Vad är det egentligen för fel med Frankrike?

I Frankrike hyllas fortfarande en av världshistoriens blodigaste och grymmaste revolutioner. Jag menar naturligtvis Franska revolutionen 1789. Inte nog med det. Revolutionärernas taktfasta kampsång, den så kallade Marseljäsen, som ackompanjerade giljotinernas oavlåtliga slamrande, är fortfarande landets nationalsång.

 Massmördaren Robespspierre, en av Frankrikes revolutionshjältar.

Som om inte detta vore nog anser fortfarande alla fransmän jag känner till att en av världshistoriens största galningar, kejsar Napoleon I Bonaparte, var en stor hjälte i skinande blank rustning.

Den oerhört överskattade franska matlagningskonsten skall vi bara inte tala om: det räcker väl med att säga att sniglar och grodor är uppskattade delar därav. De franska vinerna har för länge sedan passerats i kvalitet och smak av produkter från exempelvis USA, Italien, Australien och Chile.

Frankrike är formellt fortfarande en västerländsk demokrati men synes vara på väg att avlägsna sig från detta ideal. Landet är ett av dem i Europa där religionsfriheten är mest utsatt. I artikel 18 i the Universal Declaration of Human Rights heter det:

Everyone has the right to freedom of thought, conscience and religion; this right includes freedom to change his religion or belief, and freedom, alone or in community with others, and, in public or private, to manifest his religion or belief in teaching, practice, worship and observance.

I Frankrike tycks dessa självklara rättigheter bli alltmer kringskurna. Det mest kända exemplet härpå är den så kallade Picard-lagen från 2001, som underlättar för det franska rättsväsendet att ta itu med religiösa rörelser det inte gillar. Europarådet riktade 2002 kritik mot lagen och uppmanade Frankrike att se över den, något som aldrig skedde.

 Religionsfrihet – inte mycket värd för  den franska staten.

Också USA har varit starkt kritiskt gentemot Picardlagen, vilket framgår av följande dokument från det amerikanska utrikesdepartementet (State Department):

http://www.state.gov/g/drl/rls/irf/2003/24357.htm

Nu senast har det franska justitiedepartementet i en bulletin uppmanat åklagare och domare att gripa in mot hävdvunna och under tusentals år praktiserade religiösa seder och bruk såsom fastande, eftersom sådana sedvänjor påstås kunna användas som psykologiskt tvångsmedel.

Den franska bulletinen har fått den amerikanska Kongressens representanthus underavdelning, House International Religious Freedom Caucus, att den 28 oktober skriva ett brev till Frankrikes premiärminister Francois Fillon och uttrycka sin oro över den uppenbart hotade franska religionsfriheten, särskilt avseende minoritetsrörelser vilka den franska staten har för vana att brännmärka som ”kulter”.

Vilket får mig att avsluta med frågan: Vad är det egentligen för fel med Frankrike? Förslag till svar mottages med tacksamhet.