Ray Ewry: störst av alla olympiska friidrottare

Ray Ewry (1873-1937) har tagit flest individuella OS-guld av alla friidrottare.

Jamaicas populäre sprinterfantom Usain Bolt, världsrekordhållare på 100  och 200 meter löpning och niofaldig OS-guldmedaljör 2008-16 om man räknar korta stafetterna, menade efter sina tre guld i Rio de Janeiro att han nu visat att han var världens störste inom friidrotten genom alla tider. Hur mycket jag än uppskattar Bolt måste jag invända: han överträffas av en amerikan som var verksam i början av förra seklet.

Raymond ”Ray” Clarence Ewry (1873-1937), med irländska släktrötter, överträffar således såväl  Usain Bolt som Finlands Paavo Nurmi och USAs Carl Lewis om vi ser till antalet vunna individuella OS-guld. Ewry vann nämligen icke färre än tio OS-guld i de numera i stort sett utdöda grenarna stående höjd, längd och tresteg.

Då krävs förstås att vi räknar in Ewrys två guldmedaljer vid jubileumsspelen i Aten 1906, vilka arrangerades av Internationella olympiska kommittén (IOK) med syftet att celebrera tioårsminnet av de moderna olympiska spelens födelse i Aten 1896. https://lumserve.wordpress.com/2013/10/13/ray-ewry-greatest-jumper-in-olympic-history/

Ewry i aktion i stående höjd i London-OS 1908. Det blev vinst med 1,57.

En sak är fullständigt klar oavsett allting annat: det är att Ray Ewry är den ende i den moderna olympiska historien som gått obesegrad igenom tio olympiska tävlingsgrenar. Bara guld. Inte ett endaste silver eller brons. Han var helt enkelt oövervinnerlig. Så du får ursäkta mig, Usain Bolt. Jag tycker det räcker gott för att påstå att Ewry är den störste friidrottsolympiern någonsin!

Berättelsen om Ray Ewry är onekligen anmärkningsvärd. Född i Lafayette i den amerikanska delstaten Indiana den 14 oktober 1873 drabbades han av förlamningssjukdomen polio vid sju års ålder. Han tvingades sitta i rullstol och förutspåddes en livslång förlamning i båda benen. Med häpnadsväckande energi och målmedvetenhet började han dock träna upp benmuskulaturen och kom att specialisera sig på hopp utan ansats

Medlemmar ur New York City Irish-American Athletic Club vid OS i London 1908. Ray Ewry tvåa från vänster i främre raden.

1890-97 bedrev Ewry ingenjörsstudier vid Purdue University, grundat 1869 efter en landdonation av affärsmannen John Purdue, i West Lafayette. https://en.wikipedia.org/wiki/Purdue_University Han utexaminerades som mekanisk ingenjör och ägnade tiden utanför studierna åt idrott, förutom friidrott (där han var kapten för skollaget) även amerikansk fotboll.

1897 flyttade han till New Jersey och kom i idrottssammanhang att representera New York City Irish-American Athletic Club. Yrkesmässigt arbetade han som hydraulisk ingenjör.

Stående hopp, eller hopp utan ansats, förekom vid de antika olympiska spelen i Grekland och var även en del av de moderna spelen till och med Stockholms-OS 1912. Stående tresteg förekom dock endast till och med OS i Saint Louis 1904. I Sverige var höjdhopp och längdhopp utan ansats etablerade tävlingsgrenar ända fram till mitten av 1960-talet. Det var huvudsakligen av utrymmesskäl som svenska friidrottare under vintersäsongen ägnade sig åt dessa grenar.

Grann stilstudie av Rune Almén i Göta-tröjan. Rune räknas fortfarande som officiell världsrekordhållare i stående höjdhopp med 1,90.

Den sista SM-tävlingen hölls 1965, där Göran Fredriksson, Kronobergs IK vann båda grenarna på resultaten 1,66 respektive 3,43, det sistnämnda svenskt rekord. Det främsta officiella svenska resultatet i stående höjd har eljest uppnåtts av Rune Almén, Trollhättans SK och IF Göta, som faktiskt skall vara världsrekordhållare med fantastiska 1,90. Almén var vår siste dykstilshoppare av rang med en svensk rekordnotering på 2,23 från 1974 som bästa resultat. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rune_Alm%C3%A9n

Som en kuriositet kan nämnas att jag gjorde en telefonintervju med Rune Almén under min tid som journalist på Idrottsbladet. Jag frågade då vad han trodde om framtiden för den så kallade floppstilen, uppfunnen av amerikanen Dick Fosbury som vann höjdtävlingen i OS i Mexico City 1968, som då höll på att ta över. Rune menade att dykstilen nog skulle klara sig bra, eftersom han ansåg att alla hoppare inte passade för ”floppen”…

De stående hoppgrenarna lär fortfarande vara tävlingsgrenar i Norge. Här följer litet svenska resultat och historik: http://www.goteborgfriidrott.se/Nyheter/InbjudantillinofficielltDMistaendehopp

Ray Ewry – ”den mänskliga grodan” – hoppar stående längd i London-OS 1908. Seger på 3,33.

Ray Ewrys OS-debut skedde i Paris 1900, där han trippelsegrade i stående höjd, längd och tresteg. I höjd vann han på imponerande 1,65. Efter gulden i Paris kallades Ewry ”den mänskliga grodan”. Sedan rullade det på med idel segrar i Saint Louis 1904, Aten 1906 och London 1908. Ewry siktade även på att få representera USA i Stockholms-OS 1912 men tvingades till sist kasta in handduken på grund av skada.

I Stockholm knep landsmannen Platt Adams guldet med 1,63 i höjd utan ansats medan greken Constantin ”Kostas” Tsiclitiras (1888-1913) vann längdvarianten på 3,37. Greken tog även brons i höjd med 1,55. Han är den ende icke-amerikan som vunnit ett OS- guld i de tre stående hoppgrenarna. Tsiclitiras avled i hjärhinneinflammation redan som 24-åring 1913, sedan han som frivillig deltagit på hemlandets sista i Balkankrigen som föregick Första världskriget.https://en.wikipedia.org/wiki/Konstantinos_Tsiklitiras

Ray Ewry höll på med aktiv friidrott upp i 40-årsåldern, då han kunde se tillbaka på en helt unik olympisk karriär. Han var ensam av alla OS-deltagare om att ha vunnit tio individuella guldmedaljer fram till OS i Peking 2008, då Michael Phelps erövrade sitt elfte guld. Simmaren Michael Phelps, född 1985 och ibland kallad the Baltimore Bullet, måste givetvis med sina sammanlagt 23 OS-guld över fyra olympiska spel rankas som tidernas främste olympier alla kategorier. Där ligger således till och med fenomenet Ray Ewry i lä. http://www.dn.se/sport/os/historien-om-simfenomenet-michael-phelps-ar-slut/

Amerikanske simmaren Michael Phelps är med totalt 23 (!) OS-guld fördelade över fyra olympiska spel 2004-16 utan konkurrens tidernas främste olympier.

Sedan han lagt spikskorna på hyllan arbetade Ray Ewry för New York Board of Water Supply med att konstruera dammar och reservoarer med uppgift att förse staden New York med vatten. Han hade även uppdrag för den amerikanska flottan. Han avled ett par veckor före sin 64-årsdag den 29 september 1937. Ewry var gift och far till en dotter. Hans dotterson, Tom Carson, är fortfarande i livet.

Det vittnar om Ray Ewrys suveränitet att hans bästa notering i stående längdhopp, 3,47, presterat vid OS i Saint Louis 1904, stod sig som världsrekord tills de stående hoppen upphörde vara internationella friidrottsgrenar på 1930-talet. Ewry var 1,85 meter lång och hade som matchvikt 79 kilogram.

Till sist något av intresse för kalenderbitaren:

Ray Ewrys personbästa: Höjdhopp u. a.: 1,67. Längdhopp u. a.: 3,47 (11 fot, 5 inches/världsrekord). Tresteg u. a.: 10,86.

Ray Ewrys segerresultat i OS: Paris 1900: Höjd u. a.: 1,655. Längd u. a.: 3,21. Tresteg u. a.: 10,58. Saint Louis 1904: Höjd u. a.: 1.50. Längd u. a.: 3,47. Tresteg u. a.: 10,55. Aten 1906 (jubileumsspel): Höjd u. a.: 1,56. Längd u. a.: 3,30. London 1908: Höjd u. a.: 1,57. Längd u. a.: 3,33.

Fotnot: Även denna bloggare har fuskat litet i höjd och längd utan ansats. Hoppade som bäst 1,40 respektive 2,86 som 15-åring, vilket räckte till seger i Rosenborgsgymnasiets skolmästerskap 1967. Resultatmässigt var det troligen mina främsta friidrottsgrenar.

 

 

En resa till det icke-fysiska livet

En neurokirurg och hans berättelse om ett annat liv.

Att det finns ett liv i en tillvaro bortom jordelivet var människor i praktiskt taget alla äldre civilisationer övertygade om. Därom finns otaliga bevis i gamla hävder. Sedan kunde uppfattningen om hur denna tillvaro tedde sig variera från en civilisation till en annan.

De gamla egyptierna hade av lätt insedda skäl en annan uppfattning än våra vikingar. I båda dessa fall förseddes dock de döda i sina gravar/gravkammare eller i förekommande fall på gravbål med föremål som de kunde tänkas behöva i sin kommande tillvaro.

Det är först under de allra senaste århundradena det blivit vanligt att förneka en tillvaro dit man kommer efter den fysiska döden. Enligt den heliga vetenskapen kan människan reduceras till de biologiska processer som styr hennes kropp. Någon översinnlig verklighet finns inte och den som dristar sig uttrycka en tro eller övertygelse på någonting sådant avfärdas ofta som en religiös fanatiker av något slag.

Detta har givetvis inte hindrat perceptiva människor att på olika sätt redogöra för sina upplevelser i eller i anslutning till en värld bortom den fysiska verkligheten, i modern tid företrädesvis i redogörandet för så kallade nära-döden-upplevelser. Sådana berättelser har dock haft svårt att nå utanför kretsen av redan invigda i anslutning till new age-rörelsen eller olika grupperingar av religiöst troende.

Kanske blir det annorlunda nu när nära-döden-upplevelsen redogörs för av den renommerade läkaren Eben Alexander, vilken arbetat som neurokirurg i 25 år och undervisat vid det prestigefyllda Harvard-universitetet. Alexander har beskrivit sina erfarenheter i boken Proof of Heaven: A Neurosurgeon´s Journey into the Afterlife (Simon & Schuster förlag) vilken planeras utkomma den 23 oktober.

Boken har rönt stor uppmärksamhet i USA redan före sin utkomst och har bland annat lett till att doktor Alexander fått skriva en lång artikel i tidskriften Newsweek som till och med gör reklam för artikeln på sitt omslag.

 ”Himlen är verklig” skriver Newsweek på sitt omslag.

Eben Alexander hade sin omvälvande upplevelse i november 2008. Han drabbades av en ovanlig och ytterst allvarlig form av hjärnhinneinflammation vilket medförde att cortex – hjärnbarken – stängdes av. Alexander tillbringade sju dagar i koma och tillmättes små chanser att överleva. När läkarna givit upp hoppet vaknade han upp ur koman och kunde berätta om märkliga upplevelser:

Hade någon – till och med en doktor – berättat en historia som denna för mig förut, hade jag varit ganska säker på att det var inbillning eller självbedrägeri. Men det som hände mig var långt ifrån inbillning. Det var lika verkligt som något annat som inträffat i mitt liv, inklusive min bröllopsdag och mina söners födelse.

Här en länk till Newsweek-artikeln:

http://www.thedailybeast.com/newsweek/2012/10/07/proof-of-heaven-a-doctor-s-experience-with-the-afterlife.html

Under den tid han låg i koma upplevde doktor Alexander att han fördes till en plats långt bortom jorden. Här mötte han genomskinliga, skimrande varelser och träffade så småningom på en kvinna som sade till honom:

Du är älskad och uppskattad, dyrt och för alltid. Du har inget att frukta. Det finns inget som kan gå fel.

Den märkliga upplevelsen ledde till att Eben Alexander kom att i grunden ompröva och överge den materialistiska syn på tillvaron han dittills, i likhet med sina läkarkolleger, bekänt sig till. Han beslöt sig yttermera för att ägna resten av sitt liv åt att undersöka det mänskliga medvetandets sanna natur.

Och jag ska så tydligt som jag bara kan sprida budskapet till människorna och mina vetenskapskolleger om att vi är mer – mycket mer – än våra fysiska kroppar.

 Emanuel Swedenborg kartlade den andliga världen.

Doktor Alexander är möjligen den mest kvalificerade person som berättat om sina upplevelser i en icke-fysisk, andlig värld sedan den svenske vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg (1688-1772) i en lång rad digra luntor skrivna på de lärdes dåtida språk latin, med minutiös noggrannhet, redogjorde för tillståndet i ”andevärlden” eller ”änglavärlden” på 1700-talet.

Tiden får utvisa hur Alexanders berättelse om sina erfarenheter kommer att tas emot. Redan nu diskuteras de över hela USA.

Man kan naturligtvis se litet olika på livet efter detta. Jag avslutar med ett utdrag ur ett obetalbart stycke komik utfört av en viss pater Guido Sarducci:

http://www.youtube.com/watch?v=xbSZlqKxAE4