Problemen växer i Lööfs Värnamo – där pappa Hans-Göran Johansson är stark man

Far och dotter – Hans-Göran Johansson och Annie Lööf.

Värnamo är en mindre kommun i Småland med 34 000 invånare. Ledande parti på orten är sedan många år Centerpartiet. Kommunstyrelsens ordförande heter Hans-Göran Johansson, född 1958, som till yrket är polisassistent. Han råkar även vara pappa till Center-ledaren Annie Lööf.

Liksom så många andra mindre orter i Sverige brottas Värnamo med betydande problem. Enligt SRs P1-morgon ligger det till på följande sätt: ”I småländska Värnamo med 34 000 invånare har gängkriminaliteten blivit något man fått vänja sig vid. Bara i januari har det skett flera skjutningar och sprängningar.” https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7143202

I januari tvingades exempelvis barnen på förskolan Dalstigen hålla sig inomhus en hel dag medan nationella bombskyddet genomsökte området sedan en sprängladdning detonerat vid en dörr till ett trapphus i närheten. En annan laddning exploderade under en bil.

Andra typer av brottslighet i det fordomdags så idylliska Värnamo inkluderar skjutningar mellan rivaliserade gäng samt narkotikabrott – strax före jul hittade polisens spanare en större kvantitet kokain. En åklagare i Göteborg specialiserad på gängbrottslighet utreder nu kriminaliteten i Värnamo. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=7142337

Invånarna i Värnamo känner sig alltmer otrygga till följd av de växande problemen med gängkriminalitet.

Annie Lööf, född Johansson, lyfte under den senaste valrörelsen fram ”Värnamo, Småland och Gnosjö-andan” som goda exempel på integration i Sverige. Till hennes försvar må anföras att det kan ligga nära till hands för politiker att berömma sina hemkommuner på olika sätt. Boel Godner (S) i min egen kommun Södertälje är därvidlag intet undantag.

Utvecklingen på Lööfs hemort visar otvetydigt att hennes omdöme var något förhastat. Det senaste halvårets förfärande utveckling pekar i en helt annan riktning, och de arma Värnamo-borna känner sig i dag alltmer otrygga. https://samtiden.nu/2019/02/otryggheten-vaxer-i-annie-loofs-varnamo/

Det är vidare inte alls omöjligt att Annie Lööfs beröm av den förträffliga integrationen i Värnamo har något att göra med att hennes far, Hans-Göran Johansson, är kommunens starke man sedan 2008. I senaste valet lyckades allianspartierna skramla ihop 24 mandat i fullmäktige med C störst med 10. Socialdemokraterna knep visserligen 15 mandat och blev största parti men de rödgröna kom ändå bara upp i totalt 18. Sverigedemokraterna erhöll 8 mandat, lika många som Moderaterna..

Återstår att se hur det nya kommunstyret lyckas hantera den skenande gängkriminaliteten. Gissningsvis kommer det att talas om ”utmaningar” åtskilliga gånger i kommunens olika fora.

Annie Lööf har vid det här laget hunnit med att vara riksdagsledamot för Centerpartiet sedan 2006 och dess partiledare sedan 2011, då hon efterträdde Maud Olofsson. Hon tycks ha en grundmurad ställning inom partiet, men upprepade opinionsmätningar visar att både Lööf och partiet tagit mycket stryk som en följd av den sjaskiga Januariöverenskommelsen då man släppte fram S och MP i regeringsställning och lämnade samarbetet med M och KD.

Annie Lööf är den senaste i raden av ledare för Centerpartiet/Bondeförbundet.

Enligt pappan Hans-Göran Johansson ville den begåvade dottern, som  är född 1983, först inte bli politiker. Drömyrket i tonåren var istället åklagare. Efter studier och en tid som stipendiat i London, då unga Annie en period jobbade som barista,  landade hon ändå i politiken och i faderns parti Centern. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/7lqayw/pappa-hans-goran-hon-ville-inte-bli-politiker

Annie Lööf har ett välsmort munläder – kanske alltför välsmort. I valrörelsen pendlade hon mellan olika ståndpunkter i regeringsfrågan och försäkrade alla som ville höra på – och det var rätt många – att hon stödde en regering med Ulf Kristersson (M) som statsminister. Sedan blev det ändå S och MP sedan det blivit ett självändamål och en fix idé för Lööf och hennes allianskollega Jan Björklund att utestänga SD och dess 1,1 miljoner väljare från mesta möjligt politiskt inflytande.

Avskyn gentemot SD bottnar i det faktum att Annie Lööf  är en extrem globaliseringsivrare, nyliberal och invandringsförespråkare som en gång klargjorde att det inte skulle vara några problem för Sverige att klara av att ta emot 30 miljoner invandrare. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/11/14/det-maste-sagas-fanatikern-annie-loof-ar-en-fara-for-sverige/

Om den klimatalarmistiska domedagsmaskinen och ett föräldravrål

 Domedagsretoriken lever och har hälsan bland klimatalarmisterna.

I dag när jag åkte hem med bussen såg jag en reklamskylt från något kallat ”Föräldravrålet” som uppmanade till att inte svika ”våra barn”. Skylten var försedd med glada pastellfärger i huvudsakligen grönt.

När jag vid hemkomsten googlade på ”Föräldravrålet” kunde jag läsa följande: ”Vi är pappor, mammor, bonusföräldrar, farmödrar, morbröder, gammelmostrar, storasystrar, gudfäder och vänner. Och nu sätter vi ner foten. Vi vill se en politik som på allvar kan rädda barnen vi älskar från en framtid med oåterkalleliga klimatförändringar.”

Här en länk till uppropet på nätet:

http://www.foraldravralet.se/

Jag har dock goda nyheter för deltagarna i det så kallade Föräldravrålet, icke minst för ”gammelmostrarna” som jag av någon anledning känner starkt för: ni kan sluta vråla och därmed undvika onödig heshet. När jag kom hem läste jag nämligen en debattartikel i Dagens Nyheter (DN Debatt 2 december 2013) under rubriceringen ”Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin”.

Artikelförfattare är författaren och journalisten Svenolof Karlsson, filosofie doktorn och universitetslektorn Jacob Nordangård samt professorn i nationalekonomi Marian Radetzki. De sätter in det klimatalarmistiska budskapet i dess rätta sammanhang och konstaterar, att vi har levt med ”den moderna apokalyptiska berättelsen” sedan atombomberna detonerade över Japan 1945:

Vid åttiotalets slut, när det kalla kriget dog och kärnvapenhotet inte längre uppfattades som akut, transformerades kärnvapenhotet till ett klimathot.

Debattartikeln i sin helhet här:

http://www.dn.se/debatt/domedagsindustrin-har-blivit-en-sjalvgaende-maskin/

 Professor Marian Radetzki.

Det tycks som om delar av mänskligheten helt enkelt inte klarar av att leva utan ett verkligt eller inbillat hot. Några av oss måste av någon anledning ha domedagsvisionerna hängande över oss för att trivas riktigt bra med tillvaron.  Debattörerna utesluter inte att det kan finnas ”äkta oro” med som en komponent men tillägger:

Men klimathotet har samtidigt drivits fram som ett målmedvetet projekt av grupper som sett dess potential för att befrämja ekonomiska intressen, karriärer och ideologiska eller politiska agendor.

Tesen om att jorden undergår en global uppvärmning till följd av mänskliga utsläpp av främst koldioxid, ett ämne som för övrigt allt levande behöver för att kunna existera, har anammats av en rad tankesmedjor – Council of Foreign Relations, Aspen Institute, Rockefeller Brothers Fund, Brookings Institution med flera – samt aktörer såsom Romklubben och Trilaterala kommissionen. Man samverkar med en rad FN-organ av typ WMO, UNEP och icke minst klimatpanelen IPCC samt även EU-kommissionen.

Resultatet har blivit en mäktig påtryckningsapparat med syftet att strömlinjeforma den internationella politiken i riktning mot ökad globalisering och allt mindre inflytande för nationalstaterna. Artikelförfattarna hänvisar i sammanhanget till den så kallade Brundtlandrapporten – Our Common Future – som framlades av den så kallade FNs världskommission för miljö och utveckling 1987 med förra norska statsministern Gro Harlem Brundtland som ordförande.

Time Magazine menade 1977 att mänskligheten stod inför en ny istid.

Den klimatalarmistiska domedagsmaskinen blir en födkrok för allt fler och tycks existera i egen värld, opåverkad av att de klimatrelaterade katastrofer som förutspåtts i det förflutna aldrig inträffat. Vi har varken fått en ny istid, som den amerikanska tidskriften Time förutspådde 1977, eller ett globalt Sahara. De klimatförändringar som sker har varit ett faktum under vår planets hela historia och har intet med mänskliga utsläpp att göra. De vetenskapliga rönen visar därtill entydigt att jordens medeltemperatur inte ökat sedan 1998. Istäckena i såväl Arktis som Antarktis ökar alltmedan isbjörnarna förökar sig och frodas.

Om isutvecklingen se här:

http://nsidc.org/data/seaice_index/index.html

Allt detta borde vara förträffliga nyheter för individerna bakom uppropet Föräldravrålet. De behöver inte längre driva de intet ont anande barnen framför sig i sin strävan att tillskansa sig politisk makt och de behöver inte heller betunga ”politikerna” med onödiga krav.  De kan helt enkelt sluta vråla. Bra, vad?