Tusentals judar flyr undan antisemitismen i Ukraina till Israel

 Ukrainska judar anländer till Ben-Gurion-flygplatsen.

Sedan 2014 har tusentals judar från Ukraina flytt till Israel på grund av ökad antisemitism som en följd av landets konflikt med Ryssland. Sista veckan i februari anlände så många som 116 ukrainska judar till Ben-Gurion International Airport utanför Tel Aviv på en och samma dag. http://www.jpost.com/Israel-News/2000-Ukrainian-olim-arrive-in-Israel-via-Freedom-Flight-445909

Efter det att Ukrainas proryske president Viktor Janukovytj störtats i februari 2014 och efterträtts av en skakig regering med chokladmagnaten Petro Porosjenko som president har landet, som med 603 000 kvadratkilometer är det största i Europa av de länder som har sina gränser helt och hållet inom världsdelen, drabbats av en ökande antisemitism.

Detta har bland annat resulterat i att synagogor vandaliserats, judiska gravplatser skändats och ukrainska vuxna och barn utsatts för blodiga attacker. Därmed skiljer sig antisemitismen i Ukraina från den som breder ut sig i andra länder i Europa – inte minst i Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet – där judehatet så gott som uteslutande är ett resultat av massimmigrationen från arabiska/muslimska länder.

 En reformsynagoga i Simferopol på Krim vandaliserad.

Utvandringen av judar från Ukraina har bland annat ombesörjts av organisationen International Fellowship of Christians and Jews (IFCJ), som grundades av rabbinen Yechiel Eckstein 1983 och har sitt säte i den amerikanska delstaten Illinois. Projektet att underlätta för ukrainska judar att emigrera till Israel kallas Freedom Flight. http://www.ifcj.org/site/PageNavigator/eng/USENG_homenew

Eckstein har citerats: ”Vi väntar inte på att ukrainarna skall söka upp oss. Vi beger oss till dem och ger dem mer stöd.” Således delar IFCJ ut 1000 US dollar per familj och 500 dollar för varje enskilt barn utöver det som det israeliska regeringsprogrammet ger dem.

Den judiska närvaron i vad som i dag är Ukraina går tillbaka till det så kallade Kievrus (Kievriket), som anses ha grundats år 880 och blomstrade under flera århundraden fram till den mongoliska invasionen 1237-40. Perioder av den judiska kulturens blomstrande avlöstes av tider av förföljelse. https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_Jews_in_Ukraine

I början av 1900-talet bestod cirka en tredjedel av Ukrainas stadsbefolkning av judar. 1917-20 förekom text på jiddisch på ukrainska mynt. I samband med nationalsocialismens frammarsch i Tyskland och i andra länder på 1930-talet satte judeförföljelserna in på allvar, och pogromer och massakrer blev en bister verklighet för landets judar i bland annat huvudstaden Kiev och Odessa vid Svarta havet.

 Babij Jar utanför Kiev 1941.

Med Andra världskriget följde en mer systematisk judeutrotning som kulminerade med den fruktansvärda massakern vid ravinen Babij Jar utanför Kiev den 29-30 september 1941, vilken utfördes som en hämndaktion för att den sovjetiska underrättelseorganisationen NKVD genomfört sabotageaktioner i Kiev i samband med invasionen.

Den invaderande tyska armén hade beordrat judarna i huvudstaden att samlas vid järnvägsstationen den 28 september och hade hoppats på att kanske 6000 judar skulle hörsamma ordern. I stället kom över 30 000 judar, och tyskarna själva rapporterade att 33 771 judar sköts till döds. http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/sovjetunionen/33-771-judar-mordas-vid-babij-jar

Massakern i Babij Jar har gått till historien som en av de mest grymma och samtidigt välorganiserade av Andra världskrigets judemassakrer. Vid Babi Jar vaktade enheter ur Waffen-SS och ukrainsk polis. De lät judarna, varav en stor del äldre, kvinnor och barn, i grupper gå fram till kanten av ravinen där de sköts av en Einsatzgruppe ur SS och därpå störtade i ravinen för att sedan täckas över med ett jordlager. Dessförinnan hade de tvingats klä av sig nakna samt lämna ifrån sig kläder och andra tillhörigheter, inte minst värdesaker.

Operationen kunde flyta på smidigt tack vare att de noggranna tyskarna organiserat det hela på så sätt att de olika judiska grupperna fördes fram till ravinkanten utan att de kvarvarande hade vetskap om vad som skedde. Endast två judar lyckats undgå att dödas vid Babij Jar, varav den ena var skådespelerskan Dina Pronitjeva vilken 1946 gav vittnesmål inför rätta om vad som hänt.

 Paul Blobel: bödeln från Babij Jar.

Ansvarig för organiseringen av dödandet vid Babij Jar var SS-Standartenführer (överste) Paul Blobel, befälhavare för Sonderkommando 4a ingående i Einsatzgruppe C, som återvände med en styrka i juli 1942 med uppgift att undanröja spåren efter massakern genom att gräva upp kropparna och bränna dessa på stora likbål. Detta tog två år i anspråk. Blobel dömdes till döden 1948 och hängdes i Landsberg am Lech 1951. https://sv.wikipedia.org/wiki/Paul_Blobel

Av 1,5 miljoner judar i Ukraina före kriget mördades 900 000. I dag beräknas antalet judar i Ukraina uppgå till omkring 63 000, vilket gör Ukraina till det femte största landet i Europa och det elfte i världen avseende judisk närvaro. I hela världen fanns 20014 knappt 14 miljoner judar varav ungefär hälften i Israel. Mer information här om de 15 länder vari de flesta judarna lever: https://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Judaism/jewpop.html

Dagens ukrainska judar behöver knappast riskera ett nytt Babij Jar, men deras tillvaro är nog så bekymmersam. När Janukovytj föll den 24 februari 2014 fick fascistiska och nazistiska grupper, varav de mest framträdande var Svoboda och Högra sektorn, ett ökat inflytande i Ukraina.

Båda dessa partier var representerade i den övergångsregering som leddes av Arsenij Jatsenjuk – vilken hade setts göra Hitler-hälsning tillsammans med Svobodas ledare Oleh Tiahnybok under oroligheterna på Maidan-torget i Kiev – men har sedan dess nästan utplånats som viktiga faktorer i ukrainsk politik. Jatsenjuk är dock fortfarande premiärminister. Jag skrev under tiden närmast efter statskuppen i Ukraina följande på min blogg om det korrupta och omogna Ukraina: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/03/02/det-problematiska-ukraina-omogen-och-klantig-opposition/

Arsenij Jatsenjuk gör Hitler-hälsning på Majdan-torget bredvid fascistledaren Tiahnybok.

De ryska inbrytningarna på Krim och andra platser i Ukraina har medfört att judarna befinner sig i ett alltmer utsatt läge. Judar som pratar ryska ses som förrädare mot den ukrainska saken och av många som fritt villebråd.

Bland de nyligen anlända judiska immigranterna från Ukraina finns systrarna Marina och Alexandra Prokopovytj, 17 respektive 15 år gamla. De var i Ukraina bosatta i förorten Rakytne, där de i sin gymnasieskola blev misshandlade i vad började som en nationalistiskt motiverad attack som slutade i öppen antisemitism. IFCJs kommunikationschef Tati Aronsky informerade Tazpit Press Service om att att flickorna kallades ”separatister” och ”zhids” (judar) före attackerna därför att de talade ryska i stället för ukrainska.

Det anmärkningsvärda och vidriga är att också flera av lärarna på skolan anslöt sig till de våldsamma attackerna, vilka gjorde att flickorna fick svåra skador vilka måste sys samt hjärnskakningar. Samma sak hände flickornas pappa, Dmytro Prokopovytj, när denne var i skolåldern. Han var tvungen att byta skola tre gånger på grund av sin etniska tillhörighet. Han råkade ut för hjärnskakningar inte färre än 14 gånger och menar att antisemitismen blivit värre i Ukraina under den postkommunistiska tiden.

Dmytro Prokopovytj informerar om att han nyligen upptäckte, att hans familj på fädernet egentligen hette Evenbach. Hans pappa tilläts emellertid inte komma in på universitetet med detta judiska namn under sovjettiden, så familjen ändrade namn till mammans flicknamn som var Prokopovytj.

 Svoboda-sympatisörer visar var deras politiska preferenser finns.

IFCJ letar i olika länder aktivt efter judar som till följd av den stegrade antisemitismen skulle kunna tänkas emigrera till Israel. De ser också till att nykomlingarna, både före och efter ankomsten till Israel, får relevant vägledning inklusive karriärråd. Förutom i Ukraina har IFCJ arbetat i länder av typ Frankrike, Venezuela, Uruguay, Turkiet samt flera arabländer. Organisationen säger sig ha hjälpt 2365 ukrainska judar att finna vägen till Israel sedan december 2014.

Judarna i det forna Sovjetunionen levde under svåra förhållanden och förbjöds exempelvis att studera hebreiska. ”70 år av kommunistiskt förtryck”, heter det i en artikel i Jerusalem Post den 15 juli 2015, ”lämnade verkligen otaliga judar åtskilda från sitt judiska arv och traditioner, under det att äktenskap över de etniska gränserna också satte sina avtryck.”   

Den särpräglade situationen för judarna i kommunistblocket gjorde att Israel 1970 ändrade sin hemvändandelag till att omfatta inte endast judiskt påbrå på mödernet utan också sådana som räknade sin judiska härstamning till far eller farfar. Till dags dato har omkring 1,2 miljoner judar anlänt till Israel från det forna sovjetimperiet. http://www.jpost.com/Diaspora/Ukrainian-Jews-escape-war-and-return-to-their-roots-409262

 

Två dagar kvar…

 

 Björn och Paula hade med sig hunden Jurij till Politikertorget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Två dagar kvar till valet den 14 september. Jag har tippat 13,6 procent till Sverigedemokatena i riksdagsvalet och några procent till i Södertäljes kommunalval. Ser ingen anledning ändra på det tipset.

I förrgår (10 september) fick Södertälje fint besök av partisekreterare Björn Söder och riksdagskandidat Paula Bieler. Inte riktigt lika mycket ståhej som då Jimmie Åkesson och Jörgen Fogelklou hälsade på den 4 september men likväl ett lyckat möte.

Björn och Paula var imponerande samstämmiga och presenterade allehanda statistik över arbetslöshet, jobbskapande, pensionärsskatter, invandring, flyktinghjälp på plats etcetera så det stod härliga till, låt  vara att det inte alltid var så lätt att hänga med i svängarna. Ett fåtal personer som vände ryggen åt det fria ordet, däribland toppsossen Anna Bohman, kunde noteras.

 Ingrid, Beata, Alex, Janos och Robert med ”Heja Björn”-skyltar. Foto: Tommy Hansson

Tidigare samma dag tog jag del i en kommunalpolitisk presentation i Hagabergs folkhögskola tillsammans med övriga gruppledare. Dels fick vi tillfälle att själva presentera våra viktigaste frågor, dels blev det till att svara på frågor från det fullsatta auditoriet. Det flöt på bra för min del, om jag får säga det själv (och vem skall hindra mig?).

Med tanke på att vänstersympatierna var legio – Vänsterpartiet noterades för 18 (!) procent i ”valet” som hölls efter debatten – är jag rätt nöjd med att SD faktiskt fick 4 procent.

Samma dag blev jag intervjuad av en ung journslist från den nederländska tidningen De Volkskrant, som enligt Wikipedia står till ”vänster om mitten” politiskt. Han hade även en kvinnlig fotograf i släptåg. Jag lyckades yttermera ordna så att han fick en intervju med den jäktade Björn efter mötet.

 Ett väl samspelt kampanjpar. Foto: Beata Kuniewicz

I går var jag som vanligt vid valstugan, där vi hade en bunt med Telgekurirens valspecial (tidningen har senaste dagarna delats ut till Södertäljes och Nykvarns hushåll). Det var på vippen att vi inte fick ut den, eftersom Postens jurister bestämt att den inte fick delas ut med vanlig postutdelning på grund av enligt dem delvis olämpligt innehåll (läs: en artikel om den barocka lagstiftningen avseende ”hets mot folkgrupp” av denna bloggare).

Vi lyckades dock i elfte timmen ordna med alternativ utdelning och således sätta P för Postens oblyga försök att sabotera ett viktigt inslag i SD Södertälje/Nykvarns valrörelse. Foldern med vår lokala valinformation inklusive röstsedlar har dock delats ut som planerat var. För er som vill ta en titt på Telgekurirens innehåll kan det göras här:

TK 3-14 (slutlig).pdf

 SD Södertäljes kommunala valsedel: ett vinnande team. Kryssa gärna översta namnet…Foto: Joachim Hagström

För övrigt har väl ingen kunnat undgå att notera den bullrande uppmärksamheten kring Expressens uthängande av ett mindre antal SDares anonyma och beklagliga nätkommentarer. Det framgick mer än väl av debatten mellan tidningens chefredaktör Thomas Matsson och SDs Mattias Karlsson i går, att den förstnämnde är såväl rabiat som desperat i det allt överskuggande syftet att ”sätta dit” SD och därmed minska röstetalet i valet på söndag.

Den tidning som uppger sig ha ”sting” har nu av allt att döma stungit sig själv i foten. Dels drar man sig inte för att anlita den vänsterextrema så kallade Researchgruppen med flera brottsdömda medarbetare samt kopplingar till AFA, dels har man stora problem med lönsamheten och tvingades nyligen varsla 70 redaktionella medarbetare om uppsägning. Thomas Mattsson borde veta att brott inte lönar sig…

Det behöver nog inte särskilt påpekas, att Sveriges skandalblaska numro ett inte lagt två strån i kors i syfte att nagelfara övriga partier som man gjort med SD.

Litet anmärkningsvärt är det att den folkpartistiske kandidaten Oscar Schau, medarbetare på den rabiata vänstersajten Inte rasist men (IRM), för några år sedan av kameran fångades då han utförde en Hitler-hälsning. Endast alternativa nyhetssajter har mig veterligt uppsnappat detta:

 IRM-medarbetaren Oscar Schau gör historisk hälsning. Inga problem för Folkpartiet eller Expressen, dock.