Långa fängelsestraff för regimkritiker i Vietnam

Journalisten Pham Chi Dung dömdes till 15 års fängelse.

We are like fish under the blade, always ready to be arrested.https://thediplomat.com/2021/01/vietnams-prisoners-of-conscience-like-fish-under-the-blade/

Så utlät sig den vietnamesiske journalisten Pham Chi Dung 2015 enligt tidskriften The Diplomat om det kommunistiska Vietnams hårdhänta behandling av systemkritiska journalister. Vid denna tid var det vanligt med domar på två-tre års fängelse för vad som i en lagparagraf betecknas som stats- och partifientlig propaganda.

Den 5 januari 2021 dömdes Dung, grundare av och ordförande för Vietnams Independent Journalists Association (IJA), till 15 års fängelse för samma brott. Jämte honom dömdes Le Huu Minh Tuan och Nguyen Tuong Thuy till elva års fängelse. Omkring 15  journalister uppges i nuläget försmäkta i vietnamesiska fängelser.

Gutting the press

För några år sedan tog regimen i Hanoi stundom vissa hänsyn till internationella påtryckningar avseende dess fientliga inställning till mänskliga rättigheter och utdömde då förhållandevis korta fängelsestraff. Under senare år har dylika hänsynstaganden lämpats över bord.

Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) har Hanoi ”continued to systematically violate basic civil and political rights in 2020”. Kommunistregimen har således skärpt straffen och restriktionerna rörande yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. https://www.hrw.org/world-report/2021/country-chapters/vietnam#

Långa fängelsestraff väntar regimkritiker i Vietnam.

HRW framhåller: ”Those who criticized the government or party faced police intimidation, harassment, restricted movement, physical assault, arbitrary arrest and detention, and imprisonment.”

I en video 2019 vädjade Dung till EU att skjuta upp ratificeringen av ett frihandelsavtal och ett avtal för skydd av investeringar som hade skrivits på i Vietnam tills situationen för de mänskliga rättigheterna i landet blivit bättre. Kort därefter greps Pham Chi Dung. EU valde dock att strunta i Dungs vädjan och ratificerade avtalen den 20 februari 2020. Från EU hördes endast lama, till intet förpliktande uttalanden. https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20200206IPR72012/parliament-approves-eu-vietnam-free-trade-and-investment-protection-deals

På liknande sätt har det amerikanska UD, State Department, agerat: ”deep concern” över vietnamesernas obefintliga respekt för mänskliga rättigheter har avhörts men inte mycket mer. Det är uppenbart att USA inte vill stöta sig med en asiatisk handelspartner vilken Washington använder sig av i syfte att balansera det röda Kinas inflytande i regionen.

2019 dömdes den amerikanske medborgaren Michael Phuong Minh Nguyen av en domstol för det påstådda brottet att han strävat efter att störta den vietnamesiska staten. Den 55-årige Phuong, som är född i Vietnam men uppvuxen i USA, erkände att han velat uppmuntra till protester mot den kommunistiska regimen men nekade till att ha velat störta regimen och staten. https://www.bbc.com/news/world-asia-48742412

Ett annat känt fall gäller den 38-åriga kända katolska aktivisten och bloggaren Nguyen Ngoc Nhu Quynh, som dömdes till tio års fängelse för ”propaganda mot staten” för att ha fäst uppmärksamheten på en miljökatastrof i Vietnams centrala provinser orsakad av den i Taiwan baserade Formosa Plastic Group. En av hennes advokater fick sin licens indragen. http://www.asianews.it/news-en/Catholic-activist-who-reported-Formosa-disaster-has-sentence-upheld-42472.html

Nguyen Ngoc Nhu Quynh dömdes till tio års fängelse för miljöaktivism.

Minst 238 samvetsfångar har rapporterats fängslade av den vietnamesiska regimen under svåra omständigheter. De utsätts för dålig behandling inklusive tortyr samt avsaknad av medicinsk vård, rent vatten och frisk luft. https://www.rfa.org/english/news/vietnam/appeal-01082021154001.html

Judith Bergman, som skrivit artikeln i The Diplomat den 18 januari 2021, framhåller som slutkläm: ”They don´t need declarations. They need action.” Det är svårt att inte hålla med.

 

Jehovas vittnen: förföljda i Putins Ryssland och Hitlers Tyskland

Dennis Christensen riskerar tio års fängelse i Putins Ryssland.

Den 3 april ställdes den 46-årige dansken Dennis Christensen inför rätta i den ryska staden Orjol (Orel) belägen omkring 35 mil söder om Moskva vid floden Oka. Han riskerar dömas till tio års fängelse för att ha varit en aktiv medlem i Jehovas vittnen, en organisation som i april 2017 av Högsta domstolen i Ryssland förbjöds såsom varande ”extremistisk”. https://www.hrw.org/news/2018/04/02/russia-jehovahs-witness-faces-10-year-sentence

Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) upprörs över Rysslands behandling av Jehovas vittnen, och Rachel Denber, som är chef för HRWs verksamhet i Europa och Centralasien, har avseende fallet Christensen deklarerat: ”Ryska myndigheter försöker straffa ett Jehovas vittne på grund av dennes praktiserande av sin rättighet att utöva sin religion.”

Dennis Christensen är en dansk medborgare som åtnjutit uppehållstillstånd i Ryssland sedan år 2000, då religionsfrihet och andra demokratiska fri- och rättigheter respekterades betydligt mer i landet än vad som är fallet i dag. Vad som hänt sedan dess är naturligtvis att Vladimir Putin blivit rysk ledare. Putin och hans ja-sägande nickedockor tolererar ingen ideologisk opposition. Christensen åtalas för att ha ”organiserat aktiviteter för en religiös organisation som har förklarats vara extremistisk.”

Högsta domstolen i Ryssland förklarade alltså i april 2017 att Jehovas vittnen var en ”extremistisk” organisation vars verksamhet på denna grund förbjöds i hela Ryssland. Under senare tid har rörelsens medlemmar utsatts för tillslag och trakasserier samt delgivits misstanke om brott i ett antal städer. https://www.vox.com/identities/2017/8/24/16095496/jehovahs-witnesses-banned-russia-still-worshipping

Human Rights Watch fördömer Rysslands behandling av Jehovas vittnen.

Rysslands behandling av Jehovas vittnen – vilka ofta anklagas för att vara ”CIA-agenter” – strider uppenbart mot landets humanitära åtaganden i form av medlemskap i Europarådet och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Mer om den senare sammanslutningen här: https://www.adlibris.com/se/bok/europeiska-konventionen-om-skydd-for-de-manskliga-rattigheterna-och-de-grundlaggande-friheterna-9789176105177

Att Jehovas vittnen starkt ogillas av totalitära och/eller auktoritära stater är ingen nyhet. I Tredje riket förföljdes och förtycktes rörelsen därför att dess medlemmar vägrade göra militärtjänst och inte accepterade Adolf Hitler som tysk ledare; följaktligen vägrade man i alla sammanhang göra Hitler-hälsning. https://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/den-nazistiska-forfoljelsen-av-andra-grupper

1933 fanns i Tyskland 20 000 – 30 000 Jehovas vittnen i Tyskland. 1939 hade antalet decimerats till cirka 6000 till följd av fängslanden och inspärranden i olika läger. Rörelsens medlemmar försågs av nazisterna med lila trianglar. Trots svåra förföljelser fortsatte medlemmar i Jehovas vittnen att vara aktiva, och i Buchenwald – ett av de största koncentrationslägren beläget på Ettersberg sju kilometer nordväst om staden Weimar i den tyska delstaten Thüringen – distribuerade vittnena material som tryckts på illegala tryckpressar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Buchenwald

Internerade medlemmar i Jehovas vittnen hjälper varandra i ett tyskt koncentrationsläger enligt egen framställning.

Det beräknas att cirka 3500 tyska och utländska Jehovas vittnen inspärrades i nazityska koncentrationsläger. Av dessa skall omkring 1500 ha dött.

Jehovas vittnen är en non-konformistisk rörelse på kristen grund som enligt egna uppgifter har 8,5 miljoner medlemmar världen över. Den har sitt ursprung i 1870-talets USA, där den grundades av Charles Taze Russell, och har sitt högkvarter i stadsdelen Brooklyn i New York. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jehovas_vittnen

19 avrättade i Saudiarabien i augusti

 Saudiarabien är ett av få länder i världen som har vapen – ett svärd – på sin flagga.

http://www.hrw.org/news/2014/08/21/saudi-arabia-surge-executions

Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) rapporterar – se länken ovan – att 19 människor avrättats i Saudiarabien sedan den 4 augusti. Av de avrättade har merparten dömts för icke-våldsamma brott inklusive drogsmuggling och trolldom (!).

Enligt den saudiska presstjänsten Saudi Press Agency (SPA) avrättades den 18 augusti fyra män i Najan-provinsen sedan de försökt smuggla in haschish. Tre andra män avrättades mellan den 4 och 14 augusti för drogsmuggling – en saudier, en syrier och en pakistanier.

I provinsen al-Jafw avrättades den 5 augusti en man vid namn Mohammed bin Bakr al-Alawi för att ha utövat trolldom.

Enligt rapporter i media är därmed antalet avrättade i Saudiarabien under innevarande år nu uppe i åtminstone 34. Detta kan jämföras med 78 avrättade 2013. Avrättningar utförs i de flesta fall som halshuggningar och är publika evenemang.

Konungariket Saudiarabien är ett rikt land med närmare 30 miljoner invånare som upptar merparten av den Arabiska halvön. Enligt landets strikta tillämpning av sharialagen, präglad av den islamska sekten wahhabiterna, tillåts ingen annan religion än islam. Religionsfrihet förekommer inte, även om kung Abdullah vid ett möte med påven 2008 lovade att en kristen kyrka kommer tillåtas byggas.

 Saudiska trupper mot ISIS.

I den pågående konflikten i Irak mellan ISIS-styrkorna och den irakiska regeringen uppges Saudiarabien ha tagit ställning mot det islamistiska ISIS och skickat 30 000 soldater till gränsen mot Irak:

http://omni.se/topic/c359f2e3-ae67-4c5c-bee6-e3743c5302a9/27162caa-5711-4987-a460-a190e7ca3187

EUs draksådd: kupparméns terror i östra Ukraina

 Presidentvalde ukrainske oligarken Petro Porosjenko vill ”straffa” proryska separatister.

http://rt.com/news/eastern-ukraine-army-operation-680/#.U4j9f8cdYUM.twitter

Segraren i Ukrainas presidentval, chokladoligarken Petro Porosjenko, har lovat att ”straffa separatisterna” i de östra och övervägande proryska delarna av Ukraina sedan en ukrainsk Mi 8-helikopter skjutits ner med en sofistikerad luftvärnsrobot nära Slavjansk. 14 besättningsmän rapporteras döda. ”Dessa kriminella handlingar, utförda av fiender till det ukrainska folket, kommer inte att passera ostraffat”, deklarerade Porosjenko.

”Vad man sår, får man skörda” lyder ett beprövat talesätt som nog får sägas ha betydande relevans när det gäller den laddade situationen i Ukraina. Det var den 22 februari som den lagligt valde presidenten Viktor Janukovytj avsattes efter flera månader långa pöbelupplopp i centrala Kiev på grund av att han ville närma sig Ryssland. Han ersattes av den tillförordnade ”preseidenten” Oleg Turtjynov med den rutinerade maktspelaren Arsenij Jatsenjuk som ”premiärminister”. Högst delaktiga i kuppen mot Janukovytj var Europeiska unionen (EU) och USA.

I Jatsenjuks kuppregim fick fascistiska Svoboda fyra ministeroposter samt posten som chefsåklagare. Svoboda, som i senaste parlamentsvalet fick 10 procent av rösterna, har bland annat samverkat med det svenska nazistpartiet Svenskarnas parti (SvP), som även hade företrädare på plats under upploppen i Kiev. Även den ännu mer extrema nazistmilisen Högra sektorn blev representerade i Kiev-regimen.

När Jatsenjuk nyligen besökte Tyskland möttes han av demonstranter som buade samt skrek ”fascist” och ”mördare” åt honom. Han anlände till Aachen i syfte att övervara en ceremoni, i vilken den belgiske politikern Herman Van Rompuy, ordörande i Europeiska rådet, skulle få mottaga The International Charlemagne Prize of Aachen uppkallat efter Karl den store. Van Rompuy är en av de ivrigaste tillskyndarna av en gemensam europeisk statsbildning och anser att ”nationalstatens tid är förbi”.

 Protester mötte Jatsenjuk i tyska Aachen.

Efter kuppen i Kiev har proryska aktivister i östra Ukraina blivit alltmer verksamma. Krim har utropats som ryskt och även i andra delar av landets östra delar har proryska och Kiev-fientliga känslor svallat högt. Också Donetsk-regionen gör anspråk på att tillhöra Ryssland. Följden har blivit att den ukrainska kuppregimens armé nu gör sitt bästa för att slå ner den proryska separatismen med ibland förfärande resultat.

Länken överst ger en uppdatering av de senaste händelserna i östra Ukraina.

Den 3 maj satte ukrainska extremister, sannolikt från Högra sektorn, eld på en fackföreningsbyggnad i Odessa i södra Ukraina där Kiev-kritiker hade förskansat sig. Minst 38 människor innebrändes. När den reguljära ukrainska armén en vecka senare skulle storma staden Mariupols lokala inrikesministeriums byggnad med tillhjälp av tanks besköt soldaterna civila som samlats vid byggnaden. Uppgifterna om antalet dödsoffer går isär, men enligt en sjukhusläkare kan det röra sig om så många som ett hundratal.

Mer här om denna händelse:

http://rt.com/news/157884-shooting-mariupol-eastern-ukraine/

 En ukrainsk stridshelikopter sköts ner av proryska separatister.

Att den ryska regeringen i Moskva har uppmanat Kiev att sluta upp med att beskjuta och massakrera sitt eget folk har som väntat inte fått någon effekt, utan den ukrainska kuppregimens offensiv i östra Ukraina rullar vidare. Självfallet får man då också räkna med att det görs motstånd.

Här ett videoklipp om de ukrainska styrkornas terrorbombningar mot civilbefolkningen:

Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) har nyligen riktat kritik mot den ukrainska regimens militärstyrkor och säkerhetstjänst för dess trakasserier och fängslanden av representanter för internationell press. Graham Phillips, en brittisk medborgare och frilansjournalist som arbetar åt den ryska nyhetstjänsten Russia Today, tillhör dem som öster om Mariupol fängslats av det ukrainska nationalgardet efter påståenden om att han var rysk spion (han släpptes dock efter 36 timmar sedan inga formella anklagelser riktats mot honom).

 Den brittiske frilansjournalisten Graham Phillips greps av ukrainska nationalgardet som misstänkt ”spion”.

Den ukrainska krigföringen drabbar dock ej endast motståndarsidan och dess civilbefolkning. Den kan även gå ut över de egna. Den 27 maj besköt således en ukrainsk stridshelikopter en egen checkpoint i Donetsk-regionen, något som tyder på synnerligen bristfälliga internkommunikationer.

Det måste understrykas att situationen i Ukraina ingalunda stämmer överens med den bild som USA, EU och vår utrikesminister Carl Bildt brukar portionera ut. Det är inte fråga om att det ”goda” Ukraina står mot det ”onda” Ryssland eller tvärtom. Ingetdera landet lever tillnärmelsevis upp till så kallad västerländsk standard vad gäller demokrati utan hänger sig båda åt korruption (här är antagligen Ukraina värre än Ryssland) och fixade val. Ukrainas ekonomi är därtill i ett mycket värre skick än Rysslands.

EUs gigantiska misstag var att genom påtryckningar söka tvinga Ukraina att välja EU framför Ryssland och sålunda framkalla en ofrånkomlig rysk reaktion, där man i stället borde ha valt en försiktigare linje där hänsyn skulle ha tagits till såväl ryska som den ukrainska ryska/rysktalande befolkningens intressen.

 En ukrainsk helikopter beskjuter egna ställningar.

Den draksådd som nu skördas är en direkt följd av EUs och även USAs fyrkantighet och uppenbarligen mycket bristfälliga historiska insikter vad gäller förhållandet mellan Ryssland och Ukraina. Det bästa som skrivits i detta ämne är troligen en analys av den tidigare brittiske ambassadören i Moskva, Rodric Braithwaite i tidningen The Independent den 1 mars 2014:

http://www.independent.co.uk/voices/comment/ukraine-crisis-no-wonder-vladimir-putin-says-crimea-is-russian-9162734.html