Posted tagged ‘Gudrun Schyman’

Sexuella övergrepp och skattefiffel från vänster

27 november, 2017


Två fallna partiledare på en bild: Mona Sahlin (S) och Lars Ohly (V).

 

Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! (Jesaja 14:12)

Jag kommer tämligen osökt att tänka på profetens ord om den fallne ärkeängeln Lucifer, när i dessa yttersta av dagar den ena efter den andra av tidigare uppburna gestalter störtas eller avgår från framskjutna positioner i samhället eller helt enkelt ertappas med brallorna nere.

Mona Sahlin fälldes den 24 november 2017 för skattebrott sedan det visat sig att hon undandragit staten 217 000 kronor. Efter att ha erkänt brott och godtagit strafföreläggande dömdes hon till 50 dagsböter samt att betala 800 kronor till Brottsofferfonden.Tidigare i år tilldelades Sahlin för övrigt Johnny Bode-priset som delas ut till skandalomsusade personer. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mona_Sahlin

Det kan knappast sägas att avslöjandet om dessa oegentligheter kom som någon fullskalig överraskning, då Sahlins hela karriär från Toblerone-affären via drivor av obetalda parkeringsböter till de senaste skattehistorierna varit bevis nog för att hon inte haft minsta begrepp om penningar eller penningars värde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tobleroneaff%C3%A4ren


Det var kanske inte så häftigt att betala skatt, trots allt…

Sahlins ekonomiska piruetter har naturligtvis varit välkända inom den socialdemokrati hon varit en central del av ända sedan hon som 25-åring invaldes i Sveriges riksdag 1982 och blev en av de så kallade ”Palmes flickor”. Hon föddes bokstavligt talat in i sosseriet, då hennes far Hans Andersson var politiskt sakkunnig hos Ingvar Carlsson och hennes mor Siv Andersson var föreståndare för Folkets hus i Stockholm. Sahlin, sedan 1982 gift med Bo Sahlin, är född i Sollefteå men familjen flyttade tidigt till Stockholms-trakten.

Att hon ändå har hon kunnat avancera till statsrådsposter inklusive vice statsminister, partiledare 2007-11 samt på sluttampen av karriären utsetts till Nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism är avslöjande för socialdemokratins amoraliska hållning och visar samtidigt vad släkten kan betyda i socialdemokratiska sammanhang.

I vilket annat parti som helst skulle en person med Mona Sahlins meritlista inte ens tillåtas kandidera till kommunfullmäktige. Hos Socialdemokraterna fick hon emellertid hållas och kunde göra karriär som den sannolikt mest motbjudande bluffpolitikern i Sveriges historia med sin utstuderat sentimentalt-populistiska debatteknik. Hon har bland annat fastslagit: ”Jag hatar allt genuint typiskt svenskt” (Expressen 2002) samt i en radiointervju med ett turkiskt ungdomsprogram menat, att utländsk kultur är högstående: ”Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” https://www.emocore.se/sida/t/Mona-Sahlin-citat_21861

Så är också S förmodligen Sveriges mest kriminellt belastade riksdagsparti: http://dissidenter.com/2017/11/socialdemokraternas-kriminella-forflutna/


Lars Ohly i feministmössa – eller är det kanske den nattmössa han så ofta pratar i?

Lars Ohly, ledare för Vänsterpartiet 2004-2012, är i likhet med Mona Sahlin född 1957 (i Spånga utanför Stockholm) samt son till prästen Harald Ohly. Han var tidigare tågmästare och kom tidigt med i partisammanhang för V, låt vara att han inledde sin politiska karriär i Folkpartiets ungdomsförbund (FPU). 1994-2000 var han partisekreterare under Gudrun Schyman och 2004 efterträdde han Ulla Hoffman, som efterträtt Schyman som tillförordnad partiordförande året innan.

Till skillnad från Schyman, som är partiets mest framgångsrika ledare någonsin om vi tittar på opinionssiffrorna, förklarade sig Ohly vid tillträdet vara kommunist. Sedan turbulens uppstått kring Ohlys ideologiska varudeklaration deklarerade han att han inte längre kallade sig kommunist. Parallellt därmed avsade han sig även sitt medlemskap i den Castro-vänliga Svensk-kubanska föreningen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=699103


Lars Ohly anmäldes för sexuella trakasserier av partikamraten Frida Holmgren.

Inför ett TV-framträdande efter riksdagsvalet 2010 svarade Ohly för en uppmärksammad markering, när han vägrade dela sminkloge med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Inför partivännerna på valvakan utropade Ohly på sedvanligt kommunistiskt-retoriskt vis sedan det stått klart att SD kommit in i riksdagen: ”Kamrater! Nu hårdnar kampen!” Vänsterpartiet fick 5,6 procent av rösterna och SD 5,7 procent i samma val.

Och nu står Ohly alltså där med skägget i brevlådan sedan han blivit ett av kampanjen #metoos mer omtalade offer sedan han anmälts för sexuella trakasserier i samband med en fest av Frida Holmgren, vice ordförande i Vänsterpartiet distriktsstyrelse i Dalarna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6825633 I dag är Lars Ohly inte längre välkommen att närvara vid partiets evenemang. https://www.expressen.se/nyheter/lars-ohly-portas/

Kamrat Ohlys öde är inte så litet ironiskt, då han tidigare  med tydligt moralpatos raljerat över ”misogyna /kvinnohatande/ rasisters” resor med ett känt kryssningsföretag: ”Om de misogyna rasisterna slutar åka med Viking Line kommer sannolikt sexövergreppen minska betydligt.”

En sak står fullständigt klar, och det är att Lars Ohlys offentliga engagemang hädanefter kommer att minska betydligt. ej endast V har dragit öronen åt sig, utan nu önskar även en enig styrelse i Funktionsrätt Sverige, en paraplyorganisation som samlar 41 organisationer verksamma för funktionshindrades rättigheter, att Ohly avgår som dess ordförande (han valdes till posten tidigare i år). https://www.svt.se/nyheter/inrikes/efter-metoo-lars-ohly-kan-tvingas-bort-fran-sin-post

Det må vara osagt hur mycket Lars Ohlys politiska övertygelse betytt för hans ovälkomna tafsande, men faktum är att de marxistiskt-kommunistiska ikonerna Karl Marx (1818-83) och Vladimir Lenin (1870-1924) båda föregick med gott (läs: dåligt) exempel. Familjefadern Marx hade barn med familjens husa; Marx hade sammanlagt minst sju barn, varav fyra svalt ihjäl, två begick självmord och ett alltså var utomäktenskapligt. http://tidningenkulturen.se/index.php/mer/debatt/132-kultur/21154-marx-som-manniska

När det gäller V. I. Lenin, död i hjärnsyfilis vid 54 års ålder, är det väl känt att han hade Inessa Armand som älskarinna samtidigt som han var gift med Nadezjda Krupskaja. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6813978 En annan av Ohlys idoler, Kubas mångårige diktator Fidél Castro (1926-2016), är känd för sina många älskarinnor varav en födde honom en dotter. http://www.allehanda.se/kultur/bocker/fakta-om-fidel

Lars Ohly är (ännu så länge är det kanske säkrast att tillägga) gift med Åsa Hagelstedt.


Det tidigare sosseparet Veronica Palm och Roger Mogert.

Ytterligare en så kallad toppolitiker som tvingats tacka för sig till följd av uppståndelsen kring #metoo är Roger Mogert (S), född i Hagsätra 1969 och i flera omgångar borgarråd respektive oppositionsråd i Stockholms stad efter en tidig karriär som SSU-broiler. Hans senaste tjänst var den som stadsbyggnads- och kulturborgarråd. Nu är karriären över sedan han sexanklagats av flera kvinnor. https://www.expressen.se/dinapengar/roger-mogert-far-miljonfallskarm/

Lottlös kommer Mogert dock inte att bli. Hans totala ”fallskärm” beräknas uppgå till 4,8 miljoner kronor. Således kommer han att få 76 000 kronor i månaden de närmaste tolv månaderna och därefter 65 000 de kommande fyra åren. Inte heller lär han behöva sluta med att åka taxi på skattebetalarnas bekostnad: två dagar innan #metoo-avslöjandet kom framkom att Mogert åkt taxi för 81 187 kronor sedan valet 2014. https://nyheteridag.se/roger-mogert-s-behover-inte-sluta-aka-taxi-skattebetalarna-finansierar-fallskarm-pa-48-miljoner/

I likhet med Lars Ohly har Roger Mogert i efterhand bett om ursäkt för sitt beteende, vilket han dock ursäktat med att det varit en del i en ”struktur i samhället som måste avskaffas”. Vad man lugnt kan säga är att Mogert själv inte på något sätt bidragit till en sådan utveckling. Han var tidigare gift med den Israel-hatande sossetoppen Veronica Palm.

Mogert och andra medlemmar av det socialdemokratiska frälset excellerar ofta i en yvig rättfärdighetsretorik när det gäller andra. Själva har de inga problem med att använda skattebetalarnas pengar till egna extravaganser.

 

 

 

 

 

 

Nej, Roger Mogert blir inte utfattig efter sin avgång som borgarråd i Stockholm.

Annonser

SD avancerar på bred front ”i halvtid”

22 september, 2016

yougov-kd
SD störst med 25,2 procent hos Yougov/
Metro. Inte lika roligt för Ebba Busch Thors KD som hamnar under riksdagsspärren för tredje mätningen i följd med ynka 2,9 procent.

Sverigedemokraterna (SD) avancerar på bred front i väljaropinionen när nu halva mandatperioden förlupit. På annat sätt kan inte utfallet i de tre senaste mätningarna när detta nedtecknas tolkas. Partiet förefaller ha stabiliserat sig runt 20-25 procent och får i två av de tre mätningarna ungefär dubbelt så många sympatisörer som valet för jämnt två år sedan resulterade i. Samtidigt är SD i dessa båda mätningar störst av samtliga partier.

Allra bäst går  det sverigevänliga partiet i Yougov/Metros mätning, som presenterades den 21 september: 25,2 procent jämfört med 24,8 månaden innan. Det gör SD klart störst med Socialdemokraterna på andra plats på 23,2 procent (22,9) och Moderaterna på tredje med 23,0 (23,6) procent. Allianspartierna blir störst med 37,o procent jämfört med 34,2 procent för de rödgröna.  http://www.metro.se/nyheter/yougov-kd-ligger-under-sparren-for-tredje-matningen-i-rad/EVHpiu!YZ9p2qAt2NCUo/

Vardera blocket har ett parti som faller under riksdagsspärren: Kristdemokraterna på 2,9 och Miljöpartiet på 3,9 procent. För KD är det tredje mätningen i rad i aktuellt institut som partiet misslyckas med att nå de magiska 4 procenten, och läget börjar te sig riktigt prekärt för Ebba Busch Thors parti. KD har svårt att hitta en egen stabil linje utan varvar exempelvis Pride-vänlighet med konservativt betonade utspel.

Ännu värre ter sig läget för MP, som nu för femte Yougov-mätningen i rad får finna sig i att missa riksdagsspärren. Väljarna tycks ha insett att partiets totalt orealistiska miljöflum och immigrationsextremism inte förmår bidra med något som helst vettigt till den svenska politiken. Då hjälper det föga att partiet lämpat tidigare språkröret Åsa Romson med alla sina pinsamheter över bord till förmån för något mer sansade Isabella Lövin.

fi-lund-3
Foliehattsfeminism imponerar inte på väljarna.

Feministiskt initiativ backar från 3,3 procent i augustimätningen till 2,6 i september. Foliehattsfeminismen har glädjande nog uppenbara svårigheter att göra sig gällande i väljaropinionen!

Yougovs mätning bygger på intervjuer med 1523 personer ur en webbpanel.

Störst blir Sverigedemokraterna även i Sentio/Nyheter idags septemberundersökning offentliggjord den 19 september. 24,5 procent är en uppgång med 1 procentenhet sedan augusti och ett brott mot den svagt nedåtgående tendensen hos det norska institutet, som var det institut som bäst av alla lyckades pricka SD-framgången i 2014 års val. Ner till näst bästa parti, Socialdemokraterna, är det tämligen bastanta 3 procentenheter.http://nyheteridag.se/nu-okar-sd-igen-storsta-parti-med-marginal-i-sentio/

Även hos Sentio/Nyheter idag blir allianspartierna störst om än inte med samma marginal som hos Yougov/Metro: 35,5 mot 34,9 procent. Dessa siffror ljuger dock något, eftersom Kristdemokraterna noterar ett bottennapp med 2,8 procent och därmed skulle missa riksdagen. Därmed är KD dryga tio gånger mindre än de trenne i topp. Aktuell undersökning bekräftar även Liberalernas svårigheter, som inte direkt ter sig mindre med splittringen i partitoppen från vilken Birgitta Ohlsson nu tvingats göra sorti – 4,9 procent framkallar inga glädjerus hos hårt prövade (social)liberaler.

12546166_10203967990880714_1290636667_o
MP klarar riksdagsspärren hos Sentio/Nyheter idag. Partiets vånda kvarstår dock.

På SVMP-sidan lyckas Miljöpartiet faktiskt kravla sig över riksdagsspärren med 4,8 procent, att jämföra med 3,5 i augustimätningen. Vänsterpartiet gör habilt ifrån sig hos Sentio med 8,6 procent av sympatierna, vilket ändå är en nedgång jämfört med augustis exceptionella 10,9.

Feministiskt initiativ antecknas för 2,8 procent, ett marginellt avancemang, medan ”övriga” (läs: Piratpartiet) får jämnt en procent.

Sentio-mätningen baseras på  intervjuer med 1020 personer ur en webbpanel.

I den tredje här refererade väljarundersökningen, IPSOS/Dagens Nyheters septembermätning av den 21 september, kan SD glädja sig åt tangerat bästaresultat någonsin med 19 procent av väljaropinionen. Det meddelas att institutet i fråga har använt sig av en ny mätmetod som gör att decimalerna försvinner, vad det nu skall vara bra för. Sajten status.st, som redovisar SDs alla resultat, anger dock 18,6 procent.http://www.dn.se/nyheter/sverige/dnipsos-moderaterna-har-svart-att-ta-valjare-fran-sd/

Enligt IPSOS-undersökningen är Sverigedemokraterna landets tredje största parti. Allra störst är sossarna med 26 procent följda av Moderaterna på 24. De båda  dödsföraktande lindansarpartierna MP respektive KD landar båda på 4 procent. I den här mätningen är det borgerliga blocket störst med sammanlagt 41 procent mot 37 för ”svamparna”.

torleylg
Lämplig dryck för ”liberaler” efter IPSOS-mätningen?

Det forna Folkpartiet, det vill säga Liberalerna, har väl knappast anledning att korka upp några champagnekorkar som en följd av IPSOS-siffrorna, men 6 procent är ju i alla fall aningen bättre än 2 gånger 4,9. L kanske för att fira litet lagom kan köra ett hyggligt ”vanligt” mousserande vin i stället, testa gärna billiga men prisvärda Törley från Ungern (partiets nykterhetsfalang får väl beställa in sockerdricka).

Det är hos IPSOS som Centerpartiet noteras för bästa septembersiffrorna med 7 procent. Mätningen bekräftar också att Moderaterna, trots aktningsvärda försök, har klara svårigheter med att få över SD-väljare till sitt parti. Av naturliga skäl, skulle jag vilja påstå. Ingen SD-sympatisör kommer någonsin att glömma Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-extremism eller det märkliga, politiskt närmast suicidala, utspelet att Sverige tillhör invandrarna.https://www.youtube.com/watch?v=d5pPmcYUHVU

Gudrun Schymans frejdade feminister i F! får nöja sig med 2 procent i den här undersökningen.

IPSOS har intervjuat 1727 personer både telefonledes och digitalt.

3464614_2048_1152
Pavel Gamov (SD) gläds åt senaste tidens framgångar för det sverigevänliga alternativet i svensk partipolitik.

Man bör naturligtvis fråga sig vad SD-framgångarna beror på. Partiets unge riksdagsrepresentant Pavel Gamov från Uppsala gör dessa relevanta reflektioner i Nyheter idag:

Trots att andra partier försökt närma sig vår politik på senare tid ser väljarna att vi är originalet. /…/ SD ökar som mest i valrörelserna, så att  vi nu går in i andra halvlek av mandatperioden med detta utgångsläge bådar gott för våra chanser att bli största parti med råge 2018.

Jag skulle vilja tillägga att många väljare som är hjärtinnerligen utleda på Löfven-regeringen – förmodligen Sveriges mest inkompetenta någonsin – helt säkert känner en betydande frustration över allianspartiernas totala ovilja att fälla den rödgröna ministären. M-kaptenen Anna Kinberg Batra och övriga borgerliga ledare kan vara nog så giftiga mot Löfven och kompani, men när det kommer till kritan låter de sossarna och miljönissarna fortsätta ”regera”.

untitled
Ingen SD-sympatisör kommer att glömma Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-politik.

Sverigedemokraterna går således på i de så kallade ullstrumporna. Osvuret är väl som alltid bäst men det är onekligen svårt att, särskilt i ljuset av den pågående politiska och sociala utvecklingen, se att den sverigevänliga framgångstrenden helt plötsligt skulle komma av sig och förbytas i sin motsats. På vänsterkanten gör vissa obotliga optimister dock allt för att besvärja verkligheten.

Ta således gärna del av den notoriske Göran Greiders spekulationer i föreliggande krönika i Metro, där chefredaktören och poeten tittar i sin kristallkula och förutspår att SD sannolikt kommer att få under tio procent i det kommande valet: http://www.metro.se/kolumner/goran-greider-dags-att-slappa-ut-luften-ur-sverigedemokraterna/EVHpis!SUJIsZwCsTNHY/

Minns detta och jämför om två år Greiders förutsägelser med det då aktuella valresultatet. Får han rätt, ja då lovar jag lägga ner mina försök inom den partipolitiska analysens domäner!

Om feminism, kvinnoförtryck och mansbild

15 augusti, 2016

fivaka13Feministiskt initiativs ledare Gudrun Schyman under valvakan 2014.

Den svenske mannen är möjligen västvärldens mest kuschade individ. Framställd som fullkomlig idiot i reklamen, feminiserad och velouriserad i många andra sammanhang utpekas denna beklagansvärda varelse nu även paradoxalt nog som kvinnoförnedrare och våldtäktsman.

För några år sedan förklarade Gudrun Schyman att ”alla män är talibaner” och tidigare i år gav Fi-ledaren de svenska männen skulden för massattacker mot kvinnor av den typ som då hade ägt rum exempelvis i tyska Köln och svenska Kalmar och utförts av arabiska och nordafrikanska män.

Eftersom dock män från andra kulturer enligt Schyman och andra feminazister aldrig kan göra någonting dåligt – att anse så avfärdas som ”rasism” – fick de svenska männen på något sätt ändå skulden: https://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2016/01/09/feministiskt-initiativ-svenska-man-kan-vara-varst-i-varlden-pa-massattacker-mot-kvinnor/

skc3a4rmklipp1Att hata ”vita män” har blivit en favoritsport bland mer eller mindre bindgalna extremfeminister.

Det är numera svårt att hålla räkning på alla kvinnor i olika åldrar som säger sig ”hata män” och i princip då alla män (men givetvis mest vita sådana). Bland de mest kända av dessa märks den unga sångerskan Zara Larsson. Inte nog med det. Då den bedagade komikern och skådespelaren Sven Melander gick ut och försvarade Larssons utspel blev det megarubriker i slakspressen. http://www.cafe.se/sven-melander-zara-larsson/

I början av 1970-talet gjorde idrottsprofilen Sven Tumba (ishockey och golf) ett omdiskuterat utspel om att kvinnosakskvinnor – som feminister då mest kallades – borde könstestas. Han menade att Grupp 8 och därmed jämställda kvinnoaktivister var okvinnliga och borde acceptera den traditionella kvinnliga könsrollen. Tumba fick ordentligt på skallen och förmodligen med viss rätt.

Nu skriver vi 2016, och jag menar att om det är några som bör könstestas så är det män av typ Sven Melander som tror att det är deras uppgift att backa upp mer eller mindre galna feminazister som Zara Larsson och Gudrun Schyman. Man undrar vad som hänt med de svenska männen sedan den tid Ragnar Lodbrok (nu aktuell i TV-serien ”Vikings”) gjorde farvatten och landområden osäkra med sina vikingar.

travis-fimmel-stars-as-ragnar-lothbrok-in-the-history-channels-vikings
Vikingahövdingen Ragnar Lodbrok gestaltad av australiensiske skådisen Travis Fimmel i ”Vikings”.

De undergivna svenska männen (och nu generaliserar jag förvisso, det finns så klart undantag även om de inte är lätta att hitta) befinner sig under klacken på feminismen och det politiskt korrekta och gör därmed varken sina kvinnor eller sina barn någon tjänst. Familjer, och därmed samhället, fungerar bäst med pappor som vet om att de är män och mammor som accepterar att de är kvinnor.

På samma sätt är det ju i naturen med dess lagbundna ordning av positivt-negativt, maskulint-feminint. Ponera, för att ta ett enda exempel, att växtvärldens ståndare och pistiller skulle börja tvivla på sina maskulina/feminina roller: kaos skulle utbryta i naturen.

Saken kompliceras av importen av främmande kulturer och traditioner där mannen ensam bestämmer inom klan och familj och inte drar sig för att prygla ”sina” kvinnor och barn. Även mord kan bli aktuella om någon klan- eller familjemedlem anses ha förbrutit sig mot aktuell ”heders”kodex med ursprung någon gång i forntiden. Kast med liten kvinna från balkong har blivit en favoritsport i sammanhanget. http://gapf.se/hederskultur-och-hedersvald/

isis-sex-slaves
Islamiska staten sätter priser på sina sexslavar.

Ett extremt uttryck har kvinnoföraktet fått i den barbariska jihadiströrelsen DAESH/ISIS/IS, där kvinnor hålls som sexslavar och kan våldtas och misshandlas efter behag med stöd i rörelsens korantolkning. Detta är sannolikt dock enligt extremfeministerna de svenska och/eller vita männens fel även det. http://www.expressen.se/nyheter/tusentals-kvinnor-sexslavar-hos-is/

En from förhoppning vore slutligen, om det gick att hitta ett mellanläge vad beträffar mansbild mellan mellanösternkulturens egenmäktige diktator och den moderna svenska/västerländska kulturens feminiserade mähä med skyldighet att slicka feminazisterna i röven. En början vore naturligtvis om de svenska männen rätade på ryggarna och började bli – tja, män.

 

 

C-H Hermansson RIP: Bakom fasaden var han en äkta kommunist

31 juli, 2016

186b3ca5-ad68-4d32-9465-a9859145c03bC-H Hermansson var partiledare i SKP/VPK 1964-75.

Carl-Henrik (C-H) Hermansson (1917-2016) har lämnat oss närmare sekelgammal. Det är en händelse som ser ut som en tanke att han föddes revolutionsåret 1917. Ty trots att han var först av svenska politiker med att ”styla” sig enligt amerikansk modell – folk skulle tro att han var en mild så kallad eurokommunist som inte tog order från Moskva – förblev han en äkta gammelkommunist bakom den glättade fasaden. Ett av Hermanssons mest bekanta tillika färgstarka yttranden lyder: ”Någon djävla ordning får det vara i ett parti.”

”Röde Herman”, som han då och då kallades, var emellertid en skicklig attitydskapare. Så skicklig att Nationalencyklopedin skriver följande i ett omdöme: ”Under H:s ordförandeskap förändrades det svenska kommunistpartiet. Beroendet av Sovjetunionen försvann, och partiet slog, som flera eurokommunistiska partier, in på en väg mot nationell kommunism.”

C-H Hermansson var ordförande i Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1964-67 och, när partiet bytte namn 1967, i Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) fram till 1975 då han avgick vid 57 års ålder. Hermansson efterträdde den oreformerade norrbottensstalinisten Hilding Hagberg (1899-1993) som partiledare och insåg, som den slipade taktiker han var, att något måste göras för att bättra på partiets renommé i folkhemmet.

Namnbytet var ett blygsamt första steg – ”kommunisterna” fanns kvar i partinamnet – men ett gyllene tillfälle uppenbarade sig den 21 augusti 1968, då Sovjetunionen och Warszawapakten med den så kallade Brezjnevdoktrinen som grund invaderade Tjeckoslovakien och med militärt övervåld slog ner Alexander Dubecks och andra reformivrares försök att införa en ”socialism med mänskligt ansikte”. Hermansson fördömde då  i spetsen för VPK invasionen och krävde, att Sverige som en protesthandling skulle frysa de diplomatiska förbindelserna med Moskva.

2957649_1200_675
Sovjetiska tanks har problem i Prag i augusti 1968. C-H Hermansson fördömde först Warszawapaktens invasion men gjorde sedan avbön.

Det var dock bara skådespeleri ”Röde Herman” ägnade sig åt. När det sovjetiska kommunistpartiets centralkommitté kom in med en skarp protest mot det svenska systerpartiets agerande – VPK fick rundhänt ekonomiskt bistånd från Moskva – valde Hermansson att göra avbön inför sin partistyrelse.

Redan ett halvår efter krossandet av ”Pragvåren” hade det ledande svenska kommunistpartiet normaliserat sina förbindelser med Moskva. I juni 1969 deltog en delegation från VPK i den världskommunistiska kongressen i Moskva jämte 75 partier från när och fjärran. Vice partiordföranden Lars Werner försäkrade i ett tal närvarande delegater att man från svensk sida skulle fortsätta den gemensamma kampen mot ”imperialismen”. Enligt referat i partiorganet Ny Dag avstod Werner från att beröra invasionen i Prag ett knappt år tidigare.

Carl-Henrik Hermansson föddes i Bollnäs i Hälsingland och växte upp i Sundsvall i Medelpad. Den relativt välbeställda familjen – fadern var företagare i skobranschen, farbrodern Albert riksdagsman för Socialdemokraterna – flyttade sedan till Stockholm, där unge Carl-Henrik enrollerade sig i Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) samt den teoretiska socialistgrupperingen Clarté.

Vid det laget hade Hermansson, enligt vad han själv skriver i sin memoarbok Minnen (1993), blivit väckt för ”nödvändigheten av kamp för ett socialistiskt samhälle”.  1936 påbörjade han studier vid Stockholms högskola, där han läste litteraturhistoria, statskunskap och nationalekonomi, och kom därvid i beröring med de berömda professorerna Herbert Tingsten och Gunnar Myrdal. 1965 utkom Hermansson med boken Monopol och storfinans – de 15 familjerna, en av 60-talsvänsterns mest inflytelserika böcker.https://sv.wikipedia.org/wiki/Monopol_och_storfinans_-_de_15_familjerna

das-kapital-e1349197543883-500x294
Hermansson påstod sig ha läst Marx Das Kapital på originalspråket.

1939 hade Hermansson kommit så långt i sin socialistiska utveckling, uppger han, att han tillägnade sig Karl Marx mastodontverk Das Kapital (Kapitalet) på det tyska originalspråket vilket nog inte många svenskar kan skryta med att ha gjort. Sin kommunistiska partibok kunde den nu 24-årige Carl-Henrik Hermansson hämta ut den 5 oktober 1941, omkring två år efter ingåendet av pakten Sovjetunionen-Nazityskland samt Sovjets överfall på Finland 1939. 1948-50 samt 1956-59 var Hermansson redaktionschef på Ny Dag, där han var chefredaktör i fem år innan han efterträdde Hagberg som partiledare i SKP 1964. Efter partiledarskapet fungerade han 1975-81 som VPKs gruppledare i riksdagen.

Väljarsympatierna för VPK stabiliserades under C-H Hermanssons ledning till omkring fem procent, låt vara att partiet beständigt tvingades förlita sig på ”kamrat fyra procent”, det vill säga taktikröstande från vänstersossar för att säkra kommunisterna en plats i riksdagen så att de kunde förbi ett pålitlig stöd för Socialdemokraterna och säkra dessas regeringsinnehav. VPK tilläts nu delta i riksdagens utskottsarbete och fick delta i statliga utredningar.

Med andra ord: C-H Hermansson var framgångsrik i sitt värv att tvätta bort stalinist- och Moskva-stämpeln från ett parti som dittills setts som Sveriges förrädarparti, alltid berett att sälja ut sitt land för en grynvälling. Dessvärre för Hermanssons eget rykte, och här hjälpte föga en sammetslen röst, ett ofta gråtmilt tonfall i riksdagsdebatterna och det ständiga tjatet om ”bort med moms på mat”, drogs med jämna mellanrum hans berömmande ord om sovjetdiktatorn Josef Stalin i anledning av dennes död i mars 1953 fram i ljuset:

Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän. Han fortsatte Marx, Engels och Lenins verk, systematiserade, berikade och vidareutvecklade marxismens teori som utvecklingen skapat. Under sin revolutionära kamp utförde Stalin nyskapande teoretiskt arbete på de mest skilda områden – ekonomins, politikens, filosofins, krigskonstens, språkvetenskapens och kulturens och så vidare. På vart och ett av dessa områden är hans insats gigantisk. Ingen människa kan förstå vår tids problem utan att ha studerat Stalins skrifter. /…/ Stalin har varit läraren och ledaren inte blott för Sovjetunionens folk utan för arbetarklassen i alla världens länder. I vårt partis fortsatta arbete måste vi bättre än hittills utnyttja och i handling omsätta Stalins lära. Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främsta lärare.

poster-10
”Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Hermansson tvingades under årens lopp upprepade gånger ta avstånd från sina ord vid Stalins frånfälle. Vad han en gång sagt full av övertygelse kunde dock inte bli osagt hur mycket han än ansträngde sig. Bara tre år efter det att dessa minnesvärda ord yttrats var det för övrigt dags för alla kroniskt Moskva-trogna svenska och utländska kommunister att göra en helomvändning sedan Moskvas nye, starke man, Nikita Chrusjtjov, på det sovjetiska kommunistpartiets kongress 1956 gjort upp räkningen med Stalin-kulten och brännmärkt den man han själv under många år tjänat som en vettvilling och paranoid massmördare.

Carl-Henrik Hermansson hann med åtskilligt under sin tid som tongivande politiker i SKP/VPK. Förutom den devota hyllningen till Stalin försvarade han den sovjetiska inmarschen i Ungern 1956, uttryckte sin förståelse för Kinas ockupation av Tibet 1959 och gillade uppförandet av Berlinmuren 1961. I likhet med många andra slöt han vidare upp på Ho Chi Minhs och det kommunistiska Nordvietnams sida under angrepps- och erövringskriget mot Sydvietnam.

1960 vallades Hermansson, tillsammans med andra hänförda politiska turister från Sverige, runt i det röda Kina av Mao Tse-tungs politruker. Just vid den tiden rasade en fruktansvärd, av ordförande Mao själv framkallad, hungerkatastrof som skördade tiotals miljoner människoliv i delar av det väldiga kinesiska riket. Detta skedde innan den definitiva brytningen mellan Sovjet och Kina ägt rum.

När man ögnar igenom den panegyrik som framfördes vid C-H Hermanssons hädangång kunde man nästan förledas tro, att denne blide och engagerade man var en övertygad demokrat. Inget kunde vara längre från sanningen. Han vek aldrig från synsättet att det politiska system som rådde i Sovjet och dess vasallstater i Östeuropa låg nära idealet. Då han i Expressen den 29 mars 1973 tillfrågades om hur ett flerpartisystem i hans smak borde se ut svarade han: ”Det starkaste partiet måste naturligtvis ha marxism som bas. Sen kan man tänka sig ett parti som företräder småborgarna och ett som företräder bönderna.”

980
Jörn Svensson ville göra det förbjudet att ifrågasätta socialismen.

Det vill säga precis den ordning som rådde i Polen och Östtyskland vid den här tiden. Hermanssons något mindre lågmälde partibroder, den ettrige ideologen Jörn Svensson – senare högavlönad EU-parlamentariker och livskamrat med statsrådet och ambassadören Margareta Winberg (S) – fastslog i sin beryktade pamflett Du skall ta ledningen och makten på 1970-talet att ”i det socialistiska Sverige /skulle det/ vara olagligt att väcka frågan om inskränkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och om ersättande av detta med ett beslutssystem i kapitalistiska former”. Försök att ersätta socialismen med ett annat system måste, enligt Svensson, stoppas med ”tillgängliga medel”. https://martinandreasson.wordpress.com/2008/12/22/politiska-kultbocker-10e-plats-jorn-svenssons-%E2%80%9Ddu-skall-ta-ledningen-och-makten%E2%80%9D/

Kommunisterna blev aldrig, oavsett vad de föredrog att kalla sitt parti, något massparti under C-H Hermanssons ledning. Sannolikt var Hermansson mer populär än sitt parti. Ändå var det den till synes blide och eftertänksamme Hermansson som skapade bilden av kommunistpartiet som ett, åtminstone i stora drag, demokratiskt tillika rumsrent parti. Detta utnyttjade och utvecklade efterträdarna Lars Werner och Gudrun Schyman i enlighet med sina personliga förutsättningar. Partiets popularitetssiffror under Schyman, som därtill gynnades av sovjet- och öststatskommunismens upplösning, var större än vad partiet uppnått både före och efter Schymans tid som partiledare med som mest runt 12 procent av väljarsympatierna.

Hur skall man då se på dagens Vänsterpartiet med den före detta EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt som ledare? Är det fortfarande ett kommunistiskt parti? Det står väl helt klart att det inom partiet finns en del gamla övervintrade äkta kommunister, men mest av allt torde V-partiet kunna anses vara ett militant parti som vurmar för politisk korrekthet. Ta vilken patenterat politiskt korrekt fråga ni vill – klimatalarmism, feminism, svängdörrsmässig immigrationspolitik, HBTQ-svassande, så kallad antirasism, gullande med radikal islam – Vänsterpartiet företräder alltid de radikalaste inneåsikterna.

politisk-korrekthet_55d10c479606ee772c9dac1a
Vänsterpartiet anno 2016: mer politisk korrekthet än renodlad kommunism.

Frågan är om inte detta förhållningssätt är ännu skadligare för Sverige än vad det gamla förrädarpartiet som alltid gick i Moskvas ledband en gång var. Under det Kalla kriget visste man bland övriga partier och på SÄPO-håll exakt var man hade partiet och dess företrädare: de tyckte i alla lägen likadant som det sovjetiska ledarskapet (även om C-H Hermansson av taktiska skäl avvek marginellt från denna norm) och de ville, med vapen om så behövdes, upprätta proletariatets diktatur i Sverige. Dagens Vänsterparti är mer komplext och därmed möjligen också farligare än föregångarna var på den gamla ”goda” tiden.

Jag är kanske en obotlig nostalgiker, men jag måste bekänna att jag nog föredrar kommunister av den gamla stammen. Som varken hymlar eller stylar sig. Jag avskyr givetvis deras ideologi, men de var på något sätt rakare och renhårigare än dagens opportunistiska PK-parti. En gammal favorit hos mig är gamle revolutionären Frank Baude, nyligen fyllda 80 år.

Baude, ursprungligen murare till professionen, var med i SKP men lämnade partiet till förmån för utbrytningen KFML (Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna) 1967. 1970 anslöt han sig till den ytterligare utbrytningen KFML (r) – r:et stod för ”revolutionärerna” – och blev samtidigt partiledare. R:arna bildade omsider partiet KPML(r) med Frank Baude som partiledare fram till 1998, samma år han fyllde 72. Efter en intern schism bytte partiet sedan namn till Kommunistiska partiet (KP), som jag informerat om i följande bloggtext: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/05/25/de-vanstraste-av-de-vanstra/

PK001402Mot strömmen heter Frank Baudes memoarbok, utkommen 2000.http://butik.kommunisterna.org/bocker/mot-strommen

För två år sedan hade dock Frank Baude tröttnat på partiets bristande kommunistiska renlärighet – bland annat menade han att partiet svikit i klasskampsfrågan – och lämnade tillbaka partiboken. Han skrev även ett brev till partistyrelsen som återges av sajten 8 dagar den 19 april 2014 där han förklarar varför han tappat förtroendet för såväl partiledningen som partiorganet Proletären. Jag väljer att återge följande utdrag ur brevet:

Feminismen är en rakt igenom borgerlig idériktning som under vänsteruppsvinget 1968 togs upp i organiserad form av Grupp 8. Sedan dess har den fört en slumrande tillvaro tills Gudrun Schyman lämnade som ordförande för Vänsterpartiet och bildade Feministiskt initiativ. Stämpeln av medelklassrörelse har under senare tid snarare ökat än minskat. Antalet proletärkvinnor är närmast obefintlig bland dem som kallar sig feminister.http://www.8dagar.com/2014/04/hela-frank-baudes-brev.html

Baude är också missnöjd med att det kommunistiska parti han ledde i 28 år svikit i frågor såsom det alltmer utbredda våldet i Göteborg samt tiggeriet. Han jämför i följande passus hämtad ur utträdesbrevet tiggarna med Marx tes om det så kallade trasproletariatet: ”…denna passiva förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället…”.

Säga vad man vill om Frank Baude, sprungen ur en arbetarfamilj i göteborgsstadsdelen Majorna, men man kan inte anklaga honom för att inte hålla på de kommunistiska grundvalarna som dessa utformats av Marx, Engels och Lenin. Hans karriär som parlamentarisk politiker är emellertid inte särskilt imponerande – han representerade 1982-85 KPLM(r) i fullmäktige i Göteborg.

Fotonot: Ett avsnitt om C-H Hermansson finns med i min bok Destruktörerna. Hur 13 män, tre kvinnor och kulturvänstern förstörde Sverige (2008, 170 sidor). Contra förlag, Box 8052, 104 20 Stockholm.

Kvinnoövergreppen: frontalangrepp mot civilisation och anständighet

10 januari, 2016

hamburg-2-650x390 Polis i tyska städer, som här i Hamburg, stod i princip handfallen när tusentals asylsökare antastade yngre kvinnor.

Med den senaste tidens alarmerande uppgifter om masstrakassarier av kvinnor, utförda av män från Mellanöstern och Afrika, passar det bra att erinra om en verklig milstolpe i svensk rättshistoria: Birger jarls lag om kvinnofrid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnofrid

Kvinnofridslagen ingick i ett ”paket” av fridslagar, även kallade edsöreslagar, som i övrigt omfattade kyrkofrid, hemfrid, tingsfrid och skeppsfrid. Birger jarl, egentligen Birger Magnusson, levde i ett samhälle som tenderade att bli alltmer laglöst – icke så litet påminnande om vårt eget samhälle – och insåg behovet av uppstramning av lagarna. För den som bröt mot de speciella fridslagarna väntade ett straffpåslag. Lagarna var de första som gällde hela det dåtida Sverige, det vill säga Svealand samt västra och östra Götaland.

Birger Magnusson (1210-66) kom från Bjälbo i Östergötland. Han gifte sig i 25-årsåldern med en syster till konung Erik läspe och halte som hette Ingeborg och blev snart, i sin egenskap av jarl, kungens närmaste man. 1238-40 var han befälhavare i korståget mot de gudlösa finnarna. Gustaf Vasa (1496-1560) brukar oftast utnämnas till den som grundlade det vi kallar Sverige, men då hade Birger jarl redan gjort grovjobbet; bland mycket annat sägs han ha grundlagt Stockholm.http://www.popularhistoria.se/artiklar/sveriges-gudfader/

1200-talets fridslagar – utöver dem som nämnts ovan fanns ytterligare ett antal – bekräftades vid antagandet av Alnsnö stadga 128o, som presiderades över av Birger jarls som Magnus I Birgersson, även kallad Ladulås. Sistnämnda tillnamn kan hänga samman med den av honom framlagda lagen om förbud mot att stormän våldgästade bönder, som också inlemmades i Alsnö stadga. Läs mer här:http://historiska-personer.nu/min-s/pae22082a.html

Den nya lagen om kvinnofrid förbjöd överfall på och kidnappningar av kvinnor. Icke minst tillkom lagen för att stävja de så kallade brudroven, då en kvinna bortfördes för att kidnapparen skulle kunna gifta sig med henne. Bortförandet kunde ske såväl mot som med kvinnans samtycke, också direkt i samband med ett bröllop med en annan man. Dödsstraff ingick i straffskalan. Om kvinnan var gift eller förlovad var dödsstraffet obligatoriskt oavsett om sexuellt umgänge förekommit eller ej. Var kvinnan ogift stadgades dödsstraff endast om sexuellt umgänge- våldtäkt eller ej – förekommit.

Birger jarls fridslagar bestod ograverade i ett halvt årtusende. Först med Gustaf IIIs straffrättsliga reformer på 1770-talet byttes dödsstraffet för våldtäkt ut mot högsta kroppsplikt, vilket innebar nio gatlopp eller motsvarande – något som i praktiken kunde vara samma sak som dödsstraff – samt två års inspärrande på fästning och förlust av egendom.

omslPH_01_10_enkat Det var Birger jarl snarare än Gustaf Vasa som grundade Sverige enligt tidskriften Populär Historia..

Att kvinnors rättigheter skall värnas i vår del av världen har länge varit så självklart att vi inte närmare behövt reflektera över det. Med den massiva invandringen från Mellanöstern, enkannerligen av muslimska grupper, framstår våra fridslagar från 1200-talet närmast i ett förklarat skimmer. De har starkt bidragit till att göra Sverige till ett civiliserat land. Nu knakar denna landvinning i fogarna, då massinvandringen gjort brott som massvåldtäkter, mord och andra övergrepp på kvinnor till dagliga företeelser.

Masstrakasserierna i Köln och andra tyska städer vid nyår, men också i en svensk stad som Kalmar, borde få alla att inse hur det kan gå när vi importerar oproportionerligt många män från sådana delar av världen där kvinnan allmänt betraktas som en underlägsen varelse. Som helst skall gå omkring i heltäckande klädsel och några meter bakom mannen – utan honom får hon inte gå ut över huvud taget i vissa länder – när hon vistas utomhus. När männen kommer hit och får se kvinnor utan slöjor betraktar de kvinnorna som ”horor” vilka kan kränkas efter behag.

Skall vi i vår del av världen behöva acceptera detta kriminella beteende? Ja, det måste vi göra, svarar Tysklands förbundskansler Angela Merkel: ”Deutsche müssen die gewalt der Ausländer akzeptieren.” Se kort video med Merkels anmärkningsvärda budskap här på Petterssons blogg:http://petterssonsblogg.se/2016/01/06/vi-maste-acceptera-invandrarnas-hogre-brottslighet/

Dock kan konstateras att Merkel här med sitt uttalande avviker från den vanliga politiskt korrekta inställningen att inte erkänna att invandrare har högre brottsbenägenhet än européer. Att så är fallet är emellertid väl dokumenterat, till exempel här: http://www.migrationsinfo.se/valfard/kriminalitet/

I Sverige utlöste masskränkningarna en febril aktivitet hos politiskt korrekta i allmänhet och feminister i synnerhet att tona ned det faktum, att det var utselutande invandrare från Mellanöstern och Nordafrika som stod för det kriminella beteendet. Flera debattörer har hävdat att svenskar har en lika negativ kvinnosyn som utrikes födda män, exempelvis Gudrun Schyman och Linnéa Bruno, båda från Feministiskt initiativ i en debattartikel i Metro den 8 januari: http://www.metro.se/metro-debatt/stangda-granser-ar-inte-ratt-svar-pa-sexuella-trakasserier/EVHpah!68Z4qgTXGKs/

Saxat ur inlägget: ”Nationalism och stängda gränser är inte svaret. Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte.”

I klartext: kvinnokränkarnas ursprung bör hemlighållas för att inte vad man oegentligt kallar ”rasistiska syften” skall gynnas. Det vill säga sanningen måste mörkas till varje pris. Är det emellertid någon som på fullt allvar tror, att svenska eller europeiska män skulle göra sig skyldiga till de masskränkningar som skett i Köln och andra tyska städer samt Kalmar?

Naturligtvis inte – inte ens Schyman och Bruno tror på detta, men försöker ändå blanda bort korten på grund av sin politiskt korrekta agenda, enligt vilken massinvandringen inte får ifrågasättas och alla invandrare är goda människor som måste få livstidsförsörjning av svenska staten. För övrigt håller jag inte med om att ”nationalism och stängda gränser” inte är svaret.

Kanske inte hela svaret – men en god del av det!

Den borgerlige bloggaren Dick Erixon anklagar i ett inlägg den 9 januari Dagens Nyheter för ursäkta det tyska massofredandet. http://erixon.com/blogg/2016/01/dn-ursaktar-massofredande/

Erixon framhåller:

Dagens Nyheter ursäktar nu att män från Mellanöstern och Afrika systematiskt massofredat unga kvinnor i Köln och Kalmar enligt argumentet som Gudrun Schyman brukar använda: svenska män är inte bättre! I DN heter det: ”Den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet.” Hur sjuk får medievänstern bli?

 

1918268_1666491410286562_5129236091944873945_n Tecknaren Kalle Strokirk ser på Gudrun Schyman.

Enligt Erixon har medier som sökt ursäkta kvinnoövergreppen visat att de saknar varje uns av omdöme och att redaktionerna lever i ”utopiska bubblor med groteskt förvridna uppfattningar”, något som förklaras leda till ökad polarisering och hat. Det är svårt att inte hålla med om detta.

Här hemma har det nu, som påbröd till allt annat, kommit fram att polisen mörkat sextrakasserier företagna av utlänningar vid en ungdomsfestival i Stockholm, enligt uppgift därför att man gjort bedömningen att Sverigedemokraterna inte skall gynnas.http://www.dn.se/nyheter/sverige/overgreppen-pa-festivalen-i-stockholm-rapporterades-aldrig-vidare/

De arabiska och afrikanska männens övergrepp synes vara välplanerade aktioner vars syfte är att visa, att man inte bryr sig en vitten om europeiska värderingar syftande till att värna kvinnornas rättigheter. Man försöker vrida tillbaka klockan till tiden före Birger jarls kvinnofridslag då kvinnan var fritt villebråd som kunde behandlas enligt männens godtycke. Det vill säga exakt som sker i de invandrande männens hemländer. Det är ett frontalangrepp på civilisation och anständighet.

Vänstern, som numera sökerh godhet och ondska i hudfärg och ursprung, gör allt de förmår för att ursäkta övergreppen. Angela Merkel för sin del ber oss ”acceptera” att utlänningar är mer kriminella än andra. Det är en ynkedom utan like och något vi bestämt måste ta avstånd ifrån. Vi måste begära att polis och andra rättsvårdande instanser tar krafttag mot eländet, och att alla kvinnofridskränkare som ertappas med sin vedervärdiga verksamhet straffas och härefter åker ur landet fortare än kvickt.

 

 

 

 

 

 

 

Persson om Schyman: ”Omogen, splittrad och okunnig”

22 juni, 2014

secondColumn På den tiden det begav sig: Göran Persson (S) och Gudrun Schyman (V) i en skakig relation.

Två sensationer inträffade i valet till Europaparlamentet (EP) den 25 maj: Sverigedemokraterna (SD) fick nästan 10 procent och vann två mandat som tillfaller Kristina Winberg och Peter Lundgren, Feministiskt initiativ (Fi) erhöll 7 procent av rösterna och kan därmed skicka Soraya Post till Bryssel och Strasbourg.

Sistnämnda parti, med förra Vänster-ledaren Gudrun Schyman som primus motor, noteras även mestadels för siffror över 4 procent i mätningarna inför riksdagsvalet den 14 september. I ett ”värsta tänkbara”-scenario kan Fi ej endast nå riksdagen  utan också komma att ingå i en rödgrön regering med ministerposter och allt.

Således ett parti som bland annat vill införa medborgarlöner, avskaffa det militära försvaret, lägga ned kärnkraften, införa ett juridiskt tredje kön, möjliggöra månggifte och anordna omskolningskurser för män. Det är vidare ett parti som talar vitt och brett om kvinnors rättigheter men föredrar att tiga om invandrares gängvåldtäkter och barbarisk könsstympning av skolflickor.

Med ett sådant knäppgöksparti vid rikets roder skulle Sverige sannolikt förlora all eventuell kvarvarande respekt i omvärlden. Så här har jag tidigare skrivit om detta värstingparti:

https://tommyhansson.wordpress.com/2014/05/27/varstingpartiet-fi-siktar-hogt/

FI-Putin

Intressant är att ta del av vad vår förre statsminister Göran Persson (S) fick för intryck av Gudrun Schyman under den tid hennes dåvarande parti (V) ingick i regeringsunderlaget. Klicka på länken nedan för att ta del av Perssons intervjusvar angående Schyman (han pratar om Schyman ungefär 1,25 – 3,40 minuter in i filmen):

Göran Persson, statsminister 1996-2006, talar om att han ”jobbar på” sin relation med Gudrun Schyman men att de båda aldrig tycks nå fram till varandra. Varför? Persson ger bland annat följande förklaring:

De gånger jag träffar henne ger hon ett splittrat och omoget intryck. Hon är ofta väldigt okunnig i de sakfrågor vi diskuterar och oerhört undfallande vid förhandlingar.

En gång, berättar Persson, fick dåvarande vänsterledaren ett våldsamt utbrott om karlar i största allmänhet vid en viktig förhandling och gastade om att ”Ni män skall inte tro att ni kan knulla runt med kvinnor ur olika miljöer”.

Göran Persson avslutar intervjudelen om sina erfarenheter av Gudrun Schyman med att säga, att han ”aldrig kommer att kunna lita på Gudrun Schyman” i ett krisläge för landet. Man får innerligt hoppas att den nuvarande S-ledaren, Stefan Löfven, tar Perssons ord om Schyman ordentligt ad notam.

antisemitism01 Islamiseringen fortgår ohejdad.

Det är enligt mitt synsätt i dagens läge i högsta grad befogat att tala om kris för gamla Sverige. Massinvandringen spränger alla gränser med alliansregeringens goda minne och tvingar på oss en så kallad mångkultur, som i allt raskare takt urholkar och upplöser hävdvunna traditioner och värderingar. Islamiseringen av vårt samhälle fortsätter okontrollerat. Ekonomin körs i botten liksom respekt för lag och ordning.

Något militärt försvar har vi i ett sådant läge näppeligen råd med, vilket öppnar oanade möjligheter för  Putins Ryssland. De som protesterar mot denna tingens ordning marginaliseras genom diverse tillmälen och fantasifulla djävulsmålningar.

Att i ett sådant läge låta personer som Gudrun Schyman, Soraya Post och andra mer eller mindre förvirrade partikamrater få något som helst att säga till om vore förödande för vårt redan hårt prövade och sargade land, och skulle nästan säkert ge upphov till chockreaktioner i omvärlden. Låt det aldrig inträffa!

 

Familjen: en motståndsrörelse i vår förvirrade tid

4 juni, 2014

trivia-6719-20091212155700 Den fiktiva familjen Addams har en stark sammanhållning…

http://www.barometern.se/ledare/familjen-ar-langtifran-dod(4312730).gm

”Familjen är långt ifrån död” konstaterar Kalmar-tidningen Barometern på ledarplats (se länken ovan) och hänvisar i sammanhanget till undersökningen Sverigestudien.

Enligt denna studie rörande svenskarnas värderingar, beställd av Volvokoncernen, Skanska och Preera, intar familjen förstaplatsen i en svensk värdekanon. Och det är kvinnorna som värdesätter familjeinstitutionen högst.

Barometerns ledartext heter det bland annat:

Mer intressant i en tid när radikal feminism får fotfäste är att betydligt fler kvinnor än män väljer värdeordet familj när de rankar sina preferenser… Sverigestudien visar att kvinnor värdesätter ord som ”tar ansvar” högre än männen…Synen på familjen handlar således inte bara om en uppfattning om det egna goda livet utan rör också därmed familjens roll i samhället.

Ty familjen är så mycket mer än ett redskap för individuell lycka. Det är i familjen – man, hustru, barn – de båda vuxna kontrahenterna lär sig tillämpa kärlek och hänsyn gentemot varandra samtidigt som barnen, förutom kärlek, värme och omvårdnad, får sina första vuxna förebilder och därmed en uppfattning om vad det är att vara en ansvarstagande och i verklig mening vuxen människa.

Familjen har i  alla tider varit en stötesten för auktoritära totalitära samhällsbyggare såsom den antike filosofen Platon, som i sitt verk Staten menade att det var nödvändigt att barnen från spädaste ålder uppfostrades av samhällskollektivet, samt givetvis också för kommunistiska ideologer och diktatorer.

holy Jesus hyllade det traditionella äktenskapet, av Gud instiftat.

Även makarna Alva och Gunnar Myrdal, våra svenska socialingenjörer par preference, såg med stort ogillande på att barnen skulle uppfostras av sina föräldrar utan lade grunden för det svenska förskoleväsendet med dess kollektiva fostran. I dag är det Feministiskt initiativ med chefsideologen Gudrun ”Död åt kärnfamiljen” Schyman som håller familjefientlighetens fana högst.

Mer om samhällsdestruktören Schyman här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/schyman-varre-konsrasist-an-orback_180328.svd

Familjeinstitutionen förespråkades redan av Jesus Kristus, som i Matteusevangeliet 16:4-6 hänvisar till Guds skapelseordning:

Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen ”gjorde dem till man och kvinna” och sade: ”Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.” Vad nu Gud sammanfogat det må människan icke åtskilja.

I samma evangelium fastslår Jesus i kapitel 15:19 bland annat att avvikelser från den äktenskapliga normen såsom ”äktenskapsbrott” och ”otukt” – det vill säga sexuella handlingar utanför äktenskapets hank och stör – ”orenar” människan. Enligt Jesus var det också endast sådana handlingar som utgjorde grund för skilsmässa.

Att många svenskar alltjämt fäster stor vikt vid traditionell familjebildning och äktenskap är enligt min mening oerhört glädjande och inger hopp om att vi sekulariserade svenskar, trots allt, inte är okritiska objekt för radikala feminister, HBTQ-agitation och andra samhällsnedbrytande tendenser.

 

*** Local Caption *** Gudrun ”Död åt kärnfamiljen” Schyman.

För min personliga del betyder min familj nära nog allt. Den gör mig till en hel och ansvarsmedveten människa och är min givna tillflykt när det blåser snåla vindar på annat håll. Den håller mig i balans när annat i mitt liv kan verka i motsatt riktning.

Familjen må därför ses som en motståndsrörelse för vett, sans och omtanke i en på många sätt ovanligt förvirrad tid!