Posted tagged ‘homosexuella’

Sanktioner mot länder som förföljer kristna övervägs i Storbritannien – SD prioriterar sanktioner för förföljelse av homosexuella

10 juli, 2019

Förföljelsen av kristna i världen är värre än någonsin.

Storbritannien skall vara berett att införa sanktioner mot länder som förföljer kristna.

Denna slutsats dras i en rapport om förföljelse av kristna trosbekännare runt om i världen som utrikesminister Jeremy Hunt beställt av det brittiska utrikesdepartementet och som refereras i bland annat i vänstertidningen The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2019/jul/08/uk-government-urged-to-take-steps-to-prevent-persecution-of-christians

Hunt har klargjort att han avser att implementera rapportens slutsatser om han skulle väljas till ny brittisk premiärminister.

Det beräknas att cirka en tredjedel av jordens befolkning lider av religionsförföljelse av något slag varav omkring 80 procent är kristna. Merparten av förföljelserna äger rum i Mellanöstern, Afrika och Asien.

”Evidence suggests that acts of violence and other intimidation against Christians are becoming more widespread”, heter det i rapporten som förutom sanktioner även föreslår utbildning i religiös förståelse i syfte att komma till rätta med problemen.

Jag rekommenderar varmt Sverigedemokraternas partiledning att ta del av de brittiska slutsatserna. Om den gör det kanske man kan komma till insikt om att det eventuellt finns ännu angelägnare projekt än att rikta sanktioner mot stater som förföljer homosexuella, vilket partitopparna Jimmie Åkesson och Julia Kronlid föreslår i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 6 juli. https://www.svd.se/kapa-bistandet-till-homofientliga-stater

Åkesson och Kronlid anser dessutom att regeringen skall tillsätta ett särskilt sändebud/ambassadör med en egen stab inom ramen för utrikesdepartementet (UD) med uppgift att enbart fokusera på frågor om homoförföljelse. Debattörerna nämner särskilt Bangladesh, Sierra Leone, Uganda och Iran i sammanhanget.

Homosexuella avrättas i Iran.

Jag är helt ense med Åkesson och Kronlid om att förföljelse av homosexuella är ett betydande problem runt om i världen. I Iran, som utmärker sig negativt inom en rad områden när det gäller mänskliga rättigheter, brukar homosexuella hängas i stora lyftkranar på grund av brott mot sharialagarna. Ett barbari utan like som dock inte tycks uppröra HBTQ-rörelsen så att det stör. https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/609552-iran-hanger-tre-man-for-gaysex

Det allra bästa hade, enligt min ringa mening, emellertid varit om SD-ledningen yrkat på sanktioner mot länder som kränker mänskliga rättigheter över huvud taget inklusive dem som omfattar kristna, homosexuella och andra grupper. Nu har man valt att fokusera på homosexuella. Om det lyckade i detta överlåter jag åt mina läsare att ta ställning till.

När PK-paniken skenar iväg med förnuftet (I)

9 november, 2017

”Hälge” den 7 november 2017. Foto: Tommy Hansson

Den 7 november publicerades i Länstidningen (LT) i Södertälje och ett par andra lokaltidningar en strip i den tecknade serien ”Hälge” av Lars Mortimer. Ett gäng manliga stackmyror planerade en mysig fredagskväll: ”Okej, grabbar!..Dags för pizza, några öl och en porrfilm!” En myra invänder: ”Eh!..Jag skulle vilja se ´Brokeback Mountain´!” Detta föranleder det övriga myrgänget att kasta ut den avvikande myran, som då skriker ”Aj!..”.

Jag och flertalet andra ordinära läsare torde uppfatta detta som en rätt fyndig drift med machokulturen: flertalet grabbiga individer protesterar när en disparat röst föredrar en känslig kärleksfilm – som råkar handla om homosexuell kärlek – framför en porrulle.

Den uppfattningen delas inte av den ansvarige utgivaren för LT, Norrtelje Tidning och Nynäshamns-Posten, Daniel Nordström. Denne föredrar i stället att se seriestrippen på följande sätt: ”Seriestripen är både sexistisk och homofobisk. Den borde aldrig ha publicerats. Jag ber våra läsare om ursäkt. Nu ser vi över våra rutiner.”


Daniel Nordström: när PK-paniken skenar iväg med förnuftet.

Nordström återger sedan ett totalt humorbefriat, rätvinkligt inlägg från en upprörd läsare som bland annat hävdar att ”…ni inte fattat ett dugg av t ex #metoo eller att homosexuella i många länder hotas av döden.” Ansvarige utgivaren Nordström faller, bildligt krälande i stoftet, till föga och ber ännu en gång om ursäkt samt framhåller att det aktuella avsnittet av ”Hälge” inte borde ha publicerats. http://www.norrteljetidning.se/allmant/daniel-nordstrom-en-seriestrip-som-inte-borde-ha-publicerats

Att Hälge-strippen mycket väl kan uppfattas som kritik mot grabbig machokultur – och sannolikt också är precis detta – är ingenting som föresvävar Daniel Nordström. Han föredrar att i stället hänge sig åt fundamentalistisk politisk korrekthet i panikens tecken, där nyanseringar, humor och underfundighet är bannlysta företeelser, och ropar på förbud.

Precis så kan det se ut när den politiska korrektheten och den ängslighet denna företeelse föder skenar i väg med förnuftet bortom all rim och reson. Det hade varit rätt och slätt tragiskt om det inte samtidigt vore så komiskt.

Slöjgate: avslöjande för förtrycket i Iran och svenska feministers feghet

14 februari, 2017

iran-homosexuella-hangs-847734

”De bygger upp sina demokratiska institutioner med pedantisk noggrannhet.”

De bygger upp sina demokratiska institutioner med pedantisk noggrannhet.  https://sv.wikiquote.org/wiki/Olof_Palme

Så uttryckte sig den dåvarande statsministern Olof Palme om samhällsutvecklingen i Iran kort tid efter Khomeinis och mullornas maktövertagande 1979. Det skulle förvåna mig om Stefan Löfven inte hade dessa ord aktuella för sig någonstans i sitt sinne, när han och hans harem av beslöjade kvinnor företog resan till Teheran nyligen i akt och mening att med den islamiska republiken Iran ingå fem avtal: om innovationer, jämställdhet, vägar och transporter, forskningssamarbete och informationsteknik. http://www.di.se/nyheter/avtal-mellan-sverige-och-iran/

Palme var frikostig med beröm till olika typer av diktaturer i Tredje världen, främst vänsterinriktade sådana. Kanske han bedömde ayatollahns variant av despoti som på något sätt socialistisk. De gånger Palme kritiserade kommunistiska stater är mycket lätt räknade. Han kallade en gång Tjeckoslovakiens president Gustav Husak ”diktaturens kreatur”, men det är väl i stort sett det hele, som danskarna säger. Vanligen blev han ursinnig om någon svensk politiker exempelvis kritiserade diktaturerna i Östblocket, de som gjorde det var enligt Palme fascister eller reaktionära kalla krigare.

Palmes linje var klar: det mesta som på något sätt kunde betecknas som vänster var bra, allt till höger var dåligt. Ju längre bort vänsterdiktaturerna låg, desto bättre var de. Ett av Palmes mer kända citat lyder: ”De värsta, otäckaste diktaturerna i dagens värld är kapitalistiska.”

swedens-walk-of-shame-hi-red

Walk of shame: den ”feministiska” uppvisningen i Teheran får skarp kritik av människorättsorganisationen UN Watch.

Det är dock i stort sett omöjligt att tänka sig att kapitalismen skulle kunna fungera i en diktatur, eftersom kapitalism noga taget är detsamma som ekonomisk frihet. Kapitalism är i själva verket diktaturens motsats. Vare därmed sagt att Olof Palmes rykte som demokratins försvarare är synnerligen oförtjänt. Som ikon för socialdemokrater och andra vänsteranhängare duger han dock som alla vet fortfarande. http://www.dagen.se/debatt/en-myt-att-palme-var-demokratins-forsvarare-1.260251

En berättigad fråga är hur pass påläst vår nuvarande statsminister är beträffande den eländiga situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Känner han till att kvinnor stenas i detta shariadominerade land?https://tommyhansson.wordpress.com/2009/06/28/en-kvinna-stenas-i-iran/ Är han medveten om att homosexuella hängs en masse från höga lyftkranar? http://avpixlat.info/2016/04/14/brittisk-studie-visar-att-majoriteten-av-muslimer-i-landet-vill-forbjuda-homosexualitet/

Enligt Amnesty International avrättades under 2015 över 600 personer i Iran – män, kvinnor och barn. Orsaker till dödsdomarna kan vara allt från alkoholkonsumtion till utomäktenskapligt sex, homosexualitet och droghandel. Därmed är Iran med 78 miljoner invånare det land i världen som i absoluta tal avrättar näst flest människor. Ohotad etta på avrättningslistan är det kommunistiska Kina; officiell statistik saknas, men Amnesty uppskattar antalet avrättade per år till cirka 5000-6000. Trea är Saudiarabien med omkring 150 årliga avrättningar. http://aktuelltfokus.se/brutala-avrattningar-fortsatter-i-iran/

Att Löfven vet om att den iranskfödde forskaren Ahmadreza Djalali vid Karolinska institutet sitter fängslad i mullornas fängelse och riskerar dödsstraff på vaga grunder är fullt klart. http://www.sciencemag.org/news/2017/02/amnesty-calls-pressure-campaign-help-iranian-scientist-who-could-face-death-penalty Löfven hävdar att han tagit upp frågan om mänskliga rättigheter med Irans president Hassan Rouhani men har hittills vägrat att informera om exakt vilka frågor som togs upp.

index
Den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali riskerar dödsstraff.

Det framgår av vidstående länk till Tv4s rapportering från det svenska statsbesöket i Teheran att Löfven föredrar så kallad tyst diplomati, vilken påstås vara effektivare än offentliga utspel i media och politiska församlingar. Risken är väl bara att denna form av diplomati blir så tyst att den inte ens uppfattas av det land den riktas mot. http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/l%C3%B6fven-tog-upp-m%C3%A4nskliga-r%C3%A4ttigheter-i-iran-3787503

Speciellt om man i likhet med det kvinnliga inslaget i Löfvens entourage lägger sig platt för de shariapraktiserande värdarna. Handelsminister Ann Linde och hennes delegationssystrar har blivit en visa över hela världen genom sin bisarra klädsel och har tvingats ta emot skarp kritik inte bara av ”främlingsfientliga” och ”rasistiska” element, som Linde låtit påskina i sina lama ursäkter i media, utan fastmer av seriösa människorättsorganisationer som Génève-baserade UN Watch. https://en.wikipedia.org/wiki/UN_Watch

UN Watch har kallat ”Slöjgate”, som man nog med visst fog kan kalla de kvinnliga delegationsmedlemmarnas säregna modeuppvisning, för Walk of shame. Masih Alinejad, en kvinnorättsaktivist från Iran, har uppmanat europeiska kvinnliga politiker som besöker Iran att välja bort täckande klädsel när de besöker Iran och har uttryckt sin besvikelse gentemot dem som inte hörsammar den uppmaningen på följande sätt:

European female politicians are hypocrites. They stand with French Muslim Women and condemn the burkini ban – because they think compulsion is bad – but when it happens to Iran, they just care about money. https://www.unwatch.org/walk-shame-swedens-first-feminist-government-don-hijabs-iran/

sweden-pm-with-iran-president-in-tehran-2

Nöjda miner när Löfven mötte Rouhani.

Människorättsorganisationen påpekar också, att vice statsministern i den ”feministiska” svenska regeringen, Isabella Lövin (MP), tidigare riktat skarp kritik mot USAs nyvalde president Donald Trump för dennes kvinnosyn – men när det gäller de reaktionära och kvinnofientliga mullorna i Iran, vilka fängslar kvinnor som inte följer påbjuden klädkod, är hon knäpptyst.

Såväl handelsminister Ann Linde som utrikesminister Margot Wallström har sökt misstänkliggöra kritiken av Slöjgate för att den egentligen skulle vara främlingsfientlig och rasistisk; därtill har de påpekat att det är lag på heltäckande slöjor för kvinnor i Iran. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/jyVEo/wallstrom-om-slojbraket-bjorklund-ar-desperat

Den lagrelaterade invändningen är feg och defaitisktisk. Linde, Wallström med flera likasinnade lägger sig här platt för det muslimska patriarkatet, sannolikt vilseledda av vänsteraxiomet att det är förbjudet att kritisera något som har med främmande kulturer att göra. Ann Linde utsågs för övrigt 2011 till ”Årets Palestinavän”: http://www.socialdemokraterna.se/Pressrum/Pressarkivet/Nyhetsarkivet-2001–/Ann-Linde–Arets-Palestinavan-2011/

Tysklands försvarsminister Ursula von der Leyen vägrade däremot bära muslimskt inspirerad kvinnoklädsel när hon besökte Saudiarabien med motiveringen, att kvinnor har samma rätt att välja kläder som män har. Saudiarabien har i likhet med Iran lag på att kvinnor måste bära täckande klädsel. http://www.dailymail.co.uk/news/article-4032302/Female-German-minister-REFUSES-wear-hijab-visit-Saudi-Arabia-days-Angela-Merkel-calls-burka-ban.html

2-format2010
Tyska försvarsministern Ursula von der Leyen struntade i de saudiska lagarna om täckande kvinnlig klädsel när hon besökte Saudiarabien.

Von der Leyen var i det strängt wahhabitiska Saudiarabien för att träffa den ställföreträdande saudiske kronprinsen Salman bin Abdulazis Al-Saud, något som också respekterades av denne högt uppsatte representant för det saudiska kungahuset. Löfvens kvinnliga följe kunde ha gjort precis likadant -mullorna hade självfallet inte kastat Ann Linde et consortes i fängelse eller ens vägrat ta emot dem, något som skulle ha skapat en enorm internationell skandal som Iran inte på något sätt hade varit betjänt av.

Vi kanske ändå, trots allt, vara en smula tacksamma för att de svenska regeringskvinnorna valde att skämma ut sig och Sverige i Iran. Deras klädval, särskilt anmärkningsvärt eftersom ett avtal om jämställdhet mellan kvinnor och män skulle ingås, gav upphov till en enorm uppmärksamhet såväl inom som utom Sverige och placerade de kvinnofientliga lagar och bestämmelser som finns i Iran i bjärt blixtbelysning.

Slöja som obligatoriskt kvinnoplagg avskaffades i Iran på 1930-talet men återinfördes genom ayatollah Khomeinis islamiska revolution 1979. Genom Slöjgate avslöjades (!) både mullornas repressiva politik och svenska så kallade feministers exempellösa feghet och undfallenhet.

16712043_10206433399193969_742522252599009231_nTecknaren Kalle Strokirks syn på Slöjgate.

 

 

 

 

Så hyllas islamistterrorn på svenskspråkiga hemsidor

7 januari, 2017

isis
IS-terrorister med sin flagga. Under 2016 genomförde IS enligt egna uppgifter 1112 självmordsmördardåd i Syrien och Irak.

Irak och Syrien befinner sig alltjämt i fokus för den våldsbejakande delen av islam trots att grupperingar som Islamiska staten (IS) och al-Qaida också verkar på andra håll. På Facebook och andra sociala medier  pågår sedan länge en aktiv propagandaverksamhet från svenskspråkiga grupper och profiler som hyllar den väpnade kampen för islamiskt herravälde.

Verksamheten har uppenbarligen givit resultat, då hundratals (kanske fler, mörkertalet är stort) personer från Sverige tagit sig ner till länderna i fråga i syfte att ställa sina liv till förfogande i den aktuella kampen.

Försvarshögskolans Centrum för assymetriska hot- och terrorismstudier (CATS) har, med Linus Gustafsson som författare, publicerat en rapport med titeln Våldsbejakande islamistisk extremism och sociala medier (2015), vilken belyser svenskanknuten islamistpropaganda på Facebook under perioden 2012-2014. Rapporten innehåller dels en analytisk textdel  författad  av Linus Gustafsson, dels en bilagedel  innehållande en rik uppsättning exempel i ord och bild från jihadistpropagandan.

Rapporten har sammanställts på uppdrag av Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism och kan läsas i sin helhet här: https://www.fhs.se/documents/Externwebben/forskning/centrumbildningar/CATS/publikationer/2015/V%C3%A5ldsbejakande%20islamistisk%20extremism%20och%20sociala%20medier.pdf

Studien visar att Facebook – och andra typer av sociala media – används som redskap av svenskspråkiga (även om den svenska som används ofta är helt undermålig) jihadist-aktörer i tre avseenden: 1.  För att sprida officiell propaganda för grupper som IS, al-Qaida och Jabhat al-Nusra. 2. För att sprida inofficiell propaganda för samma organisationer. 3.  För att rekrytera personer i Sverige för jihadismen, enkannerligen Islamiska staten (IS). (Denna organisation kan även förkortas ISIS, ISIL eller DAESH, men här används för enkelhetens skull  genomgående IS).

Al-Assads hårda diktatur I rapportens inledning (sidorna 10-11) får vi reda på att:

Den syriska staten, som varit en diktatur sedan 1963, har hållit ett hårt grepp om civilbefolkningen och begått grova övergrepp samt kränkt de mänskliga rättigheterna. Ett 100-tal väpnade grupper har efterhand uppstått och under sommaren 2011 bildades Fria syriska armén (FSA) av desertörer från den syriska armén. 2012 kom dock alltfler jihadistiska grupper att kapa en stor del av det väpnade upproret.

Linus Gustafsson får en eloge av denna bloggare för att han på detta sätt slår fast, att upphovet till kaoset och våldet i Syrien är den hänsynslöse diktatorn Bashar al-Assad och dennes krossande av all opposition i landet i samband med vad som kallades ”Den arabiska våren” (som tyvärr snart övergick i höst och vinter). Detta gav jihadisterna den grogrund de behövde för att kasta Syrien in i kaos.

assad
Syrien har under Bashar al-Assad länge varit en av världens hårdaste diktaturer.

Om Assads skurkroll i det destruktiva skeendet har jag skrivit följande text på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/03/fallet-assad-hur-en-tystlaten-lakare-kan-bli-diktator-och-massmordare/ Al-Assad tenderar ju eljest att tilldelas hjälterollen i den syriska tragedin, särskilt av de högröstade, ofta extremnationalistiska nätaktivister som avskyr USA och västvärlden ungefär lika mycket som de idealiserar Ryssland under al-Assads gode vän och allierade Vladimir Putin. Syrien har under en lång följd av år betraktats som en av världens hårdaste diktaturer och är veterligt, tillsammans med Nordkorea, den enda diktatur i världen som inte är en monarki som har en dynastisk successionsordning.

Al-Assad-styret i Syrien inleddes med den nuvarande diktatorns fader, Hafez al-Assad (1930-2000), som under det Kalla kriget var en trogen sovjetisk allierad och tillsammans med övriga arabstater i regionen upprepade gånger angrep Israel. När den äldre al-Assad avled år 2000 tog sonen Bashar, född 1965 och till yrket ögonläkare, över. Denne till synes blide man fortsatte på faderns inslagna väg och slog med hård hand ner alla försök till ens moderat opposition. Enligt Amnesty Internationals senaste rapport från Syrien (augusti 2016) råder fruktansvärda förhållanden i al-Assads diktatur.

Exempelvis har 17 723 människor avlidit i landets fängelser de senaste fem åren, det vill säga drygt 300 i månaden.  Övergrepp som tortyr och våldtäkter är vanligt förekommande. Mer om Amnestys rapport här: http://www.amnesty.se/nyheter/nyheter/fruktansvarda-vittnesmal-om-tortyr-valdtakt-och-massdod-i-syriens-fangelser-2679/?gclid=CjwKEAiA17LDBRDElqOGq8vR7m8SJAA1AC0_lg5xG-YuVa7mtpJfq5faHeqjuDOK4jFjL9hsBj1pxxoCi2Dw_wcB

Muslimskt frälsningsbudskap Den föreliggande studien fokuserar på sju Facebook-grupper: Sanningen om Ash Sham; Ghuraba Syrien; Ummah Nyheter; Sollentunas Muslimer; Mujahedeen Fi Ash Sham; Nyheter ash-Shaam; samt Nyheter Bilad-Asham. Samtliga dessa grupper hyllar våldet som medel i den jihadistiska kampen i Syrien och Irak samt vidarebefordrar information/propaganda och kommenterar IS alternativt Jabhat al-Nusras idéer och handlingar.

De profiler som behandlas är sådana som är eller har varit aktiva i grupperna. Författaren har valt att analysera de ”svenskspråkiga” profilerna och grupperna och inte arabisk- eller engelskspråkiga. Det bör tilläggas att islamiska extremistgrupper inte enbart använder sig av Facebook utan också andra typer av sociala medier som Instagram, YouTube, WhatsApp, Tumblr med flera.

”På svenskspråkiga Facebook-grupper och profiler”, skriver författaren (sidan 16), ”går att läsa såväl  officiell som inofficiell propaganda från IS och al-Qaida. Grupperna och profilerna fungerar som nyhetsförmedling och sprider budskap som ligger i linje med en våldsbejakande  islamistisk extremistideologi och tydliga sympatier finns för olika terroristgrupper.”

De individer som ligger bakom gruppernas profiler inspirerar och övertygar varandra om det rättfärdiga i den väpnade kampen för islam med utgångspunkt i en strikt bokstavlig tolkning av Koranens budskap. De studerade profilerna och grupperna menar att de besitter den rena och oförfalskade sanningen om den pågående utvecklingen i regionen och om hur islam bör tolkas och praktiseras. Det är helt enkelt ett muslimskt frälsningsbudskap som trumpetas ut.

En viktig del i gruppernas verksamhet är att, utifrån det egna perspektivet, förmedla vad som pågår på olika platser i regionen. Detta gäller exempelvis Sollentunas Muslimer. I en rapport daterad oktober 2013 skriver en av personerna bakom detta konto om en resa vederbörande gjort i Syrien. En idyllisk bild av förhållandena målas upp.

10_small1
Islamistisk rättsutövning i den vackra staden Raqqa.

Om den IS-kontrollerade staden Raqqa heter det  att det är ”den vackraste staden i Syrien jag varit i”. Att lugn rådde garanterades av ”vår ISIS säkerhetsstyrka, vi patrollerade gatorna nattetid och såg till att alla var bra, det som slog mig var att barnfamiljer var ute långt efter midnatt och roade sig i Raqqas natteliv som erbjöd en stillsam, lugn atmosfär med bästa vädret…” I denna enligt beskrivningen smått paradisiska miljö fanns även ”restauranger, internetcafér och karuseller”. Dessbättre lyste enligt rapportören grupper som ”alkoholister och knarkare” med sin frånvaro.

Med sådana glättade beskrivningar hoppas IS-anhängarna få intet ont anande unga muslimer i Sverige att ge sig i väg och delta i den heliga uppgiften att sprida den ”rätta” tolkningen av islam.

Likheter mellan jidahism och kommunism Ovanstående skildring påminner starkt om de verklighetsfrämmande idealiserande skildringar från kommunistiska diktaturer som utkolporterades av västliga kommunistsympatisörer under hela Kalla kriget. Röda Kina, Stalins Sovjetunionen, Castros Kuba, Hoxhas Albanien eller Kim Il-sungs Nordkorea – där och i andra liknande ”folkens paradis” rådde lag, ordning och ordnade förhållanden.

Det finns ovedersägliga likheter mellan jihadistiskt och kommunistiskt revolutionärt tänkande och praktik. Mao Tse-tung, diktator i Folkrepubliken Kina 1949 till sin död 1976, skriver i ett av sina mest beryktade citat:

 

En revolution är inte som en middagsbjudning, eller som att skriva en essä, måla en tavla eller brodera, den kan inte vara så förfinad, så lugn och behaglig, så måttlig, snäll, artig, återhållsam och storsint. En revolution är ett uppror, en våldsakt varigenom en klass störtar en annan.   

 

chairman_mao
Mao Tse-tung: 1900-talets värste massmördare.

Ordförande Mao levde i sanning som han lärde. Genom en rad av Mao och hans kommunister bedrivna revolutionära kampanjer, artificiellt framkallade hungerkatastrofer och misslyckade försök till samhällsreformer dog enligt en beräkning – det verkliga antalet kan mycket väl ha varit väsentligt högre – 70 miljoner kineser. http://www.svd.se/mao-den-varste-av-1900-talets-diktatorer

Kalla krigets kommunister av olika schatteringar och i olika länder och dagens jihadister – antalet väpnade grupperingar i enbart Syrien har beräknats till cirka 1000 omfattande omkring 100 000 stridande – har det gemensamt att det väpnade och ofta ofattbart grymma våldet praktiseras såväl som hyllas. På de jihadistiska hemsidorna avspeglas detta våld genom fotografier, grafik, videor och texter vilka på skilda sätt återger den väpnade kampen mot de ”otrogna” (kafir, kufr) parallellt med att den bakomliggande religiösa och ideologiska motivationen kommer till uttryck.

Vi har väl alla sett och förfasats över IS och andra islamistgruppers fullständigt omänskliga metoder – kollektiv halshuggning, brännande till döds, nedkastande av homosexuella från hustak, korsfästelser, avrättningar av barn, massvåldtäkter etcetera. För oss västerlänningar med en kultur som bottnar i den kristna traditionen framstår det som helt obegripligt att sådan verksamhet kan te sig lockande för unga, idealistiska personer. Detta beror sannolikt på vår oförmåga att sätta oss in i den muslimskt-arabiska kontexten med den våldsförhärligande Koranen som grund.

Islamiska staten informerar stolt om att rörelsen under 2016 genomförde 1112 självmordsmördaraktioner (så kallade martyrdom operations) i Syrien och Irak, således drygt tre om dagen; därtill tillkommer en rad terrordåd i väst, där personer som IS påstår är dess anhängare skjutit ihjäl, bombat till döds eller med lastbil mejat ner hundratals människor. https://worldisraelnews.com/isis-committed-1112-suicide-attacks-iraq-syria-2016/

Kalifatet och proletariatets diktatur I syfte att rekrytera unga människor i Sverige – de allra flesta med muslimsk bakgrund, konvertiterna från kristendom till islam är mycket få om de alls förekommer – framställer terroristanhängarna på sina hemsidor deltagandet i det så kallade heliga kriget (jihad) med alla dess bloddrypande detaljer som ett spännande äventyr med glad gemenskap med andra rättroende. Det perversa i sammanhanget är att den eftersträvade höjdpunkten i detta ”äventyr” är martyrdöden, som sägs ge martyren privilegiet att få umgås med 72 jungfrur i paradisisk miljö.

baghdadi
Den så kallade Rolex-kalifen Abu Bakr al-Baghdadi (Al-Kalifa Ibrahim), galjonsfigur för Islamiska staten.

Det hägrande slutmålet här på jorden är utropandet av ett världsomspännande ”kalifat”. IS galjonsfigur, den så kallade Rolex-shejken Abu Bakr al-Baghdadi (som på ett foto avbildande honom när han håller tal bär en Rolex på ena handleden), utropade i juni 2014 ett kalifat och uppmanade andra jihadistgrupperingar att ansluta sig till detta. Al-Baghdadi kallas numera även Al-Kalifa Ibrahim. https://sv.wikipedia.org/wiki/Abu_Bakr_al-Baghdadi

”Utropandet av ’kalifatet’ och det faktum att IS tagit terräng i Syrien och Irak uppmärksammades på de svenskspråkiga forumen”,
framhåller Linus Gustafsson i rapporten (sidan 22). ”Det presenteras som ’glada nyheter’ och den globala aspirationen tog sig också uttryck hos flera profiler och konton. En profil skriver: ’Låt världen få veta att, en Islamisk Stat MÅSTE upprättas’. IS grafiska kreationer spreds som visade hur ’kalifatet’ inte är begränsat till Syrien och Irak.”

Också här går det att skönja påfallande ideologiska likheter mellan den doktrinära marxismen/kommunismen och fundamentalistisk islam. Kalifatet motsvaras i den marxistisk/kommunistiska kontexten av ”proletariatets diktatur” som kan nås först efter ett förintelsekrig på liv och död. Skillnaden mellan radikal islam och kommunismen är att den förra baserat på religion bekämpar alla som uppfattas som otrogna, muslimer som icke-muslimer, under det att kommunisterna utifrån en historisk-materialistisk åskådning  som på många sätt liknar en materialistisk (pseudo)religion slåss mot alla som tillhör ”fel” samhällsklass.

Jihadismen och den reellt existerande ondskan På vissa av de nätfora som behandlas i rapporten förs en bredare diskussion utifrån de aktörer som är inblandade i den israelisk-palestinska konflikten i Mellanöstern. Flera av inläggen ansluter sig till al-Qaidas mål att förena muslimer i ett krig mot västvärlden – främst mot USA och Israel – med ett pan-islamiskt kalifat som slutmål.

En av de studerade profilerna, vars inlägg delats minst 76 gånger, skriver (sidorna 25-26):

 

Till alla dem som undrar varför mujahideen inte kan operera i Palestina som vi gör i syrien och andra länder. Palestinier har redan sin armé och det är officiellt hamas. När hamas börjar ta Allahs ord på allvar och lämnar den bitchiga beteendet dem har nu öppnar vägen för mujahireen att komma till dem med öppna armar! Då ska alla få se vad vi kommer att göra med den judiska delen av palestina.  Ingen massaker i historien kommer kunna vara i närheten  av vad vi kommer att göra med dem. Jag skulle få hanibal lecter att likna en kattunge i gemförelse.

 


Muslimskt betingad blodtörst av detta slag avfärdas ej sällan av den politiska korrekthetens talesmän som att ”det har ingenting med islam att göra”. Det är givetvis sant att det finns fredliga muslimer (vilka är värda all respekt) som tar avstånd från våld och terror i islams namn, men det gör de inte för att våldet skulle strida mot islam i sig utan sannolikt för att de tycker att det är dags för en reformering och modernisering av islam av samma slag som förekommit inom judendom och kristendom. I själva verket överflödar Koranen av uppmaningar till våld och mord: http://www.answering-islam.org/svenska/islam/hatrasism/islam-och-halshuggningar.html

jihadi-john-dead-opinion-619225
Den framlidne brittiske terroristen Mohammed Emwasi, alias Jihadi John, med ett av sina offer.

IS har som bekant utfört en rad groteska mordhandlingar – ibland oegentligt kallade ”avrättningar” – och filmat dessa varefter dessa omänskligheter lagts ut på nätet och spridits i sociala medier. En av de bödlar som figurerar är britten Mohammed Emwasi alias ”Jihadi john” och ”Jalman al-Britani”. Emwasi misstänks ha skurit halsen av den amerikanske fången Peter Kassig, USA-journalisterna James Foley och Steven Sotloff samt de brittiska biståndsarbetarna David Haines och Alan Henning.

Emwasi (1988-2015) var född i Kuwait men kom till London som barn med sina föräldrar. Vid 21 års ålder var han verksam som framgångsrik försäljare vid ett  IT-företag i Kuwait men anslöt sig därefter till IS. Rörelsen bekräftade i början av 2016 att han dödats i en drönarattack nära IS-kontrollerade Raqqa den 12 november 2015. Skälet till att han kallades Jihadi John var att han ingick i en terroristscell där samtliga medlemmar hade namn efter medlemmarna i The Beatles – förutom John (Lennon) alltså Paul (McCartney), George (Harrison) och Ringo (Starr). http://edition.cnn.com/2016/01/19/middleeast/jihadi-john-dead/

Islamiska staten har emellertid inte bara mördat personer hemmahörande i väst. I en IS-video halshöggs exempelvis tolv muslimer anklagade för samröre med de konkurrerande terroristgrupperna Jabhat al-Nusra och Jaish al-Islam. I en annan kuslig video kan vi se hur den nedskjutne och tillfångatagne stridspiloten Maaz al-Kassasbeh från Jordanien bränns till döds i en bur. Videon finns med i min bloggtext om jihadismen och den reellt existerande ondskan här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/02/07/jihadismen-och-den-reellt-existerande-ondskan/

Dolda krigsförbrytare – en tickande bomb En mycket oroande aspekt – om man så vill en tickande bomb – av jihadproblematiken är att det finns uppskattningsvis hundratals (men mörkertalet är stort) islamistiska krigsförbrytare i Sverige. En del av dessa är ”svenska” jihadister” som efter en sejour i en terrororganisation i Syrien, Irak eller eventuellt Somalia återvänt till Sverige, medan andra är sådana som funnits med bland de ”flyktingar” som kommit till Sverige sedan flyktingkrisen inleddes 2013.

Syriska flyktingar har uppgivit att de bland de andra ”flyktingarna” igenkänt krigsförbrytare från hemlandet som nu paraderar som krigsflyktingar i Sverige.  De som kunnat vittna om denna oönskade import har dock upplevt att polisen inte tagit deras uppgifter på allvar. En anonym flykting från Syrien uppger i ett inslag i TV4s program Kalla fakta: ”De är farliga brottslingar som har begått mord, våldtäkt och andra förbrytelser.”   

2016-02-05_1707
Terrorister som gömmer sig bland flyktingar är en europeisk tickande bomb.

Terrorister och krigsförbrytare som döljer sig i immigrantströmmarna är ett gemensamt europeiskt problem. Det har, med all säkerhet i underkant, talats om hundratals sådana individer inom EU, och att särskilt många av dessa skulle uppehålla sig i Sverige som anses vara extremt lätt att ta sig in i. Problematiken med hitkommande krigsförbrytare behandlas här: http://www.epochtimes.se/krigsbrottslingar-lever-fritt-i-sverige/

Den som slutligen är intresserad av att ta del av en övergripande bild av islam och dess ideologi, presenterad av en person som själv varit troende muslim, kan göra det i ett blogginlägg av artikelförfattaren här: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/23/mona-walter-hos-sd-i-stockholm-islam-strider-mot-allt-jag-tror

Pingstpastorer överens med Pride: homosexualitet är synd

15 april, 2015

zmh2xu6iycxghvu9omvdfw EuroPride i Stockholm 2008 hyllade ”svensk synd”.

I samband med festivalen EuroPride i Stockholm 2008 var stan smockfull med affischer på temat Swedish Sin – Breaking Borders (Svensk synd spränger gränser). Arrangörerna ville således locka besökare med den mångomtalade så kallade svenska synden, i det här fallet liktydigt med praktiserad homosexualitet:

http://www.europride.com/en/archives/year-2008/stockholm-2008/

På plats vid evenemangets invigning fanns bland andra EU-minister Cecilia Malmström (FP), professor Tiina Rosenberg och en indisk prins. Inte många ögonbryn, om ens några, höjdes över budskapet om bögeriet som synd. Förmodligen sågs det som en lagom klämkäck slogan, om än kanske något utdaterad; begreppet ”den svenska synden” härstammar från början av 1950-talet, då Ulla Jacobsson visade tuttarna för Folke Sundquist i filmen ”Hon dansade en sommar” (1951) i regi av Arne Mattsson.

Ett helt annat ljud i skällan blir det om ett gäng pingstpastorer utifrån traditionellt bibliskt synsätt förklarar att utlevd homosexualitet är synd med konsekvenser för evigheten:

http://www.dagen.se/debatt/bibeln-tydlig-om-homosexualitet-1.349464

Det torde finnas få bibliska ämnen där det råder större samstämmighet än vad gäller just synen på homosexualitet. Det finns ett antal passager i såväl Gamla som Nya testamentet som vittnar om denna syn, men jag nöjer mig här med vad aposteln Paulus anför i Romarbrevet 1:26-28:

Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar; deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo otukt, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.

imagesFJDCDN90 Pastor Tommy Dahlman manar till kristen tydlighet om homosexualitet.

Det var i ett debattinlägg med rubriceringen ”Bibeln tydlig om homosexualitet” i den kristna tidningen Dagen den 9 april, som 22 pingstpastorer med den 49-årige Tommy Dahlman från Trollhättan, riksdagskandidat för KD 2014, i spetsen menade att ”Vi anser att vi måste vara tydliga, om än i kärleksfull ton, och klart beskriva konkreta konsekvenser av vad Nya testamentet säger.”

Längre ner i artikeln kommer Dahlman och hans meningsfränder fram till samma slutsats som arrangörerna av EuroPride 2008 och fastslår:

Vi menar att praktiserande homosexualitet, utifrån vad Bibeln säger, är synd. Det har funnits samstämmighet om detta genom hela den protestantiska reformationen, och även dessförinnan fanns det en klar teologisk övertygelse i frågan.

Debattinläggets undertecknare avvisar vad man kallar ”revisionism” som ett ”modernt påfund som har till uppgift att vända på bibeltexter för att få dem att säga motsatsen till vad de innehåller”. Slutklämmen lyder: ”Men till sist handlar det om himlen och evigheten. Tidsandan och sanningen går inte alltid hand i hand.”

Den sista meningen skulle behöva stå i eldskrift på någon plats så att hela landets befolkning kunde läsa den!

imagesNL63TTER DAESH förpassar en homosexuell från hustak.

I en intervju med Expressen tycks Dahlman, förutsatt att han är rätt citerad, ha fyllt på med att homosexuella som inte lever i celibat sannolikt hamnar i helvetet:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kds-riksdagskandidat-homosexuella-hamnar-i-helvetet_4478431.svd

Detta borde han enligt min mening nog ha hållit inne med, eftersom endast Gud kan veta något bestämt om den saken. Trots allt utgörs en människa inte enbart av sin sexuella orientering utan av så mycket mer än så. Dahlman gör nog väl i att betänka detta ord av Jesus från Johannesevangeliet 14:2: ”I min Faders hus  äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, att jag går bort för att bereda eder rum.”

I det stora hela menar jag dock att det är absolut uppfriskande att det fortfarande finns kristna, som tar sin tro på allvar och inte tvekar att sticka ut hakan i kontroversiella ämnen.

Man kan därtill fråga sig hur det kan komma sig, att etablerade media i Sverige går i taket när någon kristen pastor i all stillsamhet vill förpassa de homosexuella till den andliga världens nedre regioner, som de inte ens tror på, medan de inte ens noterar när de islamistiska vettvillingarna i DAESH slänger ner bögarna från hustak och sedan lynchar dem i den här, högst påtagliga världen.

images92G2KAR1 Nasrin Sjögren skriver om den religiösa ateismens intolerans.

Några betänkligheter att ta upp kontroversiella ämnen hyser inte heller den kristna (hon är konvertit från islam) debattören Nasrin Sjögren, nybliven krönikör i den Sverigedemokraterna närstående nättidningen Samtiden. I ett inlägg dagens datum (15 april) tar hon pastor Dahlman och dennes meddebattörer i försvar, bland annat på följande sätt under rubriken ”Den religiösa ateismens intolerans”:

http://samtiden.nu/14279/den-religiosa-ateismens-intolerans/

Hans brott mot det sekulära värdegrundscredot var att han tillsammans med 21 andra pastorskollegor slog fast att den enda form av sexuell utlevnad som är föremål för gudomlig välsignelse är det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna som lovar varandra trohet till döden skiljer dem åt. För detta fick han också bannor från de till journalister utklädda inkvisitorerna.

Icke minst noterbart i Sjögrens spänstigt skrivna krönika är, att hon så klart genomskådat ateismens och sekularismens falska anspråk på att i etiskt hänseende stå högre än människor med religiöst färgade synsätt.

imagesE3PPDXXANazismens och kommunismens samgående 1939 möjliggjorde Andra världskriget (samtida karikatyr).

Ett bevis på att detta är just falska anspråk är det faktum, att det är just ateistiska och sekularistiska ideologier såsom kommunism och nazism som ställt till med mest elände i vår tid med hundratals miljoner dödsoffer som följd. I själva verket, menar Nasrin Sjögren, är ateisterna/sekularisterna föga mindre religiöst troende än vad anhängarna till riktiga religioner är. Även om de föredrar att lämna Gud utanför sin tro.

Just detta, kan man befara, gör de gudsförnekande troende desto farligare då de kan förleda godtrogna människor att anta att de har vetenskapliga och rationella anspråk som i verkligheten inte finns där.

 

Antisemitisk störtflod efter Löfvens kommentar

14 juli, 2014

4f31c813c5aa4f52a789750b896a8fa61be271c3eabc6d432f9a310de76791f1 Stefan Löfven träffar en ung jude under ett besök i Malmö nyligen.

Efter ett uttalande av S-ledaren Stefan Löfven om Gaza-konflikten – där Löfven bland annat framhåller Israels rätt till självförsvar – kom en störtflod av minst sagt kritiska kommentarer. ”S-ledaren får kritik efter inlägg om Gaza”, heter det i en TT-notis i ämnet.

Det är till att skönmåla. I själva verket är en hel del av de flera tusen kommentarerna – Löfven fick också omkring 3000 gilla-markeringar –  uttryck för en besinningslös antisemitism, vilken av kommentatorernas namn att döma till mycket stor del måste anses vara importerad.

Så här skrev Stefan Löfven:

Nu fler än hundra döda palestinier och över 700 missilattacker mot Israel. Hamas bär ansvar för att stoppa den dagliga raketbeskjutningen. Den upptrappade situationen efter kidnappningen av tre israeliska ungdomar måste brytas. Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig. Det är en enorm tragik att våldet eskalerar. Det är de civila som drabbas hårdast. Äntligen ett enigt FN-säkerhetsråd som uppmanar till nedtrappning och eldupphör. Dödandet, ockupationen och våldet måste få ett slut. Parterna bär ansvar för att återvånda till förhandlingsbordet.

En kommentar som jag, och säkert de flesta nyktra bedömare med mig, ser som försiktig och nyanserad. Det är uppenbart att Löfven inte velat trampa på några ömma tår. Så fort S-ledaren knackat ner sista punkten i sin kommentar bröt dock helvetet löst.

517278_sderot En Hamas-raket har slagit ner i den israeliska staden Sderot.

Några av kommentarerna ter sig vid en jämförelse tämligen hovsamma. Robin Rodrigues  skrev exempelvis: ”Palme vrider sig i graven. Avgå.” Och det har man väl rätt att tycka om man nu uppskattar Olof Palmes och Sten Anderssons Israel-kritiska linje. Här följer dock några av de kommentarer som inte hänvisas till i TT-telegrammet och som talar för sig själva:

Alen Abdic: ”Stefan Löfven din gris! Äckliga människa. Hjärtlösa jude!”

Ibbe All In: ”Di äckliga jude älskare, Slakta varenda jude som finns på denna planet, tortera alla ungarna eller vuxna så som dom gör nere Palestina, öppna inte din käft för du är jude älskare, du vet inte ett skit sin smutsiga jude älskare!”

Orpheus Gang: ”just nu vill jag ha tillbaka HITLER bara för att han dödade judar.”

Gazz Qoroll: ”Din äkliga idiot gå å dränk dig din jude fitta.”

Faisy Zein: ”Stefan, jävla jude ska drick ditt blod.”

Ibbe Alsadi: ”Din horunge knulla hela din stam vad är det för skit snack gå läs på först sen kan du kommentera din horunge jävla fitta.”

Se där ett axplock av alla direkt ärerörigt vulgära utlåtanden på dålig svenska efter Stefan Löfvens nyanserade kommentar på Facebook. Jag har valt att inte rätta dem språkligt. Etablissemangsmedia låtsas dock som om Löfven enbart drabbats av ”kritik” och vill inte kännas vid det skenande judehat som kommer till uttryck i kommentatorsfältet.

Sannolikt så därför att man är rädd för att det skulle kunna uppfattas som ”rasistiskt” att återge vad en del av kommentatorerna verkligen skrivit. Inställningen brukar vara, att personer med utländsk bakgrund är som stora barn som måste skyddas från sina egna dumheter.

Nu kan vi väl förvänta oss att Expressens chefredaktör Thomas Mattsson beordrar sin famösa så kallade researchgrupp, till del bestående av dömda brottslingar på den extrema vänsterkanten, att spåra upp några av dessa näthatare och hänga ut dem i offentlighetens ljus, precis som man gjorde med invandringskritiska nätkommentatorer?

Nej, knappast – hatare med invandrarbakgrund skall behandlas med silkesvantar, särskilt när man  ger sig på det förhatliga Israel. Som Expressen, i motsats till en vanlig missuppfattning, inte har särskilt mycket till övers för.

nazisislam6[1] Hamas och andra islamister förfäktar en naziinspirerad ideologi.

Israel har klargjort att man struntar i omvärldens krav på att avbryta sina pågående militära operationer mot Gaza i ett försök att få ett slut på de ständiga raketbeskjutningarna mot civila områden i Israel och i bästa fall tillfoga Hamas ett dödligt slag. Detta är med all säkerhet en riktig bedömning av läget. Det är, som Ulf Öfverberg skriver i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet den 14 juli, Hamas som är problemet – inte Israel:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hamas-ar-problemet-inte-israel_3745546.svd

Öfverberg, som är ordförande i Samfundet Sverige-Israels Stockholms-avdelning, framhåller bland annat:

Konflikten i Mellanöstern är komplex men i fråga om Hamas är den ganska enkel. Hamas idépolitiska rötter är en naziinspirerad islamism. De strävar följdriktigt efter en etnisk och religiös rensning av regionen. Kvinnor ska hållas under en pedantisk kontroll och homosexuella jagas. Judarna ska utrotas och sedan alla andra som inte delar Hamas utopi. Fundamentalismen är ledstjärnan och våldet metoden.

Ulf Öfverberg konstaterar vidare att Hamas inställning inte har ”det minsta att göra med de israeliska bosättningarna på ockuperad mark” samt hänvisar till det faktum att Israel, på dåvarande premiärministern Ariel Sharons order, utrymde Gaza i augusti 2005 och att det sedan dess finns vare sig israeliska militärer eller civila i området.

Ändå har Hamas fortsatt ösa in raketer och granater mot civila områden i Israel: sedan Hamas kom till makten har cirka 9000 raketer och 5000 granater avfyrats, oftast från avfyringsramper belägna mitt i civila bostadsområden. Till skillnad från Israel struntar Hamas fullständigt i om den egna befolkningen kommer till skada, antingen genom egna raketer och granater som av misstag träffar egna områden eller genom israeliska attacker mot avfyringsplatserna. Strängt taget gynnar det Hamas ju fler av de egna som dödas, eftersom man då kan beklaga sig över hur grymma israelerna är.

Nu har Stefan Löfven kommit till den inte särdeles uppseendeväckande slutsatsen, att Mellanösterns enda demokrati – som därtill kämpar för våra egna värden om frihet och demokrati – faktiskt har rätt att försvara sig när man blir attackerad. Det hedrar honom att han, som han nyligen förklarat, står fast vid sin ursprungliga Facebook-kommentar:

http://www.skanskan.se/article/20140714/TTINRIKES/307149938/1163/-/loumlfven-staringr-fast-vid-facebookinlaumlgg

5Utrikesminister Lennart Bodström, PLO-ledaren Yassir Arafat och statsminister Olof Palme vid en officiell middag på 1980-talet.

Återstår att se hur vänstern i och utanför det socialdemokratiska partiet reagerar på detta. Det skulle vidare vara intressant att veta hur Löfven ser på det faktum, att S ”kära systerparti” Fatah för tillfället ingår i en palestinsk ”regering” tillsammans med det terroristiska Hamas. Och när kan vi vänta en kommentar från vår mestadels ”Palestina”-vänlige utrikesminister Carl Bildt (M), som vanligen har ett välsmort munläder, om situationen i Gaza?

Som jag ser det avviker Löfven knappast från den så kallade Palme-Andersson-linjen – också dessa ”Palestina”-vänner hade förmodligen tvingats vidgå, att en part som blir angripen faktiskt har rätt att försvara sig.

Till och med om denna part heter Israel.

 

 

 

 

 

 

Måste allt HBTQ vara vulgärt, glammigt, provocerande och smaklöst?

5 februari, 2014

untitled

Förlåt en yngling – men varför måste det slås rekord i smaklöshet vid praktiskt taget alla HBTQ-jippon?

Som nu senast vid XQ Gaygalan på ärevördiga Cirkus i Stockholm. Således viker Expressen den 4 februari ut förra Allsång på Skansen-ledaren Måns Zelmerlöw, nu konferencier vid nämnda gala, dels på förstasidan, dels över mittuppslaget när Zelmerlöw, ivrigt grimaserande, svingar sin nakna lekamen i en kätting som är fastgjord i en stor kula. Att numret i fråga tydligen har utrikisk förebild gör knappast det hela mer aptitligt.

Hade detta nummer förekommit i annat sammanhang än vid en gaymanifestation hade det med stor sannolikhet i alla läger sågats som exempellöst smaklöst och vulgärt, vilket det tvivelsutan också är. Endast därför att det avlevereras vid en gala av detta speciella slag möts det nu dock av alla möjliga sorters ovationer.

Zelmerlöw sägs i Expressens reportage ha inlett ”stenhårt med att kritisera Ryssland för hur de (sic) behandlar homosexuella”. Därefter kom ”nakenkuppen” som förväntas få Putin att darra i knävecken och med ett penndrag avskaffa alla olämpliga lagar. Det är bara det att det inte förekommer några monstruösa antigay-lagar i Ryssland.

Däremot har riksduman godkänt ett lagförslag om att förbjuda propaganda för homosexualitet bland barn och ungdomar, vilket inte alls är någon dum idé enligt denna bloggare. Unga sinnen skall inte behöva utsättas för ensidig propaganda för avantgardistiska livsstilar, som i värsta fall kan ge livslånga stigma. Hur vore det om Zelmerlöv och hans vänner tar reda på relevanta fakta innan de ägnar sig åt lustmord på allt vad god smak heter?

untitled Homosexuella avrättas rutinmässigt i Rouhanis Iran, men Zelmerlöw verkar inte bry sig.

Kanske borde de också överväga att protestera mot förföljelse av personer med homosexuell och därmed jämförbar läggning i länder där sådan verkligen förekommer. Jag tänker givetvis på den muslimska världen, där dödsstraff för homosexuella handlingar är vanligt förekommande – exempelvis i det Iran som blivit aktuellt i våra media i anledning av utrikesministerns besök. Men en Zelmerlöw iförd turban a là Rouhani (och ingenting annat) hade väl inte framstått som lika glammigt…För övrigt har det i ”liberalen” Rouhanis Iran hittills avkunnats 405 dödsdomar.

Jag är eljest tämligen säker på att homosexuella och andra medlemmar i HBTQ-samfälligheten skulle vinna ännu fler sympatier om deras företrädare slutade med sin konstifika tro att det är någon sorts naturlag, att allt som har med HBTQ måste vara maximalt vulgärt, glammigt och provocerande.

Om det förestående vinter-OS i Sotji och traditionella värderingar i Ryssland har jag tidigare bland annat skrivit detta:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/29/infor-sotji-os-ryssland-varnar-traditionella-varden/

Åsiktsfascism vid fikabordet – en gammal usel idé

28 december, 2013

fikabordsuppropet Maria Lindahl vill stoppas olämpliga åsikter i fikarummen och kasta ut SD ur riksdagen. Foto: SVT Debatt

http://debatt.svt.se/2013/12/27/sag-stopp-till-rasismen-redan-vid-fikabordet/

En yngre kvinna vid namn Maria Lindahl uppges på SVT Debatt den 27 december ha startat en Facebook-sida kallad Fikabordsuppropet. Se länken ovan. Gruppens målsättning framgår av följande citat: ”På arbetsplatser och familjefester runt om i landet dras det dagligen skämt om invandrare, homosexuella och andra utsatta grupper. Därför har jag startat ett fikabordsupprop.”

Enligt Maria Lindahl skall man ”säga ifrån” varje gång man hör ett dylikt skämt, även om detta skulle leda till dålig stämning och att den som behagade skämta känner sig förolämpad och kanske svarar argt tillbaka. Lindahls ambitioner sträcker sig dock långt utanför fikarummens hank och stör:

Min långsiktiga förhoppning är dock aningen snävare, nämligen att få bort ett parti – SD – ur riksdagen…2014 ska bli året då rasismen kastas ut ur riksdagen och ut ur fikarummen.

Således vill Lindahl ha bort vad hon subjektivt kallar ”rasismen” men ersätta denna förvisso obehagliga företeelse – i alla fall när den är verklig och inte fiktiv vilket ofta är fallet – med en åsiktsfascism som inte tillåter meningar som avviker från den ”anständiga” politiska korrektheten.

Lindahl får givetvis använda vilka metoder, så länge dessa håller sig inom det lagligas gräns, hon vill i syfte att puffa för de politiska idéer hon sympatiserar med och/eller motarbeta de partier hon inte uppskattar. Uppenbarligen anser hon sig ha rätt, vett och etikett på sin sida. Och visst får hon och hennes desperata vänner bland PK-folket ”säga ifrån” vid vilka fikabord de vill.

Det tycks mig dock som om den väna Maria här drabbats av något som tangerar storhetsvansinnets domäner. Man förändrar till en början knappast det politiska landskapet genom att säga sin mening vid fikabordet.

Till yttermera visso. Tvärtom kan effekten av hennes så kallade uppror teoretiskt bli den rakt motsatta: att den som visar prov på kemisk humorbefrielse genom att racka ner på ”olämpliga” skämt får fler emot än med sig. Med tänkbar påföljd att hon hjälper det förkättrade SD till riksdagsmandat partiet eljest icke skulle ha fått.

Så kan det gå om inte haspen är på.

images Det gäller att hålla tand för tunga…eller?

Idén med klinisk frånvaro av olämpliga åsikter vid det så kallade fikabordet är för övrigt gammal. Den är ett hugskott som troligen kommer från det kollektiv av mångfalds-, demokrati- och toleransstrateger som i beklaglig mängd befolkar stads- och kommunhus i hela vårt avlånga land från Ystad till Haparanda.

En av dem som tillhör sistnämnda klientel är Paki Holvander vid Södertälje kommun, som jag skrivit om tidigare på min blogg och därvid fått bassning från såväl kommun som lokalpress. I Holvanders sammanställning av tillåtna respektive bannlysta ord och uttryck som kommunen låtit sprida finns bland annat följande passus:

Man ska agera i stället för att bara prata. Det gäller att stoppa dumheter som när någon sitter och uttrycker sig fördomsfullt eller rasistiskt vid fikarasten. Då får man inte bara låta sådant passera. I stället kan man fråga den personen om sitt sätt att uttrycka sig så att han eller hon kommer till insikt om vad han eller hon egentligen säger.

Således exakt samma tongånger som de vilka Maria Lindahl torgför men utan att SD nämns vid namn.

Läs gärna min bloggtext i ämnet här:

https://tommyhansson.wordpress.com/category/politisk-korrekthet/

Åsikstsfascism vid fikabordet är enligt mitt förmenande en riktigt usel idé. Dels företräder den en form av muntlig censur som riskerar skapa dålig stämning på arbetsplatsen och därmed otrivsel bland de anställda, något som givetvis gör dem till sämre medarbetare. Dels motverkar åsiktsfascismen sitt eget syfte eftersom den nästan säkert väsentligt minskar populariteten för PK-åsikterna.

BclvdH_CUAAjOgs Det finns många åsikter att reagera mot, Maria Lindahl…

För övrigt undrar jag litet över Lindahls reaktion om hon skulle stöta på vildsinta uppmaningar från AFA- och Revolutionära Fronten-typer om att ”slå Jimmie Åklesson gul och blå”, ”skicka grisen till slakt” och så vidare. Det är nog ingen vild gissning att hon de gångerna avstår från att ”säga ifrån”.

De fromma förhoppningarna om att ”kasta ut” SD ur riksdagen gör Maria Lindahl väl i att glömma. Om jag vore partipolitiskt obunden och drabbats av en skopa ovett för något jag sagt vid fikabordet som inte fallit Lindahl eller hennes meningsfränder på läppen, skulle jag inte bara rösta på Sverigedemokraterna själv.

Jag skulle därtill uppmana mina vänner och bekanta att gå och göra sammalunda.

Kaldéerna och SD: Tro inte på Expo!

11 juli, 2012

http://expoidag.blogspot.se/2012/06/sa-gar-det-till-nar-sd-praktiserar-den.html

Den ökända vänsterblaskan Expo innehöll för någon vecka sedan en snyfthistoria (länken ovan) om hur SD ”praktiserar den öppna svenskheten” genom att diskriminera irakiska/kaldeiska medlemmar i Södertälje. Uppenbarligen har man med hull och hår svalt de lögner som serverats av nämnda medlemmars talesperson Nader Helawi.

Kaldéer med anknytning till Södertälje samt en kvinnlig SD:are från Lidingö. Nader Helawi är nummer tre från vänster.

De irakiska numera före detta SDarna har alls icke utsatts för någon diskriminering. Tvärtom vågar jag påstå att de – eller i praktiken Helawi, ty det är honom hela historien gäller – behandlats med synnerligen stor välvilja. Etniskt svenska medlemmar som hade sysslat med samma typ av partidestruktiv verksamhet som denne man hade, och med all rätt,sannolikt kastats ut ur partiet med huvudet före långt tidigare.

Det började med att Helawi – eller ”Hillawi”, som han först valde att stava namnet – krävde att SD i Södertälje skulle anställa en kaldeisk journalist som driver en arabiskspråkig nätsajt. Styrelsen sökte förgäves övertyga Helawi om att så går det inte till i Sverige. Man kan inte köpa journalister med det underförstådda villkoret att de skall prisa ett politskt parti.

Efter detta började Nader Helawi komma med kränkande och bisarra påståenden riktade framförallt mot SD Södertäljes ordförande, Christofer Johnsson, som gick ut på att denne var en hemsk rasist som dessutom ägnade sig åt djävulsdyrkan. Helawi började i samma veva ägna sig åt ränksmideri i syfte att få bort Johnsson från ordförandeposten samt denne bloggare från tjänsten som politisk gruppledare i fullmäktige. Han krävde också att ett extra årsmöte skulle hållas.

Till de anklagelser som riktades mot oss hörde att vi, till skillnad från den allvetande Nader Helawi, ”inte förstod kommunismen” och ”inte förstod kristendomen”. Till detta skall läggas att Helawi påkoms med att försöka lura åt sig mer pengar än han var berättigad till genom falska reseräkningar.

Därtill var Helawi märkbart irriterad över att vi inte ägnade tillräckligt stort intresse åt hans allt överskuggande hjärtefråga: att beslutet om att bygga en parkeringsplats invid en planerad, ny kaldeisk kyrka i stadsdelen Hovsjö måste rivas upp därför att den enligt Helawi skulle vara underdimensionerad. Att kommunens arkitektoniska expertis sade annorlunda bet givetvis inte på Helawi som därtill – till ingen nytta – sökte uppbåda stöd från katolska kyrkan i Sverige.

Allt för att en parkeringsplats, som ännu inte sett dagens ljus, enligt Helawis amatörmässiga analys inte innehöll tillräckligt många bilplatser. Givetvis var alla som inte behagade lyssna på det örat svårartade rasister och desslikes okunniga stackare.

Det var dock ännu ingen som i detta skede ville utesluta eller diskriminera Nader Helawi eller någon annan kaldeisk SD-medlem (övriga kaldéer föreföll närmast pinsamt berörda över den senares bråkande och tjafsande). Trots allt hade Helawi i samband med valet 2010 utfört viktiga insatser till SDs fromma, bland annat genom att ta fajten med det lokala bussfacket som ville utesluta honom på grund av hans SD-medlemskap. Saken väckte nationell uppmärksamhet. Han fick dessutom rätt i högsta förbundsledningen. Även i övrigt visade Nader Helawi i detta skede prov på god initiativförmåga i partiarbetet.

Allt detta försvann på grund av att han, som av allt att döma har drag av vad man kallar narcissistisk personlighet, inte kunde acceptera att beslut i SDs södertäljestyrelse gick honom emot. Måttet rågades för partiets del då Helawi ertappades in flagrante under en herdestund å partikansliet i Södertälje med en sexpartner. Detta, i förening med besvärande uppgifter om Helawis behandling av medlemmar i sin egen familj, gjorde att han erbjöds att frivilligt lämna alla sina uppdrag i partiet utan några andra följdverkningar.

 Medlemmar från SDU i en skola i Södertälje inför valet 2010. 

Helawi gick till en början med på detta och avsade sig sina uppdrag i fullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och tingsrätt. Allt var nu frid och fröjd, trodde vi i styrelsen. Icke så. Efter en tid ångrade sig Helawi och återtog sina uppdrag samt trappade upp det interna tjafset till nya nivåer. Efter en tid förmåddes han ånyo avsäga sig sina kommunala förtroendeuppdrag under föregivande av ”familjeskäl”. Men det blev samma visa igen: mer tjafs och mer irrationellt och oföutsägbart handlande.

Bland annat riktade Helawi i massmejl till ett stort antal partimedlemmar inklusive partiledning, riksombudsmän, riksdagsledamöter och andra förtroendevalda en mängd mer eller mindre bisarra anklagelser om rasism och annat ej endast mot SD Södertälje utan även mot exempelvis partiledning och riksombudsmän. Det som omöjliggjorde hans fortsatta tillvaro i SD var kravet att partiet skulle slänga ut alla homosexuella medlemmar. Ett så kallat personärende (i realiteten ett uteslutningsärende) öppnades därför mot honom på riksnivå.

Genom att Nader Helawi nu lämnar partiet och dessutom gått ut i media med lögnaktiga och tillrättalagda påståenden om naturen av konflikten mellan honom och SD – några andra medlemmar har över huvud taget aldrig varit aktuella i sammanhanget – försvinner behovet av att utesluta honom, vilket kan vara gott så.

Att beklaga är alla övriga kaldeiska medlemmar med vilka SD aldrig haft något otalt men som blivit Nader Helawis gisslan och därför, så vitt jag förstår, känt en stark press att av lojalitetsskäl göra gemensam sak med sin uppenbarligen inflytelserike landsman. Min gissning är att det är  fråga om ett slags klan- och/eller stamtänkande med orientalisk proveniens.

Frågan är givetvis om Nader Helawi någonsin passade i Sverigedemokraterna över huvud taget. Åtskilligt av hans agerande tyder på att så aldrig varit fallet. I media har han exempelvis beklagat sig över att SD ”inte förstår kristendomen” som han själv menar sig göra. Det är möjligt att det inte finns tillräckliga kristendomskunskaper i SD. Men nu är det en gång så att ett politiskt parti i Sverige inte har till uppgift att föra fram en viss religion i konfessionell mening. Uppenbarligen tror Helawi det och det är naturligtvis så fel det kan bli: han har aldrig begripit hur svenskt samhällsliv och svensk politik fungerar.

Sedan kan man fråga sig vad en äktenskapsbrytare som Nader Helawi – och det finns ögonvittnen till att han är en sådan – egentligen vet om kristna värden. Han är dessutom helt ohämmad när det gäller att anklaga andra men hittar inte minsta fel hos sig själv. Han har tydligtvis inte förstått innebörden i Jesu anmaning att först ta bort bjälken i sitt eget öga innan man upplyser sin medmänniska om att denna har ett grand i sitt eget.

Sessionerna mellan Helawi och hans biktfader – om han har en sådan – måste vara riktigt intressanta!

Avslutningsvis kan upplysas om hur Nader Helawi i vittnens närvaro skrutit om hur han – tydligen med stor förtjusning – deltagit i Saddam Husseins krig mot de amerikanska invasionsstyrkorna. Demokratiskt sinnelag och respekt för västerländsk demokrati är knappast något som står högt i kurs hos Nader Helawi. Huruvida dessa historier har verklighetsbakgrund eller utgör vad Jan Myrdal skulle ha kallat ”krigarljug” undandrar sig mitt bedömande.

Tre namn på SDs fullmäktigelista hade irakiskt ursprung. Ytterligare ett finskt.

Hela resonemanget om att SD-medlemmar, vilka ej är etniska svenskar, skulle behandlas sämre faller i exemplet Södertälje på att merparten av SDs fullmäktigelista hade övervägande icke-svenska namn. Hade vi varit det minsta rasistiska hade vi givetvis inte tagit med dessa till att börja med. Vi hade kunnat lyssna på de varnande röster som gjorde gällande att det här inte var en fråga om religion utan om kultur. Att irakierna med sin österländska kultur svårligen skulle kunna anpassa sig till svenska politiska och andra förhållanden hur mycket de än delade den religion som är tongivande i vårt lasnd, kristendomen.

Vi valde att inte lyssna på det örat. För oss var det självklart att alla som delar Sverigedemokraternas grundläggande värderingar, oavsett etnisk härkomst, också kunde göra en viktig insats för partiet. Det tror vi fortfarande stenhårt på. Men i just fallet Nader Helawi fungerade det alldeles uppenbart inte.

Rent kommunalpolitiskt kommer de irakiska avhoppen inte att betyda någonting alls. Mandatfördelningen i fullmäktige omöjliggör ändå något konkret, röstbaserat inflytande för SD. Och vad nämndplatserna beträffar finns det gott om folk som är villiga att göra en insats. Lyckligtvis kan vi ändå utöva ett förmodligen betydande inflytande i kommunen genom vår tidning Telgekuriren och genom aktivt nämndarbete.

Dessutom blir det skönt att slippa allt internt bråkande för att i stället kunna ägna oss åt det vi är valda att göra – föra fram SD:s politik i Södertälje kommun!