Ny undersökning: svarta överrepresenterade i reklamen

Nej, sådana här annonser ser vi inte längre. Förekomsten av icke-vita personer har dock ökat över tid i svenska medier enligt en ny undersökning.

Fler svarta men färre från Mellanöstern än gruppernas andel av befolkningen.

Så kan man lämpligen sammanfatta de rön som görs i en ny studie om olika minoritetsgruppers förekomst i televisionen företagen av forskare från Malmö respektive Lunds universitet. Institutet för mediestudier i Stockholm sammanfattar:

”I en pionjärstudie av vilka som syns på bästa sändningstid i SVT1 och TV4 visar det sig att vissa minoritetsgrupper syns i större utsträckning.” Visserligen är det majoritetsgruppen vita som mest frekvent representeras i TV, konstaterar institutet, men: ”Av minoritetsgrupperna är det framförallt svarta som syns mer än sin befolkningsandel i tv-reklam och tv-journalistik.” https://mailchi.mp/723839e54581/svarta-syns-ofta-i-tv-rutan-pressmeddelande-frn-mediestudier?e=%5BUNIQID%5D

Tidigare forskning i ämnet har varit sparsam om alls förekommande, icke minst beroende på ämnets laddning. När emellertid den politiskt korrekta vänstern för några år sedan började se etniska grupperingar som markörer för godhet (svarta, mörkhyade) respektive ondska (vita) började det talas om ”rasifiering” som något positivt. Detta förstärktes med BLM-rörelsens framträdande.

Det är säkerligen många med mig som irriterats över att viss TV-reklam för exempelvis IKEA, H&M, Zalando eller McDonald´s vinnlägger sig om att få med en lagom blandning av företrädare för etniska grupper såsom svarta, mörkhyade och personer med asiatiskt utseende. Stundom inom samma familj.

Jag ber läsaren notera att jag inte tycker att någon av dessa grupperingar är bättre eller sämre än de andra. Jag är totalt ointresserad av hudfärg i sig. Det är den ibland kliniskt politiska korrektheten jag vänder mig emot.

Den svarta modellen Lola Ogunyemi gör reklam för Dove.

Forskarna bakom den nu föreliggande undersökningen är docent Sayaka Osanami Törngren, Malmö universitet, docent Sofia Ulver, Lunds universitet samt forskarassistent Karl-Arvid Färm. Dessa fastslår bland annat att TV-reklamen är mer mångfaldig än TV-underhållningen. Journalistiken befinner sig i en mellanposition i sammanhanget.

”Svarta är överrepresenterade rent numerärt på bästa sändningstid i svenskproducerade medier”, konstateras det, ”medan andra grupper ligger närmare sina befolkningsandelar.” https://www.ehl.lu.se/nyheter/mangfalden-okar-i-svensk-reklam-men-mest-for-syns-skull

Studiens forskare har analyserat 676 svenska reklamfilmer mellan 2008 och 2017. Cirka en fjärdedel av dessa uppges innehålla icke-vita personer. En ökning av dessa kan noteras från och med den europeiska flyktingkrisen 2015. Studien visar vidare att icke-vita agerande är något vanligare i TV4 än i SVT. Vita har dock till övervägande del huvudroller i reklamen medan asiater är mest passiva

IKEA i blåsväder – avskedar anställd som kritiserar HBTQ-kampanj

IKEA-anställda i HBTQ-kampanj.

Multinationella svenska möbeljätten IKEA har hamnat i blåsväder i Polen. Detta sedan företaget valt att avskeda en anställd som protesterat mot företagets så kallade LGBTQ-kampanj genom att bland annat återge bibelcitat om homosexualitet på IKEAs intranät. Mannen vägrade ta avstånd från sina inlägg och fick då sparken. https://www.bloomberg.com/news/articles/2019-06-28/ikea-risks-boycott-in-poland-after-wading-into-gay-rights-debate

Bloomberg citerar den sparkade mannen på följande sätt i ett uttalande denne gjorde för den polska TV-kanalen TVP: ”Jag blev chockad, jag har anställts för att sälja möbler men jag är katolik och det här är inte mina värderingar.” Enligt Bibeln är homosexuella handlingar oacceptabla enligt såväl Gamla som Nya testamentet. Mannen skall ha citerat några av det förstnämndas mer kärnfulla omdömen.

Inte bara den avskedade möbelförsäljaren blev chockad. Polens justitieminister Zbigniew Ziobro kallar det ”Absolut skandalöst” att utländska företag diskriminerar anställda vilka ej delar deras värderingar. Den polska regeringen har uppdragit åt åklagare att utreda IKEAs agerande, och parlamentsledamoten Patryk Jaki från regeringspartiet Lag och rättvisa har manat till bojkott av företaget om utredningen visar att det diskriminerat den anställde.

Den polske justitieministern Zbigniew Ziobro anser att IKEAs agerande är ”absolut skandalöst”.

IKEAs agerande måste enligt min mening betecknas som uppseendeväckande okänsligt och ett naivt uttryck för svenskt världsförbättrarnit. Trots att företaget är i Polen som gäst söker det pådyvla värdlandet och dess medborgare vad det uppfattar som ”svenska värderingar” avseende HBTQ-frågor. Mera rimligt vore om man anpassade sig efter ”polska värderingar”.

IKEAs uppgift är att sälja möbler – inte att propagera för avvikande former av sexualitet.

IKEA grundades i Småland 1943. Företagsnamnets initialer är en förkortning för Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd. 2017 omsatte företaget 36,3 miljarder euro och hade drygt 149 000 anställda. I Polen har det funnits sedan 1991. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ikea

Fotnot: LGBTQ är en engelsk förkortning för personer vilka betecknas som lesbian, gay, bisexual, transgender, queer. https://www.rfsl.se/en/lgbtq-facts/

Efter lastbilsterrorn i Stockholm: de tio värsta grodorna

Statsminister Stefan Löfven är frustrerad…

Det har nu gått några dagar sedan det fruktansvärda terrordådet i centrala Stockholm som ledde till att fyra personer, varav en 11-årig flicka, förlorade livet och kastade deras anhöriga in i ofattbar sorg och förtvivlan. Ytterligare ett 15-tal skadades. Den 39-årige sunnimuslimske IS-sympatisören Rakhmat Akilov från Uzbekistan har efter ett uppenbarligen kompetent polisarbete gripits och erkänt illdådet, som han enligt uppgifter i media ursäktat med att han mejade ner ”otrogna”.

Nedan följer en sammanställning av några av de enligt min mening mest anmärkningsvärda – läs: misslyckade – reaktionerna och uttalandena i anslutning till massakern på Drottninggatan. Jag har strängt taget bara skummat litet på ytan, det finns säkerligen åtskilligt mer att anföra i ämnet.

Stefan Löfven är frustrerad

Statsminister Stefan Löfven har förklarat att han känner sig ”frustrerad” över att gärningsmannen inte blivit utvisad ur Sverige trots att han fått avslag på sin asylansökan: ”Det gör mig frustrerad. Om man får avslag måste man åka hem – annars har vi ingen ordnad migration.” http://www.expressen.se/nyheter/lofven-frustrerad-over-att-akilov-inte-utvisats/

Upplysningsvis: Det är den regering som Löfven förutsätts leda som bär det yttersta ansvaret för den förda migrationspolitiken. Märkligt nog uttryckte han inte motsvarande frustration då en annan invandrare som fått avslag, Abraham Ukbagabir från Eritrea, knivmördade två svenskar på IKEA i Västerås den 10 augusti 2015. Jag tyckte att Löfven direkt efter terrordådet skötte sig bra och ingav förtroende, men det intrycket har gradvis eroderats varom mera nedan.

Det har nu också framkommit att han med stor sannolikhet ljög svenska folket rakt upp i ansiktet om att asylkrisen 2015 – då 163 000 människor sökte sig till Sverige – tog de styrande på sängen. Regeringen skall i själva verket haft bra koll men struntat i att agera. http://www.dagensps.se/opinion/ledare-lofven-kan-ha-ljugit-om-asylkrisen/

Andres Lokko jämför IS med SD

Nöjesjournalisten och skådespelaren Andres Lokko har drabbats av tillfällig (?) kortslutning i hjärnkontoret och sätter i en tweet likhetstecken mellan Islamiska staten och Sverigedemokraterna: ”är alla nu alltså till slut på det klara med att SD och IS utgör exakt samma hot med intill förvillelse identiska mål och ideal?” https://nyheteridag.se/journalisten-andreas-lokko-sd-och-is-utgor-exakt-samma-hot/

Upplysningsvis: SD är ett demokratiskt parti som valts in i Sveriges riksdag och tar avstånd från våld. IS är en bestialisk terrororganisation som bland annat skär huvudet av folk samt bekämpar kristna och muslimska meningsmotståndare genom att på hemmaplan bland annat korsfästa, levande begrava och bränna ihjäl dem. I västvärlden mejar man ner dem med lastbilar eller automateld. Lokkos sinnessvaga budskap retweetades av bland andra tidigare SVT-julvärden Sarah Dawn Finer.

”Öppna era hjärtan”-politiken tycks vara på väg tillbaka i S-tappning.

Socialdemokraterna

Vid Socialdemokraternas när detta skrivs pågående kongress i Göteborg körde en majoritet av delegaterna över partiledningen och öppnade därmed dörren på vid gavel för en återgång till den så kallade generösa immigrationspolitik som resulterade i 2015 års asylkaos. Efter en hetsig debatt togs följande kompromissuttalande: ”Socialdemokraternas principiella inställning är att permanenta uppehållstillstånd  och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering. Vi kommer i EU att arbeta för en förbättring i dessa avseenden.” https://nyheteridag.se/nu-oppnar-socialdemokraterna-for-okad-invandring/

Upplysningsvis: De S-märkta delegaterna underkänner alltså den av regeringen skärpta asyllagen, som är planerad att upphöra sommaren 2019. Därefter kommer enligt planerna permanenta uppehållstillstånd (PUT) att bli norm till skillnad från de tillfälliga uppehållstillstånd som nu är normgivande. Uppenbarligen saknar de socialdemokratiska kongressdelegaterna förmågan att se sambandet mellan de ”öppna hjärtanas” politik och det ökade terrorhotet, liksom de vägrar lära av flyktingkaoset 2015.

Miljöpartiets språkrör är inte intresserade av att bemöta terrorn på ett realistiskt sätt.

Gustav Fridolins kärleksbudskap

Gustav Fridolin, fullfjädrad floskelmaskin samt språkrör för MP och den rödgröna regeringens utbildningsminister, var en av de många kärleksprofeter som framträdde i kölvattnet av islamistterrorn på Drottninggatan. I TV4 menade Fridolin bland annat: ”Vi är ett land som bemöter attentat med främlingskärlek.” https://www.facebook.com/politikfakta/photos/a.341532885938453.79792.274070532684689/1332795433478855/?type=3

Upplysningsvis: Det är ingen tillfällighet att Gustav Fridolin påstår att det effektivaste sättet att bemöta hänsynslös terror är via ”främlingskärlek”. Fridolin är nämligen inte alls intresserad av att bemöta islamistterrorn på något mer realistiskt sätt. Han har länge varit djupt engagerad i Charta 2008, en proislamisk sammanslutning inkluderande illustra medlemmar såsom avpolletterade bostadsministern Mehmet Kaplan och islamkramaren Mattias Gardell.

Charta 2008s affärsidé är att aktivt motarbeta alla politiska beslut mot terrorism i allmänhet och mot SÄPO i synnerhet. Fridolin är vidare en fanatisk ”Palestina”-anhängare som 2003 greps i Gaza av israeliska säkerhetsstyrkor, misstänkt för förberedelse till terrorism. http://uvell.se/2016/04/26/fridolin-och-charta-2008/

Henrik Schyffert har blivit rädd…

Henrik Schyffert, född Nilsson, är en av de överbetalda så kallade komiker som med den drucknes envishet brukar hävda, att i Sverige lever vi i den bästa och tryggaste av världar och att det absolut inte finns något att vara rädd för. Att vara rädd är bara löjligt och omotiverat, har Schyffert menat och turnerar nu land och rike runt med sin enmansshow Var inte rädda. Efter attentatet i Stockholm har dock även Schyffert blivit rädd och skrev på Twitter: ”Stockholm i dag. Jag är livrädd. Mina tankar går såklart till alla familjer och anhöriga till offren. Jag saknar ord. Det här är så jävla illa.”http://www.friatider.se/henrik-schyffert-uppmanade-svenskar-att-inte-vara-r-dda-nu-r-han-sj-lv-livr-dd

Upplysningsvis: Så kan det gå när den kalla verkligheten hinner ikapp en världsfrånvänd pajas som Schyffert, kanske mest känd för att ha myntat termen ”bajsrunka”. Schyffert nåddes enligt egen uppgift av meddelandet om Akilovs massaker på oskyldiga precis innan han skulle köra igång sin show och tvingades be publiken om tillåtelse att göra detta. Det förefaller klart att Schyffert nödgas omarbeta sin föreställning om han alls kan fortsätta med den.

Herr Bajsrunkaren har blivit livrädd…

Thomas Bodström liknar terrordåd vid sjukdomar

Kändisadvokaten och förre justitieministern Thomas Bodström (S) tycker inte att det är så himla farligt med terrorism utan vill avdramatisera företeelsen. Det gör han i direktsändning i TV4 genom att jämföra terrorn med dödliga sjukdomar: ”Vi ska inte demonisera det. Vissa saker behöver man inte vara rädd för i dag, man dör inte längre av lunginflammation och blodförgiftningar. Det är borta. Nu är det en ny sak. Men man behöver inte göra det värre än det är.”https://nyheteridag.se/bodstrom-jamfor-terrordadet-med-obotliga-sjukdomar-slar-sa-blint/

Upplysningsvis: Logiskt tänkande ligger tydligen inte för ens en framstående jurist och före detta regeringsmedlem som Thomas Bodström. Han har missat att sjukdomar inte är något som är resultatet av en välplanerad och ideologiskt motiverad verksamhet som den jihadistiska terrorismen är. Sjukdom drabbar människor utan något uppsåt, terrorn är planlagd och ett utflöde av hat och illvilja. Bodström ägnar sig åt relativisering av ondskan.

Maciej Zaremba gör partipolitik av terrorn

Maciej Zaremba, verksam vid Dagens Nyheters kulturavdelning sedan 1989, tillhör de som gjort partipolitik av terrortragedin i Stockholm. I en krönika den 8 april skriver han: ”Nu är det sanningens minut för Åkesson och hans bekännare. Det är tid att välja sida. Vill de bevara Sverige svenskt – öppet, oförskräckt och tolerant? Det landet som i fredags visade upp sig för sig självt? Eller kommer de att bistå frihetens fiender med att underblåsa hat och fruktan?” http://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-det-ar-upp-till-oss-att-bevara-tilliten/

Upplysningsvis: Maciej Zaremba, född i Poznan i en polsk adelssläkt som Maciej Bielawski, kom till Sverige 1969, Mellan 1971 och 1982 var han medlem i Förbundet Kommunist, en av många tidstypiska vänstersekter som upplöstes sistnämnda år. Han försöker inbilla sina läsare att engagemang för nationell säkerhet och självbestämmande är sak samma som att uppmuntra ”hat och fruktan”. Frågan är hur många han övertygar.

Bildt passade på att ge en känga åt president Trump.

Carl Bildt om ”sjuka människor” – och Trump

Ingen sammanställning av pretentiöst politiskt svammel vore fullständig utan ett bidrag från förre statsministern och utrikesministern Carl Bildt (M). I ett antal TV-inslag har Bildt framfört teorin att terrorister av Rakhmat Akilovs snitt är ”sjuka människor som inspireras av varandra” och att deras politiska agenda inte bör överdrivas.

I sin blogg Alla dessa dagar fyller Bildt på med att dessa ”sjuka människor” har ”kommit på sned i samhället” och att: ”Ingenting jag sett hittintills  tyder på att det vi drabbats av igår var resultat av planering av något terroristisk(t) nätverk.” https://carlbildt.wordpress.com/2017/04/08/det-hemska-ocksa-har/

Upplysningsvis: Alldeles bortsett från att Carl Bildt såvitt jag känner till saknar medicinsk utbildning som gör att han exakt kan bedöma vilka människor som är ”sjuka” eller ej, bortser hans amatörmässiga försök till analys från det faktum att alla islamister och jihadister agerar utifrån en radikal och samtidigt fullt logisk tolkning av islam och Koranen: att mörda ”otrogna” anses vara en i Allahs ögon behaglig gärning som berättigar till en plats i paradiset. Om de här individerna har ”kommit på sned” i samhället eller är fattiga eller inte inte saknar betydelse. De är troligen inte sjukare än några andra men lider däremot av en ideologiskt betingad brist på empati.

Möjligt är att Akilov ”kommit på sned” och/eller är fattig – detta gäller dock inte dem som genomförde attacken mot USA den 11 september 2001 och definitivt inte framlidne terrorstrategen Usama bin-Ladin, som i likhet med Bildt kom från en utpräglad (saudiarabisk) överklassmiljö. Bildt vore inte den han är om han inte också passat på att i TV-rutan ge en känga åt USAs president Donald Trump för att denne enligt Bildt ”spridit rädsla”, det vill säga upplyst det amerikanska folket om kopplingen islam-terror.

Patrik Oksanen om ”extremistpartier”

Patrik Oksanen är en rätt uppmärksammad ledarskribent på tidningen Hela Hälsingland samt politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning som tidigare varit verksam vid bland annat SVT och TV4. Han är väl insatt i militära frågor och det militär- och säkerhetspolitiska hotet från Ryssland men inte lika lyckosam när det gäller föreliggande terroristhot. Om Löfvens beslut att utestänga Sverigedemokraterna men också regeringens stödparti Vänsterpartiet från kommande överläggningar om terroristhotet har Oksanen sålunda twittrat följande: ”Helt rätt att extremistpartiernas ledare Sjöstedt & Åkesson inte är inbjudna när statens säkerhet diskuteras.”

Helt rätt att extremistpartiernas ledare Sjöstedt & Åkesson inte är inbjudna när statens säkerhet diskuteras https://t.co/iDzcqd6RiO

— Patrik Oksanen (@patrikoksanen) April 10, 2017

Upplysningsvis: Det tog inte särskilt många dagar efter terrorattacken innan Stefan Löfven glömde bort alla ansatser att inte förvandla terrorattacken till ett partipolitiskt rävspel. Den liberale Patrik Oksanen må för sin del kalla SD ”extremistiskt” och placera partiet i samma bur som det gamla sovjettrogna kommunistpartiet, men han kommer inte ifrån det faktum att SD är det enda av riksdagspartierna som konsekvent genom åren varnat för det islamistiska hotet mot vårt land och föreslagit en rad åtgärder vilka – om de genomförts – drastiskt hade förbättrat vår nationella säkerhet.

KGB oroar sig över SD

Även nuvarande Expressen-krönikören K-G Bergström (”KGB”) oroar sig över SD, noga taget över prospektet att terrordådet skall ge partiet opinionsmässiga framgångar. I en krönika nyligen avslutar KGB med följande ödesmättade fundering: ”Risken är uppenbar att det blir SD som blir de politiska vinnarna på attentatet.” http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/samhallet-borde-varit-beredda-pa-attacken/

Upplysningsvis: Ja, ack så hemskt det vore om det parti som bevisligen har överlägset störst insikter rörande islamist- och jihadisthotet, och därtill kraftigt vill förstärka såväl rättsväsendet som polismakten och det militära försvaret, noterades för seriösa politiska framgångar. Jag påminner gärna om att Jimmie Åkesson redan 2009 i en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet varnade för vådorna av samhällets fortgående islamisering: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab

Det kommer att smälla igen!

Ovanstående är endast ett axplock ur högen av märkliga (för att säga det minsta) reaktioner och uttalanden – jag kallar dem gärna litet respektlöst för ”grodor” – som så här långt gjorts i anledning av lastbilsmassakern i Stockholm, som alldeles uppenbart hämtat inspiration från blodiga terrordåd av liknande slag i Nice, Berlin och London. Ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle kan aldrig helt skydda sig från skrupelfria våldsmän av typ Rakhmat Akilov, som struntar i om de dör på kuppen.

Ja, inte ens ett totalitärt eller auktoritärt samhälle kan alltid göra det – det kommunstyrda Kina har exempelvis mycket svåra problem med muslimsk extremism, som lett till en hel radda spektakulära och blodiga terrorattentat runt om i Kina från Peking i norr till Guangzhou (Kanton) i söder: https://www.finansliv.se/joeolsson/hundratals-doda-i-terrordad-i-kina/ Att Putins Ryssland har i princip samma problem vet vi.

I Kina har lokala myndigheter i den delvis muslimska Xinjang-provinsen helt nyligen bannlyst i deras tycke suspekta företeelser av typ”onormala skägg” på män och bärande av slöja hos kvinnor. Böner i moskéer har förbjudits och muslimska affärsidkare tvingas sälja alkoholhaltiga drycker inför hot om bestraffning om de inte gör det. Det ännu röda Kina lider också av utbredda IS-sympatier bland landets muslimer. http://inbeijing.se/bulletin/2017/04/01/nya-extremistlagar-om-skagg-och-tv-tittande-i-kina/

Kommunistregimen i Kina har förklarat krig mot islam.

Icke desto mindre måste varje ansvarskännande regering och dess myndigheter och organ av olika slag göra allt de kan och förmår i syfte att skydda sina medborgares liv och lem och egendom. Det duger inte med att komma med plattityder som att ”vi övervinner hatet med kärlek”, ”främlingskärlek” och liknande. Olika former av kärlek i all ära, vad som krävs här är kallt sakliga analyser av vad som kan och inte kan eller bör göras för att skydda de egna medborgarna. Tråkigt, cyniskt och okänsligt? Kanske det, men vill vi rädda liv måste vi nog riskera att våga framstå som tråkiga, cyniska och kanske till och med repressiva.

På SVTs text-TV nyligen stod att läsa att utlänningar som av Migrationsverket och SÄPO klassats som potentiella säkerhetsrisker ökade kraftigt kraftigt i antal under 2016 och då uppgick till 739. Den tandlösa svenska lagstiftningen tillåter emellertid inte att dessa individer förpassas ur riket, då de riskerar utsättas för otrevligheter i de länder de kommer ifrån. Svenska myndigheter låter dem därför stanna och håller tummarna för att de inte hittar på något våldsamt. Helt klart är att den svenska terrorlagstiftningen måste skärpas upp betydligt.

Den taktiken fungerade inte i fallet Rakhmat Akilov och den kommer inte att göra det nästa gång det smäller heller. Ty även om vänsterflummarna i regeringen Löfven tror sig ha vunnit slaget mot terrorismen genom kärleksmanifestationer och sentimental toleransretorik så kommer det att smälla igen – frågan är bara när, var och hur. I syfte att minimera terroroffren har vi oerhört mycket att lära av den för sitt liv ständigt kämpande judiska staten Israel.

Israel hånar Wallström, hyllar Trump

Den israeliska regeringen har stenkoll på Margot Wallströms många blunders.

Ironi och politik går som regel inte ihop på grund av den överhängande risken för missuppfattningar (se fotnot).

När Emmanuel Nahshon, talesman för Israels utrikesdepartement, kommenterade vår utrikesminister Margot Wallströms färska utspel om att inrätta ett svenskt fredssändebud med uppgift att mäkla fred mellan Israel och det så kallade Palestina gick budskapet dock inte att missuppfatta (min översättning från engelska):

Givet denna svenska regerings extraordinära framgångar när det gäller fredsskapande över hela världen, är vi djupt tacksamma för beslutet att äntligen bota denna regions sjukdomar. Varför kunde de inte komma tidigare? http://www.timesofisrael.com/sweden-announces-special-envoy-to-israeli-palestinian-conflict/

Emmanuel Nahshon vid israeliska UD behagar ironisera över Sveriges diplomatiska förmåga…

Det är inte att ta fel på att Nahshons kommentarer dryper av sarkastisk ironi som hämtar näring från flera svenska klavertramp med utrikesminister Wallström inblandade i alla: Sveriges erkännande av ”Palestina” som självständig stat 2014; Wallströms uttalande  efter det hemska terrordådet i Paris 2015 om att den israelisk-palestinska konflikten radikaliserat många muslimer; hennes utspel 2016 om att det är fråga om ”utomrättsliga avrättningar” när israelisk militär oskadliggör arabiska terrorister.

Det sistnämnda utspelet ledde till att Margot Wallström placerades på åttonde plats på Simon Wiesenthal Centers årliga lista över de tio värsta antisemitiska förlöpningarna 2016. Något som inte precis stärkte Wallströms aktier hos israelerna eller gjorde Sverige trovärdigt som fredsmäklare i Mellanöstern. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/12/30/wallstrom-en-av-arets-mest-prominenta-antisemiter/

Inte heller går det hem i Israel att Wallström i riksdagen, i samband med att hon kungjorde avsikten att tillskapa ett ”fredssändebud”, talade om att det i år är 50 år sedan Israel ”ockuperade” vad hon kallade palestinskt territorium – det vill säga det område väster om Jordanfloden som kallas Västbanken. Faktum är att det aldrig i historien funnits något självständigt ”Palestina”. ”Västbanken” består i verkligheten av de urgamla judiska områdena Judéen och Samarien.

Avigdor Lieberman: ”Mellanöstern mer komplext än ett IKEA-paket.”

Det är svårt att ockupera land som aldrig tillhört någon annan nation. Wallström borde ta del av denna mycket instruktiva, korta video som benar upp problematiken: http://www.israelvideonetwork.com/the-most-important-video-about-israel-ever-made/?utm_content=bufferae8fa&utm_medium=social&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

Det tycks uppenbart att den rödgröna svenska regeringen drabbats av något som liknar akut storhetsvansinne sedan man genom mut och prut – se där något Löfven-gänget tycks behärska riktigt bra – säkrat en temporär plats i FNs säkerhetsråd. Ty hur skall man eljest förklara att utrikesminister Wallström faktiskt på fullt allvar tror att man med sitt blytunga bagage kan åstadkomma något av värde i den israelisk-palestinska frågan  – herregud, Wallström tillåts ju inte ens resa in i Israel!

Emmanuel Nahshons kommentarer enligt ovan var inte första gången en israelisk representant uttryckt sig raljant om svensk statskonst. 2014 undslapp sig Israels dåvarande utrikesminister (numera försvarsminister) Avigdor Lieberman, efter det diplomatiska erkännandet av den Palestinska myndigheten, om svensk statsmannakonst att ”den svenska regeringen måste förstå att relationerna i Mellanöstern är mer komplexa än någon av IKEAs möbeldelar i platta paket”. http://www.timesofisrael.com/sweden-and-israel-trade-barbs-over-ikea/

Trump och Netanyahu – två statsmän som funnit varandra.

Att Margot Wallström är persona non grata i Israel framgick med önskvärd tydlighet då hon 2015 nekades träffa israeliska representanter under ett besök i området, där hon däremot träffade gräddan av palestinaarabiska befattningshavare. Israelerna hänvisade officiellt till ”schematekniska problem”, men alla visste att hon helt enkelt inte var välkommen att besöka den judiska staten. http://www.expressen.se/nyheter/wallstrom-var-inte-valkommen-till-israel/

Om Sveriges utrikesminister Margot Wallström är minst sagt impopulär hos den israeliska regeringen, så uppskattar den USAs nye president Donald J. Trump desto mer. Premiärminister Benjamin Netanyahu ser i Trump en sann vän till Israel, även om den senare tycks ha backat från sin tidigare utfästelse om att flytta USAs ambassad i Tel Aviv till den israeliska huvudstaden Jerusalem och därtill under Netanyahus besök i Washington, D. C. nyligen bad Israel att ta en ”paus” i byggandet av nya bosättningar. http://www.thejournal.ie/trump-israel-palestine-3242074-Feb2017/

Däremot uppmanade Trump den palestinska sidan att erkänna staten Israel och att upphöra med sitt hat – palestinaarabiska barn lär sig redan i förskolan att alla judar är onda och helst bör dödas. Varför får Mahmoud Abbas och andra företrädare för Palestinska myndigheten, som socialdemokratin har excellenta förbindelser med, aldrig höra detta till synes självklara budskap från Stefan Löfven, Margot Wallström, Ann Linde och andra framträdande socialdemokrater? Det viktigaste Trump sade var nog ändå, att USA under hans ledarskap inte är fixerat vid den heliga ”tvåstatslösningen” utan intar en flexibel attityd när det gäller att finna en framkomlig väg att gå när det gäller den israelisk-palestinska problematiken.

Ytterligare ett i israeliska ögon populärt drag från USAs sida var att genom sin FN-ambassadör Nikki Haley blockera den före detta palestinaarabiske premiärministern Salam Sayyad från att bli världsorganisationens fredsmäklare i Libyen, detta med motiveringen att USA ville stödja sin allierade Israels intressen. https://www.theguardian.com/world/2017/feb/11/trump-envoy-blocks-ex-palestinian-pm-from-un-job-to-support-israel

Förenta staternas ambassad i Tel Aviv. Foto: Tommy Hansson

Netanyahu meddelade under sitt USA-besök även att Israel numera har förhållandevis goda förbindelser med ett flertal sunnimuslimska arabstater kring Persiska viken, bland dessa Saudiarabien, Qatar och Förenade arabemiraten: ”För första gången under mitt lands existens”, sade den israeliske regeringschefen, ”ser arabiska länder inte Israel som en fiende, utan i ökad utsträckning som en allierad.”

Israel har det gemensamt med nämnda arabstater att man betraktar den shiamuslimska diktaturen Iran som det stora hotet mot stabilitet och fredlig samlevnad i den aktuella regionen. http://www.huffingtonpost.com/samuel-ramani/why-israel-is-strengthening_b_11946660.html

Fotnot: Det klassiska svenska exemplet på vad ironi kan ställa till med inom politiken är den socialdemokratiske riksdagsmannen Erik Brandts (1884-1955) nominering av Adolf Hitler som mottagare av Nobels fredspris 1939. Brandt nominerade Hitler som en ironisk protest mot att Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain tidigare nominerats som fredspristagare trots att han förhandlat fram den katastrofala München-överenskommelsen 1938, som tillät Nazityskland att flytta fram sina positioner i Europa. Trots Brandts försäkran om att han inte menat allvar utan bara varit ironisk, och att han var övertygad antinazist, tror många än i dag att Brandts nominering av Hitler var ett exempel på socialdemokratiskt stöd för Nazityskland. Mer om politisk ironi i allmänhet och exemplet Brandt i synnerhet här: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/12/12/det-ar-svart-med-ironi/

Den parasitära kulturvänstern och Kamprads nazism

I Expressen 25/8 hävdar Karin Olsson (kulturavdelningen, var annars?) under rubriken ”När brunt målas vitt” att Ingvar Kamprads nazistiska förflutna slätas över. Det är hon förmodligen ensam – det vill säga utanför den inavlade kulturkamarillan – om att tycka, särskilt efter de senaste ”avslöjandena” om att företagsmogulen i ungdomsåren var aktiv i Svensk Socialistisk Samling som leddes av förre överfuriren Sven-Olov Lindholm (1903-98).

Det framgår av Olssons text att hon, utifrån sitt säkerligen starka antikapitalistiska engagemang, har kraftiga invändningar mot att Kamprad ”är förmodligen den enda svenska miljardär som kan ägna sig åt utstuderad skatteplanering och förbli folkets gunstling.” Aja baja, Kamprad. IKEA-grundaren hade också varit oförsynt nog att kalla gamle vännen Per Engdahl, grundare av den fascistiska Nysvenska rörelsen, ”en stor man” i en intervju 2010.

Per Engdahl var vän till bland andra Tage Erlander.

Bör vi då vara upprörda över att den 85-årige Ingvar Kamprad var nationalsocialist och fascist i ungdomsåren (cirka 15 – 25 år) för 60 år sedan? Jag måste erkänna att jag känner mig måttligt upprörd. Dels var det, som sagt, länge sedan. Dels informerade Kamprad själv, då frågan kom på tal på 1990-talet, om det mesta i sin politiska bakgrund. Han tog då emfatiskt avstånd från denna och betecknade den som ”ungdomsförsyndelser” (och ja, man är fortfarande ungdom vid 25 års ålder, man kan fortfarande bli medlem i vilket partipolitiskt ungdomsförbund man vill, till exempel).

När det gäller Aftonbladet, som också uppmärksammat Kamprads förflutna, förtjänar det påpekas att tidningen under Torsten Kreugers ledning (Kreuger var bror till tändstickskungen Ivar Kreuger) under hela Andra världskriget ivrigt stödde Hitler och Nazityskland. Detta är i och för sig gamla nyheter. Liksom att Kamprads bakgrund i hög grad är det.

Om Per Engdahl (1909-94), till följd av sin blindhet  under senare år  kallad ”den blinde siaren”, kan det sägas att han faktiskt och det utan någon som helst konkurrens var den mest intellektuellt högststående av svenska fascist- och nazistledare. Uppsala-akdemikern Engdahl kände på sin tid stora delar av den svenska politiska eliten inklusive Tage Erlander (1901-85) och hade säkerligen nått toppen i vilket parti som helst, om han inte i ungdomsåren förälskat sig i den italienske diktatorn Benito Mussolini (1883-1945) och blivit frälst för den korporativistiska ideologin, som fascismen hade gemensam med den anarko-syndikalistiska rörelsen.

Jag har själv träffat gamla socialdemokrater som har vittnat om att Per Engdahl, sina motbjudande åsikter till trots, ändå hade en icke obetydlig personlig och intellektuell resning. Därför tillåter jag mig faktiskt att hysa en viss förståelse för Kamprads ord om att Engdahl var ”en stor man”.

Aftonbladet var under Torsten Kreugers ledning pronazistisk och protysk.

De nya ”avslöjanden” som journalissan Elisabeth Åsbrink kommit med går ut på att Kamprad ej endast haft samröre med den mera fascistiska än nazistiska Nysvenska rörelsen utan även med Svensk Socialistisk Samling, de så kallade lindholmarna efter ovan nämnde Sven-Olov Lindholm. Vilken på äldre dar för övrigt  blev vänsterpartist och ivrig kärnkraftsmotståndare. Det är inte särskilt mycket att komma med.

Varför anses det då så mycket värre att ha haft en  flört med nazism och fascism för mer än ett halvsekel sedan än att vara kommunist i dag? Frågan kom osökt för mig sedan jag i senaste numret av tidningen Dagens Samhälle blivit varse att ”rockartisten” Jerry Williams, alias Erik Fernström, fortfarande kallar sig kommunist. Williams/Fernström har tydligen av någon outgrundlig anledning intervjuats i Dagens Industri och då menat att ”Det gör inget om revolutionen startar i Täby”.

Att en person hyllar en folkmördarideologi, vars offer kvantitativt vida överstiger de som nazismen bär det rättmätiga ansvaret för, och gör sinnessvaga uttalanden i ledande svensk press anses tydligen inte vara lika illa som att en svensk företagsgigant, medan unge Fernström (född 1942) fortfarande tultade omkring i tygblöjor (?), anno dazumal hade en synnerligen underordnad ställning i svensk extremnationalism.

Erik ”Jerry Williams” Fernström: ger benet för röd folkmördarideologi.

Och vad anser kultureliten om att ett svenskt riksdagsparti fortfarande leds av en person som tills för några få år sedan fortfarande kallade sig kommunist? Lars Ohly uppgav relativt nyligen att han grät då ”dödens mur”, Berlinmuren, föll 1989. Eller att gestalter såsom Jan Myrdal, Jan Guillou, Göran Rosenberg, Henning Mankell, Anders Ehnmark, Per Olov Enquist med flera i skrivande stund åtnjuter ansenlig aktning trots att de är/har varit ideologiskt medvetna kommunister?

Frågeställningen är retorisk. Jag vet nämligen precis vad det parasitära vänsterkollektiv som jag här valt att kalla ”kulturkamarillan” eller ”kultureliten” anser om dessa och jämförbara individer, vilka stött eller alltjämt stöder några av de värsta mardrömssamhällena som setts under solen: Sovjetunionen, Kommunistkina, Kampuchea, Nordkorea, Nordvietnam, Kuba, Albanien med flera. Som inte missar ett tillfälle att kasta sig över Mellanösterns enda kämpande demokrati, Israel, och backa upp dess blodtörstiga fiender Hamas eller PLO. De anser att det här kommunistgänget är hyvens killar som det inte finns anledning att rikta den bittersta kritik mot.

Alltjämt uppburna kulturpersonligheter som Jan Myrdal anser att Pol Pots/Röda khmerernas folkmord i Kampuchea var nödvändigt.

Bland annat därför bekommer det mig högst marginellt att Ingvar Kamprad viftade med brun- eller svartmelerade flaggor någon gång innan jag var född. Jag har i och för sig, det skall medges, svårt för IKEA. De få gånger jag besökt ett IKEA-varuhus har jag varit nära nervsammanbrott på grund av svårartad trängsel och högt uppdriven stress. De produkter jag och min familj inhandlat där har dessutom haft högst begränsad livslängd sedan jag efter mycket svärande äntligen lyckats skruva ihop dem.

Ändå är Ingvar Kamprad för mig en av vår tids svenska hjältar. Utan individer som honom stannar Sverige. Därför blir jag förbannad när den fullkomligt värdelösa kulturvänstern, som man strängt taget hellre borde göra IKEA-lampskärmar (*) av än att ta på något som helst allvar, försöker sätta dit honom genom avslöjanden som inte är några avslöjanden.

(*) Observera: ironiskt, ej bokstavligt, menat.