Moderaternas till intet förpliktande retorik om invandringens kostnader

Bloggaren i fullmäktiges talarstol i december 2015. Foto: SD Södertälje

Kommunfullmäktige i Södertälje den 28 september 2015. Den av undertecknad framlagda SD-motionen om att på årlig basis upprätta ett mångkulturellt bokslut debatteras i över en timmes tid. http://www.lt.se/stockholm/sodertalje/sd-foreslog-mangkulturellt-bokslut

Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) inledde debatten med att fråga om vårt parti inte skulle dra tillbaka den enligt hennes mening ”rasistiska” motionen. Representanter för övriga partier, inte minst Moderaterna, följde efter i samma stil.

Det var en ganska sällsam, om än i flera avseenden lärorik, upplevelse att under en dryg timme bli kallad både det ena och det andra och bildligt talat rullas i tjära och fjädrar av samtliga partier (utom Realistpartiet, om jag minns rätt).

Jag tycker att ovanstående inledning kan vara passande när jag nu övergår till att kommentera Moderaternas utspel om invandringens kostnader. M har nu, långt om länge, kommit fram till att invandringen inte är lönsam och vill se en öppen redovisning av dess kostnader. https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/m-invandringen-%C3%A4r-inte-l%C3%B6nsam/ar-BBIRSkj?ocid=spartanntp

”Det finns inget annat politikområde där vi låter kostnaderna bli som de blir”, citeras Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson. Enligt M-partiet kommer invandringen till Sverige 2018 att gå lös på 40 miljarder kronor netto.

Elisabeth Svantesson (M) har plötsligt kommit på att invandringen till Sverige inte är lönsam.

I egenskap av sverigedemokrat skulle jag kunna tycka att det är glädjande att Moderaterna nu under ledning av Ulf Kristersson, som det förefaller, lämpar Fredrik Reinfeldts orealistiska ”öppna era hjärtan”-politik över bord och i denna liksom i andra frågor närmar sig SDs synsätt. Både Kristersson och Svantesson ingick i Reinfeldts alliansregering och hade då inte tillstymmelse till kritik mot den förda immigrationspolitiken.

Glädjen grumlas emellertid av tre skäl: 1. M låtsas inte om att de politiska åtgärder partiet nu föreslår mer eller mindre är blåkopior av tidigare SD-förslag. 2. M fortsätter sin retorik att inte samarbeta, samverka eller samtala med SD. 3. Det är högst tveksamt om Ms nyfunna kritik mot den förda invandringspolitiken kommer att överleva troliga regeringsförhandlingar efter valet den 9 september.

Av dessa tre punkter är den tredje givetvis den tyngst vägande. Jag välkomnar i och för sig Moderaternas omsvängning om invandringen, men det mesta tyder på att den till allt övervägande del är tillkommen i blott och bart röstmaximerande syfte och för att locka tidigare M-väljare tillbaka från SD-fållan.

Bråda dagar på Moderaternas kansli…

Moderaterna är, kort sagt, ett opportunistiskt parti som för ögonblicket hänger sig åt till intet förpliktande retorik på invandringspolitikens område. Och tro inte att jag kommer att glömma M-representanternas hysteriska angrepp på min person i fullmäktige den 28 september 2015.

Fotnot: Ovanstående debattext var införd i Länstidningen, Södertälje den 14 februari 2018. Bilder och viss text har lagts till.

”SD skär som en rakkniv genom opinionen”

Aftonbladets krönikör Lena Mellin känner sig skrämd efter att ha tagit del av AB/Inizios opinionsmätning som visar, att SD dominerar tre politiska sakfrågor.

Enligt en av Aftonbladet/Inizio nyligen genomförd opinionsmätning har Sverigedemokraterna (SD) bäst politik i tre sakfrågor: flykting- och invandringspolitik, äldreomsorg samt försvarspolitik.

Den politiskt etablerade ”sanningen” har ju hittills varit att SDs enda ”riktiga” fråga varit invandringen, det vill säga att minska denna. Nu visar det sig att väljarna insett att riktigt så förhåller det sig inte. Detta föranleder Aftonbladets krönikör Lena Mellin att den 4 januari uttrycka följande: ”SD är inte längre ett enfrågeparti, om någon trodde det.

Vidare framhåller Mellin: ”Sverigedemokraterna skär som en rakkniv genom opinionen.” Detta är dock alls icke något som tilltalar Lena Mellin, som menar att det Sverige-vänliga alternativets frammarsch kan leda till en ”ganska farlig situation”:

Det här är den mest skrämmande opinionsmätning jag har läst i hela mitt liv. Den visar med vilken styrka, bredd och omfattning som Sverigedemokraterna tar plats i den svenska opinionen. De föser med obönhörlig kraft de andra partierna mot politikens utmarker.http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/p2oL1/aftonbladet-inizio-sd-vinner-fraga-efter-fraga

Widar Andersson, tidningschef på Folkbladet, uppmanar övriga partier att ”mogna på sig”.

Även Widar Andersson, tidningschef och ledarskribent på Folkbladet i Norrköping – vilken till skillnad från Lena Mellin ofta skriver vettiga saker – inser i ett inlägg den 5 januari att AB/Inizio-mätningen kan vara illavarslande för övriga partier. Socialdemokraterna och Moderaterna, de två största partierna i flertalet opinionsmätningar, har enligt Andersson anledning ändra sin hittillsvarande schablonmässigt falska syn på SD:

Jimmie Åkesson lär snart leda Sveriges största parti. Socialdemokraterna kan naturligtvis även fortsättningsvis välja att betrakta SD:s framgångar som ett uttryck för tilltagande nyfascism, rasism och nazism i Sverige. Eller så mognar de på sig och börjar ägna sig åt riktig politik i stället. http://www.folkbladet.se/opinion/akesson-ar-nog-snart-storst-om4446567.aspx

Det beprövade uttrycket ”för sent skall syndaren vakna” kan med fördel tillämpas här. Tesen om SD som ”enfrågeparti” har länge varit så rutinmässigt godtagen bland övriga partier och flertalet politiska bedömare att få, om ens några, på allvar vågat sig på att ifrågasätta den.

AB/Inizio-undersökningen visar emellertid att alltfler väljare genomskådat tesens ihålighet. Själv skrev jag i ett blogginlägg redan i maj 2009, således halvtannat år innan SD invaldes i Sveriges riksdag: ”De som tillåter sig förmoda att SD är ett ’enfrågeparti’ (invandring) kommer dessutom att bli besvikna – för tillfället jobbas det frenetiskt i olika arbetsgrupper inom SD för att utforma en heltäckande partiplattform”.

Flertalet väljare uppfattar SDs försvarspolitik som ledande i Sverige. På bilden Södra skånska regementet P7 uppställt på Revingehed.

Själv ingick jag vid denna tid i den arbetsgrupp som hade till uppgift att utforma SDs försvarspolitik – just försvarsfrågan var för övrigt det viktigaste skälet till att jag blev medlem i partiet i februari 2008 –  och gläder mig därför särskilt  åt att merparten väljare närmare åtta år efter det att jag skrev min bloggtext betraktar den försvarspolitik jag i någon ringa mån var med om att jobba fram fram som landets bästa. https://tommyhansson.wordpress.com/2009/05/09/sd-vaxer-desperationen-okar/

Andra medlemmar i försvarsarbetsgruppen var Krister Maconi, Stellan Bojerud och Bertil Malmberg.

Om fler hade läst min blogg hade chocken över bredden och omfattningen i Sverigedemokraternas politik inte behövt bli så stor hos exempelvis Lena Mellin. Här i Södertälje, där jag är verksam som kommunalpolitiker, bekräftar mångfalden i alla de motioner SDs fullmäktigegrupp lagt fram sedan 2010 AB/Inizio-undersökningens bild av SD som ett parti som på ett seriöst sätt tar ställning i alla förekommande politikområden.

Invandring viktigast – då går SD i topp

Det extrema inflödet av asylsökande av olika slag spelar en allt större roll i svensk politik. Bild: Dan Park

http://www.dn.se/nyheter/sverige/invandring-den-viktigaste-fragan-for-valjarna-1/

Ovanstående länk redovisar en undersökning som nyligen utförts av Dagens Nyheter/Ipsos och som visar, att invandring/flyktingmottagande är den allra viktigaste frågan för hela 46 procent av väljarna. Långt efter kommer skola med 7 procent och arbetslösheten med 6 procent.

Mot den bakgrunden ter det sig helt logiskt att Sverigedemokraterna (SD) noteras för mycket bra siffror i såväl Nyheter idag/Sentios samt Aftonbladet/Inizios januarimätningar och att regeringsbärande S och MP inte har särskilt mycket att glädja sig åt.

Trots en liten tillbakagång om 1,1 procentenheter jämfört med decembermätningen förblir SD största parti hos Nyheter idag/Sentio med 25,5 procents väljarstöd. Största ökningen står Moderaterna för med 20,1 procent, en ökning med 2,3 procentenheter. Socialdemokraterna backar med 0,5 procentenheter ner till 23,0 procent.

Dessa tre partier står helt i särklass i dagens svenska partipolitik. I övrigt noteras bra resultat för Centerpartiet med 7,9 procent, upp med 0,6 procentenheter, oförändrat för V som får 6,9 procent samt en liten nedgång för Miljöpartiet som landar på 5,3 procent. Såväl Liberalerna (3,4 procent) som Kristdemokraterna (2,8 procent) skulle förpassas ur riksdagen om det vore val i dag. Feministiskt initiativ får en procentenhet bättre resultat än KD med 2,9 procent.

Undersökningen genomfördes 7-13 januari med hjälp av 1008 personer ur en webbpanel, således innan utrikesminister Margot Wallströms vidlyftiga bostadsmygel avslöjades.

 Grattis till uppgången, M – dock fortfarande dryga 5 procentenheter upp till landets största parti i Sentio-mätningen.

Eljest tycker jag det är underbart kul att uppstickande alternativmediet Nyheter idag – som för övrigt ägs av en piratpartist – med Chang Frick vid rodret mer och mer nämns i de större sammanhangen. Mainstreammedia känner sig uppenbart hotade, så till den grad att Aftonbladets notoriske vänsterdemagog Martin Aagård flaggar för lagstiftning i syfte att komma åt uppstickaren:

http://nyheteridag.se/efter-dn-avslojandet-nu-flaggar-aftonbladets-aagard-for-lagstiftning-mot-nyheter-idag/

I Aftonbladet/Inizios mätning ser opinionsbilden något annorlunda ut:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22117739.ab

Också här får SD höga siffror och ligger kvar på 22,2 procent jämfört med Inizios decemberundersökning. Därmed är SD näst största parti efter S med 23,2 procent. Trea är Moderaterna på 21.3 procent, en tillbakagång om 1,4 procentenheter. Centern kan glädjas åt sitt bästa resultat sedan valet i september 2014 med 8,8 procent, och även Vänsterpartiet går bra med 8,0 procent.

 Miljöpartiets politik tilltalar allt färre svenskar. Men en ryss myser åt partiets försvarskoncept…

Mindre angenäm ter sig den partipolitiska verkligheten för regeringsbärande Miljöpartiet, som tvingas notera sitt sämsta resultat i en opinionsmätning sedan valet med blott 4,6 procent. Hos Aftonbladet/Inizio hamnar L och KD båda ovanför det magiska fyraprocentstrecket.

Undersökningen genomfördes 12-19 januari med hjälp av närmare 2500 personer.

Tillägg: Sedan detta skrevs har Sverigedemokraterna noterats för all time high, det vill säga bästa resultatet någonsin i någon mätning, med 28,8 procent i Metro/Yougovs januariundersökning. S och M är rejält distanserade.

Och som framgår av bild och stapeldiagram nedan klarar sig MP nätt och jämnt över riksdagsspärren.

Senaste mätningarna: Huka er, gubbar och kärringar i S och M – nu kommer SD!

 Sentio maj 2015: SD 19,4 procent.

Tänkte det kunde vara dags att ha litet synpunkter på opinionsmätningarna igen. Särskilt som det börjar röra på sig på allvar för mitt eget parti Sverigedemokraterna (SD). Det som gör siffrorna extra intressanta just nu, mer än tre år före nästa ordinarie riksdagsval, är ju att det kan bli ett nyval betydligt tidigare än så.

Den 30 maj publicerade Östersunds-Posten det norska opinionsinstitutet Sentios majmätning. SD nådde här 19,4 procent, bästa resultatet någonsin hos Sentio och bara o,3 procentenheter från SDs all time high som inföll i Metros Yougov-mätning den 21 maj: http://www.op.se/opinion/ledare/sentio-maj-2015-det-varas-for-annie-loof

Sentio bjöd på flera skrällar förutom SD-succén: Socialdemokraterna halkar ner till ren Juholt-nivå med 24,3 procent, samma resultat som Moderaterna. Centerpartiet går fram till 8,5 procent och får partiledaren Annie Lööf att framtå som Sveriges politiska drottning. Inte för att konkurrensen är mördande – Kristdemokraterna under Ebba Busch Thors två månader gamla ”ledarskap” kraschar på 2,2 procent.

Tror inte jag var så helt fel ute när jag skrev följande om Busch Thor när hon tillträdde som KD-ledare: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/18/lycka-till-ebba-men-var-finns-hogervridningen-kd/

Alliansen är med viss marginal det största blocket hos Sentio och får 39,3 procent mot 36,3 för vänsterpartierna S, MP och V. Vilket innebär att allianspartierna är störst även med KD utanför riksdagen.

Sju mätningar maj 2015: SD 16,7 procent.

I sammanvägningen avseende sju mätningar under maj månad noteras SD för 16,7 procent i en tabell som toppas av S med 26,3 procent följt av M på 24,6 procent. SDs position som landets tredje största parti är helt ohotad och har så varit en längre tid. Det skall noteras att Sentio varit bäst på att förutspå SDs valresultat såväl 2010 som 2014.

Östersunds-Posten noterar i en kommenterande text i anslutning till Sentio-mätningen:

Om Sverigedemokraternas aggressiva uppgång fortsätter är man snart jämnstor med Socialdemokraterna och Moderaterna…Deras väljarsundersökning är därför en allvarlig signal till det röda och blå blocket. Hittills har man inte lyckats bemöta Sverigedemokraternas tillväxt.

Nej, man har ju inte det. Det finns flera skäl till det. Det absolut mest grundläggande är att stadigt fler väljare ända sedan SDs grundande 1988 kommit att uppskatta partiets politik. Tendensen är att partiet fördubblat sina resultat för varje val till riksdagen. Detta har skett parallellt med att partiet förtalats, förföljts och bespottats i media och andra instanser fram till detta ögonblick. Samhällsutvecklingen har spelat Sverigedemokraterna i händerna.

Det senaste halvåret är det flera faktorer som gynnat SD. Den mest uppenbara är väl Decemberöverenskommelsen (DÖ), där allianspartierna av de rödgröna övertygades om att inte rösta på sina egna förslag för att den sköra regeringskoalitionen skulle kunna hålla samman och ett nyval undvikas. Allt gick egentligen ut på att hålla SD så långt borta från all makt som möjligt, och det har väljarna givetvis genomskådat.

 Finn Bengtsson (M) mobbas för sitt DÖ-motstånd.

Sedan går det upp för allt fler att endast SDs politik har förutsättningar att lösa överhängande samhällsproblem som den orimligt överdimensionerade invandringen med åtföljande islamisering, det växande problemet med organiserat tiggeri och den alltmer uppenbara svenska oförmågan att militärt försvara det egna landet. Under det att SD talar helt öppet om dessa och andra problem som berör vanligt folk hukar alla övriga partier i bänkarna likt gudstjänstbesökarna i Tage Erlanders roliga historia i Hylands hörna.

Politikerna i de så kallade Sjuklöverpartierna är helt enkelt fega. För fega för att våga gå emot den förlamande PK-kulturen i de egna partierna och för fega för att våga riskera det egna levebrödet. Det duger inte att komma med halvmesyrer om språktester eller tiggarförbud som man kan vara rätt säker på tas tillbaka relativt snart. Bara en frifräsare av typ moderaten Finn Bengtsson från Linköping, som nu under sin tredje mandatperiod i riksdagen gått emot det egna partiets fasthållande vid DÖ, vågar.

Men så har han också sitt ”på det torra”, eftersom han är professor och överläkare och tvingats gå ner rejält i lön för att sitta i riksdagen. Han har råd att inte finnas på valbar plats inför nästa val. Som straff för sin inopportuna hållning uppger Bengtsson dock att han utsätts för mobbning av sitt parti.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20863016.ab

En annan sak som kan ha spelat in när det gäller SD-framgångarna är att partiet alltmer framstår som ett ”normalt” parti, där uteslutningarna av ungdomsextremisterna Gustav Kasselstrand, William Hahne med flera visade att partiet är berett att ta i med hårdhandskarna gentemot toknationalistiska strömningar. Lägg därtill Jimmie Åkessons återkomst i aktiv politik och det faktum att Mattias Karlsson med den äran vikarierade som partiledare under Jimmies bortovaro.

Bilder som nog får sägas tala för sig själva. Foto: Photo2be

När Jimmie Åkesson gick med i SD vid 16 års ålder för 20 år sedan skulle det dröja ytterligare sex år innan partiet nådde över 1 (en) procent i ett riksdagsval. När denna bloggare gick med för sju år sedan hjulade vi av glädje när vi kom över 3 procent och därmed så smått närmade oss riksdagen.

Nu snackar vi, och det fullt realistiskt som det verkar, om att vi kan bli Sveriges största parti redan till nästa val – 2018 eller tidigare!

Vår nationella psykos: farväl till den västerländska demokratin – välkommen 1984!

 

 

 Sanering av islamistiskt klotter på Bollnäs kyrka

En av de gångna dagarnas större mediala begivenheter var att en somalisk källarmoské i Eskilstuna tillhörig Dawah-rörelsen eldhärjades. Det hade inte gått många minuter efter denna händelse förrän ledande politiker och opinionsbildare förklarade för vem som ville höra på, och några till, hur fruktansvärt och omänskligt detta var.

Alla som yttrade sig i detta skede utgick nämligen från att branden var ännu ett utslag av den så kallade islamofobi som påstås utgöra ett så fruktansvärt hot mot tolerans och anständighet i det svenska samhället. Från Expos Daniel Poohl och SKMAs Willy Silberstein till fejkhistorikern Henrik Arnstad och Tomas Karlsson på LT i Södertälje.

Här fördömer Silberstein det påstådda attentatet och passar samtidigt på att ge SD skulden:

http://skma.se/blogg/2014/12/skmas-willy-silberstein-om-brandattentatet-mot-moske-i-eskilstuna/

Efter att någon – fortfarande vet ingen vem denna någon skall ha varit – menat sig ha sett en person kasta in något i lokalen skall denna ha antänts. Fem personer uppges ha skadats. Att allt egentligen var Sverigedemokraternas fel var många PK-elitister rörande överens om.

Polis på platsen har emellertid till dags dato inte kunnat leda i bevis att branden var anlagd. Polisens hundar kunde inte markera för brandfarlig vätska (var de förkylda, kanske?). Till och med SÄPO skall ha kopplats in, osäkert på vilka grunder. Såvitt jag kan bedöma är sannolikheten minst lika stor för att branden exempelvis startat i moskéns kök som att någon tuttat på.

Eller också kanske församlingen helt enkelt behöver en ny och större moskélokal – då branden inträffade skall den gamla ha varit fullpackad med ett 70-tal människor. Över huvud taget förefaller församlingsbornas till synes öronbedövande tystnad minst sagt anmärkningsvärd.

 Spännande, osvenska aktiviteter pågår.

Kort tid efter branden i Eskilstuna påstås en moské i skånska Eslöv ha blivit utsatt för en möjlig mordbrand. På en bild i Expressen den 30 december syns spår av en trolig brand på ett begränsat område nedanför ett fönster. En imam får tillfälle att uttala hur fruktansvärt allt detta är. Kanske hoppas han på att bli ”kärleksbombad i likhet med muslimerna i Eskilstuna?

Återigen. I skrivande stund föreligger inga bevis för att vare sig den ena eller den andra församlingen blivit utsatt för mordbrand. Detta till skillnad från brandstation och polisstation i muslimtäta Malmö, som angripits utan att mig veterligt en enda ledande politiker eller samvetsöm ledarskribent uppmärksammat saken.

Ett otal uppbrända bilar på orter över hart när hela vårt avlånga land höjer ingen på ögonbrynen för längre. I stället bör man kanske likt Fredrik Reinfeldt om förövarna utbrista: ”Tack för att ni valde Sverige.” Tack för att ni är så härligt ”osvenska” och gör vårt hopplöst tråkiga samhälle så himla spännande!

Politiker och mediarepresentanter har ögonskenligen ett outsinligt behov av att framkalla spänningar i samhället. Men det får inte vara vilka spänningar som helst och definitivt inte vilka offer som helst. När Bollnäs kyrka i Hälsingland i augusti i år utsattes för islamistvänligt klotter var det bara den lilla lokalsajten helahalsingland.se som uppmärksammade händelsen:

http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/hatiskt-klotter-pa-kyrkan

Någon hade på kyrkan i stort format sprejat orden Die Mosul (Dö Mosul), en hänsyftning på att det folkmord på kristna som genomförs i den irakiska staden Mosul av den så kallade Islamiska staten (IS) inte riktigt räcker till. När sådant sker breder den stora tystnaden ut sig över våra politiker, medier och kyrkor.

 Jimmie Åkesson visade vid sitt senaste sommartal solidaritet med Mellanösterns kristna.

Med ett undantag. Mig veterligt är SDs Jimmie Åkesson – i sitt sommartal i Sölvesborg – den enda ledande politiker som uppmärksammat den blodiga förföljelsen av kristna i Mellanöstern. För detta fick han uppbära kritik av en statsvetare som heter Johan Hinnfors – sedan Åkesson uppmärksammat den islamistiska förföljelsen av kristna menade denne, att ”nu blir det svårt för SD att framställa sig själva som icke rasister”.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/statsvetare-om-akesson_3795366.svd

I Sverige råder en extrem oikofobi (skräck för det egna). Det så kallat svenska kan endast vara något positivt om det går att knyta till invandringen, eljest är svenskhet något efterblivet. Skall vi tro elittyckarna finns det ju strängt taget ingenting ”svenskt” (utom det rena barbariet, om vi får tro Reinfeldt) utan allt har hämtats utifrån.

Till på köpet har nämnde Reinfeldt förklarat att våra nationella gränser, som våra förfäder blött och dött för under hundratals år, är ”påhittade”. Sverige är enligt förre statsministern inte något som tillhör svenskarna utan invandrare från Tredje världen.

Jag skulle vilja påstå att Sverige genomlever en nationell psykos. Den dominerande vanföreställningen är att ingenting svenskt är bra men att allt som kommer utomlands ifrån är fint och gott. Islam är ”fredens religion”, trots att de gruvligaste grymheter som världen någonsin skådat sker med Koranen som förlaga.  Stämmer man inte in i dessa sinnessjuka mantran är man givetvis svårartad rasist, ja kanske rentav sverigedemokrat.

Den nyligen inträffade sexpartikuppen, då alliansväljarna plötsligt ställdes inför det faktum att deras röster den 14 september faktiskt hade varit röster på de rödgröna, demonstrerar att den tidigare så trygga västdemokratin Sverige håller på att knaka i alla fogar.

 Johan Hinnfors: rasistiskt måna om kristna i Irak.

Samtidigt som allianspolitikerna, med Reinfeldts efterträdare som M-ledare Anna Kinberg Batra i spetsen, hävdar att de på intet sätt ”förhåller sig till SD” gör de så konstant och utan uppehåll. Inget politiskt beslut eller taktisk manöver är för absurd om den anses missgynna SD.

Frågan är hur länge det kommer att vara tillåtet att rösta på ett parti som motsätter sig ohämmad invandring och hur länge det dröjer innan någon som knackar ned rader i stil med dem ni läser just nu kan komma att hämtas av SÄPO-folk i gryningen. Det orwellska årtalet 1984 inträffade inte bara för 30 år sedan – det är här och nu.

På  tal om SÄPOs befogenheter så kommer denna myndighet att från årsskiftet ställas direkt under regeringen. Det skulle teoretiskt kunna innebära, att SÄPO kan komma att storma SDs högkvarter om ett sådant dekret utgår från regeringen. Om detta har den ypperliga nyhetskanalen Granskning Sverige gjort ett inslag som kan avnjutas här:

https://www.youtube.com/watch?v=HipFM3ETDnc&feature=youtu.be