Det offentliga språkets förfall enligt Bengt Göransson

Bengt Göransson oroas med rätta  över det språkliga förfallet.

Den 6 mars lyssnade jag på ett intressant föredrag om det offentliga språkets förfall som hölls av gamla socialdemokratiska statsrådet Bengt Göransson. Föredraget hölls inför en fullsatt sal i ABF-huset i Södertälje och hade som paroll att man inte bör säga ”Tyck till”, ett uttryck som högeligen ogillas av Göransson.

Bengt Göransson var ledamot av Sveriges riksdag 1985-91, kultur- och skolminister 1982-89 samt utbildningsminister 1989-91. 2010 innehade han gästprofessuren till Torgny Segerstedts minne vid Göteborgs universitet och kom samma år ut med boken Tankar om politik. Göransson, född 1932, har ett gediget och långt förflutet inom socialdemokratin och har en särskild förkärlek för kultur och folkbildning. Han är även ansluten till nykterhetsrörelsen IOGT-NTO.

Det var alltså en riktig sosseräv som bjöd ABF-auditoriet på väl genomtänkta och hörvärda åsikter om det offentliga språket. Orsaken till att han avskyr uttrycket ”tyck till” förklarade han ungefär så här:

Om man ”tycker till” behöver man inte ta ansvar. De som lyssnar tar åsikterna mer på allvar om de är väl genomtänkta och inte bara uttryck för tyckande.

Enligt Göransson har såväl politiken som språket förtunnats och förflackats. Talaren citerade partibrodern Göran Persson, som vid något tillfälle undsluppit sig att politikens uppgift är att rätta till misstag. Så är det inte alls, menade Göransson:

Politiken är till för att utforma samhället, inte bara att rätta till det som blivit fel. Kommunerna har förvandlats till något slags serviceverksamhet snarare än att vara politiska organisationer.

Högt upp på Bengt Göranssons prioritetslista står att ”återerövra språket”. Han menar att det finns en rad termer som är mer tillkomna för att dölja än att förklara, vilket man bör vara observant på. Såsom ordet ”läkarintyg” som han förklarade ej längre finns – i stället heter det numera ”medicinsk utvärdering”. Göransson uppmanade vidare auditoriet att använda ordet ”medborgare” och ej ”skattebetalare”.

Fredrik Reinfeldt manipulerar språket.

Det är viktigt att fundera över det manipulativa språket, ansåg Göransson. Som exempel anförde han Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring 2011. Göransson konstaterade att Reinfeldt här kommit med en språklig innovation: i stället för ”utegångsförbud” för stökig förortsungdom talas det om ”helgavskiljning”. Ord som ”mattelyft” och ”fikabordet” vann inte heller förra statsrådets gillande – de är inte värdiga en regeringsförklaring som skall ha en mer högtidlig språkdräkt.

Göransson:

Förmodligen ville Reinfeldt ”göra sig gemen”, som min farmor brukade säga. Men det är allvarligt när orden inte får betyda något, när orden skall dölja.

Jag skulle vilja bidraga med ett exempel beträffande statsministern som Bengt Göransson avstod från att ta upp. Det gäller det ständigt återkommande mantrat ”invandring berikar”. Detta om något är ägnat att dölja alla de problem som svensk immigrationspolitik för med sig oavsett om den exekveras av borgare eller sossar.

Bengt Göransson uppmanade åhörarna att särskilt lyssna på metaforer, språkliga bilder, och gav några ganska dråpliga exempel – till exempel ”oro som äter sig in” och ”öppenhet som omfamnar”. Alltså rena floskler som saknar innehåll om man begrundar uttryckens (brist på)  innebörd. Ord och uttryck av detta slag var ingenting annat än ”sjölsjukeprosa”, enligt Göransson.

I slutet av föredraget citerade Göransson det strävsamma komikerparet Hasse & Tages lustmord på den svenska sjömansvisan med titeln ”Salta biten”. Detta som exempel på tomt och innehållslöst språkbruk, kan man tänka.Hasse & Tage lustmördade den svenska sjömansvisan.

http://www.youtube.com/watch?v=14l5pdArzyc

Länken ovan går till Sigge Fürsts obetalbara tolkning av Hasse & Tages visa.

Jag uppskattar i hög grad Bengt Göranssons traditionella syn på språk, utbildning och kultur, även om jag kanske inte håller med honom i varje stycke. Den kan i mina ögon betecknas som ett fint exempel på konservativt tänkande när det är som bäst!

Svenska artister (VIII): Lars Ekborg

 Lars Ekborg var en begåvad skådespelare och komiker.

Länken ovan går till Lars Ekborgs något burleska och samtidigt i folkdjupet älskade monolog ”Bunta ihop dom”. Monologen, som skrevs 1968 av Yngve Gamlin och Beppe Wolgers, driver friskt med diverse svenska fördomar och icke minst med den norrländska macho-stilen. Den framförs på ett oefterhärmligt sätt av den alltför tidigt bortgångne Ekborg.

Frågan är om en sådan monolog vore tänkbar i dag med den skenande politiska korrekthet som nog kan anses utgöra ett allvarligt hot mot vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Jag vågar inte ens här i skrift återge Ekborgs ord om vad man bör göra med ”kärringar över 40” eller den folkgrupp som numera kallas samer…Redan då monologen spelades i radion varnades det för den innan den sändes.

Men lyssna så får ni höra själva!

En annan klassiker som också den är svår att föreställa sig i dagens läge är ”Ormet kruper” med Roffe Bengtsson (1931-76) och Sten Ardenstam (1921-93):

Så här får man knappast skämta om och med invandrare och deras tungomål i dag om man inte vill bli polisanmäld för ”hets mot folkgrupp” och/eller kallad ”rasist” eller liknande. På den tiden var folk i gemen inte lika lättkränkta som man blivit under dessa yttersta av dagar.

I ”Sommaren med Monika” spelade Ekborg mot sköna Harriet Andersson.

Men det är om Lars Ekborg detta avsnitt i min bloggserie ”Svenska artister” skall handla. Ekborg föddes i Uppsala på dåvarande Svenska flaggans dag (numera uppgraderad till nationaldag) den 6 juni 1926 och avled i levercancer på Ängelholms lasarett  den 7 oktober 1969.

Lars Ekborg torde ha varit en av våra mest begåvade skådespelare och komiker någonsin. Han föddes således i Uppsala men växte upp i Västerås; Ekborg var för övrigt en tid ordförande i den gamla fina idrottsföreningen IK Franke i gurkstaden. Han kom sedan in på Dramatens elevskola i Stockholm, där några av hans kurskamrater var sedermera kända namn såsom Max von Sydow, Margaretha Krook, Yvonne Lombard, Ingrid Thulin och Jan-Olof Strandberg.

Filmdebuten skedde i Nils Poppe-filmen ”Tappa inte sugen” 1947, där Ekborg spelade en telegrampojke. En betydligt mer minnesvärd insats gjorde Lars Ekborg 1953 i ”Sommaren med Monika” i regi av Ingmar Bergman efter en bok av Per Anders Fogelström med en lättklädd och sensuell  Harriet Andersson som motspelerska. Ännu en känd Ekborg-film är den absurda komedin ”Att angöra en brygga” i regi av Tage Danielsson 1965.

Monica Zetterlund framför här filmens välkända ledmotiv:

Lars Ekborg spelade vidare med i en rad ”Lilla Fridolf”-filmer och avslutade sin filmiska bana dödsåret 1969 med den av amerikanskan Susan Sontag regisserade ”Duett för kannibaler”, där även skådisar som Gösta Ekman och Agneta Ekmanner medverkade. Men det är nog som komiker vi främst minns Lars Ekborg, som var en föregångsman inom stå-upp-komiken tillsammans med exempelvis Roffe Bengtsson.

”Skattkammarö”-gänget. Från vänster Lars Ekborg, Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg.

Lars Ekborg spelade med i revyer och musikaler på Oscarsteatern och Intiman i Stockholm och samarbetade med storheter såsom Povel Ramel, Beppe Wolgers  samt tandemet Hasse (Alfredson) och Tage (Danielsson). Han framträdde även i Kar de Mumma-revyn på Folkan. Ekborg blev rikskänd genom att medverka i humorprogram av typ Partaj och Estrad i dåtidens enkanaliga och svart-vita riks-TV.

En verklig hit är här sketchen ”Skattkammarön” från Estrad 1967 där Ekborg spelar mot Margaretha Krook, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg: sketchen har givit upphov till bevingade uttryck såsom ”Vem fan är Nisse Hult?” samt ”Ta dig i brasan”.

Se, lyssna och njut:

Lars Ekborg höll ett högt tempo och arbetade kopiöst mycket. För att orka med både krökade och rökte han i stora mängder. Slutet kom i levercancer vid endast 43 års ålder. Han efterlämnade hustrun Lola samt barnen Maud, Dan och Anders Ekborg. Samtliga är verksamma inom teaterbranschen – Maud (född 1954) som maskör samt Dan ( 1955) och Anders (1960) som skådespelare och sångare.