Terrorbombare uppges vilja bli kvinna

Bombmakaren Michael Hari.

Den 5 augusti 2017 detonerade en sprängladdning i Dar Al-Farooq (DAF) Islamic Center i Bloomington, Minnesota, en ort på cirka 86 000 invånare som är känd för att hysa USAs största shoppingcenter. Tre personer greps och dömdes för terrordådet: Michael Hari, 49, Michael McWhorter, 31, och Joe Morris, 25. https://en.wikipedia.org/wiki/Dar_Al-Farooq_Islamic_Center

Drivande i gruppen var den äldre Michael Hari, som tillsammans med de båda proselyterna bildade en terroristmilis kallad The White Rabbit. De färdades sommaren 2017 i en hyrd pick-up från hemstaden Clarence i Illinois i riktning mot DAF Islamic Center i syfte att, lagom till morgonbönen, bomba centret.

Hari instruerade sina medarbetare Michael McWhorter och Joe Morris att krossa fönstret till imamens kansli och slänga in och antända de laddningar han själv förfärdigat. Själv satt han kvar i pick-upen och väntade. Förödelsen blev stor men ingen av de bedjande muslimerna dödades eller skadades. Härefter körde trion tillbaka till Clarence där de senare kunde gripas.

Enligt åklagarnas beskrivning i samband med rättegången den 20 december 2020 hade Hari ”targeted DAF, to terrorize muslims into believing they are not welcome in the United States and should leave the country.” 

Parallellt med att Michael Hari förberedde terrordådet googlade han, om vi får tro hans juridiska ombud, på ord som ”könsbyte”, ”könsöverskridande kirurgi” och liknande. Han planerade resa till Thailand för att låta operera sig från man till kvinna och anta namnet Emily Claire Hari. https://www.foxnews.com/us/minnesota-mosque-bomber-transgender-woman-seeks-lower-sentence-internal-conflict?inf_contact_key=45fb38ce9fe98915189dd1fd302

DAF Islamic Center i Bloomington efter bombningen.

Hari har nu låtit meddela, att han med tankte på att han numera identifierar sig som kvinna vill få normalstraffet för terrorbombning – livstids fängelse – reducerat till minimistraffet 30 år bakom lås och bom. Enligt det juridiska ombudet är Hari varken vit nationalist, nynazist, skinhead eller liknande utan en komplicerad person vars könsdysfori (en mental åkomma som yttrar sig i att den som lider därav inte vet om han eller hon är man eller kvinna) lett till att han vill bli kvinna fullt ut.

På vad sätt det i sammanhanget skulle anses förmildrande att vilja byta kön är oklart. Samtliga tre gärningsmän har erkänt sina brott och inväntar nu straffutmätning den 13 september.

Det kan slutligen nämnas att Michael Hari försökte fly när han förflyttades från häktet i Illinois till fängelset i Minnesota sommaren 2019. https://www.fox9.com/news/feds-suspect-in-bloomington-mosque-bombing-disabled-jail-security-device-tried-to-escape

Små chanser att Trump kommer att fällas i riksrätten

Demokraterna har små chanser att få Trump fälld.

Riksrättsförfarandet mot USAs 45e president, Donald J. Trump, drar igång på allvar den 8 februari. Demokraterna har dock små, för att inte säga obefintliga, chanser att få Trump fälld, då endast fem republikanska senatorer stöder åtalet – det behövs 17 för att få den två tredjedels majoritet som krävs för att döma den forne presidenten skyldig. https://www.theguardian.com/us-news/2021/jan/26/trump-impeachment-republicans-senate-vote-to-dismiss

När frågan om riksrättsförfarandets överensstämmelse med den amerikanska konstitutionen debatterades i senaten höll senator Rand Paul, en republikan från Kentucky, ett uppmärksammat tal där han menade att åtalet stred mot konstitiútionen eftersom Donald Trump inte längre är president. Det är, sade Paul, ”dead on arrival”. https://edition.cnn.com/2021/01/26/politics/rand-paul-test-vote-impeachment-trial-constitutionality/index.html

Trump är den tredje amerikanske presidenten att ställas inför riksrätt. Han är också den förste att stå inför skranket två gånger. Tidigare har blott två amerikanska statschefer varit föremål för riksrätt: Andrew Johnson 1866 samt Bill Clinton 1999. Ingen av dem fälldes, men det var nära i fallet Johnson: han klarade sig med en rösts marginal. Kongressen röstade 1974 för att även Richard Nixon skulle riksrättsåtalas, men Nixon undgick denna nesa på grund av att han benådades av sin efterträdare, den tidigare vicepresidenten Gerald Ford. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/har-ar-presidenterna-som-stallts-infor-riksratt

Orsaken till åtalet mot Trump är att han påstås ha gjort sig skyldig till incitement of insurrection (uppvigling till uppror)  i samband med att huliganer trängde in i kongressbyggnaden i Washington, D. C. den 6 januari 2021. Detta trots att presidenten bevisligen uppmanat sina anhängare att uppträda ”lugnt och patriotiskt”. Det kan råda liten tvekan om att det Demokratiska partiet ser riksrättsåtalet som ett medel att stoppa Trump från att engagera sig politiskt i framtiden och att det även är ett led i Demokraternas ansträngningar att utplåna Trumps politiska gärning.

Trump-hatarna hoppades länge att det skulle gå att uppbåda tillräckligt många republikaner för att garantera en fällande dom i riksrättsprocessen. Dessa förhoppningar kom emellertid på skam vid ovan nämnda debatt i senaten, då det visade sig att bara fem republikanska senatorer var villiga att ikläda sig Judas-rollen och fälla Trump: Mitt Romney (Utah), Ben Sasse (Nebraska), Susan Collins (Maine), Lisa Murkowski (Alaska) och Pat Toomey (Pennsylvania).

Många Trump-anhängare är upprörda över Liz Cheneys stöd för riksrätt mot den förre presidenten.

I kongressens representanthus är det tio republikaner som röstat för att riksrättsåtala Donald Trump. Högst rankad av dessa är Liz Cheney från Wyoming, som är äldsta dotter till förre vicepresidenten Dick Cheney och dennes hustru Lynne Cheney. Hennes ställningstagande ledde till att många partikolleger blev upprörda, och den 3 februari hölls ett möte i syfte att avgöra hennes framtid i den republikanska ledarstaben. Hon undgick med röstsiffrorna 145-61 att bli avsatt. https://edition.cnn.com/2021/02/03/politics/liz-cheney-house-republican-meeting/index.html

Övriga representanthusmedlemmar från Republikanerna som röstade för riksrätt var: Anthony Gonzalez (Georgia), James Herrera Beutler (Washington), Dan Newhouse (Washington), John Katko (New York), Adam Kinzinger (Illinois), Peter Meijer (Michigan), Fred Upton (Michigan), Tom Rice (South Carolina) och David Valadao (Kalifornien).

Inte ens president Joe Biden räknar med att hans företrädare i Vita huset kommer att fällas, vilket han framhållit för CNN. Han tillade dock: ”But it has to happen.” https://www.reddit.com/r/politics/comments/l51plm/biden_tells_cnn_trumps_impeachment_trial_has_to/

För övrigt kan nämnas att den republikanska nykomlingen i representanthuset, Marjorie Taylor Greene från Georgia, förutskickat att hon kommer att verka för att riksrättsåtala Joe Biden för maktmissbruk i samband med hans inblandning i sonen Hunter Bidens skumraskaffärer i Ukraina. https://abc7.com/republican-georgia-congresswoman-marjorie-taylor-green-wants-to-impeach-biden-president-elect-joe-qanon-impeachment/9650673/

Marjorie Taylor Greene vill ställa Biden inför riksrätt.

Joe Biden hävdade i sitt installationstal den 20 januari att det nu är dags att skapa enighet i Förenta staterna. Det står dock skrivet i stjärnorna hur riksrättsprocessen mot Trump skall kunna främja denna förvisso nobla målsättning. Thane Rosenbaum framhåller i en artikel i den amerikanska tidskriften Jewish Journal den 25 januari 2021 följande: ”Where exactly does that leave the 74 million Trump voters? All these efforts of erasure will only deepen their cynicism. Witch-hunts haunted this president from his first days in office.”

Rosenbaum konstaterar att Trump-väljarna också har många frågetecken angående röstandet. Diskussionerna kring detta har i stort sett blivit tabu efter oroligheterna den 6 januari. ”It would be a colossal misstake for the Democrats”, skriver Rosenbaum, ”to continue to dismiss the lingering concerns of these voters.”

Artikelförfattaren konstaterar vidare att det i röstningen förekom uppseendeväckande statistiska anomalier. Trots detta vägrade domstolarna i stort att granska rapporterna om oegentligheter vid röstningen. 60 stämningar, varav några till Högsta domstolen, avfärdades rutinmässigt till följd av påstådda procedurfel: ”The Supreme Court´s unwillingness to hear the Pennsylvania case did us no favors. It might have dispelled the controversy.”

Att så många domstolar avfärdade stämningar om valfusk och andra oegentligheter utgör alltså inte nödvändigtvis bevis för att sådant inte förekommit. Om domstolarna tagit tag i detta på ett grannlaga sätt kanske Trump-väljarnas många gånger berättigade frustration hade blivit mindre.

The Lingering Questions of the 2020 Election

Sajten Gateway Pundit anger att 81 domstolsfall förekom i anledning av 2020 års presidentval. I 45 av dessa var Donald Trump kärande, i 34 fall var Trump inte kärande och i två fall var Trump svarande. 72 av fallen rör illegalt röstande och 30 av fallen är alltjämt aktiva. Inte i något enda fall har domstolarna tillåtit att bevis för oegentligheter lagts fram!

Gateway Pundit gör samma reflektion som många andra bedömare gjort: president Trump såg ut att gå mot seger, men sedan flera delstater gjort uppehåll i rösträknandet började rösterna tippa över i Bidens vågskål. Det är nog ingen vild gissning att granskandet, aktiviteterna och diskussionerna kring röstprocessen kommer att fortsätta.

BREAKING EXCLUSIVE: Accurate List of 2020 Election Fraud Cases Shows 81 Cases Total, 30 Still Active – And NOT ONE SINGLE COURT Has Allowed Evidence to be Argued

”Största stölden av ett presidentval sedan 1824”

Newt Gingrich har funnits vid Donald Trumps sida sedan valrörelsen 2016.

Presidentvalet 2020 kan vara den största presidentiella stölden sedan 1824.

Det skriver Newt Gingrich, 1995-99 talman i den amerikanska kongressens representanthus, i ett inlägg på Twitter den 27 november:

The more data comes out on vote anomalies that clearly are not legitimate the more it looks like 2020 may be the biggest Presidential theft since Adams and Clay robbed Andrew Jackson in 1824. State legislatures should demand recount.https://www.theepochtimes.com/mkt_app/newt-gingrich-2020-election-may-be-biggest-presidential-theft-since-1824_3597280.html?fbclid=IwAR0bQtcJlOLVyaaMevkqVQi5

I valet 1824 lyckades Andrew Jackson tillskansa sig 99 elektorsröster, att jämföra med John Quincy Adams 84, William Harris Crawford  41 samt Henry Clay 37. Emedan Jackson inte nådde en majoritet av de 261 elektorsrösterna, vilket hade krävts för seger, fick valet avgöras i representanthuset. Adams avgick med segern tack vare stöd från främst Clay. https://sv.wikipedia.org/wiki/Presidentvalet_i_USA_1824

John Quincy Adams, son till USAs andre president John Adams, var en lysande talare och diplomat men gjorde ingen lycka som president. I likhet med fadern blev det också bara en period i Vita huset. I valet 1828 kunde Andrew Jackson ta revansch och vinna såväl väljarnas som elektorernas röster. Han var sedan USAs president i två ämbetsperioder.

Valet 1824 var första och hittills enda gången i landets historia som någon som fått en majoritet elektorsröster inte vunnit presidentvalet.

Andrew Jackson – amerikansk president 1829-37.

President Donald J. Trumps anhängare utkämpar när detta skrivs fortfarande legala strider i flera delstater i syfte att identifiera och om möjligt ogiltigförklara potentiellt illegala röster alternativt underkänna valresultaten helt och hållet i aktuella delstater. Anmälningarna har tjänat som redskap för att få loss edliga förklaringar från vittnen vilka i detalj berättat om vitt spridda oegentligheter och möjliga bedrägerier i valet 2020.

Och det tycks inte råda någon brist på sådana vittnesmål. Särskilt illa tycks förhållandena ha varit i Pennsylvania, där Trump initialt hade en ledning på omkring 20 procent. Sedan rösträkningsproceduren hejdats på grund av att rösträknarna ansåg att de behövde en paus krympte presidentens ledning undan för undan ihop sedan räkningen återupptagits. http://www.christianitydaily.com/articles/10185/20201126/witnesses-bare-voter-fraud-evidence-during-historic-pennsylvania-hearing.htm

Liknande vittnesmål föreligger vad gäller rösträkningsproceduren i delstaten Arizona. Linda Brickman, som är ordförande för det republikanska partiet (GOP) i det stora grevskapet Maricopa, vittnade den 30 november inför medlemmar i Arizona State Legislature hur röster för Donald Trump förvandlades till röster för Joe Biden när de stoppades i rösträkningsapparater av fabrikatet Dominion. https://www.theepochtimes.com/trump-ballots-defaulted-and-switched-to-biden-votes-on-dominion-system-maricopa-gop-chairwoman_3599899.html?utm_source=newsn

Enligt Brickman hade hon och hennes demokratiska kolleger bland valövervakarna bevittnat detta vid ett flertal tillfällen samt också påtalat detta i aktuell vallokal. De skall då ha utsatts för hot och uppmanats att inte föra observationerna vidare.

Protester mot vad demonstranterna upplever som stöld av presidentvalet 2020.

”Stealing the 2020 election was a mammoth undertaking”, framhöll Newt Gingrich i en krönika i The Epoch Times nyligen, ”involving widespread lawlessness and illicit partnerships between private actors and public officials. They´ve been working to cover their tracks since Election Day, but they didn´t work fast enough.”

Gingrich menar att det nu är domstolarnas uppgift att, baserat på inkomna vittnesmål vilka avgivits under ed, hindra valskojarna från att förstöra fler bevis så att människorna i Pennsylvania och resten av landet ges möjlighet att bedöma den skada de åsamkat landet.

Ett av de mest kända fallen av valfusk i USA härrör från valet mellan John F. Kennedy och Richard M. Nixon 1960, då Kennedy kunde vinna en mycket knapp seger tack vare utbrett demokratiskt valfusk i Chicago, Illinois. Liksom 2020 visade det sig att ett betydande antal döda väljare hade uppstått och lagt sina röster på den demokratiske kandidaten. Nixon avstod från att protestera för att inte riskera den nationella sammanhållningen. Han kom igen och valdes till president åtta år senare. https://www.svd.se/valfusk-i-usa

 

Gretas utmanare Naomi Seibt straffas för ”fel” åsikter om klimatet

Naomi Seibt bötfälls för att ha ”fel” åsikter i klimatfrågan.

Den politiska korrektheten lägger på många sätt en död hand över den politiska debatten i såväl Sverige som utlandet. Ett av de mest eklatanta exemplen härpå är klimatfrågan, där alarmisterna kräver total rättning i ledet. Avvikare, så kallade klimatförnekare,  straffas i lindrigare fall med marginalisering och extremiststämpel.

Alarmisterna tar stundom emellertid till storsläggan genom att bötfälla eller stämma klimathotsskeptiker inför rätta. Detta har drabbat ett antal klimatdebattörer såsom professor Peter Ridd, doktor Susan Crockford, doktor Tim Ball samt journalisten och debattören Mark Steyn. Nu har även  Naomi Seibt, 19, råkat ut för detta. http://www.klimatupplysningen.se/2020/05/20/tonaring-stamd-fel-asikter-om-klimatet-tyskland/#.XsToRuxJuqI.twitter

Unga Naomi, som i klimatfrågan framställts som ett alternativ till Greta Thunberg, har väckt uppmärksamhet bland annat genom att i en egen Youtube-kanal utmana klimatalarmisterna. Hon har också medverkat i flera internationella konferenser och då imponerat på övriga deltagare genom sin av vetenskapliga fakta präglade argumentation.

Jag har tidigare belyst Naomi Seibts modiga ställningstagande på följande sätt: https://tommyhansson.wordpress.com/2020/03/04/domedagsalarmismen-plockas-ner-pa-jorden-av-unga-naomi/

Naomi har utan att själv ha tillåtits yttra sig bötfällts av den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, där hon är bosatt, för att ha offentliggjort tre videoklipp där hon sökt presentera vetenskapliga argument mot de klimatalarmistiska påståenden som bland annat ligger till grund för såväl delstatens som EUs klimatpolitik. Det är den delstatliga Medieauktoriteten, en av 14 tyska så kallade Medieanstalten, som ogillar Seibts videopresentationer.

Bland de mer bisarra grunderna för bestraffningen är det faktum att Naomi Seibt samarbetat med The Heartland Institute, en amerikansk konservativ-libertariansk tankesmedja baserad i Illinois, vars budskap präglas av vad man kallar klimatrealism. I delstaten Nordrhein-Westfalens ögon är en sådan inställning tydligen av brottslig natur. https://en.wikipedia.org/wiki/The_Heartland_Institute

Ingemar Nordin sammanfattar ärendet på Klimatupplysningens sajt Klimatrealisterna: ”Det är en tragisk utveckling för yttrandefrihet, vetenskap, demokratisk debatt och politisk integritet som vi ser nu. Kommer vi klimatrealister att bli tystade och hotade med statens våldsmakt därför att vi ifrågasätter klimatortodoxin i Sverige?”

Frågan är öppen. Ett enkelt sätt att om möjligt förhindra en utveckling liknande den Nordin redogör för är att inte rösta på det extremistiska Miljöpartiet i valet 2022!

Domedagsalarmismen plockas ner på jorden av unga Naomi

Greta och ”anti-Greta” Naomi Seibt.

Naomi Seibt heter en 19-årig tyska som på kort tid låtit tala om sig till följd av sitt engagemang i klimatfrågan. Närmare bestämt sitt engagemang mot den domedagslika form av klimatalarmism som utkolporteras av bland andra Greta Thunberg. Detta har medfört att unga Naomi ibland kallas ”anti-Greta”. https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/hon-kallas-anti-greta-h%C3%B6r-19-%C3%A5riga-naomi-12528780

Seibt föddes i den anrika staden Münster i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, där hon lever tillsammans med sin syster och deras mor. Hon blev enligt egen utsago intresserad av politik 2015, då hon började besöka politiska evenemang tillsammans med modern. Till skillnad från Greta Thunberg har hon satsat seriöst på sina studier: 2017 utexaminerades hon från gymnasieskolan med bland annat högsta betyg i fysik. https://en.wikipedia.org/wiki/Naomi_Seibt

Unga Naomi hävdar att hon och hennes meningsfränder inte har någon särskild agenda mer än att upplysa samtiden om att den förhärskande klimatalarmismen – som Naomi hänvisar till som en ”vidrig anti-mänsklig ideologi” – inte vägleds av någon pålitlig vetenskap. Hon har bland annat kallats för en ung, fräsch röst för ”fria marknader och klimatrealism”.

Enligt Wikipedias inte särskilt objektiva upplysningar är Naomi Seibt anställd av den konservativt-libertarianska amerikanska tankesmedjan The Heartland Institute med säte i Illinois. Hon var nyligen inbjuden talare vid den stora konservativa sammankomsten Conservative Political Action Conference (CPAC) i regi av American Conservative Union (ACU) i Washington, D. C. där bland andra president Donald Trump framträdde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Conservative_Political_Action_Conference

Naomi Seibt framträdde nyligen vid den stora CPAC-konferensen i Washington, D. C.

Naomi Seibts inställning framgår av följande yttrande, redovisat i den brittiska vänsterpublikationen The Guardian:

Today climate change science really is no science at all. The goal /of climate change activists/ is to shame humanity. Climate change alarmism at its very core is a despicably anti-human ideology and were are told to look down at our achievements with guilt, with shame and disgust, and not ever take into account the many major benefits we have achieved by using fossil fuels as our main energy source. https://www.theguardian.com/environment/2020/feb/28/naomi-seibt-anti-greta-activist-white-nationalist-inspiration

Det är tveksamt om Naomi Seibt förmår attrahera lika många tungomålstalande anhängare och lismande politiker som Greta Thunberg, men som jag ser det är hennes positiva budskap tämligen befriande jämfört med det domedagsbudskap som oavbrutet trumpetas ut av Thunberg et consortes men som nu effektivt plockas ner på jorden av Naomi Seibt.

Slutligen kan jag tycka att det vore intressant att se Naomi Seibt och Greta Thunberg mötas i en debatt på lika villkor. Men chanserna härtill är nog försvinnande små – Thunberg skulle knappast våga ställa upp då hon dels är helt beroende av skrivna manus, dels till skillnad från Seibt inte kan någoting om vetenskap.

Socialisten Obama trivdes med kommunisterna på Kuba

 Raúl Castro och Barack Obama inspekterar en kubansk hedersvakt.

Barack Obamas beramade besök på Kuba, den förste USA-president att besöka sockerön sedan Calvin Coolidges visit 1928, kom att hamna i bakvattnet av det internationella nyhetsflödet på grund av de bestialiska IS-attackerna i Bryssel. Av det som rapporterats framgår ändå med önskvärd tydlighet att Obama levde upp till sin tydliga status som USAs förste socialistiske president.

Obama inledde sitt besök i en av världens få kvarvarande kommunistiska diktaturer stilenligt, då han vid en pressträff uttryckte förhoppningen:

Förhoppningsvis kan vi lära av Kuba att förbättra de mänskliga rättigheterna i Amerika /…/ President Castro har, tror jag, påpekat att det, enligt hans synsätt det också är mänskliga rättigheter att se till att alla får en anständig utbildning eller sjukvård och har en grundläggande trygghet på ålderdomen.”http://dailycaller.com/2016/03/21/obama-hopefully-we-can-learn-from-cuba-about-improving-human-rights-in-america-video/   

Alla Kuba-kramares huvudargument för att tillståndet är ganska bra på den kommunistiska fängelseön är ju att det finns sjukvård och utbildning tillgängliga för alla. I verkligheten råder katastroftillstånd inom båda dessa områden – då hjälper det inte långt att Kuba har högre läkar- och lärartäthet per capita än de flesta länder.

Litet elakt kan man kanske säga att det bästa med Kubas sjukvård är att den väl fyller sin funktion för den som inte är särskilt intresserad av att leva så länge som möjligt. Riktigt bra sjukvård existerar endast för det priviligierade samhällsskiktet med anknytning till regeringsadministrationen. För alla andra är den sjukvård som finns att erbjuda under all kritik.

Kubas sjukhus förfaller, och patienterna gör med tanke på de undermåliga sanitära förhållandena sannolikt bäst i att stanna hemma – var detta hem nu är beläget – om de önskar bevara liv och hälsa. De som av någon anledning ändå tvingas uppsöka sjukvården måste ta med sig egna sängkläder, handdukar och glödlampor, egen tvål och eget toapapper. Basala mediciner, exempelvis aspirin, är bristvaror och antibiotika betingar skyhöga priser på den svarta marknaden.

Läkarnas utrustning är, i den mån den alls existerar, till största delen antik. Stundom måste till och med latexhandskar återanvändas. Medan läkaryrket i västvärlden medför hög status och höga löner, tjänar en läkare på Kuba knappast mer än den vanlige inkomsttagaren, det vill säga omkring 200 kronor i månaden. Tidningen Miami Herald i Florida hade 2003 en artikel om en kubansk läkare som tvingades sälja fläsk från sitt hem för att klara ekonomin. Och chefen för Kubas armésjukvård visste ingen annan råd för att få ekonomin att gå ihop än att hyra ut sin bil som taxi på helgerna.

 Fidél Castro: ”De prostituerade är universitetsutbildade.” Eller kanske snarare: de universitetsstuderande tvingas prostituera sig.

Kubas förre mångårige diktator, Fidél Castro, sade en gång: ”Jag hävdar att en av revolutionens landvinningar är att till och med de prostituerade är universitetsutbildade.” Detta kan låta rätt imponerande, men då skall man ha klart för sig att Castros klämmiga konstaterande har en mörk baksida.

Med matransoneringar som öppnar dörren på glänt mot rena undernäringen är det nödvändigt för de kubanska familjer som vill överleva att få tillgång till amerikanska dollar. Detta gör prostitution, även om framlidne vänstertrubaduren Björn Afzelius i en av sina låtar hävdar att ”flickan i Havanna” avskaffats i Castros Kuba, till en lockande och ibland nödvändig inkomstkälla för talrika kvinnor.https://www.youtube.com/watch?v=RMyXnd00Tl4

Det kan alltså vara en smaksak om man vill betrakta prostituerade kvinnor som studenter eller kvinnliga studenter som prostituerade. Klart är att många yrkesverksamma kubaner har tvingats överge såväl studier som sina ordinära yrken för att i stället jobba inom turistnäringen. Vill man inte prostituera sig kan man även arbeta som bartender, uppassare, parkeringsvakt med mera i syfte att få tillgång till dollar.

Det kubanska utbildningssystemet, som imponerat på så många ”progressiva” västerlänningar inklusive Barack Hussein Obama, må vara bra och billigt i teorin men det leder inte till jobb som det går att försörja sig på. Inte ens för den som utbildar sig till läkare. http://www.latinamericanstudies.org/cuba/health-myth.htm

 Presidenterna Calvin Coolidge (till vänster) och Gerardo Machado i Havanna för 88 år sedan.

Förra gången en amerikansk president besökte Kuba var i januari 1928, då republikanen Calvin Coolidge (1872-1933, president 1923-29) med omfattande entourage anlände till Havanna i syfte att lugna president Gerardo Machado om de höga amerikanska sockertariffer som var förödande för den sockerberoende kubanska ekonomin.

Coolidge hade som vicepresident efterträtt Warren G. Harding, som hade avlidit hastigt 1923 efter bara två år som president, men gjorde sig aldrig känd som någon kraftfull president. Han klagade ofta över att presidentämbetet tog hårt på krafterna, men det visade sig att han led av en hjärtsjukdom som ändade hans liv vid 60 års ålder.

Trippen till Kuba hade också som syftemål att bemöta kritik beträffande USAs inblandning i Nicaraguas, Haitis och Dominikanska republikens inre angelägenheter samt att främja Coolidges fredsprojekt, vilket i augusti 1928 sammanfattades i icke-angreppsöverenskommelsen Kellogg-Briand-pakten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Briand-Kelloggpakten

Någon succé blev Coolidges Kuba-resa dock inte – sockerskatterna sänktes inte utan höjdes tvärtom något år senare, och någon väsentligt annorlunda amerikanska utrikespolitik kom knappast till stånd. När det gäller fredsansträngningarna sköts dessa definitivt i sank genom det militaristiska Japans, det fascistiska Italiens samt det nationalsocialistiska Tysklands framväxt, och elva år efter Coolidges besök – då var han själv död sedan sex år – bröt Andra världskriget ut.

President Coolidges besök ägde rum under den amerikanska förbudstiden och blev herostratiskt ryktbart sedan det framkommit, att många i presidentens ressällskap festade, horade och söp som svin – dock inte presidenten själv, även om det ett tag misstänktes att så var fallet. http://www.miamiherald.com/news/nation-world/world/americas/cuba/article62559982.html

Vid presidenterna Barack Obamas och Raúl Castros gemensamma presskonferens i Havanna kom, icke oväntat, USAs handelsembargo – både Obama och Castro kallade detta felaktigt för ”handelsblockad” – som inleddes den 7 februari 1962 upp på dagordningen. ”Mycket kan göras om USA:s blockad lyfts”, citerades den 84-årige Castro utan att dock närmare specificera exakt vad som kunde göras. http://edition.cnn.com/2016/03/21/politics/obama-cuban-raul-castro/

 Människor blir fortfarande fängslade för sina åsikters skull på Kuba.

Obama svarade i sitt anförande, som var nästan lika långt som den notoriskt långpratande kubanske ledarens, att frågan om hur snabbt det kan gå att avbryta handelsembargot är avhängigt av hur de båda länderna kan lösa de skillnader som finns avseende synen på mänskliga rättigheter. ”Det finns ett stigande intresse i kongressen för att blockaden (sic!) skall lyftas”, sade Obama. Som dessutom informerade om att han och Castro planerar mötas igen senare under året för att diskutera frågan om de mänskliga rättigheterna.

En amerikansk reporter frågade den kubanske presidenten varför Kuba fortfarande har politiska fångar. Castro förnekade dock indirekt att så var fallet då han svarade: ”Ge mig en lista på politiska fångar och jag skall frige dem.” Det är känt att Kuba under kommunistregimens höjdpunkt på 1970-talet kan ha hållit så många som 25 000 personer inspärrade av politiska skäl, men under senare år har frisläppanden skett vid flera tillfällen. Hur många som återstår är oklart. http://www.svd.se/kuba-slapper-politiska-fangar/om/varlden

Alldeles upprenbart är emellertid att politiskt fritänkande ännu inte tillåts på Kuba. Detta demonstrerades med all ackuratess bara några timmar innan planet med USAs president landade på kubansk jord: polisen föste då in ett 50-tal personer från rörelsen Damas de blanco (Damer i vitt) i sina fordon och förde dem till fängsligt förvar för att den regimkritiska gruppen inte skulle störa harmonin vid toppmötet.

Majoriteten av den amerikanska kongressen är fortfarande, trots islossningen mellan USA och Kuba, ännu inte redo att avbryta det mer än halvsekelgamla embargot mot Kuba, som bland annat förbjuder amerikanska medborgare att besöka Kuba samt att göra affärer med kubanska affärsintressen. Brott mot embargot kan bestraffas med upp till tio års fängelse och 250 000 US dollar i böter. Här mer fakta om handelsembargot mot Kuba och varför detta inte kan anses utgöra en blockad, trots att Obama och Castro använde just detta ord: https://sv.wikipedia.org/wiki/USA:s_handelsembargo_mot_Kuba

Embargot har emellertid luckrats upp under Obamas presidenttid, och i dag tillåts familjeresor till Kuba. Vanliga turistresor är dock fortfarande förbjudna. Summan som kubanska flyktingar i USA tillåts skicka till släktingar på Kuba har vidare höjts från 500 dollar till 2000 dollar per kvartal. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/usa-lattar-pa-kubaembargo

I de pågående amerikanska primärvalen har det ibland påståtts i media att den 74-årige Vermont-senatorn Bernie Sanders, som fortfarande hoppas kunna göra storfavoriten Hillary Clinton rangen stridig som det demokratiska partiets presidentkandidat vid valet i november, kommer att bli den förste socialisten någonsin i Vita huset om han mot all förmodan först skulle besegra Hillary och därefter republikanernas kandidat.

Det är en gåta för mig och säkert många andra iakttagare att någon kunnat missa, att den förste socialisten i den amerikanska presidentboningen i Washington, D. C. är dess nuvarande hyresgäst: Barack Hussein Obama.

 William Ayers, grundare av terroristorganisationen Weather Undergroud, är en av Obamas politiska mentorer. Ayers är numera en pensionerad pedagogikprofessor.

Redan när han bodde på Hawaii som ung kom Obama i kontakt med vänsterpolitiska överväganden i form av den radikale svarte skribenten Frank Marshall Davis, bördig från Kansas och medlem i det amerikanska kommunistpartiet. Eftersom den unge Obamas fader inte fanns på plats blev Marshall ett slags fadersgestalt för den förstnämnde.

Sedan Obama som 18-åring 1979 flyttat till Kalifornien och Occidental College kom han att röra sig i marxistiska och även feministiska kretsar. Sedan han flyttat till New York och börjat studera statsvetenskap och internationella förbindelser vid Columbia University i början på 1980-talet, blev han alltmer involverad i vänsterpolitik och deltog i marxistisk-socialistiska konferenser och afrikansk-kulturella tillställningar i Brooklyn.

Vid 24 års ålder blev Barack Obama 1985 i Chicago i Illinois communuty organizer för ett kommunalt utvecklingsprojekt och tillämpade då den så kallade Alinsky-modellen i sin samhällsagitation – betalda vänsterdemagoger skulle enligt denna modell driva upp ett missnöje i bostadsområden med sin aggressiva agitationsstil. Unge Obama visade sig vara som klippt och skuren för uppgiften och lyckades övertyga alltfler afro-amerikaner om hur eländigt de egentligen hade det, och att allt var det vita etablissemangets fel.

Efter juristutbildning vid Harvard Law School blev Barack Obama, liksom så många andra amerikanska politiker, yrkesverksam inom juridiken. Han fick anställning vid en advokatfirma i Chicago och började 1993 undervisa vid University of Chicago i Illinois. Obamas politiska karriär inleddes med att han blev invald i Illinois delstatssenat för demokraterna 1996. Han blev här den fulländade ”progressiva” politkern och tog 2002 ställning mot ett amerikanskt krig i Irak.

2004 valdes Obama så in i USAs senat i Washington, och när tidskriften National Journal 2007 gjorde en studie av amerikanska politikers lifetime voting records visade det sig att Obama var den mest socialistiske av alla senatorer: han hade röstat ”till vänster” i 95,5 procent av frågorna 2007 och fick ett sammanlagt snitt på 88,0 procent. Året därpå valdes Barack Obama till Förenta staternas president.

Obama hade alltså ett mer vänstervridet sätt att ta ställning i de politiska sakfrågorna i den amerikanska senaten än den man som sagts kommer att bli den förste socialistiske presidenten i Vita huset om han väljs i höst – Bernie Sanders, som invaldes i senaten två år efter Obama.

Mer om socialisten Barack Obama, bland annat om hans mångårige vän, den gamle Wheaterman-terroristen William Ayers (bland annat beryktad för uppmaningen ”Döda era föräldrar”) på min blogg här:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/02/28/en-socialist-i-vita-huset/

 Barack ”Che” Guevara?

Jag är tämligen övertygad om att den övertygade socialisten Barack Obama, när han ser tillbaka på sin tid som president under åtta år, kommer att räkna det historiska besöket på Kuba som en av sina absolut största bedrifter. Obama har motiverat islossningen mellan USA och Kuba med att ”det Kalla kriget är slut”, vilket naturligtvis är sant.

Kallt krig eller inte – Kuba är alltjämt en kommunistisk enpartistat, och det finns inte mycket som talar för att det kommer att bli annorlunda med upptinade förbindelser med USA.

 

 

 

 

Trumps triumftåg fortsätter trots rännstensvänsterns mobilisering

 Entusiastiska Trump-anhängare på välbesökt möte i Jacksonville Landing, Florida.

Nej, inte ens våldsamma mötesstörningar, där anhängare till extremvänsterkandidaten Bernie Sanders spelade en ledande roll, av ett planerat offentligt möte vid ett universitet i Chicago i delstaten Illinois kan hejda Donald Trumps framfart i de republikanska primärvalen i USA. http://www.latimes.com/politics/la-na-trump-protesters-20160312-story.html

Den så kallade lilla supertisdagen den 15 mars blev således en ny etapp i det ingalunda trumpna Trumpska triumftåget på vägen mot det hägrande presidentämbetet. ”The Donald” framstår nu för sina anhängare mer och mer som den amerikanska hjälten: https://www.youtube.com/watch?v=1IyYwG42Wo0&feature=youtu.be

Trumps mest betydelsefulla seger inträffade i Florida, där han tryckte ner hemmasonen Marco Rubio rejält i skoskaften. Något som föranledde den senare att kasta in handduken i kampen om den republikanska nomineringen. Det blev fyra segrar av fem möjliga för Trump, som vann i Flordida, Illinois, North Carolina och Missouri, medan Ohio-guvernören John Kasich enligt tipsen tog hem sin egen delstat.

 Vänsteranhängare störde ut Trumps möte i Chicago.

Hillary Clinton, som är föremål för en FBI-undersökning på grund av sin tveksamma hantering av sitt privata mejlkonto och i värsta fall riskerar ett fängelsestraff, slog Bernie Sanders i demokraternas primärval i samtliga fem delstater som stod på spel. Clinton sade i ett uttalande efter sin seger, med en passning till Trump, att det är bättre att bygga broar än barriärer.http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3967425.ece

Till skillnad från Trump har Clinton även uttalat att muslimer är ”toleranta och fredliga och inte har något med terrorism att göra”. http://www.teaparty.org/hillary-clinton-muslims-peaceful-tolerant-nothing-whatsoever-terrorism-130494/

Trumps rivaler Ted Cruz och Marco Rubio tvekade inte att ta till det fula, men lätt genomskådade, knepet att skylla oroligheterna i Chicago på Trump själv. Det fick dem för många att framstå som svekfulla och trixande yrkespolitiker som kontrast mot Donald Trump, som aldrig sysslat med partipolitik tidigare. Fredrik Reinfeldt använde samma metod inför valet 2010: att sverigedemokrater misshandlas är förståeligt med tanke på partiets politik.

En fråga som alltmer hamnar i blickfånget är vem Trump skall utse som sin kandidat till posten som vicepresident ( så kallad running mate). Det visaste för den miljardstinne magnaten vore sannolikt att välja någon som har den politiska erfarenhet han själv saknar, exempelvis New Jersey-guvernören Chris Christie som var den första riktiga tungviktaren (i dubbel bemärkelse) som (efter sitt eget kampanjslut) ställde sig bakom Trumps kandidatur.

Andra tänkbara namn är förra Alaska-guvernören och vicepresident-kandidaten Sarah Palin, en favorit hos den högerkristet konservativa Tea Party-rörelsen, eller förre republikanske kandidaten, den pensionerade neurokirurgen Ben Carson, vilken dock i likhet med Trump saknar politisk erfarenhet.

 Ben Carson och Donald Trump tackar varandra för god match efter en republikansk valdebatt.

Föga oväntat är Hillary Clinton storfavorit hos svenska bedömare. Hon stöds av exempelvis moderata partiledaren Anna Kinberg Batra, förra sosseledaren Mona Sahlin och förra statsrådet Birgitta Ohlsson (L). I en undersökning i syfte att kartlägga svenska parlamentarikers sympatier i USA-valet, som gjorts av Dagens Nyheter, är Clinton den stora idolen, märkligt nog även hos tre sverigedemokrater (endast 100 av de 349 ledamöterna svarade på enkäten). http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/trump-chanslos-om-svenska-politiker-far-bestamma/

Kanske dags för SDs inte helt okända medlemsutskott att agera…

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har dock uttalat förståelse för Trumps kandidatur, icke minst då USA-kandidatens användande av Sverige som avskräckande exempel då det gäller en överdimensionerad invandring. Jag hade inte heller väntat mig mindre av min partiledare:http://www.expressen.se/nyheter/akesson-ser-inget-positivt-med-eu/

Det finns även dem som ser likheter mellan Trumps folkliga framtoning och Åkesson och hävdar, att den europeiska så kallade högerpopulismen nu nått USA. Aftonbladets Wolfgang Hansson drar även med uttrycket ”drag under galoscherna” – som han hävdar att Trump har – indirekt en parallell mellan Trump och Ny demokratis kortvarige partiledare Ian Wachtmeister: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/wolfganghansson/article21923311.ab

Som nämndes inledningsvis tycks nu vänsterextremisterna i USA ha tagit efter extremvänstern här hemma i att störa ut manifestationer man ogillar med delvis våldsamma metoder. Vänsteranhängare och så kallade antirasister hos oss låter sig i sin tur inspireras av sina odemokratiska meningsfränder i USA och uppmanar nu kollegerna inom vänsterpatrasket att försöka hindra den så kallade Folkets demonstration att hålla en i laga ordning tillståndsgiven demonstration i Stockholm nu på lördag den 19 mars.

Den ärrade mötesstöraren Dror Feiler, före detta riksdagskandidat för V, skriver så följande på sin Facebook-sida: ”Vi bör göra detsamma i Stockholm den 19/3.Vi bör stoppa rasisterna att ta över våra gator och torg.” http://nyheteridag.se/gatuvanstern-mobiliserar-infor-folkets-demonstration-mathias-wag-folk-siktar-pa-en-stor-motdemonstration/

 Vanliga människor som kräver demokrati och S-MP-regeringens avgång är ”rasister” enligt rännstensvänstern.

När gatorna och torgen i Svea rike blev den oregerliga gatuvänsterns egendom är oklart för mig. Dock konstaterar jag att vänstern här hemma är lika klent begåvad å huvudets vägnar som sina kolleger i USA, då man tror att våldsamma mötesstörningar gynnar den egna saken. Trumps framgångar i gårdagens primärval talar sitt tydliga språk att det är precis tvärtom.

Tusentals judar flyr undan antisemitismen i Ukraina till Israel

 Ukrainska judar anländer till Ben-Gurion-flygplatsen.

Sedan 2014 har tusentals judar från Ukraina flytt till Israel på grund av ökad antisemitism som en följd av landets konflikt med Ryssland. Sista veckan i februari anlände så många som 116 ukrainska judar till Ben-Gurion International Airport utanför Tel Aviv på en och samma dag. http://www.jpost.com/Israel-News/2000-Ukrainian-olim-arrive-in-Israel-via-Freedom-Flight-445909

Efter det att Ukrainas proryske president Viktor Janukovytj störtats i februari 2014 och efterträtts av en skakig regering med chokladmagnaten Petro Porosjenko som president har landet, som med 603 000 kvadratkilometer är det största i Europa av de länder som har sina gränser helt och hållet inom världsdelen, drabbats av en ökande antisemitism.

Detta har bland annat resulterat i att synagogor vandaliserats, judiska gravplatser skändats och ukrainska vuxna och barn utsatts för blodiga attacker. Därmed skiljer sig antisemitismen i Ukraina från den som breder ut sig i andra länder i Europa – inte minst i Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet – där judehatet så gott som uteslutande är ett resultat av massimmigrationen från arabiska/muslimska länder.

 En reformsynagoga i Simferopol på Krim vandaliserad.

Utvandringen av judar från Ukraina har bland annat ombesörjts av organisationen International Fellowship of Christians and Jews (IFCJ), som grundades av rabbinen Yechiel Eckstein 1983 och har sitt säte i den amerikanska delstaten Illinois. Projektet att underlätta för ukrainska judar att emigrera till Israel kallas Freedom Flight. http://www.ifcj.org/site/PageNavigator/eng/USENG_homenew

Eckstein har citerats: ”Vi väntar inte på att ukrainarna skall söka upp oss. Vi beger oss till dem och ger dem mer stöd.” Således delar IFCJ ut 1000 US dollar per familj och 500 dollar för varje enskilt barn utöver det som det israeliska regeringsprogrammet ger dem.

Den judiska närvaron i vad som i dag är Ukraina går tillbaka till det så kallade Kievrus (Kievriket), som anses ha grundats år 880 och blomstrade under flera århundraden fram till den mongoliska invasionen 1237-40. Perioder av den judiska kulturens blomstrande avlöstes av tider av förföljelse. https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_Jews_in_Ukraine

I början av 1900-talet bestod cirka en tredjedel av Ukrainas stadsbefolkning av judar. 1917-20 förekom text på jiddisch på ukrainska mynt. I samband med nationalsocialismens frammarsch i Tyskland och i andra länder på 1930-talet satte judeförföljelserna in på allvar, och pogromer och massakrer blev en bister verklighet för landets judar i bland annat huvudstaden Kiev och Odessa vid Svarta havet.

 Babij Jar utanför Kiev 1941.

Med Andra världskriget följde en mer systematisk judeutrotning som kulminerade med den fruktansvärda massakern vid ravinen Babij Jar utanför Kiev den 29-30 september 1941, vilken utfördes som en hämndaktion för att den sovjetiska underrättelseorganisationen NKVD genomfört sabotageaktioner i Kiev i samband med invasionen.

Den invaderande tyska armén hade beordrat judarna i huvudstaden att samlas vid järnvägsstationen den 28 september och hade hoppats på att kanske 6000 judar skulle hörsamma ordern. I stället kom över 30 000 judar, och tyskarna själva rapporterade att 33 771 judar sköts till döds. http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/sovjetunionen/33-771-judar-mordas-vid-babij-jar

Massakern i Babij Jar har gått till historien som en av de mest grymma och samtidigt välorganiserade av Andra världskrigets judemassakrer. Vid Babi Jar vaktade enheter ur Waffen-SS och ukrainsk polis. De lät judarna, varav en stor del äldre, kvinnor och barn, i grupper gå fram till kanten av ravinen där de sköts av en Einsatzgruppe ur SS och därpå störtade i ravinen för att sedan täckas över med ett jordlager. Dessförinnan hade de tvingats klä av sig nakna samt lämna ifrån sig kläder och andra tillhörigheter, inte minst värdesaker.

Operationen kunde flyta på smidigt tack vare att de noggranna tyskarna organiserat det hela på så sätt att de olika judiska grupperna fördes fram till ravinkanten utan att de kvarvarande hade vetskap om vad som skedde. Endast två judar lyckats undgå att dödas vid Babij Jar, varav den ena var skådespelerskan Dina Pronitjeva vilken 1946 gav vittnesmål inför rätta om vad som hänt.

 Paul Blobel: bödeln från Babij Jar.

Ansvarig för organiseringen av dödandet vid Babij Jar var SS-Standartenführer (överste) Paul Blobel, befälhavare för Sonderkommando 4a ingående i Einsatzgruppe C, som återvände med en styrka i juli 1942 med uppgift att undanröja spåren efter massakern genom att gräva upp kropparna och bränna dessa på stora likbål. Detta tog två år i anspråk. Blobel dömdes till döden 1948 och hängdes i Landsberg am Lech 1951. https://sv.wikipedia.org/wiki/Paul_Blobel

Av 1,5 miljoner judar i Ukraina före kriget mördades 900 000. I dag beräknas antalet judar i Ukraina uppgå till omkring 63 000, vilket gör Ukraina till det femte största landet i Europa och det elfte i världen avseende judisk närvaro. I hela världen fanns 20014 knappt 14 miljoner judar varav ungefär hälften i Israel. Mer information här om de 15 länder vari de flesta judarna lever: https://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Judaism/jewpop.html

Dagens ukrainska judar behöver knappast riskera ett nytt Babij Jar, men deras tillvaro är nog så bekymmersam. När Janukovytj föll den 24 februari 2014 fick fascistiska och nazistiska grupper, varav de mest framträdande var Svoboda och Högra sektorn, ett ökat inflytande i Ukraina.

Båda dessa partier var representerade i den övergångsregering som leddes av Arsenij Jatsenjuk – vilken hade setts göra Hitler-hälsning tillsammans med Svobodas ledare Oleh Tiahnybok under oroligheterna på Maidan-torget i Kiev – men har sedan dess nästan utplånats som viktiga faktorer i ukrainsk politik. Jatsenjuk är dock fortfarande premiärminister. Jag skrev under tiden närmast efter statskuppen i Ukraina följande på min blogg om det korrupta och omogna Ukraina: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/03/02/det-problematiska-ukraina-omogen-och-klantig-opposition/

Arsenij Jatsenjuk gör Hitler-hälsning på Majdan-torget bredvid fascistledaren Tiahnybok.

De ryska inbrytningarna på Krim och andra platser i Ukraina har medfört att judarna befinner sig i ett alltmer utsatt läge. Judar som pratar ryska ses som förrädare mot den ukrainska saken och av många som fritt villebråd.

Bland de nyligen anlända judiska immigranterna från Ukraina finns systrarna Marina och Alexandra Prokopovytj, 17 respektive 15 år gamla. De var i Ukraina bosatta i förorten Rakytne, där de i sin gymnasieskola blev misshandlade i vad började som en nationalistiskt motiverad attack som slutade i öppen antisemitism. IFCJs kommunikationschef Tati Aronsky informerade Tazpit Press Service om att att flickorna kallades ”separatister” och ”zhids” (judar) före attackerna därför att de talade ryska i stället för ukrainska.

Det anmärkningsvärda och vidriga är att också flera av lärarna på skolan anslöt sig till de våldsamma attackerna, vilka gjorde att flickorna fick svåra skador vilka måste sys samt hjärnskakningar. Samma sak hände flickornas pappa, Dmytro Prokopovytj, när denne var i skolåldern. Han var tvungen att byta skola tre gånger på grund av sin etniska tillhörighet. Han råkade ut för hjärnskakningar inte färre än 14 gånger och menar att antisemitismen blivit värre i Ukraina under den postkommunistiska tiden.

Dmytro Prokopovytj informerar om att han nyligen upptäckte, att hans familj på fädernet egentligen hette Evenbach. Hans pappa tilläts emellertid inte komma in på universitetet med detta judiska namn under sovjettiden, så familjen ändrade namn till mammans flicknamn som var Prokopovytj.

 Svoboda-sympatisörer visar var deras politiska preferenser finns.

IFCJ letar i olika länder aktivt efter judar som till följd av den stegrade antisemitismen skulle kunna tänkas emigrera till Israel. De ser också till att nykomlingarna, både före och efter ankomsten till Israel, får relevant vägledning inklusive karriärråd. Förutom i Ukraina har IFCJ arbetat i länder av typ Frankrike, Venezuela, Uruguay, Turkiet samt flera arabländer. Organisationen säger sig ha hjälpt 2365 ukrainska judar att finna vägen till Israel sedan december 2014.

Judarna i det forna Sovjetunionen levde under svåra förhållanden och förbjöds exempelvis att studera hebreiska. ”70 år av kommunistiskt förtryck”, heter det i en artikel i Jerusalem Post den 15 juli 2015, ”lämnade verkligen otaliga judar åtskilda från sitt judiska arv och traditioner, under det att äktenskap över de etniska gränserna också satte sina avtryck.”   

Den särpräglade situationen för judarna i kommunistblocket gjorde att Israel 1970 ändrade sin hemvändandelag till att omfatta inte endast judiskt påbrå på mödernet utan också sådana som räknade sin judiska härstamning till far eller farfar. Till dags dato har omkring 1,2 miljoner judar anlänt till Israel från det forna sovjetimperiet. http://www.jpost.com/Diaspora/Ukrainian-Jews-escape-war-and-return-to-their-roots-409262

 

Abortläkare skyldig till mord: kliniken som var ett slakthus

Kermit Gosnell förs bort efter att ha dömts skyldig till tre fall av mord och ett fall av vållande till annans död.

http://en.wikipedia.org/wiki/Kermit_Gosnell

Kermit Gosnell, en 73-årig chef för en abortklinik i Philadelphia i den amerikanska delstaten Pennsylvania, har befunnits skyldig till tre mord och ett fall av vållande till annans död. Tisdagen den 21 maj skall åklagarsidan och försvaret inför en jury disktutera vilket straff Gosnell skall dömas till. I Pennsylvania finns bara två alternativ för den som befinns skyldig till mord: livstids fängelse eller dödsstraff.

Tidningen Philadelphia Inquirer hade en träffande rubrik i sin nätupplaga philly.com: ”Nu måste Gosnell rädda ett liv – sitt eget”. Mer om Gosnell via länken överst.

Av den fasansfulla beskrivningen av Gosnells abortklinik framgår med full tydlighet att den så kallade Hippokrates ed, den edliga försäkran som läkare och tandläkare traditionellt svär med början på 500-talet före Kristi födelse, var någonting okänt på hans praktik som mest av allt liknade ett slakthus. Här följer ett avsnitt av den hippokratiska eden, där läkaren bland annat lovar att aldrig medvetet skada sina patienter:

Efter förmåga och omdöme skall jag följa den behandling jag anser gagnerikast för mina patienter och det som kan skada eller irritera dem skall jag undvika. Jag skall icke ge något gift, även om jag blir ombedd, eller heller ordinera något sådant; ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel.

Eden i sin helhet här:

http://www.sls.se/Etik/Etiska-koder/Den-Hippokratiska-Eden/

Kermit Barron Gosnell föddes 1941 och inledde sin bana som abortläkare 1972. En anledning till att han kunde bedriva sitt blodiga hantverk så länge var sannolikt att han allmänt sågs som en respektabel medlem av samhället. Sanningen om förhållandena på kliniken började nystas upp i samband med ett FBI-tillslag mot kliniken den 18 februari 2010 efter misstankar om försäljning av narkotikaklassade läkemedel.

Amerikansk demonstration till förmån för livet.

Den syn som mötte de federala agenterna var i sanning fruktansvärd. Förhållandena har beskrivits som extremt ohygieniska med bland annat blodfläckar på golven och en stank av djuraffär; Gosnell höll flera av sina husdjur på kliniken. Aborterade foster och fosterdelar fanns vårdslöst spridda i lokalerna, ibland förpackade i tomma kattmatsburkar.

Kermit Gosell yttrade sig inte under rättegången och inte heller fanns någon som vittnade till hans fördel. Däremot kunde anställda vittna om att barn som överlevt aborter rutinmässigt dödades genom att ryggmärgen klipptes av. Av åklagarens framställan blev det tydligt att det rådde skräckfilmsliknande förhållanden vid Gosnells klinik.

”Doktor” Gosnell stod åtalad för åtta mord varav sju på överlevande aborterade foster samt ett på en kvinna – Karnamaya Mongar – som avlidit efter en abort. Efter nio dagars överläggning fann juryn Gosnell skyldig till tre fall av överlagt mord och ett fall av vållande till annans död (Mongar). Sammanlagt dömdes Gosnell skyldig till 21 av 24 åtalspunkter, i övrigt bland annat illegal förskrivning av narkotiska preparat, sammansvärjning relaterad till korruption, illegala aborter samt medicinsk misskötsel.

De illegala aborterna hade utförts efter 24-veckorsgränsen; dessutom omfattade åtalet över 200 fall där aborter genomförts utan att lagstadgad väntetid om 24 timmar iakttagits.

Guvernör Tom ridge (R) satte stopp för inspektion av abortkliniker i Pennsylvania.

Fallet Gosnell har även medfört andra efterverkningar. Nio (outbildade) anställda vid kliniken har åtalats. Vidare har fyra delstatsjurister och två ansvariga tjänstemän vid Pennsylvanias hälsodepartement avskedats, därför att de underlåtit att under många år granska förhållandena vid kliniken. Det yttersta ansvaret för inställda inspektioner av delstatens abortkliniker åvilar den republikanske guvernören Tom Ridge (1995-2001), som är abortförespråkare. Däremot förekom inspektioner under företrädaren, demokraten Bob Casey, som var ”för livet” (pro life).  Mer om detta här:

http://cnsnews.com/news/article/grand-jury-under-pro-abort-gop-governor-pennsylvania-stopped-annual-inspections

Abortfrågan är som bekant känslig. Alla form av kritik mot genomförandet av aborter – det talas ofta om ”den fria aborträtten” – brukar enligt gällande politisk korrekthet avfärdas som uttryck för reaktionära åsikter av människor som påstås vara motståndare till kvinnans rättigheter. USA har världens mest liberala abortlagstiftning, där rättsfallet Roe vs. Wade från 1973 ännu är normgivande trots konservativt motstånd. I otaliga amerikanska filmer och TV-serier har vi sett abortförespråkare framställas som hjältar och abortmotståndare som vildsinta skurkar.

Abortkritiker har i sammanhanget påpekat att president Barack Obama under sin tid som delstatssenator i Illinois upprepade gånger röstade emot lagförslag som syftade till medicinsk eftervård av foster som överlevt aborter. Obama är en principiell abortförespråkare som uppges stå nära den abortvänliga organisationen Planned Parenthood.

Det har påpekats att Obama under sin tid som delstatspolitiker motsatte sig lagar som syftade till att skydda barn som överlevt aborter.

Det är helt stilenligt att fallet Gosnell i Sverige hittills mest uppmärksammats av kristna tidningar som Världen i dag och Dagen medan tystnaden i mainstreammedia varit i det närmaste kompakt. Det är kanske för mycket begärt att de ideologiska tillskyndarna av det legaliserade barnamord som abort, särskilt i långt framskriden grosess, de facto innebär skall dra någon lärdom av det groteska Gosnell-fallet.

Möjligheten finns dock att inte fullt så doktrinära människor tänker igenom vad en abort verkligen innebär och i bästa fall modererar sitt synsätt. En sak är dessbättre fullständigt klar: Kermit Gosnell kommer inte längre att kunna fortsätta sitt skräckregemente.

Den bäste president USA aldrig fick

Alan Keyes, USAs kanske främste konservative debattör.

Alan Lee Keyes föddes på Long Island i New York 1950 men växte, till följd av faderns yrke som militär och lärare, upp på olika militärbaser runtom i USA. Han kom in i politiken via det amerikanska utrikedepartementet i slutet av 1970-talet som skyddsling till Jean Kirkpatrick (1926-2006), den framstående utrikesideologen som 1981-1985 tjänstgjorde som USAs FN-ambassadör.

Alan Keyes doktorerade i samhällsvetenskap vid Harvarduniversitetet 1979. Samma år utsågs han till en diplomatisk tjänst vid USAs konsulat i indiska Bombay för att därefter skickas till den amerikanska ambassaden i Zimbabwe. Han utsågs av president Ronald Reagan till FN-ambassadör i ekonomiska och sociala frågor 1983-85 och var 1985-87 biträdande utrikesminister med ansvar för internationella organisationer.

Efter några fruktlösa försök att komma in i den amerikanska senaten utsågs han av det republikanska partiet i Illinois till partiets senatskandidat 2004, detta sedan den ordinarie kandidaten Jack Ryan tvingats hoppa av på grund av en sexskandal. I valet till senaten ställdes Alan Keyes mot den blivande presidenten Barack Obama, vilken visade sig bli en alltför hård nöt att knäcka för den erkänt debattskicklige Keyes – den senare fick endast 27 procent av rösterna.

Utrikesideologen och FN-ambassadören Jean Kirkpatrick.

Den romersk-katolske Allan Keyes är en vältalig värdekonservativ vilken bland annat gjort sig känd som abortkritiker och en förespråkare för det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna. Här en länk till ett avsnitt ur en TV-sänd debatt med Obama i den senare frågan:

http://www.youtube.com/watch?v=BMYBl2uzXEw

Keyes argumenterar här för att äktenskapet i princip är till för att föda och uppfostra barn så att mänskligheten därigenom kan föröka sig. Därmed faller alla argument för så kallade enkönade äktenskap.

Allan Keyes kandiderade till presidentämbetet 1996, 2000 och 2008, i det senare valet som kandidat för Independence Party. Han kan nog enligt min uppfattning sägas vara den bäste president USA aldrig fick.