Entreprenör och företagsledare om klimatet: ”Vi kan inte leva i en drömvärld”

Saeid Esmaeilzadeh sågar klimatinitiativen.

Samtidigt som snö och vinterkyla i hela Sverige trotsar budskapet om den globala uppvärmningen riktar den uppmärksammade entreprenören och företagsledaren Saeid Esmaeilzadeh skarp kritik mot klimatinitiativen. ”Vi kan inte leva i en drömvärld”, säger han i en intervju på sajten Breakit den 28 januari 2021.https://www.breakit.se/artikel/27754/saeid-esmaeilzadeh-sagar-klimatinitiativen-kan-inte-leva-i-en-dromvarld

Esmaeilzadeh efterlyser ett rationellt ekonomiskt tänkande när det gäller miljö- och klimatfrågorna. Det man i första hand bör tänka på är kostnaderna, menar han.”Jag tycker att vi måste ta en rationell inställning till det”, säger han på Breakit Live. ”Klimatfrågan är inte en klimatfråga, det är en kostnadsfråga.”

Enligt Saeid Esmaeilzadeh kommer många av initiativen inte att göra någon som helst skillnad. Istället betonar han betydelsen av politisk styrning och ekonomisk utveckling i världen:

Jag tror att man går väldigt fel om man säger att vi ska lagstifta att ingen får köra bensinbil. Då lovar jag att det kommer att dö miljoner människor i Indien eftersom de tappar i ekonomisk utveckling. Och det är inte rättvist…Fossila bränslen har lett till stora framsteg i världen.

Intervjuaren påpekar att många bolag vill visa upp sig i en så miljövänlig och grön skrud som möjligt och frågar Esmaeilzadeh om det bara rör sig om fernissa. ”Jag tror att det är fernissa”, svarar den sistnämnde. ”Det får vi väl se vad framtiden visar.”

Jag kommer i sammanhanget att tänka på företag som australiska Lindemans viner och svenska Arla, vilka i sin TV-reklam enbart skjuter in sig på det gröna, ”hållbara” budskapet och lämnar de egna produkternas förträfflighet därhän: vinet eller smöret kanske smakar skit, men hållbart och klimatsmart är det!

Greta Thunberg och Jean-Claude Juncker.

Saeid Esmaeilzadeh tar vidare upp exemplet då vår svenska klimatmegafon Greta Thunberg hälsade på EU-kommissionens dåvarande ordförande Jean-Claude Juncker. Den så kallade ”cognacsjunkern” försäkrade Thunberg att 25 procent av EUs budget skulle gå till klimatfrämjande åtgärder – alla applåderade förstås.

Dock inte Saeid Esmaeilzadeh, som menar att en ekonomisk satsning av nämnt slag i praktiken skulle leda till att vi fick skrota exempelvis äldrevård och sjukvård.

Saeid Esmaeilzadeh föddes i Irans huvudstad Teheran 1974. Åtta år gammal kom han med sin familj till Husby utanför Stockholm. Han är i grunden kemist och medgrundare till bland annat Serendipity Innovations och Serendipity Ixora AB. 2012-14 ingick han i styrelsen för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens näringslivsråd. Esmaeilzadeh är vidare sedan 2015 ledamot i den svenska regeringens referensgrupp med entreprenörer samt medlem i Prins Daniels Fellowship sedan 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/Saeid_Esmaeilzadeh

 

 

 

 

Om Pride i Järva: Smaklösheten blir inte bättre för att den utlokaliseras till förorterna

 Järvafältet med invandrartät betongförort i fonden.

Jan Sjunnesson, Sverige-vänlig politisk entreprenör, skriftställare föreläsare och debattör, har väckt en hel del uppståndelse genom att bjuda in till en så kallad Pride-parad på Järvafältet i nordvästra Storstockholm den 29 juli, parallellt med att det sedvanliga Pride-evenemanget hålls i Stockholms innerstad.

I inbjudan heter det: ”Vi tågar från Tensta över Rinkeby och Kista till Husby. Valfri klädsel. Vid soligt väder kan man passa på att sola magen och benen.”  http://www.metro.se/nyheter/hbtq-aktivister-protesterar-mot-sd-profilens-pridetag-de-hetsar-mot-invandrare/EVHogt!PJwCm6IuceWC6/

Föga oväntat har Sjunnesson, tidigare redaktör för den Sverigedemokraterna närstående nättidskriften Samtiden och numera medarbetare i Avpixlat, fått praktiskt taget hela den etablerade HBTQ-rörelsen på sig efter sitt initiativ. I Metro, se länken ovan, menar HBTQ-aktivisten Noah Nord att då ”Sverigedemokraterna har en hbtq-fientlig politik” utnyttjar man Pride i syfte att ”vinna billiga poäng och ta fokus från sin egentliga agenda”.

Nord har missat att det inte är Sverigedemokraterna som står bakom Pride Järva-evenemanget, men det kan vi kanske överse med. Sjunnesson svarar: ”De borde välkomna att vi kan ha Pridemarscher överallt i Sverige. Om de tror att de /sic!/ finns en homohatande grupp Sverigevänner…så skulle de välkomna att någon från den gruppen gör tvärtemot och säger att ‘nu ska vi ha en Pridemarsch.”

Det är dock uppenbart att för SD-hatande HBTQ-människor spelar det ingen roll vad partiet eller kretsarna kring det gör. Kritiserar man Pride är det fel, anordnar man en egen Pride-parad är det lika fel. SD/SD-kretsar är lika onda vilken sorts politik man än driver- vilket skulle bevisas.

På SVT Nyheter menar sig RFSLs (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) ordförande, Ulrika Westerlund, ha bilden klar för sig: ”Han /Jan Sjunnesson/ skriver nu in sig i ett mönster som vi har sett från andra länder, för att göra rasistiska poänger.” Sjunnesson: ”Vi vill helt enkelt visa att samma lagar gäller överallt i Sverige.” http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/kontroversiellt-pridetag-moter-hart-motsand

För denna bloggare står det klart att det är Westerlund som har en rasistisk inställning i sammanhanget. Hon tilltror helt enkelt inte invandrarmajoriteten i det aktuella området, varav många muslimer, att kunna hantera en Pride-manifestation på de egna orterna efterson hon betraktar dem som mindre vetande. Dessa människor måste därför skyddas för sitt eget bästas skull.

”An excellent initiative!” skrev Alexander Bard på FB om Pride Järva.

Jag har när detta skrivs ännu inte sett till någon officiell reaktion från Sverigedemokraterna beträffande Sjunnessons initiativ. Däremot har artisten och gayprofilen Alexander Bard stött det på Facebook, vilket måste irritera den etablerade HBTQ-lobbyn något oerhört. Bloggen Petterssons gör skillnad skriver å sin sida bland annat följande:

Hur toleranta muslimer är mot homosexuella kommer att bevisas nästa vecka när Pride Järva arrangeras i de mångkulturella områdena Tensta och Husby. Nu har hbtq-rörelsen chansen att visa upp sig också i de områdena och inte bara i Stockholms innerstad, men vänstern visar redan upp sitt hyckleri. Gärna hbtq, men inte i de muslimska förorterna då detta är ren rasism. http://petterssonsblogg.se/tag/pride-jarva/

Jag tänker inte dölja var jag själv står när det gäller Pride, vilket förvisso vore svårt mot bakgrund av vad jag tidigare skrivit i frågan. Här ett exempel:https://tommyhansson.wordpress.com/2010/07/26/pridefestivalen-ar-over-oss-igen/ Jag anser som övertygad konservativ att Pride-jippot, enkannerligen dess avslutande parad, är en spekulation i smaklöshet, stötande exhibitionism och sexualisering.

Eländet blir definitivt inte blir ett uns bättre av den senaste trenden, att inbegripa oskyldiga barn i sagda depraverade beteende. Här framställs detta försåtligt i Göteborgsposten som att barnen tågar ”för allas lika värde”: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2743647-barnen-tagade-for-allas-lika-varde

 Övergrepp: småbarn kläs som läderbögar av ansvarslösa målsmän.

Personligen menar jag att en betydande del av det som försiggått i Pride-paraden genom åren måste anses kunna falla under vad som kallas ”förargelseväckande beteende” i brottsbalkens paragraf 16 under rubriceringen Brott mot allmän ordning. Förargelseväckande beteende definieras här enligt följande: ”Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter.”

Om blottning, ett beteende som är vanligt förekommande vid Pride, heter det: ”Blottning kan dömas för förargelseväckande beteende om handlingen riktar sig mot flera personer samtidigt…I annat fall är det sexuellt ofredande.” https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rargelsev%C3%A4ckande_beteende

Med detta sagt har ni, kära läsare, förstått att jag inte kommer att stödja Jan Sjunnessons initiativ Pride Järva. Smaklösheten blir inte bättre av att den utlokaliseras till de invandrartäta förorterna. Däremot kan jag gott och väl förstå den tanke som, såvitt jag kan bedöma, ligger bakom evenemanget: att åsikts- och demonstrationsfriheten måste gälla överallt i Sverige och omfattar alla grupper.

 Avpixlats Mats Dagerlind backar upp Pride Järva.

Hur stor anslutning Järva Pride kommer att få må vara osagt. Kanske kommer det att bli som i fallet Pegida, den antiislamistiska rörelsen vars demonstrationer i Sverige vida överträffats numerärt av antalet hatiska motdemonstranter. Om så sker kan Jan Sjunnesson och hans meningsfränder ändå glädja sig åt att ha skapat en hel del debatt på förhand.

Hur länge skall polisen låta sig hunsas? Kraftfulla metoder krävs!

 Polisen står i dag mer eller mindre maktlös mot våldet i våra förorter. På bilden Husby utanför Stockholm.

Vi kan nästan dagligen läsa om upplopp i förorter till våra större städer. Bilar sätts i brand, lägenheter angrips, polis och räddningstjänst attackeras. Just när detta skrivs är det ungdomar med invandrarbakgrund som lever rövare i Göteborg.

Det går i nuläget inte att se något ljus vare sig i tunneln eller vid horisonten. De samhällsvådliga våldshandlingarna, påhejade av anarkister och annan extremvänster, fortsätter utan att några ledande politiker agerar eller åtminstone säger ifrån på skarpen. Skulle de göra det vore det liktydigt med art underkänna den egna invandrings- och integrationspolitiken, vilket givetvis är otänkbart.

I stället är det skygglappar på samt floskler om generös flyktingpolitik och tolerans gentemot den pågående islamiseringen som gäller. Vid behov skickar makten fram figurer som historieprofessorn Dick Harrison för att söka göra gällande att alla samhällen vinner på de öppna gränsernas politik. Endast Sverigedemokraterna har vågat sig på att framföra ett annat och kärvare budskap.

En som inte är sverigedemokrat men som ändå effektivt kunnat tillbakavisa Harrisons svepande omdömen att ”invandring berikar” och att ”invandrare byggde Sverige” är den i Iran födde nationalekonomen Tino Sanandaji med kurdisk bakgrund. På sin blogg hävdar han att det inte alls var immigranterna som byggde Sverige och att till exempel de mångomtalade  men rätt fåtaliga vallonernas insatser i sammanhanget våldsamt övervärderats:

http://www.tino.us/2015/01/invandrare-byggde-inte-sverige/

 Tino Sanandaji: ”Invandrare byggde inte Sverige.”

Bortsett från den nog så viktiga diskussionen om invandringens kostnader och vilka det var som egentligen byggde upp Sverige, måste också frågan vilka praktiska åtgärder som bör sättas in mot det så kallade buset komma upp på tapeten. Det är sannerligen på tiden att polisen slutar upp med att låta sig hunsas av kriminella gäng utan respekt för andras liv och egendom. Det är också på tiden att vanliga medborgare garanteras lugn och säkerhet på riktigt.

Sverigedemokraterna har genom åren haft idéer om hur problemen med utökat våld i utanförskapsområden skall kunna hanteras. Riksdagsman Mikael Jansson motionerade 2011 om behovet av en ”utökad militärpolisorganisation” med uppgifter utöver dem som den vanliga polisen har befogenheter till.

”Jag tror att det krävs fasthet och att det sätts tydliga gränser när det hettar till”, citerades Jansson i tidskriften Expo:

http://expo.se/2011/sverigedemokraterna-vill-infora-militarpolis_4472.html

Bland den utrustning Jansson menar att den typ av militärpolis han skisserar i sin motion skall kunna förfoga över nämns bland annat vattenkanoner, som används av exempelvis tysk polis i samband med allvarliga kollektiva våldsyttringar.

 Vattenkanon kommer till användning i Chile.

Den svenska polisen inköpte i samband med de beramade upploppen i Berzelii Park i Stockholm 1954 en vattenkanon som skulle manövreras av tre man. Den anlände emellertid för sent för att kunna tas i bruk och kom aldrig att användas. Den utgick 1972 ur polisens utrustning och återfinns sedan dess på Polishögskolan i Sörentorp.

2013 förordade SD-parlamentarikerna Richard Jomshof och Kent Ekeroth användning av vattenkanoner och gummikulor kombinerat med åtgärder såsom undantagstillstånd och utegångsförbud i syfte att komma till rätta med ungdomsupploppen och skadegörelsen i problemområden av typ Husby utanför Stockholm:

http://www.dn.se/sthlm/sd-vill-ha-undantagstillstand-i-husby/

Enligt min mening är det, icke minst i ljuset av händelserna i Göteborg, dags att återuppta diskussionerna om tänkbara åtgärder för att få buset under kontroll. Den nuvarande situationen, stundom påminnande om inbördeskrigslika förhållanden där det förmodligen är en tidsfråga innan dödsoffer krävs, kan inte tillåtas fortgå utan att någonting görs.

Om det därför krävs vattenkanoner, gummikulor, tårgas och undantagstillstånd som sista utvägar för att få bukt med en kaotisk och våldsam situation är det också min uppfattning att sådana åtgärder måste till.

 SDs Richard Jomshof har föreslagit att bland annat undantagstillstånd och vattenkanoner skall kunna användas i nödlägen av polismakten. Foto: Tommy Hansson

Standardkritiken är, att detta inte löser de bakomliggande problemen och det är naturligtvis i och för sig sant. Detta skall dock självfallet inte få hindra oss att lösa de akuta problemen i form av ett besinningslöst  våld från sjövilda invandrargäng som redan har undergrävt rättsstaten Sverige och icke minst minskat respekten för och tilltron till ordningsmakten.

För att göra en liknelse. Om du har brutit benet i slalombacken avstår du inte från att låta dig behandlas för detta med motiveringen, att det inte löser problemen med din egen dåliga skidåkning som är orsaken till skavanken i fråga. Du låter alltså sjukvårdspersonalen ta hand om benet medan du funderar över hur du skall bli bättre i skidbacken.

 

 

Sverige: främmande och extremt land

Sentio oktober 2013.

Sverigedemokraterna (SD) noteras i Sentios oktobermätning för ett nytt styrkebesked då partiet får 14,1 procent av de 1016 tillfrågades sympatier. Därmed är SD klart större än FP, C och KD tillsammans och absolut vågmästare. SD ökar med 2,3 procentenheter jämfört med senaste Sentio-mätningen. Även V går rejält framåt (+ 1,2) och antecknas för 8,1 procent. S får knappt 30 och M drygt 25 procent.

Trenden tycks alltså vara att SD är på god väg att cementera sin ställning som landets tredje största parti. Detta är sannerligen ingen sensation med tanke på hur samhällsutvecklingen ser ut. Regeringens och Migrationsverkets beslut att ge alla syrienflyktingar permanent uppehållstillstånd (PUT) – Sverige är enda landet i världen som gjort detta – gör att vi måste förbereda oss för en massinvasion av syrier och andra mellanösternmigranter. Samtidigt ligger regeringen på och vill tvinga alla kommuner ta emot de så kallade ensamkommande (ordet ”barn” blir i sammanhanget allt mindre relevant).

I media snyftas det ohämmat om Syd-polisens ”romregister”, som i tidernas fullbordan visade sig vara ett renodlat brottsregister utan etnisk bestämning men som fullt troligt kommer att ge indignationsjournalisten Niklas Orrenius på DN Stora journalistpriset. Av en händelse råkar ett flertal brottsregistrerade ha zigensk bakgrund. Det är signifikativt för tidens anda att det är just polismakten, som är till för att skydda oss medborgare från våld och andra olagligheter, som utsätts för de värsta angreppen.

Polisen utsatt för angrepp.

Fallet med polisen som sköt ihjäl en man som vildsint svingade en machete i Husby tycks aldrig ta slut. Nu öppnas upp för ny utredning av polisen själv. Det faktum att det finns en polisrelaterad Facebook-sida, där poliser erbjudits möjligheten att lätta litet på trycket genom frispråkiga kommentarer, har vidare naturligtvis fått de gråtmilda snällhetsapostlarna i media att hulka på helt ohämmat.

Den svenska kränkthetsindustrin ångar på som aldrig tillförne, och det tycks bara vara en grupp som aldrig får känna sig kränkt utan att riskera utsättas för massivt hån: vi sverigedemokrater. Går en sverigedemokratisk ersättare i en kommunal nämnd i Knöggelbruda kommun i mörkaste Småland mot rött ljus kan du bara säker på att media är där och ”avslöjar”. Blir en SDU-medlem misshandlad till döds av man med afrikanskt utseende mörkas det däremot i mainstreammedia.

http://www.friatider.se/sdu-medlem-avled-efter-invandrardad

Egentligen borde vi sverigedemokrater  väl vara tacksamma över allt detta – givetvis dock inte för dödsmisshandeln som är djupt tragisk hur man än ser på det – eftersom det ofelbart leder till att vi får ökade sympatier och antagligen kommer att plussa på våra valresultat över hela linjen åtminstone med det dubbla nästa år. Allt handlar dock inte om valresultat och man kan knappast annat än förfäras över den nationella katastrof vi med sömngångaraktig säkerhet syns vara på väg mot.

Här en länk till ett synnerligen läsvärt blogginlägg med förutsägelser om den stundande valrörelsen av det pålitliga märket Dissidenten Stenkvist:

http://stenkvist.wordpress.com/2013/10/27/den-kommande-valrorelsen-2014/

Intre alls underligt att man i omvärlden höjer på ögonbrynen inför det som obegripligt ansedda svenska exemplet. I norska Aftenposten filosoferar den politiske redaktören Harald Stanghelle över det faktum, att medan norrmännen är måna om att föra en rationell och därmed restriktiv immigrationspolitik och -debatt, så har vi svenskar kastat alla sådana överväganden över bord. Hos oss anses det enligt vanlig politisk klokskap vara ”fascistiskt” och ”rasistiskt” att inte öppna alla dörrar till vårt fäderneärvda fosterland på vid gavel.

Norske miljardären Olav Thon fick löpa gatlopp.

Ett typexempel på hur det reageras i Sverige fick vi när den norske affärsmannen Olav Thon fick löpa gatlopp i mediala och akademiska kretsar när han skulle ta emot ett hedersdoktorat vid Karlstads universitet. Orsak: Thon sympatiserar med den numera regeringsbärande Fremskrittspartiet som är för en restriktiv invandringspolitik.

Någon konsekvensanalys av den hållningen har över huvud taget inte gjorts. Ökar risken för terrorism i Sverige? Ökande kriminalitet? Mer och svårare sociala problem? Kraftigare våldsutveckling? Galopperande bostadsbrist? Överansträngd vårdsektor? Ökad rasism? Skit samma, det viktiga är att snyfta så högt och mycket som möjligt och ve den som inte stämmer in i snyftkören.

Aftenpostens text om Sverige som ”Det fremmede landet” här:

http://www.aftenposten.no/meninger/kommentarer/Sverige–det-fremmede-landet-7352491.html#.Um0Bib4V_mJ

Sverige framstår inte endast alltmer som ett främmande land. Det är också Europas kanske mest extrema land i viktiga avseenden. Ett land där regeringen inte inser att en regerings viktigaste uppgift är självklarheten att värna de egna medborgarnas intressen. Det enda positiva med denna utveckling är att fler och fler svenskar – vare sig dessa är infödda svenskar eller ej – inser denna självklarhet och är benägna att dra i nödbromsen genom att rösta på SD.

Alltfler sneglar åt SD-hållet

Nya positiva besked om SDs stöd i väljarkåren. Åkesson har all anledning höja sitt glas!

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2389026&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Enligt en opinionsmätning företagen av Novus/TV4 vill 24 procent av väljarna se Sverigedemokraterna som samarbetsparti i en kommande svensk regering. Var femte alliansröstare jämfört med var tionde rödgrön sympatisör förordar enligt undersökningen samverkan med SD. Länken ovan går till ett nyhetsinslag i TV4 om detta.

Undersökningen visar att det, utöver SDs kärnväljare, finns ett betydande antal svenskar som sneglar åt det sverigedemokratiska hållet. Dessa köper inte greuelpropagandan om SD som ett främlingsfientligt så kallat enfrågeparti. Tidigare undersökningar har visat att en majoritet anser att SD är det parti som har bäst invandringspolitik.

Givetvis innebär alltfler problem som kan relateras till Sveriges så kallade  generösa immigrationspolitik att SD får ett ökat gehör för sin hållning i invandrarfrågan. Allt färre imponeras av Reinfeldts, Ullenhags och Billströms stående mantra om att ”invandring berikar” och att bilbränder och upplopp i Husby och andra förorter utgör ”integrationsutmaningar”. När SD dessutom visar att partiets politik omspänner fler frågor än så får partiet stadigt ökade sympatier.

Jimmie Åkesson meddelade exempelvis i en debattartikel i Aftonbladet den 1 juli att SD som valfråga kommer att driva rätten till heltidsanställning för alla kvinnor, då detta anges kunna attrahera kvinnliga väljare. Åkesson menar att deltidsanställningar missbrukas inom den offentliga sektorn och att det är bra för samhället om fler får jobba heltid.

Är det Palme-politik snarare än folkhemsstuk SD nu förordar med förslaget om ”rätt till heltid”?

Kritiker har pekat på att förslaget påminner mer om Palme-politik än den av SD eljest omhuldade ”folkhemsmodellen”, och något ligger säkerligen i detta. Det förefaller dock osannolikt att personer som i övrigt är disponerade att rösta på/sympatisera med SD skulle låta sig avskräckas av detta, förutsatt att partiet håller fast vid sin restriktiva invandringspolitik och omhuldande av lag och ordning.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17049676.ab#xtor=AD-500-%5Baftonbladet%5D-%5Bopinion_brannpunkt_section-content%5D-%5BTextlank%5D-%5Bsvd%5D-%5B%5D-%5BSvD%5D

Åkesson förutskickar att förslaget kommer att inlemmas redan i SDs riksdagsgrupps förslag till höstbudget. Finansieringen är tänkt att ske genom statliga anslag i storleksordningen 5-6 miljarder till kommuner och landsting.

Åkesson ställde Reinfeldt mot väggen med historisk parallell

Jimmie Åkesson, här under sitt vårtal i Stockholm den 27 april, ställde statsministern mot väggen för förortsupploppen. Foto: Photo2be

Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, ställde i riksdagen i dag den 23 maj statsminister Fredrik Reinfeldt mot väggen i anledning av de förortskravaller inklusive anlagda bränder som den senaste tiden härjat i en rad Stockholms-förorter med början i Husby för att även sprida sig till exempelvis Linköping och Malmö. Läser nu på text-TV att det börjat eldas upp bilar även i min hemkommun, Södertälje, förvisso inte första gången förstås.

– Det här duger inte, Fredrik Reinfeldt, när skall ni erkänna att er ansvarslösa splittringspolitik ligger bakom allt detta? frågade Åkesson bland annat statsministern. När denne svarade betonade han att våldsverkare och marodörer skall ställas till svars men hänföll, föga oväntat, åt det gamla men osanna mantrat att SD skyller allt på invandrarna.

Det är ju oansvariga politiker som Reinfeldt  Åkesson och SD skyller på!

– Det är dessa människor som ni utpekar som är mina hjältar, menade Reinfeldt med tillbörlig darr på stämman. Statsministern trodde sig även veta att SD inte går till storms mot kravallerna och bränderna av kärlek till förorterna och de som där bor. Man undrar hur Reinfeldt kan veta det? Hur kan han mäta SDs kärlek? Naturligtvis hade han inget svar på frågan, när alliansregeringen och dess meningsfränder skall inse att den mångkulturalistiska massinvandringspolitik som splittrar vårt land och vårt folk gått för långt.

Reinfeldt i ett tappert försök att vara blågul. Vi minns dock hans ord från Södertälje-förorten Ronna för några år sedan: ”Ursvenskt är bara barbariet.”

Jimmie Åkesson drog som en särskild retorisk finess – det känns onekligen bra med en historiebevandrad partiledare – en parallell mellan förortsbränderna och den stora brand, som enligt historiska källor förhärjade Rom år 64 före Kristi födelse. Enligt sentida mytbildning skall den galne kejsar Nero ha spelat fiol medan branden, som han antogs själv stå bakom, rasade som värst. Så kan det inte ha varit, anmärkte Jimmie Åkesson riktigt, emedan fiolen inte uppfanns förrän många hundra år senare. Liknelsen är ändå enkel att förstå, menade Åkesson:

– Det duger inte att spela fiol medan förorterna brinner som en följd av er katastrofala splittringspolitik.

Om vi ska titta litet på historiken bakom Roms brand så tyder det mesta på att den verkligen ägde rum, även om alla primärkällor gått förlorade. De uppgifter vi har att tillgå emanerar från historieskrivare som Tacitus, Suetonius och Dio Cassio. Om kejsar Neros roll i det hela finns det motstridiga uppgifter.

Några hävdar att han själv lät anlägga branden genom att sända ut lejda mordbrännare i staden. Han skall enligt vissa uppgifter inför publik  ha framfört sången Iliou persis – Nero sjöng ofta och gärna – och/eller eventuellt spelat lyra, ett instrument som de facto fanns på den tiden. Han skall då ha varit iförd en påkostad scenkostymering.

Så här har en konstnär tänkt sig hur det såg ut när Nero sjöng till eget ackompanjemang på lyra under Roms brand.

Enligt andra uppgifter ska Nero dock ha befunnit sig på annan plats då branden bröt ut. Branden rasade enligt Suetonius i sex dagar och sju nätter och ödelade tre av 14 distrikt i Rom. Fyra distrikt härjades svårt medan endast fyra klarade sig helt.

Modern historieforskning lutar åt att det inte var Nero som gav order om branden – vad som talar däremot är bland annat att eldslågorna även förtärde kejsarens eget palats. Klart är under alla omständigheter att han utnämnde Roms kristna till syndabockar. De utsattes för bestialisk förföljelse:  de blev korsfästa, användes som levande facklor, kastades in på arenor med vilja djur etcetera.

Nero (37 – 68).

Nero – eller Nero Claudius Caesar Augustus Germanicus (37 – 68) – var Roms femte kejsare. Han mötte en ond, bråd död fyra år efter Roms brand. De kristnas antal ökade stadigt i numerär, och 392 hade kristendomen slutgiltigt besegrat den romerska uppsättningen gudar, då kejsar Teodosius den store utnämnde den till statsreligion.

Så kan det gå. Förhoppningsvis kommer även Reinfeldts och den nuvarande regeringens splittrings- och massinvandringspolitik en dag vara ett minne blott.

Fotnot: En video av debatten mellan Jimmie Åkessons finns att tillgå på SDs hemsida: http://www.sverigedemokraterna.se.