Tiggareländet i Södertälje: Polisen bryr sig inte om livsfarligt läger på Trafikverkets mark

 Ett tåg susar förbi i hög hastighet – några få meter från ett romskt tiggarläger. Foto: Privat

Lördagen den 30 maj konstaterades att romer gjort intrång och olagligen slagit upp ett läger på ett område som tillhör Trafikverket på Kvedestavägen i Pershagen i Södertälje kommun. Det rörde sig sannolikt om tiggande så kallade EU-migranter från Rumänien.   

Uppgifter om intrånget publicerades enligt sajten Avpixlat http://avpixlat.info/2015/05/31/politiskt-korrekt-polishantering-nar-romer-gjorde-olaga-intrang/ på polisens webbsida vid 21-tiden på lördagkvällen, där det klart framgår att det är fråga om ett romskt läger.

Det framhölls också att en anställd vid Trafikverket konstaterat att intränglingarna vandaliserat på området genom att bryta upp en järvägsbom.

 Lägerinvånarna har vandaliserat en järnvägsbom. Foto: Privat

När den anställde skulle försöka laga bommen blev han emellertid hotad av upprörda romer och kände sig tvungen att avbryta arbetet.

En stund senare hade polisnotisen uppdaterats. Då hade ordet ”romer” strukits och ersatts av ”personer”. Den politiskt korrekta/korrupta – välj valfritt ord – dementimaskinen hade med andra ord satts i verket för att hindra allmänheten att få kunskap om från vilken folkgrupp personerna som begått de brottsliga handlingarna kom.

Polisnotisen avslutas med följande ord: ”Känd bosättning. Ingen åtgärd från polisen.”   

 En del av lägret. Foto: Privat

Normalt vidtar polisen vid ett fall som här beskrivits följande åtgärder: man avhyser personerna från platsen, dokumenterar därefter brottsligheten i fråga för att få bevis för en kommande rättegång samt griper och eventuellt anhåller påträffade, misstänkta personer.

Inga av dessa åtgärder vidtogs av polisen i nämnda fall. De lagar som gäller i Sverige – i det här fallet rörande olaga intrång och vandalisering – anses uppenbarligen inte gälla tiggande romer från Rumänien.

Det skall tilläggas att tiggarlägret är placerat i omedelbar närhet av ett järnvägsspår för höghastighetståg. Denna belägenhet gör risken för personskador och även dödsfall uppenbar. Tågtrafiken riskerar även att drabbas av förseningar på grund av obehöriga personer som uppehåller sig i spårområdet, en allt vanligare förseningsorsak för tågen under senare tid.

 Husbygge på gång. Foto: Privat

Personer som inspekterat tiggarlägret på plats uppger för denna bloggare att förhållandena är mycket ohygieniska för att inte säga rent snuskiga, och att en kraftig stank av avföring, urin, sopor med mera råder på platsen. Dessutom håller man på att uppföra en byggnad, något som kräver byggnadstillstånd från kommunen.

Naturligtvis bör polisen ingripa snarast mot eländet och sluta upp med att skriva webbnotiser som är mer ägnade åt att dölja än att klarlägga sanningen, något som normalt tänkande människor ändå genomskådar. Fast det får väl bli en nåd att stilla bedja om.

Ordningsmakten tycks i dag vara mer angelägen om att ta sig bra ut i media och inhösta applåder från det politiska etablissemanget och våra godhetsfascister än att bekämpa brott.

Till sist upphör jag aldrig att förbluffas av de människor som med ett nöjt leende på läpparna ger pengar till tiggarna och därmed får en personlig godhetskick. De understöder aktivt de kriminella ligor som utnyttjar dessa människor och bidrar till att förlänga deras utsatthet och lidande. Dessa människor borde skämmas i stället för att känna sig goda och fina.

Rickard Söderberg: politisk korrekthet med magstöd

 Operasångaren Rickard Söderberg: megafon för politisk korrekthet.

Tidningen Metro presenterade den 29 maj sina nya kolumnist, den 40-årige operasångaren Rickard Söderberg. ”Han beskriver sig själv som en driven, snudd på enerverande fast väldigt snäll bög”, heter det i presentationstexten.

Vidare citeras Söderberg så: ”Jag använder min plattform som operasångare för att driva opinion.” Det kan inte råda några som helst tvivel om att detta är en korrekt beskrivning. Mer än så. Rickard Söderberg företräder en politisk korrekthet med magstöd som jag personligen finner vämjelig. Han driver därvidlag samma linje som Malena Ernman, som blivit en viral visa med sina ogenomtänkta och ibland rent korkade påhopp på SD och ”rasismen”.

Söderberg delar Ernmans engagemang mot ”rasismen” och har framträtt inom ramen för sammanslutningen Musiker mot rasism. I en kampanj i detta sammanhang ställde han upp med citatet: ”Oavsett vilket parti du röstar på, lova mig att det inte blir Sverigedemokraterna eller andra rasistiska partier. Lova…!”

Det stora engagemanget för Rickard Söderbergs del gäller dock tydligtvis HBTQ-frågor. Han kallar sig på sin officiella webbplats till och med för Gaytenor: http://www.rickardsoderberg.nu/. Han anser att han har ”en skyldighet att utnyttja sin offentlighet”. Sorry, Söderberg. Det blir bara för mycket. För ostentativt. För kvävande.

Söderberg trycker upp sin sexuella läggning i plytet på oss, med ögonsmink, svart nagellack och handskar utan fingrar, så att vi knappt kan andas. Man behöver varken vara homofob eller pingstvän för att tycka att detta varken är särskilt trevligt eller särskilt smakfullt.

”I allt jag gör så är mitt budskap att den värld som vi lever i behöver mer kärlek och mer tolerans”, förklarar Söderberg vidare. Där kom det magiska ordet: tolerans. Det vill säga den tolkning av ordet som kräver acceptans för det egna men inte har skymten av samma vara för andra. Samma typ av tolerans och förment godhet som företräds av otaliga toleransmånglare och godhetsfascister i vår förvirrade tid.

Sålunda skriver Rickard Söderberg i sin jungfrukrönika i Metro, under rubriceringen ”Mitt motto är total uppriktighet”, följande:

Att idka krönikörism är för mig synonymt med total uppriktighet, för i samma ögonblick som jag börjar vända min superhjältecape efter vinden kommer jag tappa styrfart och falla handlöst mot likgiltighet. Den utbredda homoskräcken där religiösa fanatiker och högerextremister går hand i hand kommer få sig en känga. Räddhågsna politiker som gladeligen exporterar vapen till icke ickediktaturer och företag som skrupellöst fistar globalt miljötänk likaså.

Förlåt en yngling, men är det inte där Söderberg redan har landat? Det vill säga i likgiltigheten, i det här fallet etikettvänsterns robotaktiga prat om ”homoskräck”, ”religiösa fanatiker” och ”högerextremister”. Det är så hopplöst mainstream och renons på originalitet, att inte ens det vådligaste ordbajseri av det slag Söderberg ägnar sig åt i debutkrönikan eller värsta sminkchocken torde kunna dölja detta. Att kejsar Söderberg måhända faktiskt är naken.

Som jag ser det finns det två typer av tolerans. Den ursprungliga versionen kräver att vi skall tåla, alltså stå ut med, åsikter vi djupt ogillar, kanske hatar. Det är den sorts tolerans som fick Evelyn Beatrice Hall att i en biografi om den franske filosofen Francois-Marie Arouet (Voltaire) sammanfatta filosfens budskap på följande sätt: ”I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.” (Jag ogillar vad du säger, men jag kommer att intill döden försvara din rätt att säga det):https://tommyhansson.wordpress.com/2011/10/06/nagot-om-tolerant/

Detta är dock inte den sorts tolerans som Rickard Söderberg och våra vanligaste toleransmånglare förfäktar. Den modernt degenererade formen av tolerans kräver i stället total acceptans och underkastelse under en viss åsikt. Exempelvis att all invandring är bra och ju större desto bättre. Tycker man inte så är man rabiat rasist, ja kanske rentav något så hemskt som sverigedemokrat. För sådant finns inte skymten av tolerans. Eller att allt som har med homosexualitet och/eller HBTQ att skaffa är gott, allt annat är uttryck för svårartad homofobi och kanske religiös fanatism.

 Voltaire var, till skillnad från dagens toleransmånglare, beredd att gå i döden för åsikter han inte gillade.

Denna moderna form av ”tolerans” ställer Voltaire på huvudet, som om upplysningsfilosofen skulle ha sagt: ”Jag ogillar vad du säger, och jag kommer inte att tveka att döda dig för att förhindra dig från att säga det.”

Rickard Söderberg är sångutbildad i Köpenhamn och har sjungit i större och mindre operahus i Europa, USA och Afrika. Han är uppenbarligen en rikt begåvad sångare och artist. Desto mer tragiskt är det då att han medvetet utnyttjar sin opera- och kändisplattform till att bli en megafon för den politiska korrektheten i allmänhet och sin egen, något yviga sexualitet i synnerhet; därmed bidrar Söderberg också till att befästa fördomen, att opera enbart är en angelägenhet för bögar. Vilket en gammal operanjutare som jag tycker är minst sagt trist.

Dessutom hyser jag den enkla meningen, att artister och idrottsutövare bör hålla sig till det de behärskar. Det vill säga sitt artisteri och sin idrott. Det är väldigt sällan det blir lyckat när de går utanför detta. Fallet Rickard Söderberg är ett ovanligt tydligt exempel härpå.