SVT Novus mars 2021: Medias klappjakt på Ebba Busch har givit resultat

SVT/Novus mars 2021.

Medias klappjakt på KD-ledaren Ebba Busch har givit resultat. Det är en uppenbar slutsats man kan dra av SVT/Novus partisympatimätning för mars 2021. Med blott 4,1 procent av väljarsympatierna i ryggen löper Kristdemokraterna en klar risk att åka ur riksdagen vid valet om halvtannat år. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-novus-tre-partier-riskerar-aka-ur-riksdagen

Ebba Buschs pågående husfejd mot en 81-årig man och några av dennes släktingar har varit gefundenes fressen för systemmedia en längre tid nu. Affären har stötts och blötts ur alla tänkbara synvinklar med helhetsintrycket att KD-ledaren är en kallhamrad individ. Som nu till på köpet också är föremål för en förundersökning angående förtal av 81-åringens försvarare.

Bakgrunden är att, om jag fattat saken rätt, 81-åringen undertecknat ett köpeavtal med Ebba Busch som han efter påverkan av släktingar i efterhand ångrat. Kontraktet är dock påskrivet varför Busch rimligen har rätt i sak. Sedan är det en helt annan femma att Busch, i egenskap av högprofilerad partiledare, nog ändå borde ha avstått från att driva saken vidare om hon haft sitt partis bästa för ögonen.

4,1 procent innebär att KD tappat cirka en tredjedel av väljarna jämfört med de 6,3 procent partiet erhöll i valet 2018. Husaffären lär fortsätta vara huvudnyhet i media ytterligare ett bra tag, varför det inte alls är omöjligt att partiet i höjd med nästa mätning är nere på katastrofsiffrorna under Göran Hägglunds ledarskap som fick mig att blogga om att KD möjligen kunde vara ett döende parti: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/07/03/kds-dodskamp/

Det enda parti som i föreliggande mätning befinner sig under 4-procentsspärren till riksdagen är nu Liberalerna med 3,3 procent. Det är långt ifrån det senaste valets 5,5 procent men ändå en uppgång om 0,6 procentenheter jämfört med närmast föregående mätning. Crackpot-mässiga Miljöpartiet tangerar med sina 4,4 procent valresultatet, vilket är en marginell men dock uppgång.

Inte så muntert för Ebba Busch och KD.

Professor emeritus Sören Holmberg säger i en kommentar till SVT Nyheter att det inte är bra om det finns för många partier i riksdagen. ”Det gör det svårare att bilda regering, vi får ett instabilare system.” Frågan är hur många partier som tvingas ta avsked av den svenska partipolitikens finrum 2022. MPs och KDs chanser att hänga kvar ligger av allt att döma i stödröster från väljare vilka normalt skulle ha röstat på andra partier. Något som jag inte tror gäller ständigt velande L i någon högre grad.

I undersökningens topp återfinner vi som väntat Socialdemokraterna med 27 procent. Det är historiskt sett en mycket låg nivå för det svenska sosseriet men i skrivande stund likväl en stabil nivå. Det bekräftar återigen att i kristider har många en tendens att hålla sig till det gamla och invanda: man vet vad man har men inte vad man får. Näst störst är Moderaterna på 24,0 procent och tredje störst Sverigedemokraterna med 17,9 procent, vilket är obetydligt mer än SDs valresultat på 17,5 procent.

Den socialdemokratiska medvinden bekräftas av SIFOs årliga mätning av partiledarsympatierna. Statsminister Stefan Löfven toppar med 39 procent, tätt följd av Ulf Kristersson (M) på 38 procent. Centerns Annie Lööf noteras för 30 procent och SDs Jimmie Åkesson för 26 procent. För Ebba Busch (KD) blir det icke oväntat närmast katastrofala 23 procent – att jämföra med 37 procent i fjol. I särklass impopulärast är MPs nyvalda språkrör Märta Stenevi med magra 4 procent. https://www.expressen.se/nyheter/pandemiarets-politiska-vinnare-och-forlorare/

I mätningens mellanskikt återfinner vid Vänsterpartiet på 9,5 procent och Centerpartiet med 8,4 procent. För V innebär det en nedgång med 1,3 procentenheter under det att C minskar med 0,2. För kommunistpartiet är det ändå rejält bättre än valets 8,0 procent medan C ligger marginellt under valresulatet om 8,6 procent.

AB/Inizio maj 2019: Neråt för KD, MP och L – SD fortfarande näst störst efter S

KD är nu ett mer ”lagom” parti med 9,0 procent i senaste Inizio-mätningen..

Så var valet till Europaparlamentet avklarat – dags att återgå till den grådaskiga vardagspolitiken. Det innebär, att döma av den första opinionsmätningen sedan EP-valet, glädjande besked för somliga men kallduschar för andra.

Kalldusch för KD i opinionen – abortfrågan bakom enligt Aftonbladet/Inizio

Till kallduschskategorin får man väl räkna det faktum, att Kristdemokraterna får finna sig i en nedgång med 2,4 procentenheter jämfört med senaste Aftonbladet/Inizio-mätningen. 9,0 procent är marginellt bättre än i EU-valet  men ett klart trendbrott i förhållande till partiets tidigare framgångar i opinionen.

Enligt Aftonbladet beror KDs kräftgång uteslutande på uppståndelsen kring Lars Adaktussons abortröstande, men bilden blir knappast fulltständig om man inte också i beräkningen tar med KDs uppslutande bakom regeringsförslaget om en mer generös anhöriginvandring. Ebba Busch och KD hade här chansen att visa, att partiets konservativa omorientering i ord också motsvaras i praktisk politik.

Kristdemokraterna tog inte den chansen utan valde, när det verkligen gällde, att falla tillbaka i de gamla immigrationspositiva hjulspår som var rådande under Alf Svenssons och Göran Hägglunds ledarskap. Inte så konstigt då att ett betydande antal KD-väljare då har valt att gå över till ett moderatparti som på ett tämligen trovärdigt sätt lagt Reinfeldt-åren bakom sig.

Moderaterna ökar således hos Inizio med 2,5 procentenheter och når nu 18,2 procent. Sverigedemokraterna med 18,4 procent (minus 0,2) är alltjämt det näst största av riksdagspartierna. Störst är efter vanligheten Socialdemokraterna, som ökar en halv procentenhet till 26,1 procent. Såväl S och SD som M noteras för bättre resultat än i EP-valet. Så är fallet även med Vänsterpartiet på 8,3 procent, som dock minskar med 1,2 procentenheter jämfört med föregående mätning. För Centerpartiet gäller ungefär samma siffror som i EU-valet med dryga 10 procent.

SD är näst största parti med 18,4 procent.

De två partier som har allt skäl att beklaga Inizio-mätningen är Miljöpartiet och Liberalerna. Klimatfundamentalistiska MP ökar visserligen sedan föregående mätning men är långt ifrån EU-valets dryga 10 procent, som gav den gröne diktaturanhängaren Per Holmgren en plats i Europaparlamentet. L är nu, efter drygt 4 procent och ett EP-mandat, nere på välbekanta siffror: 3,0 procent, minus 1,2 procentenheter.

För KD gäller nu att återupprätta sitt renommé som ett pålitligt, konservativt parti. Jag hoppas att så sker och att partiet inte väljer den kanske enklaste utvägen, nämligen att avpollettera den rakryggade kristne politikern Lars Adaktusson. I så fall har KD gjort sig omöjligt i alla fall i denna bloggares ögon.

Resultat Aftonbladet/Inizio maj 2019:

Socialdemokraterna 26,1 (+ 0,5)
Sverigedemokraterna 18,4 (- 0,2)
Moderaterna 18,2 (+ 2,5)
Centerpartiet 10,1 (+ 0,8)
Kristdemokraterna 9,0 (- 2,4)
Vänsterpartiet 8,3 (- 1,4)
Miljöpartiet 4,4 (+ 0,5)
Liberalerna 3,0 (- 1,2)
Övriga 2,4 (+ 0,6)

Ebba Busch Thor har växt med uppgiften

Kristdemokraternas andre respektive fjärde ledare: Alf Svensson och Ebba Busch Thor.

Jag har då och då på denna plats haft kritiska synpunkter på Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor. Icke minst då på grund av hennes något malplacerade deltagande i Stockholms Pride-parad.

Den här gången tänkte jag istället berömma KD-ledaren – hon har under de smärtsamt utdragna regeringssonderingarna växt åtskilliga tum som politiker och visat prov på en ansvarsfull inställning som framförallt C- och L-ledarna är fjärran ifrån. Även om Busch Thor såvitt jag förstår inte är någon varmare anhängare av Sverigedemokraterna lider hon inte av den beröringsskräck som Annie Lööf, Jan Björklund och även M-ledaren Ulf Kristersson lider av.

Tvärtom har Busch Thor klargjort att hon mycket väl kan tänka sig regera med SD-stöd. https://omni.se/busch-thor-vill-regera-aven-om-det-kraver-sd-stod/a/dd180w

Efter ett samtal med talmannen Andreas Norlén gick Ebba Busch Thor till frontalangrepp på Lööf och Björklund med bland annat följande ord: ”Jag beklagar att det fortsatt är så mycket fokus på politiskt spel och kortsiktigt imagebyggande.” I klartext: Sverige kunde vid det här laget haft en ny regering om inte mittpartierna ägnat sig åt så mycket godhetspositionerande genom att racka ner på SD. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/zLK0zv/busch-thors-attack-pa-c-och-l-imagefixering

Ebba Busch Thor efterträdde Göran Hägglund som KD-ledare 2015. Hon hade då varit kommunalråd i Uppsala sedan 2010. Det var först vid det senaste valet som hon vann inträde i Sveriges riksdag. Trots att hon som 31-åring är landets yngsta partiledare visar hon nu prov på större mognad än sina övriga kolleger med undantag för Jimmie Åkesson (SD). Hon har tvivelsutan växt med uppgiften.

Jag skulle vilja påstå att hennes politiska mognad överstiger även den som den kristdemokratiske nestorn Alf Svensson, född 1938, demonstrerat på sistone. Svensson talade sig i en krönika i den kristna tidningen Dagen i sedvanlig ordning varm för vad han kallade ”flyktingar” som anländer till vårt land undan krig och andra former av umbäranden.

Alf Svenssons favorit – kappvändaren Annie Lööf (C).

Svensson, med ett förflutet som partiledare 1973-2004 (!), biståndsminister i regeringen Carl Bildt 1991-94 samt EU-parlamentariker 2009-14, kritiserar i krönikan dem som om ”flyktingarna” menar att ”dom har blivit för många”. I Alf Svenssons ögon kan de  inte bli ”för många”. I hans frireligiöst färgade version av verkligheten är alla asylsökande helgonlika gestalter som inte kan ha andra motiv än att söka skydd undan krig och elände.

Det kom därför på intet sätt som någon sensation när Svensson uttryckte varm beundran för Centerns Annie Lööf och hennes maniska fixering vid SD: ”Som Annie Lööf ofta stryker under är vi 75 procent mellan de två ytterlighetspartierna.” https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/alf-svenssons-berom-om-sd-till-annie-loof/

Det är ett sundhetstecken att Ebba Busch Thor nu tycks bryta upp från den jolmiga snällism och pingstvänliga flyktingromantik som tidigare i alltför hög grad präglat Kristdemokraterna. Som nu under hennes ledarskap förefaller ha reella förutsättningar att bli ett konservativt parti på riktigt.

Men i så fall får hon även sluta upp med att vifta med den så kallade regnbågsflaggan.

Fotnot: Partiledare för KDS/KD har varit: Birger Ekstedt 1964-72; Alf Svensson 1973-2004; Göran Hägglund 2004-15; Ebba Busch Thor 2015-.

Kristdemokraternas utdragna självmord

Ebba Busch Thor njuter av festivalstämningen. Kanske bäst att passa på, vid nästa valvaka blir det sannolikt inga muntra miner.

Prideparaden i Stockholm brukar vara ett av de evenemang som framträdande politiker använder sig av i syfte att verka engagerade, med sin tid och fördomsfria. Stockholm Pride 2016 var intet undantag från den regeln.

I år var det dags för Kristdemokraternas relativt nyvalda partiledare Ebba Busch Thor att göra debut i sammanhanget. Det skedde i svallvågorna efter dödsskjutningen i Orlando i Florida, då 49 personer dog sedan en islamistisk aktivist öppnat eld på gayklubben Pulse.http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23008129.ab

Så nu kunde vi se unga Ebba gå på Stockholms gator och trängas, tandrikt leende, tillsammans med andra publicitetstörstande politiker, exhibitionister, personer som kryper omkring på gatan utklädda till hundar och för all del en del eljest fullt normala människor som tror att detta är en manifestation för kärlek och människovärde. Bland deltagarna märktes Israels ambassadör Isaac Bachman jämte en grupp från Tel Aviv.

Framförallt är Pride ett led i Riksförbundet för sexuellt likaberättigandes (RFSL) mångåriga strävan att undergräva den svenska sexualmoralen och kärnfamiljen. Jippot är utpräglat sexualfixerat och ett tillfälle för allehanda blottningsbenägna individer att offentligen svänga med snoppen eller brösten. Mänsklig värdighet – kom igen!

Efter Busch Thors Pride-debut har den interna KD-kritiken inte låtit vänta på sig. Riksdagsman Tuve Skånberg uppger att cirka 300 KDare hört av sig till honom och protesterat mot det egna partiets Pride-inblandning. Många av dessa överväger även att lämna partiet. Skånberg säger sig vara orolig, och det finns det förvisso allt skäl till – Kristdemokraterna noterades för 2,8 procent i en av de senaste mätningarna.http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bottensiffror-for-kristdemokraterna

Tuve Skånberg är kritisk till sin partiledares deltagande i Prideparaden.

Tuve Skånberg, en av de numera rätt få KD-parlamentariker som har en uttalat kristen profil, menar i en intervju: ”Jag tror det här skadar partiet.” Det tror jag också. Sedan hjälper det nog inte att Ebba Busch Thor upplevde en ”fantastisk feststämning” under sitt prajdande. http://omni.se/intern-kritik-mot-busch-thor-medlemmar-flyr/a/jKxJA

För vilket annat parti som helst hade inte partiledarens deltagande i Pride spelat någon roll alls, SD möjligen undantaget. KD är emellertid ett speciellt parti. Det grundades med namnet Kristen demokratisk samling (KDS) av den legendariske pingstpastorn Lewi Pethrus 1964 med programpunkter som nej till abort, mer bön och kristendomsundervisning i skolan samt uppslutande bakom kärnfamiljen.Partiledare var den alltför tidigt bortgångne före detta högermannen och prästen Birger Ekstedt.http://www.alfsvensson.eu/blogItem.asp?mId=318

När partiet kom in i riksdagen efter 20 år hade det breddat sitt politiska spektrum men stod under Alf Svenssons ledning fortfarande på en kristen grund. Under Svenssons ordförandeskap kunde KD notera sina genom tiderna största framgångar med en plats i regeringen under ministären Bildt 1991-94 som kulmen. Regeringsdeltagande i Reinfeldts allianskonstellation blev det även under Göran Hägglunds ledarskap 2006-14.

Under Hägglund skedde en fortgående sekularisering av KD, som nu ville framstå som något slags socialliberalt parti utan kristen kappsäck. Jag är för min del övertygad om att det var en grav felsatsning. Följden har blivit ett ständigt urholkat väljarstöd. I dag kan man närmast tala om Kristdemokraternas långsamt utdragna självmord.

Uppsluppna Pride-poliser sätter sig i respekt?

I en bloggtext för ett par år sedan framhöll jag under rubriceringen ”KD – partiet som inte behövs” bland annat följande:

Allt som andas kristendom och konservatism rensas nu ut från partiet. Därmed har detta parti enligt min mening förlorat sitt existensberättigande. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/18/kd-partiet-som-inte-behovs/

Socialliberala och politiskt korrekta partier finns det redan i parti och minut. Och beträffande konservatism på kristen grund tillvaratas denna ideologiska inriktning av Sverigedemokraterna på ett betydligt mer offensivt sätt än KD.

Jag borde väl som sverigedemokrat välkomna denna utveckling, men jag tillåter mig ändå att fälla en eller annan imaginär tår över KDs urartning. Jag har när allt kommer omkring själv röstat på detta parti i flera val.

Lycka till, Ebba – men var finns högervridningen (KD)?

 

 Nytt KD-ansikte utåt: Ebba Busch Thor.

Det talas i dessa dagar mycket om att Kristdemokraterna (KD) skulle vara på väg ”åt höger” med Ebba Busch Thor som ny partiledare. Tillåt mig tvivla.

Så hävdas på förstasidan i Svenska Dagbladet den 15 mars att ”KD siktar högerut”. Detta främst för att kunna konkurrera om Sverigedemokraternas (SD) väljare. ”Vi ska inte vara med i den liberala gyttjebrottningen”, citeras en av Ebbas anhängare, den kristdemokratiske försvarspolitikern Mikael Oscarsson, inne i tidningen.

Svenskans texter om Ebba Busch Thor och KD via denna länk:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kdare-vill-ta-steg-hogerut_4409873.svd

Låt oss då skärskåda KDs så kallade högervridning och det ”hot” denna skulle kunna tänkas utgöra mot SD. När det gäller SDs hjärtefråga, immigrationspolitiken, är det svårt att se några tecken på att KD skulle kunna göra SD äran stridig som förespråkare för en mer realistisk inriktning.

Ebba Busch Thor utlät sig för inte så förfärligt länge sedan på följande sätt:

Sverige har och ska ha ett generöst, solidariskt flyktingmottag. Vi ska inte sätta ett tak för hur många vi kan ta emot.

Kanske inte ett uttalande som ger hopp om någon radikal kursändring i immigrationsfrågan i alla fall. Om det omtalade orienteringen högerut på den politiska skalan citeras vidare Busch Thor så i Svenska Dagbladet: ”Att vara konservativ, höger eller så – det är väldigt ofullständiga begrepp. Jag vill bidra till att vi hävdar begreppet kristdemokrati tydligare i svensk politik.”

Nu är det ju dock knappast så att ”kristdemokrati” skulle vara ett så mycket tydligare ideologiskt begrepp än ”höger” respektive ”konservatism”. Snarare tvärtom. När partiet bildades som Kristen demokratisk samling (KDS) på pingströrelsens ledare Lewi Pethrus (1884-1974) initiativ 1964, var det abortmotstånd och hävdandet av morgonbönens plats i svenska skolor som var huvudfrågorna. Vilka de stora frågorma är i dag beror sannolikt på vilken kristdemokrat man pratar med.

 Pastor Lewi Pethrus, KDs grundare.

Frågar man exempelvis KDs gruppledare i Södertälje fullmäktige, Veronica Westergård, skulle hon nog svara att det är skolorna och näringslivet. Riksdagsman Mikael Oscarsson skulle möjligen svara försvaret. Ebba Busch Thor kanske familjefrågan, vad det nu innebär. I SvD säger hon: ”…kristdemokratin kombinerar friheten för den enskilda människan med ett stort ansvar för våra medmänniskor.” Jaha. Och?

Knappast ett uttalande som skrämmer slag på någon sverigedemokrat. Särskilt inte när man vet att KD och Busch Thor sluter upp bakom den nuvarande abortlagstiftningen med 18 veckor som bortre abortgräns (att jämföra med SDs tolv). För att KD skall kunna konkurrera om samma väljare som SD måste partiet och dess ledare nog komma bort ifrån den menlösa snällstämpeln och börja visa litet kallt stål.

I en fråga – den om försvaret – har KD främst genom Mikael Oscarssons insatser förvisso lyckats komma en bit på väg från det gamla pacifistiska frimicklarstuket, och det är gott så för ett parti som gör anspråk på att stå till höger. Det räcker dock inte på långa vägar. Mer måste till.

 Niklas Busch Thor, bollsparkare i IK Sirius.

Ebba, som egentligen heter Ebba-Elisabeth i förnamn, är född 1987 och 28 år gammal. Hon är gift med Niklas Busch Thor som är fotbollsspelare i uppsalaklubben IK Sirius i superettan. Paret väntar för närvarande sitt första barn. Ebba gick hela grundskolan i en skola tillhörig den kristna församlingen Livets Ord och räknar sig som svensk-norsk, emedan fadern är norrman.

2006-10 arbetade Ebba Busch  som kommunalpolitisk sekreterare åt KDs uppsaliensiska kommunalråd Gustaf von Essen och fick rycka in i dennes ställe när han blev sjukskriven 2009. Efter valet 2010 blev hon ett rekordungt kommunalråd vid 23 års ålder och fick förnyat förtroende 2014.

Märkligt nog har det, så vitt jag kunnat utröna, inte alls diskuterats vad det kommer att innebära för KD att ha en partiledare som inte har stämma och säte i Sveriges riksdag.

När man betraktar ett fotografi av Ebba Busch Thor blir det rätt uppenbart att hon i  betydande grad lever på sitt fördelaktiga utseende. Litet vassare än exempelvis tidigare partiledarrivalen Jakob Forssmed, om man säger så. Flickan sägs ha så kallad karisma. Enligt den uppenbart beundrande partikamraten Björn-Owe Björk, gruppledare i Knivsta fullmäktige som citeras i SvD, lyfter hon ”hela Knivsta tågperrong bara med sin närvaro”.

Jag erkänner gärna att jag ställer mig skeptisk till politiker vilka väljs eller utses till ett ämbete på grund av utseende respektive karisma och/eller ungdomlig fräschör. Ofta brister dessa i sakkunskap, erfarenhet och politiskt handlag i tron att det räcker med att ha ett vackert yttre. Ibland blir det till och med katastrof.

 Eskil Erlandsson (C) på ett tidningsomslag.

Riktigt så enkelt är det ju inte. Personligen föredrar jag en aning småtråkiga men rekorderliga politiker av typ SDs ställföreträdande partiledare Mattias Karlsson. Eller varför inte Centerns Eskil Erlandsson, som jag menar hade varit ett betydligt bättre alternativ för detta parti än den bildsköna Annie Lööf.

Eller Ebba Busch Thors företrädare Göran Hägglund. Hur som helst var det säkerligen hög tid att hitta en efterträdare till Hägglund, vars nuna enligt min uppfattning började bli något utsliten. Jag önskar unga Ebba-Elisabeth lycka till i sitt kommande värv men tror inte KD-anhängarna skall ropa ”halleluja” med alltför hög röstvolym. Inte än så länge, i alla fall.

En som inte uppskattar den nyutsedda KD-ledaren är slutligen Helmer Jonelid i knäppskallepartiet Feministiskt initiativ:

Demokratimarodörer lägger fram svensk ”fullmaktslag”

 

Rikskansler Adolf Hitler talar i samband med Fullmaktslagens antagande i den tyska riksdagen den 23 mars 1933.

http://hokmark.eu/minoritetsregeringar-maste-vinna-stod-inte-garanteras-det/#.VJ7gctWSpoM.twitter

Något av det vettigaste som sagts om dagens så kallade Decemberöverenskommelse (DÖ), då den så kallade borgerliga alliansen lade sig platt inför de tre vänsterpartierna S, MP och V och i praktiken lovade att inte föra någon oppositionspolitik åtminstone de närmaste fyra åren, svarar en moderat av den gamla stammen för: EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark på sin blogg dagens datum.

Hela bloggtexten kan läsas via länken överst.

Hökmark konstaterar inledningsvis, att Sverige haft många minoritetsregeringar. Dessa har lyckats med konststycket att överleva genom att anpassa sig till de parlamentariska realiteterna. Men, konstaterar Hökmark:

Det gjorde inte Löfven. Det var inget nytt med minoritetsregeringar. De har kunnat fungera väl. Det nya var att Löfven misslyckades. De rödgröna fick inget väljarstöd men väl regeringsmakten. Nu blir paradoxen att ingen tidigare minoritetsregering har haft den makt som Löfvenregeringen nu får, i första hand till 2018 men möjligen också till 2022.

Samtidigt, konstaterar Gunnar Hökmark, ”har ingen tidigare minoritetsregering varit så beroende av Vänsterpartiet som denna. För att vara det största blocket måste Löfven nämligen tillmötesgå Vänsterpartiets krav men då får man i gengäld de fyra oppositionspartiernas stöd för budgeten oavsett innehåll. Det är milt talat en paradox!”

 EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) har inte mycket till övers för det nya sexpartisamarbetet.

Aningen märkligt är det kanske att Hökmark inte med ett enda ord nämner det nu enda oppositionspartiet i riksdagen, Sverigedemokraterna. Det gör däremot den syndikalistiska tidningen Arbetarens chefredaktör, Daniel Wiklander, i ett debattinlägg på SVT Nyheter/Opinon:

I och med lördagens uppgörelse mellan blocken har motsättningen definierats: Alla mot Sverigedemokraterna. Detta kommer med all sannolikhet att – om man nu lyckas hålla ihop – både minska valdeltagandet och öka SD:s väljarstöd 2018.

Hela inlägget här:

http://www.svt.se/opinion/article2571130.svt

Wiklander påpekar, att det ända sedan det val som förde SD in i riksdagen 2010 funnits röster på vänsterkanten vilka pläderat för en ”folkfront” som bästa sättet att motarbeta Sverigedemokraterna.

Wiklander själv avvisar förnuftigt nog denna tanke, men det gör inte den beryktade skribenten Henrik Arnstad som twittrar följande: ”Ok det blir alltså folkfront mot fascismen. Olyckligt att Sverige tvingas till det, men bra att det gick att ordna.” Arnstads tirad utgör en iskall vindpust från den vänsterextremistiska rännstensagitationens smutsiga och illaluktande bakgator, en iskyla som förstärks i vetskap om att den påhittade historikern och mytomanen Arnstad är något slags rådgivare till Stefan Löfven.

Det har framgått av diskussionerna kring Decemberuppgörelsen (även kallad Decemberkuppen) att det inte är ”mästerförhandlaren” Löfven själv som kunnat föra sexpartiöverenskommelsen i hamn – statsministern har tvärtom med sin bonniga klunsighet varit nära att få den att kapsejsa ett par gånger. I stället pekas sossepartiets gruppledare i riksdagen Mikael Damberg, KD-ledaren Göran Hägglund och Centerns Annie Lööf ut som de ihärdigaste sammanjämkarna av de olika partiernas maktintressen.

Lööf försäkrade 2013 att ”Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna.” Jag rekommenderar att vackra Annie skär skon i mindre bitar och lägger den i en ugnsfast form, blandar ned zucchinibitar och gratinerar hela härligheten med riven ost samt sätter ugnen på 250 grader. Salta och peppra rikligt. Två timmar bör räcka. Annies småländska skogratäng? Kanske kan bli en klassiker i stil med Fredriks korvgryta.

Skämt åsido, jag kan inte hjälpa att jag alldeles osökt kommer att tänka på den tyska så kallade Fullmaktslagen från den 23 mars 1933 då jag funderar över Decemberkuppen. Genom den så kallade Ermächtigungsgesetz (egentligen Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich), Lagen om avhjälpande av folkets och rikets nöd, försågs rikskansler Adolf Hitler med all makt i det tyska riket.

Nazistpartiet NSDAP och Tysknationella partiet (DNVP) hade absolut majoritet för lagens antagande, men man behövde två tredjedels majoritet. Genom att förbjuda Tysklands kommunistiska parti (KPD), hota socialdemokratiska ledamöter att underkasta sig och ge lösa löften till Centrumpartet (Z) antogs lagen i tyska Reichstag med 441 röster för och 94 mot.

Därmed var den demokratiska Weimarrepubliken ett minne blott och tolv års hänslynslös nazidiktatur förestod.

Stefan Löfven är ingen Hitler och S-MP-regimen inget nazistparti, men syftet med Decemberkuppen är formellt detsamma som med Fullmaktslagens antagande: att tillrättalägga förhållandena i riksdagen för att säkra makten för den skakiga regeringen. Genom att kapitulera för Löfven-styret har de fyra allianspartierna för sina väljare demonstrerat, att de tänker mer på makt och inflytande än att driva en borgerlig politik.

Jag tycker gott man kan se på det som nu skett genom ett vämjeligt politiskt schackrande som en krigsförklaring mot den hävdvunna parlamentariska demokratin och mot det numera enda oppositionspartiet, Sverigedemokraterna. Det tycks verkligen som om de fyra alliansledarna inte har en aning om att den nu träffade överenskommelsen kommer att kraftigt gagna det förhatliga SD.

 Den nya sexpartikonstellationens ledare: alla mot SD.

Moderaternas hemsida har i dag dignat av tusentals upprörda kommentarer riktade mot alliansen i allmänhet och de nya  Moderaterna i synnerhet. Inte särskilt märkligt: de som röstade borgerligt den 14 september har nu fått se sina röster omvandlade till stöd för Löfvens taffligt rödgröna tokstyre. Det skulle förvåna mig mycket om inte SD passerar M i röstetal i valet 2018.

SDs tillförordnade ledare, Mattias Karlsson, tillkännager att partiet härnäst i riksdagen kommer att inge en missförtroendeförklaring mot Stefan Löfven, som SD med full rätt menar inte vara värdig att vara statsminister. Ett sådant handlande kan väl mest ses som en kosmetisk åtgärd men bör likväl ändå göras som en markering.

I ett längre och förmodligen även kortare perspektiv tillhör Sverigedemokraterna de stora vinnarna på Decemberkuppen. Såvida inte den nya juntan går ett steg längre och förbjuder partiet. Jag håller tyvärr inte alls för otroligt att sådana röster kommer att höras framöver Vi har trots allt att göra med ett gäng demokratimarodörer, där inte bara vänsterdemagogen Henrik Arnstad utan säkert också den patologiske SD-hataren Fredrik Reinfeldt lurar i kulisserna.

Dock vill jag avrunda med följande omdöme av Gunnar Hökmark:

Det är riksdagen och den parlamentariska processen som är förlorarna. Det är inte bra vare sig för parlamentarisk balans eller kontroll, för politisk debatt eller för det politiska ansvarstagandet.

 

Rättvisa har skipats: de två Hamas-mördarna har eliminerats

 Israeliska styrkor under den framgångsrika operationen mot de två mördarna. Foto: Jerusalem Post

Den 12 juni kidnappades tre israeliska ynglingar i åldrarna 16 till 19 år medan de liftade från sin religiösa skola i Gush Etzion på den så kallade Västbanken (Judéen och Samarien) till sina hem. Kidnapparna var Marwan Kawasme, 29 och Amar Abu Aysha, 32, medlemmar i den kända Hamas-klanen Kawasme från Hebron.

Det har nu rapporterats att medlemmar ur den israeliska gränspolisens specialstyrka och det israeliska säkerhetsorganet Shin Bet tisdagen den 23 september dödade de två mördarna i ett hus i Hebron, där de stuckit sig undan den senaste tiden.

Sedan de israeliska styrkorna kommit till platsen och försökt gripa mördarna utbröt en eldstrid, varvid den ene av mördarna omedelbart sköts till döds medan den andre föll ner i en håla i marken och dödades sedan en granat kastats ner i hålan.

 De tre offren för Hamas terror.

Den engelskspråkiga israeliska tidningen The Jerusalem Post rapporterar följande om operationen:

http://www.jpost.com/Israel-News/IDF-wounds-two-Palestinians-who-kidnapped-murdered-three-Jewish-teens-376124

Den lyckosamma utgången av ansträngningarna att spåra upp de två personer som kidnappade tonåringarna Eyal Yifrach, Gilead Shaer och Naftali Fraenkel innebär att dryga tre månaders människojakt är över. Den israeliska arméns (IDF) överbefälhavare Benny Gantz hyllade de ansvariga för deras insatser i den operation som kallats Operation Brother´s Keeper.

 De båda kidnapparna och mördarna som nu oskadliggjorts.

Marwan Kawasme och Amar Abu Aysha har båda gripits tidigare för terroristaktiviteter riktade mot israeler. Tidigare har deras släktingar Basher Kawasme, Muhammad Kawasme och Ta´ar Kawasme, söner till Arafat Kawasme, gripits för inblandning i kidnappningen av de tre studenterna. Hussam Kawasme, som beskrivits som hjärnan bakom kidnappningen och morden på de tre ynglingarna, greps den 11 juli.

De dödade israelernas släktingar har välkomnat det faktum att rättvisa nu skipats och att ett avslut nåtts, men att sorgen består. Talesmän för Hamas i Hebron har å sin sida fördömt ”morden” på de båda terroristerna och hyllat dessa som martyrer.

Det kan nämnas att KD-ledaren Göran Hägglund för inte så länge sedan förklarade sig villig att skänka svenskt bistånd till Hamas. Mer om detta här:

http://apg29-se.loopiasecure.com/index.php?artid=15796

 

SD Södertäljes valstuga på plats: jubel och en stinkbomb (HBTQ)

Jag har ägnat mig åt gatupolitik under hela mitt aktiva politiska liv. Det började i den antitotalitära organisationen Demokratisk Allians i början på 1970-talet och har därefter fortsatt med jämna eller ojämna mellanrum.

På gatan möter du alla slags människor med olika sorts åsikter. En del håller med dig och tackar dig för att du engagerar dig, andra protesterar och kallar dig alla möjliga saker. Hur som helst upplever jag det som en frisk fläkt att möta folk på gatan och stöta och blöta olika politiska frågeställningar i full frihet.

 Valstugan/containern slog upp sina portar måndagen den 18 augusti. Kristian Kawecki i samspråk med en intresserad förbipasserande. Foto: Tommy Hansson

Från och med nu och fram till valdagen den 14 september har jag och mina partikamrater i SD Södertälje/Nykvarn nöjet att få göra precis detta. Vår valstuga i form av en metallcontainer, dekorerad med Sverigedemokraternas partisymboler, finns på plats på Gåtan i Södertälje sedan i måndags. I anslutning till denna delar vi ut flygblad och folders samt bjuder den som så önskar på fika. När valsedlarna behagar anlända kommer vi givetvis även att stå till tjänst med dessa.

Just i dag den 21 augusti har vi fått god uppmärksamhet i lokalpressen. I Länstidningen förekom en stor gruppledarintervju med denna bloggare, där journalisten dock helt felaktigt fått för sig att jag skulle vara ”högerextremist”. En etikett som passar sällsynt illa på mig som varit aktiv antirasist ända sedan jag blev politiskt medveten och därtill engagerat mig mot destruktiva ideologier och synsätt såsom kommunism, nationalsocialism, fascism och islamism.

       

Kristian och Joachim Hagström kommunicerar med ett par ungdomar (överst).
Robert Olsson har installerat sig i den nyss öppnade containern. Foto: Tommy Hansson    

Intervjun kan läsas via denna länk:

http://lt.se/nyheter/val2014/val2014/1.2602566-fragan-om-invandring-viktigast-for-tommy

Om jag är måttligt nöjd med den skrivande journalistens insatser – hon var en ung och oerfaren praktikant, om jag förstått saken rätt, så man kanske inte har rätt att begära alltför mycket – är jag desto mer trakterad av fotografens prestation. Detta måste vara ett av de bästa foton som publicerats på mig: det visar väl  vilken snäll, mysig och genomsympatisk kille jag är, eller hur…håller ni inte med får ni på käften! Allvarligt talat. Detta ÄR jag.

Hade eljest fasat för ett extremt närbildsfoto där varje pormask och rynka (även om jag har få sådana trots min relativt framskridna ålder) i min fagra nuna skulle synas. Som var fallet med fotot som vidhängde intervjun med KS-ordföranden Boel Godner (S) för någon månad sedan. I samma LT-nummer publicerades även ett inlägg av mig om tiggeriet i allmänhet och det i Södertälje i synnerhet:

http://lt.se/asikter/debatt/1.2602476-sopa-inte-organiserad-brottslighet-under-mattan

 SD – partiet för en verklig förändring i Södertälje! Foto: Tommy Hansson

I alla fall.  Gårdagen bjöd på ett par incidenter, då några yngre huliganer ur något militant HBTQ-garde – kanske samma som slängde en tårta i ansiktet på KD-ledaren Göran Hägglund – hyvade in en stinkbomb i valstugan/containern. Den landade på en valarbetares sko och anställde ingen större förödelse. Ett litet märkligt sätt att visa sitt stöd för tolerans och öppenhet, kan tyckas.

Händelser av det här slaget visar dock på vårt partis utsatthet och att det knappast skys några medel för att sätta åt oss. En annan demokratiföraktare försöka riva ner en partibanderoll men lyckades inte särskilt väl. Lyckligtvis har vi mycket goda förbindelser med såväl polis som bevakningsföretag samt har dessutom till vårt förfogande lagliga medel för vårt beskydd.

Den allra största delen av vår tillvaro på Gågatan i centrala Södertälje så här i valrörelsens slutspurt har annars förflutit på angenämast tänkbara sätt med besök av många entusiastiska anhängare, av vilka alla inte varit etniska svenskar. Stort jubel utbröt exempelvis bland en grupp syrianer/assyrier, när vi visade ett flygblad som vi sparat från förra valrörelsen med budskapet ”Värna friheten – motverka islamiseringen!”

       

Joachim i ny, fin partipiket.
I dörröppningen ses Kristian, Berndt Sollenstedt Petersson och Kjell Bohman. Foto: Tommy Hansson

Ja, friheten är alltid värd att försvara oavsett om den hotas av kommunister, nationalsocialister eller islamister. Ett skäl så gott som något att rösta SD om en knapp månad!

Fina besök kommer vi också att få. Den 4 september klockan 12.30 kommer ingen mindre än partiledare Jimmie Åkesson att tala till intresserade södertäljebor från Politikertorgets scen, och den 10 september tillstöter partisekreterare Björn Söder i akt och mening att göra samma sak vid samma tid.

Väl mött!

 Gester kan vara nog så talande…Foto: Tommy Hansson

Pedofilvarning för Stockholm Pride när Södertälje kommun hissar regnbågsflagg

 Två regnbågsflaggor flankerar tre kommunflaggor utanför Södertälje stadshus. Foto: Tommy Hansson

Den 28 juli hissades den så kallade regnbågsflaggan utanför Södertälje stadshus. Två exemplar av den färgrika tygduken flankerade tre kommunflaggor med stadens traditionella skyddshelgon, Sankta Ragnhild, som motiv. Det är sannolikt en inte alltför djärv gissning att den väna damen grät i sin himmel över sällskapet.

Det väckte betydande uppmärksamhet när den ungdomliga kulturföreningen Molto, dominerad av miljö- och vänsterpartister, förra sommaren hissade regnbågsflaggan utanför Stadshuset i syfte att stötta Stockholms så kallade Pride-festival. Eftersom flaggningen stred mot kommunens flaggpolicy avlägsnades tygstycket illa kvickt, och moderata fullmäktigeledamoten Rolf B. Bertilsson hotade till och med att polisanmäla tilltaget.

Det krävdes dock knappast någon övermänsklig siarförmåga för att inse, att det bara var en tidsfråga innan prideflaggningen skulle tillåtas. Så skedde också denna försommar, då kommunstyrelsen respektive fullmäktige efter förslag av den rödgröna majoriteten antog en förändring av flaggpolicyn innebärande att det skulle bli möjligt att med flaggning uppmärksamma evenemang också utanför Södertälje kommun.

SD:s inställning klar SD Södertäljes inställning har varit klar hela tiden. Förutsatt att ett evenemang av betydelse går av stapeln inom kommunen ser vi inget hinder för att kommunal flaggning sker, vare sig det är fråga om ett Pride-arrangemang eller annan typ av manifestation. Däremot finns naturligtvis inga som helst skäl att flagga för ett evenemang som hålls i en annan kommun, i detta fall Stockholm.

 Södertäljes Pride-supporter nummer 1: Tage Gripenstam (C).

Denna inställning delas dock inte av vare sig den politiska kommunmajoriteten eller av den krampaktigt politiskt korrekta lokalavisan Länstidningen (LT), vilken hade regnbågsflaggningen som huvudnyhet i sin utgåva den 29 juli med Centerpartiets till tårar rörde gruppledare Tage Gripenstam i blickfånget. Under Pride-festivalen låter LT även sin logotyp på förstasidan ”stoltsera” med regnbågsfärgerna.

Gripenstams hållning i frågan är onekligen konsekvent, då han under en följd av år krävt regnbågsflaggning utanför Stadshuset under Stockholm Pride. Övriga gruppledares (utom KD:s Veronica Westergård) hållning är däremot nog mest att betrakta som fjäsk och undfallenhet inför den mäktiga HBTQ-lobbyn, som sedan många år för en nära nog jihadistisk kamp mot alla kritiker för att brännmärka dessa som svårartade ”homofober”.   

Det skall tilläggas att SD även motionerat i fullmäktige om att på permanent basis flagga med vår blågula nationsflagga utanför Stadshuset, på vars flaggstänger det normalt finns en EU-flagga samt fyra kommundelsflaggor. Nog borde det gå att klämma in också en svensk flagga där!

Bestämt nej av Åkesson Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, klargjorde inför årets Pride-jippo att SD säger bestämt nej till deltagande. Samma ståndpunkt har Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund visat. Åkessons inställning framgår klart av följande artikel i Expressen:

http://www.expressen.se/nyheter/akesson-bestamt-nej-till-att-delta-i-pridetaget/

 ”Kinky” Pride-deltagare.

Och det finns sannerligen all anledning att problematisera det politiska och mediala etablissemangets skönmålning av HBTQ-livsstilen i allmänhet och Pride-evenemangen (sådana förekommer numera i en rad städer från norr till söder) i synnerhet. Det är ju faktiskt omöjligt att blunda för att HBTQ – homo-, bi-, trans- och ”queer”-sexualitet – medför betydande risker.    Detta erkänner till och med de Pride-entusiastiska miljöpartisterna Mats Pertoft, Annica Hjerling och Rodolfo Alvarez i ett debattinlägg med rubriceringen ”Pride – för allas lika värde” i LT den 29 juli:

Unga hbtq-personer har det allra svårast. De mår generellt sämre än andra ungdomar och ungefär 20 procent har utsatts för våld av en familjemedlem. 25 procent av homo- och bisexuella kvinnor mellan 16 och 25 år har försökt ta livet av sig. Hälften av alla unga transpersoner har övervägt självmord. Detta är fruktansvärda och helt oacceptabla siffror som visar en mörk verklighet.

Att Miljöpartiet och andra Pride- och HBTQ-entusiaster, trots denna oroande statistik, fortsätter att propagera för den homosexuella livsstilen är minst sagt anmärkningsvärt, eller kanske rättare: det är inte riktigt klokt. Det finns ju hur många undersökningar som helst som påvisar riskerna med denna livsstil. Enligt en omfattande studie redovisad i den amerikanska tidskriften Social Science Research (volume 41, issue 4) 2012 klarar sig barn som lever i en homosexuell familjekonstellation sämre än barn med föräldrar av olika kön:

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0049089X12000610

Sämst klarar sig barn i lesbiska familjerelationer: de mår sämre, är olyckligare och har fler sociala och andra problem än andra barn samt har oftare självmordstankar.

 Glammigt, översexualiserat spektakel med pedofilvarning på Stockholms gator.

Pedofilvarning Det finns all anledning att instämma med Ingrid Carlqvist i en ledartext på sajten Dispatch International, som gjort en ingående granskning av Stockholm Pride 2014,  den 25 juli:

För min del får folk ha sex med vem de vill – så länge det handlar om vuxna och villiga personer. Men varför lägger staten, Svenska kyrkan och storföretag ner miljoner på att locka in ungdomar i en livsstil som är minst sagt självdestruktiv – utan att informera om riskerna? Det är en fråga som vi måste diskutera.   

En sak står fullständigt klar, och det är att från Pride och dess vanligaste påhejare kan vi inte räkna med någon som helst problematisering när det gäller HBTQ-livsstilen. I årets Stockholm Pride förekom tvivelaktiga inslag med tydlig pedofilvarning. Så lockade Pride Ung personer från 13 till 29 år att fritt umgås med varandra – det krävs ingen större fantasi att räkna ut vad detta kan leda till. Vidare fanns inslag såsom Pride Kinky med hoppande, mänskliga hundar. Prides karaktär av översexualiserat och vulgärt spektakel består.   

 Svenska kyrkan propagerar för HBTQ och Pride.

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) hade under 1980-talet helt öppet något som kallades Pedofila arbetsgruppen, som bland annat ville slopa 15-årsgränsen för sexuellt umgänge. Årets Pride-satsning visar att denna pervogrupp förmodligen inte har så långt kvar tills dess intentioner förverkligas.

Det finns allt fog att undra vad Pride-ivraren Tage Gripenstam och övriga fem gruppledare i Södertälje som tillstyrkte Pride-flaggning anser om detta. Man kan också undra vad vederbörande tycker om dessa programpunkter under årets Stockholm Pride:

 

 

 

 

 

Om islam och våldtäkter: vilka är det som är okunniga?

•  Richard Jomshof om våldtäkter och islam.

Det finns få ledande sverigedemokrater jag uppskattar så mycket som Richard Jomshof. Han är alltid tydlig med sina åsikter och har för vana att  framföra dem på ett både vältaligt och pedagogiskt sätt, något som naturligtvis anstår en före detta lärare. Som nu i debatten om islam och våldtäkter.

Debatten i fråga sparkades igång av Michael Hess, vice ordförande i SD Karlskrona där även Richard Jomshof är bosatt. Hess skrev på Facebook att ”våldtäkt är uttryck för islamisk kultur”. Därefter gick Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund ut i ett välment men kanske inte helt stringent försök att dels försvara, dels släta över Hess kommentar.

Läser nu att båda polisanmälts, vilket är vad man kan vänta i dagens debattklimat där all kritik mot islam av de politiskt korrekta bland oss avfärdas som otillåten ”islamofobi” eller ”hets mot folkgrupp”.

Richard Jomshof hymlar inte med var han står. Han tar partikamraten Hess i försvar och citeras i Blekinge Läns Tidning: ”Våldtäkt är ett uttryck för islamisk kultur.” Jomshof har även uttryckt att han inte ser något fel i Michael Hess inlägg. Det hedrar Richard att han på detta sätt säger sanningen, ty det är inte särdeles svårt att belägga att våldtäkt är något som står väl i samklang med islam.

Det mest intelligenta som skrivits i den här frågan står, så vitt jag kan bedöma, Nima Gholam Ali Pour för i ett inlägg på sin blogg den 8 januari:

http://nimatown.blogspot.se/2014/01/detta-star-i-koranen-om-valdtakt.html?showComment=1389253571622

Nima, en avhoppad Malmö-sosse som gått över till Sverigedemokraterna, slår inledningsvis fast:

Självfallet så rättfärdigar koranen våldtäkt eftersom den är författad av en arabisk krigsherre från 600-talet.

 Nima Gholam Ali Pour bloggar om våldtäkter och islam.

Med tanke på detta faktum, anser Nima, kan man inte vänta sig särskilt mycket när det gäller synen på kvinnor. Dessa betraktas i Koranen mer som ägodelar till mannen än som självständiga människor med egen fri vilja. Nima citerar sura 23 verserna 1-6:

Det skall gå de troende väl i händer, de som ber med ödmjukt sinne, som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal, som gör en insats för hjälpen till de behövande, som håller sina begär i styr /och inte ger fritt utlopp åt sin lust/ med någon annan än sina hustrur eller dem som de rätmätigt besitter – inget klander kan då riktas mot dem.

I sura 4 vers 24 läser vi:

Ni får inte närma er gifta kvinnor utom sådana som ni rättmätigt besitter – detta är vad Gud föreskriver för er.

Nyckelmeningen här är: ”rättmätigt besitter”. När det gäller att ta ställning till dessa koranpassager, menar Nima Gholam Ali Pour, har man två möjligheter: ”Antingen så tror man att slaveriet i arabvärlden var något positivt och att slavarna underkastade sig sexuell förnedring frivilligt, eller så förstår man att dessa slavar blev våldtagna och att koranen rättfärdigar sådana våldtäkter.”

Nima anser vidare att det ”är bara löjligt” att försöka följa ”denna ökenmanual /Koranen/ år 2014”. Få muslimer följer den i dag, skriver Nima, och om man vill låta Koranen vara ens rättesnöre i dag så måste man tolka den på olika sätt.: ”De islamister som våldtar i dag i Syrien, Iran och Egypten gör det för att de är störda människor. Sedan har de möjligheten att rättfärdiga sina handlingar med hjälp av koranen, men de skulle nog ändå skada människor om koranen inte fanns. En jihadist är vanligen en mycket störd människa.”

Det Nima Gholam Ali Pour här skriver om islamister skulle lika gärna kunna sägas om dagens våldsbenägna nazister och kommunister. Det vill säga personer som gillar att slåss, misshandla folk och förstöra andras egendom och som i nazistisk eller kommunistisk ideologi kan rättfärdiga sitt handlande. Kanske är det denna gemenskap som gör att det från vänsterhåll sällan eller aldrig hörs någon kritik mot islam 0ch/eller islamismen?

 Jan Hjärpe: ”islamolog” med bristfälliga korankunskaper.

Nima går i sitt blogginlägg hårt åt den numera pensionerade (han tituleras professor emeritus) så kallade islamologen Jan Hjärpe, född 1942, som aldrig någonsin hörts yttra ett enda kritiskt ord mot vare sig islam eller islamism/jihadism. Hjärpe var en av dem som uttalade sitt fördömande mot påpekandena om våldtäkt som en del av den islamska kulturen. ”Det står inget sådant i Koranen”, påstod Hjärpe. ”Det är en myt, närmast som en fabel som uppstod på medeltiden.” Hjärpe hade, som vi sett, fel i detta. Koranen innehåller verkligen passager som kan tolkas som att våldtäkt är okay.

Hur några i Sverige verksamma imamer ser på kvinnor och sex framgår i denna video:

http://www.youtube.com/watch?v=Wc4i9vHZ8rk&utm_content=buffer374d2&utm_medium=social&utm_source=twitter.com&utm_campaign=buffer

Nima Gholam Ali Pour skriver så om Hjärpe: ”Antingen så har Jan Hjärpe inte läst koranen eller så förnekar han att det förekom sexuell exploatering inom slaveriet.”

Jan Hjärpe är ett fall för sig. När rättegången som slutade med att den grove antisemiten Ahmed Rami och hans Radio Islam dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp  hölls 1989, ställde Hjärpe upp som försvarsvittne. Han hade givetvis bara positiva saker att säga om Rami och islam och ingenting alls till övers för Israel och judendomen.

En pärla från Hjärpes mun under rättegången: ”Det är tveklöst så, att sionistiska grupper, och även Israels regering, har exploaterat Holocaust.”

 Antisemiten Ahmed Rami i Radio Islam.

Här en länk till fler remarkabla yttranden från Hjärpes sida:

http://sv.wikiquote.org/wiki/Jan_Hj%C3%A4rpe

Nima anser att det är viktigt att i diskussionen ej förneka det som faktiskt står i koranen, vilket är svårt att inte hålla med om. Koranens innehåll skall enligt muslimsk tradition ha uppenbarats till Muhammed av en Guds ängel, men då profeten själv var analfabet var det andra som fick skriva ner uppenbarelserna. Muhammed var en krigsherre som föredrog att sprida sin religion med blod och svärd, så det måste nog anses vara naturligt att koranens innehåll är därefter.

Att den muslim som tog kvinnor, gifta eller ogifta sådana, som krigsbyte också skulle ha rätt att ha sexuellt umgänge med dem, med eller mot deras vilja, var för Muhammed en självklarhet. Därav de suratexter som hänvisats till ovan. Nima Gholam Ali Pour skriver:

Vi kan inte ändra vår syn på våldtäkt här i Sverige och säga att våldtäkt av slavar är inte riktig våldtäkt bara för att koranen rättfärdigar våldtäkt av slavar. Detta är viktigt med tanke på hur människohandel är fortfarande ett stort problem i dag.

Ledande politiker såsom statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och socialminister Göran Hägglund (KD) har funnit SD-uttalandena om våldtäkt som en del av islamsk kultur som så anmärkningsvärda, att de känt sig nödgade att ge sig in i diskussionen.

Vad Reinfeldt har att säga kan vi lätt gissa oss till. Närhelst han ombeds yttra sig om SD säger han något om ”vi och dom” – det är som att trycka på en knapp: ”Det är ett exempel på det vi-och-dom-tänkande som präglar väldigt mycket av SD:s retorik.” Hägglund: ”Det bottnar i okunskap…”

Som vi sett ovan är dock så inte fallet – SD Karlskronas Michael Hess hade helt rätt från början. Det är tvärtom KD-ledaren som inte vet vad han pratar om. Så vilka är det egentligen som är okunniga?

 Gustave Doré: ”Muhammed i helvetet”.