Jimmy Carter: odugligaste USA-presidenten i modern tid

Jimmy Carter bröt som president med det fria Kina, Taiwan, och erkände det röda Kina diplomatiskt.

Inte ens SVT kan utnämna Jimmy Carter till en av USAs största presidenter. När TV-bolaget nyligen sände ett hyllningsporträtt av landets 39e president valde man istället att ta fasta på Carters musikintresse och kallade honom ”rock´n roll-presidenten”.

Inför presidentvalet den 2 november 1976 hade den ansedda amerikanska tidskriften Newsweek på omslaget den talande rubriken Niceguyin´ his way to the White House, en tämligen oöversättbar mening som gick ut på att jordnötsfarmaren James Earl (Jimmy) Carter skulle kunna bli president genom att framstå som en nice guy (bra kille).

Sagt och gjort: Carter vann valet mot den sittande presidenten Gerald R. Ford från Michigan med de jämna siffrorna 50,1 mot 48,0 procent. Det som fällde avgörandet var förmodligen det faktum att Ford i en debatt förnekat att det av Moskva dominerade Östblocket var ockuperat – något som alla med undantag för Ford visste att det var. Fords beslut att benåda sin företrädare Richard Nixon från alla eventuella brott i samband med Watergate-affären kan också ha spelat in. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jimmy_Carter

James Earl Carter föddes den 1 oktober 1924 i Plains i sydstaten Georgia och närmar sig således de hundra. Han och hustrun Rosalynn har fyra vid det här laget mycket vuxna barn där sladdbarnet Amy, född 1967, är det yngsta. Carter var guvernör i Georgia 1971-75 och vann nationell (och internationell) uppmärksamhet då han kandiderade till att bli det Demokratiska partiets företrädare i presidentvalet 1976.

Carters förnämsta storpolitiska bedrift var värdskapet för de så kallade Camp David-avtalen den 17 september 1978, då Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin satte sina namnteckningar under avtal som reglerade relationerna mellan de båda Mellanöstern-kombattanterna. Avtalen stadgade vidare att Palestina-frågan skulle lösas på fredligt sätt och att Gaza och den så kallade Västbanken (Judéen och Samarien) skulle få självstyre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Camp_David-avtalen

I övrigt präglades Jimmy Carters fyra år korta presidentperiod, med Walter Mondale som vicepresident, av problem och bekymmer. Värst var det utdragna, 444 dagar långa gisslandramat i Teheran, då 52 amerikaner hölls som gisslan av en grupp iranska studenter som stödde ayatollah Khomeinis islamistiska revolution. Dramat varade mellan den 4 november 1979 och den 20 januari 1981; gisslan släpptes några minuter efter det att republikanen Ronald Reagan flyttat in i Vita huset. Många menar att gisslankrisen var huvudorsaken till Carters nederlag i presidentvalet i november 1980. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gisslankrisen_i_Iran

I ett misslyckat försök till fritagning av den amerikanska gisslan i form av Operation Eagle Claw den 24-25 april 1980 dog åtta amerikanska militärer och en civil iranier då en helikopter och två transportplan kraschade i öknen. Misslyckandet befäste Carters rykte om att vara svag och ineffektiv. https://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Eagle_Claw

Mot slutet av Jimmy Carters enda mandatperiod i Vita huset tog sig Sovjetunionen för att invadera Afghanistan. Kriget som följde varade 27 december 1979 till 15 februari 1989. Den naive söndagsskolläraren Carter, som ditintills gått hårt in för avspänning mellan stormakterna USA och Sovjet, chockades av den sovjetiska våldsutvecklingen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Afghansk-sovjetiska_kriget

Som en hämnd på Moskva utropade han en amerikansk/västlig bojkott av de olympiska spelen i Moskva 1980; Sovjet och öststaterna svarade med att bojkotta OS i Los Angeles 1984. Det skall också sägas att USA och västvärlden backade upp de islamistiska mujaheddin-krigarna i Afghanistan med pengar och vapen, bland annat handburna så kallade Stinger-robotar.

Ytterligare en faktor som inverkade menligt på Carters presidentskap var olje- och bensinkrisen 1979, vilket uppstått som en följd av de oroligheter i Mellanöstern som blev resultatet av den islamistiska revolutionen i Iran då shahen Reza Pahlavi störtades av den tidigare landsflyktige ayatollahn Ruhollah Khomeini. USA svarade med att etablera priskontroller. https://sv.wikipedia.org/wiki/Oljekrisen_1979

Vidare bör också något sägas om att Förenta staterna under Jimmy Carters tid i Vita huset lade om sin Kina-politik. Efter att tidigare ha erkänt den antikommunistiska Republiken Kina på Taiwan som den sanna representanten för Kina undertecknade Carter och det röda Kinas ledare Deng Xiaoping i januari 1979 ett avtal som lämnade det frihetliga Taiwan ute i kylan.

Till Jimmy Carters mörkare sidor hör hans envetet anti-israeliska politik som medfört anklagelser om antisemitism. Under sitt fredsmäklande efter presidenttiden har Carter till synes trivts avsevärt bättre i sällskap som består av representanter för terrorgrupperingar såsom Hamas, Hezbollah och Fatah än med representanter för Mellanösterns enda demokrati, Israel. Med tanke på att Carter religiöst sett tillhör baptismen, en kristen inriktning som normalt är klart pro-israelisk, förefaller detta egendomligt.

Carters ynkliga Israel-hat framgick med önskvärd tydlighet av hans bok Palestina. Peace Not Apartheid 2006, där författaren menar att i Israel råder rasåtskillnad av sydafrikansk boer-modell. https://www.jewishvirtuallibrary.org/carter-rsquo-s-calumny-a-review-of-quot-palestine-peace-not-apartheid-quot

Jimmy Carter är inte ointelligent. Han är utbildad civilingenjör med kärnfysik som huvudämne och tjänstgjorde under Andra världskriget som sjöofficer. I mina ögon fattas det emellertid något i hans moraliska utrustning och allmänna vandel som gör att han måste räknas som den odugligaste amerikanske presidenten i modern tid.

Att Jimmy Carter gillar rock´n roll imponerar kanske på en eller annan svensk TV-tittare. Själv ställer jag mig kallsinnig.

Den nya terrorvågen i Israel

Chefen för Israels försvarsmakt, general Aviv Kochaviv, har bråda dagar.

När detta sätts på pränt har minst elva personer dött i upprepade terrorattacker i Israel under senare tid. Ett av mordoffren var en israelisk fembarnspappa medan två var ukrainska medborgare. En polisman har också skjutits till döds. Detta var den blodigaste terrorveckan i Israel på flera år. https://www.varldenidag.se/nyheter/fembarnspappa-och-ukrainare-doda-i-ny-terrorattack-i-israel/repvcD!6W9GxoA1gsLWg9kddFE8CQ/

Bland dem som skarpt fördömt de palestinaarabiska terroristdåden märks Förenta nationernas (FN) generalsekreterare António Guterres. ”Such acts of violence can not be justified and must be condemned by all”, fastslog Guterres som leder en organisation som vanligen inte har mycket till övers för Israel. https://news.un.org/en/story/2022/03/1115082

Terrorrörelserna Hamas, Hezbollah och Islamic Jihad har, föga oväntat, prisat attackerna. Flera av terroristerna uppges ha sympatiserat med Islamiska staten (IS).

Det av illdåden som skördade flest dödsoffer ägde rum i Ya´bad, en mindre stad belägen i Samarien på den så kallade Västbanken. Det rörde sig om fem personer, varav tre israeler och två ukrainska medborgare. Skytten uppges ha varit en svartklädd man som tros ha jobbat på en byggarbetsplats i närheten av mordplatsen. Han sköts till döds av israelisk polis.

Den israeliske premiärministern Naftali Bennett kommenterade dådet med att ”Israel står inför en ny terrorvåg.” Även Fatahs ledare Mahmoud Abbas sägs ha fördömt dådet. Denne har tidigare tillämpat principen att fördöma palestinaarabisk terrorism på engelska samtidigt som han har hyllat terroristerna på arabiska. Hur det ligger till den här gången vågar jag inte spekulera i.

Tidigare hade en israelisk arab rammat en cyklist med sin bil varvid cyklisten avled. Därefter fortsatte vederbörande med att hugga ihjäl tre personer med kniv utanför ett shoppingcenter. Fem dagar senare mördades två israeler och två poliser av två araber i Hadera i Haifa-distriktet sedan gärningsmannen öppnat eld vid en busshållplats.

Den tredje dödliga attacken under den blodiga veckan ägde rum på en gata i Bnei Brak, en ultra-ortodox stad öster om Tel Aviv med 145 000 invånare och enligt uppgift världens femte mest tätbefolkade stad.

FN-chefen António Guterres uppmanade till ett omedelbart stopp för våldet och uttryckte sina ”heartfelt condolences” till de dödades och skadades familjer. Om den kroniskt Israel-fientliga svenska sosseregeringen beklagat det mot Israel riktade våldet så har det undgått mig.

Historien om kampen mot islam och islamistisk terror

Attackerna den 11 september 2001 gav upphov till Kriget mot terrorn.

Det var efter attackerna mot World Trade Center i New York och försvarshögkvarteret Pentagon i USA den 11 september 2001 som USAs president George W. Bush proklamerade vad som kallats Kriget mot terrorn. Kampen mot den så kallade islamistiska terrorismen kan dock noga taget sägas ha inletts redan med islams grundare Muhammeds födelse år 570.

Muhammed bin Abdullah sägs ha blivit född i Mekka i det nuvarande Saudiarabien år 570. Han var först verksam som kameldrivare och handelsman men utvecklades till att bli en religiös, militär och politisk ledargestalt som enade stammarna på den Arabiska halvön. https://sv.wikipedia.org/wiki/Muhammed

När Muhammed var runt 40 år gammal fick han enligt traditionen av ärkeängeln Gabriel sina första av de andliga uppenbarelser som av hävd ligger till grund för Koranen. Inom islam anses Muhammed vara den siste profeten efter Jesus, som islam betraktar som en viktig profetgestalt. Muhammed avled i Medina år 632 efter att, med avstamp i slaget vid Badr den 17 mars 624 då Muhammeds monoteistiska styrkor besegrade Mekkas polyteistiska trupper, ha inlett fler än blodiga 27 fälttåg och räder mot bland andra judar och kristna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Badr

Karl Martell stoppade saracenerna. Emedan Muhammed trots sammanlagt elva hustrur inte hade förmått producera någon manlig avkomma tog andra personer i hans omgivning över hans ledarskap. Under ledning av dessa lyckades muslimska arméer på mindre än 100 år erövra Syrien, Irak, Jerusalem, Persien, Sudan och Nordafrika. Inbrytningar gjordes även i Asien, delar av Indien, Afghanistan, Kina, Indonesien och Filippinerna.

Under 711-13 invaderar muslimska trupper av moriskt ursprung Spanien från Nordafrika och lägger därmed grunden till det muslimska riket Al-Andalus som ägde bestånd ända till 1492, det år då Christofer Columbus anlände till Amerika. https://sv.wikipedia.org/wiki/Al-Andalus

Muslimerna, eller saracenerna som de ofta benämndes, var emellertid inte nöjda med sina besittningar på den Iberiska halvön utan planerade även expandera in i västra Europa. Genom att gå segrande ur slaget vid Poitiers i den centrala delen av Frankrike kunde dock merovingerhövdingen Karl Martell (Charles Martel), ”Hammaren”, sätta stopp för den tilltänkta expansionen. Martell titulerades rikshovmästare (major domus) i dåtidens Frankiska rike och var farfar till Karl den store. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/01/16/je-suis-charlie-martel-nagot-om-muslimernas-betvingare/

Det historiskt mest uppmärksammade avsnittet i kampen mot islam och islamism handlar om korstågen. Totalt anordnades nio av kyrkan auktoriserade större och en hel radda mindre korståg – det första inleddes 1096 och det sista 1271.

Förföljelsen mot de kristna i Det heliga landet gav upphov till korstågen.

De nio korstågen. Om upprinnelsen till korstågen skriver Joseph Francois Michaud (1767-1839), ledamot av den franska akademien, följande i sin klassiska bok Korstågen med 100 helsidesillustrationer av Gustave Doré (sidan 24): ”Andra olyckor drabbade emellertid kristendomens bekännare i Palestina. De förbjöds att fira gudstjänst, de flesta kyrkorna byggdes om till stall, och Den heliga gravens kyrka blev fullständigt raserad. Många kristna jagades ut ur Jerusalem och utbredde sig i alla länder i Orienten.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Korst%C3%A5g

Saracenernas angrepp på kristna i Det heliga landet och kristna pilgrimer på väg dit ledde till att en kraftfull opinion uppkom inom kristenheten: någonting måste göras åt detta. Det utmynnade i att påven Urban II vid kyrkomötet i franska Clermont den 27 november 1095 proklamerade ett kombinerat pilgrims- och fälttåg.

Korstågen, som huvudsakligen gick till Levanten och Egypten, var avsedda att bekämpa vad som uppfattades som kyrkans fiender och med det specifika målet att befria Jerusalem och Det heliga landet från islamsk överhöghet. De var en kombination av pilgrimsfärder och av Gud genom påven sanktionerade heliga krig. Deltagande i korstågen ansågs vara en form av botgöring och den som stupade räknades som martyr.

Saladin och Rikard Lejonhjärta. År 638 hade det islamiska kalifatet utökat sin makt till att omfatta Jerusalem. Staden erövrades 1099 av korsriddarna, vilka anställde blodiga massakrer på stora delar av den judiska och muslimska befolkningen. Invånarantalet sjönk nu från 70 000 till 30 000.

Ett resultat av de kristnas erövring av Jerusalem blev inrättandet av konungariket Jerusalem med Gottfrid av Bouillon, som själv föredrog titeln Den heliga gravens beskyddare, som förste konung. Riket sträckte sig från Beirut i norr till Gaza i söder. Knappt 100 år senare, 1187, återtogs Jerusalem av Saladin (Salah ad-Din Yusuf ibn Ayyub), som var av kurdisk härkomst och sultan av Egypten. Han gav upphov till dynastin ayyubiderna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Saladin  

Saladins främste motståndare var konung Rikard I Lejonhjärta av ätten Plantagenet från Normandie, som spelar en betydande roll i sir Walter Scotts berömda roman om korsriddaren Ivanhoe (1820) och i filmen Ivanhoe från 1982, där konungen i en minnesvärd rolltolkning spelas av Julian Glover. https://www.so-rummet.se/kategorier/rikard-lejonhjarta

RIkard Lejonhjärta spelad av Julian Glover i filmen Ivanhoe från 1982.

Det nionde och sista korståget startade 1271 och leddes av konung Edward I av England. Korsfararhären försvarade konungariket Jerusalems huvudstad Acre (Akko), beläget i vad som är dagens norra Israel. Akko, som anses ha minst 5000 år gamla anor, har historiskt kallats ”nyckeln till Palestina” på grund av sitt strategiska läge på en udde som sticker ut I Medelhavet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Akko

Acre hade 1104 erövrats av korsfararhären men hade 1187 återtagits av Saladin. 1191 återerövrades staden och fästningen av en korsfararhär under ledning av Rikard Lejonhjärta men återtogs 1290 av en muslimsk armé anförd av sultanen av Egypten, som brände ner den till grunden. De korsriddare i Johanniterorden som fanns på platsen tvingades fly till Cypern. Därmed var såväl konungariket Jerusalems som korstågens saga all.

Även svenska arméer har under 1100- och 1200-talen bedrivit något som med litet god vilja kan kallas korståg i österled med målsättningen att med vapenmakt tvinga de hedniska stammarna i Finland och Baltikum att omvända sig till kristendomen. https://sv.wikipedia.org/wiki/De_svenska_korst%C3%A5gen

Ingen ”fredens religion”. Islam kallas ibland av dess anhängare och aningslösa västerlänningar för ”fredens religion”, vilket är så långt från sanningen man rimligen kan komma eftersom så gott som alla islams landvinningar gjorts med svärdet i hand.

Inte mycket återstår av den forna korsriddarborgen i Akko (Acre) i norra Israel. Foto: Tommy Hansson

Paul Moorcraft skriver på följande sätt om Muhammed på sidan 26 i sin insiktsfulla bok Kampen mot islamistisk terorism (SMB förlag 2018, originalet 2015, 206 sidor):

Muhammed var inte någon fredsmäklare. Han inspirerade den mest dramatiska militära expansionen i världshistorien. De mongoliska horderna var inledningsvis kanske mer blodtörstiga och framgångsrika, men den islamiska erövringen av Arabien och imperiets häpnadsväckande expansion från Pyrenéerna till Kina måste ha utgjort ett obestridligt bevis för Guds välsignelser åt de muslimska krigarna och erövrarna.

Moorcraft påpekar att mongolernas välde sedan länge befinner sig på historiens soptipp, medan islam i de flesta av de erövrade områdena fortfarande utgör den styrande religionen och kulturen, och det språk som dominerar är arabiska. Det måste också understrykas att ingenstans där islam är den ledande religionen har något demokratiskt och frihetligt samhällsystem kunnat upprättas. Andra religioner och deras bekännare, i första hand kristna och judar, förföljs ofta obarmhärtigt.

Svidande muslimska nederlag¨. Från slutet av korstågen i form av Acres fall 1290 fram till våra dagar har det muslimska erövringståget fortsatt på olika sätt. 1308 upprättades det Ottomanska (Osmanska) riket av sultanen Othman (Osman) I. 1389 besegrade ottomanska styrkor i slaget på Trastfältet i Kosovo serber och ungrare vilket resulterade i att delar av Balkan och östra Europa ockuperades.

1453 erövras det kristna östromerska rikets huvudstad Konstantinopel av ottomanerna och får namnet Istanbul. Därmed faller det bysantinska riket (Bysans) till islam. 1463 erövras Bosnien. De islamiska stridskrafterna tvingas dock också inregistrera svidande nederlag. 1571 besegrar en kombinerad påvlig, spansk, maltesisk och veneziansk flottstyrka i grunden en mycket större men tekniskt underlägsen ottomansk flotta vid den grekiska staden Lepanto (Naupaktos). 10 000 kristna galärslavas befrias. Osmanerna flotta återuppbyggss dock snart och kan fortsätta sina slavräder under hela 1600-talet. Gatan Via Lepanto i Rom minner om slaget. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Lepanto

Det mest förödande nederlaget råkade emellertid de osmanska styrkorna ut för i slaget vid Wien i september 1683. En jättehär på 200 000 man med soldater från Turkiet och dess vasallstater Bosnien, Ungern, Serbien, Albanien, Grekland och Krim belägrade den österrikiska huvudstaden Wien mellan maj och september nämnda år. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Wien

Wien kunde räddas sedan Polens konung Johan III Sobieski i september kommit till undsättning med en här om 70 000 man. Det som fällde avgörandet var att polackerna genomförde den största kavallerichocken i Europas historia involverande 20 000 ryttare med en spjutspets bestående av 3000 lansiärer. Det medförde att den ottomanska hären skingrades och flydde i vild panik. Vid den efterföljande freden i Karlowitz tvingades Ottomanska riket överlämna Ungern, Transsylvanien och Slavonien till Österrike.

Den judiska staten Israel utropades den 14 maj 1948.

Konflikten Israel -”Palestina”. Det sönderfallande Ottomanska imperiet, som länge hade kallats ”Europas sjuke man”, upplöstes slutligen 1922 som en följd av nederlaget i Första världskriget. Dessförinnan hade i den så kallade Balfour-deklarationen – uppkallad efter den brittiske utrikesministern Arthur James Balfour – 1917 föranstaltats om att ett judiskt nationalhem skulle upprättas i det brittiska mandatet Palestina. https://sv.wikipedia.org/wiki/Balfourdeklarationen_(1917)

Staten Israel utropas av det israeliska Arbetarpartiets ledare David Ben Gurion som självständig stat i enlighet med FNs delningsplan den 14 maj 1948. Dagen efter gick ett antal arabstater, vilka avvisat delningsplanen, till ett förenat angrepp mot den judiska staten. Kriget 1948-49, som skulle följas av ytterligare krig och kriser med arabiska och israeliska intressen på spel, slutade emellertid med ett svidande nederlag för araberna/muslimerna.

I slutfasen av kriget lade Transjordanien (senare Jordanien) egenmäktigt beslag på de traditionella judiska områdena Judéen och Samarien på Jordanflodens västra sida (”Västbanken”), områden vilka annekterades av Israel efter Sexdagarskriget 1967 som slöt med en förkrossande seger för Israel. Palestinaaraberna har därefter i propagandan felaktigt hävdat att de egentligen har rätt att förfoga över Västbanken.

Konflikten mellan Israel och ”Palestina”, som aldrig varit någon självständig statsbildning, fortsätter att spela en viktig roll i den muslimska/arabiska propagandan. Den används mest som en ursäkt för väst- och demokratifientliga muslimska diktaturer – främst Iran – att fortsätta gräva ner sig i skyttegravarna. Dock bör framhållas att Israel bedrivit en förhållandevis framgångsrik diplomati visavi arabvärlden och i dag har fungerande relationer med icke minst en strategisk nyckelmakt som Saudiarabien. https://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-5269451,00.html

Khomeinis revolution i Iran. Startskottet för aggressiv och terrorbenägen islamism kom med den på ayatollah Ruhollah Khomeini inriktade revolutionen i Iran 1979. USAs president Jimmy Carter hade av opportunistiska skäl övergivit USAs mångårige allierade, shah Reza Pahlavi, vilket lämnade fältet fritt för Khomeini och hans shiamuslimska anhang av fanatiska mullor.

Islamiska staten /Kalifatet har genomfört ett stort antal spektakulära massmord.

Iran har därefter utgjort ett internationellt nav för fanatism, jihadism och islamism med omfattande stöd till exempelvis Hezbollah i Libanon och Hamas i Gaza, samtidigt som homosexuella hängs och kvinnor anklagade för äktenskapsbrott stenas i enlighet med sharialagarna. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/10/13/khomeini-den-moderna-islamistterrorns-fader-hjalptes-fram-av-carter/

1989 tvingades Sovjetunionen med svansen mellan benen dra sig tillbaka från Afghanistan efter att under en tioårsperiod ha misslyckats med att ta kontroll över landet. Gerillakrigarna i det så kallade mujaheddin, som under konflikten aktivt understötts av de amerikanska Reagan-administrationerna, utgjorde en bas för den kommande islamistiska terrorismen riktad mot väst.

Under perioden fram till den 11 september 2001 skedde under 1980- och 1990-talen en rad mer eller mindre uppmärksammade terrorattacker såsom angreppet mot USAs ambassad i Beirut 1983, då 63 personer omkommer. Senare samma år dör 299 personer när amerikanska och franska militärförläggningar bombas i samma stad. Vidare spelar jihadister från i stort sett världens alla hörn en synnerligen aktiv roll under krigen i det forna Jugoslavien 1991-95. 1999 inleder islamister terrorverksamhet i Tjetjenien.

Krig mot al-Qaida, Afghanistan och Irak. Al-Qaida blev synonymt med islamistisk terrorism då två kapade flygplan rammade World Trade Centers tvillingtorn i New York den 11 september 2001. Närmare 3000 människor dog. Ytterligare ett plan angriper en flygel i försvarshögkvarteret Pentagon varvid 125 människor i byggnaden och de 64 passagerarna dör. Ett fjärde plan kraschar på öppen mark i Pennsylvania, av allt att döma sedan passagerarna lyckats övermanna terroristerna. https://varldenshistoria.se/kriminalitet/terrorism/9-11-terrorattackerna-den-11-e-september-2001

De groteska terrordåden den 11 september 2001 blir startskottet för en kedja av händelser. President George W. Bush förklarar samma år krig mot Afghanistan och amerikanska trupper gör lika frenetiska som fruktlösa försök att spåra upp al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin. Usama spåras slutligen upp och skjuts till döds av en enhet amerikanska elitsoldater (Navy Seals) i Abbottabad i Pakistan den 2 maj 2011. Den soldat som avfyrade de dödande skotten heter Rob O´Neill. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WLJXBj/rob-oneill-38-dodade-bin-ladin

Två år senare angrips Irak, men nu har de amerikanska styrkorna bättre lycka – åtminstone när det gäller att spåra upp Iraks galne diktator Saddam Hussein. Denne ställs inför rätta, döms till döden och avrättas genom hängning den 30 december 2006. Kriget som helhet blir dock klart fiaskobetonat – några massförstörelsevapen hittas inte – och ger snarare en skjuts framåt åt terrororganisationen Islamiska staten (IS), även kallad Kalifatet, ISIS, ISIL och Daesh.

Islamiska staten har jagats bort. IS har sedan det bildades av tidigare al-Qaida-medlemmar 2004 genomfört otaliga ytterst grymma och bestialiska terrordåd; bland annat har västerländska biståndsarbetare halshuggits och tillfångatagna fiender bränts levande.

IS målsättning är att utifrån en fundamentalistisk tolkning av en wahhabistisk doktrin av den sunniislamiska inriktningen upprätta ett världsomspännande kalifat. Rörelsens samlande gestalt har varit shejk Abu Bakr al-Baghdadi, vilken sannolikt dödades vid ett ryskt flyganfall mot utkanterna av IS-fästet Raqqa i Syrien i maj 2017. IS har understötts frikostigt av Saudiarabien och andra rika sunnimuslimska arabstater. https://www.expressen.se/nyheter/is-ledaren-abu-bakr-al-baghdadi-ar-dod/

Den uzbekiske islamisten Rakhmat Akilov körde ihjäl fem oskyldiga människor i centrala Stockholm 2017.

Paul Moorcraft framställer i sin bok Kampen mot islamistisk terrorism Islamiska staten som ett potent hot mot västvärlden, och när boken först publicerades 2015 såg det onekligen ut på det viset. Därefter har dock rörelsen jagats bort från tidigare starka fästen i Syrien och Irak. Kampen för Kalifatet fortsätter dock i exempelvis Libyen, Afghanistan, Filippinerna och västvärlden genom spektakulära terrordåd.

När uzbekiern Rakhmat Akilov dödade fem oskyldiga personer och skadade många fler genom sin lastbilsattack på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017 hävdade han att han agerat på order av IS, som dock officiellt inte påtagit sig ansvaret för dådet. Akilov dömdes till livstids fängelse och utvisning. Han avtjänar sitt straff på Kumlaanstalten. https://www.expressen.se/nyheter/rakhmat-akilov-om-ordern-fran-is/

IS må ha tappat mark, men det islamistiska och jihadistiska hotet mot demokratin och friheten består och är enligt SÄPO alltjämt det främsta hotet mot vår säkerhet, samtidigt som samhället på olika sätt fortlöpande islamiseras.

Sossar anklagar SD för ”nazistiska rötter”…har själva en hel kyrkogård i garderoben!

Ingela Nylund Watz (S) ställer i LT den 2 mars frågan, om Södertäljes moderater vill samarbeta med SD. Den frågan överlåter vi med varm hand åt Moderaterna att besvara. Socialdemokraterna upprepar gärna att man inte kan tänka sig någon form av samarbete med SD, men att samverka med Vänsterpartiet med dess vidriga förflutna omfattande mångårigt stöd till Sovjetunionen och den kommunistiska massmordsideologin går utmärkt.

Lars Werner (till höger på bilden) från Vänsterpartiet kommunisterna, som i alla år ingått i socialdemokraternas regeringsunderlag, skakar hand med Rumäniens beryktade diktator Nicolae Ceausescu.

SD Södertäljes linje beträffande samarbete med andra partier är klar: vi är beredda att samarbeta med alla partier i fullmäktige under rätt förutsättningar. Nylund Watz osannfärdiga påhopp på vårt parti kräver emellertid ett bemötande.

Skrönan att SD skulle hämta sitt ursprung i ”nazismen och vit makt-rörelsen” blir inte sannare för att Nylund Watz blåkopierar Stefan Löfvens lögner från riksdagens talarstol. SD grundades i verkligheten 1988 huvudsakligen av tidigare medlemmar i de borgerligt sinnade missnöjespartierna Sverigepartiet och Framstegspartiet samt den tvärpolitiska, invandringskritiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt).

Riksdagsledamoten Ingela Nylund Watz påstående att SD röstade nej till ett socialdemokratiskt budgetförslag  med sänkt pensionärsskatt är en bedräglig verklighetsbeskrivning. Sanningen är att SD i första rundan yrkade bifall till eget budgetförslag med avsevärt större skatteminskning för pensionärerna än vad sosseförslaget förordade. När SD-förslaget föll såg vi ingen anledning att stödja den S-märkta helhetsbudgeten som var usel i de flesta andra avseenden.

Att Nylund Watz och S ogillar delar av SD-politiken kan vi stå ut med men kan inte undgå att notera, att hennes eget parti under de senaste åren tagit uppenbara intryck av SDs politik.

Sosseriet har plötsligt drabbats av insikten, att tiggeriet bör bekämpas.

Några exempel är den rödgröna regeringens införande av gränskontroller och en mer restriktiv immigrationspolitik, den plötsliga insikten att tiggeriet måste bekämpas samt nu senast ett planerat återinförande av allmän värnplikt. Det går säkert att leta upp andra exempel.

Inrikesminister Anders Ygeman (S)  yttrade enligt SVT Nyheter den 21 februari: ”Tillsammans måste vi bekämpa tiggeriet och dess orsaker.” Ett yttrande som sannolikt hade resulterat i anklagelser om ”rasism” och ”främlingsfientlighet” från S-håll för bara en månad sedan om det kommit från SD.

Att Socialdemokraterna är bra på att lägga beslag på andra partiers politik och göra den till sin egen vet vi redan, icke minst från kommunalpolitiken i Södertälje.

S-partiet är sällsynt illa skickat att anklaga andra för att vara rasistiskt eller nazistiskt anstuckna. S-riksdagsmannen tillika rasbiologen Alfred Petrén tillhörde dem som 1920 undertecknade den motion som lade grunden till världens första rasbiologiska institut. Detta kunde etableras efter regeringsbeslut 1922, då Hjalmar Branting (S) var statsminister. https://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_f%C3%B6r_rasbiologi

Skallmätning var en vanlig metod för att fastställa personers ”rasliga” identitet som användes på det av socialdemokraten Alfred Petrén initierade Rasbiologiska institutet.

1934-76 genomfördes, i enlighet med institutets riktlinjer, cirka 63 000 steriliseringar under åtta socialdemokratiska regeringar. Något som SD bevisligen inte har det bittersta ansvar för. http://politikfakta.se/2013/04/atta-socialdemokratiska-regeringar-godkande-63-000-steriliseringar-pa-rasbiologiska-institutet/

På tal om nazism deltog vidare så sent som 2009 ledande socialdemokrater som Mona Sahlin, Luciano Astudillo, Jan Eliasson och Lars Stjernkvist i pro-palestinska demonstrationer där flaggor som representerade inte bara terrorrörelserna Hamas och Hezbollah utan också hakkors förekom. I dag skänker den rödgröna regeringen miljarder i bistånd till ”det kära systerpartiet” Fatah och Palestinska myndigheten. https://www.svd.se/mona-sahlin-borde-valja-sitt-sallskap

Det går en rak linje till dessa från stormuftin av Jerusalem, Haj Mohammed Effendi Amin al-Husseini, som var en av Adolf Hitlers främsta uppbackare och som tillbringade krigsåren 1941-45 i Berlin som Hitlers uppskattade gäst. https://sv.wikipedia.org/wiki/Haj_Amin_al-Husseini

Stormuftin blev den palestinaarabiska sakens förste officielle talesman och efterträddes på sin post av den yngre släktingen Yassir Arafat som var en nära politisk och personlig vän med statsminister Olof Palme och utrikesminister Sten Andersson, båda S.

Det var för övrigt en av Hitlers absoluta favoritnazister, SS-mannen Otto Skorszeny, som på 1950-talet gav Fatah/PLO dess första lärospån i gerillakrigföring under sin tid som nära rådgivare till Egyptens regering. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/28/otto-skorszeny-hitlers-hjalte-som-blev-terrororganisator-och-mossad-torped/

Olof Palme (S) i hjärtligt umgänge med PLO-ledaren och terroristen Yassir Arafat.

När vi nu är inne på skeletten i den socialdemokratiska garderoben måste vi också beröra stödet genom åren till allehanda kommunistiska och/eller socialistiska länder och rörelser i Tredje världen: Castros Kuba, Nordvietnam under Vietnamkriget, Pol Pots Kambodja (Kampuchea), klanen Kims Nordkorea, MPLAs Angola, FRELIMOs Mocambique och PAIGCs Guinea-Bissau. Faktum är att Sverige alltjämt är en av de större givarna av så kallat humanitärt bistånd till Nordkorea under den bisarre diktatorn Kim Jong-un, världens sannolikt hårdaste diktatur; 40 miljoner av svenska skattepengar kanaliseras årligen via FN. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Korea/Sverige-och-Korea/

Det skulle vara intressant att veta hur Ingela Nylund Watz vill kommentera ovanstående tydligt S-märkta skelett i den partipolitiska garderoben. I själva verket har sossarna en hel kyrkogård undanstoppad!

Fotnot: Texten ovan är en något utökad version av ett debattinlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 11 mars 2017. Länkar har lagts in av mig. Förutom av denna bloggare är inlägget undertecknat av Beata Kuniewicz och Marius Kawecki, SD Södertälje: http://www.lt.se/opinion/debatt/den-som-har-skelett-i-garderoben-borde-inte-anklaga-andra

 

 

Hoppfull utveckling i Mellanöstern: Israel och arabstater närmar sig varandra

Saudiarabiens utrikesminister, Adel al-Jubeir, pekade ut Iran som det största hotet mot fred och stabilitet i Mellanöstern.

I Mellanöstern kan vi nu se en mycket intressant för att inte säga hoppfull utveckling vad gäller utrikespolitik och diplomati: ett närmande sker mellan den judiska staten Israel och muslimska arabstater kring Persiska viken.

Till stor del beror detta närmande på en gemensam syn på Iran som det största hotet i regionen. Saudiarabiens utrikesminister Adel al-Jubeir – https://en.wikipedia.org/wiki/Adel_al-Jubeir – som tidigare varit saudisk ambassadör i USA – har uttryckt det på följande sätt (min översättning från engelska):

Iran förblir huvudsponsor för terrorismen i världen. Man är fast besluten att omintetgöra ordningen i Mellanöstern, och inte förrän och om inte Iran ändrar sitt beteende är det mycket svårt att handskas med ett sådant land. https://m.asianbreakingnews.net/2017/02/saudi-arabia-leads-nations-in-condemning-iranian-foreign-policy/

Adel al-Jubeir, som är den andre saudiske utrikesministern som inte tillhör landets kungahus, fällde yttrandet om Iran på en säkerhetskonferens i München nyligen. Om inte Iran lägger om kurs, menade han, kommer detta att resultera i ”konsekvenser”. Saudiarabien har visare uppfattningen, att utvecklingen i Syrien kräver att Islamiska staten (IS) krossas och att Syriens diktator Bashar al-Assad avgår.

Hezbollahs Hassan Nasrallah hotade beskjuta en atomanläggning i Israel.

Angående USAs nye president Donald Trump menade al-Jubeir, att han är ”mycket optimistisk om Trump-administrationen” och att han såg fram emot att samarbeta med denna. Al-Jubeir talade om Trump som en ”problemlösare” och liknade honom vid USAs tidigare president Ronald Reagan.  ”Jag tror att framsteg kan göras i den arabisk-israeliska konflikten”, underströk den saudiske utrikesministern, ”om det finns en vilja att göra detta.” http://www.timesofisrael.com/praising-trump-saudi-fm-urges-progress-toward-israeli-arab-peace/

Också Israels försvarsminister, den tidigare utrikesministern Avigdor Liberman, uttryckte sig positivt om den diplomatiska utvecklingen vid konferensen i München: ”För första gången sedan 1948 är det största hotet för den moderata arabiska världen, den sunnitiska världen, för dem inte Israel, inte sionister och inte judar, utan Iran och iranska ombud.” http://www.jpost.com/Arab-Israeli-Conflict/For-first-time-Israel-isnt-the-moderate-Arab-worlds-biggest-threat-481982

Den israeliska atomanläggningen Dimona i Negevöknen.

Ett av Irans ”ombud” är den shiamuslimska terrorgrupperingen Hezbollah i södra Libanon. Dess generalsekreterare, fanatikern Hassan Nasrallah, skrävlade i ett tal nyligen om att Hezbollahs raketer har kapacitet att träffa alla strategiska mål i Israel inklusive den nukleära anläggningen i Dimona i Negevöknen. http://www.federaljack.com/tag/israels-dimona-nuclear-plant-in-the-negev-desert/

”Jag uppmanar Israel att inte bara evakuera ammoniaktanken från Haifa”, orerade Nasrallah, ”utan också att plocka isär kärnreaktorn i Dimona.” http://www.breitbart.com/jerusalem/2017/02/16/hezbollah-leader-warns-missiles-can-strike-israels-nuclear-reactor/

Yisrael Katz, Israels underrättelseminister, replikerade: ”Om Nasrallah vågar skjuta mot den israeliska hemmafronten, dess nationella infrastruktur, kommer hela Libanon att träffas.” http://www.palestinechronicle.com/israel-threatens-to-attack-lebanon-in-response-to-nasrallah-statements/

Qatars sändebud i Gaza, Muhammad al-Amadi, uppgav att han hade utmärkta förbindelser med israeliska representanter och var samtidigt kritisk mot Palestinska myndigheten.

Qatars särskilda sändebud i Gaza, Muhammad al-Amadi, sade nyligen att han har ”utmärkta” förbindelser med olika israeliska tjänstemän. Han ansåg vidare att den Palestinska myndigheten ”håller tillbaka” sina ansträngningar att förbättra situationen för det av den islamistiska terrorrörelsen Hamas styrda Gaza. Qatar har utlovat 100 miljoner US dollar för att återuppbygga vatten- och elstrukturer och byggnader i Gaza. http://elderofziyon.blogspot.com/2017/02/qatar-envoy-says-israel-more.html

Den Palestinska myndigheten, som kontrolleras av Fatah, uppges ha blivit mycket upprörd över att den palestinaarbiska nyhetstjänsten WAFA publicerat uppgifter om Qatars bistånd till Hamas, sannolikt därför att man själva vill lägga beslag på de sköna USA-dollarna.

Nikki Haley och USAs nya Israel-politik: obrottsligt stöd för Israel

Nikki Haley tänker som USAs FN-ambassadör inte acceptera fortsatt anti-israelisk retorik.

Det är nog inte för mycket sagt att Trump-administrationen inneburit en revolution vad avser USAs Israel-politik.

Ett uttryck för detta är president Donald Trumps val av Nikki Haley som Förenta staternas FN-ambassadör. Haley skrädde inte orden när hon kommenterade sitt första möte med FNs säkerhetsråd och dess månatliga sammankomst för att diskutera problemen i Mellanöstern. Här en länk till en video som återger vad Haley hade att anföra: http://www.israellycool.com/2017/02/20/watch-nikki-haley-rips-un-security-council-for-anti-israel-bias/

Kontrasten mot den islamvänlige Barack Obamas styvmoderliga behandling av Israel kunde inte ha varit större. ”Jag måste säga att det var en märklig upplevelse”, sammanfattade Haley sina intryck från mötet med säkerhetsrådet, där Sverige numera har en temporär plats.

Haley konstaterade att säkerhetsrådet under sin session, precis som vanligt, ensidigt fokuserade på kritik mot Mellanösterns enda demokrati, den judiska staten Israel. Ingenting alls om Islamiska staten (IS) och dess barbariska grymheter mot civilbefolkningarna i Syrien och Irak; ingenting om Iran och dess kärnvapenuppbyggnad; ingenting om Hezbollahs terror mot Israel; ingenting om Bashar al-Assads ansvar för kaoset i Syrien.

Nikki Haley inskärpte att USA står obrottsligt vid sin allierade Israels sida och inte längre kommer att tolerera FNs groteskt ensidiga hållning gentemot Israel och lika ensidiga stöd för palestinaaraberna. Med andra ord en eftertrycklig återgång till USAs traditionella stöd för Israel. Därmed förvandlas Obamas Israel-fientlighet till en historisk parentes.

USAs dåvarande FN-ambassadör Samantha Power lade, på order från Obama, ner sin röst i FNs säkerhetsråd vilket möjliggjorde antagandet av den Israel-fientliga resolution 2334.

En hållning som nådde sin kulmen strax före jul, då USA genom dåvarande FN-ambassadören Samantha Power i säkerhetsrådet för första gången på 50 år avstod från att inlägga sitt veto mot en Israel-fientlig resolution, i detta fall resolution 2334 om bosättningspolitiken i Judéen och Samarien (”Västbanken”), som därigenom kunde bifallas. Jag har skrivit följande därom på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/26/obamas-julklapp-till-israel-en-kniv-i-ryggen/

FNs anti-israeliska politik är en ledsam historia om arabisk bitterhet och antisemitism som pågått ända sedan det första Arabisk-israeliska kriget, som slutade med ett eftertryckligt nederlag för de fem arabstater som angrep den nybildade judiska staten. Här en länk till en text publicerad av Gatestone Institute, som utförligt belyser FNs anti-israeliska bigotteri: https://www.gatestoneinstitute.org/9772/un-bigotry-israel

Förbindelserna mellan Israel och Saudiarabien med flera stater kring Persiska viken har stadigt förbättrats.

Haley påtalade även att det faktiskt pågår en del för Israel positiva saker i Mellanöstern – exempelvis utvecklas de strategiska förbindelserna mellan Israel och arabiska stater som Saudiarabien, Qatar och Förenade arabemiraten på ett förmånligt sätt. Vad som förenar är icke minst synen på Iran som det stora hotet mot fred och stabilitet i regionen. http://www.huffingtonpost.com/samuel-ramani/why-israel-is-strengthening_b_11946660.html

Nikki Haley föddes 1972 som dotter till föräldrar med indiskt ursprung. Hon är en före detta ledamot i USAs representanthus som 2011-17 tjänade som delstaten South Carolinas första kvinnliga guvernör.https://sv.wikipedia.org/wiki/Nikki_Haley

Fastedagen Tisha b´Av: judarna minns sina katastrofer

 Västra tempelmuren: den enda återstoden av Serubbabels tempel. Foto: Tommy Hansson

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/07/judar-overfalls-pa-tempelberget-pa.html

Den judiska fastedagen, Tisha b´Av – den nionde dagen i månaden Av – högtidlighölls i år den 27 juli. Många judar hade efter vanligheten samlats vid Västra tempelmuren i Jerusalem för att minnas de båda templens förstörelse och en rad andra olyckor och katastrofer som genom historien drabbat det judiska folket. På det närbelägna Tempelberget befann sig ett gäng maskerade islamister som utsatte judarna för ihållande stenkastning.

När israelisk polis ingrep för att sätta stopp för stenkastningen barrikaderade sig islamisterna i al-Aqsa-moskén, där man bunkrat upp med ett betydande lager stenar, fyrverkerier och brandbomber. Polisstyrkan fick snabbt grepp om situationen genom att ta några steg in i moskén, som av muslimer anses vara förbjuden mark för judar, för att därigenom kunna stänga dörrarna och hindra islamisterna från att utöva sin terror mot de högtidsfirande judarna.

Fyra poliser hade skadats av islamisternas fyrverkerier innan beslutet att gå in i moskén togs för att därmed avvärja vad som kunde ha utvecklats till blodiga kravaller. Sex islamister greps. Läs alltid pålitliga och informativa sajten Jihad i Malmös beskrivning av händelseförloppet via länken överst!

På Tisha b´Av sörjer troende judar främst de båda templens förstörelse. Det första templet, som tillkommit under konung Salomos tid, förstördes den nionde dagen i månaden Av år 586 före Kristi födelse i samband med den babyloniske härskaren Nebukadnessar IIs invasion och förstörelse av Jerusalem. Det hade uppförts ungefär 400 år tidigare. En betydande del av det judiska folket bortfördes till den så kallade babyloniska fångenskapen. Detta skedde i tre omgångar, och det var vid den tredje omgången som det heliga templet lades i ruiner.

En tecknad version av Salomos tempel.

Mer om den babyloniska fångenskapen här:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Babyloniska_f%C3%A5ngenskapen

Judarna fick av den persiske konungen Kyros II (den store), som hade erövrat Babylonien, tillåtelse att återvända till Jerusalem för att återuppbygga templet. Det har beräknats att knappt 50 000 judar återvände efter fångenskapen, vilket innebär att en försvarlig andel föredrog att förbli i Babylonien. Ledare för den judiska samfälligheten i Jerusalem var en man vid namn Serubbabel, och det var efter honom det nya templet kom att uppkallas. Tongivande vid tempelbygget och när det gällde att återställa de gamla judiska skrifterna var emellertid Esra, som kallats ”den andre Mose”:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Esra

Konung Herodes den store lät cirka 500 år senare bygga ut Serubbabels tempel, vilket spelar en central roll i Nya testamentets berättelser om Jesu liv och gärningar. Jesus förutspådde att Jerusalems tempel skulle förstöras om det utvalda folket skulle misslyckas med att acceptera honom som Messias, och det var vad som skedde den nionde Av under general (och sedermera kejsare) Titus invasion år 70 i Herrens år. Den judisk-romerske historieskrivaren Josefus blev åsyna vittne till förstörelsen, som endast lämnade den västra tempelmuren intakt. Denna har förblivit det judiska folkets heligaste plats.

 På Masada – i dag en av Israels största turistattraktioner. Foto: Tommy Hansson

En judisk motståndsstyrka omfattande knappt 1000 män, kvinnor och barn barrikaderade sig i den försvarsanläggning som fanns på Masada, en klippa som höjer sig cirka 400 meter över den omgivande Negevöknen och lyckades hålla stånd mot romarna under ledning av prokuratorn Flavius Silva i cirka ett år. År 73 var dock motståndet brutet, och hellre än att falla i romernas händer valde försvararna att begå kollektivt självmord. Endast en handfull kvinnor och barn hittades vid liv i en grotta.

Efter romarnas härnadståg mot judarna, som i Rom manifesterades genom Titusbågen, vidtog för det judiska folket den till synes ändlösa och tröstlösa diásporan (förskingringen) som dock formellt ändade genom att staten Israel utropades den 9 maj 1948. Genom Israel har alla världens judar som vill ett eget land att bosätta sig i, låt vara att många fortfarande föredrar förskingringen.

Tisha b´Av är dock, som antyds ovan, icke begränsat till att minna om de båda templens förstörelse. Den i Israel välkände rabbinen Ari Enkin räknar upp ytterligare ett antal judiska katastrofer från biblisk tid till nutid som kan härledas till nämnda datum: http://unitedwithisrael.org/tisha-bav-its-meaning-and-observance/ Han börjar med den olycka som skedde i samband med att Mose sände ut tolv spejare att rekognoscera det av G-d utlovade Kanaans land, något som enligt traditionen ägde rum just den nionde i månaden Av.

Händelsen omtalas i Fjärde mosebokens trettonde kapitel. Tolv spejare, en från varje stam, sändes ut. Dessa var Sammua, Safat, Kaleb, Jigeal, Hosea, Palti, Gaddiel, Gaddi, Ammiel, Setur, Nahebi och Geuel. Mose ändrade i samband med utsändandet Hoseas namn till Josua. Spejarna begav sig i enlighet med Moses instruktioner norrut till Negev för att bli varse hur landet låg, hur människorna var, om landet var rikt eller fattigt med mera. Mer här:

https://www.biblegateway.com/passage/?search=4+Mosebok+13&version=SVL

Svensk kyrkomålning som visar den druvklase två av spejarna bar med sig tillbaka.

Vid avrapporteringen till Mose, dennes bror Aron och hela det israelitiska folket tycktes det råda samstämmighet om att det utlovade landet var mycket rikt, ja det ”flöt av mjölk och honung” enligt ett vittnesbörd. Bland annat medfördes en jättelik druvklase, som var så tung att två man fick bära den mellan sig på en grov stång. Problemet var, menade tio av de tolv utsända, människorna som bodde där: amalekiter, hetiter, jebuséer, amoréer och kananéer. Dessa var stora och kraftiga, några sades till och med vara ättlingar till en jätte och skulle med säkerhet besegra israeliterna. Den defaitistiska majoritetsrekommendationen blev därför att avstå från att tränga in i Kanaans land och bli kvar i öknen. Denna form av otro stred allvarligt mot G-ds intentioner för Sitt folk.

Endast Kaleb från Juda stam och Josua från Efraims stam, en del av Josefs stam, brann av stridslust och förordade att det var bara att köra på: de andra folken skulle säkerligen få eftertryckligt på käften med Guds benägna hjälp. Kaleb och Josua förblev dock i minoritet, och följden blev att judarna tvingades harva runt i öknen i 40 år till innan de kunde tåga in i Kanaans land. Då var Mose död och ledningen hade övertagits av den okuvlige Josua, som gick i spetsen vid den spektakulära erövringen av Jeriko.

Rabbi Ari Enkin räknar upp åtta exempel på tragedier och olyckor som drabbat judarna i anslutning till Tisha b´Av förutom templens förstörelse och spejarnas utsändande:

 Guldkalven: en symbol för folkets avgudadyrkan och skörlevnad.

Guldkalven

I Andra moseboken återges berättelsen om guldkalven. När Mose förblir uppe på Sinai berg för att ta emot stentavlorna med Guds bud, efter vad det väntande folket tycker är mer än lovligt länge, får menigheten av Moses broder och ställföreträdare Aron tillåtelse att av de ringar, örhängen och andra smycken man äger förfärdiga en kalv av guld. https://www.biblegateway.com/passage/?search=2+Mosebok+32&version=SVL

Denna skulle man vörda och tillbedja under sin ökenvistelse. Men inte bara det: under Moses bortovaro förföll folket också till omoral och allehanda skörlevnad, vilket gjorde att det straffades av Mose. Händelsen med guldkalven skall visserligen ha ägt rum den sjuttonde i månaden Tammuz, som dock är månaden närmast före Av.

Första korståget

Det första korståget drogs igång av påven Urban II, som i november 1095 höll ett eldande tal i katedralen i Clermont där han försäkrade åhörarna att ”Gud vill det”: Deus vult. Alltså en samfälld militär aktion från kristenhetens sida med målet att fördriva de muslimska seldjukerna från den heliga staden Jerusalem samt att säkra de kristna pilgrimsvägarna. Det så kallade korståget inleddes  officiellt den 15 augusti – alltså den nionde Av – 1096. http://varldenshistoria.se/his/paven-urbans-tal-blev-startskottet-foer-korstagen

 Urban II proklamerar den första korståget i Clermont: ”Deus vult”.

Redan innan korsfararna lämnat Tyskland hade tusentals judar, vilka liksom muslimerna sågs som Guds och kristendomens fiender, angripits och dödats. Enligt rabbi Enkin dödades 1,2 miljoner judar som en följd av det första korståget.

Judarna fördrivs från England

År 1290, under konung Edvard Is regering, fördrevs judarna från England. Det sker cirka hundra år efter de händelser som skildras i Walter Scotts berömda roman om riddaren Wilfred av Ivanhoe, vars persongalleri omfattar bland andra den förmögne juden Isak av York och dennes vackra dotter Rebecca vilka råkar ut för en rad otrevligheter. Judarna stängs därefter ute från England i 300 år. Fördrivningen ägde rum den 18 juli 1290, motsvarande den nionde Av.

Judarna fördrivs från Frankrike

Fördrivningen av judarna i Frankrike skedde den nionde Av 1306, eller den 22 juli, då Filip IV, ”den sköne”, satt på landets tron.

Judarna fördrivs från Spanien

Den 31 juli, det vill säga den nionde Av, fördrivs judarna från Spanien år 1492. Ferdinand den katolske av Aragonien var då spansk konung och Isabella av Kastilien hans drottning i det förenade spanska kungadömet. Samma kungapar som samma år bekostade Columbus upptäcktsfärd till Indien (fast det i realiteten var Nordamerika han nådde fram till).

 Skrivbordsmördaren Heinrich Himmler – Förintelsens arkitekt.

Tyskland går med i Första världskriget

Den 1 augusti, således den nionde Av, 1918 inträder Tyskland under kejsar Wilhelm II på Österrike-Ungerns sida i det krig som senare skulle gå till hävderna som Första världskriget. De katastrofer Tyskland skulle råka ut för, främst i samband med Versailles-freden, leder fram till Förintelsen av vid pass sex miljoner judar under Andra världskriget.

”Den slutliga lösningen” godkänns

SS-chefen, Heinrich Himmler, mottog den 2 augusti 1941, nionde Av, formellt klartecken från det tyska nazistpartiet NSDAP på att ”den slutliga lösningen” av det så kallade judeproblemet kunde igångsättas. De praktiska riktlinjerna drogs sedan upp vid en konferens i Berlin-förorten Wannsee under ledning av Reinhard Heydrich i januari 1942.

Judarna i Warszawaghettot deporteras

Den nionde Av, den 23 juli, 1942 inleddes nazisternas deportation av judarna i Warszawas ghetto. De flesta av dessa gasades ihjäl i utrotningslägret Treblinka. Mer om Warszawa-ghettot här: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/10/07/det-judiska-polen-iii-warszawagettot/

 Jewish Community Centre i Buenos Aires efter sprängningen.

Rabbi Ari Enkin framhåller att även den tionde Av är förknippat med judiska tragedier. Så var det exempelvis detta datum, eller den 18 juli, 1994 som the Jewish Community Centre i Buenos Aires utsattes för ett självmordsmördarbombattentat utfört av Hezbollah-anknutna terrorister. 85 människor dog och omkring 300 skadades. I Argentina finns omkring 200 000 judar. https://en.wikipedia.org/wiki/AMIA_bombing

Det var slutligen också den tionde Av, den 15 augusti, 2005 som Israel lämnade Gaza och därmed lämnade spelfältet fritt för Hamas, en av världens mest hänsynslösa terrorrörelser.

Praktiserande judar förväntas under Tisha b´Av iakttaga fasta samt inte ha sex, dricka, bada eller tvätta sig. Inte heller skall läderskor bäras. Undantag får göras av hälsoskäl.

 

Nordkorea-Iran-Ryssland i vapensamarbete: USA tittar bort

 Nordkoreansk robot på parad.

”North Korea supplied several shipments of missile components to Iran during recent nuclear talks and the transfers appear to violate United Nations sanctions on both countries, according to U. S. intelligence officials.”

http://freebeacon.com/national-security/north-korea-transfers-missile-goods-to-iran-during-nuclear-talks/

Ovanstående analys görs av den amerikanske utrikes- och säkerhetsjournalisten Bill Gertz på sajten The Washington Free Beacon den 15 april. Gertz hänvisar till information från uppgiftslämnare som föredrar att vara anonyma om att minst två leveranser av robotdelar från Nordkorea till Iran har skett sedan september förra året.

Uppgifterna blixtbelyser den kritik som riktats mot det ramavtal som förhandlats fram av den USA-ledda västvärlden, Kina och Ryssland å ena sidan och Iran å den andra – enligt kritiken misslyckas avtalet med att ta ställning till Irans robot- eller missilprogram, vilket är av central betydelse för Irans möjligheter att framställa kärnvapen. Skarp kritik mot ramavtalet har bland annat förekommit i den amerikanska kongressen.

Leveranserna skall inkludera varor som omfattas av the Missile Control Regime, en frivillig överenskommelse bland 34 länder som begränsar överförandet av missiler samt delar av system med en räckvidd som överskrider 186 engelska mil, det vill säga längre än knappt 300 kilometer. Enligt en tjänsteman som Gerts varit i kontakt med har bland annat motorer med stor omkrets levererats från Nordkorea till Iran, vilka skulle kunna användas i ett framtida iranskt robotsystem med lång räckvidd.

Till yttermera visso belade FN:s säkerhetsråd i juni 2010 Iran med sanktioner på grund av landets illegala anrikningsprogram för uran. Dessa sanktioner syftade till att blockera Iran från att få tillgång till teknologi relaterad till robotar med kärnvapenkapacitet. De tjänstemän som försett Gertz med uppgifter menar att leveranserna från Nordkorea till Iran tycks bryta mot nämnda sanktioner.

 Många menar att Obama säljer ut Israels säkerhetsintressen till Iran.

Vapenleveranser från Nordkorea till mullornas Iran har i själva verket ägt rum sedan början på 1980-talet, då ayatollah Khomeini var högste iranske ledare. Nordkoreanerna, som då leddes av Kim Il-sung, levererade kompletta Scud-missiler samt produktionsteknologi som Pyongyang använde för att utveckla Nodong-roboten med en räckvidd på 630 engelska mil, närmare hundra svenska mil. Även andra robotar och robottteknologi har levererats.

Enligt ett telegram från oktober 2009, som blivit offentligt genom Wikileaks, har de nordkoreanska leveranserna spelat en nyckelroll för Irans strävanden att modernisera sin robotteknologi: ”This technology would provide Iran with more advanced missile technology than currently used in its Shahab-series of ballistic missiles and could form the basis for future Iranian missile and /space launch vehicle/ design.” 

Ytterligare ett telegram från september 2009 avslöjar att Irans Safir-raketer använder styrmotorer som troligen kommer från Nordkorea och baserade på ballistiska missiler av typ SS-N-6, härrörande från sovjettiden, som avfyras från ubåtar.

Det är för närvarande Spanien som sedan januari i år ansvarar för FN:s sanktionskommitté. Landet meddelade nyligen att det inte kommunicerat med USA sedan spanjorerna tog över ansvaret.

Till kritikerna av det ramavtal som ingicks i schweiziska Lausanne den 2 april hör den förre amerikanske FN-ambassadören John Bolton. Denne har påtalat att missil- och teknologiöverföringarna från Nordkorea till Iran bryter mot FN-sanktionerna riktade mot Iran, men också mot de sanktioner avseende kärnvapen- och robotteknologi Nordkorea utsattes för 2009 vilka förbjuder att exportera sådana komponenter som nu levererats till Iran.

 John Bolton, tidigare amerikansk FN-ambassadör, är kritisk till Iran-avtalet.

Bolton citeras på följande sätt i Bill Gertz artikel:  ”And if the violation was suppressed within the U. S. government, it would be only too typical of decades of practice. Sadly, it would also foreshadow how hard it would be to get honest reports made public once Iran starts violating any deal.”   

Även den före detta CIA-analytikern Fred Fleitz är mycket kritisk till hur Obama-administrationen hanterat rapporterna om den nordkoreanska teknik- och robotöverföringen till Iran och citeras:

The Obama administration has excluded all non-nuclear Iranian belligerent and illegal activities from its nuclear diplomacy with Iran. Iran´s ballistic missile program has been deliberately left out of the talks even though these missiles are being developed as nuclear weapon delivery systems.”

Inte heller, framhåller Gertz i sin informativa artikel, har Irans roll som sponsor av internationell av terrorism framförallt i Mellanöstern – där Iran backar upp exempelvis Hamas i Gaza och Hezbollah i Libanon – beaktats i de förhandlingar som ledde fram till ramavtalet i Lausanne den 2 april.

Såvitt jag kunnat utröna har de nordkoreanska robot- och teknologiöverföringarna från Nordkorea till Iran – två länder som brukar betecknas som ”skurkstater” – inte alls uppmärksammats i vare sig svenska eller internationella medier, med ett undantag: Israel, det land som i första hand löper risk att utsättas för iranska kärnvapenattacker.

Den israeliska tidningen Arutz Sheva, som refererar till artikeln i The Washington Free Beacon, skriver om den amerikanska regeringens uppenbara ovilja att sätta sökarljuset på de nordkoreanska och iranska sanktionsbrotten med följande ord: ”US president Barack Obama was given  details of the shipment in his daily intelligence briefings, but the officials say the information was hidden from the UN by the White House so that it would not take action on the sanctions violations.”

Hela artikeln här:

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/194088#.VTO22JscRMs

För Barack Obama och den amerikanska administrationen har det av allt att döma varit viktigare att snabbast möjligt få fram ett avtal, och därmed framstå som mänsklighetens räddare undan ett eventuellt kärnvapenkrig, än att på allvar komma till kärnan av det iranska hotet mot omvärlden och då framförallt den judiska staten Israel.

Om det med få undantag rått största möjliga internationella tystnad om Nordkoreas leveranser till Iran av ovan skisserat slag, har Rysslands beslut nyligen att återuppta robotförsäljning till Iran rönt viss om än begränsad uppmärksamhet.

Robot avfyras från iranskt örlogsfartyg.

Svenska YLE hade den 13 april en artikel med rubriken: ”Ryssland börjar sälja missiler till Iran igen.”

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/04/13/ryssland-borjar-salja-missiler-till-iran-igen

Det rör sig heller inte om vilka robotar/missiler som helst. Robotsystemet S-300 tillhör de mest avancerade i världen och kan skjuta ner såväl robotar som flygplan. Försäljningen var på gång redan 2010, men då beslöt sig den dåvarande ryske presidenten Dmitrij Medvedev för att stoppa den efter påtryckningar från bland annat USA och Israel.

Avtalet, som sägs omfatta 20 miljarder US dollar, innebär att Ryssland även förbinder sig att köpa 500 000 fat råolja från Iran. Biträdande ryske utrikesministern Sergei Rjabkov: ”I utbyte mot iransk råolja kommer vi att leverera vissa varor. Detta är inte förbjudet enligt de nuvarande sanktionerna.”   

President Vladimir Putins ursäkt för att återuppta robotförsäljningen till Iran består i att det framförhandlade ramavtalet – som skall ersättas av ett permanent avtal den 30 juni – är att detta gör det omöjligt för Iran att utveckla kärnvapen, något som emellertid är högst tvivelaktigt. Den ryska robotförsäljningen kommer att göra det extremt svårt att angripa Irans kärnenergianläggningar, vilket Israel sagt sig kunna tänka sig att göra som en sista åtgärd i syfte att förhindra iranska kärnvapenangrepp mot landet.

Ryssland hoppas att det nya avtalet med  Iran skall leda till utökade handelsförbindelser mellan de båda länderna. Även Kina vill utvidga handelsförbindelserna med Iran. Såväl ryssar som kineser har hittills stött FN-sanktionerna mot Iran.

Under tiden, och samtidigt som Obama undersöker möjligheterna att lyfta alla sanktioner mot Iran redan  nu, skanderar iranska soldater på parad i Teheran ”Död åt USA” och ”Död ¨åt Israel”:

http://unitedwithisrael.org/iran-celebrates-army-day-with-shouts-of-death-to-america-israel/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Obama+Considers+Immediate+Lifting+of+Sanctions%3B+Iran%27s+Army+Chants+%27Death+to+America%2C+Israel%27&utm_campaign=20150419_m125394340_Obama+Considers+Immediate+Lifting+of+Sanctions%3B+Iran%27s+Army+Chants+%27Death+to+America%27&utm_term=more_btn_light_png

Islamrädsla: vårt bästa skydd mot islamistterrorn!

 

 Islam är oförenligt med västerländsk frihet och demokrati, menar den här muslimske demonstranten.

”Islamophobia: a word created by fascists, and used by cowards, to manipulate morons” (Islamofobi: ett ord skapat av fascister, använt av ynkryggar för att manipulera idioter).

Så har ordet ”islamofobi” definierats av den amerikansk-brittiske debattören Christopher Hitchens (1949-2011). Jag tycker detta förtjänar att begrundas när det nu, i kölvattnet av den blodiga islamistattacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris inklusive morden på tre poliser och efterföljande gisslandrama med mord på fyra judar i en judisk kosherbutik, ofta framhålls att en av de viktigaste uppgifterna för det västerländska samhället är att motverka den så kallade islamofobin .

Denna inställning är inte ny. I somras inbjöd dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag (FP) till internationella ”rundabordssamtal” om islamofobi liknande dem som tidigare hållits om så kallad antiziganism. Vad som kom ut av dessa samtal har dessvärre undgått mig. Kanske någon av mina läsare vet besked?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-samlas-vi-mot-islamofobin_3642660.svd

Jag vågar emellertid påstå, att ”islamofobi” enligt ordets egentliga betydelse är en utomordentligt sällsynt företeelse. Begreppet i fråga implicerar en sjukligt irrationell, negativ inställning till religionen islam. Det är emellertid inte detta vi i verkligheten har att göra med i dagens västerländska samhälle, när exempelvis tiotusentals personer i Tyskland och i andra länder går ut på gatorna och demonstrerar mot islamisering och muslimsk invandring under beteckningen Pegida, en rörelse som nu också kommit till Sverige.

Det är inget sjukligt med detta engagemang. Tvärtom – det är ett friskhetstecken!

 Alltfler tyskar – som här i Dresden – har fått nog av islamiseringen.

Det som Ullenhag, andra politiker och etablerade medier kallar ”islamofobi” är enligt min mening i åtminstone nio fall av tio en fullt förklarlig och rationell rädsla för extrema uttolkningar av islam vilka yttrar sig i fruktansvärda terrordåd som Elfte september, angrepp på kollektivtrafik i London och Madrid och nu senast mot en redaktion och en judisk supermarket i Paris. Självklart är det både förnuftigt och rationellt att hysa rädsla för en religion/ideologi som får folk att bete sig som mordiska vettvillingar!

Ungefär samtidigt som Charlie Hebdo angreps mördade vidare islamistiska Boko Haram enligt Amnesty International uppemot 2000 människor i Nigeria och utplånade flera byar. På andra platser sprängdes bilbomber och utförde självmordsmördare sitt blodiga hantverk.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/boko-haram-kan-ha-mordat-2000/

Om också islams huvudfåra stundom inkluderas i denna islamrädsla – som jag menar är en betydligt bättre och mer korrekt term än ”islamofobi” sådan den senare termen används av det politiskt korrekta etablissemanget – är inte heller det särskilt märkligt. Trots allt är det från religionen islam, uttryckt i Koranen och de så kallade hadhitherna, som Islamiska staten (IS), al-Qaida, Boko Haram, Hezbollah och därmed jämförbara terrororganisationer hämtar sin inspiration.

 Offer för islamistiska Boko Harams bestialiska framfart i Nigeria.

När det efter massakern i Paris från många håll har hävdats, att denna typ av dåd ”inte har med islam att göra” så är det helt enkelt fel. I Koranen finns åtskilliga ställen som anbefaller grymma metoder i kampen mot ”otrogna”. I Koranens sura 8:12 kan vi så läsa (1917 års svenska översättning): ”Och när min herre meddelade änglarna denna uppenbarelse: ’Jag är med eder, styrken alltså dem som tro! Jag skall injaga skräck i deras hjärtan, som är otrogna; halshuggen dem och huggen av dem alla fingrarna.’ ”Liknande står att läsa i sura 47:4.

I den judiska Bibeln (Gamla testamentet) berättas också om hur det utvalda folket excellerade i blodiga dåd och hade lagar som föreskrev exempelvis stenande av äktenskapsbrytare och homosexuella, men skillnaden gentemot islam och Koranen är ju att detta skedde för tusentals år sedan – inte i dag, som är fallet i många stater som styrs enligt islamiska lagar.

I Saudiarabien dömdes bloggaren Raif Badawi nyligen av en domstol för att ha ”förolämpat islam”. Brottet: Badawi hade, förutom att ge uttryck för sitt eget fritänkeri, upplåtit sin blogg för liberala inlägg av till exempel kvinnosaksaktivister. För detta ådömdes han 1000 (!) piskrapp samt tio års fängelse. Piskrappen fördelas över en längre tidsperiod för att inte Badawi skall avlida på kuppen.

Jag har mycket svårt att förlika mig med tanken på att representanter för Saudiarabiens kungahus och den terrorsponsrande emiren av Qatar gick med i en stor demonstration i Paris ett par dagar efter massakern på Charlie Hebdos redaktion och anslöt sig till sloganen Je suis Charlie Hebdo (Jag är Charlie Hebdo). Här marscherade även ”Palestinas” så kallade president Mahmoud Abbas, som skrev en doktorsavhandling i vilken han förnekade att nazisternas judeutrotning ägt rum. Man kan bli illamående för mindre.

Liksom över att västerländska demonstrationsdeltagare såsom Francois Hollande, David Cameron och Angela Merkel förklarar för vem som vill höra på, att islamistisk terror ”har ingenting med islam att göra”.

Om fallet Raif Abdawi kan mer läsas via följande länk:

http://blog.svd.se/mellanostern/2015/01/08/saudisk-fritankare-straffas-med-piskrapp/

 Saudiske bloggaren Raif Badawi dömdes till tio års fängelse och 1000 piskrapp,

Det finns förvisso talrika muslimer, bland dem även imamer, som tar avstånd från våld och terror i Paris och annorstädes. Dessa bör naturligtvis berömmas och uppmuntras. Detta gäller i mycket hög grad Ahmed Aboutaleb, som är borgmästare i Rotterdam i Nederländerna. Aboutaleb framförde i en TV-sändning bland annat följande:

Det är obegripligt att man kan vara emot frihet. Gillar du inte frihet så packa väskan i Guds namn och dra härifrån.

I nedanstående länk, som ansluter till den informativa Petterssons blogg, finns ett Youtube-klipp som återger den modige borgmästarens ord:

http://petterssonsblogg.se/2015/01/13/muslimer-som-inte-gillar-det-fria-ordet-fuck-off/#more-116750

Man skulle önska att många fler muslimer i högre ställning hade kuraget att följa Ahmed Aboutalebs exempel. I dag är det emellertid den våldsbenägna delen av islam som sitter i förarsätet och med hot om död och pina håller världens alla muslimer i ett strupgrepp.

När den svenskfödde imamen Abdal Haqq Kielan i Eskilstuna för några år sedan riktade kritik mot arabiska terroristers självmordsmördande av civila israeler hotades han till livet av Islamiska förbundet och Stockholms Stora moské, ett känt tillhåll för hatpredikanter och antisemitisk agitation och propaganda:

http://www.expressen.se/debatt/islamiska-forbundet-hotar-kand-imam/

Alla muslimer är således inte terrorister. Flertalet troende muslimer torde tvärtom vara fromma och fredliga människor och skall omfattas av vår grundlagsfästa religionsfrihet. Angrepp på muslimska helgedomar skall självfallet inte tolereras, lika litet som attacker riktade mot kyrkor och synagogor. Däremot utförs så gott som alla terrordåd i världen för närvarande av personer som själva menar sig vara muslimer och i sin verksamhet ständigt hänvisar till Koranens bud.

 Bland andra Benjamin Netanyahu, Francois Hollande, Angela Merkel samt Mahmoud Abbas vill göra gällande att de ”är” Charlie Hebdo.

Att mot denna bakgrund inte hysa en hälsosam rädsla, vilket är motsatsen till obefogad skräck, gentemot islam i allmänhet och islamism/jihadism i synnerhet är enligt min uppfattning bara dumt och kontraproduktivt för den som på allvar vill värna om ett fritt och öppet samhälle. Det är inte islamofobin som i första hand bör bekämpas – utan snarare islamofobi-fobin.

I själva verket torde islamrädsla vara vårt bästa skydd mot islamistterrorn, eftersom den får oss att se med kritiska ögon och skepsis på rosenskimrande men ack så falska föreställningar om islam som ”fredens religion”. En dag blir den kanske det – men där är vi beklagligtvis inte ännu.