Regeringen fördömer ”islamofobi” – inte ett ord om attacker mot polisen

 

 

 Polisbussen i Göteborg som utsattes för ett brandattentat.

http://www.expressen.se/gt/polisbuss-utsatt-for-brandattentat-i-natt/

I natt klockan 03.41 utsattes en polispiket för ett brandattentat på Hisingen i Göteborg.

”Det är aldrig bra att man ger sig på rättsvårdande myndigheter, vare sig personal eller fordon”, konstaterar Thomas Fuxborg, talesman för polisen i Västra Götaland enligt Göteborgs-Tidningen (GT). Se länk överst.

Branden i polisfordonet hade föregåtts av omfattande angrepp på polis och räddningsstyrkor i de oroliga områdena norra Hisingen och Biskopsgården i Göteborg i anslutning till nyårshelgen. I attackerna användes nyårsraketer. Polisen anfölls även av ett 20-tal maskerade individer.

De senaste veckorna har ett stort antal bilar antänts samt lokaler för polis, domstolsväsende, brandkår och räddningstjänst angripits inte bara i Göteborg utan också i det notoriska Malmö.

Det har samtidigt rått största möjliga tystnad från den svenska regeringen avseende dessa samhällsfarliga nidingsdåd. Ingen orolig minister har gått ut och fördömt angreppen på rättsvårdande myndigheter, brandkår och räddningstjänst. Orsaken till varför så ej skett ligger i öppen dag: sådana fördömanden vore sak samma som att underkänna den av såväl rödgröna regeringen som alliansoppositionen omhuldade immigrations- och mångkulturpolitiken.

Väsentligt annat ljud i den så kallade skällan var det då en källarmoské i Eskilstuna eldhärjades kring jul. Efter initiala men obestyrkta uppgifter om att ”någon” kastat in ett brandfarligt föremål i den somaliska moskén och därpå springande begivit sig från platsen, meddelade polisen redan dagen därpå att branden lika gärna kunde ha haft ett annat ursprung.

I dag framgår det i media, bland annat i TV4 Nyheter/Regionalt (se länk nedan), att polisen arbetar enligt teorin att branden i Eskilstuna var en olyckshändelse och inte något muslimfientligt attentat.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/moskebranden-inget-attentat

 Bah Kunke i färd med att förstärka förefintliga motsättningar och skiljelinjer.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke har likväl vid ett opinionsmöte i Stockholm kungjort (länk nedan), att regeringen i samråd med ”det muslimska civilsamhället” planerar en omfattande informationskampanj mot ”islamofobin” i syfte att upplysa allmänheten om islams verkliga natur. Med största sannolikhet kommer då islam, som erövrat betydande delar av världen de senaste 1400 åren genom otaliga krigståg, att framställas som en ”fredens religion”.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tusentalet-manifesterade-till-stod-for-drabbade-moskeer_4226485.svd

Troligen kommer det då också att heta, att den exempellösa terror som Islamska staten (IS) ägnar sig åt i Mellanöstern ”inte har någonting med islam att göra”, något som redan påståtts vara fallet av västledare såsom USAs president Barack Obama och Storbritanniens premiärminister David Cameron.

I så fall vore det tvivelsutan mer korrekt att i sammanhanget tala om desinformation snarare än information.

Det finns varje anledning ställa sig frågan, varför muslimska församlingsmedlemmar i Eskilstuna ägnar sig åt att sprida falska uppgifter om påstådda mordbrännare och varför de inte gör något för att underlätta polisens arbete mer än att ta på sig offerrollen. Ett 70-tal personer uppges ha vistats i källarmoskén då branden bröt ut – någon av alla dessa måste rimligen ha sett hur branden startade

Kan det vara så enkelt som att branden är självanlagd i syfte att av kommunen utverka en ny och bättre gudstjänstlokal, samtidigt som man kan inhösta sympatier inklusive ”kärleksbombning” på grund av föregiven ”islamofobi”? Jag menar att frågan måste ställas och att den framför allt inte får glömmas bort av polisen under utredningsarbetet.

Förutom i Eskilstuna har moskéer i Eslöv samt Uppsala utsatts för påhälsningar i form av klotter och brandförsök. I Uppsala hade texten ”Åk hem muslimskit” sprejats på bland annat moskéns ”kvinnoingång”.

Jag vill med emfas understryka, att jag mycket starkt tar avstånd från och fördömer varje form av attentat mot såväl bärande samhällsinstitutioner som religiösa gudstjänstlokaler av vad slag det vara månde: moskéer, kyrkor, tempel, synagogor med mera.

Vid den sistnämnda formen av angrepp hotas dessutom ett av det demokratiska samhällets fundamenta – nämligen religionsfriheten, som finns inskriven i vår grundlag.

Därmed inte sagt att vi bör tro på varje ansats att sätta upp incidenter sådana som den i Eskilstuna på ”islamofobins” konto. Särskilt inte om man som kulturminister Bah Kuhnke representerar rikets regering och därmed har ett övergripande ansvar för tillståndet i nationen.

Att som Bah Kuhnke och andra ledande politiker förstärka skiljelinjer och motsättningar som redan finns är ingenting annat än lättsinnigt och oansvarigt. Motsättningar som finns mellan olika grupper av muslimer, mellan islam och andra religioner, mellan etniska svenskar och människor med utländsk bakgrund.

Här en länk till en sajt som listar ett antal fejkade ”antimuslimska” så kallade hatbrott:

http://www.frontpagemag.com/2014/robert-spencer/the-top-anti-muslim-hate-crime-hoaxes-of-2014/

 En imam i franska Pau klottrade ner sin egen moské – dömdes till böter och utvisning.

Det bör avslutningsvis nämnas, att det finns dokumenterade fall i utlandet att ansvariga muslimska trosutövare själva skändat moskéer i syfte att få sympatier. En imam i Frankrike – den 47-årige Khalil i staden Pau – dömes så till böter och utvisning efter att ha påkommits med att klottra ned den egna moskén med rasistiska slagord. Naturligtvis kan sådant även hända här.

Länk till en  fransk tidningsartikel om händelsen, som inträffade för ungefär ett år sedan,  här:

http://www.larepubliquedespyrenees.fr/2014/01/18/l-ancien-imam-de-la-mosquee-de-pau-doit-quitter-la-france,1174790.php

Zlatan i Sven Rydells fotspår

Zlatan cykelsparkar in 4-2 på England. En prestation i yppersta världsklass.

När jag här om kvällen bänkade mig framför TVn för att beskåda Sveriges träningslandskamp mot England på den nya imposanta Friends Arena var det utan större förhoppningar jag gjorde detta. Föga anade jag att matchen skulle utveckla sig till att bli en stor idrottsupplevelse. Orsaken härtill kan uttryckas i sex bokstäver: ZLATAN.

Efter att ha svarat för sitt tredje mål och givit Sverige ledningen med 3-2 via en kraftfull frispark från 30 meter trodde man knappast det kunde bli så mycket bättre. Man bedrog sig. Ty några minuter senare, sedan Englands målvakt Joe Hart nickat bort bollen utanför straffområdet, fick Zlatan tag på lädret och skickade detsamma via en akrobatisk cykelspark i en mäktig lyra in i motståndarmålet och gjorde därmed sitt fjärde mål i matchen. Han kom då upp i 39 landslagsmål på sina hittills 85 matcher i den blågula tröjan och ligger numera på andra plats i skytteligan efter Sven Rydell..

Jag kommer i nuläget på ett enda svenskt landslagsmål som kan mäta sig med Zlatans häpnadsväckande bicycleta när det gäller finess, elegans och konstfärdighet. Det är Kurre Hamrins slalomlöpning genom Västtysklands försvar på högerkanten i VM-semifinalen på Nya Ullevi 1958, en soloprestation som resulterade i svenskt 3-1 och en plats i finalen mot Brasilien.

Det har diskuterats om Zlatan Ibrahimovic redan nu kan bedömas vara Sveriges bäste fotbollsspelare genom alla tider. Låt oss först titta litet på de lirare som kan anses göra honom äran stridig innan vi tar ställning till den frågan.

Sven Rydell höll världsklass på sin tid.

Den spelare som alltjämt innehar målrekordet i landslaget med 49 mål – på bara 43 landskamper – är Sven Rydell (1905-75) med smeknamnet ”Trollgubben” till följd av sin enastående tekniska färdighet.

Han spelade i det spelsystem praktiskt taget alla lag använde vid denna tid – 2-3-5 – inner i en femmannakedja. Sven Rydell spelade under merparten av sin aktiva karriär i en av landets anrikaste klubbar, Örgryte IS i Göteborg. Han svarade för 156 mål i allsvenskan.

Rydell var Sveriges dominerande spelare 1921-32 men tvingades lägga dobbskorna på hyllan redan vid 29 års ålder på grund av en efterhängsen knäskada. Hans mest minnesvärda insats kom vid en landskamp mot gamle trätobrodern Danmark 1931 som Sverige vann med 3-2 tack vare Rydells tre fullträffar. Denna avgörande insats renderade Rydell Svenska Dagbladets bragdguldmedalj.

Största internationella meriten var eljest OS-bronset i Paris 1924, där Sverige i första matchen besegrade regerande OS-mästarna Belgien med hela 8-1 i en av Sveriges mest legendariska matcher någonsin. I matchen om bronset besegrade blågult Nederländerna med 3-1. Rydell var för övrigt även svensk mästare i handboll representerande Redbergslids IK, en klubb han även en kort tid spelade fotboll för.

Efter den aktiva karrären blev Sven Rydell en uppskattad sportjournalist och skrev bland annat krönikor under signaturen ”Dribbler” i Göteborgstidningen (GT). Dottern Ewa Rydell blev elitgymnast och representerade Sverige i olympiska spel. Sven dog vid 70 års ålder 1975.

GreNoLi – från vänster Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm.

Om vi botaniserar vidare bland svenska bolltrillare med stjärnglans finner vi i Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och Nils Liedholm – vilka i italienska AC Milan bildade en innertrio med beteckningen GreNoLi – andra kandidater till titeln bästa svensk genom tiderna. Alla tre blev OS-guldmedaljörer i London 1948 och enrollerades strax därefter som proffs i Italien.

Därmed betraktades de som icke önskvärda personer i hemlandet enligt dåtidens inskränkta synsätt. De togs inte till nåder förrän vid fotbolls-VM i Sverige 1958, eller rättare sagt Gren och Liedholm. Dessa båda svarade för helt avgörande insatser när det gällde att föra Sverige till ett VM-silver.

Nordahl stannade i Italien för att vid hemkomsten 1960 bli spelande tränare i Karlstads BK. Han fortsatte som tränare och även fotbollskommentator efter sin aktiva karriär. Bland annat skrev han fotbollskrönikor i Idrottsbladet i början på 1980-.talet, där det var min uppgift att ringa upp honom och skriva ner krönikorna. Gunnar var alltid trevlig att ha att göra med.

Gunnar Nordahl krutar på i Norrköpings-tröjan på 1940-talet.

Åt suveräna Brasilien, där det då 17-åriga fenomenet Edson Arantes do Nascimento – han uppträdde under artistnamnet Pelé och anses av många vara världens bäste genom tiderna – gjorde sin internationella debut, fanns ingenting att göra. Det blev stryk med 5-2 i finalen på Råsunda sedan dock blågult tagit ledningen med 1-0 genom Liedholm.

Att avgöra vem som var bäst av trion GreNoLi är nära nog omöjligt. Gren var den borne teknikern men även en framstående målgörare. Han gjorde 32 mål på 57 landskamper och är därmed femte bäste landslagsskytt. Nordahl var den typiske ”centertanken” och en notorisk målspruta med 43 landslagsmål på 33 nationskamper. Liedholm var en lysande strateg på planen, och förre förbundskaptenen Rudolf ”Putte” Kock menade i ett känt yttrande att det bästa fotbollslag man kunde tänka sig var ett som bestod av elva Nils Liedholm. ”Lidas” blev efter spelarbanans slut en mycket framgångsrik tränare samt vingårdsägare.

Gren vann i början på 1980-talet en omröstning om vem som var vår bästa lirare genom tiderna och står mycket välförtjänt staty vid Gamla Ullevi i Göteborg. Han representerade under sin tid i Sverige bland annat göteborgsklubbarna Gårda BK, IFK Göteborg, Örgryte IS och GAIS. Han hoppade in som spelare så sent som vid 56 (!) års ålder vid en match med IK Oddevold, som Gren tränade, i division IV.

En klacksparkande Gunnar Gren som staty vid Gamla Ullevi.

När vi snackar VM 1958 kommer vi inte ifrån vänsteryttern Lennart ”Nacka” Skoglund som slog igenom i VM i Brasilien 1950, där Sverige lyckades erövra ett sensationellt brons. Han gjorde sig då känd som ”Den vajande majskolven” genom sitt blonda hårsvall och försvann liksom många andra i bronslaget till proffslivet i Italien. ”Nacka” levde högt på sin glimrande teknik och gjorde stor lycka i Sverige-VM.

Efter hemkomsten från Italien 1964 enrollerades ”Nacka” i sin gamla klubb Hammarby IF och svarade i debuten mot Karlstads BK i näst högsta serien division II för konststycket att skruva en hörna direkt i mål. Samma år togs han ut i landslaget i en match mot Polen. Det märktes dock att konditionen var för dålig för spel i högsta eliten. ”Nacka” avled tragiskt och svårt alkoholiserad i sitt hem på Södermalm i Stockholm 1975, bara 45 år gammal.

”Nacka” Skoglund hälsar på konung Gustaf VI Adolf före en match i VM 1958. Tittar på gör  i mitten lagkaptenen Nils Liedholm.

I så kallad modern tid framstår Henrik ”Henke”Larsson som en av de allra främsta. ”Henke” var andre bäste målgörare i landslaget med sina 37 mål före Zlatans urladdning mot England på Friends Arena. Genombrottet kom i VM i USA 1994, där ”Henke” ingick i det bejublade bronslaget. Under sin tid i skotska Celtic nådde Larsson sin höjdpunkt som spelare men hade även korta sejourer i Manchester United och Barcelona. Han röstades relativt nyligen fram som den bäste svenske fotbollsspelaren  genom tiderna.

Henrik Larsson i Celtic-tröjan. 37 mål i landslaget.

Vem är då den bäste svenske liraren någonsin? Talar vi i absoluta termer kan det nog inte råda någon tvekan. Zlatan ”Ibra” Ibrahimovic, 195 centimeter över havet och 100 kilo tung, är bättre tränad och har följaktligen mer tempo och styrka i kroppen än någon av föregångarna någonsin hade. Zlatan skulle få de andra att framstå som pojklagsspelare om de skulle mötas på planen i dag.

Så kan man naturligtvis dock inte räkna. Varje spelare måste bedömas enligt sin tids förutsättningar. Dessutom finns det all anledning förmoda, att Rydell med flera slocknade stjärnor skulle ha gjort Zlatan äran stridig om de varit aktiva i dag. Frågan  vem som är Sveriges bäste fotbollsspelare genom alla tider får därför lämnas öppen. Sven Rydell var aktiv under en tid då det internationella utbytet inte hade kommit igång på allvar men har ändå beskrivits som vår förste spelare med internationell lyskraft.

En sak är säker. Om Rydell hade levt i dag och som sportjournalist hade haft möjlighet att bedöma Zlatans insatser hade han varit full av lovord inför den nu 31-årige svensken med bosnisk-kroatisk bakgrund. Enligt min idrottsintresserade son kan Zlatan liknas vid ett ädelt vin som bara blir bättre med åren.

Ett ädelt vin som bara blir bättre med åren – det är karaktäristik så god som någon vad gäller Zlatan Ibrahimovic!