Vind i seglen för SD – rekordförtroende för Busch Thor

Som SDare är jag naturligtvis i högsta grad jävig när det gäller att bedöma Sverigedemokraternas ställning i svensk politik. Men det spelar rent sakligt ingen roll – även den mest rabiate SD-hataren tvingas, med ledning av de senaste opinionsmätningarna, konstatera att det Sverige-vänliga alternativet har ordentligt med vind i seglen just nu.

Sentio september 2019: SD störst med 27,5 procent.

Låt oss börja med Nyheter Idag/Sentios mätning för september 2019. SD blir här det klart största partiet med bastanta 27,5 procents väljarstöd; en uppgång med hela 4 procentenheter sedan föregående mätning och i det närmaste 10 procentenheter bättre än i riksdagsvalet i september 2018. Näst största partiet är Socialdemokraterna med för detta parti katastrofala 23,9 procent. http://redir.opoint.com/?url=https://theworldnews.net/se-news/dagens-tredje-matning-sd-blir-storsta-parti-far-27-5-procent&OpointData=17884302b7324e0ae25b1b2e03bb4aa3JmlkX3NpdGU9MjE3NjAwJmlkX2FydGljbGU9MjI1MTE2NSZpZF91c2VyPTE0MTEmaWRfYXBwbGljYXRpb249MTAwMDAwOCZpZF9wYXJ0bmVyPTImbGFuZz1ubyZtb249MSZtYXRjaGVzPSJTZW50aW9zIjU=

Tredje störst är Moderaterna på 17,1 procent och fjärde störst Vänsterpartiet med  9,4 procent. Centerpartiet noteras för 6,1 och Kristdemokraterna för 6.0 procent. Miljöpartiet och Liberalerna halkar båda ner under riksdagsspärren och får nöja sig med 3,9. procent.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (S) förklarar i Nyheter Idag SDs starka resultat på följande sätt: ”Skjutningarna och en upplevelse av att de andra partierna tjafsar.” Ljunggrens analys understryks av de havererade sjupartisamtalen om gängkriminalitet, som sossarna uteslöt SD från på grund av det senare partiets ”felaktiga” värdegrund.

Hos Aftonbladet/Inizio toppar visserligen S men 23,9 procents väljarstöd – alltså samma som hos Sentio – gör ingen socialdemokrat glad. Det traditionella maktpartiet i svensk politik är nu nere på i princip samma väljarstöd som då Håkan Juholt var partiledare i ett knappt år 2011-12. Juholt utsågs 2017 till Sveriges ambassadör på Island. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/e8mweR/rekordhogt-stod-for-sd–knappar-in-pa-s

SD skuggar S och blir näst största parti med 22,4 procent. Därmed ökar SD för fjärde mätningen i rad hos det aktuella mätinstitutet. Inizios analyschef Karin Nelsson gör följande bedömning: ”SD hämtar framförallt väljare från Moderaterna. Väljarna uppfattar att SD har tydligare besked i viktiga frågor, som rör skjutningar och gängkriminalitet.”

Moderaterna på tredje plats får 19,0 procent. Därefter följer enligt denna undersökning Centerpartiet på 9,9, Vänsterpartiet på 8,5, Kristdemokraterna på 6,0, Miljöpartiet på 4,2 samt Liberalerna på 3,5 procent. Övriga partier antecknas för 2,4 procent. SD, M och KD får sammantaget 47,4 procent mot 41,5 procent för S, MP, C och L.

Också i SVT/Novus undersökning blir Sverigedemokraterna näst störst med 20,7 procents väljarstöd, en ökning med 2,3 procentenheter. SDs partisekreterare Richard Jomshof citeras: ”Det finns ett starkt missnöje med de övriga partierna.”

Ebba Busch Thor åtnjuter rekordstort förtroende trots att hennes parti backar.

Socialdemokraterna får 24,7 procent vilket är högst av S-resultaten i de här refererade mätningarna men likväl historiskt uruselt och en tillbakagång med 1,6 procentenheter sedan förra undersökningen. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-matning-sverigedemokraterna-nast-storsta-parti

Enligt Novus analys plockar SD väljare inte bara från M utan också från S, KD och C – utan att själva tappa till något annat parti. Moderaterna skuggar SD med 204 procent på tredje plats och ökar därmed med 1,9 procentenheter. Härnäst följer V med 9,2, C med 8,0, KD med 6,8, MP med 4,9 och L med 3,5 procent.

Förutom Sverigedemokraternas uppgång och Socialdemokraternas nedgång är det genomgående för de tre mätningarna att Liberalerna i samtliga fall hamnar under riksdagsspärrens 4 procent. Det finns således inte en tillstymmelse till någon ”Sabuni-effekt”. En annan klar tendens är att Kristdemokraterna i alla nämnda mätningar håller sig i spannet mellan 6 och 7 procent. Det är i paritet med partiets valresultat om 6,3 procent – vilket ansågs vara bra – men långt från glädjesiffrorna i våras med ett stöd på 12,1 procent som mest.

Trots att KD tappat rejält i opinionen sedan före sommaren visar det sig att partiets ledare Ebba Busch Thor har störst förtroende av alla partiledare i riksdagen. 35 procent av tillfrågade väljare hyser ganska eller mycket stort förtroende för henne enligt en mätning i Novus regi. Det är klart och tydligt bättre än vad de tre partiledarna på andra plats får: Stefan Löfven (S), Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) med 29 procents förtroende.

Sedan följer Jonas Sjöstedt (V) på 26, Annie Lööf (C) på 23, Isabella Lövin (MP) på 11, Nyamko Sabuni (L) på 10 och Per Bolund (MP) i botten på förtroendelistan med blott 8 procent. https://omni.se/novus-ebba-busch-thor-har-storst-fortroende/a/GGKXz6

Enligt en annan undersökning företagen av Novus står det nu klart att Sverigedemokraterna inte längre av väljarkåren betraktas som ett enfrågeparti med enbart invandringspolitik på agendan. Detta har givetvis länge stått klart för denna bloggare, som gick med i partiet 2008 på grund av dess starka politik i de flesta frågor, men fördomar har en tendens att hålla i sig länge över tid. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sd-inte-langre-enfrageparti

Sverigedemokraterna återfinns i topp tre i nio av de tio viktigaste frågorna.

SD återfinns enligt Novus i topp 3 i nio av de tio politiska frågor som väljarna finner viktigast. Partiet anses av tradition ha den bästa invandringspolitiken och i övrigt den näst bästa politiken när det gäller lag och ordning samt pensionsfrågan. Endast i en fråga – skola och undervisning – är SD inte med bland de tre främsta partierna.

”Det mest påtagliga vi kan se i våra senaste mätningar är att Sverigedemokraterna har stärkts i många politiska frågor”, sammanfattar Novus Torbjörn Sjöström.

Mätningsresultaten innebär att Sverigedemokraterna är tillbaka på de generellt höga siffror partiet fick under åren närmast före valet i september 2018. Det återstår att se om detta håller i sig eller om det blir en liknande utveckling som i förra valet, då SD fick nöja sig med 17,6 procent.

MP mot sin undergång – SD ökar mest

Miljöpartiet rasar både medlems- och opinionsmässigt. Foto: Tommy Hansson

Samtidigt som Miljöpartiets (MP) språkrör Gustav Fridolin beger sig till Ungern för att få de besvärliga magyarerna att sluta använda Sverige som varnande exempel tornar mörka moln upp sig på himlen för det gröna regeringspartiet.

”Mörka moln” är dock närmast en skrattretande underdrift. Mycket talar i själva verket för att MP ligger i sina dödsryckningar. För mig är det uppenbart att MP lider av dödslängtan. På annat sätt kan jag inte gärna tolka några av de frågor som partiet lyfter fram inför valet den 9 september.

MP går till val på en generösare invandringspolitik. Asylrätten skall förstärkas, återförening skall främjas och permanenta uppehållstillstånd göras till standard. Alltså precis den politik som hösten 2015 ledde till den omtalade flyktingkrisen. MP har ingenting lärt utan kör vidare i samma hjulspår. https://samnytt.se/mp-gar-till-val-pa-en-mer-generos-invandringspolitik/

MP går till val på en ny köttskatt. Så kallat fulkött, det vill säga kött där mycket antibiotika använts vid uppfödningen, skall bli föremål för en ny skatt. Enligt partiet är det främst utländska producenter som avses. Min gissning är att MP egentligen vill förbjuda allt kött av miljörelaterade skäl och att det här är första steget i en sådan strävan. https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/BJq3Qe/mp-gar-till-val-pa-ny-kottskatt

MP vill låta de polska kvinnor som så önskar genomgå abort i Sverige. Foto: ETC

MP går till val på att låta polska kvinnor göra abort i Sverige. Partiets jämställdhetspolitiska talesperson Janine Alm Ericson menar i en debattartikel i Aftonbladet den 23 mars 2018 att alla polska kvinnor som så önskar skall tillåtas genomgå subventionerad abort i Sverige. Detta i ett land där sjukvården redan går på knäna. Som vanligt bland abortanhängare ses det mänskliga fostret som blott ett bihang till kvinnokroppen. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/9mGjxr/lat-polska-kvinnor-gora-abort-i-sverige

MP går till val på att förbjuda bilismen i städerna. Miljöpartiet har tvingat regeringen att tillåta kommunerna i landet att inrätta miljözoner där vissa fordon blir förbjudna. Det finns exempelvis endast 26 000 av landets 4,8 miljoner bilar som klarar de krav som finns för att få köra i miljözon 3, den zon som har hårdast krav. Det krävs inget större mått av fantasi för att inse, att MP på sikt vill avskaffa bilismen helt. För detta talar också de drakoniska bensinskatter partiet medverkat till. https://www.di.se/bil/sa-manga-bilar-kan-forbjudas-i-staderna/

Det är naturligtvis upp till var och en att bedöma, om dessa miljöpartistiska hjärtefrågor går hem i stugorna och leder till ett succéval i september. Jag tror personligen inte mycket på det, om man säger så…

Att Miljöpartiet möjligen är på väg mot sin undergång demonstreras vidare tydligt genom det medlemsras partiet undergått. MP har enligt den senast offentliggjorda statistiken 10 719 medlemmar. Det är det minsta medlemsantalet bland samtliga riksdagspartier och innebär en minskning om 2970 under 2017.

Största medlemsökningen noteras för Sverigedemokraterna (SD), som i nuläget har 28 340 medlemmar. Det är ingenting annat än en fantastisk utveckling och en ökning med 79,0 procent under den senaste mandatperioden. När jag gick med i SD 2018 låg medlemstalet runt 3000. Störst antal medlemmar har alltjämt Socialdemokraterna med 89 010 medlemmar. http://www.gp.se/nyheter/sverige/mp-har-tappat-h%C3%A4lften-av-medlemmarna-1.5455058

MP-knapparna står inte särskilt högt i kurs för närvarande. Foto: MP

Undergångsstämningen för MP förstärks av den senaste opinionsmätningen från SVT/Novus, som ger partiet magra 3,8 procent. Det är femielfte gången partiet hamnar under riksdagsspärren. Partiet har därmed i praktiken halverats sedan oktober 2014, då det nyvordna regeringspartiet låg på 7,1 procent. Det är främst bland de yngre väljarna MP-stödet har minskat. https://novus.se/valjaropinionen/svtnovus-valjarbarometer/2018-2/

Denna bloggare ser den ovan beskrivna utvecklingen som mycket glädjande. Miljöpartiet är ett farligt extremistparti som hotar Sveriges framtid som västerländsk välfärds- och industrination. Det skall ha så litet inflytande över svensk politik som över huvud taget är möjligt.

Det svenska rättslotteriet: våldtäktsmän går fria, ägare av ofarliga antika vapen döms

Sverige ligger på en föga hedrande andra plats på listan över de 25 länder som har flest våldtäkter per 100 000 invånare år 2015.

Sveriges huvudstad Stockholm har i internationella media tilldelats det mindre smickrande epitetet  ”världens våldtäktshuvudstad”. Denna cirka tio minuter långa video ger bakgrunden. https://www.facebook.com/DennisPrager/videos/10154617813246998/?autoplay_reason=all_page_organic_allowed&video_container_type=0&video_creator_product_type=2&app_id=2392950137&live_video_guests=0

Det konstateras i videon att den extremt frikostiga invandringspolitik som tillämpats i Sverige under en lång följd av år lett till kulturkrockar och tillskapandet av utanförskapsområden, där våld och angrepp mot räddningstjänst och polis sker på rutinmässig grund. I videon kan vi ta del av hur reportern i en svensk förort attackeras av våldsamma män med invandrarbakgrund som inte vill bli filmade.

Statistik från FN visar vidare att Sverige 2015 ligger två i världen avseende begångna våldtäkter per 100 000 invånare. Endast Botswana i södra Afrika är värre på den nämnda listan http://qet.se/2015/07/27/fns-lista-over-valdtaktstataste-lander-sverige-2a/

Respekten för kvinnors liv och integritet är minst sagt bristfällig inom stora delar av invandrarkommuniteterna. Detta har lett till en explosion när det gäller våldtäkter och andra sexualbrott, exempelvis på musikfestivaler. Överrepresentationen gällande denna typ av brottslighet exekverad yngre män med invandrarbakgrund har bland annat lett till att såväl polis som media mörkat förövarnas härkomst: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/polisen-morkade-overgrepp-pa-festival

Polisbefälet Peter Ågren erkänner att polisen medvetet ägnat sig åt mörkläggning vad beträffar brottslingarnas etnicitet, och detta av politiska orsaker: ”Det här är en öm punkt, vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna.” http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/polisen-morkade-overgrepp-pa-festival

Inrikesminister Ygeman söker besvärja obekväm statistik genom att hävda att det inte är värre nu än förr.

Uppgifter av det här slaget är mycket oroande för staten och andra myndigheter, som dels högst ogärna vill gå med på att man fört en felaktig för att inte säga närmast sinnessjukt destruktiv politik, dels inte vill att det skall sprida oförmånliga ”bilder” av Sverige i utlandet. Enligt inrikesminister Anders Ygeman sker det ”i mina ögon” således inte fler sexualbrott i samband med festivaler än för 20 år sedan: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sexbrott-pa-festivaler-inte-varre-nu-an-for-20-ar-sedan

I landet vars huvudstad numera således lystrar till beteckningen ”världens våldtäktshuvudstad” är det vanligt förekommande, att misstänkta våldtäktsmän släpps fria på grund av ”bristande bevisning”. Ofta beror detta på att offret inte anses ha gjort tillräckligt motstånd. Så var bland annat fallet med de sex män med utländsk bakgrund som gick fria trots att fem av dem bevisligen utnyttjat en rullstolsburen kvinna på Gotland i sexuellt hänseende. http://www.gp.se/nyheter/sverige/rullstolsburen-kvinna-gruppv%C3%A5ldtagen-nu-sl%C3%A4pps-de-misst%C3%A4nkta-1.3843673

Det här fallet torde vara en av de största rättsskandalerna i Sverige i modern tid. Att de tilltalade männen sett till så att kvinnan inte kunnat använda sin rullstol tog de rättsvårdande myndigheterna ingen hänsyn till. Bland det värsta med beskrivet ärende torde vara, att våra så kallade feminister inte gjort ett enda dugg i syfte att stödja den drabbade kvinnan. Tvärtom – i stället påstås det att den proteströrelse som bildats för att stödja henne har rasistiska motiv: http://samtiden.nu/2016/10/gotlands-folkuppror-camilla-sandelius-har-fatt-dodshot-och-kallas-rasist/

Camilla Sandelius startade ett folkuppror mot frisläppandet av de misstänkta våldtäktsmännen på Gotland.

Camilla Sandelius, den modiga gotländska som startat ett ”medborgargarde” eller ”folkuppror” för att protestera mot hanteringen av nämnda våldtäktsfall, har överösts med hot från vänsteraktivister och PK-elitister. Hennes proteströrelse har av ledarskribenten Eva Bofride på tidningen Hela Gotland (hon skriver även via Centerpressen ledare i exempelvis Länstidningen i Södertälje) kallats en ”rasistisk mobb” som ”hetsar mot advokater, poliser och journalister”.

Nu verkar statsmakterna dock ha kommit på en genial lösning påminnande om det bekanta Columbi ägg (se fotnot nedan) i syfte att undgå epitet som ”våldtäktshuvudstad” (Stockholm) eller ”våldtäktsland” (Sverige). Enligt en ny sexualbrottsutredning skall begreppet ”våldtäkt” helt enkelt utmönstras ur strafflagstiftningen och ersättas med ”sexualbrott”: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-sexualbrottsutredning-presenteras

Jag misstänker starkt att denna bloggare inte är den enda som ibland undrar vad polis och domstolar egentligen  sysslar med. Viss typ av allvarlig brottslighet mörkas av politiska skäl och våldtäktsanklagade släpps på lösa boliner. Parallellt härmed visas emellanåt prov på en häpnadsväckande nitiskhet i andra fall. Det visar historien om mannen i Bollnäs hos vilken polisen i en garderob hittade en mynningsladdad slaglåsrevolver av fabrikatet Colt modell 1851.

Den förverkade Colt-revolvern i polisens rekonstruktion.

Revolvern var obrukbar och hade inte provskjutits; däremot hade mannen bytt ut trumman för att kunna förse den med dekorativ ammunition. Den tilltalade uppgav att han köpt vapnet alternativt replikan från postorderföretaget Hobbex för 40 år sedan. Det hjälpte nu inte, utan tingsrätten ådömde mannen 30 dagsböter och förklarade vapnet förverkat, det vill säga han fick inte tillbaka det. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/kopte-vapen-pa-hobbex-for-40-ar-sen-doms?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20161018%3Akopte-vapen-pa-hobbex-for-40-ar-sen-doms%3Anyh

Innehav av obrukbara prydnadspistoler anses inom vårt  rättsväsende alltså vara straffbar brottslighet. Angrepp med handgranater mot polisbilar överses det däremot i förekommande fall med, som då en 18-åring greps anklagad för denna typ av brott i Tumba några mil söder om Stockholm. Mannen friades emellertid, och några allvarligare försök att spåra upp alternativ granatkastare tycks inte ha gjorts. Ynglingen hade dock ett digert brottsregister och dömdes till dryga tre års fängelse för bland annat grovt rån. http://www.expressen.se/nyheter/frias-for-attacken-mot-polisbuss-i-tumba/

Ett annat mycket uppmärksammat fall gällde den 22-årige irakiern Moder Mothanna Magid med hemvist i Boliden, som greps på sitt asylboende i Västerbotten misstänkt för förberedelse till terrorbrott. Detta resulterade i braskande pressrubriker: vår duktiga polismakt hade lagt vantarna på en farlig terrorist, leverop och trefaldigt hurra! Efter en vecka visade det sig att bevisen lyste med sin frånvaro och mannen måste av naturliga skäl då släppas. http://crimecentral.se/2016/05/07/tidigare-terrormisstankt-irakier-far-skadestand/

22-åringen var frihetsberövad några dagar och krävde efter att ha förklarats oskyldig den svenska staten på 1 miljon kronor. Justitiekanslern medgav dock endast ett skadestånd på 12 000 kronor.

Moder Mothanna Magid: begärde 1 miljon, fick 12 000 kronor från staten.

Bara hopplöst imbecilla personer, inbitna medlemmar av den politiska korrektheten eller komiker (ofta nog samma personer) torde kunna förneka, att vi har allvarliga problem med sexualbrottslighet och annan typ av kriminalitet i Sverige. Officiell statistik bekräftar denna bild. Det hindrar naturligtvis inte en figur som Magnus Betnér att förkunna att ”Sverige har aldrig varit tryggare än nu”: https://www.youtube.com/watch?v=UMb6cZVFZf8

Ibland får man slutligen intrycket, att det svenska rättsväsendet är något av ett lotteri. Brottslingar med litet flyt kan våldta rullstolsburna kvinnor som inte kan göra motstånd eller kasta handgranater mot polisfordon och komma undan, medan skötsamma personer som har antika revolvrar som inte går att använda i garderoben kan dömas och straffas.

Det svenska rättsväsendet är i sanning fantastiskt. Som läget är nu vore det kanske lika gott att ersätta domstolarna med ett tärningsspel med tre varianter – skyldig, oskyldig, släpps i brist på bevis. Det skulle bespara de svenska skattebetalarna miljarder.

Fotonot: Columbi ägg innebär att hitta en egentligen självklar lösning på ett till synes komplicerat problem. Som att få ett ägg att stå på ett plant underlag genom att helt enkelt platta till äggets undersida. Eller, som i aktuellt fall, avskaffa begreppet ”våldtäkter” för att få bukt med en besvärande brottsstatistik. Tillskrivs upptäcktsresanden Christofer Columbus (1551-1506), men historien är av allt att döma äldre än så. https://sv.wikipedia.org/wiki/Columbi_%C3%A4gg

 

Grattis Kristina Nilsson, 172 år – och SD, 25,2 procent!

 Sossarna får veta att de lever…

I dag, den 20 augusti, är det Ungerns nationaldag. Detta datum anno 1843 föddes också vår svenska storsångerska Kristina Nilsson. Och den 20 augusti 1959 skedde det första lyftet ur Stockholms ström av regalskeppet Vasa.

Den 20 augusti kommer också att gå till Sveriges historia som det datum år 2015 då Sverigedemokraterna (SD) för första gången blev landets största parti. Visserligen bara i en opinionsmätning – som bekant är det bara valresultat som har någon egentlig betydelse – men ändå: SD noteras i YouGov/Metros augustimätning för 25,2 procent jämfört med Socialdemokraternas 23,4 och Moderaternas 21,0 procent. Kristdemokraterna halkar under fyraprocentsspärren med 3,7 procent.

Mer om mätningen här:

http://www.metro.se/nyheter/yougov-nu-ar-sd-sveriges-storsta-parti/EVHohs!MfmMZjCjQQzJs/

Redan natten till torsdagen, innan mätningen officiellt publicerats, var SD-belackarna på gång med sina bortförklaringar. Det framhölls till exempel att YouGov genomför webbundersökningar till vilka de som vill vara med får anmäla sig frivilligt. Eftersom SD aktivt påstås uppmana sina medlemmar att anmäla sig till olika undersökningspaneler skulle detta förfarande gynna partiet på ett otillbörligt sätt.

Dagens Nyheter låter en rad kritiska röster komma till tals här:

http://www.dn.se/nyheter/politik/sd-storsta-parti-hos-yougov/

Det bör dock framhållas, att inför valet 2014 noterades SD hos YouGov 10,9 procent, två procentenheter sämre än den slutliga valutkomsten. Vad jag minns hördes då ingen överväldigande kritik mot YouGovs mätmetoder…

 Nu är SD störst!

Vad beror då de uppseendeväckande framgångarna för Sverigedemokraterna på? Frågan kan väl till stor del betraktas som retorisk, eftersom i alla fall den huvudsakliga orsaken torde ligga i öppen dag: invandrings- och tiggerifrågorna samt SDs strama kriminalpolitiska linje.

Knivmorden på IKEA i Västerås, där en utvisningshotad, 36-årig eritrean slaktade en svensk kvinna och hennes son, ställde såväl invandringen som våra rättsvårdande institutioner i fokus.

Mördaren saknade uppehållstillstånd i Sverige men hade ett sådant till Italien. Den helt logiska frågan var då varför 36-åringen inte hade gripits av polis och utvisats till Italien. Frågan om mördarens psykiska tillstånd är ännu oklar, men det kan nog anses vara en lågoddsare att dubbelmordet skedde på grund av gärningsmannens vilja att förbli i Sverige under ett antal år framöver.

Därtill kan flera frågetecken sättas i anledning av polisens (brist på) agerande. Varför dröjde man så länge med att avslöja de misstänkta personernas nationalitet? Varför har man till dags dato, så vitt jag känner till, inte dementerat ryktena om att ett av mordoffren fick halsen avskuren? Varför gick polisetalespersonerna ut och talade i vaga ordalag om att det gällde att icke gynna så kallade mörka krafter, för att sedan vägra specificera vilka dessa påstådda krafter var?

Varför var polisen över huvud taget så sparsam med upplysningar syftande till att klargöra mordsituationen? Till följd därav kom ett antal rykten om gärningsmän och tillvägagångssätt i svang, något som polisen med sitt hyssj-hyssjande får ta på sig.

 Polisens presstalespersoner gjorde inte mycket för att klargöra mordsituationen i Västerås.

Många upplevde säkert också S-MP-regeringens passivitet och märkliga fokus som mycket anmärkningsvärt för att inte säga rent stötande. Statsminister Stefan Löfven var helt tyst vid tiden för mordet och dess omedelbara efterdyningar, låt vara att han under sitt sommartal i Stockholm hänvisade till våldet i samhället som något som måste stävjas och därvid nämnde IKEA-morden i förbigående.

När inrikesminister Anders Ygeman tog till orda var det inte för att fördöma de bestialiska mordhandlingarna i Västerås, utan för att brännmärka de hot som förekommit det asylboende i Arboga där de gripna eritreanerna bodde. Bland annat hade den marginella extremnationalistiska grupperingen Nordisk ungdom hållit en manifestation utanför boendet och eventuellt även kastat ägg mot detta.

Mer om Ygemans uttalande här:

http://nyheteridag.se/ygeman-fordomer-hot-mot-asylboende-men-fortfarande-tyst-om-ikea-morden/

Så nog har IKEA-morden spelat in i de ökade sympatierna för det enda riksdagsparti som satsar på ett förstärkt rättsväsende och hårdare straff för dömda kriminella. En annan händelse att nämna i sammanhanget är SDs reklamkampanj i Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm, där turister på knagglig engelska informerades om tiggerikaoset i huvudstaden.

 Anders Ygeman (S): värnar asylboenden, struntar i mordoffer.

Kampanjen ledde till en säkerligen förväntad överreaktion från vänsterhåll. En demonstration mot SDs påstådda ”rasism” samlade ett tusental deltagare, varefter ett gäng som lämpligen kan benämnas ”knallkorkarnas insatskommando” stormade den aktuella stationen och rev ner större delen av affischerna. I samband med det tumult som uppstod blev även redaktören för den SD närstående nätsajten Nyheter Idag misshandlad.

Sören Holmberg, ärrad TV-personlighet och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har i Metro den 20 augusti bland annat följande synpunkter på SDs frammarsch: ”Det här är inte sådär jätteöverraskande. Vi har sett den här tendensen länge, att SD är på väg att öka.”

Jag skulle vilja lyfta fram ännu en faktor som spelar en icke obetydlig roll visavi SDs framgångssaga: etablerade politikers och medias obevekligt fientliga och av egentliga sakskäl opåverkade hållning till partiet.

Jag har upplevt den på nära håll i kommunalpolitiken här i Södertälje, där exempelvis kommunfullmäktiges ordförande Boel Godner (S) talat om SD som ett icke-demokratiskt parti och aldrig bjuder in SD till gemensamma aktiviteter, och där lokalavisan Länstidningens hätska personagrepp mot SD-gruppledaren Tommy Blomqvist saknat varje tillstymmelse till hänsyn, rim och reson.

 Karl-Petter Thorwaldsson (S): irrationell och orättvis.

Jag mötte samma typ av hållning senast i morse, då jag hade tidningen Dagens Samhälle som frukostlitteratur. Här tillåts Landsorganisationens (LO) ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, bland annat utgjuta sig om hotet från SD. Den S-märkte fackbossen lägger dubbelhakorna i djupa veck och framför bland annat följande visdomsord: ”Vi vill bygga bättre relationer med alla partier i riksdagen, med undantag av Sverigedemokraterna.”

Med den attityden framstår representanterna för etablissemanget som irrationella och orättvisa, och SD begåvas med den matyrroll som samma etablissemang regelmässigt brukar håna SD för att odla. Det är dock noga taget inte SD som odlar någon martyrroll: det är etablissemanget som ger oss den utan att vi bett om den.

Den 20 augusti 2015 är således en glädjens dag för alla sverigedemokrater. Några partikamrater på riksdagskansliet med riksdagsledamöterna Kent Ekeroth och Paula Bieler i spetsen blev så upprymda, att de begav sig till Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen i Stockholm beväpnade med lämpliga plakat och slagord av typ ”Heja Jimmie” och ”SD störst”. Bieler citeras så på Nyheter Idag: ”Vi menar ju det vi säger, de är välkomna att samtala med oss, om de vill.”

Det är den attityden som skiljer SD, som alltid är berett att samtala med alla andra partier, från de övriga som mer tror på mobbning än samtal som politisk metod. Den stora frågan blir nu naturligtvis hur det skall gå till att mobba landets, i alla fall i den senaste opinionsmätningen, största parti.

 Storsångerskan Kristina Nilsson – 172 år sedan hon föddes i dag.

Nyheter Idags referat från den käcka aktionen på Sveavägen:

http://nyheteridag.se/sd-hanet-mot-socialdemokraterna-vi-menar-det-vi-sager/

Jag kan en dag som denna slutligen inte undvika att skänka en tacksamhetens tanke till en person – som jag räknar bland mina vänner – som för 27 år sedan var med och startade Sverigedemokraterna och även framträdde som dess första språkrör. Jag tänker på Leif Zeilon/Ericsson.

Utan Leifs och hans kollegers pionjärinsats hade vi sverigedemokrater inte stått där vi står i dag med klara möjligheter att styra den svenska skutan bort från avgrunden. Leif och några av de övriga som grundade SD har  fått kopiöst med skit genom åren – stundom kanske med viss rätt – men deras patos för att skapa ett bättre Sverige var inte att ta miste på.

SD rusar i nya Demoskop (surprise), katastrof för M

Demoskop/Expressen juli 2015./Fotnot/

Det här börjar nästan bli tjatigt – Sverigedemokraterna (SD) gör succé i en ny mätning.

Den här gången går partiet fram med 3 procentenheter i Demoskop/Expressens julimätning jämfört med samma instituts förra mätning. Det är bästa resultatet någonsin i Demoskops mätningar. Framgången relativt valet i september 2014 är 5,8 procentenheter. Det är svårt att i sammanhanget finna något bättre ord än just ”succé”. Ändå rycker åtminstone denna bloggare nästan på axlarna, eftersom SDs uppåtgående trend tycks cementerad sedan ansenlig tid tillbaka.

En stor del av förklaringen till den sverigedemokratiska frammarschen är med en till visshet gränsande sannolikhet Jimmie Åkessons kraftfulla återkomst som aktiv partiledare. Mattias Karlsson gjorde ett för många överraskande gott hantverk som ersättare under det halvår Åkesson återhämtade sig efter sin omskrivna utmattningsdepression, men att det är den senare som är den verklige ledaren är inte att ta miste på.

Jimmie Åkesson gjorde därtill ytterst väl ifrån sig i sitt tal i Almedalen, då han jämväl fick de bästa tittarsiffrorna av samtliga partiledare – 352 000 såg och hörde Jimmies nära en timme långa tal. Att döma av Demoskop-siffrorna verkar dessa också ha gillat vad de såg och hörde. SD-ledaren stack fram sina numera tämligen skäggiga haka ordentligt: han fastslog att Sverigedemokraterna inom överskådlig tid skulle bli Sveriges största politiska parti.

Denna förutsägelse fick Aftonbladets krönikör Lena Mellin att rubrikvis hävda: ”Jimmie Åkessons högmod kan bli hans fall.” http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article21059027.ab Vi som på nära håll haft förmånen att under en följd av år ta del av vår partiledares spådomar vet naturligtvis bättre, ty hittills har allt Jimmie siat om blivit verklighet.

Inför valet 2010 fastslog han att SD skulle ta sig in i riksdagen. Vilket också skedde efter 5,7 procent i riksdagsvalet, samma resultat som KD nådde. Därefter var det dags att sikta mot nästa naturliga mål, nämligen att bli landets tredje största parti. Efter några års kubbande med MP om denna rang slog också den förutsägelsen in. I den nu föreliggande Demoskop-mätningen är SD klart mer än dubbelt så stort som MP: 18, mot 7,1 procent.

 Jimmie Åkesson i Almedalen 2015: högmodig eller bara realistisk?

Lena Mellin har i likhet med mig följt SD-ledarens retorik genom åren och vet lika bra som jag, att det han hittills förutsagt har realiserats. Hennes pratande om ett ”högmod” som leder till ”fall” kan därför tyckas något egendomligt: det är ju uppenbart att hon talar mot bättre vetande. Hon gör i sin krönika från Almedalen stor sak av att Socialdemokraterna varit största partiet sedan 1917, men få om ens några partier har rönt framgångar enbart i kraft av tidsmässiga faktorer.

Dessutom måste S ha uppfattats ungefär som SD när partiet tog klivet från revolutionsromantiken, bröt med extremsocialisterna och blev ett ansvarstagande samhällsbyggarparti. Det kan inte vara särdeles svårt att se att det är nästan exakt samma utveckling som den SD befinner sig i sedan Jimmie Åkesson ryckte åt sig partiledarskapet 2005. Jag är därför helt övertygad om att också denna förutsägelse av Åkesson kommer att besannas, frågan är bara när.

Allianspartierna noteras i senaste Demoskop för en rätt uppseendeväckande tillbakagång. De rödgröna får 39,4 mot alliansens 38,6 procent. Moderaterna kliver tillbaka med 3,0 procentenheter jämfört med Demoskops junimätning och 0,2 procentenheter om vi ser till Reinfeldts katastrofsiffror i senaste valet. Nya partiledaren Anna Kinberg Batra gjorde en slät figur i Almedalen och fick ännu fler tidigare M-väljare att söka sig till SD-fållan.

Den borgerliga partiledare som imponerade mest på Gotland var som jag ser det Kristdemokraternas Ebba Busch Thor med sitt klarspråk mot den islamistiska terrorismen, något som dock inte ger något djupare avtryck hos Demoskop: marginell uppgång sedan förra mätningen, tillbakagång jämfört med valet.

Av de rödgröna partierna går de båda mindre fram marginellt sedan valet under det att V får oförändrade 6,8 procent jämfört med Demoskops junimätning. S når nu 25,5 procent och är alltjämt största parti – tillbakagången är dock hela 5,5 procentenheter sedan valet i september i fjol. Det är också minst sagt problematiskt att i Stefan Löfven se en naturlig ledare och i ännu högre grad statsman.

Ofta har hans framträdanden varit svaga eller rent pinsamma, som då han med den drucknes envishet i debatt efter debatt stämplat SD som ett ”fascistiskt” parti. Trots att detta epitet historiskt sett stämmer betydligt bättre in på Socialdemokraterna med deras traditionella korporativism, tendenser till personkult (Palme) och omhuldande av socialdarwinism och rashygien i den sosseriet närstående rättsfilosofen Axel Hägerströms och makarna Myrdals efterföljd.

 Åsa Romson och Gustav Fridolin i Pride-paraden.

Att Sveriges i särklass galnaste parti, Miljöpartiet, ändå noterar ett förhållandvis hyggligt mätresultat hos Demoskop menar jag nog vara det mest illavarslande i den här mätningen. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/07/04/detta-ar-miljopartiet-jihadistkramare-och-tokiga-fruntimmer/ MP har i Åsa Romson ett språkrör, tillika miljö- och biträdande statsminister, som genom sin till synes obefintliga impulskontroll kan förväntas kläcka ur sig nära nog vad som helst och dessutom påkommits med brallorna nere som miljöbov. Nyligen valde hon att på en fråga placera det nazityska förintelselägret Auschwitz i Polen i södra Tyskland.

Samma parti har på statsrådsposten som bostadsminister en radikal muslim i Mehmet Kaplan, som sympatiserar med Muslimska brödraskapet och vill utplåna Israel. Ute i landet, ja till och med i riksdagen, finns det MP-folk som anser att CIA och den amerikanska militären genom så kallade chemtrails förgiftar vår natur med farliga miljögifter.

Vänsterpartiet har genom sin tillbakadragna ställning bland de rödgröna inte fått chansen att göra bort sig lika mycket som S och MP, men det kan påpekas att det forna kommunistpartiet under Jonas Sjöstedt driver en ekonomisk överbudspolitik av i princip samma slag som den vilken fått Grekland att sjunka ner i finansträsket.

Det borde normalt inte vara några större svårigheter för en kraftfull borgerlighet att ta itu med dagens rödgröna regeringskonstellation. Någon borgerlighet av sagda typ existerar dock inte i dag. Alliansledaren Anna Kinberg Batra framstod i Almedalen som en innantilläsande söndagsskolefröken, något som till viss del möjligen uppvägdes av utmärkta framträdanden av Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD).

Til syvende og sidst faller dock alliansen på den frånstötande Decemberöverenskommelsen (DÖ), tillkommen med det enda syftet att hålla SD utanför den politiska makten. Väljarna vet vid det här laget att oavsett hur mycket alliansen än må kritisera den rödgröna regeringen, så hindras de ändå av DÖ att få denna på fall med ett möjligt extraval som följd; genom DÖ har allianspartierna förbundit sig att inte rösta på sina egna budgetförslag.

 Minskad välfärd med bibehållen invandring.

Slutligen måste också anföras, att ingen vid sina sinnens fulla bruk och i verkligheten levande människa längre tror på programmatiska förkunnelser om att invandringspolitiken är ”lönsam” och ”berikande”. Vid en undersökning signerad Novus den 3 juli angav således 66 procent av de tillfrågade, att de trodde att det skulle bli mindre välfärd med bibehållen invandring: http://novus.se/nyhet/novus-bara-66-tror-inte-att-vi-har-rad-med-gratis-valfard-med-dagens-flyktingnivaer/

Fotnot: Förändringarna i förhållande till förra mätningen är inte statistiskt säkerställda.

Sentio november 2014: SD har en kraftfull vind i seglen (eller ”Tärningen är kastad”)

 

 

Sentio Research november 2014.

Samma dag som statsminister Stefan Löfven (S) förkunnade sin föresats att utlysa nyval, presenterade det norska mätinstitutet Sentio Research AB sin novembermätning. 1045 personer hade intervjuats på webben mellan den 25 och 30 november med delvis intressant resultat som följd.

Mätningen ger det rödgröna blocket 42,3 procent jämfört med 38,6 för det borgerliga. Sverigedemokraterna noteras för 16,4 procent. För Kristdemokraterna finns all anledning till oro, då detta i mitt tycke ganska onödiga parti – dess hjärtefrågor tillvaratas lika bra eller bättre av andra partier – noteras för all time low med blott 2,3 procent, en minskning med halva röstetalet jämfört med valet den 14 september.

Vad som åtminstone denna bloggare tycker är anmärkningsvärt är att de rödgröna partierna S, MP och V lyckas hålla ställningarna så pass väl trots en katastrofal insats i regeringen för de två förstnämnda och leder klart före allianspartierna.

SD går fram till 16,4 procent om man jämför med valresultatet, men däremot tillbaka med 0,3 procentenheter jämfört med Sentios oktobermätning som medförde all time high för vårt parti. Det skulle betyda 60 riksdagmandat.

Helt klart är under alla omständigheter att SD har en kraftfull vind i seglen just nu, vilket också framgår av tidernas bästa resultat i Statistiska centralbyråns (SCB) senaste mätning som gav 12,4 procent. Samtidigt skall noteras att Sverigedemokraterna nu har 14 917 medlemmar och även en till synes sprudlande verksamhet i ungdomsförbundet SDU.

Att översätta nämnda mätresultat till ett nästan säkert nyval den 22 mars – Löfven har tänkt sig utlysa ett sådant den 29 december om han inte lyckats nå en i så fall mirakulös överenskommelse med något annat parti dessförinnan – är naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt.

 Mattias Karlsson: ”SD skall bli större än M.”

Spontant har jag dock mycket svårt att förstå den tillförsikt som ådagalagts av Löfven och MPs Åsa Romson i olika media. De talar om sin gemensamma budget som sin stora styrka, samtidigt som samma budget är den grundläggande orsaken till föreliggande regeringskris. Ännu svårare har jag att förstå sosseredaktören Görans Greiders bubblande entusiasm inför Löfvens påstådda handlingskraft och de rödgröna utsikterna i ett nyval.

Betydligt lättare är det då att begripa den sverigedemokratiska optimismen, eftersom partiet nu har fått tillfälle att åskådliggöra sin tyngd i svensk partipolitik genom att tvinga fram ett regeringsnederlag och nyval efter bara dryga två månaders regerande. Och det finns väl ingenting som tyder på att SD skulle prestera sämre i ett nyval än man gjorde i septembervalet, då det blev mer än en fördubbling av röstetal och mandat jämfört med 2010.

Frågan är om inte SD, nu på ett utmärkt sätt lett av Jimmie Åkessons vikarie Mattias Karlsson, står inför ett genombrott: nu finns chansen att övertyga alltfler väljare om, att det inte är ”rasistiskt” att vilja begränsa invandringen för att vi skall ha råd att bevara den traditionella svenska välfärden. Det är helt korrekt som Karlsson framhållit, att invandringspolitiken är nyckeln till alla andra politikområden. Befriande även att höra honom tala om att SD siktar på att bli större än Moderaterna.

Personligen hade jag gärna sluppit ett jobbigt, svindyrt och kanske onödigt extra val, som den officiella termen lyder. Jag hade föredragit större tålmodighet med valet 2018 som det långsiktiga målet. Dock är det svårt också för en äldre gråhårsman som denna bloggare att inte ryckas med i den smittande entusiasm många partikamrater uppenbarligen känner inför prospektet om nyval.

Tvivelsutan ter sig ett sådant logiskt i det uppkomna läget. Viss försiktighet kan dock vara på sin plats. Mycket hänger på om vi sverigedemokrater kommer att gå i land med uppgiften att mobilisera våra väljarskaror, som tidigare gjort sig kända för att stundom föredra sofflock framför vallokal. Lägg därtill en allmän valtrötthet efter genomförda kyrkoval (2013), EP-val (2014) samt riksdagsval (2014).

Caesar vågade – och vann.

En intressant och spännande tid väntar. Eller som Gajus Julius Caesar uttryckte det när han passerade floden Rubicon och tågade söderut mot Rom med sina styrkor för att ta makten där den 10 januari år 49 före Kristi födelse: Alea iacta est (”Tärningen är kastad”). Som alla vet, eller borde veta, kunde Caesar sedan också som ett resultat av sitt vågspel utbrista: Veni, vidi, vici (”Jag kom, jag såg, jag segrade”).

Chock när New York Times granskar svensk invandringspolitik

http://www.nytimes.com/2014/09/21/opinion/sunday/syrian-refugees-nordic-dilemma.html?_r=1

Hoppsan.

USAs vänsterinriktade mediala flaggskepp, New York Times, chockerar våra elitistiska immigrationsromantiker med att  skarpt nagelfara svensk invandringspolitik i allmänhet och den voluminösa flyktingströmmen från Syrien i synnerhet och bristen på debatt därom. Artikeln kan läsas i sin helhet via länken överst.

 New York Times Hugh Eakin granskar svensk invandringspolitik och den obefintliga debatten om denna.

I en artikel den 19 september konstaterar New York Times (NYT) Hugh Eakin att Socialdemokraternas knappa valvinst näppeligen kommer att medföra en omprövning av den hittills förda invandringspolitiken:

Strunt i att Sverige har en tvåsiffrig ungdomsarbetslöshet. Att det har förekommit upplopp i Stockholms invandrartäta grannskap. Att det finns en svårartad bostadsbrist för nyanlända. Eller att det svenska Migrationsverket, som handlägger asylsökare, behöver en drastisk budgetökning på åtminstone sju miljarder dollar – i syfte att täcka stigande kostnader under de kommande åren.

Eller, tilläger Eakin, att det ”högerextrema, anti-invandrings (partiet)” Sverigedemokraterna mer än fördubblade sitt röstetal såväl som riksdagsmandat i det senaste valet. Jag förlåter gärna Eakin denna dubiösa beskrivning av mitt parti för hans i övrigt skarpsynta iakttagelser om vårt arma land.

En av dem som kommer till tals i NYT-artikeln är den internationellt kände svenske terrorismexperten Magnus Ranstorp, som ges utrymme att kommentera ett besök han nyligen gjort i den invandrarpräglade göteborgsförorten Angered. Det gör han på följande sätt:

Jag fann extremism, men jag fann också överbefolkade bostäder, droggäng som kontrollerade området, polis som inte rapporterade brottslighet, människor som bodde i eländiga lägenhetsblock utan affärer, ett parallellt rättvisesystem.

 Angereds centrum.

Enligt Ranstorp kan SD-framgångarna ses som ett tecken på att övriga partier överlåtit debatten i immigrationsfrågan till det så förkättrade SD.

NYT-artikeln citerar även en norsk migrationsforskare som heter Grete Brochmann:

Sverige är mycket förbryllande. Svenskarna är extremt liberala gentemot immigrationen, men de har en väldigt auktoritär attityd gentemot debatten om den. I Norge är idén att öppen diskussion är i grunden något gott. Om det finns fientlighet är det bästa att få ut den.

NYT konstaterar, att det för Norge och andra rika länder ter sig bättre ur ekonomisk synvinkel att hjälpa så många flyktingar som möjligt på plats i exempelvis Mellanöstern än att välkomna dem i sina egna länder. I extremlandet Sverige är det tvärtom.

 Norska migrationsforskaren Grete Brochmann menar att ”Sverige är förbryllande”.

Här förkunnar statsministern att vi måste ”öppna våra hjärtan” för den syriska migrantströmmen, möjliggjord genom kriminella människosmugglare, och räkna med att det inte finns utrymme för så mycket mer ekonomiska satsningar än för dem som görs på de hitkommande.

Sedan sliter elittyckarna sitt hår för att försöka reda ut varför Sverigedemokraterna ökar kraftigt i val till riksdag, landsting och kommuner…

 

SD Södertälje i Almedalen: Jimmie-tal och engångsgrillar

 Fyllda bänkrader under Jimmie Åkessons Almdals-tal. Foto: Tommy Hansson

Ett tiotal glada och förväntansfulla sverigedemokrater från SD Södertälje var på plats i Almedalen när Jimmie Åkesson talade under årets politikervecka i ett Visby, som var mer fullpackat med folk än någonsin tillförne. Två stugor hade hyrts i semesterbyn Kneippbyn några kilometer utanför staden, vilket gav möjlighet till trevligt umgänge och stimulerande politiska diskussioner.

En riksdagskandidat jag talade med efter Jimmie Åkesons tal menade att Jimmie var mer ”taggad” än vanligt den här gången. Han talade i ungefär en timme vilket är litet längre än vanligt. Det faktum att Åkessons tal i Almedalen diskuterades mer än de flesta andra partiledares framföranden bekräftar, att Åkesson lyckades väl i sin strävan att föra ut Sverigedemokraternas politik.

 Några av SD:arna från Södertälje väntar på färjan i Nynäshamn. Foto: Tommy Hansson

Jimmie Åkesson inledde med en svidande kritik riktad mot oppositionsledaren Stefan Löfven (S), som i sitt tal påtalat nödvändigheten av att bekämpa vad han kallade ”fascism och rasism”.

”Kladda inte ditt kladdiga kladd” ”Men sen kunde han inte hålla balansen, den gode Löfven”, konstaterade Åkesson, ”när han mot slutet av sitt tal blandade in Sverigedemokraterna i detta, genom att kalla oss ’rasister’. Vet du, Stefan Löfven, över huvud taget vad rasism är, vad verklig rasism har inneburit för människor världen över genom historien?”   

Jimmie Åkesson blottlade här den himmelsskriande skillnaden mellan den ”rasism” som dagligdags nämns i den politiska diskursen här hemma och den reella rasismen, det vill säga det synsätt och den grymma praktik som rådde i exempelvis Nazityskland på 1930- och 1940-talen och i Sydafrika under apartheidtiden 1948-90 och som alltjämt härskar i vissa delar av världen. Den rasism som förvisso finns i Sverige är till allra största delen importerad, vilket framgår av exemplet med den utbredda antisemitismen i Malmö, som till helt övervägande del utövas av inflyttade muslimer/araber.

      

På övre bilden syns Tommy Blomqvist, Joachim Hagström och Kjell Bohman i samspråk med riksombudsmannen Michael Rubbestad.
Därunder några av SDs skyltar i anslutning till Almedals-scenen. Foto: Tommy Hansson

Den så kallade rasism som exempelvis Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Erik Ullenhag och Expo regelmässigt utgjuter sig om kan på goda grunder anses vara en konstruktion, en artificiell skapelse som uppfunnits för att etablerade politiker och media skall kunna känna sig goda och fina, samtidigt som de kan klämma åt politiska meningsmotståndare genom att förse dem med rasiststämpeln.   

Åkesson svarade i sammanhanget för ett retoriskt uttryck som har goda förutsättningar att bli en klassiker:

Kladda inte ditt kladdiga kladd på historiens hjältar och deras mod. Genom fega påhopp på oss för att du saknar riktiga argument. Sluta använda andra människors lidanden för att motivera en invandringspolitik i Sverige som har gått alldeles galet.

 SD-veteranen Jens Leandersson från Skåne bekantar sig med Södertäljes SD-grupp utanför presstältet. Foto: Tommy Hansson

Långt ifrån att vara ”rasism”, menade Åkesson, är Sverigedemokraternas immigrationspolitik ett uttryck för medmänsklighet. Han travesterade så Alfred Tennysons bekanta dikt Nyårsklockan:  ”Ring in förnuft och ansvar, ring ut de gamla trötta partierna.”

Unikt effektiv kampanj Valet till Europarlamentet den 25 maj bekräftade, menade Jimmie Åkesson, att Sverigedemokraterna kommit för att stanna i den svenska politikens finrum. Närmare 10 procent av rösterna överträffade Åkessons och många andra sverigedemokraters förväntningar.

SD svarade också under valkampanjen för det säkerligen allra mest uppmärksammade inslaget med en affisch i Stockholms tunnelbana med texten: ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator.” En unikt effektiv kampanjslogan, raljerade SD-ledaren:

Och vips så fanns inte det problemet längre. Det fanns över huvud taget inget organiserat tiggeri, hävdade nu alla. Även de som tidigare sagt sig vilja bekämpa det. Vi lyckades alltså avskaffa ett stort samhällsproblem bara genom att sätta upp en affisch. Vi måste vara Sveriges, ja, kanske världens mest effektiva parti. Visst är det härligt?

       

Grillning på engångsgrillar i Kneippbyn. Foto: Tommy Hansson

Därefter kom Åkesson in på oron i vår omvärld, icke minst med hänsyn till Rysslands agerande i östra Ukraina och Krim och det utsatta geopolitiska läge detta kan leda till för svenskt vidkommande.  ”Vi behöver stärka vår försvarsförmåga”, fastslog Jimmie och uppgraderade detta till ett ”nationellt existensförsvar”. I dag är som bekant SD det enda riksdagsparti som på allvar vill stärka det militära försvaret.

Även de blodiga konflikterna i Syrien och Irak kom upp på dagordningen under Jimmies tal. Den senare nämnde att han och några partikolleger för en tid sedan besökte ett flyktingläger i Jordanien med nära 100 000 flyktingar. Åkesson:  ”Flyktingpolitik handlar om att hjälpa. Om att hjälpa så många nödställda människor som möjligt.”   

 Östersjöns vatten kluckande mot stranden i Kneippbyn. Långt bort i fjärran skymtar Visby hamn. Foto: Tommy Hansson

Det gör man inte, underströk Jimmie Åkesson, genom att ge så många personer som möjligt permanent uppehållstillstånd:

Vi hjälper mycket få av världens nu över 50 miljoner flyktingar genom invandring till Sverige. Även om vi redan har EU:s mest extrema politik på invandringsområdet…inte per invånare, utan i reella tal – före Tyskland, före Frankrike.

Desinformationsminister Erik ”Bagdad Bob” Ullenhag Våra makthavare drar sig inte ens för att ljuga och förfalska när de till varje pris skall leda i bevis att den extrema svenska immigrationspolitiken inte bara är unikt fin och god utan jämväl ekonomiskt lönande.

Ett beryktat exempel på detta stod Sandvikens kommun för i en rapport där det hävdades, att kommunen gått med en halv miljard kronor i vinst på invandringen. Det var bara det att man valt att bortse från 70 procent av de offentliga utgifterna och att man även i övrigt räknat alldeles uppåt väggarna.

 SÄPO fanns givetvis på plats när Jimmie Åkesson mötte pressen på Almedals-scenen. Foto: Tommy Hansson

”En som snabbt var ute för att vinna poäng på detta”, påminde Åkesson, ”var Sveriges egen Bagdad Bob, desinformationsminister Erik Ullenhag.”  Ullenhag skrev på Twitter: ”Sandviken påminner om att vi också blir rikare genom öppenhet.” Om det verkligen vore så fanns det ju inga som helst skäl för Södertälje kommun att ständigt kräva mer pengar av regeringen för att kunna ta emot den allt stridare strömmen av Syrien-migranter, eller för ett ökande antal kommuner att vägra ta emot fler flyktingar.

Ty varför begära mer pengar eller sätta sig på tvären och vägra ta emot fler för att klara av något som är så oerhört lönande?

Utanförskap och pensionärsskatt Sanningen är ju, att svensk immigrationspolitik under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar medfört ett accelererande utanförskap för allt fler människor i allt fler områden. Samtidigt som statsminister Reinfeldts med den drucknes envishet hänger sig fast vid det politiskt korrekta mantrat ”Invandring berikar” och hävdar, att alla som ifrågasätter detta är rasister.

       

På den övre bilden ett opinionsmöte i centrala Visby för mänskliga rättigheter i kommunistdiktaturens Kina.
Den undre bilder visar Falun-gong-utövare i Almedalen. Foto: Tommy Hansson

Jimmie Åkesson hänvisade i sitt tal till en rapport av Tino Sanandaji vilken enligt före detta folkpartisten Mauricio Rojas påvisar att: ”Folkpartiets och borgerlighetens misslyckande med att vända den utveckling som dömer allt fler nya och gamla svenskar till ett liv i utanförskap.”   

Antalet utanförskapsområden har ökat dramatiskt under perioden 2006-2012 och antalet personer som levde i dessa 2012 var 566 000, vilket innebär en ökning med 16 procent under sexårsperioden.  ”Vi tror på sammanhållning”, inskärpte Jimmie Åkesson, ”inte splittring, segregation och utanförskap.”   

Slutligen, men definitivt  inte minst viktigt, tog Åkesson upp pensionärernas svåra lott på temat: ”Blott Sverige straffbeskattning av pensionärer har.” Åkesson klargjorde detta på följande sätt genom att fortsätta travestera vår nationalskald Verner von Heidenstam:    ”Pensionärsskatten är en styggelse, en skamfläck på vårt stolta välfärdssamhälles baner.”

 Tommy Blomqvist försöker mata en kaja på Max hamburgerrestaurang i Visby. Ryggarna tillhör Ingrid Hult och Beata Kuniewicz. Foto: Tommy Hansson

 

Alltfler sneglar åt SD-hållet

Nya positiva besked om SDs stöd i väljarkåren. Åkesson har all anledning höja sitt glas!

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2389026&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Enligt en opinionsmätning företagen av Novus/TV4 vill 24 procent av väljarna se Sverigedemokraterna som samarbetsparti i en kommande svensk regering. Var femte alliansröstare jämfört med var tionde rödgrön sympatisör förordar enligt undersökningen samverkan med SD. Länken ovan går till ett nyhetsinslag i TV4 om detta.

Undersökningen visar att det, utöver SDs kärnväljare, finns ett betydande antal svenskar som sneglar åt det sverigedemokratiska hållet. Dessa köper inte greuelpropagandan om SD som ett främlingsfientligt så kallat enfrågeparti. Tidigare undersökningar har visat att en majoritet anser att SD är det parti som har bäst invandringspolitik.

Givetvis innebär alltfler problem som kan relateras till Sveriges så kallade  generösa immigrationspolitik att SD får ett ökat gehör för sin hållning i invandrarfrågan. Allt färre imponeras av Reinfeldts, Ullenhags och Billströms stående mantra om att ”invandring berikar” och att bilbränder och upplopp i Husby och andra förorter utgör ”integrationsutmaningar”. När SD dessutom visar att partiets politik omspänner fler frågor än så får partiet stadigt ökade sympatier.

Jimmie Åkesson meddelade exempelvis i en debattartikel i Aftonbladet den 1 juli att SD som valfråga kommer att driva rätten till heltidsanställning för alla kvinnor, då detta anges kunna attrahera kvinnliga väljare. Åkesson menar att deltidsanställningar missbrukas inom den offentliga sektorn och att det är bra för samhället om fler får jobba heltid.

Är det Palme-politik snarare än folkhemsstuk SD nu förordar med förslaget om ”rätt till heltid”?

Kritiker har pekat på att förslaget påminner mer om Palme-politik än den av SD eljest omhuldade ”folkhemsmodellen”, och något ligger säkerligen i detta. Det förefaller dock osannolikt att personer som i övrigt är disponerade att rösta på/sympatisera med SD skulle låta sig avskräckas av detta, förutsatt att partiet håller fast vid sin restriktiva invandringspolitik och omhuldande av lag och ordning.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17049676.ab#xtor=AD-500-%5Baftonbladet%5D-%5Bopinion_brannpunkt_section-content%5D-%5BTextlank%5D-%5Bsvd%5D-%5B%5D-%5BSvD%5D

Åkesson förutskickar att förslaget kommer att inlemmas redan i SDs riksdagsgrupps förslag till höstbudget. Finansieringen är tänkt att ske genom statliga anslag i storleksordningen 5-6 miljarder till kommuner och landsting.

Gunnarsson, trippelpudeln och somalierna

Gunnarsson tvingades till en trippelpudel efter hot om avsked. 

En trippelpudel. Så kan man väl närmast beskriva tenniskommentatorn Janne Gunnarssons ursäkt efter ett omdiskuterat inlägg, där den forne tennisstjärnan gjorde en jämförelse mellan kostnaden för den svenska invandringspolitiken och stora svenska idrottsevenemang. Bakgrunden var ett regeringsuttalande om att det framdeles inte skulle finnas pengar för stortävlingar i Sverige.

Pengarna räcker inte när  vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag!!!Puh.

Så långt Janne Gunnarsson. Det krävs inget övermått av fantasi för att föreställa sig de reaktioner som skulle komma på ett sådant frankt debattinlägg. Sveriges televisions sportschef Per Yng reagerade med ryggmärgen och uttalade sig på följande gråtmilda sätt:

Det är helt oacceptabelt att uttrycka sig på det viset. Just att ställa en av de svagaste grupperna vi har i det här samhället mot stora idrottsevenemang, det är en jämförelse som inte låter sig göras över huvud taget.

http://www.resume.se/nyheter/media/2012/07/04/svt-expert-upplaxad-efter-utspel-om-somalier/

Efter några dagars funderande kom Yng fram till att Gunnarsson, som även arbetar som radioreporter på Radio Kronoberg, ändå inte skulle behöva få sparken från sitt jobb som expertkommentator på SVT. Gunnarsson hade då tagit bort sitt inlägg från sin blogg samt även emfatiskt bett om ursäkt:

Jag vill be alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt verkligt omdömeslösa inlägg.

Janne Gunnarsson är född i blekingska Olofström 1962 och var under 1980- och 1990-talen en av Sveriges bättre tennisspelare. Som bäst var han (1985) 25e-rankad i världen. Han vann bland annat en ATP-turnering i Wien, nådde semifinal i Australian Open samt kvartsfinal i US Open. Han var också en viktig länk i det framgångsrika svenska Davis Cup-laget. Han lade den aktiva banan på hyllan 1994 och enrollerades så småningom som en mycket sakkunnig och respekterad expertkommentator på SVT. Han är alltjämt aktiv på veterantouren.

Janne Gunnarsson är en typisk sportmänniska. Ett avskedande från SVT skulle ha inneburit en personlig tragedi som han  uppenbarligen ville förekomma genom sina svassande pudelkommentarer. Största felet är dock långt ifrån Gunnarssons. Hans reaktion är helt förståelig om än inte särskilt heroisk. Det allt överskuggande problemet är i stället diktaten från den politiska korrektheten, som ligger som en våt filt över den offentliga diskussionen i det här landet – och andra länder – sedan långliga tider.

 Svensk invandringspolitik kostar samhället miljarder och åter miljarder.

Svensk invandringspolitik tillhör de ämnen som är tabubelagda. Etablerade politiker och tyckare slår knut på sig själva för att icke  framstå som ”rasister” eller ”främlingsfientliga”. Det stora undantaget är Sverigedemokraterna, vilka inte tvekar att kalla saker vid deras rätta namn.

Janne Gunnarsson var naturligtvis helt i sin fulla rätt att uttrycka sin mening och även att ”ställa mot varandra” kostnaden för socialbidrag till somaliska immigranter – en av de minst produktiva invandrargrupperna i Sverige – och kostnaderna för stora idrottsevenemang. Det är inte det minsta rasistiskt att göra så – tvärtom tyder det på ett välutvecklat sinne för svenska samhällsrealiteter.

Per Yngs snyftande är bara beklämmande. Somalier, liksom alla andra som uppehåller sig i landet illegalt – så kallade papperslösa – åtnjuter i dag samma och i många fall bättre förmåner än exempelvis svenskfödda pensionärer, vilka under hela sitt liv arbetat och betalat skatt för att bygga upp vårt samhälle. Talet om ”svaghet” respektive ”utsatthet” är därför våldsamt överdrivet.

Till Janne Gunnarsson vill jag  slutligen  säga: tack för ditt tänkvärda debattinlägg. Det var i högsta grad relevant. Beklagar att du var tvungen att krypa till korset. Jag har samtidigt förståelse för att du mot bakgrund av det rådande debattklimatet ansåg det nödvändigt att göra så.