Jag vet inte hur det är med er, kära läsare, men jag tillhör dem som retar upp sig på hopplösa ord och uttryck. Båda allmänna sådana, typiska modeuttryck och sådana med politiskt korrekta konnotationer.
Jag har därför (o)roat mig med att lista några av de i mitt tycke värsta – sådana som helst bör bannlysas och/eller utmönstras ur ärans och hjältarnas språk. Det rör sig naturligtvis om mina högst privata domar och fördomar (jag har inget särskilt emot fördomar, särskilt inte sådana jag delar).
Håll till godo!
Agile.
Ett ord som poppat upp i dessa allra yttersta av tider och som används i de mest disparata sammanhang. Det betyder ”lättrörlighet”, förmåga att anpassa sig till olika förhållanden och omständigheter. Jämför med hundsporten agility.
Flygskam.
Ett uttryck som förutsätter att det är skamligt att flyga på grund av klimatutsläpp. Används ofta av miljöaktivister innanför eller utanför Miljöpsykopaterna (MP) för att brännmärka andra som flyger – det är givetvis tillåtet för dem själva.
Formula.
Används företrädesvis i reklam för skönhets- och rengöringsmedel för att antyda ett mått av vetenskaplighet. Det adekvata mer svenska ordet är naturligtvis formel (som i Formel 1-racing).
Framkant.
Att ”ligga i framkant” betyder att vara bra eller helst bäst på något. Så simpelt får man dock inte uttrycka sig i ordbajseriets Sverige – pretentiöst skall det vara!
Grymt.
När någon använde ordet ”grymt” tidigare syftade det på omänskliga handlingar som begåtts av exempelvis torterare eller sadister. Numera betyder det företrädesvis att något är fantastisk bra. En minst sagt uppseendeväckande betydelseförskjutning.
Hållbarhet.
Ett glas kan givetvis vara hållbart – som det i Radio Nord-reklamen förekommande Duralex i början på 1960-talet – men kan en metod eller ett sätt att odla vara det? Jag ställer mig tveksam. Ett alternativ vore kanske ”ändamålsenlig”.
Inspel.
En ursprungligen sportrelaterad term som förirrat sig in på politikens domäner. Du uppmanas till exempel att noga läsa igenom ett dokument för att i bästa fall kunna göra inspel, det vill säga föreslå förbättringar eller tillägg.
Klimatavtryck.
I dag kan nära nog allting – från att resa, äta och sova till att gå på dass – anses avsätta klimatavtryck. Trams i kvadrat, säger jag.
Klimathotet.
Det talas ofta om ”klimathotet” som om det vore en självklarhet: den globala uppvärmningen kommer enligt antal förståsigpåare att leda till jordens undergång inom ett specificerat antal år, ofta tio. Detta oavsett om det är badväder eller vi måste skotta bort meterdjup snö för att komma utanför dörren.
Klimatsmart.
Glöm inte, bäste Svensson, att du på dygnets alla timmar måste vara klimatsmart: du måste inhandla rätt sorts disk- och tvättmedel, klä dig i rätt sorts kläder, framföra rätt sorts fordon och bre dina smörgåsar med rätt sorts margarin. Annars är du, ve och fasa, en klimatbov!
Mångfald.
Ett alltigenom positivt värdeladdat ord: the more the merrier, som de engelsktalande säger. Jag skulle hellre säga ”ju fler kockar, desto sämre soppa”. Allt blir inte bättre bara för att det blir fler immigranter, kulturer eller idioter. Då kan mångfald lätt leda till enfald.
Patriarkatet.
Föreställningen om männens strukturella dominans i samhället som odlats sedan Grupp 8 slängde behåarna på 1960-talet. Tvärtemot att hylla kvinnornas viktiga roll i samhället – uttrycket ”bakom varje framgångsrik man finns en kvinna” föll i glömska – var det ack så synd om kvinnorna. I dag dominerar ett matriarkat bestående av batikhäxor viktiga samhällsfunktioner.
Perfekt storm.
Perfect storm är ett amerikanskt-engelskt uttryck som ordagrant betyder just perfekt storm (eller möjligen oväder). Är det bara jag som tycker att uttrycket låter avigt på svenska? Kan en storm eller ett oväder verkligen vara ”perfekt”? En rasande storm eller kraftigt oväder tycker jag personligen låter betydligt bättre.
Planeten.
Ibland får vi höra att vi måste vara rädda om planeten – eller för den delen rädda planeten – och motsvarande. Därmed är underförstått att planeten Tellus (ty det är ju inte Mars, Venus eller kanske Uranus som avses) är en bräcklig entitet som vi helst bör linda in i bomull. Inget kunde vara mer felaktigt. vår jord har under årmiljarderna bevisat sig ytterligt motståndskraftig eller kanske rentav…hållbar.
Sjukt.
Hur många gånger har vi inte hört en idrottsutövare uttrycka glädje över en prestation genom att påstå att den eller det var helt sjuk eller sjukt? Jag förundras varje gång. En betydelseförskjutning som kan jämföras med ”grymt” (se ovan).
Spetskompetens.
Jämför med ”framkant” ovan. Används om någon eller några som anses ha viktiga specialkunskaper inom något område. Så rakt på sak får man dock inte uttrycka sig i tillgjorda kretsar.
Styrkekram.
Härmed avses närmast en handfast omfamning av typiskt maskulint slag. ”Björnkram” brukade man säga förr i tiden. Förekommer i reklam för Apoteket Hjärtat i syfte att antyda att en styrkekram är bra för hälsan. Dock bör man nog inte vara alltför skraltig för att stå pall för en kraftfull styrkekram.
Ultimat.
Det här ordet har tagit över allt mer av det språkbruk som är ägnat att beteckna något som tidigare gick under benämningar som slutgiltigt, ytterst och definitivt. Sistnämnda termer har ledsamt nog nästan försvunnit till förmån för det svengelska ”ultimata”.
Urstark.
Nej, det är inte ett välsorterat urmakeri som avses här. Det talas i politiska sammanhang om att ekonomin i ett land eller kanske en kommun är ”urstark”. Ett onödigt superlativ om ni frågar mig. Stark, svag eller möjligen fungerande räcker gott enligt min ringa mening.
Var/vart.
Ett signifikativt karaktäristikum för vår tids språkförbistring är oförmågan på sina håll att skilja mellan ”var” och ”vart”. Så här är det: var betecknar läge, vart riktning. Alltså ”var bor du” respektive ”vart skall du gå”.
Värdegrund.
Ett av de mest tvivelaktiga av de flitigast använda begreppen i vår tid är som jag ser det värdegrund, som började användas i slutet av 1990-talet. Motsvarigheter förekommer inte i några andra länder utom möjligen i Norge. Ofta används det för att försvara uteslutandet av vissa individer ur en viss gemenskap: ”som sverigedemokrat delar han inte vår värdegrund”. Det är ett löjligt högtravande och samtidigt luddigt uttryck.
Nu tycker ni förstås att jag ägnar mig åt att vad man kallar märka ord. Ja, varför inte? Det finns i dagens förflackade och degenererade samhälle onekligen en hel del ord att anmärka på!
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 