Posted tagged ‘Hizbollah’

Har arabvärlden tröttnat på den Palestinska myndigheten?

9 juli, 2020

President Donald Trump och premiärminister Benjamin Netanyahu tillkännager sin fredsplan i Washington, D. C. den 28 januari 2020.

Palestinska myndigheten (PA) hade väntat sig ett större stöd från arabvärlden sedan den valde att gå emot Trump-administrationens fredsplan och ensidigt avsluta alla kontakter med Israel.

Länderna i Arabförbundet har visserligen formellt ställt sig på PAs sida sedan Israel tillkännagivit sin avsikt att utsträcka sin överhöghet till Jordandalen och judiska delar av av den så kallade Västbanken, det vill säga de gamla bibliska områdena Judéen och Samarien. PA och dess ledare Mahmoud Abbas, också känd som Abu Mazen, hade emellertid förväntat sig mer och är nu upprörda över arabvärldens bristande intresse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arabf%C3%B6rbundet

Enligt det Israel-baserade Palestinian Media Watch vill den Palestinska myndigheten se att ett jihad – heligt krig – dras igång mot den judiska staten och kräver att arabstaterna ”act before it´s too late”. https://www.jns.org/report-palestinians-angry-at-arab-world-indifference-to-israeli-sovereignty-bid/

Den 28 januari offentliggjorde USAs president Donald Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gemensamt en modell enligt vilken Israel och den Palestinska myndigheten skulle kunna nå fram till en fredlig samexistens. Den 85-årige Mahmoud Abbas, som nu är inne på sin fjärde mandatperiod som PAs ledare, sade dock blankt nej och klippte av alla band och alla former av samverkan med Israel.

Abbas rönte dock inte det gensvar från arabvärlden han hade förväntat sig och hoppats på. Vivian Bercovici, tidigare Kanadas ambassadör i Israel, för i en debattartikel i den konservativa kanadensiska tidningen National Post den 29 januari 2020 fram tesen att det beror på att många arabiska länder har fått nog av palestinaarabernas extremism och obstruktionism.

Arabvärlden som en struts som begraver huvudet i ”Israels plan för annektering av Västbanken” enligt en karikatyrteckning i palestinaarabiska media.

Enligt Bercovici är arabländerna i gemen inte överförtjusta i Israel men ser Iran som ett betydligt större regionalt hit än Israel: ”They see the Israelis, however, as being clever, strong, tenacious, powerful and close to fearless as it gets.” Israelerna är även framstående inom områden som teknologi och säkerhet. Bercovici framhåller:

To top it off, many Arab countries are fed up with Palestinian extremism, which has yielded nothing positive for more than 70 years. https://nationalpost.com/opinion/vivian-bercovici-the-arabs-are-losing-interest-in-the-palestinians-this-is-a-game-changer

Den åldrige och till synes alltmer koleriske Mahmoud Abbas har under de 15 år som förflutit sedan han efterträdde Yassir Arafat (1929-2004) som ledare för PLO och Fatah visat sig betydligt mer intresserad av att bedriva terror mot Israel och fylla sina fickor med sina arma undersåtars pengar än att försöka få till stånd fred.

Ambassadör Bercovici menar att det vore på tiden att palestinaaraberna slutade upp med självmordsbombningar mot israelers hem och restauranger, skicka raketer på israeliska civila, knivhugga israeliska soldater och civila och köra ihjäl folk med bil. I detta är bara att instämma.

Om Abbas och PA fortsätter på den inslagna vägen kommer man sannolikt att bli mer och mer isolerade och, med undantag för ett flertal FN-organ, helt hänvisade till dubiösa allierade såsom Hamas, Hizbollah och Iran. Och Stefan Löfvens Sverige, förstås. De största förlorarna på en sådan utveckling är det palestinaarabiska folket.

Högt uppsatt Hamas-tekniker skjuten till döds i Malaysia

22 april, 2018

Raket- och drönarutvecklaren Fadi Mohammad al-Batsh sörjdes som ”martyr” i Gaza.

När en 35-årig palestinaarabisk raket- och drönarkonstruktör med hög befattning inom terrororganisationen Hamas mördas är det på intet sätt överraskande att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad får skulden. https://www.timesofisrael.com/islamic-jihad-blames-israel-for-assassination-of-hamas-affiliated-engineer/

Fadi Mohammad al-Batsh var tidigt lördagen den 21  april på väg till en morgongudstjänst i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur när han mejades ner av två män på en motorcykel av märket BMW. Tio skott avlossades varav fyra skall ha träffat al-Batsh i huvudet och kroppen. Enligt Malaysias biträdande premiärminister Ahmad Zahid Hamidi var förövarna ”vita män” vilka enligt inledande undersökningar var européer kopplade till en utländsk underrättelsetjänst.

Enligt uppgift brukar Hamas skicka unga Gaza-.bor till Malaysia för att genomgå teknisk utbildning. Det muslimskt styrda asiatiska landet, vars polisiära förmåga lämnar en hel del övrigt att önska, anses i sammanhanget vara något av ett paradis för terrororganisationer. Fadi Mohammad al-Batsh mottog en doktorsgrad vid University of Malaya 2015 och var verksam som föreläsare vid British Malayan Institute.

Fadi Mohammad al-Batsh kommer inte längre att kunna förse Hamas med terrorresurser.

Hamas och al-Batshs familj gav omedelbart efter mordet Mossad skulden, och när han sörjdes i Gaza med stora hedersbetygelser senare på lördagen kallades han ”martyr”. al-Batshs kusin Khaled al-Batsh är för övrigt en hög befattningshavare inom terrorgrupperingen Islamic Jihad.

Det är inte första gången Israel får skulden för mord på personer som förser palestinaarabiska eller libanesiska terrororganisationer med avancerad teknologi. Israel har även anklagats för att ha tagit iranska kärnvapenforskare av daga.

Ett sådant exempel är mordet på Hassan Lakkis, som var chef för Hizbollahs vapenutveckling. Lakkis sköts till döds söder om Beirut 2013. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-25211759

Hassan Lakkis, chef för Hizbollahs vapenutveckling, sköts till döds söder om Beirut 2013.

Ett annat gäller mordet på drönarexperten Mohamed Zouari i Tunisien 2016. https://www.timesofisrael.com/hamas-blames-israel-for-killing-its-drone-expert-in-tunisia-vows-revenge/

Det är naturligtvis ingen orimlig tanke att den judiska staten Israel är intresserad av att eliminera personer som den anser hotar dess existens. Å andra sidan finns det många andra som avskyr hänsynslösa terrorgrupper såsom Hamas och Hizbollah och deras operatörer.

Protesterna i Iran: Ahmadinejad uppges ha arresterats

8 januari, 2018

Irans tidigare president Mahmoud Ahmadinejad uppges ha arresterats för regimkritik.

Enligt Al Quds Al Arabi, en  panarabisk tidning publicerad i London av utflyttade palestinaaraber, har den tidigare iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad arresterats i Iran på grund av regimkritiska anmärkningar. Tidningen hänvisar till ”pålitliga källor i Teheran”. https://worldisraelnews.com/report-former-iranian-president-ahmadinejad-arrested-for-anti-regime-remarks/

Ahmadinejad, som var Irans president 2005-13 och efterträddes av Hassan Rouhani, skall ha gripits när han besökte staden Shiraz. Gripandet skall ha godkänts av Irans högste ledare, ayatollah Ali Khamenei. Ahmadinejad uppges ha placerats under husarrest.

Det var när den forne presidenten besökte staden Bushehr som han bland annat inför folkmassorna menade, att den iranska ledningen fjärmat sig från den verklighet och de problem befolkningen tvingas uthärda. Han yttrade vidare (min översättning från engelska):

Vad Iran lider under i dag är dåligt ledarskap och inte brist på ekonomiska resurser. /…/ Hassan Rouhanis regering tror att den äger landet och att folket är ett okunnigt samfund. /…/ Folket är upprört på denna regering på grund av dess monopol på offentlig förmögenhet.

De omfattande protesterna mot mullornas regim är de största sedan ”den gröna revolutionen” utbröt 2009. De startade den 28 december 2017 i Irans till befolkningsstorleken andra största stad, Mashhad, som har omkring tre miljoner invånare och tillika är den av landets städer som anses vara ”heligast”. Under de knappa två veckor som passerat sedan upproret inleddes har något tusental arresterats och minst 22 dödats. Regimen har även arrangerat  manifestationer som stödjer regimen i Teheran. https://en.wikipedia.org/wiki/2017%E2%80%9318_Iranian_protests

Irans president Rouhani har beskyllt ”utländska fiender” (läs: USA och Israel) för att ligga bakom protesterna och påstått att dessa skulle vara ”politiska” snarare än ekonomiskt och socialt betingade.

Enligt Israel ligger Iran bakom det mesta av den oro och den terrorism som plågar regionen. Det är väl känt att mullorna på ett synnerligen rundhänt sätt backar upp den shiitiska terrorrörelsen Hizbollah i Libanon, och även i andra konflikthärdar spelar den iranska regimen enligt Israel en ledande roll.


Israels ÖB, Gadi Eizenkot, pekar ut Iran som det stora hotet i Mellanöstern-regionen.

Israels överbefälhavare, generallöjtnant Gadi Eizenkot, har uttalat att när Israel nu inträder i sitt 70e år sedan bildandet 1948 så är Iran på ett eller annat sätt inblandat i alla de hotbilder som den judiska staten är utsatt för: Libanon, Syrien, Irak, Judéen och Samarien (den så kallade Västbanken), Gaza och Sinai. https://worldisraelnews.com/idf-chief-iranian-threat-looms-above-all-regional-threats/

Eizenkot underströk dock samtidigt att den israeliska krigsmakten är fullt i stånd att möta de aktuella hoten. Han ansåg också att, även om Israel inte får negligera de pågående raketattackerna från det Hamas-kontrollerade Gaza, så är tiden ännu inte mogen att svara med maximal kraft.

Det iranska revolutionsgardet har gått ut med budskapet, att protesterna nu är över och att mullorna i Teheran sitter säkert i sadeln. Detta betvivlas emellertid av en del bedömare. Den israeliske Iran-experten Menashe Amir har torgfört uppfattningen, att alltfler städer och byar i Iran anslutit sig till protesterna och att de iranska försäkringarna om att upproret upphört inte går att lita på.

Enligt Amir har demonstranterna bara bytt taktik – i stället för att hålla sina aktioner under dagtid genomför man dem nu nattetid. Mellan 70 0ch 100 byar och städer skulle omfattas av dessa protester. https://worldisraelnews.com/despite-government-claims-iran-protests-not-israeli-expert-says/


USAs FN-ambassadör Nikki Haley kallade de iranska protesterna ”en mäktig uppvisning av ett modigt folk”.

På USAs begäran höll FNs säkerhetsråd nyligen, trots motstånd från bland andra Ryssland och Sverige, ett extrainkallat möte i anledning av situationen i Iran. Den amerikanska FN-ambassadören Nicki Hailey kallade protesterna ”en mäktig uppvisning av ett modigt folk”, medan hennes ryske kollega riktade hård kritik mot FNs inblandning i Irans ”interna angelägenheter”. Några konkreta beslut fattades inte vid mötet. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6856235

Ban Ki-moon fullföljer Dag Hammarskjölds Israel-fientliga FN-tradition

5 februari, 2016

 

united-nations-nkorea-nuclear Ban Ki-moon – besatt av Israel.

Förenta nationernas (FN) åttonde generalsekreterare, den tidigare sydkoreanske utrikesministern Ban Ki-moon, höll den 26 januari ett tal med rubriceringen ”Secretary General´s Remarks to the Security Council on the Situation in the Middle East”. http://www.un.org/sg/statements/index.asp?nid=9417

Generalsekreterare Ban nämnde i talet Israel 22 gånger som ett problem avseende möjligheterna att nå fred i den aktuella regionen, men när det gäller Syrien, Irak, Hamas, Hizbollah och Islamiska staten (IS) var han helt tyst. Inte ord! Det är uppenbart att Ban är helt besatt av Israel.  

New York Daily News skrädde inte orden i sitt referat av Bans uttalanden:

Palestinierna har utsatt Israel för tusentals på måfå avfyrade raketer, skjutningar och handgranatattacker, massvis med självmordsbombningar och nu den så kallade terrorvågen. Uppmuntrade av sina ledare har palestinierna börjat knivhugga slumpvis utvalda israeler, köra över dem med bilar och skjuta dem. De har dödat ett 30-tal människor och sårat fler.
Och nu, med ett katastrofalt och medvetet ordval, har Förenta nationernas generalsekreterare Ban Ki-moon givit ytterligare uppmuntran till våld. I ett tal till säkerhetsrådet i januari framställde Ban de palestinska attackerna som ett i grunden rationellt mänskligt svar på
tyngden av ett halvsekels (israelisk) ockupation och en förlamad fredsprocess”. http://www.nydailynews.com/opinion/secretary-general-ban-ki-moon-knifes-israel-article-1.2516802

Ban Ki-moon har skändligen misslyckats med att inta en opartisk, moralisk och historiskt korrekt beskrivning av förhållandet mellan Israel och de palestinaarabiska entiteterna i det forna brittiska Palestina-mandatet. Några av passagerna i hans tal inför säkerhetsrådet skulle mycket väl kunna inkorporeras i den islamistiska terrorrörelsen Hamas stadgar.

un_moments_trygve_lie Arabstaterna angrep Israel under Trygve Lies tid som FNs generalsekreterare.

Israel har varit en het potatis genom hela Förenta nationernas historia. Det var under den tidigare norske utrikesministern Trygve Lies (1896-1968) tid som generalsekreterare som Storbritannien överlämnade det så kallade Palestina-mandatet i FNs händer.

1947 beslutades genom en resolution antagen i FNs generalförsamling att Israel skulle delas i en judisk och en arabisk del. Palestinajudarna under socialdemokraten David Ben-Gurions ledning accepterade delningsresolutionen medan palestinaaraberna förkastade den. Sedan den judiska staten Israel utropats den 14 maj 1948 angreps den påföljande dag av, förutom palestinaarabiska styrkor, Transjordanien, Egypten, Libanon, Syrien, Irak, Saudiarabien och Jemen.

Araberna var så segersäkra att de uppmanat omkring 700 000 araber som bodde i området att ge sig av för att sedan kunna återvända i triumf när judarna kastats i Medelhavet. Riktigt så blev det som bekant inte, utan dessa araber blev kvar i flyktingläger under eländiga förhållanden och samtidigt en bricka i arabstaternas politiska strategi mot Israel. Israel stod som eftertrycklig segrare när ett vapenstillestånd proklamerades 1949 och hade då lyckats erövra 40 procent mer land än vad FNs delningsresolution tilldelat den nya judiska staten.

Detta medförde att Israel nu kontrollerade 77 procent av det gamla brittiska Palestina-mandatet och de så kallade palestinierna endast 23 procent. Transjordanien, som efter det Första arabisk-israeliska kriget bytte namn till hashimitiska kungadömet Jordanien, annekterade Judéen och Samarien under namnet Västbanken, vilken erövrades av Israel i Sexdagarskriget 1967. Egypten lade beslag på Gazaremsan. Här en redogörelse för Israels alla krig: http://www.popularhistoria.se/artiklar/israels-krig/

TT-lör-fnchefer Välkommen till världens mest omöjliga jobb. Den hälsningen mötte Dag Hammarskjöld när han blivit generalsekreterare i FN 1953. Nu är det dags att utse en ny generalsekreterare till jobbet, som om möjligt blivit ännu mer omöjligt. --- Dag Hammarskjöld, generalsekreterare i FN, erhöll Nobels fredrpris postumt 1961, samma år som han omkom i en flygolycka över Kongo. Hammarskjöld och Karlfeldt är de svenskar som erhållit Nobelpriset efter sin död. Här ses han under en presskonferens i New York 1955. Foto: SCANPIX SWEDEN Kod: 450 COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN

Israel var för Dag Hammarskjöld ”imperialismens sista utpost”.

Trygve Lie hade redan i barndomen tagit djupa intryck av den norske 1800-talsskalden Henrik Wergelands (1808-45) kamp för judarnas rättigheter i det då starkt antisemitiska Norge, läst om de fruktansvärda pogromerna i Tsarryssland och blev senare förfärad över den norske ärkeförrädaren Vidkun Quislings deportation av drygt 700 norska judar till nazityska dödsläger. Han blev sedan utrikesminister i den norska exilregeringen i London.

Det grundläggande problemet när det gällde Palestina-frågan var för Trygve Lie den historiska förföljelsen av judarna, smärtsamt åskådliggjord då den nationalsocialistiska Förintelsen blivit allmänt känd sedan Auschwitz befriats av sovjetiska trupper den 27 januari 1945 kort tid före FNs bildande. Lie trodde att konflikten mellan judar och araber i Palestina skulle kunna lösas genom lämplig internationell medling. Araberna, menade han, skulle också kunna dra fördel av de stora sionistiska utvecklingsprojekt som påbörjats.

FNs delningsplan antogs i generalförsamlingen den 29 november 1947 med 33 röster för, 13 emot och 10 nedlagda, och den 15 maj 1948 anfölls alltså Israel av medlemmarna i Arabförbundet. Trygve Lie har av vänster- och proarabiska krafter beskyllts för att ha använt sitt höga ämbete i syfte att främja den judiska staten Israels tillkomst.

Vilket naturligtvis är alldeles riktigt: Lie verkade med Förenta nationernas auktoritet till sitt förfogande fullt öppet för Israels rätt att existera som en fri och självständig stat i Förintelsens kölvatten och som en tillflykt för judar i diásporan. En målsättning som förstås anses vara oerhört graverande i proarabiska aktivisters ögon.

Lie fortsatte efter sina sju år som FNs generalsekreterare 1945-52 att följa händelseutvecklingen i Mellanöstern och såg med kritiska ögon på FNs kursändring i antiisraelisk riktning sedan svensken Dag Hammarskjöld tagit över som generalsekreterare: http://www.jta.org/1953/12/02/archive/trygve-lie-criticizes-u-n-resolution-censuring-israel

729 Under 2014 fördömdes den liberala demokratin Israel 20 gånger i FN. Diktaturstaterna Nordkorea, Iran och Syrien endast en gång var.

Dag Hammarskjöld (1905-61), stundom närmast avgudad på hemmaplan, är en omstridd generalsekreterare som attackerats hårt av exempelvis den brittiske historikern Paul Johnson som i ett omdöme om svensken skriver:   

Hammarskjöld avsåg uppenbart att skära av den navelsträng som förband FN med den gamla västalliansen från kriget, och att inordna organisationen i vad han betraktade som den nya rättfärdighet som nu framträdde i världen: de ”alliansfria” nationerna. 

I Johnsons ögon framträdde Dag Hammarskjöld som företrädare för en tredje ståndpunkt som ville hålla sig utanför såväl öst- som västblock. Neutralismen blev ett självändamål och en mer moralisk hållning än att entydigt ta ställning för endera sidan i det Kalla krigets bipolära värld. Fast med ”alliansfria” ledare av typ Nehru i Indien, Sukarno i Indonesien, Nkrumah i Ghana och Nasser i Egypten, samtliga med prosovjetiska preferenser, blev det inte mycket bevänt med den beramade alliansfriheten.

Israel betraktades av Hammarskjöld inte som en sårbar nation omgiven av aggressiva fiender utan som en ”imperialismens sista utpost”. I Suezkrisen 1956 tog den svenske generalsekreteraren ställning för arabnationalisten Nasser mot Storbritannien, Frankrike och dessas allierade Israel. Hammarskjöld tvekade inte att i Suezkrisen använda FN som ett redskap i syfte att uttrycka hat mot väst. http://johanselander.blogspot.se/2006/08/en-annan-syn-p-dag-hammarskjld.html

un_3Ett stapeldiagram över fördömanden av Israel respektive ”Palestina” som talar sitt tydliga språk.

Med Dag Hammarskjölds åtta år som FNs generalsekreterare grundlades världsorganisationens Israel-fientliga hållning. Statistik över fördömande resolutioner vad gäller konflikten Israel-Palestina talar ett entydigt språk: under tiden 1955-2013 har minst 77 resolutioner vänt sig mot Israel men bara en (1) mot Palestina. http://www.ifamericansknew.org/stat/un.html

Det otroliga är att denna statistik, åskådliggjord genom stapeldiagrammet ovan, brukar användas som argument mot Israel av dess fiender!

Den som önskar få en detaljerad bild av FNs urartning mot att bli en Israel-fientlig organisation som ger skurkstater som Iran, Saudiarabien och Libyen möjlighet att framstå som mänsklighetens välgörare bör tillgodogöra sig innehållet i denna sajt: http://markhumphrys.com/un.html

Vad beträffar Saudiarabien så har det upprört många världen över, att landet har tilldelats ordförandeposten i en FN-panel som övervakar mänskliga rättigheter. Samma land som genomför offentligas halshuggningar, stenar kvinnor till döds och dömer oppositionella bloggare till 1000 piskrapp.http://www.svt.se/nyheter/utrikes/ilska-efter-val-av-saudiarabien-i-manniskorattspanel

Saudi Arabia's King Abdullah and Foreign Minister Al Faisal attend the UN interfaith dialogue at UN headquarters in New York

Saudiarabiens kung Abdullah (till höger) och utrikesminister Feisal under en FN-debatt om interreligiös dialog 2008.

Israel-hataren Ban Ki-moons mandat som FNs generalsekreterare löper ut den 31 december 2016. Han har i sitt prestigefyllda men ändå ganska maktlösa ämbete knappast rosat marknaden och sågades jäms med fotknölarna i Niklas Ekdals och Inga-Britt Ahlenius bok Mr Chance: FN.s förfall under Ban Ki-moon (2011) som en korrupt och integrerande egotrippare.

 

 

Frankrike förbereder sig för krig mot ynkryggar

17 november, 2015

le-president-francois-hollande-se-dirige-vers-le-parlement-reuni-a-versailles-le-16-novembre-2015_5464436 Franske presidenten Francois Hollande på väg för att  inför det församlade franska parlamentet i Versailles söka stöd för kriget mot Islamiska staten.

Efter Islamiska statens/DAESHs barbariska terrorhandlingar i Paris den 13 november, då ett 130-tal personer från 19 nationer mördades, synes händelseutvecklingen nu ske i en allt snabbare takt.

Efter franska flyganfall mot IS-fästet Raqqa har Frankrikes president Francois Hollande inför det så kallade Versailles-parlamentet – parlamentets båda kamrar senaten och nationalförsamlingen samlade i en session – den 16 november åberopat Lissabonfördragets paragraf 42.7, vilket stipulerar att om en EU-medlem utsätts för ett fientligt angrepp så är samtliga länder i unionen skyldiga att assistera.

Enligt Francois Hollande är ”Frankrike i krig med ynkryggar, inte med en civilisation.” Han deklarerade bland annat att undantagstillståndet kommer att förlängas med tre månader och att lagarna skall ändras så att det blir lättare att slå till mot misstänkta individer och grupper. Våldspropagerande moskéer skall stängas. När det gäller det för tillfället hårt ansatta EU menar Hollande att de yttre och inre gränserna måste bli föremål för systematisk kontroll om unionen över huvud taget skall kunna överleva.

Mer om utvecklingen i Frankrike här i Svenska YLE:

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/11/16/hollande-frankrike-ar-i-krig-mot-ynkryggar

fransktflyg-jpg Ett franskt bombplan på väg att lyfta med destination Raqqa.

Frankrike är nu ute efter att, med hjälp av EU, i grunden krossa den värsta och mest motbjudande terrororganisation världen hittills sett maken till. Det innebär att också Sverige enligt Lissabonfördraget är skyldigt att ställa upp. Vilket följaktligen också innebär att Sveriges officiella position såsom ”alliansfritt”  kan visa sig vara en chimär.

Hur Europeiska unionens kommande krigsansträngningar kommer att harmoniseras med å ena sidan Rysslands och å andra sidan USAs/NATOs återstår att se. Klart är att Hollande vill se bredast möjliga koalition mot de islamistiska/jihadistiska barbarerna; han ämnar träffa USAs ledning inom kort för att diskutera en gemensam strategi.

När det gäller Ryssland så vet vi att Putins stridskrafter visserligen bombar IS-ställningar, men att man på den ryska sidan även bekämpar andra islamiska grupperingar som är fientligt inställda till Moskvas allierade, Assad-regimen i Damaskus. Denna brukade tidigare räknas till världens mest hänsynslösa  diktaturer men har nu, åtminstone enligt somliga lättpåverkade bedömare, plötsligt förvandlats till ljusets riddersvakt sedan det syriska inbördeskriget startade. Det är sannerligen förvirrande tider vi lever i!

Rysslands inställning till militanta grupperingar i Mellanöstern är onekligen minst sagt speciell. Rysslands vice utrikesminister Mikhail Bogdanov förklarade på en presskonferens i söndags, att Ryssland inte betraktar vare sig det islamistiska Hamas i Gaza eller shiamuslimska Hizbollah i södra Libanon, som backas upp av Rysslands nära allierade Iran, som terroristiska organisationer. Iran är jämte Syrien Rysslands bästa vän och allierade i regionen, och enligt avtal skall ryssarna hjälpa Irans mullor med utvecklandet av deras kärnkraftsprogram:

http://guardianlv.com/2013/09/russian-president-vladimir-putin-goes-to-iran-to-secure-its-nuclear-program/

putin-iran Vladimir Putin diskuterar kärnkraftsbyggande med Irans president Hassan Rouhani.

The Moscow Times berättar här om det ryska förhållningssättet:

http://www.themoscowtimes.com/news/article/russia-says-hezbollah-hamas-arent-terrorist-groups/549136.html

Bogdanov hävdar enligt den engelskspråkiga ryska sajten att Hamas och Hizbollah båda valts demokratiskt och är ”legitimate societal-political forces”. Sedan spelar det tydligen alls ingen roll för Moskva hur många civila israeler de mördar eller hur många iranska raketer de skjuter mot civila områden i Israel. Däremot räknade Bogdanov upp sju organisationer som kunde anses vara terroristanstuckna , däribland Islamiska staten, al-Nusra Front samt Jaish al-Islam.

Sverige dras obevekligt in i det intrikata internationella skeendet i Mellanöstern, men dessvärre har vi en statsledning som på intet sätt är situationen vuxen. Vår lösmynta utrikesminister Margot Wallström (S) har återigen, för vilken gång i ordningen må vara osagt, hamnat i kraftigt blåsväder.

I en intervju i SVT2 kort efter det att Paris-attackerna inletts fredagen den 13 november kopplade Wallström ihop terrorangreppen med situationen i Israel och de palestinaarabiska territorierna. Den israeliska sajten Y Netnews har översatt hennes spekulationer på följande sätt när hon försöker svara på frågan om hon oroas över att radikaliserade ungdomar från Sverige åker för att strida med IS:

Of course we have cause for concern, not just in Sweden but throughout the world, because there are so many radicalized. And again, it reminds us of the situation in the Middle East, where the Palestinians see that there is no future for them and have to either accept a desparate situation or resort to violence.

EU Commissioner for Institutional Relations and Communication Strategy Margot Wallstroem addresses the media during an EU foreign ministers council in Luxembourg, Monday Oct. 26, 2009. (AP Photo/Geert Vanden Wijngaert)

Wallström lade fram en palmeistisk Mellanöstern-politik: allt är Israels fel.

 Det tredje alternativet, att i samverkan med israelerna skapa förutsättningar för en fredlig och välmående region, var ingenting som vår problematiska utrikesminister kom in på.

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4726498,00.html

Israels utrikesdepartement i Jerusalem blev topp tunnor rasande över Wallströms uttalande, och nu har dess generaldirektör Dore Gold kallat till sig Sveriges ambassadör Carl Magnus Nesser för att läsa lusen av denne, även om det officiellt heter att ”diskussioner” skall föras. Från svenskt håll har man på sedvanligt sätt försökt slingra sig med att Wallströms uttalande i en intervju med nyhetsankaret Claes Elfsberg ”tagits ur sitt sammanhang”:

http://www.dn.se/nyheter/israel-kallar-upp-ambassador-efter-uttalande-av-wallstrom/

Vilket naturligtvis inte alls är fallet. Margot Wallström ger endast uttryck för det sätt att se på situationen i Mellanöstern som går tillbaka till den Israel-fientliga och pro-palestinska politik som skapades av Olof Palme och Sten Andersson och som för otaliga socialdemokrater blivit närmast till ett credo: alla problem i regionen härrör från den så kallade israeliska ockupationen av palestinaarabiskt land.

Följaktligen ser Wallström även på ISIS aktiviteter i detta osannolikt snäva perspektiv. Man kan bara hoppas att generaldirektör Gold kan bibringa det svenska sändebudet några visdomsord som denne i sin tur kan vidarebefordra till sin chef vid UD i Stockholm. Oddsen lär dock inte vara särskilt förmånliga härför.

För att avrunda den här genomgången av aktualiteter med anknytning till det prekära läget i Mellanöstern så har en publikation med anknytning till den Palestinska myndigheten och Fatah på fullt allvar anklagat Israels säkerhetstjänst Mossad för att ha planlagt terrorattackerna i Paris: ”…it is not a coincidence that the blood spilled in Paris at the same time that Europe decided to label Israeli products made in settlements”.

645@70 Stefan Löfven tillsammans med Fatahs Mahmoud Abbas hösten 2014. Fatah hävdar nu att Israel ligger bakom Paris-attackerna.

Israelerna skulle alltså, tydligen genom att anlita IS-anknutna araber, ha protesterat mot att bland annat israeliska apelsiner och avocados från bosättningar i Europa förses med ursprungsetiketter genom att löpa amok på Paris gator. Det är uppenbarligen så Socialdemokraternas ”kära systerparti” Fatah resonerar.

http://unitedwithisrael.org/palestinian-authority-claims-israel-planned-paris-terror-attacks/?utm_source=MadMimi&utm_medium=email&utm_content=Israel+Blamed+for+Paris+Terror%3B+Video+Reveals+%27Pro-IDF%27+Bataclan+Cafe+was+Threatened&utm_campaign=20151116_m128275271_Israel+Blamed+for+Paris+Terror%3B+Video+Reveals+%27Pro-IDF%27+Bataclan+Cafe+was+Threatened&utm_term=more_btn_light_png

Om de palestinaarabiska insinuationerna om israelisk inblandning i Paris-terrorn skulle vara sanna, vilket de givetvis inte är, så har det väl aldrig jublats så mycket på de palestinska territoriernas gator över något som Israel gjort. Länken nedan visar några korta sekvenser från euforin vid underrättelsen om IS-attacken mot Paris:

 

Hatets profeter möts med tystnad

3 augusti, 2013

http://news.sky.com/story/1123624/iran-claims-israel-wound-comments-distorted

Valet av Hassan Rohani som ny president i Iran – han tillträder i morgon 4 augusti – har hälsats med tillfredsställelse av somliga som hoppas på en förändring efter den tidigare mycket obalanserade Mahmut Ahmadinejad.

Rohani gjorde dock de förhoppningsfulla besvikna när han häromdagen kallade Israel ett ”gammalt sår” i Mellanöstern-regionen. Ett sår som var i behov av att ”renas”. Uttalandet gjordes under högtidlighållandet av det så kallade Qudsdagen i Teheran. Dagen firas sedan 1979 den sista fredagen i den muslimska fastemånaden ramadan med syftet att visa solidaritet med det palestinska folket. Quds är det arabiska namnet för Jerusalem.

606x341_228696_political-protest-brings-sudden-end-tModerate mysfarbrorn Rohani: ”Israel är ett gammalt sår som behöver renas”.

Uttalandet framkallade starka reaktioner i Israel, och premiärminister Benyamin Netanyahu uttalade sitt misstroende mot Rohani som ”moderat” reformator i mullornas skoningslösa Iran som bland annat hänger dömda narkotikabrottslingar och homosexuella genom att offentligt hissa upp dessa i stora lyftkranar.

Iranska media har i efterhand med noll trovärdighet hävdat, att Rohanis uttalande ”misstolkats”. Se länken överst. Innan Rohani höll sitt tal hade Irans avgående president, Ahmadinejad, påstått att en ”förödande storm” skulle komma och rycka upp den ”sionistiska” staten med rötterna.

Rohanis och Ahmadinejads oförsonliga angrepp på Mellanösterns enda demokrati står väl i överenstämmelse med vad en annan av Mellanösterns hatprofeter, den helt Iran-beroende Hizbollah-ledaren Sheikh Hassan Nasrallah, yttrat. Nasrallah hävdade att Israels ”eliminering” ej endast ligger i palestinaarabernas, utan i hela den muslinska världens, intresse:

Den enda lösningen är att förstöra det utan att ge det  möjligheten att ge upp.

Frågan är om man skall tolka uttalanden som dessa som tom retorik eller som substantiella hot. Israelerna kan i varje fall inte kosta på sig lyxen att bekänna sig till den förstnämnda tolkningen utan måste givetvis vidtaga nödvändiga mått och steg i syfte att försvara sitt land.

nasrallaIranberoende Nasrallah: ”Israel skall elimineras.”

Slutligen måste man notera, att några protester mot de framförda hatbudskapen inte avhörts utanför Israels gränser. FNs och EUs ledare har förblivit öronbedövande tysta. Detta gäller FNs notoriskt Israel-hetsande  generalsekreterare Ban Ki-moon, det gäller EUs så kallade utrikeschef Cathy Ashton och det gäller givetvis också vår egen utrikesminister Carl Bildt, som eljest har för vana att prompt delge omvärlden sina visdomsord om i princip allt som händer i världen.

Iran kan således tryggt fortsätta med sina hot om att utplåna den judiska staten, liksom Hizbollah kan och kommer att fortsätta beskjuta civila områden i Israel utan större reaktioner från omvärlden. Ve dock Israel om man skulle råka besvara elden. Då tas storsläggan fram och Israel framställs som krigshetsare och ett hot mot världsfreden.

Inget flyt för Israel inför ESC

13 maj, 2013

Proisraelisk manifestation i samband med en handbollsmatch i Karlskrona. Förhoppninsgsvis får vi se liknande scener utanför Malmö arena vid Eurovision Song Contest.

Sverige är som helhet ett land där skepsisen mot Israel är utbredd. Det enda land på våra breddgrader som möjligen är ännu värre är Norge, men det är en klen tröst för de svenska judar som jämt och ständigt tvingas klä skott för Israels verkliga eller påstådda tillkortakommanden i Mellanöstern. Skillnaden mellan antiisraelism och antisemitism är som alltid flytande.

I Malmö är antisemitismen och den med denna intimt sammanhängande antiisraelismen som allra mest utbredd. Ledande i den utveckling som gjort att Malmö blivit beryktat som antisemitiskt fäste i stora delar av världen är kommunstyrelseordföranden Ilmar Reepalu (S). Hans klavertramp är vid det här laget så frekventa att jag inte längre tvivlar på att karl´n verkligen är fullfjädrad antisemit. Följden av denna katastrofala utveckling har blivit att talrika judar valt att fly Malmö till förmån för andra delar av världen.

ilmar-reepalu_200129874Ilmar Reepalus politik har gjort Malmö ökänt som antisemitiskt fäste. Vilket snarast är en merit i S-sammanhang.

Just Malmö av alla platser fick till råga på eländet förtroendet att stå för Sveriges arrangemang av årets Eurovision Song Contest (ESC) efter den välförtjänta segern för Loreen i Baku i fjol, trots att det var känt att Israel skulle deltaga i en av semifinalerna. Det innebär att Sverige om inte alla tecken slår fel kommer att bli utskämt inför en hel värld. Liksom vid tidigare evenemang med Israel inblandat har vänstern aviserat Israel-fientliga demonstrationer.

Henry Bronett har skrivit följande debattinlägg om malmöpolitikernas uppenbara avsky för staten Israel:

http://debatt.svt.se/2013/05/13/malmotopparnas-israel-fientlighet-blir-allt-markligare/

Inte nog därmed. Daniel Sestrajcic (V), kulturnämndens ordförande i Malmö kommun, stöder öppet demonstrerandet och har sagt att han själv kommer att deltaga: dels mot Israels palestinska politik, dels mot det faktum att Israel alls tillåts delta i ESC. Vitryssland, ibland kallat Europas sista diktatur, finner han däremot ingen anledning att demonstrera mot, lika litet som mot diktaturen Azerbajdzjan eller det till synes alltmer mot diktatur urartande Ukraina.

mft06-webb-daniel1Daniel Sestrajcic: vänsterpartistisk israelhatare.

Föurom Reepalu och Sestrajcic kan bland antisemitiska malmöpolitiker nänmnas Adrian Kaba (S), ledamot i kommunstyrelsen, som uttryckt stöd för den islamistiska terrorrörelsen Hamas i Gaza med dess artikel 7 om det eftersträvansvärda i att ”nedkämpa och döda judar”. Han har även i en debattartikel i tidskriften Tro och politik svamlat om en ”judisk-europeisk högerextrem sammansvärjning”.

Delvis kan väl S- och V-stödet för palestinska massmördare och avståndstagandet från Mellanösterns enda demokrati ses som ett värnande om de egna väljarna bland Malmös stora arabiska/muslimska befolkning med en betydande andel extremister i sina led. Detta gör naturligtvis inte saken ett spår bättre.

Inte nog med att det kommer att finnas antiisraeliska/antijudiska demonstranter utanför Malmö Arena under de dagar semifinalerna och finalen av ESC löper av stapeln. I TV-huset kommer Gina Dirawi att befinna sig som programledare för Studio Eurovision, som hålls en timme innan finaljippot drar igång. Dirawi, född i Sundsvall 1990 med palestinsk-libanesisk bakgrund, har gjort sig känd som en synnerligen bitsk israelätare.

Den 10 maj 2010 skrev Dirawi på sin blog Anagina bland annat följande:

Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem…ISRAEL HAR FETA VAPEN, VI HAR EN JÄVLA STEN!!!!

120529_gina_dirawiGina påstås ha ”läxats upp” av SVT. Ändå fortsätter hon att synas i rutan , nu närmast inför ESC-jippot.

Om man inte visste bättre skulle man till äventyrs kunna undra, om inte Gina Dirawi blandat ihop Israel med Hamas och Hizbollah. Vilka inom parentes sagt alls inte är beväpnade endast med ”en jävla sten” utan med artilleripjäser och annan beväpning från exempelvis Iran och Egypten. Dirawis hätska utfall har i varje fall inte utgjort någon black om foten karriärmässigt: hon syns regelmässigt som Melodi-festivalvärd och en mängd andra mediala sammanhang. Gina verkar i och för sig vara en duktig tjej – men hon behöver en rejäl grundkurs i israelisk demokrati.

Dirawis antiisraeliska utspel var nu inte en engångsföreteelse. Den 23 november 2012 rekommenderade hon sina läsare under rubriceringen ”kvällslektyr” att läsa en bok av förintelseförnekaren och vänstermannen Lasse Wilhelmsson. Gina Dirawis farfar var för övrigt imam i Sundsvall till sin död 2011. Mer om Dirawis tvivelaktiga politiska engagemang här:

http://www.sapereaude.se/blog/?p=8256

Nej, Israel har inte haft något flyt vare sig med val av ESC-stad eller med svenska programledare. Återstår att se hur det går för 21-åriga artisten Moran Mazor i semifinalen torsdagen den 16 maj. Personligen tycker jag inte låten Rak bishvilo (Bara för honom) är någon höjdare, men det är ju inte riktigt det saken gäller här.

w-mazon-041213Moran Mazor framför ”Rak bishvilo”.

Hon och hennes land har naturligtvis full rätt att tävla i Malmö på lika villkor som alla andra medverkande. Om inte S- och V-märkta malmöpolitiker begriper detta bör de avgå. Hon lär ständigt bevakas av livvakter och polis och har i övrigt sagt sig förlita sig på Gud.  Bra sagt – för på Malmö och dess antimsemitiska politikerpack kan hon inte lita.

Fallet Assad: hur en tystlåten läkare kan bli diktator och massmördare

3 maj, 2013

286884-bashar-al-assadBashar al-Assad ser med rätta bekymrad ut.

Det var inte tänkt att Bashar al-Assad, född 1965, skulle bli Syriens president. Han var i yngre dagar tystlåten, studieinriktad och så vitt känt ointresserad av politik. Efter medicinutbildning i Syrien begav han sig till Storbritannien för att förkovra sig vid Western Eye Hospital 1992. När den äldre brodern Basil dog i en bilolycka 1994 kallades unge Bashar hem till Syrien för att bli faderns, president Hafez al-Assad, efterträdare.

Hafez al-Assad (1930-2000) hade tagit makten i en oblodig statskupp 1970. Han upprättade en sekulär regim som i viss mån tolererade andra trosinriktningar än hans egen variant av islam – al-Assad tillhörde den alawitiska minoriteten – men styrde i övrigt landet med hård hand. De oroligheter som förekom innefattande både ett kuppförsök från brodern Riifat al-Assad och resningsförsök från Muslimska brödraskapet och andra islamistiska grupperingar.

Utrikespolitiskt bekämpade al-Assad-regimen Israel som man bekrigade i Oktoberkriget 1973 samt fick stöd från Sovjetunionen. 1976 intervenerade Syrien i Libanon som man mer eller mindre styrt efter behag sedan dess. I kriget i Persiska viken (Gulfkriget) 1991 deltog Syrien med en symbolisk styrka mot Saddam Hussein-regimen i Irak.

I februari 1982 beordrade president Hafez al-Assad ett flygangrepp mot den egna staden Hamah, där enligt en del uppgifter så många som 40 000 människor dödades.

tumblr_lxhvu8WQuM1qh9czeo1_400Hafez al-Assad styrde Syrien med järnhand i 30 år.

När Bashar al-Assad efter faderns död 2000 övertog den äldre al-Assads roll dels som ledare för Bathpartiet, dels som Syriens president, var han egentligen för ung för den senare rollen. Det syriska parlamentet, Majlis Al Sha´ab, beordrades därför rösta igenom en sänkning av lägsta åldern för att bli president från 40 till 34 år. Bashar al-Assad råkade händelsevis vara just 34 år.

Den yngre al-Assad tillträdde som Syriens president den 17 juli 2000 efter att ha valts med 97,2 procent av rösterna. Några andra kandidater fanns händelsvis inte. 2007 återvaldes han för ännu en sjuårsperiod, nu med 97,6 procent. Nästa presidentval skall hållas 2014.

När Bashar blev president fanns, både i hemlandet och utomlands, vissa förhoppningar om att denne ögonskenligen blide, välutbildade och språkkunnige ögonläkare skulle genomföra demokratiska reformer. Dessa förhoppningar har eftertryckligt kommit på skam. Således har Assad-regimen av internationella människorättsorganisationer såsom Human Rights Watch och Amnesty International anklagats för ägna sig åt systematisk tortyr, fängslanden och mord på oliktänkande.

Sedan 2006 råder i Syrien utreseförbud för oppositionella och en mängd andra inskränkningar i de mänskliga fri- och rättigheterna. Demokrati och frihet står inte på agdendan trots upprepade men vaga löften från Assads sida. Utrikespolitiskt har Bashar al-Assad fullföljt traditionen från faderns sida genom att vara motståndare till Israel, västvärlden och USA och även genom att styra och ställa efter gottfinnande i Libanon, icke minst genom sin bundsförvant Hizbollah som vägrar erkänna Israel och ägnar sig åt regelmässig terror mot det södra grannlandet..

gty_assadGoda vännerna al-Assad och Putin träffades i Moskva i december 2012.

2005 dödades den libanesiske premiärministern Rafik Hariri i ett mordanslag som bar den syriska regimens alla insignier. Bashar al-Assad har i en intervju med The Wall Street Journal uttryckligen sagt sig vara ”anti-Israel” och ”anti-väst”. I motsats härtill har han, liksom fadern, odlat vänskapsförbindelserna med Ryssland som bland annat satt stopp för planerade NATO-bombningar mot regeringsstyrkorna. Med mullornas Iran upprätthålls intima förbindelser. En trogen vän och uppbackare var vidare framlidne diktatorskollegan Hugo Chávez i Venezuela.

Det var i slutet på januari 2011 som den så kallade arabiska våren drabbade även Syrien. Oppositionen började nu kräva exotiska företeelser såsom politiska reformer, hävande av undantagstillståndet med anor från 1963 samt medborgerliga fri- och rättigheter. Assadregimen drabbades av panik och svarade med våld och krigshandlingar mot den egna befolkningen.

I augusti 2011 attackerade regimen landets främste politiske karikatyrtecknare, den internationellt inflytelserike Ali Farzat, som blev svårt skadad i ett rått överfall. Assads råskinn bröt sönder händerna på Fazsat för att han inte skulle kunna fortsätta driva med förtryckarregimen i Damaskus. Händelsen väckte bestörtning i omvärlden.

farzatAli Farzat vårdas på sjukhuset efter överfallet.

Krigstillståndet mellan regimen i Damaskus och den brokiga syriska oppositionen har därefter trappats upp och visar inga tendenser till att mattas av. Snarare tvärtom. Alla internationella medlingsförsök har misslyckats. Samtidigt fortsätter civilbefolkningens lidanden alltmedan flyktingströmmen tilltar.

Även om oppositionsstyrkorna, bland dem en hård kärna kompromisslösa jihadister med internationella inslag, inte är Guds bästa barn utan får uppbära sin del av ansvaret för den uppkomna situationen är det Baath-regimen under Bashar al-Assad som måste axla huvudansvaret. Detta genom sin förkärlek för excessivt våld, bland annat omfattande kemiska stridsmedel och bombningar av byar och städer och genom sin obefintliga flexibilitet.

Bashar al-Saddam är fången i det förtryckarsystem som skapades av fadern Hafez al-Assad. Den yngre Assad saknar uppenbarligen all förmåga att frångå sin roll som traditionell arabisk diktator, för vilken det egna folket endast är till nytta om det gagnar de egna maktambitionerna. Detta är den föga uppbyggliga  förklaringen till att en ursprungligen tystlåten ögonläkare utan politiska ambitioner blott alltför lätt kunde smälta in i rollen som diktator och massmördare.

lZapiroToonAliFerzatEn tecknares kommentar till Assad-regimens överfall på Ali Farzat…

Islamonazistisk propaganda mot judar: jihadisterna laddar upp

5 mars, 2013

BEhCLRdCUAA0MyEBudskap av det här slaget är vanligt förekommande på islamska demonstrationer runt om i världen.

http://www.apg29.nu/index.php?artid=6700

Länken ovan går till en video,  som på ett instruktivt sätt belyser det som så lätt hamnar i skymundan hos de toleransens apostlar som inte vill se några fel hos islam: det hat mot judar och allt judiskt som finns som en mörk underström inom islam. Det är en utmaning för moderna och moderata muslimer att göra upp med detta fenomen.

Man kan spåra islams negativa inställning till judar tillbaka till profeten Muhammeds liv och verksamhet på 600-talet. Fenomenet får en belysning i Kader Abdolahs på historiska fakta baserade roman om Muhammed med titeln Sändebudet (2007, svensk upplaga Norstedts 2010, sidorna 220-221):

Mohammad hade börjat tycka illa om judarna på grund av deras sammansvärjning med Mekkas armé; han förstod att så länge judarna var i staden skulle han inte kunna vinna krigen. Han väntade på rätt tillfälle att definitivt lösa problemet med judarna…Mohammads tålamod började tryta och han fattade ett beslut som han längde hade velat ta. Han gav judarna en dag på sig att lämna staden. Varje familj fick ta med sig så mycket ägodelar som en kamel kunde bära och måste lämna kvar guld och pengar.

Medinas judar vägrade fräckt nog dock att hörsamma Muhammeds order. Då lät profeten bränna ner deras dadelpalmer och förstörde på så sätt deras odlingar. Muhammed uppmanade nu på nytt judarna att ge sig av, annars skulle han också bränna deras bostäder. Nu skulle de inte heller få ta med sig någonting, något Muhammed påstod Allah själv hade befallt. Judarna gav sig slutligen av men de brände själva sina bostäder och ägodelar så att inte Muhammed skulle kunna lägga beslag på dem för egen del.

Toleransens apostlar brukar betona att såväl kristna som judar i Koranen betecknas som ”bokens folk” och att judendom, kristendom och islam är så kallade abrahamitiska religioner efter den gemensamme stamfadern Abraham. Detta stämmer till en del. Men det stämmer också att judar i Koranen (exempelvis i surorna 2:61, 5:60 och 7:166) omnämns såsom bland annat apor och grisar. Visserligen står det inte att judar generellt är apor och grisar men däremot vissa judar som enligt Muhammed har brutit sabbaten.

Se här hur en imam försöker förklara saken:

http://fragaimamen.se/varfor-kallas-judar-for-grisar-i-koranen/

Faktum kvarstår dock. Muhammed skrev i Koranen att vissa judar kan jämföras med grisar/svin och apor. Just dessa tillmälen har sedan använts av otaliga muslimska hatpredikanter i syfte att brännmärka hela judenheten och Israel. Bland annat av Egyptens president Muhammad Mursi med hemvist i islamistiska Muslimska Brödraskapet i ett TV- framträdande innan han blev president:

secondColumnEgyptens president Muhammad Mursi om judar innan han tillträdde sitt ämbete.

Mursi brännmärker i sin framställning även Israel och judarna – även om han föredrar att tala om ”sionister”, också om judar i historisk tid långt innan den sionistiska ideologin fanns – bland annat som ”blodsugare” och ”krigshetsare” samt förkastar en tvåstatslösning för israeler och palestinier i Mellanöstern; han tänker sig att araberna skall lägga beslag på hela det område som nu utgör staten Israel. En video från Mursis framträdande finns på bloggen Sapere Aude här:

http://www.sapereaude.se/blog/?p=9570

Det finns, som framgår av videon överst i det här inlägget, klara likheter mellan islamistisk och nationalsocialistisk propaganda avseende det judiska folket. Det är ingen tillfällighet att publikationer av typ Sions vises protokoll och Hitlers Mein Kampf är oföränderliga storsäljare i arabvärlden inklusive de palestinska områdena, där redan förskolebarn får lära sig hata judar och det eftersträvansvärda i att bli självmordsbombare.  För militanta muslimer tenderar Adolf Hitler att vara en stor hjälte vars enda misstag var att han inte lyckades utrota alla judar. Den inställningen mötte jag själv under ett besök på Västbanken 2005. Antisemitismen är i själva verket en integrerad del av vardagslivet i arabvärlden.

En av historiens mest beryktade muslimska antisemiter var Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini (1895/97-1974) som hetsade araber mot judar vilket ledde till massakrer i Jerusalem före Andra världskrigets utbrott. Stormuftin mottogs 1941 i audiens av Tysklands då till synes obetvinglige diktator Adolf Hitler (1889-1945). Al-Husseini uppmanade Hitler att massutrota judarna och fick muslimska förband i Waffen-SS uppkallade efter sig.

Det tillhör rutinen att islamistiska demonstrationer världen över, exempelvis i Malmö, bär på nazi- och hitlervänliga plakat och skanderar slagord i samma riktning, ofta på arabiska.

36tHaj Amin al-Husseini inspekterar tyska vapen under Andra världskriget.

Det finns naturligtvis hyggliga och moderata muslimer som inte bekänner sig till hatbudskapet mot judarna och som tar avstånd från jihadistisk terrorism. Troligen hyser flertalet muslimer en sådan uppfattning. Det stora problemet är att det fortfarande är islamisterna som hörs mest med sitt hatbudskap och att de inte tvekar använda våld inte bara mot judar och kristna utan också mot muslimer som inte rättar in sig i de militanta leden. Ju större muslimsk invandring vi får till Sverige, desto fler hatpredikanter och jihadister får vi också in med påföljd att alltfler unga och lättledda muslimer beger sig utomlands för att genomgå terroristträning..

Vår tolerans och allmänna snällhet riskerar leda till att vi inte uppmärksammar det hot mot den västerländska civilisationen som det islamistiska hatbudskapet i så hög grad utgör. Lägg därtill att professionella så kallade antirasister i och utanför Expo är snara att brännmärka alla som uppfattar den islamistiska faran som ”rasister” och ”nazister”. Jag tänker icke minst på den utmärkta tidningen Dispatch International som är utomordentligt informativ när det gäller att belysa islamistiska krafter. Den kallas regelmässigt ”rasisttidning” i Expos spalter.

imagesHizbollahsoldater hyllar Hitler genom att göra romersk hälsning/nazihälsning.

Dispatch hade nu senast i sitt nummer den 28 februari en artikel av Jill Bellamy Van Aalst som visar hur terroristorganisationen Hizbollah har planer på att sätta upp en armé om 50 000 man och ta kontollen över vapenlagren i Syrien om Assad-regimen skulle falla, något som alltmer framstår som en tidsfråga. Om dessa planer realiserades skulle Hizbollah, som stöds av Iran och har sin bas i Libanon, få tillgång till biologiska stridmedel vilka kan sättas in mot mål i Europa.

Hizbollah ligger bakom flera av den senare tidens väpnade konflikter i Mellanöstern med sina återkommande raketbeskjutningar mot civila mål i Israel. Dessa raketbeskjutningar, vars precision hitintills varit rätt dålig, skulle framstå som rena söndagsskolan om man skulle få tillgång till biologiska, kemiska och kanske även nukleära vapen.

Obamas katastrofala val av försvarsminister

8 januari, 2013

obama_abbasEn brett leende Barack Obama träffar den palestinske ”presidenten” Mahmut Abbas. I bakgrunden Yassir Arafats porträtt.

USAs president Barack Hussein Obama har nyligen utsett en ny försvarsminister efter avgående Leon Panetta. Valet föll på Chuck Hagel, född 1946, senator för delstaten Nebraska 1997-2009. Hagel är också en dekorerad Vietnam-veteran samt har gjort karriär i det republikanska partiet.

Det finns flera orsaker till att valet av Hagel som ny försvarsminister måste anses vara mycket kontroversiellt. Dels har Chuck Hagel gjort sig känd för att förorda kraftiga nedskärningar i Förenta staternas försvarsbudget, dels har han inte, för att uttrycka sig milt, framstått som någon varm anhängare av staten Israel som sannolikt är USAs trognaste allierade.

En republikansk kollega till Hagel förklarade efter Hagels utnämning att detta var ”Det värsta tänkbara budskap vi kunde skicka till vår vän Israel”.

Chuck_Hagel_official_photoChuck Hagel: kommer hans nominering att godkännas av kongressen?

Man behöver knappast vara rabiat Israel-anhängare för att hålla med om detta omdöme. Chuck Hagel, som är av tysk-polsk härkomst, har förespråkat direkta samtal med den islamistiska terrorrörelsen Hamas som kontrollerar Gaza. Han har vägrat kalla den terroristiska Hizbollah-rörelsen i Libanon för terrorister. Det ville inte heller Obama göra inför en omröstning i senaten 2007. Dock missade han omröstningen ifråga. Hagel  har inte ens velat förse Irans Revolutionära garde med terrorstämpeln.

Innan Barack Obama valdes till USAs president hade han gjort sig känd för att omge sig med Israel-fientliga rådgivare och medarbetare. En av dessa var Rashid Khalidi, professor i arabiska studier vid Columbia-universitetet, som tidigare arbetat för den palestinska rörelsen PLOs informationsavdelning.  Khalidi väckte uppseende då han 2005 förklarade att palestinierna hade rätt att bekämpa staten Israel med våld.

En annan av Obamas medarbetare inför valet 2008 som var en uttalad fiende till Israel var hans militäre chefsrådgivare och vice kampanjledare, general Merril McPeak. Denne anklagade judiska och evangelikala väljare för att sätta staten Israel före USAs nationella säkerhet. Obama försökte distansera sig från McPeaks uttalanden men behöll honom i sin stab genom hela valrörelsen. McPeak skapade även rubriker när han kallade president George W. Bush för ”kriminell” och att hans misstag orsakat USA skada för hundratals år framåt.

Rashid KhalidiObamas förre rådgivare, gamle PLO-medarbetaren Rashid Khalidi, professor vid Columbia-universitetet i New York.

På plats i Vita huset har väl Obama inte gjort några uppseendeväckande anti-israeliska utspel. Nu när han är inne på sin andra ämbetsperiod och   inte behöver tänka på att bli återvald ser han dock kanske en möjlighet att visa sitt sanna jag. Något som för övrigt kan komma att ske på flera områden. Obama är den förste USA-president som öppet kallat sig ”socialist” och var åtminstone tidigare associerad medlem av Chicago-avdelningen av organisationen Democratic Socialists of America.

Det var dåliga nyheter för det för sin existens ständigt kämpande Israel att Obama vann presidentvalet i november 2012 över Mitt Romney vilken alltid stått vid Israels sida. Att den förre nu utsett en Israels fiende och ursäktare av anti-judisk terror till försvarsminister måste anses vara katastrofala nyheter för den judiska staten. Många israeler kommer att sova dåligt om nätterna den närmaste tiden.

Ännu är dock inte sista ordet sagt. Hagel måste först godkännas av den amerikanska kongressen som kommer att utsättas för starka påtryckningar att inte godkänna presidentens omdiskuterade val av försvarsminister.