Så uttryckte sig Sveriges avgående statsminister Stefan Löfven till TT då han vid EUs toppmöte i slutet av oktober hyllade Tysklands likaledes avgående förbundskansler Angela Merkel. Liknande tongångar hördes från andra toppar inom EU.
Angela Merkel, född 1954, har hunnit avverka 107 EU-toppmöten under sina 16 år vid makten. Det kan inte råda någon tvekan om att hon spelat en ytterst betydelsefull roll inom den Europeiska unionen, och många har också uppfattat henne som unionens faktiska ledare.
Eftersom så många andra har sjungit hennes lov – såsom brukar ske när en ledare avgår – finns all anledning att här ta upp hennes mindre goda insatser. Dessa är sannolikt så destruktiva för Tyskland och Europa att de överskuggar allt det andra. Jag syftar noga taget på två frågor: energipolitiken och immigrationspolitiken.
Likheter Merkel-Thatcher. Angela Merkel föddes i Hamburg i dåvarande Västtyskland den 17 juli 1954 som Angela Kasner i en familj som hade polsk bakgrund på fädernet. Fadern var präst, och då han blev kallad att tjänstgöra som ledare för det lokala prästseminariet i Templin i Östtyskland flyttade familjen dit. https://sv.wikipedia.org/wiki/Angela_Merkel
Då modern var hemmaarbetande kom Angela aldrig att gå i östtysk förskola utan kom i kontakt med det kommunistiska utbildningsväsendet först på grundskolenivå. Som barn var hon ansluten till partiorganisationen Pionierorganisation Ernst Thälmann och litet senare gick hon med i den frivilliga rörelsen Freie Deutsche Jugend. Hon blev konfirmerad i kyrklig regi och inte enligt den sekulära modell som var bruklig i det kommunistiska Östtyskland.
Unga Angela visade sig ha fallenhet för studier. 1973 tog hon således studentexamen med högsta betyg och inledde universitetsstudier i fysikalisk kemi vid universitetet i Leipzig. Det kom att dröja till 1986 innan hon doktorerade i kvantkemi. Också den blivande maken Joachim Sauer, som hade med två barn från ett tidigare äktenskap i boet, var kemist; Angela Merkel har inga egna barn. Före äktenskapet med Sauer var hon under några år gift med Ulrich Merkel.
Det är för övrigt anmärkningsvärt att Merkel vad beträffar det ursprungliga yrkesvalet har mycket gemensamt med Margaret Thatcher (1925-2013), som var Storbritanniens premiärminister 1979-90 och som sådan en av västvärlden viktigaste ledare under det Kalla kriget. Thatcher inledde sin yrkesbana som forskande kemist vid Somerville College men blev sedan advokat med skatterätt som specialområde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Margaret_Thatcher
”Mutti” litade på magkänslan. Angela Merkel anslöt sig 1989, samma år som Östtyskland bröt samman, till det oppositionella partiet Demokratischer Aufbruch, som återföreningsåret 1990 gick samman med kristdemokratiska Christlich Demokratische Union Deutschlands (CDU). Det kan vidare nämnas att Merkel var talesperson för Östtysklands sista regering som leddes av Lothar de Maizière som också han blev kristdemokrat. Vid den historiska tyska återföreningen kom såväl Merkel som de Maizière att ingå i förbundsdagen redan från början. https://sv.wikipedia.org/wiki/Lothar_de_Maizi%C3%A8re
2005 efterträdde Angela Merkel socialdemokraten Gerhard Schröder som förbundskansler.
Angela Merkel valdes, efter att ha tjänstgjort som partisekreterare i två år, till ordförande i CDU den 10 april 2000, då hon efterträdde Wolfgang Schäuble. Och den 22 november 2005 efterträdde hon socialdemokraten Gerhard Schröder som tysk förbundskansler. Innan dess hade hon hunnit pröva på regeringssysslor som federal minister för kvinno- och ungdomsfrågor 1991-94 och miljöminister 1994-98 då Helmut Kohl (1930-2017) var förbundskansler.
Merkel har av sin befolkning otvivelaktigt kommit att representera trygghet och kontinuitet och har betecknande nog fått smeknamnet Mutti (Morsan). Inom de båda områdena energipolitik och immigrationspolitik har hon emellertid genom att mer lita på sin magkänsla än på sitt i övrigt tämligen välutvecklade rationella förnuft fört Tyskland – och på samma gång EU-sfären – i en närmast katastrofal riktning.
Redan 2002 hade den rödgröna tyska regeringen ledd av Gerhard Schröder beslutat att kärnkraften skulle vara avvecklad till 2022. Angela Merkel och hennes regering beslutade dock 2010 att förlänga driftstiden till i genomsnitt tolv år. https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rnkraft_i_Tyskland
Den händelse som kom att definiera Merkels nya energipolitik var den allvarliga olycka, förorsakad av en jordbävning med därpå följande tsunami, som inträffade vid kärnkraftverket i Fukushima i Japan i mars 2011. Hon kom då hastigt till slutsatsen att all kärnkraft i Tyskland måste avvecklas fram till 2022. Merkels Tyskland har lagt ner enorma summor på en energipolitisk omställning med tonvikt på vind- och solkraft. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fukushima-olyckan
Katastrofal omställning. Utbyggnaden av dessa osäkra och våldsamt fluktuerande energikällor uppges nu emellertid ha stagnerat. Precis som i Sverige vill folk inte ha bullrande vindkraftverk inpå knutarna, otympliga plåtschabrak som dödar fåglar och insekter i förfärande mängd. Följden har blivit att Tyskland tvingats fortsätta använda kolkraftverk vilka spyr ut allehanda giftiga ämnen och även koldioxid. https://kvartal.se/artiklar/energipolitik-i-tyskland/
Omställningen från den rena och effektiva kärnkraften har blivit en katastrof för alla som oroar sig för klimatet och dessutom kostat de tyska elkonsumenterna ofantliga summor: det tyska elpriset är högre än någon annanstans i Europa. Framtiden ter sig osäker: Tyskland avser att stänga ner kolkraften till 2038 och vilken kraftkälla som då skall lösa Tysklands energibehov står skrivet i stjärnorna. https://timbro.se/smedjan/tysklands-energiomstallning-blev-ett-klimathaveri/
Den tyska allmänheten tycks fortsatt vara skräckslagen inför kärnkraften, och i en undersökning daterad 2019 svarade 77 procent av de tillfrågade att de ville avveckla den. Motsvarande siffra vid en svensk undersökning vid samma tid var 19 procent. I Tyskland är det endast det nationalistiska partiet Alternative für Deutschland som är kritiskt till nedstängningen av kärnkraften.
Philip Franzén skriver i Kvartal den 17 mars 2021: ”Men trots massiv utländsk kritik står Angela Merkel hittills fast vid att låta projektet slutföras…Medan andra länder hellre kompletterar sin förnybara elproduktion med kärnkraft, planerar Tyskland att komplettera med naturgas.”
”Wir schaffen das”. När flyktingströmmen från Syrien drabbade Tyskland och Europa i sin helhet 2015 tvekade inte Angela Merkel att ta emot immigranterna med öppna armar. ”Wir schaffen das” (Vi ordnar det), förklarade hon entusiastiskt ungefär samtidigt som Fredrik Reinfeldt (M) manade oss svenskar att ”öppna våra hjärtan”. Sammanlagt tog Tyskland emot omkring en miljon personer från Syrien 2015. https://www.bloomberg.com/news/features/2021-09-18/berlin-s-arab-street-shows-merkel-immigration-legacy
Merkels immigrationspolitik har förändrat den demografiska och kulturella sammansättningen i Tyskland och Europa.
Senare erkände Merkel att hon haft fel: ”…vi både ignorerade problemet alltför länge och uteslöt nödvändigheten att finna en pan-europeisk lösning.” Hon har emellertid förnekat att den överdimensionerade invandringen lett till ökad terrorism. ”Tyskland kommer att förbli Tyskland”, har hon deklarerat, ”med allt som är kärt för oss. Men Tyskland har genomgått ständig förändring sedan begynnelsen av den federala republiken. Förändring är inte något dåligt. Det är en nödvändig del av livet.” https://www.dw.com/en/merkel-says-mistakes-made-in-germany-eu-concerning-refugees/a-19515071
2016 stämde en grupp advokater Angela Merkel inför en författningsdomstol i Karlsruhe till följd av att hennes våldsamt generösa immigrationspolitik inte hade prövats i parlamentet. På grund av att EUs yttre gräns kollapsade vällde mängder av asylsökande in i Tyskland. En del av dessa fortsatte sedan norrut och många hamnade slutligen i Sverige.
Sveriges fotbollselva i OS i Stockholm 1912. Erik Börjesson andre man från vänster i främre raden.
När jag här inleder en serie på min blogg om glömda svenska fotbollshjältar faller det sig naturligt att inleda med vår allra första storstjärna: Erik Börjesson (1886-1983). Den 1 december var det jämnt 130 år sedan han föddes. https://www.svenskalag.se/jonseredsif/sida/20832/erik-borjesson
Erik Oskar Börjesson föddes i Jonsered utanför Göteborg. Hans första klubb blev Jonsereds GoIF. Därefter övergick han till att spela omväxlande i IFK Göteborg och Örgryte IS. Han blev svensk mästare med IFK 1908 och 1910.
Börjesson spelade centerforward i Sveriges allra första fotbollslandskamp, vilken spelades mot Norge i Idrottsparken i Stockholm den 12 juli 1908. Sverige vann med 11-3 och ”Börje” gjorde hela fyra mål. Det skulle med tiden bli 14 mål på 17 landsmatcher, varav två i den prestigefyllda matchen mot Tyskland i Hamburg 1911 som Sverige vann med 3-1. Erik Börjesson blev omsider ”stor grabb” och olympier i Stockholms-OS 1912.
Deltagandet i de olympiska spelen på hemmaplan blev nu ingen större succé för det svenska fotbollslandslaget. Premiärmatchen mot Nederländerna slöt med 3-4-förlust; Börjesson gjorde ett mål på straff. I en tröstmatch mot Italien förlorade de svenske med 1-0. Börjesson uttogs inte till den första svenska OS-turneringen i London 1908, troligen därför att han uppfattades som jobbig då han krävde ekonomisk ersättning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_fotbollslandslag_i_OS_1912
2004 invaldes Erik Börjesson i Svensk fotbolls Hall of Fame som nummer 12. Motiveringen lydde: ”Den ene av det första decenniets två legendarer – ‘Köping’ var fältherren – ‘Börje’ bollgeniet och dribblern, men även skytten.”
Med ”Köping” avses Kalle ”Köping” Gustafsson (1888-1960), som inledde sin karriär i Köpings IS men sedan värvades till Djurgårdens IF. ”Köping” spelade 32 landskamper, gjorde på dessa 22 mål och deltog i OS 1908, 1912 och 1920. Han blev det svenska landslagets allra första målgörare i premiärlandskampen mot Norge.
Erik Börjesson var starkt kritisk till att landslagsspelare vid denna tid fick en minst sagt mager ekonomisk ersättning för sin medverkan, vilket är en förklaring till att det inte blev fler än 17 landskamper för vår största stjärna. Han såg emellertid till att han fick viss om än blygsam ersättning, något som ledde till att han blev avstängd för brott mot amatörbestämmelserna 1919.
Avstängningen togs dock tillbaka och ”Börje” kunde fortsätta sin karriär till 1920, då han lade skorna på hyllan. 1923 gjorde han dock come-back, nu som spelande tränare i Örgryte IS och fortsatte ytterligare några år.
Erik Börjesson. 17 landskamper, 14 mål.
Erik Börjesson har beskrivits som hemkär, vilket sannolikt är ytterligare en anledning till att han avböjde landslagsspel vid flera tillfällen. En gång skall han ha avstått från landslagsspel därför att han inte ansågs sig ha råd att införskaffa en ny kostym vilket hade krävts. Han avböjde även ett anbud från Liverpool FC i England att bli vårt första fotbollsproffs efter en match 1914. Erik Börjesson arbetade under hela sitt yrkesliv vid bruket i Jonsered.
På fotbollsplanen var han en stor individualist men politiskt stod han långt till vänster och lutade mot kommunismen. Han var även nykterist av ekonomiska och hälsorelaterade skäl och deltog ogärna i banketterna efter landskamperna.
När sonen Reino Börjesson (född 1929) som högerhalv blev silvermedaljör för Sverige i fotbolls-VM på hemmaplan 1958 var Erik Börjesson mäkta stolt. Reino representerade Jonsereds IF, IFK Göteborg och Norrby IF under sin karriär. Erik och Reino Börjesson är en av två konstellationer far-son i svensk landslagsfotboll. Den andra består av Henry ”Garvis” Carlsson och Björn ”Lill-Garvis” Carlsson. https://sv.wikipedia.org/wiki/Reino_B%C3%B6rjesson
Manfred Mann var en engelsk pop- och rythm- and blues-grupp som bildades i London 1962 och upplöstes 1969. Därefter kom olika konstellationer med olika namn, däribland Manfred Mann and his Earth Band som fortsatte långt in på 1970-talet. På senare år har ett flertal av medlemmarna fortsatt på nostalgivägen under namnet The Manfreds och släppte det senaste studioalbumet så sent som 2014. https://en.wikipedia.org/wiki/Manfred_Mann
Gruppens upphovsman, keyboardisten Manfred Mann, heter egentligen Manfred Sepse Lubowitz och var född i Johannesburg i Sydafrika 1940. Ursprungligen hette bandet The Mann-Hugg Blues Brothers efter Mann och trummisen Mike Hugg. Trots att gruppen uppkallats efter Manfred Mann höll denne mestadels en låg profil och skall inte ha varit överförtjust i att gruppen uppkallats efter honom.
Manfred Mann himself.
Jag minns med välbehag bandets alla hits från 1960-talet, då det nästan oavbrutet hade med låtar på Tio-i-topp. Överst har jag länkat till Manfred Manns sista stora hit från 1969, som hette ”Ragamuffin Man”. Ragamuffin är ett engelskt ord för ”trashank” men också namnet på en kattras, en variant av rasen ragdoll. Ragamuffinkatten såg dock dagens ljus först 1994.
Det definitiva genombrottet för Manfred Mann kom med ”Do Wah Diddy” 1964, som här kan avnjutas i en liveinspelning med den senare så berömde soloartisten Paul Jones, född i Portsmouth 1942, som sångare: https://www.youtube.com/watch?v=_iTwlfDuG2s
Med tiden blev gruppen mer inriktad på pop än rythm-and-blues och 1966 kom ”Pretty Flamingo”, som naturligtvis fann sin väg till svenska Tio-i-topp. Klicka här och ni får, förutom höra låten, se vackra miljöscener från pophuvudstaden vid denna tid, det så kallade Swinging London: https://www.youtube.com/watch?v=sTxzmLyVFYY
Manfred Mann gjorde sig också kända som framstående uttolkare av några av Bob Dylans sånger. Här: ”Just Like a Woman” från 1966: https://www.youtube.com/watch?v=wNePBiO8nVo
Den ursprungliga gruppens sista aktiva år, 1969, kom hitlåtarna ”Fox on the Run” samt ”Ragamuffin Man” (se överst). ”Fox on the Run” följer här: https://www.youtube.com/watch?v=zXf3QttUPlI
Sångarna Mike d´Abo (till vänster) och Paul Jones på litet äldre dar.
Bandmedlemmarna hette Manfred Mann, Paul Jones, Mike d´Abo (sångare efter Paul Jones), Klaus Voormann, Mike Hugg, Tom McGuiness och Mike Vickers.
Tyskfödde basisten Klaus Vormann är en speciell person i sammanhanget. Han lärde känna The Beatles i Hamburg i slutet av 1950-talet och spelade på 1970-talet bas i John Lennons band The Plastic Ono Band. Voorman föddes i Berlin 1938 och därmed Manfred Manns äldste medlem. Han är även grafiker. https://sv.wikipedia.org/wiki/Klaus_Voormann
Jag behöver knappast tillfoga att Manfred Mann beredde mig många fina musik- och även dansupplevelser under ungdomstiden. Det är många gamla minnen som gör sig påminda när jag åter lyssnar på de här sångerna nu på äldre dar, icke minst av unga damer jag beundrade. Jag gläder mig åt att alla bandmedlemmar faktiskt ännu tycks vara i livet.
Polis misshandlas av vänsterterrorist. AFA-märket på ryggen sägs ha fotoshoppats in, men det gör ingen praktisk skillnad.
Så är då det beramade G20-mötet 7-8 juli i Hamburg, Tysklands näst största stad, avklarat under förbundskansler Angela Merkels värdskap. Det har bland annat kunnat konstateras att USAs president Donald Trump tycks ha fått igenom flera av sina synpunkter avseende världshandeln samt att viss oenighet rått beträffande den enormt upphaussade klimatpolitiken. https://en.wikipedia.org/wiki/2017_G20_Hamburg_summit
Vad som tilldragit sig mest uppmärksamhet avseende Hamburg-mötet är dock extremvänsterns härjningar i form av misshandel av poliser, vandalism och plundring, något som fick myndigheterna att sätta in specialstyrkor samt vattenkanoner och tårgas. Antalet utkommenderade poliser i Hamburg lär ha varit fler än hela den samlade svenska poliskåren.
Enligt uppgift skadades 476 poliser under kravallerna under det att avsevärt färre vänstermarodörer råkade illa ut på motsvarande sätt. ”Våldet och aggressionen mot polisen har nått en ny dimension”, konstaterade en polistalesperson enligt den tyska tidskriften Der Spiegel.
Gruppfoto av deltagarna vid G20-mötet i Hamburg. Angela Merkel i orange överdel i mitten i främre ledet och Donald Trump näst längst ut till vänster.
Nu är detta ingen större överraskning, då den nordtyska storstaden Hamburg – som på medeltiden spelade en väsentlig roll inom handelsförbundet Hansan – är beryktad för sina våldsamma vänsteraktivister. Detta borde kansler Angela Merkel ha kunnat förutse, menar kritiker som ifrågasätter hennes beslut att förlägga G20-mötet till just Hamburg. https://www.sydsvenskan.se/2017-07-08/kritik-mot-merkel-efter-kaotiskt-g20-mote
Det skall sägas att av de kanske 100 000 demonstranter som hade mött upp från när och fjärran i syfte att protestera mot de samlade världsledarna och ”kapitalismen”, så var det uppskattningsvis något 1000-tal förhärdade, våldsverkande fanatiker som stod för våldet, vandalismen och plundringen. Något som naturligtvis inte gör saken ett dugg bättre, även om de svenska medier gjort sitt ”bästa” för att undvika koppla samman våldet med vänsterideologi.
Det hävdas ofta, och givetvis med all rätt, att det finns ovedersägliga likheter mellan extremideologierna kommunism, islamism, nationalsocialism och fascism. Detta framgår med närmast parodisk klarhet av följande video, där en talare håller ett tal i en Trump-fientlig manifestation i Chicago tidigare i år och får dånande applåder och bifall från vänsterdemonstranterna för detta. Talet är helt och hållet byggt kring Hitler-citat! https://www.youtube.com/watch?v=qNMAp8kXWrc
Bland de svenska vänsterextremister som tog sig ner till Hamburg märks den ärrade, brottsdömde vänsterrevolutionären Mathias Wåg som är en av grundarna av det så kallade Antifascistisk aktion (AFA) i Sverige och en av de mest profilerade medarbetarna i Researchgruppen, tidigare kallad AFA Dokumentation, som jämte likasinnade Expo för register över svenskar med åsikter man inte gillar. https://expomakt.wordpress.com/about/
Wåg och hans AFA-kolleger samarbetade för ett par år sedan intimt samman med Robert Aschberg, Expressen och Aftonbladet när det gällde att hänga ut anonyma nätskribenter med misshagliga åsikter. Detta ledde i åtminstone ett fall till självmord och i flera andra till mer eller mindre förstörda liv och karriärer. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/02/26/media-som-granskare-domare-och-bodlar/
Wåg tackade på Twitter sina tyska värdar på följande sätt:
Tack Hamburg för en fantastisk vecka av kamp och gästvänlighet. Nu vidare mot nya äventyr.
Vänstermobben i aktion i Göteborg 14-16 juni 2001.
Kravallerna i Hamburg nyligen har hos oss sin motsvarighet i de så kallade Göteborgskravallerna den 14-16 juni 2001 i anledning av EU-toppmötet det året, då även USAs dåvarande president George W. Bush – i det närmaste lika hatad hos det vänsterliberala etablissemanget som Trump är i dag – deltog. Det har beräknats att 53 poliser och ett 90-tal våldsverkare ur vänsterpöbeln skadades den gången. Liksom i fallet Hamburg förefaller myndigheter och polis ha tagits på sängen av våldsutvecklingen. https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgskravallerna
Samhällsomstörtande våld och hot om våld från vänster är dock ingenting som svenska myndigheter och media prioriterar. Tvärtom söker man minska dess betydelse och se det som ett uttryck för en sorts demokratisk idealism. Således hävdades i en statlig rapport för ett par år sedan att den våldsbenägna så kallade autonoma rörelsen stod för demokrati, medan den farligaste extremismen förklarades härröra från nazism och jihadism. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/07/30/statlig-rapport-autonom-vanster-star-for-demokrati/
Här hemma har den nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) tilldragit sig avsevärt större uppmärksamhet genom sin tämligen undanskymda närvaro under Almedalsveckan än vad extremvänsterns härjningar i Hamburg gjort. Flera partiledare brännmärkte (och absolut inte mig emot) från Almedals-scenen de svenska nazisterna, medan SDs partiledare Jimmie Åkesson i en intervju menade att det kanske vore en god idé att förbjuda dessa beklagansvärda extremister. https://nyheter24.se/nyheter/politik/888796-sverigedemokraterna-nordiska-motstandsrorelsen
Frågan är emellertid, om man inte på sådant sätt ger våra ytterligt marginella svenska nationalsocialister en större uppmärksamhet än de förtjänar. Visst är det otrevligt med folk som hyllar Hitler och hatar judar, men låt oss vara ärliga – den svenska nazismen hotar inte på något sätt vår svenska demokratis grundvalar i tillnärmelsevis lika stor omfattning som extremvänstern i grönt eller rött gör.
Förre bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) hyllar Muslimska brödraskapet.
Den som läst min blogg vet att jag avskyr nationalsocialism, antisemitism och Israel-hat precis lika mycket som kommunism och vänsterextremism. Jag tycker därför absolut att polis och andra säkerhetsrelaterade organ skall fortsätta hålla ett vakande öga på verkliga nationalsocialister och fascister. Det fanns visserligen nazister på plats i Visby, men någon hög profil tycks de inte ha haft, i alla fall inte om man skall tro Expressen-krönikören Johan Hakelius: http://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/nastan-ingenting-hade-trots-allt-med-nassarna-att-gora/
Ingen trevlig syn: svenska nationalsocialister på marsch.
Vilket inte hindrar att personer som i alla fall tidigare haft samröre med NMR gjort sig skyldiga till mycket grov brottslighet med politiska förtecken, även om dåden inte officiellt terrorklassats. Nyligen dömdes sålunda tre män till fängelsestraff vid Göteborgs tingsrätt för precis sådan verksamhet: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/har-ar-domen-efter-bombdaden-i-goteborg
Låt mig allra sist fastslå, att alla typer av våldsbejakande extremism är samma andas barn – kommunism, nationalsocialism, fascism, islamism – och på grund av detta bör bekämpas av det demokratiska samhället. Just därför är det extra allvarligt när Socialdemokraterna bjuder in extremistpartier såsom Miljöpartiet och Vänsterpartiet till regeringssamarbete men vägrar ha någon som helst kontakt med demokratiska anti-extremistpartiet Sverigedemokraterna.
Aposteln och helgonet Ansgar står staty i Hamburg i Tyskland.
I den första av en planerad serie artiklar om bemärkta Södertälje-profiler skriver jag här om Nordens apostel, Sankt Ansgar. Denne var naturligtvis inte från Södertälje men har ändå i viss mån präglat vår stad, varför jag tycker det kan vara befogat att inleda artikelserien med just honom.
Ansgar föddes i Fouilloy nära Amiens i vad som nu är Frankrike 801 och avled i en sjukdom i Hamburg 865. Han blev i ungdomen munk i Benediktinerorden och i tidernas fullbordan ärkebiskop i stiftet Hamburg-Bremen. Det sägs att Ansgar sörjde över att nödgas dö ”sotdöden” – han hade mycket hellre velat avsluta sin levnadsbana som en martyr för Kristus. Han helgonförklarades efter sin död.
Vi vet förhållandevis mycket om den helige Ansgar tack vare den handskrivna biografi – Vita Anskarii (Ansgars liv)- som författades av hans lärjunge Rimbert efter apostelns död. Rimbert medföljde Ansgar på dennes missionerande till svearna och efterträdde honom också som ärkebiskop i Hamburg-Bremen 865. http://popularhistoria.se/artiklar/ansgar-kristnade-birka/
Vikingaattack. Innan Ansgar anlände till Birka på ön Björkö i Mälaren (som i dag tillhör Ekerö kommun) under tidsperioden 829-831 hade han på inbjudan av den kristne danske konungen Harald Klak gjort en icke fullbordad missionsresa i riktning mot Danmark. Klak och kristendomen hade dock svagt stöd i Danmark och Ansgar föredrog att stanna söder om Elbe på tyskt område, där han inrättade en skola för danska gossar.
Några år därefter var det så dags för Ansgar och hans följeslagare att bege sig till svearnas rike och dess huvudort Birka. Med honom på den strapatsrika resan var Rimbert samt munken Witmar. Ungefär halvvägs utsattes dock ressällskapet, som förutom av missionärerna utgjordes av köpmän, för en attack av pirater i form av vikingar. De vilda nordmännen lade beslag på såväl skepp som ägodelar inklusive 40 böcker avsedda för gudstjänstbruk.
Värst av allt var kanske dock att piraterna även tillägnade sig de dyrbara gåvor munkarna/missionärerna medförde från den tysk-romerske kejsaren Ludvig den fromme i syfte att inte komma tomhänta till mötet med potentaterna i Birka.
Efter det föga vänskapliga mötet med vikingarna nådde det fromma sällskapet omsider Björkö och Birka sedan man tvingats tillryggalägga betydande avstånd till fots och, när man stötte på vattendrag, nyttja de båttransporter som stod till buds. Avsaknaden av gåvor till trots blev de kristna förkunnarna med Ansgar i spetsen vänligt mottagna av sveakonungen Björn. Först hade de besökt Hovgården på grannön Adelsö för att inhämta formellt tillstånd att besöka Birka.
”Den helige Ansgar av Hamburg” som ikonbild.
Ärkebiskop och påvligt sändebud. Vi kan läsa följande i den nyöversättning av Rimberts skildring som utgavs 1986:
När kungen hade fått reda på deras uppdrag, diskuterade han saken med sina män och gav dem sedan med allas bifall tillstånd att vistas där och predika Kristi evangelium.
Efter halvtannat år återvände Ansgar till tyskt område och kunde då till kejsar Ludvig överlämna ett brev från sveakungen Björn, enligt uppgift av Rimbert ”skrivet på svenskarnas speciella sätt” (det vill säga sannolikt med runor). Kejsaren beslöt nu att instifta ett nytt ärkestift norr om floden Elbe med säte i Hamburg. Ansgar utsågs 834 av påven Gregorius IV till ärkebiskop tillika påvligt sändebud i den dåtida världens norra utmarker, ett för kristna missionärer livsfarligt område där de beryktade vikingarna med sin hedniska tro på asagudarna inte brukade lägga fingrarna emellan.
Nådens år 845 blev skickelsedigert för Ansgars hemstad Hamburg i norra Tyskland. En stor vikingaflotta angrep då staden och lade den i grus och aska. Kyrkan och dess boksamling tillspillogavs, men Ansgar lyckades rädda kyrkans heliga reliker undan förödelsens styggelse.
Flerhundraårig process. I Birka jagades efter några års verksamhet de kristna predikanterna på flykten. Det hjälpte inte att militärbefälhavaren i staden, Hergeir, låtit döpa sig – den hedniska reaktionen var för stark. Ansgar beslöt sig i detta läge för att återvända till Birka för att om möjligt åter få fart på den kristna missionen. Detta skedde i början på 850-talet, då Ansgar var en mogen man i dryga 50-årsåldern.
Ansgar mottogs med glädje av sveakonungen, men i övrigt var opinionen inte särskilt vänligt stämd gentemot anhängarna av Vite Krist. Frågan om de kristna skulle få tillåtelse att föra ut sitt budskap i Birka fick avgöras genom officiell lottning, den första kända i svensk historia. Lotten utföll till de kristnas fördel och Erimbert blev ny präst i Birka medan Ansgar återvände till sitt ärkebiskopsdöme där Bremen 864, året före Ansgars död, utsågs till ny ärkestiftsstad.
Inte heller denna gång lyckades kristendomen bita sig fast i Birka. När ärkebiskopen Unni besökte Birka 935 fanns inte ett spår kvar av den kristna tiden.
Kristnandeprocessen i dåtidens Sverige tog flera hundra år i anspråk. Den förste kungen som lät döpa sig var Erik Segersäll, men han avföll efter en tid till hedendomen. Eriks son, Olof Skötkonung, blev den förste svenske monarken att döpa sig och hålla fast vid den kristna tron. Dopet skedde enligt traditionen vid Husaby källa i Västergötland år 1008. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_kristnande
Ansgarsmonumentet i form av ett keltiskt kors på Borgberget i Birka på Björkö invigdes 1834.
Ansgar och Södertälje. Hur var det då med Ansgars anknytning till Södertälje, det dåtida Taelghia?
Att Nordens apostel verkligen passerade förbi här är mer än troligt eftersom den dåvarande vikingatida bosättningen var belägen längs den närmaste vägen mellan Saltsjön (Östersjön) och Mälaren. Trafiken på denna vattenled var viktig för de centrala orterna Helgö (400-700-talen), Birka (700-900-talen) samt Sigtuna (900-talet och framåt).
Båtfärder mellan Östersjön och Mälaren var möjliga tack vare det vid den tiden högre vattenståndet. När markhöjningen började göra sig gällande gick det att släpa skeppen över de grundare partierna. På 1000-talet hade det blivit alltför grunt för släpning, men detta gick att avhjälpa genom att farkosterna då rullades på stockar. Under Ansgars tid var det troligen släpning som gällde.
Ursprunget till den nuvarande Södertälje kanal stod klart 1819 under Carl XIV Johans regenttid. Bygget hade påbörjats 13 år tidigare och till betydande del utförts av ryska krigsfångar. https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6dert%C3%A4lje_kanal
Om Ansgar och hans medresenärer stannade till i Taelghia känner vi inte till, men att platsen var bebyggd vid den aktuella tiden vet vi genom arkeologiska undersökningar. Däremot vet vi att Sankt Ansgars katolska församling och den karaktäristiska vita kyrkan med anor sedan 1966 strax öster om kanalen är uppkallad efter honom. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ansgar
1834 restes på Borgberget i Birka, beläget innanför den gamla borganläggningen, det så kallade Ansgarsmonumentet för att markera 1000-årsminnet av Ansgars första missionsresa.
A furore Normannorum libera nos, Domine! (För nordmännens raseri bevare oss, milde Herre Gud!)
Denna bön bads i nordfranska kloster och kyrkor och syftar på de så kallade vikingarna, det vill säga våldsverkande men även handlande och statsbyggande nordbor från Sverige, Norge, Danmark och Island. Dessa gjorde den europeiska världen från Britannien och Irland i norr till Konstantinopel i söder osäker från slutet av 700-talet till mitten på 1000-talet. Vikingatiden har även kallats Nordens första storhetstid.
Illustrationen visar hur det kan ha sett ut då en nordman slår ihjäl en munk i Lindisfarne den 8 juni 793.
Vikingatiden kan sägas ha inletts med att besättningarna på tre krigsfartyg norrifrån attackerade en hamn i Dorchester på den engelska sydkusten i slutet av 780-talet. Det officiella startskottet för vikingaplundringarna brukar dock anses ha avlossats den 8 juni år 793 i Herrens år, då hundratals vilda nordmän klev i land på den ö – i dag kallad Holy Island – där biskopssätet och klostret Lindisfarne var beläget. http://varldenshistoria.se/kultur/guider/har-borjade-vikingatiden
Lindisfarne hade år 635 anlagts av den irländske munken Aidan på order av konung Oswald i Northumberland. Det blev högkvarter för den kristna mission som riktades mot det dåtida kungadömet Mercia. En berömd munk blev den senare abboten och ärkebiskopen Sankt Cuthbert. Mer om Lindisfarne här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lindisfarne
Platsen skulle plundras om och om igen innan den slutligen övergavs. Biskopssätet hade då flyttats till Durham i det inre av fastlandet. I dag finns på Holy Island, som vid ebb har landförbindelse med det engelska fastlandet, klosterruiner samt en slottsbyggnad som stod klar 1550. Ön är numera framförallt ett omtyckt tillhåll för ornitologer på grund av det rika fågellivet.
Sankt Aidan av Lindisfarne.
Nordmännen högg med sina yxor och svärd ihjäl ett stort antal av de fromma munkarna, vilka tillbringade dagarna med att bedja, hålla gudstjänster, skriva av och illustrera bibeltexter, sjunga psalmer och arbeta i trädgården där de odlade bland annat medicinalväxter. De klosterbröder som icke ljöt döden flydde hals över huvud medan de norröna våldsmännen lade beslag på allt de kunde finna i fråga om dyrbarheter.
Den vilda attacken slog självklart ned som en bomb i hela den kristna världen. 13 år senare, 806, drabbades klostret Columbus på ön Iona i Inre Hebriderna utanför Skottlands nordvästkust av samma öde som Lindesfarne. Här lämnade nordborna intet åt slumpen utan alla munkar på platsen mördades. Vikingatågen ägde rum mitt i en brytningstid mellan gammalt och nytt, då den kristna missionen spred sig allt längre norrut och utmanade de människor som fortfarande trodde på den gamla fornnordiska mytologin inklusive gudagestalter såsom Oden, Tor, Frej med flera.
På 800-talet sändes den nordtyske munken Ansgar till Birka på Björkö i Mälaren med målsättningen att omvända svearna till tron på ”Vite Krist”, som Kristus kallades av nordborna. Han fick under första resan god kontakt med konung Björn och tilläts uppföra en kyrka, där de troende kristna kunde bedja och förrätta andakter. Vid sin andra resa kunde Ansgar dock till sin sorg konstatera, att den kristna tron befann sig på tillbakagång. http://www.alltombibeln.se/kristendomenshistoria/801.htm
Runsten i Järnvägsparken i Södertälje. Texten från 1000-talet handlar om Holmfast och Rodälv vilka kommit hem sedan de ”voro österut”. Foto: Tommy Hansson
Det skulle dröja ytterligare ungefär 300 år innan kristendomen var etablerad som dominerande troskoncept i vad som nu är Sverige. Detta skedde delvis med tillhjälp av missionärer från de tyska och brittiska områdena, men också genom att den nya tron medfördes och förkunnades av hemvändande vikingar. Dessa icke endast berördes av det kristna kärleksbudskapet utan insåg också att kristendomen – som nu omfattades av stora delar av den civiliserade världen – var förmånlig sedd ur ett mellanfolkligt och handelsmässigt perspektiv.
Den förste svenske konung som lät döpa sig var Olof Skötkonung, son till Erik Segersäll; dopet skall enligt den vanligaste historiska traditionen ha ägt rum vid Husaby källa i Västergötland år 1008 och utförts av den engelske missionären Sigfrid. Kung Olof var nu noga taget inte den förste svenske monark som lät döpa sig till den kristna religionen – det hade hans far Erik gjort tidigare. Olof var dock först att hålla fast vid kristendomen intill sin död. http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/kungar/vikingatid/os-kristnandet.htm
Det är alldeles uppenbart att de av våra förfäder som drog ut på vikingatåg – alla gjorde ju inte det, de flesta som bebodde våra trakter stannade kvar hemma och brukade jorden samt skötte kreaturen – var av ett helt annat kynne än våra dagars lättkränkta och feminiserade svenskar. Vad de än var så inte var de några veklingar. Som vi sett ovan tvekade de inte att ta för sig med understundom extremt brutala metoder.
De mest vildsinta vikingarna ingick i en elitstyrka som kallades bärsärkar, alternativt ulvhednar, vilka eggat fantasin hos många historiker och historiskt intresserade genom åren och givit upphov till en mångfald teorier. Bland annat har det spekulerats i att bärsärkarna skulle ha inmundigat små mängder av den giftiga röda flugsvampen innan det var dags för strid, men det är det numera få som tror. https://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A4rs%C3%A4rk
De vikingatida krigshandlingarna inleddes som framgått ovan i engelska Dorchester på 780-talet. Därefter följde en drygt 250-årig historia av såväl krig, oprovocerade brutala övergrepp som fredlig handel i både öster och väster. Enligt tidigare historiskt synsätt var det vikingar från Sverige som färdades i österled medan danskar, norrmän och islänningar drog västerut. Numera anses denna teori förlegad – de geografiska aktiviteterna var i stort jämnt fördelade mellan de nordiska folkslagen.
Travis Fimmel som Ragnar Lodbrok i Vikings.
845 angrep vikingar Hamburg och anställde stor förödelse. Samma år samt 857 och 885-86 gav man sig på Paris. Angreppet 845 skall möjligen ha anförts av den legendariske hövdingen Ragnar Lodbrok, som lät hänga 111 av Paris försvarare. En särskilt innovativ vikingahövding av dansk eller norsk härkomst var Rollo, vilken tilläts etablera sig i Frankrike i utbyte mot att han försvarade landet mot vikingaangrepp.
Han utsågs småningom till greve av Rouen och anses ha varit den förste hertigen av Normandie under namnet Robert I. Rollo är anfader till Englands förste normandiske kung, Vilhelm erövraren, som tog landet i besittning efter slaget vid Hastings 1066. Rollo levde mellan cirka 845 och cirka 930. Slutet på vikingatiden kan fixeras till år 1066, då den norske monark som kallats Harald hårdråde åkte på pumpen mot den engelske kungen Harold Godwinson. Den senare var den siste saxiske kungen i England, eftersom han kort efter slaget vid Stamford Bridge dödades i slaget vid Hastings som förde normanderna till makten.
Om vikingarna finns ett antal mer eller mindre efterhängsna myter. Den vanligaste torde vara den om vikingahjälmarna med horn på. Avbildningar på till exempel Bayeux-tapeten, som framställer slaget vid Hastings, och de sällsynta hjälmfynd som gjorts ger dock vid handen att vikingahjälmarna varit hornlösa och toppiga. Avbildningar av figurer med hornhjälmar har dock hittats, men dessa anses snarare avbilda mytologiska gestalter såsom den fornnordiska mytologins övergud Oden.
Kvinnliga krigare – så kallade sköldmör – spelade en stor och viktig roll i vikingahärarna.
Den populära TV-serien Vikings, vars handling kretsar kring Ragnar Lodbrok-gestalten (som spelas av australiensaren Travis Fimmel), å sin sida visar vikingar vilka strider utan hjälm. Över huvud taget är det uppenbart att Vikings, låt vara välgjord och delvis historiskt korrekt, tar sig betydande historiska friheter där exempelvis Rollo blir till Ragnars bror. En annan TV-serie med vikingamotiv är The Last Kingdom som skildrar dels kampen mellan de dåtida engelska kungarikena, dels alla dessa rikens kamp mot vikingarna.
I Vikings framgår tydligt att kvinnor, kallade sköldmör, kunde spela väl så viktiga roller i krigiska situationer som män. Enligt nyare forskarrön baserade på vikingagravar skall emellertid kvinnorna ha spelat en ännu mer framträdande roll än vad Vikings antyder. Kanske så många som hälften av alla vikingakrigare har varit kvinnor. http://www.newsner.com/stereotypen-om-vikingar-krossad-ny-forskning-halften-av-krigarna-var-kvinnor/om/nyheter
Jag har tidigare under mina arkeologistudier för länge sedan sysslat en del med vikingatiden, även om jag var mer intresserad av bronsåldern. De nämnda TV-serierna har medfört ett uppsving för intresset för min del. Nyligen skaffade jag mig således boken Vikingar – myt och verklighet. Nordens första storhetstid, vilken är en av Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB) moderniserad version av klassikern Nordens första storhetstid: omkring 800-1066 med lärarinnan Anna Sandström som författarinna och utkommen 1894.
Boken, med förord av den historiske författaren Ulf Sundberg, kan varmt rekommendera för den som vill få en lättfattlig sammanfattning av vikingarna och deras härnadståg samt icke minst inbördes strider i form av exempelvis slaget på Fyrisvallarna 885 och slaget vid Svolder år 1000.
SMBs nyutgåva av Anna Sandströms bok om vikingar kan rekommenderas. Foto: Tommy Hansson
Slutligen måste det sägas att vikingarna var mycket mer än råa och ibland omänskliga mördarmaskiner och plundrare (ty det var de verkligen). Dessutom var de slavhandlare och sålde 801 för första – men ingalunda sista – gången kristna fångar som slavar till muslimska handelsmän. De var även, som jag framhållit ovan, skickliga handelsmän och var mera är: framgångsrika nationsbyggare som var inblandade i Rysslands, Irlands och Englands tillblivanden.
Det tycker jag vi hedrar dessa våra förfäder för genom att samfällt lyfta på våra hornlösa vikingahjälmar och skåla i den honungssötade drycken mjöd. De var inte alla gånger Guds bästa barn – men de var våra killar och tjejer, och vi skulle tveklöst behöva litet mer av deras anda i dagens förvekligade Sverige!
Det tycks som om Tyskland är på väg att begåvas med en ny så kallad shariapolis. Det vill säga en uniformerad styrka islamister som drar runt på gatorna och kontrollerar att människor inte ägnar sig åt aktiviteter som strider mot den muslimska sharialagen: dans, musik, sång, dryckenskap, klär sig olämpligt etcetera.
Det var 2014 som ett gäng islamister med brandgula västar med texten ”Sharia Police” gjorde gatorna i den tyska staden Wuppertal i nordvästra Tyskland, några mil sydväst om Hamburg, osäkra genom att ofreda människor de menade ägnade sig åt enligt sharialagen otillbörliga handlingar.
Shariapatrullen i Wuppertal startades av den beryktade Sven Lau, alias Abu Adam, född 1980, vilken 2000 konverterade från katolicismen till islam. Han bekänner sig till den extrema islamvariant som kallas salafism som tillämpas bland annat i Saudiarabien. Lau/Adam har kallats ”Tysklands fiende nummer 1”.
9/11-piloten Mohamed Atta tillhörde den så kallade Hamburg-cellen.
Enligt Die Welt har ett anonymt kvinnligt vittne uppgivit att hon på en bil i Hamburg iakttagit propaganda för dels shariapolis, dels IS. Bilen skall ha befolkats av tre individer klädda i heltäckande slöja. Ett annat vittne säger sig vid järnvägsstationen Dammtor ha observerat en buss med fem burkaklädda personer i. Från en backspegel hängde enligt vittnet en IS-logga.
Vänsterpolitikern Cansu Ozdemir har via en hemställan till senaten i Hamburg sökt utröna om polis och säkerhetsorgan har kännedom om shariaaktiviteter och/eller IS-propaganda i området men fått svaret, att den inte känner till något sådant. Någon formell polisanmälan har enligt uppgift icke gjorts.
Helt klart är under alla omständigheter att det i Tyskland förekommit minst sagt betydande problem i anslutning till den voluminösa muslimska närvaron. Det är belagt att flera av deltagarna i terrorangreppen mot World Trade Center (WTC) i New York och Pentagon den 11 september 2001 som ett led i förberedelserna hade vistats i islamistiska kretsar i Hamburg (”Hamburg-cellen”). Till dessa hörde icke minst den i Egypten födde ledande kraften Mohamed Atta, som var pilot på det första planet som flög in i WTC. https://en.wikipedia.org/wiki/Hamburg_cell
Enligt en demografisk prognos kommer vidare den muslimska närvaron i Tyskland, för närvarande uppgående till omkring fem miljoner, att ha fyrafaldigats till 20 miljoner fram till 2020 om den nuvarande liberala immigrationspolitiken vidmakthålls av förbundskansler Angela Merkel. Det är känt att Merkel, som nyligen förklarat att den hittillsvarande invandringspolitiken ligger fast, betraktar islam som en naturlig del av Tyskland: http://www.zeit.de/politik/deutschland/2015-01/angela-merkel-islam-deutschland-wulff
Frågan är dock hur långt släpphäntheten, och med denna tilltagande islamistiska och jihadistiska aktiviteter inklusive shariastyrkor och IS-stöd, tillåts fortsätta innan det blir någon ändring till det bättre i det av den muslimska massinvandringen svårt anfrätta Tyskland. Kansler Merkel anses av många personifiera det dåliga tyska samvetet inför nazitidens omänskligheter.
En svensk barnfamilj i bassängen i ett svenskt badhus – snart ett minne blott?
Personer som definierar sig som ”hen” har rätt att bada med bar överkropp i simhallar. Badhus riskerar att få kritik om de säger åt eller portar personer med bara bröst.
I praktiken innebär det naturligtvis att vad det är frågan om är förvirrade kvinnor som intar en könsöverskridande hållning och därför väljer att blotta sig offentligt; manliga bara bröst har väl ännu aldrig uppfattats som provocerande, då de i stort är renons på sexuell laddning.
I grunden ligger ett beslut från diskrimineringsombudsmannen (DO) från 2015, där det ges stöd åt personer av biologiskt kvinnligt kön som vistas med bar överkropp i en simhall. Carina Engström, chef för Liljeholmsbadet, framhåller i ett citat i TT-texten dock att bara kvinnobröst i badhus ”riskerar att kollidera med andra kulturer och religioner” och att det även finns kvinnor som badar i heltäckande klädsel.
Nästan heltäckande badklädsel.
Det är bara att konstatera, att våra offentliga badhus i dessa yttersta av tider är på väg att förvandlas till multikulturella experimentverkstäder där könsöverskridande, exhibitionistisk ”hen”-kultur bryts mot en arabisk/muslimsk kultur vilken dels påbjuder heltäckande kvinnoklädsel, dels tillåter män att förnedra kvinnor genom sexuella trakasserier.
Tänk vad spännande det är med vårt nya, mångkulturella Sverige!
Det borde väl även i mångkulturens tecken gå att bereda plats i badhusen åt personer med andra former av identiteter. Exempelvis åt de personer – främst kvinnor, såvitt jag förstår – som upplever sig vara katter.
Den färgstarka taharrush gamea-traditionen. Inte mycket att bråka om, enligt feministerna.
En färgstark tradition från den arabisk/muslimska Mellanöstern är något som kallas taharrush gamea, ett slags våldtäktslek som går ut på att yngre män omringar sårbara kvinnor och ofredar dessa sexuellt genom att inte bara tafsa på dessa utan också om tillfälle ges föra in fingrar i aktuella kroppsöppningar eller rentav begå fullbordad våldtäkt.
Traditionen har etablerat sig i Tyskland och tillämpades på senaste nyårsafton i tyska städer som Köln och Hamburg men även i svenska Kalmar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Taharrush_gamea
Det märkliga är att de arabiska sexövergreppen mot utsatta västerländska kvinnor helt ignoreras av den svenska vänstern inklusive de normalt så talföra extremfeministerna. Orsaken är, att det enligt rådande politiskt korrekt hederskodex är förbjudet att kritisera utifrån kommande kultur vilken definitionsmässigt anses överlägsen – eller i varje mer ”spännande” – än vår töntiga svenska kultur.
En pedagogisk bild med ”hen” förbockad med grönt i mitten.
Riktigt spännande torde det bli då barbröstade ”hens” av kvinnligt kön utsätts för taharrush gamea.
De svenska badhusen, där bassängerna inte bara är tummelplatser för hormonstinna tafsare från arabvärlden utan också fungerar som offentliga toaletter för nämnda individer, kan mycket väl tvingas slå igen då normalt funtade människor inklusive barnfamiljer knappast uppskattar vare sig barbröstade hens, sexofredare eller poolbajsare.
Bill Gates: med självpåtagen rätt att vara korkad.
Ingen kan gärna förneka att Bill Gates, medgrundare till och styrelseordförande i datajätten Microsoft, är ett geni i sitt slag. God för 79,2 miljarder US dollar (2015) är han också en av världens rikaste män samt en av de mest frikostiga filantroper vår värld har.
Han är också ett lysande exempel på att snillrikedom inom ett område inte med automatik innebär genialitet inom andra fält. Nyligen sade Gates i en intervju med brittiska BBC således att USA borde ta efter Tysklands och Sveriges exempel och ta emot fler ”flyktingar”. Det vill säga i realiteten asylsökare, eftersom vare sig Gates eller någon annan kan avgöra hur många av de horder som söker sig till västvärlden från Mellanöstern och Nordafrika är verkliga flyktingar.
”Jag tycker att Tyskland och Sverige bör gratuleras för att de har en öppen dörr-attityd i de här frågorna”, menade Gates som vid intervjutillfället fanns på plats i schweiziska Davos där World Economic Forum håller sitt årliga möte. Han ansåg att USA bör följa nämnda länders exempel och ta emot fler ”flyktingar” emedan ”vi bör ha kapacitet för det”.
Bill Gates, med sitt företag hemmahörande i Seattle i delstaten Washington i nordvästra USA, borde kanske studera den europeiska invandringen mer noggrant innan han uttalar sig i dessa frågor. Man undrar om han är helt omedveten om de problem den ställer till med?
Känner han över huvud taget till de masskränkningar av kvinnor exekverade av araber och nordafrikaner som ägde rum i Köln, Hamburg, Kalmar med flera orter i samband med nyårsfirandet? Är han medveten om den våltäktsepidemi som nämnda inflöde givit upphov till? Om att Tysklands förbundskansler Angela Merkel bett sina landsmän acceptera det faktum att utlänningar är mer kriminella än tyskar?
Att muslimer i invandrartäta områden över hela Europa upprättat enklaver med tillämpande av sharialagar dit inte ens polisen vågar sätta sin fot? Att en domstol i tyska Wuppertal inte ansett sig kunna förbjuda så kallad shariapolis att patrullera stadens gator iförda orangea västar med texten ”Shariah police” på ryggen? Att viktiga samhällsinstitutioner på utsatta orter sätts ur spel under trycket från de ekonomiska kostnader en överdimensionerad immigrationspolitik resulterar i?
Någon borde för Bill Gates till engelska översätta dessa väl övervägda tankar och synpunkter avlevereade av alltid insiktsfulla Merit Wager om problematiken i Sverige, med dess hundratals no go-zoner och utanförskapsområden:
Det undandrar sig mitt bedömande huruvida Gates brytt sig om att sätta sig in i dessa och närslutande frågor eller inte. Hans svepande uttalanden tyder dock på att han är mer angelägen om att plocka lättköpta godhetspoäng än att bilda sig en helhetlig uppfattning om den verkliga situationen i de länder han nu höjer till skyarna som efterföljansvärda exempel.
Det är med förlov sagt ganska korkat av datasnillet.
Gates: ”USA borde följa Tysklands och Sveriges exempel”.
Bill Gates filantropiska stiftelse, vars avkastning tillfaller fattiga och behövande människor i världen, har rykte om sig att vara världens största i sitt slag. När det gäller politik håller Gates en låg profil men har likväl under årens lopp skänkt några miljoner räknat i svenska kronor till olika kandidater, varav de flesta men inte alla tillhört det Demokratiska partiet.
Litet information om Gates syn på politik och religion här:
Det mest bekymmersamma med den nu 60-årige Bill Gates uttalanden om flykting- och immigrationspolitik är, som jag ser det, dock inte att de är korkade, oinformerade och ytliga. Det är att framhävandet av Sverige och Tyskland som goda exempel riskerar leda till att strömmen av hugade asylsökare (läs: män) ökar ytterligare med ännu mer barbari och kaos som följd.
Foto: Photo2be
På många orter går socialtjänst, äldreomsorg, skolväsende samt sjuk- och tandvård på knäna. I Ljusnarsberg i Örebro län med omkring 5000 invånare – tillsammans med Hagfors landets ”flykting”tätaste kommun – uppges socialförvaltningen ha kollapsat. Endast ett par personer jobbar kvar:
Polis i tyska städer, som här i Hamburg, stod i princip handfallen när tusentals asylsökare antastade yngre kvinnor.
Med den senaste tidens alarmerande uppgifter om masstrakassarier av kvinnor, utförda av män från Mellanöstern och Afrika, passar det bra att erinra om en verklig milstolpe i svensk rättshistoria: Birger jarls lag om kvinnofrid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnofrid
Kvinnofridslagen ingick i ett ”paket” av fridslagar, även kallade edsöreslagar, som i övrigt omfattade kyrkofrid, hemfrid, tingsfrid och skeppsfrid. Birger jarl, egentligen Birger Magnusson, levde i ett samhälle som tenderade att bli alltmer laglöst – icke så litet påminnande om vårt eget samhälle – och insåg behovet av uppstramning av lagarna. För den som bröt mot de speciella fridslagarna väntade ett straffpåslag. Lagarna var de första som gällde hela det dåtida Sverige, det vill säga Svealand samt västra och östra Götaland.
Birger Magnusson (1210-66) kom från Bjälbo i Östergötland. Han gifte sig i 25-årsåldern med en syster till konung Erik läspe och halte som hette Ingeborg och blev snart, i sin egenskap av jarl, kungens närmaste man. 1238-40 var han befälhavare i korståget mot de gudlösa finnarna. Gustaf Vasa (1496-1560) brukar oftast utnämnas till den som grundlade det vi kallar Sverige, men då hade Birger jarl redan gjort grovjobbet; bland mycket annat sägs han ha grundlagt Stockholm.http://www.popularhistoria.se/artiklar/sveriges-gudfader/
1200-talets fridslagar – utöver dem som nämnts ovan fanns ytterligare ett antal – bekräftades vid antagandet av Alnsnö stadga 128o, som presiderades över av Birger jarls som Magnus I Birgersson, även kallad Ladulås. Sistnämnda tillnamn kan hänga samman med den av honom framlagda lagen om förbud mot att stormän våldgästade bönder, som också inlemmades i Alsnö stadga. Läs mer här:http://historiska-personer.nu/min-s/pae22082a.html
Den nya lagen om kvinnofrid förbjöd överfall på och kidnappningar av kvinnor. Icke minst tillkom lagen för att stävja de så kallade brudroven, då en kvinna bortfördes för att kidnapparen skulle kunna gifta sig med henne. Bortförandet kunde ske såväl mot som med kvinnans samtycke, också direkt i samband med ett bröllop med en annan man. Dödsstraff ingick i straffskalan. Om kvinnan var gift eller förlovad var dödsstraffet obligatoriskt oavsett om sexuellt umgänge förekommit eller ej. Var kvinnan ogift stadgades dödsstraff endast om sexuellt umgänge- våldtäkt eller ej – förekommit.
Birger jarls fridslagar bestod ograverade i ett halvt årtusende. Först med Gustaf IIIs straffrättsliga reformer på 1770-talet byttes dödsstraffet för våldtäkt ut mot högsta kroppsplikt, vilket innebar nio gatlopp eller motsvarande – något som i praktiken kunde vara samma sak som dödsstraff – samt två års inspärrande på fästning och förlust av egendom.
Det var Birger jarl snarare än Gustaf Vasa som grundade Sverige enligt tidskriften Populär Historia..
Att kvinnors rättigheter skall värnas i vår del av världen har länge varit så självklart att vi inte närmare behövt reflektera över det. Med den massiva invandringen från Mellanöstern, enkannerligen av muslimska grupper, framstår våra fridslagar från 1200-talet närmast i ett förklarat skimmer. De har starkt bidragit till att göra Sverige till ett civiliserat land. Nu knakar denna landvinning i fogarna, då massinvandringen gjort brott som massvåldtäkter, mord och andra övergrepp på kvinnor till dagliga företeelser.
Masstrakasserierna i Köln och andra tyska städer vid nyår, men också i en svensk stad som Kalmar, borde få alla att inse hur det kan gå när vi importerar oproportionerligt många män från sådana delar av världen där kvinnan allmänt betraktas som en underlägsen varelse. Som helst skall gå omkring i heltäckande klädsel och några meter bakom mannen – utan honom får hon inte gå ut över huvud taget i vissa länder – när hon vistas utomhus. När männen kommer hit och får se kvinnor utan slöjor betraktar de kvinnorna som ”horor” vilka kan kränkas efter behag.
Skall vi i vår del av världen behöva acceptera detta kriminella beteende? Ja, det måste vi göra, svarar Tysklands förbundskansler Angela Merkel: ”Deutsche müssen die gewalt der Ausländer akzeptieren.” Se kort video med Merkels anmärkningsvärda budskap här på Petterssons blogg:http://petterssonsblogg.se/2016/01/06/vi-maste-acceptera-invandrarnas-hogre-brottslighet/
Dock kan konstateras att Merkel här med sitt uttalande avviker från den vanliga politiskt korrekta inställningen att inte erkänna att invandrare har högre brottsbenägenhet än européer. Att så är fallet är emellertid väl dokumenterat, till exempel här: http://www.migrationsinfo.se/valfard/kriminalitet/
I Sverige utlöste masskränkningarna en febril aktivitet hos politiskt korrekta i allmänhet och feminister i synnerhet att tona ned det faktum, att det var utselutande invandrare från Mellanöstern och Nordafrika som stod för det kriminella beteendet. Flera debattörer har hävdat att svenskar har en lika negativ kvinnosyn som utrikes födda män, exempelvis Gudrun Schyman och Linnéa Bruno, båda från Feministiskt initiativ i en debattartikel i Metro den 8 januari: http://www.metro.se/metro-debatt/stangda-granser-ar-inte-ratt-svar-pa-sexuella-trakasserier/EVHpah!68Z4qgTXGKs/
Saxat ur inlägget: ”Nationalism och stängda gränser är inte svaret. Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte.”
I klartext: kvinnokränkarnas ursprung bör hemlighållas för att inte vad man oegentligt kallar ”rasistiska syften” skall gynnas. Det vill säga sanningen måste mörkas till varje pris. Är det emellertid någon som på fullt allvar tror, att svenska eller europeiska män skulle göra sig skyldiga till de masskränkningar som skett i Köln och andra tyska städer samt Kalmar?
Naturligtvis inte – inte ens Schyman och Bruno tror på detta, men försöker ändå blanda bort korten på grund av sin politiskt korrekta agenda, enligt vilken massinvandringen inte får ifrågasättas och alla invandrare är goda människor som måste få livstidsförsörjning av svenska staten. För övrigt håller jag inte med om att ”nationalism och stängda gränser” inte är svaret.
Dagens Nyheter ursäktar nu att män från Mellanöstern och Afrika systematiskt massofredat unga kvinnor i Köln och Kalmar enligt argumentet som Gudrun Schyman brukar använda: svenska män är inte bättre! I DN heter det: ”Den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet.” Hur sjuk får medievänstern bli?
Tecknaren Kalle Strokirk ser på Gudrun Schyman.
Enligt Erixon har medier som sökt ursäkta kvinnoövergreppen visat att de saknar varje uns av omdöme och att redaktionerna lever i ”utopiska bubblor med groteskt förvridna uppfattningar”, något som förklaras leda till ökad polarisering och hat. Det är svårt att inte hålla med om detta.
De arabiska och afrikanska männens övergrepp synes vara välplanerade aktioner vars syfte är att visa, att man inte bryr sig en vitten om europeiska värderingar syftande till att värna kvinnornas rättigheter. Man försöker vrida tillbaka klockan till tiden före Birger jarls kvinnofridslag då kvinnan var fritt villebråd som kunde behandlas enligt männens godtycke. Det vill säga exakt som sker i de invandrande männens hemländer. Det är ett frontalangrepp på civilisation och anständighet.
Vänstern, som numera sökerh godhet och ondska i hudfärg och ursprung, gör allt de förmår för att ursäkta övergreppen. Angela Merkel för sin del ber oss ”acceptera” att utlänningar är mer kriminella än andra. Det är en ynkedom utan like och något vi bestämt måste ta avstånd ifrån. Vi måste begära att polis och andra rättsvårdande instanser tar krafttag mot eländet, och att alla kvinnofridskränkare som ertappas med sin vedervärdiga verksamhet straffas och härefter åker ur landet fortare än kvickt.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 