Ryssland utgör ett konstant hot mot freden och säkerheten

”Det säkerhetspolitiska läget i vår del av Europa har försämrats över tid. Oförutsägbarheten har också ökat. Vi kan inte utesluta ett väpnat angrepp eller användandet av militära maktmedel mot Sverige.” https://www.svt.se/nyheter/forsvarsministern-om-framtidens-forsvar

Så uttryckte sig försvarsminister Peter Hultqvist (S) vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen härförleden. Samtidigt tog han upp Rysslands omfattande kärnvapenövning i bland annat Östersjön i oktober 2019 som ”en kraftfull säkerhetspolitisk signal” från rysk sida och framhöll behovet av en ökad svensk militär numerär. http://jagarchefen.blogspot.com/2019/11/grom-2019.html

Rysk interkontinental robot ICBM Topol-M3 visas upp.

Att Ryssland utgör ett konstant hot mot freden och säkerheten i vårt närområde borde inte komma som någon överraskning för någon. Provokationerna och kränkningarna av våra gränser till sjöss och i luften har varit legio – bland annat har ryssarna övat kärnvapenattacker mot svenska mål – och interfolierats av mer eller mindre hotfulla uttalanden från Vladimir Putin och andra ryska ledare. Det gamla Kalla kriget har följts av ett nytt som tog sin början 2000, då Putin först framträdde som stark man i Moskva. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/

Hot, desinformation och vilseledning av olika slag har varit delkomponenter i en företeelse kallad maskirovka som Moskva odlat ända sedan kommunisterna tog över makten i det forna Tsarryssland. Syftet är att skapa osäkerhet och förvirring i motståndarlägret, vilket i Ryssland fall är samma sak som resten av världen. https://en.wikipedia.org/wiki/Russian_military_deception

Journalisten och säkerhetsanalytikern Patrik Oksanen är en av dem som mest träffsäkert har beskrivit den ryska strategin. I en kulturartikel i Expressen med rubriken ”Putin verkar vinna informationskriget” den 9 januari 2020 framhåller så Oksanen: ”Vi är inne på sjunde året av öppet informationskrig där Ryssland skickligt exponerar missnöje och motsättningar i våra samhällen. Det är ett krig om våra sinnen som innebär att vi får svårare att agera mot Rysslands ambitioner att rita om både gränser och säkerhetsordning i Europa.”

Oksanen menar att ryssarna varit effektivare i sitt informationskrig – desinformationskrig är nog emellertid en mer passande term i sammanhanget – än vad vi tidigare trott:

Den gamla vänstern har ersatts av den nya högern i rollen som Moskvas mest nyttiga idioter. Både höger och vänster odlas tillsammans med alla grupperingar som är missnöjda med den liberala demokratin. https://www.expressen.se/kultur/ide/nya-uppgifter-putin-verkar-vinna-informationskriget/

Patrik Oksanen: ”Den gamla vänstern har ersatts av den nya högern som Moskvas mest nyttiga idioter.”

Få torde förneka att de största sympatierna för Putins ryska maffiastat i dag återfinns hos exempelvis högerpopulister av skilda slag, fascistoida formeringar, identitärer och extremnationalister. Företrädare för dessa brukar påstå att det inte finns någon anledning att se Ryssland som fiende eller hot, emedan det största hotet utgörs av muslimer och jihadister. Att det skulle kunna finnas flera hot samtidigt mot våra sköra västerländska demokratier tycks aldrig ha föresvävat dessa Rysslands-vänner.

Flera indicier talar för att Ryssland i dag inte ses som det betydande hot landet upplevdes vara för några år sedan. Oksanen anför som ett exempel attityderna gentemot Ryssland efter annekteringen av den ukrainska Krim-halvön 2014. Av 1000 svenskar svarade då 53 procent  i en Novus-undersökning ”ja” på frågan om de var rädda för Ryssland som stormakt medan 37 procent svarade ”nej”. När 1100 i slutet av 2019 fick samma fråga av Novus blev resultatet i stort sett det omvända: 38 procent svarade ”ja”, 38 procent ”nej”.

Som exempel på en ovanligt tydlig desinformatör i Putins tjänst nämner Oksanen den så kallade Egor Putilov, numera verksam på nättidningen Samhällsnytt. ”Putilov” – han har genom åren rört sig med fler pseudonymer än han sannolikt själv kan hålla reda på – var för några år sedan anställd av Sverigedemokraterna och arbetade på partiets riksdagskansli. Sedan han ertappats med att skriva debattartiklar under påhittat namn och dessutom påkoms med skumma fastighetsaffärer med rysk anknytning blev han avpolletterad av SD. https://sv.wikipedia.org/wiki/Egor_Putilov

Patrik Oksanens inlägg i Expressen fick ”Putilov” att ta heder och ära av Oksanen i en obalanserad artikel i Samhällsnytt. Bland annat hävdar Putin-trollet ”Putilov” att ”Oksanen vill att Ryssland ska gå i krig mot Sverige” i syfte att få sina egna fördomar mot Ryssland och ryssar bekräftade. Enligt ”Putilov” – som själv nekas ackreditering till riksdagen på SÄPOs rekommendation – är Oksanen en säkerhetsrisk.

Landsortsskribent som har blivit ett hot mot rikets säkerhet

Ser vi till det globala perspektivet är det illavarslande att Rysslands samarbete med Iran och Kina har intensifierats. På det tyder militärövningen i Omanbukten och norra Indiska oceanen den 25-27 december 2019, då de tre skurkstaternas marina styrkor för första gången övade tillsammans. Omanbukten ligger i anslutning till de viktiga farlederna från Persiska viken där en stor del av världens olja transporteras. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/iran-genomfor-forsta-militara-marinovningen-med-kina-och-ryssland

Michail Misjustin tillträder som ny rysk premiärminister.

Det bör i sammanhanget nämnas att Rysslands regering på Putins initiativ har avgått i syfte att bereda väg för de ändringar i grundlagen Putin vill få till stånd i syfte att säkra det putinska systemets överlevnad. Ny premiärminister blir den tidigare för en bred allmänhet okände tjänstemannen Michail Misjustin, fram till nu chef för det federala skatteorganet. Den hittillsvarande premiärministern (och tidigare presidenten) Dmitrij Medvedev blir biträdande chef för det viktiga säkerhetsrådet. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/rysslands-regering-avgar

Hur denna bloggare ser på Ryssland och dess förhållande till omvärlden är minst av allt någon hemlighet. Min bedömning sammanfaller i stort med skrivningen i det utrikespolitiska avsnittet i Sverigedemokraternas plattform inför valet till Europaparlamentet 2019. Under rubriceringen ”Krafttag mot Ryssland” heter det här:

Sverigedemokraterna ser mycket oroväckande /sic!/ på den auktoritära, icke-demokratiska och aggressiva regimen i Ryssland, där de tydligaste exemplen utgörs av en flagrant avsaknad av respekt för andra staters territoriella integritet med regelrätta invasioner av delar av Georgien och Ukraina. Givet detta bör befintliga ekonomiska sanktioner, liksom riktade sanktioner mot delar av statsledningen, kvarstå och möjligen skärpas. Sverigedemokraterna ser också ett behov av en plan för att åtgärda det strategiska hot som uppstår om medlemsstater är alltför beroende av rysk energi.

 

 

Ökat stöd för Trump efter eliminerandet av Soleimani

USAs president Donald Trump och Irans högste ledare Ali Khamenei.

Stödet för president Donald Trump är på topp sedan USA eliminerade Irans terrorchef Qassem Soleimani på Bagdads flygplats i Irak. Det visar en opinionsundersökning företagen efter Soleimanis död men före Irans svar i form av illa riktade raketattacker mot irakiska baser med amerikansk närvaro. https://www.dailywire.com/news/trump-bump-presidents-approval-rating-skyrockets-after-soleimani-strike?utm_source=americantruth&utm_medium=email&utm_campaign

Stödet för Trump har ökat betydligt de senaste veckorna och särskilt efter den dödliga attacken mot Soleimani, som bland annat ledde den iranska Quod-styrkan. De växande Trump-sympatierna har uppenbarligen chockat vänsterlibeberalerna, som gastat om att Trumps beslut om att eliminera Qassem Soleimani i värsta fall skulle kunna leda till ett tredje världskrig.

Tvärtom har Iran tvingats på defensiven efter Soleimans frånfälle; den bloddrypande retoriken har mattats betydligt och de styrande iranierna har försäkrat omvärlden hur enormt fredsälskande de är.

Enligt en opinionsmätning av The Hill, the Morning Consult och YouGov stödde 47 procent av amerikanerna president Donald Trumps beslut att ta ut Soleimani. 40 procent var däremot medan 14 procent inte hade någon uppfattning i frågan.

 

Antiiransk demonstration i London med överkorsad bild av president Hassan Rouhani.

Det har därtill visat sig att tusentals iranier är djupt kritiska mot mullornas regim i Teheran efter nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet. Tiotusentals demonstranter i såväl Iran som i utlandet har krävt att landets högste ledare, imam Ali Khamenei, skall avgå. Många av demonstranterna har dessutom visat sin avsky gentemot den framlidne Qassem Soleimani, vilken ses som en blodbesudlad företrädare för regimen och ingalunda som den hjälte de styrande mullorna söker framställa honom som.

”De ljuger om att USA är vår fiende – fienden är här”, har några demonstranter skanderat. President Trump har uttryckt sitt stöd för demonstranterna och varnat den iranska regimen för att gripa till våld mot dessa. Att de regimkritiska demonstranterna inte köper bilden av USA och Israel som iraniernas fiende har framgått av att de vägrat trampa på dessa båda länders flaggor som placerats ut mitt i färdvägen. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nya-protester-i-iran

Det faktum att den totalitära regimen i Teheran för tillfället ligger relativt lågt innebär långt ifrån att vi kan slå oss till ro och utgå ifrån att den inte kan ställa till med mer elände framdeles. Icke minst illavarslande i sammanhanget är att samarbetet mellan skurkstaterna Kina, Ryssland och Iran intensifierats på sistone i form av en gemensam militärövning länderna under fyra dagar avhöll i Omanbukten och norra Indiska oceanen. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/iran-genomfor-forsta-militara-marinovningen-med-kina-och-ryssland

Framlidne terrorarkitekten Qassem Soleimani.

Trump vore slutligen inte den han är om han inte förde in humor av rätt drastiskt slag som vapen mot sina mer eller mindre Iran-kramande motståndare i USA. Så har han exempelvis delat en fotoshoppad bild som framställer representanthusets talman, Nancy Pelosi, iförd slöja tillsammans med den demokratiske senatorn Charles Schumer framför en iransk flagga. https://www.nytimes.com/2020/01/13/us/politics/trump-pelosi-schumer.html

 

 

Löfvens osanningar om klimatet och den livsfarliga mångfalden

Löfven sprider osanningar om klimatet.

Statsminister Stefan Löfven gästade nyligen det nya intervjuprogrammet ”Luuk & Hallberg” på SVT. Inget konstigt i det, Löfven vill naturligtvis bättra på sina katastrofala popularitetssiffror. Han tog tillfället i akt att sprida några av de vanligare klimatmyterna: isarna smälter i rasande takt, havsnivåerna stiger på katastrofalt sätt och Saharas spridning fortgår ohejdat.

Stefan Löfven for alltså – medvetet eller omedvetet – med grova osanningar. Läs gärna Thoralf Alfssons utmärkta blogginlägg i detta ämne här (jag är långt ifrån ense med Alfsson i allt, men här slår han i mitt tycke huvudet på spiken):

STEFAN ”FAKE NEWS” LÖFVEN

”Isarna smälter”. Låt oss börja med påståendet om att ”isarna smälter”. Jo, självfallet kan det vara så att delar av isarna vid exempelvis polerna och på Grönland smälter något vid höga temperaturer. Det vore ju mycket märkligt om så inte skedde. Något katastrofalt skeende är det dock på intet sätt frågan om, ty när det blir kallare växer isarna till sig igen. http://www.klimatupplysningen.se/2018/12/25/vi-har-mer-arktis-de-senaste-10000-aren/

Den arktiska isen började växa till sig på allvar sedan den långvariga värmeperioden på vikinga- och medeltiden, då det odlades vin på New Foundland i nuvarande Kanada (som vikingarna benämnde ”Vinland”) och Grönland var grönt. Isbildningen toppade sedan under den så kallade lilla istiden, då Stora och Lilla Bält i Danmark frös på och tillät Carl X Gustaf att med sina arméer tåga till och inta Köpenhamn.

Även om en liten del av isarna på båda polerna smält är istillgången därstädes alltjämt avsevärt rikligare än vad som varit fallet under de senaste årtusendena. Därtill kan det konstateras att de stora isområdena faktiskt växt till sig under senare tid, både kring polerna och på Grönland. Forskare vid Danmarks meteorologiska institut kunde 2017 således konstatera, att isen i Grönlands största glaciär – Jakobshavn – ökat med 44 gigaton. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/04/24/nu-vaxer-isen-i-gronlands-storsta-glaciar/

”Öknarna sprider sig”. En annan seglivad myt är den om den obevekliga ökenspridningen. Idén om att öknarna, enkannerligen Sahara, breder ut sig härrör från slutet på 1960-talet, då ekologiska katastrofscenarier började tillta i styrka. Startpunkten för denna utveckling kan sägas ha varit den amerikanska biologen Rachel Carsons bestseller Silent spring (Tyst vår) 1962, vilken varnade för att fåglalåten skulle dö ut till följd av alla bekämpningsmedel. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tyst_v%C3%A5r

Det visade sig att Carson överdrivit våldsamt – fåglarna dog inte utan fortsatte drilla högt i skyn. En påtaglig effekt av den debatt Carson startade var dock att insektsgiftet DDT förbjöds på 1970-talet, något som bland annat ledde till kraftigt ökad dödlighet i malaria.

Forskaren Ulf Helldén vid Lunds universitet fick tillgång till satellitbilder som visade att öknarna inte alls sprider sig utan tvärtom minskar i omfång och blir grönare för varje år. Detta var dock, tvärtemot vad man skulle kunna tro, inga välkomna nyheter vare sig för FN-systemet, som ligger som en död hand över den seriösa klimatforskningen, eller den så kallade G77-gruppen bestående av 77 utvecklingsländer. Istället vill man bevara det alarmistiska scenariot intakt. https://www.fokus.se/2008/09/myt-att-oknar-sprider-sig/

Strandlinjen på Maldiverna är oförändrad trots domedagsbudskap.

”Havsnivåerna stiger”. 1988 hävdades inom ramen för den alarmistiska propagandan att ögruppen Maldiverna i norra Indiska oceanen löpte en överhängande risk att, som det hette i propagandan, ”sjunka i havet” på grund av stigande havsnivåer. Som alla kan konstatera 31 år senare har så icke skett – Maldiverna finns kvar och fortsätter locka turister. Ingenting har förändrats vad gäller havsnivån och strandlinjen har förblivit densamma. https://uvell.se/2019/01/28/vad-hander-med-maldiverna/

Örepubliken Maldiverna består av 26 atoller innefattande omkring 1200 öar varav cirka 200 är bebodda. På huvudön Malé bor ungefär 133 400 av hela ögruppens omkring 300 000 invånare. Inrikespolitiken kan beskrivas som tämligen turbulent. Regering och opposition är oense om mycket, men de har en sak gemensamt – de vill till varje pris hålla det imaginära hotet om att uppslukas av oceanens vattenmassor vid liv i syfte att kunna inhösta så mycket pengar som möjligt i internationellt bistånd. https://sv.wikipedia.org/wiki/Maldiverna

Maldiverna har fått 38 miljoner US dollar från FNs så kallade gröna klimatfond i ”tyfonskydd” och mer lär det väl bli – den svenska regeringen har nyligen beslutat att fördubbla biståndet till klimatfonden så att denna sammanlagt tilldelas 8 miljarder kronor av våra hårt prövade skattebetalare. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/09/sverige-fortsatter-att-visa-ledarskap-i-klimatomstallningen/

”Lyssna till vetenskapen”. Ett stående tema i klimatikonen Greta Thunbergs budskap är ”Lyssna inte på mig, lyssna på vetenskapen.” Problemet är att klimat-Greta, lika litet som Stefan Löfven, inte menar vad hon säger. Vad hon vill är att vi skall lyssna på den del av vetenskapen som stödjer hennes extrema domedagsbudskap om en snabbt varmare värld – typ FNs klimatpanel (IPCC), den bedrägliga ”hockeykurvans” skapare Michael Mann och förre amerikanske vicepresidenten Al Gore.

Långt ifrån alla klimatforskare köper detta budskap. Istället, menar solforskare, kan jorden vara på väg in i en ny ”liten istid” till följd av minskade aktiviteter i solen. Klimat-Greta och hennes hejaklack vill emellertid inte att vi skall ta del av dessa forskningsrön ty då kan vi börja tvivla på katastrofteorin om det globala upphettningen. Mångfald kan vara livsfarligt för den som vill sprida ensidiga budskap. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-jorden-pa-vag-mot-liten-istid

 

 

 

 

 

 

Fallet med den blodtörstige journalisten och den mördade missionären

Äventyraren, missionären och martyren John Chau vid en tidigare resa.

”Invånarna som dödade missionären gjorde rätt.”

Ja, så skriver faktiskt journalisten Peter Kadhammar  på Aftonbladet och syftar på mordet på den amerikanske äventyraren och kristne missionären John Allen Chau på den isolerade ön North Sentinel Island (Norra Sentinel) den 16 november. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/6nJ7R8/invanarna-som-dodade-missionaren-gjorde-ratt

Kadhammar lägger ut texten om det berättigade i mordet på Chau på följande sätt: ”Tragiskt, men de handlade fullständigt rationellt. Om någon skulle få för sig att säga usch och fy är det bra att kasta en blick bakåt. Sentineleserna på den lilla ön i Indiska oceanen gjorde det som invånarna i Australien, Ameika, Afrika och delar av Asien borde ha  gjort så fort den vite mannen steg i land och ropade: – Jesus älskar er!”

Att den blodtörstige Kadhammar inledningsvis skriver att det var ”tragiskt” kan vi bortse ifrån. För AB-journalisten är John Allen Chau ingen riktig människa som lever, andas och känner – eller rättare sagt gjorde det – utan en staffagefigur som kreerar rollen av den onde västerlänningen. Så jag säger både ”usch” och ”fy”.

I Kadhammars och hans många meningsfränders ögon symboliserar John Allen Chau folkmord på urbefolkningar litet varstans i världen där spanjorer, portugiser, tyskar, holländare, fransmän, belgare och engelsmän ägnat sig åt erövringar och kolonisation. Med hans logik borde de asatroende svearna på ön Birka i Mälaren ha slagit ihjäl den tyske kristne missionären Ansgar när han anlände dit på 800-talet och sådde de första kristna fröna i svensk jord.

Vad Kadhammar et consortes förefaller helt omedvetna om att är att kristna kolononisatörer och missionärer inte bara kom med våld, sjukdomar och annat elände utan också bildning, mediciner och utbildning. Nästan alla afrikanska ledare från och med 1950-talet och framåt har utbildats vid kristna missionsskolor.

Den här ikonbilden av den helige Ansgar hade inte kunnat målas om Peter Kadhammar hade fått sin vilja igenom.

Och om hedningarna på Birka hade slagit ihjäl Nordens apostel Ansgar – vilka några av dem verkligen ville – så hade Peter Kadhammar och alla vi andra inte kunnat njuta av frukterna av den på kristendomen byggda kultur vi kunnat skörda frukterna av de senaste 1000 åren. Då hade vi kanske fortfarande hängt upp människor som offer till Oden och de andra asagudarna i det beryktade offerträdet i anslutning till hednatemplet i Uppsala och bedrivit blodiga släktfejder i många generationer.

Peter Kadhammar menar att för mindre vetande öbor i Indiska oceanen är dödande av främlingar som kommer med andra kulturer och religioner en fullt acceptabel sysselsättning. Han har den rasistiska/koloniala synen att dessa infödingar är så primitiva att de inte vet bättre. Vilket naturligtvis visar att öborna kanske faktiskt hade varit betjänta av att bibringas Jesu kärleksbudskap. Eller är det bättre att ta livet av folk som kommer med främmande seder och bruk? Bör vi göra likadant med hitkommande muslimer, hinduer och buddhister?

Nej, jag tror faktiskt inte Peter Kadhammar anser att vi bör göra detta och det gör inte jag heller. Kadhammar borde emellertid inse att det är i den riktningen hans resonemang för honom.

John Allen Chau var 26 år gammal och bosatt i Vancouver i den amerikanska delstaten Washington. Han har beskrivit sig själv som en missionär och äventyrare och hade gjort flera tidigare resor i den aktuella övärlden. Chau hade även besökt platser som Irak, Kurdistan och Sydafrika för att missionera. Inför en tidigare resa skrev han:

Ni kanske tycker att jag är galen. Men jag tycker att det är värt det – att få berätta om Jesus för de här människorna. Bli inte arg på Gud eller på dem om jag blir dödad.https://www.dagen.se/nyheter/mordad-missionars-dagbok-kan-vara-satans-sista-faste-1.1238638

John Allen Chau var kanske dumdristig och möjligen rentav galen – men han var inte naiv och han var inte omedveten om riskerna med att bedriva mission hos en folkgrupp som i stort varit opåverkad av omvärlden i 55 000 år (sånär som på något enstaka skeppsbrott och andra tillfälliga besök som fört främlingar i land). Framförallt drevs han av kärlek. Hans sista ord skall ha varit: ”My name is John, I love you and Jesus loves you.” Sedan genomborrades både han och hans bibel, till Peter Kadhammars ohöljda förtjusning, av giftpilar.

Några av de infödda stenåldersmänniskorna på Norra Sentinel laddar upp med pilbågar och spjut för att hälsa besökare ”välkomna”.

Det är enligt indisk lag strängeligen förbjudet för utomstående att besöka North Sentinel Island. Chau bröt mot den lagen och det gjorde de fiskare Chau hade betalat för att föra honom till ön; de senare riskerar nu långa fängelsestraff. Ön är sedan 1947 en del av det indiska unionsterritoriet Andamanerna och Nikobarerna och antas ha mellan 50 och 400 invånare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Norra_Sentinel

John Allen Chau är död och hans kropp troligen nedgrävd på stranden på North Sentinel Island. Hans försök att missionera på ön var såväl olagligt som dumdristigt gränsande till ren idioti, låt vara motiverat av kärlek och idealism, men han förtjänar inte den storm av hjärtlös och okunnig kritik som kommit honom till del av mediala halvfigurer och vänsterpropagandister  som Peter Kadhammar.

Av somliga kristna och av sitt universitet Oral Roberts i Tulsa, Oklahoma betraktas Chau, och med all rätt, som en martyr som till PK-elitens applådåskor mördades av människor som lever kvar på stenåldersnivå. Indiska myndigheter har hittills av säkerhetsskäl avstått från att försöka avlägsna kroppen från stranden på North Sentinel. https://www.covenantjourney.org/details/john-allen-chau

Bör USA genomföra en förebyggande attack mot Nordkorea?

En kartbild över den senaste robotens väg från Nordkorea över Japan.

Frågan är om Kim Jong-uns Nordkorea är ett verkligt hot mot världsfreden eller mer är att likna vid en mops med storhetsvansinne.

Ovanstående spörsmål inställer osökt sig efter den nordkoreanska ledningens senaste groteska utspel, där det förklaras att USA är en ”rabiessmittad hund” samt att det amerikanska fastlandet skall förvandlas till ”aska och mörker”; samtidigt utsätts både Japan och Sydkorea för vildsinta hot från den galna Kim-klicken i Pyongyang. https://www.theguardian.com/world/2017/sep/14/north-korea-threat-sink-japan-us-ashes-darkness

Det kommuniststyrda Nordkorea har  ända sedan bildandet 1948 intagit en aggressiv attityd gentemot omvärlden, något som givetvis Koreakriget 1950-53 var ett övertydligt exempel på. Krigstillstånd råder formellt fortfarande 64 år efter det vapenstillestånd som kungjordes 1953. Nordkorea har därefter, oavsett om de gudomligförklarade ledarna hetat Kim Il-sung, Kim Jong-il eller som nu Kim Jong-un, interfolierat verbala hot med verkliga terrorhandlingar.

Jag skall beträffande de senare här inskränka mig till två exempel. Det första rör yxmorden på två amerikanska militärer – Arthur Bonifas och Mark Barrett – i gränsbyn Panmunjom den 18 augusti 1976. Bonifas och Barrett högs ner helt oprovocerat av nordkoreansk militärpersonal när de var i färd med att trimma poppelträd i den demilitariserade zonen längs 38e breddgraden mellan Syd- och Nordkorea. Händelsen hotade utlösa ett nytt världskrig. https://en.wikipedia.org/wiki/Axe_murder_incident

En scen från Panmunjom den 18 augusti 1976, då nordkoreansk militär högg ihjäl två amerikanska soldater.

Det andra exemplet på nordkoreansk terror rör sprängningen av det sydkoreanska passagerarflygplanet KAL 858 den 29 november 1987. Planet var på väg till Thailand då det över Indiska oceanen sprängdes av en bomb som placerats ombord av två nordkoreanska agenter. 115 människor dog i terrorattentatet. Den kvinnliga agenten (hennes manlige kollega hann begå självmord innan han kunde gripas) Kim Hyun-hui greps och ställdes inför rätta i Sydkorea. Hon erkände djupt ångerfull illdådet och dömdes till döden men benådades av president Roh Tae-woo.

Jag redogör i denna bloggtext för sprängningen av KAL 858 och andra nordkoreanska terrorhandlingar: https://tommyhansson.wordpress.com/2017/04/16/nagot-maste-goras-at-nordkorea/

För att återgå till den inledande frågan – huruvida Nordkorea utgör ett reellt hot mot världsfreden eller mest är att likna vid en storhetsvansinnig mops – så framstår det som självklart att världssamfundet måste behandla landet med dess uppenbart alltmer sinnesrubbade ledning som ett verkligt hot. Detta utesluter inte att försvarliga delar av dess militanta retorik nog mer rör sig om yvig retorik än verklig substans.

Nordkorea bedriver sedan flera decennier tillbaka ett program i syfte att utveckla potenta kärnvapen. Senaste uttrycket härför kom vid vad som förefaller ha varit ett vätebombstest den 3 september 2017; enligt den nordkoreanska ledningen var testet givetvis ”en fullständig framgång” (något som dock inte kan tas för givet). https://www.youtube.com/watch?v=vaXXBQPqDPs

USAs president Donald Trump flankeras av Sydkoreas president Moon Jae-in (till vänster) och Japans premiärminister Shinzo Abe.

Den allra senaste nordkoreanska provokationen när detta skrivs – andra kan ha tillkommit sedan dess – är en missilavskjutning över Japan den 14 september. Provokationen fördömdes omedelbart av Japans premiärminister Shinzo Abe och USAs utrikesminister Rex Tillerson och följdes av att Sydkorea skickade iväg två ballistiska missiler i en simulerad attack mot norr.http://www.bbc.com/news/world-asia-41275614

Det torde stå alltmer klart att något måste göras åt den livsfarliga kommunistjuntan i Nordkorea som terroriserar både sitt eget folk och omvärlden. Ekonomiska och andra sanktioner i all ära – jag tror inte det räcker i längden. Någon form av militär respons varken kan eller bör uteslutas. Att USAs president Donald Trump inte räknar bort sådana möjligheter stod klart i samband med hans uttalande om att nordkoreanerna ”kommer att mötas av eld och vrede av ett slag som världen aldrig skådat”: https://www.cnbc.com/video/2017/08/08/president-trump-north-korea-will-be-met-with-fire-and-fury.html

En möjlighet som ventilerats i diskussionerna om vad som bör göras åt Nordkorea är ett förebyggande anfall med syftet att slå ut landets kärnvapenanläggningar. Helt klart är att den styrande Kim-klicken i den nordkoreanska huvudstaden ingalunda kan känna sig säker på sina taburetter. Den leker bokstavligt talat med elden när den avfyrar sina robotar, genomför sina provsprängningar och far ut i vansinniga utfall mot omvärlden.

Det mest påtagliga hotet mot Nordkorea består i ett antal kärnvapenbestyckade USA-ubåtar (Ohio-klassen) vilka systematiskt förflyttar sig i västra Stilla havet med syftet att understödja Förenta staternas strategiska intressen i området. Varje sådan ubåt är försedd med 24 robotar med åtta kärnstridsspetsar, vilket innebär 192 kärnstridsspetsar per ubåt. Dessa robotar har en mycket hög träffsäkerhet, vilket förmodligen är mer än man kan säga om de robotar Nordkorea förfogar över. http://www.washingtonexaminer.com/what-a-us-nuclear-strike-on-north-korea-would-look-like/article/2630856

Kommer vätebomben att kunna rädda Kim Jong-un och hans bisarra regim kvar vid makten?

Mot ovan skisserad bakgrund finns det en till visshet gränsande sannolikhet att om den nordkoreanska regimen skulle få för sig att avfyra en kärnvapenbestyckad missil mot exempelvis Guam eller Seoul – och givetvis det amerikanska fastlandet – skulle det vara det sista den gör.

Det har med tanke på det rådande läget diskuterats huruvida det vore lämpligt att genomföra en förebyggande attack riktad mot Nordkoreas kärnvapenanläggningar. Somliga har tolkat ett yttrande från president Trumps sida i den riktningen: ”Jag har några ganska allvarliga saker som vi funderar på.” Problemet med en förebyggande attack är att varken USA eller någon annan har någon säker kunskap om exakt var Nordkorea har placerat alla sina kärnvapen. En framgångsrik attack mot en sådan plats skulle således av nordkoreanerna kunna besvaras med en omedelbar motattack någon annanstans ifrån. https://www.militarytimes.com/news/pentagon-congress/2017/07/06/pre-emptive-us-strike-on-north-korea-could-be-catastrophic/

Mer eller mindre våldsamma nordkoreanska hot är långt ifrån någon nyhet – det är något Kim-dynastin ägnat sig åt i många år, och ibland har som framgår ovan de verbala hoten varvats med verkliga terrorhandlingar även om kärnvapen hittills ej kommit till användning. Det finns åtminstone två skäl till detta nordkoreanska tillvägagångssätt.

Vänskapsbanden mellan röda Kina och Nordkorea består, även om Kina genomfört några av FN-sanktionerna riktade mot regimen i Pyongyang.

Det ena är att utverka fördelar från omvärlden; Pyongyang räknar kallt med att denna skall falla till föga. Det andra är inrikespolitiskt betingat. Genom att framstå som kraftfull inför hemmaopinionen vill Kim-regimen försäkra sig om fortsatt stöd.

Frågan är dock om Pyongyang inte spänt bågen litet för högt denna gång. Till och med den traditionella samarbetspartnern Kina tycks nu börja dra öronen åt sig och rättar sig i alla fall till viss del mot FN-sanktionerna mot Nordkorea, låt vara att kommunistkineserna fortfarande måste räknas som Nordkoreas allierade. http://www.di.se/nyheter/kina-utokar-importstopp-fran-nordkorea/

 

 

Något måste göras åt Nordkorea!

Världens värsta diktatorer: Nordkoreas Kim Jong-un och Syriens Bashar al-Assad.

Den så kallade Demokratiska folkrepubliken Korea – Nordkorea – har ända sedan Koreakrigets dagar (1950-53) utgjort en osäkerhetsfaktor på den globala arenan.Mer om Koreakriget, som ännu inte avslutats formellt trots vapenstilleståndet 1953, här: http://www.svt.se/nyheter/utrikes/koreakriget-kriget-som-aldrig-slutade

Förutom det ständigt överhängande invasionshotet mot grannlandet Sydkorea har kommunistregimen i Pyongyang genom åren genomfört otaliga terrordåd och provokationer – bombattentat, flygplanssprängningar, terrorattacker, politiska lönnmord, kidnappningar, kärnvapenutveckling etcetera.

Det mest spektakulära av alla nordkoreanska illdåd genomfördes den 29 november 1987, då det sydkoreanska passagerarplanet Korean Airlines (KAL) 858 sprängdes över Indiska oceanen på väg till Thailand varvid 115 människor omkom. De båda nordkoreanska agenterna Kim Hyun-hui, född 1962 och dotter till en nordkoreansk diplomat, och en äldre man som hette Kim Seung-il, hade i Bagdad placerat en väska apterad med sprängmedel på planet, som de följde med till Abu Dhabi i Förenade arabemiraten. https://en.wikipedia.org/wiki/Korean_Air_Flight_858

När de båda terroristerna, som handlade på direkt order från Nordkoreas blivande diktator Kim Jong-il, då andreman efter fadern Kim Il-sung, spårats upp och gripits i Bahrain begick Kim Seung-il självmord med hjälp av en cyanidampull dold i en cigarett. Hans kvinnliga kollega Kim Hyung-hui, även känd som Ok Hwa, försökte ta livet av sig med samma metod men hindrades i sista stund.

Kim Hyun-hui dömdes till döden för sprängningen av KAL 858 1987 men benådades av president Roh Tae-woo.

Hon fördes till Sydkorea och dömdes till döden men benådades av president Roh Tae-woo. 1993 utkom hennes memoarbok The Tears of My Soul. Intäkterna från bokutgivningen donerade Kim till terroroffren. I boken berättar Kim om hur hon hjärntvättats av de nordkoreanska myndigheterna till att tro, att terrordådet skulle påskynda en återförening av de båda koreanska staterna. Hon menar själv att hon är värd att dö som straff för det hon gjort.

I en intervju med australiensiska ABC ger Kim Hyun-hui följande förklaring till Nordkoreas satsning på att utveckla kärnvapen:

De har satt galenskapen i system. För att kontrollera befolkning och utöva påtryckningar på Sydkorea och USA för att få eftergifter. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16596521.ab

Det kommunistiska Kina är i dag Nordkoreas enda, låt vara motvilliga, allierade. Enligt den kinesiske utrikesministern Wang Yi kan en militär konflikt med Nordkorea i fokus utbryta ”i vilken stund som helst”. Varningen utfärdades sedan USAs president Donald Trump försäkrat att Förenta staterna kommer att ta itu med problemet Nordkorea även om kineserna skulle backa ur. För att visa att han menar allvar beordrade Trump en amerikansk örlogsflotta att förflytta sig närmare Koreahalvön. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/kina-varnar-for-krig-om-nordkorea-kan-bryta-ut-i-vilken-stund-som-helst

Det högst reella hot som Nordkorea utgör, inte bara kring Koreahalvön och i Nordostasien utan mot världsfreden i stort, bör givetvis tas på fullaste allvar. Frågan är dock vilka resurser Nordkorea har att sätta bakom sin ständigt flödande krigsretorik mot främst Sydkorea och USA. I en grandios militärparad i Pyongyang den 15 april, på 105-årsdagen (”Solens dag”) av den ”evige” presidenten Kim Il-sungs (1912-94) födelse, visade den nordkoreanska militären  upp nyproducerade interkontinentala missiler med  kapacitet att nå Nordamerika.

Nordkorea visade upp bland annat denna påstådda interkontinentala missil vid en militärparad i Pyongyang den 15 april. Eller är det bara ett tomt plåthölje?

Detta var i alla fall vad som påstods. Kommunistregimen i Nordkorea är dock känd för att använda desinformation och grundlös propaganda, ofta med anknytning till kärnvapen, i akt och mening att skrämma vettet ur omvärlden i syfte att utverka eftergifter: om vi inte skall bomba skiten ur er får ni vara så goda att ge oss fördelar! De skräckinjagande plåtschabraken i Pyongyang kan i detta perspektiv vara inget annat än tomma plåthöljen.

Potenta missiler med kärnvapenkapacitet eller tomma plåthöljen – Nordkorea genomför gång efter annan olika typer av rakettester, trotsande alla uppmaningar och varningar från den internationella kommuniteten. Senast tidigt denna morgon, den 16 april 2017, försökte den nordkoreanska militären skjuta upp en oidentifierad missil i Sinpo-området i södra Hamkyong-provinsen på landets östkust. Försöket, som slutade med att missilen exploderade vid start, har bekräftats av amerikansk militär. http://www.expressen.se/nyheter/nordkorea-misslyckades-med-missil-uppskjutning/

I ljuset av detta praktfiasko kan man sannolikt sluta sig till att Nordkoreas försäkringar om att man kan nå mål till och med i USA är mer luft än verklighet.

Något måste göras åt Nordkorea – frågan är bara vad.

Icke desto mindre framstår Nordkorea som ett hot mot världsfreden, särskilt med tanke på den bisarre diktator som nu har makten. Kim Jong-un  kallas ibland ”världens farligaste man”. Kim föddes den 8 januari 1983, 1984 eller 1986 och är son till Kim Jong-il (1941/42-2011) och dennes tredje hustru. Han kallas ”den store efterträdaren”, det vill säga efter sin farfar Kim Il-sung (”republikens evige president”) och Kim Jong-il (”den käre ledaren”).

Efter Kim Jong-ils död den 17 december 2011 utsågs Kim Jong-un till Nordkoreas ledare och tilldelades året därpå den militära titeln wonsu (marskalk). Han har säkrat sin ställning genom omfattande utrensningar i partileden samt publika massavrättningar över hela landet. Kim har heller inte tvekat att avrätta medlemmar i sin egen släkt i syfte att konfirmera sin egen makt. Således lät han i december 2013 avliva mordbrodern Jae Song-thaek, enligt vissa uppgifter genom att låta honom sönderslitas av hundar. Kim ansåg att Jae hade fått för stark ställning. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/03/nordkorea-kim-jong-uns-morbror-blev-sondersliten-av-hundar/

Kim Jong-nam – Kim Jong-uns senaste familjeoffer.

Det senaste familjeoffret för Kim Jong-uns ambitioner var den landsflyktige halvbrodern Kim Jong-nam (1971-2017), som giftmördades i januari i år på Kuala Lumpurs internationella flygplats av två kvinnor från Indonesien respektive Vietnam, vilka som försvar hävdat att de blivit ombedda att delta i ett practical joke. De slängde en vätska innehållande nervgiftet VX i ansiktet på Kim, som kort därpå avled.

Kim var tidigare påtänkt som fadern Kim Jong-ils efterträdare men dumpades efter att ha gripits i samband med att han försökt ta sig in illegalt i Japan för att besöka Disneyland där.http://edition.cnn.com/2017/02/28/asia/kim-jong-nam-murder-charges/

Över hela det gravt misskötta och kroniskt svältande Nordkorea finns enligt olika vittnesmål 36 slavarbetsläger i vilka 150 000-200 000 människor lever under obeskrivligt inhumana och eländiga förhållanden. Lägren spelar en central roll i den nordkoreanska ekonomin – fångarna bryter viktiga naturtillgångar som kol, järn och guld. I lägren placeras människor, bland dessa hela familjer och släkter, som av de styrande kommunisterna anses utgöra ett hot mot det strikt indelade nordkoreanska klassamhället. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/02/25/nordkorea-infor-internationella-brottmalsdomstolen-i-haag/

Lyckat möte: Kinas president Xi Jinping besökte USAs president Donald Trump i Florida.

Förenta staternas president Donald Trump inser att problemet Nordkorea måste åtgärdas förr eller senare, förhoppningsvis i samarbete med Folkrepubliken Kina som i praktiken är den enda främmande makt som hittills velat ha något att göra med den besvärlige grannen. Den 6 april tog Trump emot Kinas president Xi Jinpeng på sin privata klubb Mar-A-Lago i Palm Beach i Florida i vad som tycks ha varit ett framgångsrikt möte. http://abcnews.go.com/Politics/video/trump-meets-chinas-president-xi-jinping-46637108

Om och i så fall på vad sätt Kina kommer att stödja USAs kommande sannolika aktioner mot Nordkorea är oklart, men vad vi vet är att Kina stoppat all import av kol från Nordkorea och tycks vara inställt på att efterkomma FN-sanktionerna mot Nordkorea. http://www.di.se/nyheter/kina-stoppar-all-import-av-kol-fran-nordkorea/

64 år efter vapenstilleståndet i Koreakriget befinner sig Koreahalvön återigen i det internationella blickfånget. Situationen är, som det brukar heta, volatil (instabil), och kan mycket väl komma att bli explosiv. Donald Trump har antytt att USA kommer att agera på något sätt, och frågan är om inte detta faktiskt är helt nödvändigt. Från kinesiskt håll har det sagts att ”alla är förlorare” om det nuvarande instabila läget resulterar i krig.

Jag tror emellertid risken är överhängande att alla, utom Kim-regimen, i ännu högre grad förlorar på att Nordkorea tillåts fortsätta hota allt och alla som gjorts hittills. Något måste göras, och det innan Nordkorea hunnit finslipa sin missil- och kärnvapenkapacitet. Som jag ser det måste den omänskliga regimen i Pyongyang försvinna – för gott. Nu kan vara det bästa läget att slå till.

 

 

 

.