Posted tagged ‘Hamburg’

IT-geni med rätt att vara korkad: ”Ta efter Tyskland och Sverige”

23 januari, 2016

BBoAMgC Bill Gates: med självpåtagen rätt att vara korkad.

Ingen kan gärna förneka att Bill Gates, medgrundare till och styrelseordförande i datajätten Microsoft, är ett geni i sitt slag. God för 79,2 miljarder US dollar (2015) är han också en av världens rikaste män samt en av de mest frikostiga filantroper vår värld har.

Han är också ett lysande exempel på att snillrikedom inom ett område inte med automatik innebär genialitet inom andra fält. Nyligen sade Gates i en intervju med brittiska BBC således att USA borde ta efter Tysklands och Sveriges exempel och ta emot fler ”flyktingar”. Det vill säga i realiteten asylsökare, eftersom vare sig Gates eller någon annan kan avgöra hur många av de horder som söker sig till västvärlden från Mellanöstern och Nordafrika är verkliga flyktingar.

”Jag tycker att Tyskland och Sverige bör gratuleras för att de har en  öppen dörr-attityd i de här frågorna”, menade Gates som vid intervjutillfället fanns på plats i schweiziska Davos där World Economic Forum håller sitt årliga möte. Han ansåg att USA bör följa nämnda länders exempel och ta emot fler ”flyktingar” emedan ”vi bör ha kapacitet för det”.

Bill Gates, med sitt företag hemmahörande i Seattle i delstaten Washington i nordvästra USA, borde kanske studera den europeiska invandringen mer noggrant innan han uttalar sig i dessa frågor. Man undrar om han är helt omedveten om de problem den ställer till med?

Känner han över huvud taget till de masskränkningar av kvinnor exekverade av araber och nordafrikaner som ägde rum i Köln, Hamburg, Kalmar med flera orter i samband med nyårsfirandet? Är han medveten om den våltäktsepidemi som nämnda inflöde givit upphov till? Om att Tysklands förbundskansler Angela Merkel bett sina landsmän acceptera det faktum att utlänningar är mer kriminella än tyskar?

ShariahZone1

Att muslimer i invandrartäta områden över hela Europa upprättat enklaver med tillämpande av sharialagar dit inte ens polisen vågar sätta sin fot? Att en domstol i tyska Wuppertal inte ansett sig kunna förbjuda så kallad shariapolis att patrullera stadens gator iförda orangea västar med texten ”Shariah police” på ryggen? Att viktiga samhällsinstitutioner på utsatta orter sätts ur spel under trycket från de ekonomiska kostnader  en överdimensionerad immigrationspolitik resulterar i?

Någon borde för Bill Gates till engelska översätta dessa väl övervägda tankar och synpunkter avlevereade av alltid insiktsfulla Merit Wager om problematiken i Sverige, med dess hundratals no go-zoner och utanförskapsområden:

https://meritwager.wordpress.com/tag/no-go-zoner/

Det undandrar sig mitt bedömande huruvida Gates brytt sig om att sätta sig in i dessa och närslutande frågor eller inte. Hans svepande uttalanden tyder dock på att han är mer angelägen om att plocka lättköpta godhetspoäng än att bilda sig en helhetlig uppfattning om den verkliga situationen i de länder han nu höjer till skyarna som efterföljansvärda exempel.

Det är med förlov sagt ganska korkat av datasnillet.

20150810135421_islam Gates: ”USA borde följa Tysklands och Sveriges exempel”.

Kortfattat om Gates utsagor på svenska här:

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/gates-usa-borde-f%c3%b6lja-sverige/ar-BBoAC2u?li=AA4WWW&ocid=1PRCDEFE

Utdrag ur BBCs intervju här:

http://www.bbc.com/news/business-35381523

Bill Gates filantropiska stiftelse, vars avkastning tillfaller fattiga och behövande människor i världen, har rykte om sig att vara världens största i sitt slag. När det gäller politik håller Gates en låg profil men har likväl under årens lopp skänkt några miljoner räknat i svenska kronor till olika kandidater, varav de flesta men inte alla tillhört det Demokratiska partiet.

Litet information om Gates syn på politik och religion här:

http://hollowverse.com/bill-gates/

Det mest bekymmersamma med den nu 60-årige Bill Gates uttalanden om flykting- och immigrationspolitik är, som jag ser det, dock inte att de är korkade, oinformerade och ytliga. Det är att framhävandet av Sverige och Tyskland som goda exempel riskerar leda till att strömmen av hugade asylsökare (läs: män) ökar ytterligare med ännu mer barbari och kaos som följd.

GamlaFoto: Photo2be

På många orter går socialtjänst, äldreomsorg, skolväsende samt sjuk- och tandvård på knäna. I Ljusnarsberg i Örebro län med omkring 5000 invånare – tillsammans med Hagfors landets ”flykting”tätaste kommun – uppges socialförvaltningen ha kollapsat. Endast ett par personer jobbar kvar:

http://avpixlat.info/2016/01/22/socialtjansten-i-ljusnarsberg-har-kollapsat-under-migrationstrycket/

Om det är den verkligheten Bill Gates i full skala vill införa i hemlandet USA förtjänar hans omdöme sannerligen att sättas ifråga!

 

 

Kvinnoövergreppen: frontalangrepp mot civilisation och anständighet

10 januari, 2016

hamburg-2-650x390 Polis i tyska städer, som här i Hamburg, stod i princip handfallen när tusentals asylsökare antastade yngre kvinnor.

Med den senaste tidens alarmerande uppgifter om masstrakassarier av kvinnor, utförda av män från Mellanöstern och Afrika, passar det bra att erinra om en verklig milstolpe i svensk rättshistoria: Birger jarls lag om kvinnofrid. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnofrid

Kvinnofridslagen ingick i ett ”paket” av fridslagar, även kallade edsöreslagar, som i övrigt omfattade kyrkofrid, hemfrid, tingsfrid och skeppsfrid. Birger jarl, egentligen Birger Magnusson, levde i ett samhälle som tenderade att bli alltmer laglöst – icke så litet påminnande om vårt eget samhälle – och insåg behovet av uppstramning av lagarna. För den som bröt mot de speciella fridslagarna väntade ett straffpåslag. Lagarna var de första som gällde hela det dåtida Sverige, det vill säga Svealand samt västra och östra Götaland.

Birger Magnusson (1210-66) kom från Bjälbo i Östergötland. Han gifte sig i 25-årsåldern med en syster till konung Erik läspe och halte som hette Ingeborg och blev snart, i sin egenskap av jarl, kungens närmaste man. 1238-40 var han befälhavare i korståget mot de gudlösa finnarna. Gustaf Vasa (1496-1560) brukar oftast utnämnas till den som grundlade det vi kallar Sverige, men då hade Birger jarl redan gjort grovjobbet; bland mycket annat sägs han ha grundlagt Stockholm.http://www.popularhistoria.se/artiklar/sveriges-gudfader/

1200-talets fridslagar – utöver dem som nämnts ovan fanns ytterligare ett antal – bekräftades vid antagandet av Alnsnö stadga 128o, som presiderades över av Birger jarls som Magnus I Birgersson, även kallad Ladulås. Sistnämnda tillnamn kan hänga samman med den av honom framlagda lagen om förbud mot att stormän våldgästade bönder, som också inlemmades i Alsnö stadga. Läs mer här:http://historiska-personer.nu/min-s/pae22082a.html

Den nya lagen om kvinnofrid förbjöd överfall på och kidnappningar av kvinnor. Icke minst tillkom lagen för att stävja de så kallade brudroven, då en kvinna bortfördes för att kidnapparen skulle kunna gifta sig med henne. Bortförandet kunde ske såväl mot som med kvinnans samtycke, också direkt i samband med ett bröllop med en annan man. Dödsstraff ingick i straffskalan. Om kvinnan var gift eller förlovad var dödsstraffet obligatoriskt oavsett om sexuellt umgänge förekommit eller ej. Var kvinnan ogift stadgades dödsstraff endast om sexuellt umgänge- våldtäkt eller ej – förekommit.

Birger jarls fridslagar bestod ograverade i ett halvt årtusende. Först med Gustaf IIIs straffrättsliga reformer på 1770-talet byttes dödsstraffet för våldtäkt ut mot högsta kroppsplikt, vilket innebar nio gatlopp eller motsvarande – något som i praktiken kunde vara samma sak som dödsstraff – samt två års inspärrande på fästning och förlust av egendom.

omslPH_01_10_enkat Det var Birger jarl snarare än Gustaf Vasa som grundade Sverige enligt tidskriften Populär Historia..

Att kvinnors rättigheter skall värnas i vår del av världen har länge varit så självklart att vi inte närmare behövt reflektera över det. Med den massiva invandringen från Mellanöstern, enkannerligen av muslimska grupper, framstår våra fridslagar från 1200-talet närmast i ett förklarat skimmer. De har starkt bidragit till att göra Sverige till ett civiliserat land. Nu knakar denna landvinning i fogarna, då massinvandringen gjort brott som massvåldtäkter, mord och andra övergrepp på kvinnor till dagliga företeelser.

Masstrakasserierna i Köln och andra tyska städer vid nyår, men också i en svensk stad som Kalmar, borde få alla att inse hur det kan gå när vi importerar oproportionerligt många män från sådana delar av världen där kvinnan allmänt betraktas som en underlägsen varelse. Som helst skall gå omkring i heltäckande klädsel och några meter bakom mannen – utan honom får hon inte gå ut över huvud taget i vissa länder – när hon vistas utomhus. När männen kommer hit och får se kvinnor utan slöjor betraktar de kvinnorna som ”horor” vilka kan kränkas efter behag.

Skall vi i vår del av världen behöva acceptera detta kriminella beteende? Ja, det måste vi göra, svarar Tysklands förbundskansler Angela Merkel: ”Deutsche müssen die gewalt der Ausländer akzeptieren.” Se kort video med Merkels anmärkningsvärda budskap här på Petterssons blogg:http://petterssonsblogg.se/2016/01/06/vi-maste-acceptera-invandrarnas-hogre-brottslighet/

Dock kan konstateras att Merkel här med sitt uttalande avviker från den vanliga politiskt korrekta inställningen att inte erkänna att invandrare har högre brottsbenägenhet än européer. Att så är fallet är emellertid väl dokumenterat, till exempel här: http://www.migrationsinfo.se/valfard/kriminalitet/

I Sverige utlöste masskränkningarna en febril aktivitet hos politiskt korrekta i allmänhet och feminister i synnerhet att tona ned det faktum, att det var utselutande invandrare från Mellanöstern och Nordafrika som stod för det kriminella beteendet. Flera debattörer har hävdat att svenskar har en lika negativ kvinnosyn som utrikes födda män, exempelvis Gudrun Schyman och Linnéa Bruno, båda från Feministiskt initiativ i en debattartikel i Metro den 8 januari: http://www.metro.se/metro-debatt/stangda-granser-ar-inte-ratt-svar-pa-sexuella-trakasserier/EVHpah!68Z4qgTXGKs/

Saxat ur inlägget: ”Nationalism och stängda gränser är inte svaret. Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte.”

I klartext: kvinnokränkarnas ursprung bör hemlighållas för att inte vad man oegentligt kallar ”rasistiska syften” skall gynnas. Det vill säga sanningen måste mörkas till varje pris. Är det emellertid någon som på fullt allvar tror, att svenska eller europeiska män skulle göra sig skyldiga till de masskränkningar som skett i Köln och andra tyska städer samt Kalmar?

Naturligtvis inte – inte ens Schyman och Bruno tror på detta, men försöker ändå blanda bort korten på grund av sin politiskt korrekta agenda, enligt vilken massinvandringen inte får ifrågasättas och alla invandrare är goda människor som måste få livstidsförsörjning av svenska staten. För övrigt håller jag inte med om att ”nationalism och stängda gränser” inte är svaret.

Kanske inte hela svaret – men en god del av det!

Den borgerlige bloggaren Dick Erixon anklagar i ett inlägg den 9 januari Dagens Nyheter för ursäkta det tyska massofredandet. http://erixon.com/blogg/2016/01/dn-ursaktar-massofredande/

Erixon framhåller:

Dagens Nyheter ursäktar nu att män från Mellanöstern och Afrika systematiskt massofredat unga kvinnor i Köln och Kalmar enligt argumentet som Gudrun Schyman brukar använda: svenska män är inte bättre! I DN heter det: ”Den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet.” Hur sjuk får medievänstern bli?

 

1918268_1666491410286562_5129236091944873945_n Tecknaren Kalle Strokirk ser på Gudrun Schyman.

Enligt Erixon har medier som sökt ursäkta kvinnoövergreppen visat att de saknar varje uns av omdöme och att redaktionerna lever i ”utopiska bubblor med groteskt förvridna uppfattningar”, något som förklaras leda till ökad polarisering och hat. Det är svårt att inte hålla med om detta.

Här hemma har det nu, som påbröd till allt annat, kommit fram att polisen mörkat sextrakasserier företagna av utlänningar vid en ungdomsfestival i Stockholm, enligt uppgift därför att man gjort bedömningen att Sverigedemokraterna inte skall gynnas.http://www.dn.se/nyheter/sverige/overgreppen-pa-festivalen-i-stockholm-rapporterades-aldrig-vidare/

De arabiska och afrikanska männens övergrepp synes vara välplanerade aktioner vars syfte är att visa, att man inte bryr sig en vitten om europeiska värderingar syftande till att värna kvinnornas rättigheter. Man försöker vrida tillbaka klockan till tiden före Birger jarls kvinnofridslag då kvinnan var fritt villebråd som kunde behandlas enligt männens godtycke. Det vill säga exakt som sker i de invandrande männens hemländer. Det är ett frontalangrepp på civilisation och anständighet.

Vänstern, som numera sökerh godhet och ondska i hudfärg och ursprung, gör allt de förmår för att ursäkta övergreppen. Angela Merkel för sin del ber oss ”acceptera” att utlänningar är mer kriminella än andra. Det är en ynkedom utan like och något vi bestämt måste ta avstånd ifrån. Vi måste begära att polis och andra rättsvårdande instanser tar krafttag mot eländet, och att alla kvinnofridskränkare som ertappas med sin vedervärdiga verksamhet straffas och härefter åker ur landet fortare än kvickt.

 

 

 

 

 

 

 

Gammal god britt-pop: Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick and Tich

20 juli, 2014

Dave+Dee,+Dozy,+Beaky,+Mick+&+Tich+-+D_D_D_B_M_T+-+Stereo+-+Flipback+-+LP+RECORD-87846

Till synes utan anledning poppade namnet på ett brittiskt 60-talsband upp i hjärnan nu ikväll: Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick and Tich (DDDBMT eller Dave Dee and the Bostons som de kallade sig vid bildandet 1961). Överst en länk till hitlåten ”Hold Tight” från 1967, som man kan höra i Quentin Tarantino-filmen Death Proof från 2007.

Grabbarna hette egentligen David John Harman (Dave Dee), Trevor Leonard Ward-Davies (Dozy), John Dymond (Beaky), Michael Wilson (Mick) och Ian Frederick Stephen Amey (Tich). Alla utom Dave (född 1941) föddes 1944. Deras största hit var ”The Legend of Xanadu” (1967) med inspiration från spansk kultur:

Den onekligen rätt originella ”Zabadak” (1967) för tankarna till afrikansk djungelmusik:

Gruppen spelade i början av sin karriär en hel del i Hamburg och Kiel i Västtyskland. I takt med framgångarna gav de fem vännerna från Wiltshire i England upp sina vanliga jobb – Dave arbetade som polisman – och satsade allt på musikkarriären. Två av deras singlar sålde i över en miljon exemplar.

Efter att ha varit ett band i ungefär tio år splittrades man 1972, då Dave Dee försökte sig på en solokarriär,  men återförenades under en period på 1980-talet. Numera gör gruppen som många andra forna storheter inom poppen: lämnar rullatorerna och droppställningarna hemma och åker runt och spelar gamla godingar från de gyllene åren. Dave Dee avled dock 2009 efter att ha haft prostatacancer sedan 2001.

Den som vill kan läsa mer om gruppen här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Dave_Dee,_Dozy,_Beaky,_Mick_%26_Tich

Tillägnas en som stal mitt hjärta men inte har lämnat igen det!

 

 

Kommer EU att driva Ukraina i fördärvet?

10 mars, 2014

http://english.peopledaily.com.cn/90777/8560093.html

”Ett misstag.”

Så valde Tysklands tidigare förbundskansler (1998-2005) Gerhard Schröder att vid en tysk pressträff i Hamburg förlidna helg benämna EUs Ukraina-politik. Se länk till nyhetsartikel hämtad ur den engelskspråkiga kinesiska tidningen People´s Daily Online överst.

images Förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder är bekymrad över EUs-Ukraina-politik.

Enligt Schröder, som fyller 70 år om några veckor, har den  Europeiska Unionen placerat Ukraina i en ”antingen-eller”-situation genom att kräva att landet skall klippa av alla band med Ryssland för att i stället kasta sig med hull och hår i EUs armar. Den socialdemokratiske exkanslern menar att Ukraina vore mer betjänt av en ”både-och”-situation, där man har vänskapliga relationer med båda sidor.

En relevant sakupplysning i sammanhanget är, att Schröder efter sin tid som förbundskansler blev ordförande i det tysk-ryska företag som arbetar med att bygga en rysk gasledning i Nordeuropa. Han anses ha goda förbindelser med president Vladimir Putin men säger sig inte ha konfererat med denne om situationen i Ukraina.

Det är inte svårt att sympatisera med Gerhard Schröders förhoppningar. EU har med sin konfrontatoriska retorik skapat en farlig situation, där Putins Ryssland knappast haft annat val än att reagera med samma attityd. Med en lika unik som egendomlig okänslighet har man från EU-håll vidare valt att överse med den ukrainska kuppregimens fascistiska och nazistiska inslag i form av Svoboda och Högra sektorn.

imagesQWAUMVZ2 Svobodasympatisörer under demonstrationerna i Kiev.

Schröder har å sin sida uttalat sitt stöd för den politik som favoriseras av efterträdaren som tysk kansler, Angela Merkel, och utrikesminister Frank-Walter Steinmeier, vilken omfattar samtal och överläggningar med Ryssland.

EU har för sin del  valt att driva en oförsonlig hållning som lett till en rysk intervention på den övervägande proryska Krimhalvön, som överlämnades i ukrainska händer av dåvarande sovjetiske diktatorn Nikita Chrusjtjov i slutet på 1950-talet. Frågan är vad EUs sanktionsmuller, som backas upp av USAs försvagade och utrikespolitiskt desorienterade president Barack Obama, kommer att leda till.

I värsta fall kommer det frihetstörstande men politiskt-demokratiskt omogna Ukraina att störtas i fördärvet och bli ett slagfält mellan ett omedgörligt och på samma gång uppenbart förvirrat EU och ett taktiskt-strategiskt överlägset Ryssland under Vladimir Putins förfarna ledning. Det är inte svårt att föreställa sig att ryssarna kommer att gå segrande ur en sådan kraftmätning.

Militärstrategen Stefan Ring gör emellertid i Dagens Nyheter bedömningen, att EU inte kommer att kunna eller vilja ena sig mot Ryssland:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/militarstrateg-vast-kommer-inte-enas-mot-ryssland/?fb_action_ids=463384960429817&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%22463384960429817%22%3A1385537651718243%7D&action_type_map=%7B%22463384960429817%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D

untitled Rysk trupp på plats på Krimhalvön.

Det troliga är, anser Ring, att Ryssland bit för bit kommer att destabilisera Krim med motiveringen, att man vill försvara den rysktalande folkmajoritetens mänskliga rättigheter. Dock kommer inget europeiskt land att vara villigt gå i krig med det militärt upprustande Ryssland: det finns ett alltför stort beroende av rysk energi för att full enighet skall kunna nås.

73 år sedan Kristallnatten skakade världen

10 november, 2011

 Tysk mobb i form av SA-män i aktion i samband med Kristallnattens brutala excesser mot judarna.

Den 9-10 november 1938 inträffade den fruktansvärda historiska händelse som gått till eftervärlden som Kristallnatten. Namnet var en förskönande nazistisk omskrivning för vad som egentligen hände och kommer av, att fönsterrutorna till ett stort antal judiskägda butiker över hela Tyskland krossades med en mängd glassplitter som resultat.

Kristallnattens excesser i brutalitet hade sin upprinnelse i mordet på en tysk ambassadtjänsteman i Paris som hette Ernst vom Rath. Förövaren var den 17-årige juden Herschel Grynszpan. De tyska nationalsocialisterna tog mordet som förevändning för att starta en terrorvåg mot judarna i Tyskland. Kristallnatten kan ses som avstampet mot Förintelsen som tog livet av sex miljoner judar.

Jag har tidigare på denna blogg skrivit en utförlig text om Kristallnatten och dess betydelse i ett vidare historiskt perspektiv:

https://tommyhansson.wordpress.com/2010/11/07/kristallnatten-borjan-till-forintelsen/

Här har jag tänkt ge en personlig redogörelse för det minnesprogram för Kristallnatten som den 9 november 2011 arrangerades av Samarbetsrådet för judar och kristna i Stockholm.

 Interiör från Sankta Eugenia-kyrkan. Foto: Tommy Hansson

Kvällen inleddes med en sammankomst i den katolska kyrkan Sankta Eugenia vid Kungsträdgården. Här fick deltagarna, som inkluderade bland andra Judiska församlingens rabbin David Lazar, Tor Carlid från Betlehemskyrkans Israelgrupp, riksdagsledamoten Annelie Enochsson (KD) och Salomo Berlinger, före detta ordförande i Judiska församlingen, lyssna till förnämlig orgelmusik samt tal/uppläsningar.

En av talarna framhöll  att den nationalsocialistiska grymheten kunde komma till stånd först sedan den kärlek som endast religionen förmår frambringa – och som är direkt från Gud –  förlorat inflytande i det tyska samhället.

Stegen styrdes därefter till Sankt Jacobs protestantiska kyrka med för kvällen stämningsfull belysning. Domkyrkokaplanen Kristina Ljunggren samt ytterligare en kvinnlig representant för församlingen framförde textläsning – bland annat en bön av den omdiskuterade sydafrikanske pastorn Allan Boesak.

 Interiör från Sankt Jacobs kyrka. Foto: Tommy Hansson

Ljunggren underströk att ”Kristallnatten” egentligen är ett alldeles för vackert namn som beteckning för de obeskrivliga grymheter som utövades under denna tilldragelse.

Stora Synagogan på Wahrendorffsgatan var nästa mål för ”pilgrimerna” denna osedvanligt milda novemberkväll. Här hölls en ”Högtidsstund till minne av ‘Rikskristallnatten’ den 9 november 1938”.

Högtidligheterna inleddes med ett kort anförande av redaktör Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Agneta Berliner, tidigare riksdagsledamot (FP) och ledamot av SKMAs arbetsutskott, höll härefter ett tal med temat ”Förtryck, förödelse och fasa” med det allvar stunden krävde. Möjligen bröt talarens röda glasögon det allvarliga mönstret något.

Monumentet över Förintelsens offer utanför Stora Synagogan. Foto: Tommy Hansson

Talet var väl framfört men tarvar enligt min mening viss kritik. Det var föga oväntat men icke desto mindre malplacerat att, som Berliner gjorde, dra in det demokratiska – och mig närstående – riksdagspartiet Sverigedemokraterna (SD) i retoriken.

SD är för det första inte ett spår antisemitiskt utan arbetar tvärtom synnerligen aktivt mot de krafter, vilka med det  judehat som alltmer sticker upp sitt fula tryne också i vårt land förpestar mångas tillvaro. SDs opinionsbildande arbete härvidlag är noga taget något som SKMA  och andra projudiska grupper har all anledning vara tacksamma för!

Berliner tog även upp den utbredda antisemitism inklusive våldshandlingar som gjort Malmö till en farlig stad för judar att vistas och bo i. Däremot nämnde hon av någon anledning inte vilka grupperingar det är som står för våldet och trakasserierna mot Malmös krympande judiska befolkning: muslimska invandrare, vilka av födsel och ohejdad vana hyser ett primitivt och oresonligt judehat. Däremot kritiserades, dock utan namns nämnande,  det beryktade kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) för sin uppenbart antijudiska hållning.

Kanske ansåg Berliner att det är uttryck för så kallad islamofobi att tala klarspråk i ämnet. Detta är i så fall en ytterligt beklaglig inställning vittnande om en närmast desperat politisk korrekthet. Jag hävdar kategoriskt att detta motverkar de svenska judarnas egna syften.

Fredrik Meyer, Anna Agoston, Ludvig Josephson och Stefan Böhm framförde härefter texter på temat ”Röster från ‘Rikskristallnatten'” alltmedan auditoriet i bakgrunden kunde studera bilder med anknytning till texterna. Sedan var det dags för Christer Mattsson, Kungälv från Forum för levande historia att hålla ett personligt och (väl) långt anförande.

Avslutning skedde i form av kaddish-bön exekverad av rabbi David Lazar och kantor Maynard Gerber. Willy Silberstein yttrade sist några avslutningsord. Det skall också nämnas att violinisten Kersti Dahlkvist framförde verk av Erwin Schulhoff och J. S. Bach.

 Salomo Berlinger berättade om Adat Jeschuruns fascinerande historia. Foto: Tommy Hansson

Kvällens i mitt tycke intressantaste pilgrimsmål var den ortodoxa synagogan Adat Jeschurun, som med adress Riddargatan 5 är inrymd i Judiskt center på Östermalm. Salomo Berlinger redovisade på ett levande och intresseväckande sätt denna judiska helgedoms minst sagt fascinerande historia.

Synagogans inventarier skeppades nämligen över till Sverige från Synagoge Bornstrasse i Hamburg efter att på ett mirakulöst sätt ha klarat sig undan Kristallnatten. Härefter har Torah-skåpet, bänkarna, pulpeterna, textilierna med flera attiraljer oundgängliga för den judiska gudstjänsten kommit i bruk i Adat Jeschurun. Det var den i Stockholm bosatte affärsmannen – och ortodoxe juden – Hans Lehmann som arrangerade överskeppningen.

Det var emellertid först nödvändigt med en grundlig renovering, eftersom nationalsocialistiska hamnarbetare i Tyskland gått löst på de för dem så förhatliga inventarierna. 1940 stod i alla fall den märkliga synagogan klar att användas.

Jeschurun-synagogan är vidare, berättade Berlinger om, ett omtyckt internationellt turistmål som attraherar icke minst amerikanska judar vilka kunnat läsa om den – och framförallt dess intressanta förhistoria – i exempelvis The New York Times. Den forne amerikanske utrikesministern Henry Kissingers bror besökte Jeschurun vid ett tillfälle, och på en vägg utanför synagogans ingång finns inom glas och ram ett brev från den berömde brodern.

Fram till Kristallnatten var det möjligt för tyska judar att ta sig ut ur Hitlers rike – nazisterna ville rentav bli av med dem – men därefter hårdnade inställningen. Judarna skulle nu utrotas, inte utvisas eller tillåtas flytta. Hitlers vision var ju att utplåna judenheten i hela världen.

Det har beräknats att omkring 1400 synagogor och andra judiska lokaler avsedda för gudstjänstbruk antändes eller brändes ner till grunden natten mellan den 9 och 10 november 1938. 7500 judiskägda butiker demolerades. 30 000 judar fördes bort till koncentrationsläger.

Dachau koncentrationsläger, där minst 185 judar mördades i anslutning till Kristallnatten.

Tusentals judar mördades eller skadades till följd av nazistmobbens övergrepp. Bara i koncentrationslägret Dachau utanför München dog 185 judar i samband med Kristallnatten.

Mänskligheten får aldrig tillåtas glömma dessa ominösa händelser som ledde fram till morden på sex miljoner judar, ungefär hälften av jordens judiska befolkning!

Kan islamofobi vara antisemitism?

11 maj, 2011

 Wilhelm Marr, antisemitismens upphovsman.

Efter varje nummer av SD-Kuriren, som jag är chefredaktör för, brukar det till redaktionen inkomma ett antal synpunkter i form av mejl, vykort eller brev. Sedan nummer 91 utkommit nåddes jag av ett brev där avsändaren bland annat ville göra upp räkningen med vad han ansåg vara felaktigt språkbruk. Som exempel på sådant angav brevskrivaren ordet ”antisemitism”.

Personen i fråga menade, att eftersom både araber och judar är semitiska folk borde ”antisemitism” kunna gälla båda dessa etniciteter – således ej endast judar, vilket är det vanliga. Vidare, menade brevskrivaren, kan araber rent definitionsmässigt inte vara antisemiter eftersom det ju skulle innebära att man vände sig mot sig själva, det egna folket.

Resonemanget är rent logiskt rätt rimligt. Det stämmer att araber och judar räknas som semitiska folk. Alltså borde det vara möjligt att beteckna också avoghet gentemot araber – islamofobi med ett modernt uttryck – som antisemitism. Och det borde enligt samma sätt att resonera vara svårt eller omöjligt för araber att vara antisemiter.

Ändå är detta alldeles felaktiga slutledningar. Vi kan här nämligen inte enbart ta hänsyn till den rena logiken sådan den uttrycktes av nämnda brevskrivare. Här väger nämligen sedvanan blytungt.

Sanningen är nämligen den, att antisemitism aldrig någonsin använts i annan mening än att vara emot judarna. Jag är medveten om att jag tagit upp detta delikata ämne i minst ett tidigare blogginlägg men bestämde mig efter brevet till SD-Kuriren för att göra det på nytt. Det kan ju också tänkas att alla mina trogna läsare inte uppmärksammat mitt tidigare inlägg i frågan.

Alltså var det så att ordet antisemitism myntades av den tyske skriftställaren och socialistiske ideologen Wilhelm Marr (1819-1904). Marr grundade till på köpet ett politiskt sällskap som fick namnet die Antisemitenliga. Marr, som föddes i Magdeburg ett år efter Karl Marx födelse, var som ung ateist och vänsterhegelian. Sedan den av alla tyska socialister hett emotsedda revolutionen 1848 misslyckats flydde Wilhelm Marr fältet och levde därefter sju år i Centralamerika.

Vd återkomsten till Tyskland och Hamburg var Marr en tämligen misslyckad affärsman och hade förändrat sin politiska utsyn. Han hade nu antagit ett rasbetonat synsätt och tyckte sig i representanter för det judiska folket se en negativ samhällskraft, något som möjligen kan ha haft att göra med att han hunnit gifta och skilja sig tre gånger varav två gånger med judinnor. I en av sina böcker, publicerad under tiden för Amerikanska inbördeskriget 1863, försvarade han även slaveriet som samhällelig institution.

1862 gav den flitige Marr även ut skriften Judenspiegel och 1879 Vom Jüdischen Kriegsschauplatz. Samma år kom även Marrs skrift Der Weg zum Siege des Germanenthums über das Judenthum ut i Bern i Schweiz. Det som skilde Marrs verk från alla andra antisemitiska skrifter vid denna tid var att Marr här myntade termen antisemitism.

Antisemitism var enligt Wilhelm Marrs språkbruk sak samma som, med Wikipedias ord, ”avståndstagande från och aktiv kamp mot judendomen”.  Marrs bok blev snabbt populär och trycktes i tiotalet upplagor, vilket även innebar att hans term antisemitism vann burskap på kort tid. Antisemitismen var den i Marrs ögon positiva idé som skulle användas i försvarssyfte mot den upplevda judiska anstormningen.

Wikipedias författare gör följande utläggning om Marrs syn: ”Trots den sedvanliga jargongen var hans antisemitism i första hand socialt motiverad, han ansåg att judefrågan var ett socialpolitiskt problem och uppmanade det utsugna folket att bekämpa den judiska kapitalismen, den gyllene internationalen.” Liknande tankar hade tidigare framförts av bland andra Karl Marx i uppsatsen Zur Judenfrage.

Karl Lueger påverkade Hitler.

Den myckenhet av antijudisk opinionsbildning som existerade i Europa vid denna tid, framförallt i Centraleuropa och Frankrike, gav även upphov till en politisk rörelse vilken i Österrike förde fram Karl Lueger (1844-1910) till borgmästarposten i den kosmopolitiska staden Wien. Adolf Hitler har i sitt världshistoriska pekoralverk Mein Kampf vittnat om den betydelse Luegers politik hade för honom och den framväxande nationalsocialismen.

Ordet antisemitism användes således under den beskrivna tidsperioden uteslutande för att beteckna en antijudisk inställning och, vilket måste inskärpas, har i praktiken aldrig använts på annat sätt. Det antal araber som vid denna tid fanns i Europa var ju också mycket lätt räknade, varför deras inflytande i samhället till skillnad från situationen i dag var obefintligt.

För att svara på frågan i blogginläggets rubrik: Nej, ”islamofobi” kan aldrig vara ”antisemitism” eller för den delen tvärtom. Ordet islamofobi, som av vänstern och andra professionella så kallade antirasister används i huvudsak för att brännmärka kritik av radikal islamism och jihadism, kunde i sig vara värt en längre utläggning.

Men det får i så fall bli en annan gång. Avslutningsvis är det fullt möjligt för medlemmar av ett visst folk att vända sig mot och komma att avsky den egna etniciteten. Detta fenomen kallas med en modern term oikofobi.