrolerhatt” med Östen Warnerbring. Någon hade klickat på länken till denna sång på min blogg för att muntra upp sig själv och kanske även mig, vilket givetvis i så fall uppskattas:

Fast jag behöver faktiskt inte skaffa mig hatt av nämnt slag, eftersom jag passade på att inhandla en sådan under mitt och sonens besök i Österrike/Tyskland nyligen.

  I väljarnas tjänst: på plats i valstugan av containermodell. Foto: Kristian Kawecki

Den stora begivenheten ur partiperspektiv den kommande veckan blir givetvis Jimmie Åkessons besök på Politikertorget i Södertälje torsdagen den 4 september klockan 12.30. Väl mött!

 

 

 

 

 

Rapport från dagar med lumbago

Lumbago. Ryggskott. Det är vad denna bloggare råkat ut för. Roligt är det inte.

Det var i torsdags kväll jag kände den där nästan omärkliga rörelsen i nedre delen av ryggen – den så kallade ländryggen – när jag skulle stänga balkongdörren. Ryggen stelnade snabbt till och jag befarade att det var dags igen. Det här har jag nämligen plågats av med intervall på runt ett-tre år sedan början på 00-talet.

Mycket riktigt. Fredag kom jag knappt ur sängen. De välbekanta symptomen dök upp: stelhet, och emellanåt olidliga smärtor, i ländryggen och svårt att gå. Jag tröstade mig med att det hela brukar vara över på kring tre dagar, men nu är jag inne på femte dagen. Visst, jag går bättre nu, men det har hittills tagit hela förmiddagen och morgonen av smärtor och handikappande stelhet innan jag kunnat göra det.

En bra bild av lumbago (ryggskott).

Enda gången jag varit utanför dörren under hela denna tid är då jag i söndags var ute och tog några bilder på den stora björken som blåst omkull nära huset och som jag skrev om här nyligen. Har missat viktiga politiska sammankomster såsom kommunstyrelsen, fullmäktige samt stadsbyggnadsnämnden sedan slutet på förra veckan.

Lyckligtvis har jag en snäll son som handlat mat och annat nödvändigt. I morgon måste jag nog i alla fall försöka praktisera mig ut och handla såväl mat som smärtstillande medel som uträtta andra ärenden.

Ryggskott är en plåga som jag inte unnar ens mina värsta fiender. Ibland har det känts som om någon kört in en slaktarkniv i ryggen på mig. Man kan bara vråla rätt ut. Fy fan, säger jag bara. Jag vore dock inte den jag är om jag inte försökte se det positiva också i denna prövning. Det mest uppenbara är kanske att man inser vilket privilegium det är att få vara hyfsat frisk.

Dessutom medför den påtvingade dödtiden att jag haft gott om utrymme att fundera över diverse gåtor i privatlivet samt mänsklighetens villkor i stort. Tror jag kommit underfund med vissa saker jag kanske inte skulle ha fått kläm på annars. Har också tittat mer på fotbolls-VM än jag förmodligen skulle ha gjort annars samt nästan hunnit läsa ut en mastig bok om prickskytte.

Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag hade haft sällskap här hemma, någon som kunde hålla litet koll på mig och hjälpa mig vid behov och som jag kunde göra samma saker för. Vi får väl se hur det blir med det. Mitt närmaste problem nu är hur jag skall kunna tillbringa natten utan att behöva vakna med en stel och värkande rygg och bara kunna släpa mig fram. På sikt får jag börja fundera på hur jag skall bära mig åt för att undvika detta i framtiden.

Och ja, ni får gärna tycka litet synd om mig, kära läsare!

Syrienflyktingarna: Jyllands-Posten skriver om SD Södertälje/mig

 Tommy Hansson, SD Södertälje. Foto: Jyllands-Posten.

hansson

hanssen-2

Södertälje har uppmärksammats en hel del i internationella media under senare tid. Orsaken står att finna i det faktum, att vår arma stad tar emot fler syriska flyktingar än någon annan svensk kommun procentuellt sett. Då brukar media intervjua dels kommunledningen, dels det enda riktiga oppositionspartiet, SD.

Minst 2000 nyanlända väntas under innevarande år. Klarar vår kommun med cirka 90 000 invånare detta?

Naturligtvis inte. Södertälje går på knäna – flyktingströmmen från Syrien frestar svårt på försörjningskostnader, skolor, bostadssituation och arbetsmarknad. Vi kan dessutom förvänta oss en nyrekrytering till stans kriminella nätverk.

Dessutom synes invandringsströmmen från Somalia öka och zigenartiggarna från Rumänien bli ett ofrånkomligt inslag i vår gatubild. Vilket medför alltfler illiterata bidragssökare. Tack, goa regeringen samt EUs öppna gränser, för att vi välsignas med all denna berikande mångkultur!

 Boel Godner (S). Foto: Kurier.

Allt detta kan vi tacka regeringens EBO-lagstiftning samt Migrationsverkets rent ut sagt sinnessvaga beslut att ge alla inkommande från Syrien permanent uppehållstillstånd (PUT) för.

Alla partier i Södertälje är överens om att Södertälje drabbas oförtjänt hårt, givetvis också SD. Endast SD kritiserar dock PUT-beslutet, som är huvudorsaken till flyktingströmmen. Det är helt enkelt inte riktigt klokt.

Att den rödgröna majoriteten med sossarna i mer eller mindre splendid isolation uppvaktar regeringen titt som tätt med krav på ökade bidrag samt att andra kommuner i Stockholms län skall ta sitt ansvar hjälper tyvärr föga. Nu senast har kommunstyrelseordförande Boel Godner gått ut med krav om inspektion av flyktingbostäderna.

Senast har Jyllands-Posten, Danmarks näst största avisa efter Politiken och världsberömt för sina Muhammed-teckningar, uppmärksammat situationen i Södertälje och icke minst Sverigedemokraterna. Jag intervjuades i egenskap av partiets gruppledare i fullmäktige för en tid sedan och resultatet kan ni avnjuta via länkarna överst.

Om någon till äventyrs undrar över undertecknads kanske något märkliga pose kan jag upplysa om att jag endast rättade mig efter fotografens instruktioner. Och så blev det som det blev.