Visionen om en islamisk ordning: Sverige, Bosnien, Europa

Sarajevo är huvudstad i Bosnien-Hercegovina och en skärningspunkt mellan islamism och modernism.

Den muslimska minoriteten i Sverige växer mycket kraftigt och kan inom några år vara den största i Västeuropa. Frågan om islams politiska uttryck blir därmed allt viktigare. Ett muslimskt parti i riksdagen är på sikt ingen orimlig tanke. Dock finns i Europa, närmare bestämt på Balkan, ett land som haft en påtaglig muslimsk närvaro sedan 1400-talet: Bosnien-Hercegovina.

I december 2017 kom en rapport från Pew Research Center som förutspådde en kraftig ökning av den muslimska folkgruppen i Europa, vilken i dag uppskattas utgöra 5 procent av den europeiska befolkningen. För Sveriges del är siffran 8,1 procent, vilket innebär att det finns uppemot en miljon muslimer i vårt land. http://www.pewresearch.org/fact-tank/2017/12/04/europes-muslim-population-will-continue-to-grow-but-how-much-depends-on-migration/

Denna andel väntas, som en följd av den så kallat generösa svenska immigrationspolitiken, öka under de kommande åren och kan inom en icke alltför avlägsen framtid vara den största i Västeuropa. Muslimska särkrav såsom byggande av moskéer, böneutrop, särskild kost, segregation mellan kvinnor och män, särskild undervisning, ändringar i läroböcker etcetera kommer därför med all sannolikhet att öka i accelererande hastighet.

Islam ingen privatsak. Timbro har mot denna bakgrund publicerat en rapport om islam och islamism som fått titeln Drömmen om en islamisk ordning. Muslimska brödraskapet i Bosnien och Hercegovina. Författare är docent Kjell Magnusson, som under en följd av år studerat förhållandena på Balkan med särskild bäring på islam och islamism. http://www.mynewsdesk.com/se/timbro/pressreleases/ny-rapport-islamism-i-praktiken-2405062

”Drömmen om ett samhälle grundat på Koranens bud är ytterst det som definierar islamism”, framhåller Magnusson, ”men sådana strömningar kan i en given kontext förändras och ta sig extrema uttryck.” Enligt den syrisk-tyske islamforskaren forskaren Bassam Tibi är det specifika för islamismen inte våldet utan idén om en islamisk samhällsordning. https://en.wikipedia.org/wiki/Bassam_Tibi

Tibis uppfattning möjliggör en tolkning som jämställer islamism med politiska ideologier såsom nationalsocialism och stalinism/kommunism. Den stora skillnaden är naturligtvis att de båda sistnämnda ideologierna emanerar ur 1800- och 1900-talen, medan islamismen härleder sina ideologiska rötter tillbaka till 600-talet då islam växte fram under profeten Muhammeds ledning.

Islam är minst av allt någon ”privatsak”, som religionen i västerlandet ibland anges vara. Islam är en heltäckande ideologi där religion, kultur, rättsväsende och politik är en enhet. Islams 1400 år gamla ideal omfattande bland annat patriarkalism, kvinnoförtryck och en mentalitet av underkastelse kontrasterar givetvis våldsamt mot det av demokrati och individualism präglade västerländska samhället.

Islamisten Mehmet Kaplan blev till slut för mycket för den rödgröna regeringen.

Exemplet Mehmet Kaplan. De försök som gjorts att integrera muslimer i det svenska samhället har ofta byggt på en välvillig så kallad orientalism, vilken betraktar islam och muslimer som exotiska inslag i det västerländska samhället med potential att verka ”berikande” på vår kultur. Orientalismen bortser emellertid från den islamiska ideologins egen agenda som går ut på att ta kontroll över samhället för att när tiden anses mogen proklamera en islamsk ordning. https://www.svd.se/vad-betyder-egentligen-orientalism

Det finns flera exempel på den naiva och obefogat välvilliga syn på islam och dess megafoner som förekommit i svensk politik. Det tydligaste av dessa exempel gäller Mehmet Kaplan, en kurdisk invandrare från Turkiet som kom till Sverige i späd ålder. Han har haft ledande poster i en rad muslimska organisationer innan han blev riksdagsman för Miljöpartiet 2006 och 2014 utsågs till bostads- och stadsutvecklingsminister. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/18/om-en-mullvad-i-regeringen-och-den-svenska-auschwitz-politiken-mot-israel/

Det visade sig snart att Kaplan skötte sin ministertjänst på ett ganska nonchalant sätt. Däremot var han, liksom tidigare, mycket aktiv i att på olika sätt föra fram muslimska synpunkter. Innan den rödgröna regeringen hösten 2014 erkände ”Palestina” hade Kaplan under ett flertal år verkat för ett sådant erkännande och argumenterat för att östra Jerusalem skulle anses vara palestinsk huvudstad.

2010 hade han funnits med på ett skepp i en fartygskonvoj som under namnet ”Ship to Gaza” syftade till att frakta förnödenheter till det av terroristorganisationen Hamas kontrollerade Gaza och därmed trotsa Israels embargo. Kaplans sympatier för ”Palestina” har vidare lett till att han jämfört Israels behandling av palestinaaraberna med Nazitysklands behandling av judarna.

I juni valåret 2014 väckte Mehmet Kaplan icke obetydlig uppståndelse, då han under politikerveckan i Almedalen jämställde svenska medborgare som beger sig till Mellanöstern för att strida för terrorgrupperingen Islamiska staten (IS) med svenskar som deltog på Finlands sida i Vinterkriget mot Sovjetunionen 1939-40.
  
Det som slutligen tvingade Kaplan att avgå från sin ministerpost var dock en middag i april 2016, vid vilken han hade umgåtts som du och bror med företrädare för den turkiska fascistorganisationen Grå vargarna samt antisemitiska islamister från Turkiet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mehmet_Kaplan

Muslimska brödraskapet. Exemplet Mehmet Kaplan visar på det inflytande som den islamistiska organisationen Muslimska brödraskapet tillägnat sig i Sverige. Aje Carlbom, docent i socialantropologi och forskare vid Malmö högskola, skriver i ett debattinlägg i tidningen Dagens Samhälle den 15 oktober 2014 då Kaplan just tillträtt som minister i den rödgröna regeringen:

Man bör dock vara medveten om att Kaplan har sin ideologiska bakgrund i den islamistiska rörelse som de senaste tjugo åren har arbetat på att skaffa sig inflytande i olika politiska sammanhang.https://www.dagenssamhalle.se/debatt/kaplans-islamism-allvarligt-problem-foer-regeringen-11340

Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna.

Muslimska brödraskapet är en sunnimuslimsk rörelse som grundades 1928 i Egypten av imamen Hassan al-Banna (1908-49). Dess övergripande målsättning är att upprätta en islamisk samhällsordning för alla världens muslimer byggd på Koranen och haditherna under parollen ”Allah vårt mål”. https://tommyhansson.wordpress.com/2011/02/17/muslimska-brodraskapet-uppmanar-till-jihad/

De tidigare egyptiska presidenterna Anwar Sadat och Hosni Mubarak betraktade brödraskapet som sina dödsfiender, men när Mubarak avsattes 2012 och ersattes av islamisten Muhammad Mursi fick organisationen vind i seglen vilket inte var så konstigt: Mursi var nämligen ledare för ett politiskt parti som hade grundats av brödraskapet efter den egyptiska revolutionen 2011.

Efter ett år som president 2012-13 tvingades Mursi bort från makten och efterträddes av juristen Adli Mansour, vilken i sin tur 2014 följdes av fältmarskalken Abd al-Fattah al-Sisi. Mursi dömdes till 20 års fängelse för att ha orsakat talrika dödsoffer i samband med regimfientliga demonstrationer genom att beordra utkommenderad militär och polis att skjuta skarpt mot demonstranterna. Parallellt härmed förbjöds Muslimska brödraskapet, som i dag ses som en terrororganisation av Ryssland, Egypten, Syrien, Saudiarabien och Förenade arabemiraten.

Islam och det moderna samhället. Muslimska brödraskapet har sina tentakler ute över stora delar av världen. Bosnien-Hercegovina, där islam varit en levande realitet sedan området anslöts till Osmanska riket på 1400-talet, är ett ovanligt tydligt exempel på detta.

”Fallet Bosnien illustrerar på olika sätt islams belägenhet och muslimernas dilemma i ett modernt samhälle”, skriver Kjell Magnusson i Timbro-rapporten. Bosnien-Hercegovina kan på flera sätt anses vara ett modernt samhälle och är idag, tillsammans med grannlandet Kosovo, ett potentiellt kandidatland för EU-anslutning även om det i nuläget inte anses kvalificera sig för medlemskap. https://europa.eu/european-union/about-eu/countries_sv

Dilemmat utgörs av att Bosnien-Hercegovina var det första  landet som på allvar influerades av Muslimska brödraskapets idéer om en islamisk ordning. Detta innebär att landet påverkats av en kultur som hämtar sina rötter från en ideologi som utvecklades under 600-talet och som ännu inte, till skillnad från den kristna religionen och kulturen, genomgått någon form av reformation. I mer renläriga muslimska stater såsom Saudiarabien och Iran förekommer fortfarande stening av äktenskapsbrytande kvinnor, hängning av homosexuella samt spöslitning och stympning för andra typer av brottslingar.

Islamisten Alija Izetbegovic var det självständiga Bosnien-Hercegovinas förste president.

Exemplet Bosnien illustrerar enligt Magnusson de problem islam och dess anhängare ställs inför i ett modernt samhälle. Hur förhåller sig exempelvis den muslimska identiteten till etnicitet? Är en islamisk livsstil förenlig med en sekulär kultur? Till detta kommer att Bosnien under kriget på Balkan 1992-95 i den muslimska världen blev en symbol för kampen mot islams fiender, och tusentals jihadister fylkades kring de bosniakiska fanorna.

Izetbegovic förvärrade konflikten. En centralfigur i den moderna bosniska historien var Alija Izetbegovic (1925-2003), som blev det självständiga Bosnien-Hercegovinas förste president efter krigsslutet 1995. http://www.nytimes.com/2003/10/20/world/alija-izetbegovic-muslim-who-led-bosnia-dies-at-78.html

2015 utkom i den bosniska huvudstaden Sarajevo en avslöjande bok om Izetbegovic, författad av Mustafa Cengic, som var informationsminister i Jugoslaviens sista federala regering. Boken, vars titel lyder Alija Izetbegovic: apokalypsens ryttare eller fredsängel?, blev en kontroversiell bästsäljare. Cengic driver tesen, att den senares styre gjorde Bosnien-Hercegovina till en islamistisk enpartistat med utbredd korruption och ekonomisk stagnation.

Författaren förnekar inte att Serbien och Kroatien genom sitt aggressiva beteende bar huvudansvaret för kriget 1992-95 men vidhåller, att Izetbegovic genom sitt handlande bidrog till att konflikten förvärrades. I och med att Alija Izetbegovic med en ideologi hämtad från Muslimska brödraskapet strävade efter att ge Bosnien-Hercegovina en bosniakisk identitet med islam som motor kunde han aldrig verka som en enande nationell kraft och som sådan leda landets muslimer (kallade bosniaker), katoliker (kroater) och ortodoxa kristna (serber).

Izetbegovic gjorde sig vidare under kriget beroende av Saudiarabien, Iran, Turkiet och muslimska frivilliga vilka begick övergrepp i centrala Bosnien och efter krigsslutet bidrog till ökad konflikt och instabilitet. Mustafa Cengic kritiserar i sin bok också Izetbegovic för att ha underlättat för bosnienserbiska styrkor under ledning av general Ratko Mladic att begå den fruktansvärda massakern i Srebrenica 1995 genom att dra bort militära styrkor från området.

Över 8000 män och pojkar mördades och Mladic – med det föga smickrande tillnamnet ”Bosniens slaktare” – dömdes den 22 november 2017 till livstids fängelse av krigsförbrytartribunalen i Haag för bland annat brott mot mänskligheten och folkmord. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0EjzOJ/ratko-mladic-doms-till-livstids-fangelse

Politik och religion – en enhet. Alija Izetbegovics programskrift Den islamiska deklarationen författades redan 1970 men publicerades i Sarajevo först 1990. Här fastslogs att politik och religion skall utgöra en enhet med islam som centrum. En huvudpunkt var att en islamisk samhällsordning kan etableras endast i sådana länder där muslimerna är i majoritet.

Det långsiktiga målet är att upprätta en universell muslimsk gemenskap, en statsbildning omfattande alla världens muslimer. Innehållet i Den islamiska deklarationen liknar i mångt och mycket de tankar och idéer som presenterats av Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna och i någon mån även den mer radikale islamistiske ideologen Sayyid Qutb. Utmärkande för brödraskapets idéer är vidare kritik mot det islamiska prästerskapet och en betoning av lekmännens ansvar att utveckla islam.

Den ökände stormuftin av Jerusalem inspekterar en muslimsk SS-truppstyrka.

Brödraskapets idéer nådde Bosnien-Hercegovina på 1930-talet och resulterade i bildandet av organisationen Unga muslimer 1939. Dessa hade en antikommunistisk men också pronazistisk och antisemitisk hållning och välkomnade 1943 den beryktade stormuftin i Jerusalem, SS-officeren och Hitler-vännen Haj Amin Mohammed Effendi al-Husseini, till Sarajevo. Denne uppmanade de unga muslimerna att ansluta sig till den muslimska SS-division som etablerats. https://sv.wikipedia.org/wiki/Haj_Amin_al-Husseini

Efter kommunisternas maktövertagande i det enade Jugoslavien efter Andra världskrigets slut fortsatte Unga muslimer sin verksamhet i Sarajevo och andra bosniska städer liksom i Belgrad och Zagreb. De blir dock snart avslöjade, och många unga muslimer döms av den ateistiska jugoslaviska staten till långa fängelsestraff 1946-49. Fyra ledare avrättas och omkring 5000 utsätts för repressalier. Den unge Alija Izetbegovic döms till tre års fängelse och avlägger efter frigivningen en juristexamen på rekordtid.

Massakern i Srebrenica. Ungmuslimerna får nu alltmer karaktären av en konspirativ organisation av leninistisk typ. Medlemmarna förständigas att iaktta en strikt disciplin omfattande bland annat böner fem gånger om dagen, regelbunden fasta och avhållsamhet vad gäller alkohol och nöjesliv. De skall vidare undvika att ta kvinnor i hand och gå på ”blandade” fester.

Sedan Jugoslavien under ledning av den kroatiske kommunisten Josip Broz Tito brutit med Stalin och Sovjetunionen i början av 1950-talet utvecklas i landet en typ av kommunism/socialism som är öppnare än den som råder i det övriga Östeuropa, vilket gör att samhällslivet blir något friare och att delrepublikerna decentraliseras. Vad beträffar muslimerna förväntas dessa assimileras i det jugoslaviska samhället. Under 1970-talet, framhåller Kjell Magnusson i sin rapport, vitaliseras emellertid den muslimska rörelsen i Bosnien-Hercegovina med vissa moskéer som nav.

Denna utveckling leder fram till omfattande förföljelser mot muslimer och en ökänd rättegång som hölls 1983. Samtidigt ökar friheten i delrepublikerna Slovenien och Serbien. När Izetbegovic släpptes efter fem år i fängsligt förvar 1988 var Jugoslavien på väg mot sin upplösning. 1990 bildas SDA, Demokratiska aktionspartiet, ett politiskt parti för muslimer i Jugoslavien och andra som stödjer dess program och målsättning.

USAs ambassad i Sarajevo attackerades 2011 av en vilt skjutande jihadist.

Sommaren 1992 inleds det första Balkan-kriget med att serbiskbosniska trupper uppbackade av irreguljära serbiska styrkor går in i Bosnien-Hercegovina, vilket leder till att angriparna tar kontrollen över ett sammanhängande territorium vilket sträcker sig i en vid båge från östra till västra delarna av Bosnien. Kroaterna i Kroatien och Bosnien blandar sig i leken.

Hösten 1995, efter Srebrenica-massakern, besegrar de bosniska och kroatiska styrkorna med USAs och NATOs uppbackning de serbiska styrkorna. Kriget får ett slut med det så kallade Dayton-avtalet, som undertecknades av de stridande parterna i Paris den 19 december 1995. Krigshandlingar förekommer dock i olika delar på Balkan såsom Kosovo och Makedonien ända till 2001. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jugoslaviska_krigen

Polariseringen i det bosniska samhället har fortsatt efter krigsslutet. Antalet våldsbejakande islamister anses vara förhållandevis blygsamt, men terrordåd har förekommit då och då. 2010 respektive 2015 skedde mord på poliser i städerna Bugojno och Zvornik och 2011 attackerades USAs ambassad i Sarajevo. Personer som greps i samband med ambassadattacken visade sig ha kopplingar till islamister i Sverige och Danmark. https://www.sydsvenskan.se/2011-10-29/iskall-attack-mot-usas-ambassad

Drömmen om en islamisk ordning lever! En viktig gestalt inom det bosniska islamsamfundet – och det europeiska islam i stort – är Mustafa Ceric, född i Bosnien-Hercegovina 1952 men under flera år verksam i Chicago i USA. Efter hemkomsten till dåvarande Jugoslavien 1985 blev han imam i Zagreb och senare stormufti för hela Bosnien-Hercegovina. Han är för närvarande president i Bosniak World Congress samt ingår i rådet för Tony Blair Faith Foundation.

Ceric skrev 2006 ett manifest med rubriceringen A Declaration of European Muslims som tog sig an konflikten mellan de muslimska trosbekännarna och Europa. Enligt Mustafa Ceric bör muslimerna i Europa, icke minst för att undvika så kallad islamofobi, leva på ett rättskaffens sätt. Följande syftemål anges i Cerics deklaration:

1. Etablera islam i Europa. 2. Utveckla den muslimska gemenskapen så att den kan bli ekonomiskt oberoende. 3. Utveckla det islamiska skolväsendet i de europeiska länderna. 4. Engagera sig politiskt för att få in muslimska partier i de europeiska parlamenten. 5. Få till stånd en liberalisering av den europeiska invandringspolitiken. 6. Öppna för tillämpning av sharialagstiftning inom områden som familjerätt.

 

Moskén i Fittja i Botkyrka kommun fick tillåtelse att bedriva böneutrop 2013: ett symptom på islamiseringen i det svenska samhället.

Det krävs inga högre mått av vare sig fantasi eller intelligens för att inse, att detta är precis vad som, i fullständig överensstämmelse med Muslimska brödraskapets idéer, i dag sker i Europa. Vad det sammanfattningsvis handlar om är att de europeiska muslimerna skall bevara sin kultur och få ett allt större inflytande i samhället för att slutligen ta över det helt.

Med andra ord: drömmen om en islamisk ordning är i högsta grad levande!  

Muslimska ledare hetsar mot judar – Guatemala flyttar ambassaden till Jerusalem

Trump har givit Jerusalem till grisars och apors avkommor.

Så utlät sig på en stor demonstration i Gaza nyligen Hamas-representanten Nasouh Al-Ramini. Han syftade på att USAs president Donald J. Trump erkänt Jerusalem som den judiska staten Israels huvudstad. Al-Ramini kallade dessutom Trump för en ”modern Hulago khan”, sonsonen till mongolledaren Djinghis khan som på 1200-talet styrde över vad som i dag motsvarar Iran, Irak och Afghanistan. https://www.timesofisrael.com/hamas-official-trump-gave-jerusalem-to-descendants-of-pigs-and-apes/

Hamas Nasouh Al-Ramini: ”Trump har givit Jerusalem till grisars och apors avkommor.”

Det var varken första eller sista gången en muslimsk befattningshavare kallar judar ”avkommor till grisar och apor”, ett citat som är hämtat direkt ur islams heliga bok Koranen. Det var exempelvis inte så länge sedan en imam i Helsingborg använde just dessa ord: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/imam-kallade-judar-for-apor-och-svin

Litet mer eftertänksamma muslimer brukar hänvisa till att det nämnda korancitatet inte syftar på alla judar utan endast på en avgränsad grupp judar som Koranen brännmärker för att de inte observerat sabbaten. http://fiqh.nu/2017/08/19/ar-judar-avkomma-till-apor-och-svin-enligt-koranen/

Detta äger måhända sin riktighet. Icke desto mindre används orden ej endast av motståndare till islam i nedsvärtande syfte utan, som framgår av exemplen ovan, titt som tätt av imamer och andra muslimska befattningshavare just för att förolämpa judar i allmänhet.

Beträffande Trumps Jerusalem-deklaration kan noteras att reaktionerna på denna, i alla fall så här långt, har blivit betydligt mildare än vad Margot Wallström och andra förståsigpåare trott sig veta. Något nytt världskrig har inte brutit ut, och det är tveksamt om något som ens liknar en så kallad intifada sett dagens ljus.

Guatemalas president Jimmy Morales i ett möte med Benjamin Netanyahu 2016.

Inte heller den icke-bindande omröstning i FNs generalförsamling som fördömde Trumps steg blev fullt så förkrossande gentemot USA och Israel som förutskickats. Så många som 65 nationer valde så att inte rösta för den aktuella resolutionen, däribland länder som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu besökt relativt nyligen såsom Kenya, Mexiko, Argentina, Ungern och Australien. https://worldisraelnews.com/israeli-analysts-say-results-of-un-jerusalem-vote-are-an-improvement/

Inte bara Koranen utan även skriftsamlingen Haditherna, som tillskrivs profeten Muhammed, är judefientlig. I en av notoriska judehatare omtyckt hadith förkunnas, att för att förlossningens dag skall kunna komma måste muslimer döda alla judar: om en jude gömmer sig bakom en sten eller ett träd kommer till och med stenen och trädet att utropa: ”Åh, muslim, det är en jude bakom mig, kom och döda honom.” http://www.varldenidag.se/nyheter/muslimer-maste-doda-judar/cbblaw!dtC6ymB1xFzYo6VfpqI8BQ/

Dessa ord citerades nyligen av Rael Saleh Al-Rousan i en predikan betitlad ”Våra plikter gentemot al-Quds” (det arabiska namnet för Jerusalem). Väl att märka är att haditherna inte representerar någon extrem islamtolkning utan tillhör religionens huvudfåra.  https://www.jihadwatch.org/2017/12/houston-imam-says-judgment-day-will-not-come-until-the-muslims-fight-the-jews-the-muslims-will-kill-the-jews

För övrigt har president Jimmy Morales i det centralamerikanska landet Guatemala, som länge stått på vänskaplig fot med Israel och röstade med USA och Israel i FNs generalförsamling, deklarerat att landet har för avsikt att följa Trump och USA i spåren och överflytta sin ambassad till Israels huvudstad. http://abcnews.go.com/International/wireStory/guatemala-moving-embassy-israel-jerusalem-51982193

Borgmästare David Even Tzur uppkallar ny park efter Donald Trump.

Slutligen kan nämnas att David Even Tzur, borgmästare i Haifa-förstaden Kiryat Yam, har uppkallat en ny park efter president Donald Trump. https://www.timesofisrael.com/trump-thanks-israeli-mayor-for-naming-park-for-him/

 

 

Nu omöjligt dölja den växande antisemitismen

Den av Carinne Sjöberg grundade Judiska föreningen i Umeå läggs ner efter hot och trakasserier.

Judiska föreningen i Umeå har genom sin företrädare Carinne Sjöberg förklarat att man säger upp sin lokal och lägger ner föreningen. Detta till följd av vad som beskrivs som nazistiska hot i form av klistermärken med nazistiskt innehåll samt budskapet ”vi vet var ni bor”. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/efter-hot-fran-nazister-judiska-foreningen-lagger-ner

Det är naturligtvis alarmerande att judar i Sverige ännu, 72 år efter Andra världskrigets slut och avslöjandena av Hitlers planer på och onekligen aktningsvärda försök att förinta den judiska befolkningen i Europa, utsätts för aktivt judehat och antisemitism. Tyvärr rycks det i vida kretsar på axlarna åt den växande antisemitismen i världen inklusive Sverige.

Ett bottenrekord i sammanhanget avlevererades sannolikt av P1s reporter Helena Groll, vilken i en intervju med Israels ambassadör Isaac Bachman 2015 frågade ambassadören om judarna själva hade något ansvar för antisemitismen. Grolls fråga och Bachmans svar kan avlyssnas här: https://www.youtube.com/watch?v=Pz_5EljiL3s

Israeliske ambassadören Isaac Bachman tillfrågades av SR-reporter om det var judarnas eget fel att de blev förföljda.

En av de såvitt jag förstår tämligen fåtaliga forskare som förstår situationens allvar är docent Heléne Lööw, verksam vid Uppsala universitets Centrum för polisforskning och expert på nazismen i Sverige, som i en debattartikel i Dagens Samhälle den 3 april 2017 belyser den tilltagande antisemitismen och den judiska folkgruppens oro över utvecklingen. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/ta-den-judiska-minoritetens-oro-pa-allvar-32789

Heléne Lööw framhåller med skärpa:

Det är hög tid att polis och andra myndigheter börjar se de många små hoten och trakasserierna mot judar som ett mönster istället för som enstaka händelser, och agera utifrån det.

Antisemitismen är, konstaterar Lööw, inte begränsad till vissa ideologier eller religioner: ”Antisemitismen skär genom ideologier och religioner  – den existerar som ett bakgrundsbrus som är mycket enkelt att aktivera.” Jag skulle för min del vilja påstå att antisemitismen – en term som aldrig använts i någon annan mening än judehat – är en mänsklighetens cancer, som i stort sett griper tillbaka till den mänskliga historiens gryning.

Docent Heléne Lööw kräver krafttag mot växande antisemitism.

Det är inte helt lätt att leda i bevis exakt vilka som står bakom trakasserierna mot Judiska föreningen i Umeå, även om förekomsten av klisterlappar med avbildningar av Hitler skulle kunna tyda på att svenska nazister inom exempelvis Nordiska motståndsrörelsen (NMR) respektive Nordfront ligger bakom. Det skulle även kunna röra sig om vänsterextrema eller islamistiska aktörer som genomfört falsk flagg-aktioner.

Heléne Lööw hänvisar i vilket fall som helst till att NMR driver en nu pågående kampanj med antisemitiskt innehåll genom spridande av flygblad och uppsättande av klistermärken. Mer om NMR via denna länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordiska_motst%C3%A5ndsr%C3%B6relsen

Min inställning är att nationalsocialismen och dess olika förgreningar i vårt land måste tas på största allvar av relevanta myndigheter och institutioner, liksom all form av våldsbejakande extremism härrörande från den ena eller andra ”ismen”. Det kan dock råda liten tvekan om att det överlägset största hotet mot dagens judar kommer från islam och då främst från dess radikala uttolkare.

Nationalsocialistiska NMR bekämpar ”storfinans” och ”folkförrädare”.

Det är synnerligen lärorikt att lyssna på vad officiella företrädare för islam dagligen och stundligen framför i sina moskéer och i andra sammanhang när det gäller judar. Här följer en videoinspelning från fredagsbönen i en moské i Montreal i Kanada, där imamen uppmanar till slakt på judar: http://denkorteavis.dk/2017/imam-forklarer-under-fredagsbon-i-canada-hvordan-joderne-skal-slas-ihjel-pa-dommens-dag-laes-hvor-han-har-det-fra/

Imamen kungör på sedvanligt svulstigt sätt att judarna på ”domens dag” skall förgås såsom de ondsinta och demonlika varelser de enligt islams utsagor är. Den ifrågavarande imamen hänvisar här till en passage i den sunnimuslimska skriftsamlingen haditherna: ”På denna dag kommer stenarna och träden att säga och ropa: ‘O muslim, o Allahs tjänare, en jude gömmer sig bakom mig, kom och döda honom’.”

Med den inställningen är det minst av allt märkligt att det historiskt sett finns täta förbindelser mellan den tyska nationalsocialismen och radikal islam. Jag har analyserat islams förhållande till nazismen i en bloggtext som kan tillgodogöras här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/08/islam-och-nazismen-mullaskolan-i-dresden-stormuftin-och-arafat/

Stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini (1895/97-1974) rådde Hitler att utplåna judarna.

Ingen borde slutligen ha missat den aningslöshet och den flathet som i våra svenska och västerländska samhällen visats islam. Den muslimska massinvandringen, som av de otillåtet naiva ibland oss initialt troddes leda till spännande och färgstark mångkultur, har medfört en till synes ständigt växande spiral av antisemitism, kvinnoförakt, patriarkalism och våldtäkter.

Denna utveckling, som länge besvärjts av myndigheterna men nu inte längre är möjlig att dölja, borde inte ha kommit som någon överraskning. I 13 muslimska länder är det exempelvis belagt med dödsstraff att byta religion. Är det fortfarande någon som på fullt allvar tror att islam är ”fredens religion”? http://nyheter24.se/debatt/874274-islam-ar-inte-fredens-religion-i-13-lander-doms-du-till-doden-om-du-inte-ar-muslim

 

 

Mona Walter hos SD i Stockholm: ”Islam strider mot allt jag tror på”

Mona Walter berättade i ord och bild om islam. Foto: Tommy Hansson

När Sverigedemokraterna i Stockholms stad skulle bjuda in såväl muslimska imamer som kristna präster till en diskussion om islam med Mona Walter blev det kalla handen. Ingen var intresserad av att samtala med henne. Därför ändrades programmet till att bli en föreläsning med Walter, därtill en mycket givande och välbesökt sådan.

Ta gärna del av föreläsningen via denna länk:https://www.youtube.com/watch?v=iO19M-1RqJ4&feature=youtu.be

Det hade dock varit intressant att höra vad imamer och präster hade haft att anföra i anledning av den svidande islamkritik som Mona Walter, vilken konverterat från islam till kristendomen, levererade. Mona föddes i Mogadishu i den dåvarande socialistiska staten Somalia 1973 och flydde till Sverige 1994. Några år in i sin svenska exil omvände hon sig till kristendomen då hon tröttnat på islams totalitarism.

Enligt islam kan en sådan omvändelse föranleda dödsstraff, så att säga att Mona Walter är en kontroversiell figur i muslimska sammanhang är en skrattretande underdrift. Kristenheten i Sverige har, med få undantag, inte gjort särskilt mycket för att stötta henne.

För den som vill ta del av hennes islamkritik direkt från källan, det vill säga Mona Walter själv, finns det möjlighet att göra detta via denna länk till hennes blogg: http://monawalter.com/

Sveriges mest hatade kvinna? Foto: Tommy Hansson

Mona Walter inledde sin föreläsning genom att beskriva sig själv som ”Sveriges kanske mest hatade kvinna” på grund av sin kristna omvändelse och aktiva informationskampanj om islam. Och hon har förvisso blivit förtalad, bespottad och även fysiskt angripen; när hon hösten 2015 promenerade genom Rinkeby med ett team från SVT blev hon attackerad av muslimska ungdomar och kallad ”hora”.

Walter fortsatte sitt framträdande i en föreläsningssal på ett av de bättre hotellen på Södermalm i Stockholm med en nostalgisk återblick i ord och bild på Somalia innan landet islamiserades och upphörde att fungera som statsbildning. Det säger ganska mycket om den katastrofala utvecklingen, att den dåvarande socialistiska/marxistiska diktaturen Somalia kan framstå i ett förklarat skimmer där en kristen kyrka och en muslimsk moské kunde stå bredvid varandra i huvudstaden Mogadishu.

Somalia blev självständigt 1960 och var formellt demokratiskt, tills den demokratiskt valde ledaren Abdirashid Sharmarke mördades dagen före sin 50-årsdag i en statskupp den 15 oktober 1969 ledd av den övertygade marxistiske militären Mohammed Siad Barre (1919-95). Barre lät upplösa nationalförsamlingen, förbjöd alla politiska partier utom sitt eget kommunistiska och satte ett revolutionsråd med sig själv i spetsen att styra landet. Nära förbindelser upprättades med Sovjetunionen, som emellertid lämnade regimen åt sitt öde i slutet av 1970-talet.

Sedan han störtats från makten 1991 gick Barre i landsflykt i Nigeria, i vars huvudstad Lagos han avled fyra år senare. Somalia har sedan dess varit en så kallad failed state (misslyckad stat) där regionala krigsherrar och islamistiska extremister gjort tillvaron outhärdlig för befolkningen, varav de som har råd och lägenhet flyr landet – icke minst till Sverige.

Mohammed Siad Barre, Somalias kommunistiske diktator 1969.91.

– Jag upptäckte allt när jag kom till Göteborg, där jag träffade islamistiska somalier som krävde att alla kvinnor skulle bära heltäckande klädsel, berättade Mona Walter. Jag försökte anpassa mig men fick problem. I islam betraktas muslimer som herrefolket, överlägsna de så kallade månggudadyrkarna, judarna och de kristna. Kristna anklagas för att dyrka tre gudar på grund av treenighetsdogmen.

Nu görs, fortsatte Walter, försök inom islam att framställa religionen som tolerant och fredlig varför man samlat alla ”snälla” citat ur Koranen och haditherna i en volym. I slutändan går det dock inte att förneka att muslimerna ser på sig själva som överlägsna judar och kristna, som i ett muslimskt styrt samhälle har tre val – att omvända sig till islam, att betala skatt till de styrande muslimerna eller att bli dödade. Ateister har bara två möjligheter: omvändelse eller döden.

Mona Walter sammanfattade profeten Mohammeds (570-632) livsgärning på följande sätt:

År 622 flyttade Muhammed till Medina med sin svåger Abu Bakr al-Siddiq sedan motståndet mot honom blivit för stort i Mekka. Medina kallades då Yathrib, som senare döptes om till Medina (”Staden”). Mohammed blev efter hand alltmer hatisk och våldsbenägen gentemot judar och kristna som förkastade honom och blev en mäktig krigsherre. Han gifte sig med en nioåring men kom med tiden att tillämpa månggifte. Under den här tiden formulerades Koranens (sura 9:5) budskap om att ”Döda mushrikeen /de orena/ var helst ni finner dem”. Icke-muslimerna fick fyra månader på sig att omvända sig till islam, annars skulle de dödas. Vid ett tillfälle lät Muhammed halshugga upp till 1000 judar. Profeten gjorde vad som helst för att hans anhängare skulle hata alla andra. Att ifrågasätta Muhammed eller islam medförde dödsstraff

Efter Muhammeds död 632 tog Abu Bakr över hans roll som krigsherre i grandios skala. Islam skulle nu spridas genom tvångsislamisering med svärdets hjälp, först i närområdet och sedan i allt vidare cirklar för att slutligen omfatta hela världen. På Petterssons Blogg finns följande detaljerade historik över de muhammedanska erövringstågen efter Muhammeds död: https://petterssonsblogg.se/2014/09/08/islam-nagra-av-de-fredligas-krig-sedan-muhammeds-dagar

Islams inställning till den individuella friheten som Mona Walter ser det.

– Jag kunde inte vara muslim eftersom islam strider mot allt vad jag tror på, förklarade Mona Walter. Det funkade inte. 1994 kom en lag i Sverige där det står att tvång inte kan accepteras. Islam bryter mot denna lag, eftersom det är dödsstraff på att lämna islam. Någon jämlikhet mellan könen finns inte, då männen bestämmer över kvinnorna enligt texten i sura 4:34: ”Männen har gjorts ansvariga för kvinnorna.”

Enligt Mona Walter har muslimer inte de rättigheter som alla andra har. En muslim har vidare enligt islam rätt att ljuga om det gagnar saken, därför bör media enligt henne aldrig lita på vad en imam säger.

När man talar om islam i dag går det knappast att undvika ämnet terrorism. ”Terrorismen har ingenting med islam att göra”, har blivit ett lika tröttsamt som felaktigt mantra för muslimska apologeter såväl som för naiva västerlänningar som ju så gärna vill tro de invandrande muslimerna och deras troskoncept om gott.

Bevis för att islam har väl så mycket med terror och terrorism att göra finns i Koranens sura 9:111: ”Allah har köpt de troendes liv och tillgångar i utbyte mot paradiset. De dödar och blir dödade för Allah.” I sura 8:12 heter det: ”Jag kommer att sätta skräck i hjärtat på de icke troende. Ni får slå dem ovanför halsarna, ni får till och med slå vartenda finger.”

Hela sura (kapitel) 8 i Koranen, konstaterade Mona Walter, handlar om krigsbyte, där exempelvis företeelser som sexslavar och våldtäkter avhandlas. Islam blev efter Muhammeds överflyttning till Medina en krigs- och erövringsreligion med tvångsislamisering som främsta syssla. Därför handlar så mycket i islam om våld, dödande och terror.

Mona Walter vid bokbordet med islamlitteratur. Foto: Tommy Hansson

Det är ingen överdrift att säga att islam hyllar döden. I islam betyder ett människoliv ingenting och döden ses för den troende som ett sätt att komma till det hägrande paradiset. För Muhammed var det en naturlig sak att låta mörda såväl individer som grupper som han upplevde stod i vägen för spridandet av islam.

Sålunda mördades omkring år 624 i Medina den 100-årige judiske poeten Abu Afak, som inte tvekade att offentliggöra sin kritik av kameldrivaren och den numera till profet upphöjde Muhammed. Abu Afak blev skoningslöst mördad i sömnen, liksom poetissan Asma bint Marwan. Flera exempel på sådana religiöst-politiska mord finns.

Via denna länk en detaljerad analys av Muhammeds inställning till våldet: http://www.katoliknu.se/html/rel_islam_krig.htm

– Islam bygger på tvång och är en människofientlig ideologi, fastslog Mona Walter. Kristna vill följa Jesus, muslimer vill följa Muhammed. Det sistnämnda alternativet leder till katastrof. Visst är det möjligt för en muslim att inte lyda allt som står i Koranen, precis som sekulariserade kristna inte lyder Bibelns alla bud. Men det finns vissa speciella människor som är onda i hjärtat, det är de som blir självmordsbombare.

Sverigedemokraterna i Stockholms stad skall ha all heder av arrangemanget med Mona Walter. Att både imamer och präster tackade nej till att diskutera islam med henne visar om något att de är paniskt förskräckta för att ta del av något som strider mot de trosföreställningar de själva invaggat sig i. Egentligen skulle hela svenska folket behöva ta del av Mona Walters budskap, som har en särskild tyngd genom hennes egna smärtsamma erfarenheter av krigets och intoleransens ideologi: islam.

Med tanke på den muslimska massinvandringen till Sverige och Europa finns det de som räknat fram att kontinenten ungefär i höjd med 2050 rent demografiskt sett kommer att ha muslimsk översikt. Vi kommer enligt denna tes då att leva i en region som kan kallas Eurabia.

-Vi måste förhålla oss till ett framtida muslimskt folkflertal, menade SDs Mikael Strandman. Foto: Tommy Hansson

– Oavsett om man tycker detta är bra eller dåligt är detta en verklighet vi måste förhålla oss till, menade Mikael Strandman, en av SDs riksombudsmän som arbetat aktivt med förberedelserna till mötet med Mona Walter.

 

 

Arabländerna som struntar i Syrien-flyktingarna

Ta en titt på kartan här ovanför och fundera litet över den nuvarande situationen avseende massmigrationen från Syrien.

Det tar inte många sekunder innan du inser hur snedfördelade migrantströmmarna från det krigs- och terrordrabbade Syrien i verkligheten är. Att det stora flertalet av flyktingarna tagit sin tillflykt till närbelägna, muslimska stater såsom Libanon, Turkiet, Jordanien, Irak och Egypten är givetvis inte överraskande. Den stora massan av flyende människor är fattig och tar sig dit fötterna kan bära och plånboken tillåter.

Petterssons blogg ger en god översikt via nedanstående länk:

http://petterssonsblogg.se/2015/04/22/det-rika-saudiarabien-och-de-andra-gulfstaterna-tar-emot-exakt-noll-av-de-syriska-flyktingarna/

Det skulle rent geografiskt inte vara svårt att ta några steg längre inom samma region och ta sig till det till ytan enorma Saudiarabien, som i likhet med angränsande Qatar, Oman, Bahrain och Förenade Arabemiraten tillhör jordens rikaste länder. Länder som beträffande språk, religion, kultur och klimat har så mycket gemensamt med Syrien.

Inte ett enda av ovan nämnda länder är dock berett att ta emot en enda flykting från det närbelägna Syrien. Det vet också flyktingarna/migranterna, som troligen skulle bli nedmejade med automateld om de försökte bryta igenom de kraftigt befästa och bevakade gränserna till de stenrika oljesheikernas riken: kungarna, prinsarna och sheikerna är beredda att till varje pris värna sina landamären med tillhörande privilegier från ovälkomna gäster.

Arenaarbetarna i Qatar rapporteras leva och verka under vidriga förhållanden.

Däremot har man inga problem att ta emot gästarbetare från typ Filippinerna och Bangladesh, vilka får göra skitjobben under ofta nog slaveriliknande förhållanden. I Qatar, som med sina obegränsade ekonomiska resurser köpt sig det prestigefyllda arrangemanget av fotbolls-VM 2022 via mutkolvarna i internationella fotbollsförbundet FIFA, har cirka 1500 migrantarbetare från i första rummet Nepal hittills dött på grund av de vidrigt omänskliga förhållandena vid arenabyggena. 4000 väntas ha dött innan det är dags för avspark.

Läs gärna Martin Klepkes skildring av förhållandena i Qatar i tidningen Arbetet den 25 november 2014:

http://arbetet.se/2014/11/25/4000-doda-ar-nog-hoppa-av-fotbolls-vm-i-qatar/

Att sedan Qatar har ett klimat som föga lämpar sig för fotbollsspel tycks ingen ha tänkt på. Hundratals av de döda arbetarna rapporteras också ha dött av värmeslag.

Uppenbarligen bryr sig de styrande diktaturregimerna i de här länderna inte särskilt mycket om profeten Muhammeds uppmaningar från haditherna att göra goda gärningar. Till exempel denna uppmaning till den fromme muslimen: ”Han skall hjälpa de nödställda som lider nöd.”

Mer om detta här:

http://www.muhammed.nu/Articles/ViewArticle.aspx?ArticleID=124

 Hjälpbehövande kvinnor och barn som lämnats kvar av de flyende männen.

I stället föredrar fattiga flyende att slå sig ner i flyktingläger i ovannämnda länder, medan de – och det rör sig nästan uteslutande om män som föredragit att lämna kvinnor och barn hemma i en osäker och eländig tillvaro  – som har ekonomiska resurser siktar in sig på att med hjälp av människosmugglare ta sig till norra Europa och då i främsta rummet Tyskland och Sverige.

Det är dessa länders regeringar och etablissemang som givit signaler om att hit välkomnas migranter med öppna armar och som satsar stora summor på massimmigration men bara en bråkdel på hjälp i närområdet. Däremot skyr migranterna ett mer realistiskt land som Danmark, som inser att det inte klarar av hur många flyende som helst och som inte heller tilltalas av prospektet att släppa igenom ett okänt antal jihadister som gömmer sig bland migranterna.

Jag har hittills inte hört ett ord om att EU eller däri ingående länder skulle ha satt någon som helst press på Saudiarabien och dess grannar att göra sin humanitära plikt gentemot sina utsatta stam- och religionsfränder. Kanske någon läsare har ett bra svar på varför det är så? Jag har det inte.

Islam och nazismen: mullaskolan i Dresden, stormuftin och Arafat

 

 Hajj Mohammed Amin al-Husseini hälsar muslimsk SS-trupp i Tyskland.

Under Andra världskriget stred hundratusentals muslimer i de tyska väpnade styrkorna, huvudsakligen i armén. Under krigets senare skede inrymdes frivilliga muslimska soldater i Reichsführer Heinrich Himmlers så kallade svarta legioner: muslimer från Balkan utgjorde flera huvudenheter i Waffen-SS.

Bosniska muslimer bildade 13. Waffen-Gebirgs Division der SS Handschar samt 23. Waffen-Gebirgs Division der SS Kama. Albanska muslimer fanns i 21. Waffen-Gebirgs Division der SS Skanderbeg. Andra enheter bestod av de sovjetiska muslimska kontingenterna Osttürkischen Waffen-Verbände der SS, Waffen-Gebirgs Brigade der SS (Tatarische Nr. 1) och Kaukasischer Waffen-Verbände der SS.

Himmler var känd som den mest promuslimske inom Tredje rikets ledarskikt, vilket till betydande del berodde på att han avskydde den ”mjuka” kristendomen. Däremot högaktade han den ”maskulina” och martialiska muhammedanismen med dess blinda kollektiva lydnad och trosanhängarnas beredvillighet att uppoffra sig själva i den skoningslösa kampen mot fienden. Även Adolf Hitler själv uttryckte sig positivt om islam och dess profet.

Detta medförde att Himmler gärna gjorde avsteg från sina fantasier om det ”ariska” övermänniskoidealet i syfte att rekrytera flera muhammedaner till sitt SS.  Inte bara det – han gav dem också möjlighet att utöva sin religion inom SS-leden. Därför etablerade han en institution med uppgiften att utbilda muslimska fältpräster. Den kallades Mullahschule (mullaskola) och var belägen i Dresden.

Mullaskolan i Dresden slog upp sina portar i november 1944 med SS-Brigadeführer Walter Schellenberg som chef. I Dresden fanns även det så kallade Arbeitsgemeinschaft Turkestan, ett forskningsinstitut under SS-kontroll.

Lektionerna skulle ges av muslimska lärare vilka utvalts av stormuftin av Jerusalem, Hajj Mohammed Amin al-Husseini. Huvudlärare var professor Amilcan Idris, en volgatatar verksam i det tyska utrikesministeriet vilken var involverad i ett projekt som omfattade propagandasändningar över radio riktade mot Turkiet.

Walter Schellenberg: chef för den nazistiska mullaskolan.

Förutom en betoning av intressegemenskapen mellan Tredje riket och den muslimska världen innehöll kurserna vid mullaskolan lektioner som förmedlade elementära kunskaper om hur man studerade och idkade högläsning ur Koranen, en sammanfattning av profeten Muhammeds liv och gärning, en kortfattad orientering om islams religiösa historia och expansion samt om de berörda folkslagen.

Mullaskolans första studentgrupp bestod av 40 frivilliga från flera centralasiatiska länder. Kurserna var ursprungligen tänkta att ta ett-två år i anspråk, men för de flesta ”fältmullor” kortades den ner till ett par månader på grund av det trängande behovet av deras tjänster. Den första kursen hade avslutats i slutet av 1944.

Skolan och forskningsinstitutet upplöstes efter de allierades terrorbombningar av Dresden den 14 februari 1945, då den gamla kulturstaden i östra Tyskland förvandlades till en rykande ruinhög. Kvarvarande studenter flydde tillsammans med personal ur Arbeitsgemeinschaft Turkestan till Weissenfels, där de sannolikt kapitulerade till den amerikanska armén.

 Dresden efter de allierades bombningar.

Det är väl känt att det reellt existerande islam och nazismen hade ett gemensamt intresse i att utrota såväl judendomen som det judiska folket. Islam är från och med sin grundare, profeten Muhammed, och de muhammedanska grunddokumenten Koranen och haditherna impregnerad av judehat. Niclas Sennerteg skildrar i sin bok Hakkorset och halvmånen (Natur & Kultur 2014, 491 sidor) insiktsfullt den växelverkan som existerade mellan de båda ideologierna.

Stormuftin Hajj Mohammed Amin al-Husseini är den obestridde centralfiguren när det gäller denna växelverkan mellan den religiösa läran islam och den sekulära ideologin nationalsocialismen. Det kan inte råda någon tvekan om att islam är det mer omfattande och mest genomtänkta av dessa båda koncept, något som naturligtvis också framgår av deras respektive livslängd: under det att det nazistiska ”tusenårsriket” kapsejsade efter tolv år har islam funnits i 1400 år och befinner sig i skrivande stund på en internationell terroroffensiv som saknar motstycke i världshistorien.

Det kan på goda grunder anses att den så kallade Islamiska staten (IS), eller DAESH, överträffar nazisterna när det gäller utstuderade grymheter och obegriplig sadism. Den turkiske poeten Serkan Engin, född 1975, hävdar följdriktigt i Jihad Watch att islam är värre än nazismen och att den därför bör förbjudas. Han pekar på att Koranen och haditherna överflödar av upmaningar om att döda exempelvis avfällingar, otrogna, homosexuella, äktenskapsbrytare med flera.

Muhammed föregick med gott exempel när han lät döda mellan 600 och 800 judar som vägrade underkasta sig honom. Det var därför på intet sätt märkligt att Hitler och nazisterna lät sig inspireras av islamisk teori såväl som praktik. Vid ett möte i ”Örnnästet” i Obersalzberg den 22 augusti  1939, således bara en dryg vecka före invasionen i Polen som utlöste Andra världskriget, sade Hitler: ”Vem talar i dag om armeniernas utplåning?”

 Kharpert i Ottomanska riket i april 1915. Ottomanska armén marscherar armenier till ett närbeläget fängelse i Mezireh.

Hitler syftade här på Osmanska rikets folkmord (Seyfo) på omkring 1,5 miljoner armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, pontiska greker med flera kristna grupper under Första världskriget 1915-16. Han menade att om turkarna kunde gå i land med sådant så skulle nazisterna nog kunna utplåna Europas judar utan särskilt stor uppståndelse. Där tog han givetvis fel, men det är en annan historia.

Hajj Mohammed Amin al-Husseini (1895/97-1975) föddes i Kairo i en förmögen familj och utsågs 1921 av britterna till den prestigefyllda posten som stormufti (en hög domare) över Jerusalem i det brittiska mandatet Palestina, en position som tidigare innehafts av al-Husseinis fader och broder. Han blev även ordförande i Muslimska högsta rådet.

När den brittiska mandatärmakten utsåg al-Husseini till Jerusalems stormufti var den synnerligen väl medveten om al-Husseinis lågande hat mot judar och sionister. Redan 1918 hade han rakt på sak förklarat för en judisk medarbetare i Jerusalem: ”Detta är och kommer att förbli arabiskt land…Sionisterna skall slaktas till sista man…Inget annat än svärdet kommer att avgöra framtiden för detta land.” Al-Husseini var inte sen i att omsätta sitt tal i praktisk handling.

Under årtionden uppmanade han, från Nabi-musa-upploppen 1920 fram till Israels bildande 1948, till blodiga pogromer mot de palestinska judarna. Stormuftin betonade de antijudiska passagerna i de muslimska skrifterna och framhävde ständigt den påstådda muslimska plikten att slakta så många judar som möjligt. 1929 agiterade han fram en arabpalestinsk revolt i mandatet Palestina. Desslikes propagerade han för internationell jihad (heligt krig) mot till exempel hinduerna i Indien.

 Stormuftin och Führern i Berlin den 28 november 1941.

1937 tvingades al-Husseini fly från Palestina sedan en ny arabrevolt utbrutit mot britterna och judisk immigration i området. Han reste därefter i tur och ordning till Libanon, Irak, Persien (Iran) och Italien, där han den 27 oktober 1941 träffade den italienske diktatorn Benito Mussolini. Därefter fortsatte stormuftin till Tyskland och träffade Hitler i Berlin den 28 november. Han begärde hjälp mot judarna i Palestina och lär även för Führern ha föreslagit att judarna måste utrotas.

Al-Husseini stannade i Tyskland under merparten av kriget och fick under tiden graden Gruppenführer i SS. Efter krigsslutet inleddes en ny period av kringflackande i stormuftins liv. Efter att först ha landat i Schweiz hamnade han i Frankrike, varifrån Jugoslavien såväl som Storbritannien förgäves sökte få honom utlämnad och ställd inför rätta som krigsförbrytare: stormuftin hade rekryterat omkring 20 000 muslimer till SS vilka deltagit i massakrer på judar i Kroatien och Ungern. 1946 tog han sig från fransk fångenskap först till Egypten och därpå till Libanon.

Efter den arabiska invasionen av Israel 1948 utsågs al-Husseini den 1 oktober 1948 av det Palestinska rådet till ledare för en påstått  självständig palestinsk nation som man ansåg sig ha bildat i Gaza. Stormuftin fortsatte att vara palestinaarabernas främste talesman till 1962, då han drog sig tillbaka från offentligheten. Han avled i Beirut 1974.

Efterträdare blev Yassir Arafat (1929-2004), född i Kairo av en mamma som var kusin med al-Husseini, Hamida Khalifa al-Husseini. Arafat, en medlem av Muslimska brödraskapet, hade 1958 bildat Fatah och utsågs 1969 till ledare för den palestinaarabiska paraplyorganisationen PLO och i tidernas fullbordan till den icke existerande staten ”Palestinas” så kallade president.

 Puss på dig, bäste bror…Arafat pussar sin efterträdare Abbas.

Historien visar som framgått ovan att det går en röd, eller kanske snarare brun, tråd av naziinspirerat judehat och antisemitism från Hajj Mohammed Amin al-Husseini via Yassir Arafat till dennes efterträdare som ”president” Mahmoud Abbas (Abu Mazen). Att detta i dag i breda lager tycks vara totalt okänt är onekligen ett bevis på att det historiska minnet kan vara tragiskt kort.

Källor:

http://derfreiwilligen.blogspot.se/2010/08/ss-mullahschule-in-dresden.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Haj_Amin_al-Husseini

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hakkorset-och-halvmanen_4224977.svd

http://www.jihadwatch.org/2014/08/turkish-poet-islam-is-worse-than-nazism

http://www.levandehistoria.se/folkmordskonventionen-en-historisk-introduktion/forintelsen-anas-runt-hornet

http://www.d-intl.com/2013/10/17/den-okande-stormuftins-ideologi-var-islam-inte-nazism/

http://www.expressen.se/debatt/hamas-ar-arvtagare-till-hitlers-arabiska-vanner/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19849905.ab

http://www.salem-news.com/articles/may162010/turkish-slaughters-ss.php

Tio Guds bud: en etisk revolution

 Stentavlorna med Tio Guds bud förvarades i judarnas förbundsark, som släpades runt i öknen och senare placerades i Jerusalems tempel.

http://www.prageruniversity.com/Ten-Commandments/#.VOniWGd0xMs

Inget dokument i världshistorien förändrade världen till det bättre som de tio budorden gjorde.

Så inleder pedagogen, författaren och debattören Dennis Prager sin inledande presentation av Tio Guds ord eller de tio budorden. Se länken ovan. Prager har naturligtvis alldeles rätt.

Budorden, som enligt biblisk tradition (2 Moseboken) gavs till Mose av Gud på Sinai berg under det judiska folkets 40 år långa ökenvandring, har inneburit en etisk revolution i mänsklighetens historia.

De tio budorden är, enligt skrivningen i Martin Luthers Stora katekes (se länken nedan), följande:

1. Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

2. Du skall icke missbruka din Guds namn.

3. Du skall helga vilodagen.

4. Du skall hedra din fader och din moder.

5. Du skall icke dräpa.

6. Du skall icke begå äktenskapsbrott.

7. Du skall icke stjäla.

8. Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

9. Du skall icke hava begärelse till din nästas hus.

10. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller något som tillhör honom.

 Du skall icke hava begärelse till din nästas Rolls Royce…

Den spetsfundige kan kanske skoja om att det där med tjänare och tjänarinnor samt oxar och åsnor inte är så aktuellt i dag som det var för vid pass 3000 år sedan, då Mose med mycken möda knackade ner budorden. Naturligtvis är det så. Då är det emellertid bara att byta ut dessa begrepp mot exempelvis underlydande anställda, bil och fritidsbåt.

http://www.logosmappen.net/bekskrifter/sk/sk_for.html

Tio Guds bud, även kallade Dekalogen, gäller troende likaväl som ateister. Om de tillämpades till fullo av hela mänskligheten skulle världen nog kunna betraktas som ett himmelrike på jorden. Det skulle varken behövas militärmakter eller polisväsenden.

En ateist skulle, framhåller Prager, i och för sig kunna hävda att vederbörande inte behöver några gudomliga påbud för att inse att det exempelvis är fel att mörda. Kruxet med detta resonemang är bara, att utan en högre auktoritet såsom Gud så är fältet fritt för vilka handlingar som helst. Det en person upplever som självklart är inte lika uppenbart för en annan.

Det finns visserligen nationella lagar samt olika FN-deklarationer som mer eller mindre auktoritativt reglerar mänskligt umgänge. Dessa är emellertid alla skapade av människor. Tio Guds bud är däremot sanktionerade av världsalltets och mänsklighetens skapare, vilket ger dem en unik auktoritet.

I Lukasevangeliet 10:27 i Nya testamentet låter Jesus en så kallad lagklok sammanfatta lagen och budorden i det dubbla kärleksbudet:

Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd, och din nästa såsom dig själv.

En ännu kortare sammanfattning finns i form av den gyllene regeln i Matteusevangeliet 7:12:

Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.

Detta var, hävdade Jesus, ”lagen och profeterna”. Något som visar hur fast förankrad Mästaren från Nasaret var i den judiska tradition som givit oss Tio Guds bud. Det visar också hur fel ”ersättningsteologin”, som menar att allt judiskt kan lämpas över bord efter kristendomens inträde, har.

Den gyllene regeln har motsvarigheter i alla betydande religioner. I de islamska haditherna står det så: ”Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.” Sikhismens motsvarighet till detta är: ”Döm andra  så som du dömer dig själv.” Mer här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln

 En illustration som visar hur det kunde ha sett ut vid hednatemplet i Uppsala, då människor och djur hängdes upp i ett särskilt offerträd vid en blotfest vart nionde år.

Våra svenska normer och traditioner har nu i ungefär tusen år utformats mot bakgrund av det som Gud via Mose och Jesus lärde ut. Om så icke hade varit fallet så hade vi kanske fortfarande hängt upp människor och djur i offerträd för att blidka asagudarna som skedde under vikingatiden, något som historieskrivaren Adam av Bremen hävdar skedde i anslutning till det år 1087 nedbrända hednatemplet i Uppsala. Mer om vikingatidens blot- och offerverksamhet här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vikingatida_offerhandlingar

Jag undrar i mitt stilla sinne om de som i dag går omkring med torshammare i en kedja om halsen verkligen vill ha tillbaka den tiden?