Glömda svenska fotbollshjältar (14): Det hårdföra Skottlands-proffset Lennart Wing

Lennart Wing i kamp med en sovjetspelare i en av sina 36 landskamper.

Lennart Wing, född 1935, gjorde 36 A- och tre B-landskamper 1961-65. Han bör enligt mitt förmenande, jämte Malmö FFs Erik Nilsson, räknas som den bäste vänsterback vi  haft. Han inledde sin karriär i kvarterslaget BK René från Gamlestaden i Göteborg och värvades därifrån över till klassiska Örgryte IS (ÖIS) 1955. Han avverkade tre säsonger och 67 matcher som professionell i skotska Dundee United FC 1965-67. https://en.wikipedia.org/wiki/Lennart_Wing

BK René hade bildats runt 1947 av Rolf Olsson och fostrade, förutom Lennart Wing, en legendar som Agne Simonsson vilken som junior gjorde den jämnårige Wing sällskap till  avsevärt mer etablerade ÖIS. https://sv.wikipedia.org/wiki/BK_Ren%C3%A9

1959 gick Örgryte upp i allsvenskan efter 18 års bortovaro med det hemvändande Italien-proffset Gunnar Gren – av många ansedd som Sveriges främste spelare genom tiderna – som spelande tränare. Den allsvenska come-backen blev en succé och ÖIS kunde knipa det så kallade lilla silvret efter att ha placerat sig som trea 1960.

Lennart Wing bildade i Örgryte backpar med Helge Börjesson; de båda utgjorde tillsammans med centerhalvbacken Vilgot Schwartz ett pålitligt försvarslås. I anfallet återfanns radarparet Agne Simonsson och Rune Börjesson, som båda vid denna tid var givna i landslaget. Ett omdöme om Lennart Wing lyder: ”Hårdför, bollsäker, resolut och disciplinerad.” http://handbollsakademin.se/lennart-wing-och-bjorn-nordquist/

Landslagsdebuten ägde rum mot Tjeckoslovakien i Prag den 20 mars 1961 i en landskamp som slöt 1-1. Eftersom premiärmatchen i blågult blev lyckosam uttogs Lennart Wing i Sveriges VM-kvallag som spelade i samma grupp som Schweiz och Belgien. Hemmamatchen mot Schweiz på Råsunda i maj blev minnesvärd på flera sätt.

Svenskarna Lennart Wing (i mitten) och Örjan Persson (längst till höger) i Dundee United-dress tillsammans med dansken Finn Dossing.

Dels för att blågult krossade alpsönerna med 4-0, dels för att Lennart fick hoppa in mellan stolparna och vikariera för ordinarie målvakten Bengt ”Zamora” Nyholm, som fått näsbenet avslaget av en schweizisk armbåge. När ”Zamora” återkom efter 20 minuters omplåstring hade vänsterbacken hållit nollan. Vid denna tid var inga spelarbyten tillåtna i VM-matcher eller VM-kval. Framåt svarade Lennarts ÖIS-kamrater Agne Simonsson och Rune Börjesson för totalt tre mål.

När Lennart Wing vid 30 års ålder kom till Dundee United i Skottland var tidigare ÖIS-och landslagsspelaren Örjan Persson redan på plats. När en försvarsspelare i Dundee hade fått ett ben avsparkat hade Örjan rekommenderat klubben att värva Lennart Wing. Skottarna lär inte ha blivit besvikna. Wing flyttades upp som vänsterhalv och blev straffskytt i den nya klubben – han gjorde sammanlagt elva mål för klubben, de flesta på straff och ett par på nick. Tillsammans med Örjan och danskarna Mogens Berg och Finn Dossing utgjorde Lennart Viking Fab Four.

Dundee Uniteds mest anmärkningsvärda bedrift under Lennarts tid i klubben var vinster mot FC Barcelona såväl hemma (2-0) som borta (2-1) i Mässcupen, som senare blev UEFA-cupen. De segrarna lär det fortfarande talas om bland den skotska klubbens fans. Efter tre säsonger i Skottland återvände Lennart Wing till Sverige och Göteborg. Orsaken var att han inte kunde få längre tids tjänstledigt från sitt jobb som brandman.

Örjan Persson, en vänsterytter av den gamla stammen, blev dock kvar och avslutade sin tid som Skottlands-proffs med spel i Glasgow Rangers 1967-70. Han återgick då till Örgryte IS och medverkade vid VM-turneringarna i Mexiko 1970 och Tyskland 1974. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rjan_Persson

Om Skottlands-åren har Lennart Wing sagt följande: ”Det skotska spelet var som gjort för min stil. Jag har alltid gillat tuffa tag i högt tempo, och här gällde aldrig något annat från första till sista domarsignalen.”

Örgryte IS årgång 1963 som samlarbild i tidningen Rekord. Lennart Wing tvåa från höger i främre raden. Agne Simonsson är trea från vänster i bakre raden och Örjan Persson längst ut till höger i bakre raden.

Vid hemkomsten återvände Lennart Wing till ÖIS. Klubben åkte ur allsvenskan 1968 men var tillbaka igen året därpå. Därefter varvade Wing ner i Kungsbacka BI fast nu som anfallsspelare – han blev klubbens främste målgörare. Den aktiva karriären avslutades i Wohléns IF i Varberg och slutligen i Hönö IS. 1976 tog Lennart över som tränare i ÖIS då klubben var i kris. Han gjorde emellertid ingen större lycka utan slutade efter ett par månader. https://lirarnashistoria.wordpress.com/2018/04/01/lennart-wing/

Lennart Wing invaldes 2008 i Svensk fotbolls Hall of Fame och 2011 i Dundee Uniteds Hall of Fame. Han är på ålderns höst bosatt i Fiskebäck.

 

 

Det är mycket islam nu…

Man kan inte säga annat än att det är mycket islam just nu…

Svenska kyrkan har inte bara fått sin första kvinnliga ärkebiskop i Antje Jackelén, som föddes i dåvarande Västtyskland 1955. Jackelén har även på olika sätt uttryckt en ganska uppseendeväckande förståelse för islam. När hon i oktober utfrågades om sin syn i olika frågor inför ärkebiskopsvalet kunde eller ville hon inte ge ett klart svar på frågan, vem av Jesus eller Muhammed som gav den sannaste bilden av Gud.

Antje Jackelén: Allahu Akbar.

Jag menar att det är ganska allvarligt om inte den som är vald att vara Svenska kyrkans överhuvud kan urskilja diskrepansen mellan fridsfursten Jesus och krigsherren Muhammed. Under det att kristendomen erövrade världen genom att otaliga fredliga kristna offrade sina liv för sin tros skull, spred Muhammed islam genom massakrer, ymnigt flödande blod och vilt svingande svärd. Jesus har vidare ett enligt kristendomen unikt förhållande till Gud genom att han anses vara Guds son, medan Muhammed enligt islam endast är Guds profet.

När hon 2007 valdes till biskop i Lunds stift tog därtill Antje Jackelén som valspråk ”Gud är större”. Det har hänvisats till att uttrycket återfinns i 1 Johannesbrevet 3:19-20, vilket är riktigt: ”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.” ”Gud är större” är emellertid också en direktöversättning av den islamska trossatsen Allahau Akbar, som implicerar att Gud är större än människan varför människan skall underkasta sig honom (islam betyder just ”underkastelse” på arabiska).

Om Antje Jackelén är en smygmuslim eller endast har en konciliant attityd till islam och eventuellt också gentemot andra religioner kan jag svårligen bedöma.

Eljest har dagens stora nyhet på islamfronten varit, att den bosniska Muslimska föreningen i Göteborg låtit profeten Muhammeds svarta krigsflagga vaja utanför ett föreningshus i Gamlestaden. Den tillfrågade imamen försäkrade att det icke fanns anledning till oro, och flaggan lär senare ha plockats bort.

Muhammeds krigsflagga vajar i al-Qaida-sammanhang.

Terroristexperten Magnus Ranstorp har dock påpekat, att det inte är fråga om vilken flagga som helst. Flaggan, som innehåller trossatsen ”det finns ingen Gud utom Allah och Muhammed är hans profet”, används av den extremistiska grupperingen salafisterna och symboliserar strid för islams skull. Den syns ofta vaja i anslutning till världens krigsskådeplatser där islamistiska jihadkämpar med anknytning till terrornätverket al-Qaida är inblandade.

Den amerikanska nyhetssajten CNN har nyligen rapporterat, att av världens tio mest efterspanade terrorister är lika många – det vill säga samtliga – islamistiska jihadkämpar. Toppar listan gör al-Qaida-ledaren Ayman al-Zawahiri. Den amerikanska regeringen har utfäst en belöning om 25 miljoner US dollar för hans gripande. På tionde plats hamnar Doku Umarov, ledare för Kaukasiska emiraten, som har ett pris på sitt huvud motsvarande 5 miljoner US dollar.

De flesta på terroristlistan är araber, men där finns också ledaren för det västafrikanska mördarbandet Boko Haram, Abubakar Shekau,  som tagit på entreprenad att spränga skolor och kyrkor samt mörda skolbarn i Nigeria. Det har ryktats att Shekau skulle ha dött, men han finns i alla fall med på CNNs lista. Hela listan här:

http://edition.cnn.com/2013/10/09/world/meast/top-10-terrorists/index.html

Massmördaen Abubakar Shekau.

Bland litet mindre uppseendeväckande nyheter om händelser relaterade till islamska aktiviteter i Sverige kan nämnas, att den muslimska populationen i Härnösand i Västernorrland uppvisar en kraftig tillväxt genom invandring från främst Syrien och Somalia.

Det gör att muslimerna blivit trångbodda – varken den 27 kvadratmeter stora så kallade källarmoské  där man hållit gudstjänster eller den större byggnad man annekterat anses räcka till, varför det talas om behovet av att uppföra en sprillans ny moské inom fem års tid. Hur det blir med finansieringen återstår att se. Risken måste anses överhängande att någon av de extremistiska muslimska staterna Saudiarabien eller Iran tillskjuter ekonomiska medel, för att därigenom kunna använda den tilltänkta moskén som propagandacentral enligt beprövad modell.

Från förskolan Drakskolan i Korsta nära Sundsvall rapporteras, att barnen nyligen firat den muslimska högtiden Eid al-adha. Enligt skolans personal har detta skett i syfte att ”öka förståelsen för andra kulturer”. Tidigare har såväl det thailändska som kinesiska nyåret högtidlighållits.

Det uppges att barnen kommer från många olika länder och kulturer. Det borde väl i så fall anses synnerligen angeläget att dessa bibringas förståelse och kunskap om svenska högtider, men huruvida så sker framgår inte av rapporteringen.

Slutligen har en video lagts ut på diverse sajter som visar hur muslimska trosbekännare kräver att ett kors plockas bort från ett bönerum på ett sjukhus i Lund, ett viljeuttryck som givetvis anammades av sjukhusledningen. Filmen sägs visserligen härröra från maj 2012, men den kan ändå sägas ge en god bild av hur muslimer ställer ökade  krav på det undfallande svenska samhället. Den beprövade tesen att ”ta seden dit man kommer” verkar inte längre stå särskilt högt i kurs. Videon här:

http://www.exponerat.info/muslimer-accepterade-inte-kors-i-bonerum-pa-sjukhus-video/

Frågan är vad den närmast patologiska tolerans/undfallenhet som det svenska samhället uppvisar gentemot representanter från andra religioner och kulturer kommer att leda till på litet längre sikt. Svenska kyrkan har jag, det måste jag erkänna, givit upp hoppet om för länge sedan.

Ned i avgrunden med Klein.

Med företrädare som Antje Jackelén och hennes entusiastiska uppbackare Helle Klein i Seglora smedja kan vägen utför och ner i avgrunden bara fortsätta med oförminskad styrka. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om Svenska kyrkan om tio år får sin första muslimska ärkebiskop. Eller ärkeimam, som det då troligen kommer att heta.