”Ovetenskapliga” institut bäst på att mäta SD

Resultaten från riksdagsvalet 2014. Diagram: Aftonbladet

Det förekommer som bekant en hel del spekulationer kring risken för olika typer av manipulationer inför valet i Sverige 2018, något vi så klart bör hålla ögon och öron öppna för. Även de olika mätinstitutens roll brukar kannstöpas om i sammanhanget.

Instituten Demoskop, Ipsos, Novus, SIFO och SCB kallas ej sällan ”de tillförlitliga instituten” emedan deras mätningsmodell – man ringer som regel upp slumpvis utvalda personer per telefon – ofta förklaras vara ”statistiskt beprövad”.

Inizio, Sentio och Yougov får däremot tummen ner, eftersom de bygger sin metodik på webbpaneler. ”Jag konstaterar att SD har jämförelsevis mycket höga siffror i just dessa mätningar”, skriver exempelvis signaturen Arnold i ett inlägg den 25 mars i Länstidningen i Södertälje. http://www.lt.se/opinion/insandare/risken-att-valrorelsen-manipuleras-ska-tas-pa-allvar

Låt oss därför se på hur de olika mätinstituten lyckades pricka in Sverigedemokraternas senaste valresultat på 12,86 procent – vilket för två och ett halvt år sedan ansågs vara närmast sensationellt bra – i sista mätningen före valet 2014.

Norska Sentio lyckades bäst med att pricka in SDs valresultat 2014.

Det visar sig då att det i Norge väletablerade Sentio, som alltså tillhör de institut vilka Arnold menar kan ifrågasättas, lyckades överlägset bäst med 12,7 procent i mätningen i september 2014. Dock lyckades Sentio sämre med S och M. http://www.dagensopinion.se/s%C3%A5-tr%C3%A4ffs%C3%A4kert-sentio

Klart sämst avseende SD var de ”vetenskapliga” instituten SCB och Novus, vilka båda förutsåg att SD skulle få 8,1 procent. Således en diskrepans på 4,8 procentenheter jämfört med det faktiska valresultatet. SCBs mätning gjordes dock i maj 2014 och bör därför i ärlighetens namn jämföras med resultatet i valet till Europaparlamentet, som gav SD 9,7 procent. De övriga av de institut som brukar anses tillförlitliga lyckades endast marginellt bättre. https://sv.wikipedia.org/wiki/Europaparlamentsvalet_i_Sverige_2014

En svaghet när det gäller de ”respekterade” och ”vetenskapliga” institut vilka bygger sina uppskattningar på telefonintervjuer är, att det kan förekomma betydande bortfall av de tilltänkta intervjuoffren vilket minskar den påstådda tillförlitligheten avsevärt. Därtill kan man nog förutsätta att det känns tryggare att ange verkliga partipreferenser på webben jämfört med det mera direkta tilltalet per telefon; ”skämmighetsfaktorn” torde alltjämt vara påtaglig när det gäller SD.

Tittar vi på hur det gick att förutspå de senaste valresultaten överlag visar statistiken, att United Minds – som slutade med sin väljarbarometer i mars 2015 på grund av dålig lönsamhet – var bäst på med en genomsnittlig  avvikelse om 0,59 procent, vilket var bättre än SVTs vallokalsundersökningar på andra plats som hade en avvikelse på 0,70 procent. http://dagensopinion.se/united-minds-skrotar-v%C3%A4ljarbarometer

SD-kampanj på Gågatan i Södertälje i maj 2014 inför valet till Europaparlamentet (EP). Från vänster bloggaren, Kristina Winberg, Peter Lundgren, Tommy Blomqvist och Berndt Petersson Sollenstedt. Kristina och Peter invaldes i sedan i EP. Foto: SD Södertälje

United Minds använde sig händelsevis av samma metod som de institut vilka Arnold anser vara minst tillförlitliga, det vill säga en självvald webbpanel.

Jag föredrar mot den här bakgrunden att ta signaturen Arnolds med fleras kannstöperier om de olika mätinstitutens tillförlitlighet med en rejäl nypa salt. Mitt eget parti, SD, fick vid Sentios senaste mätning för övrigt 26,0 procent och blev största parti. Detta ger sannolikt en antydan om hur det kommer att gå för vårt parti i september 2018. http://avpixlat.info/2017/03/17/sentio-mars-3/

 Fotnot: Texten är en något utökad och delvis reviderad samt med bilder och länkar försedd version av ett inlägg som var infört i Länstidningen, Södertälje den 28 mars 2017.

Invandringen viktigaste frågan – svenska medier mest vänstervridna

http://www.dn.se/nyheter/politik/invandring-den-viktigaste-fragan-for-valjarna/

Enligt en undersökning i regi av Dagens Nyheter/Ipsos publicerad den 8 februari har invandringsfrågan seglat upp som det absolut viktigaste politiska spörsmålet för svenskarna. Det tycker enligt undersökningen 40 procent av de tillfrågade. Samtidigt menar 21 procent att Sverigedemokraterna har den bästa immigrationspolitiken. Se figuren samt länken till artikel i Dagens Nyheter överst på sidan.

Sajten Status.st, som för statistik över SD-sympatier, anger dessutom att ”endast 1 % är oroliga för främlingsfientlighet” och hänvisar till en länk i ämnet. När man klickar på länken i fråga möts man dock av meddelandet, att sidan ej kan hittas. Tolka det hur ni vill, kära läsare! Tillägg den 15 februari: länken fungerar nu! http://status.st/

Invandringen är i dag enligt Ipsos den överlägset viktigaste frågan för de svenska väljarna. Dubbelt så många tycker så jämfört med den mätning som Ipsos utförde i juni 2015. Övriga för väljarna viktiga frågor hamnar i bakvattnet jämfört med invandringen – närmast efter i rangordning kommer  skola/utbildning med 18 procent.

För den som är medveten om det sätt på vilket invandringen till Sverige metamorfoserats bara under det senaste året – 160 000 personer sökte asyl i Sverige under 2015 varav flest från Syrien, Afghanistan och Irak – kommer Ipsos siffror minst av allt som någon överraskning. Särskilt inte i ljuset av nyheter om invandrarrelaterade mord, massvåldtäkter, massiva kvinnokränkningar samt bajsande och onanerande i offentliga badhus.

”Det är den största förändringen för en enskild sakfråga som vi någonsin sett i våra mätningar”, citeras Ipsos Johanna Laurin Gulled i DN-artikeln.

Svenska media upplevs som mest vänstervridna.

Ungefär samtidigt med att resultatet från DN/Ipsos-mätningen offentliggjordes, publicerades resultatet av en opinionsundersökning signerad YouGov vilken visade att svenskarna upplever att deras media är mest vänstervinklade av samtliga de sju länder som undersökts. 8300 personer i EU-länderna Sverige, Frankrike, Tyskland, Danmark, Finland, Norge och Storbritannien hade tillfrågats om sin syn på medias politisering. Mest högervridna media har, om vi får tro undersökningen, Finland.

Intervjupersonerna hade tillfrågats vad de anser om rapporteringen avseende flyktingar/invandrare, brottslighet, ekonomi, hälsa och bostäder. Mest vänstervridning upplevde tillfrågade svenskar att det fanns inom området flyktingar/invandring. Några som är förvånade? http://www.europaportalen.se/2016/02/yougov-svensk-media-mest-vanstervinklad

Inte kan det vara särskilt många som tappar hakorna i alla fall. Det faktum att journalistkåren på SVT till 52 procent sympatiserar med femprocentspartiet MP samt sammanlagt 83 procent med MP, S och V borgar inte precis för några excesser i saklighet och opartiskhet, och ungefär så har det sett ut det senaste halvseklet. Något mer storstilat försök till hjärtvätt av ett helt folk i den demokratiska västvärlden har åtminstone jag svårt att föreställa mig.

                Så här vinklar LT om asylmotståndet i Nykvarn. Foto: Tommy Hansson

I dagens upplaga av min lokatidning, Länstidningen i Södertälje, fanns ett skolexempel på hur det kan gå till när vänstermedia skall spegla flykting- och immigrationsfrågor. Vår lilla grannkommun Nykvarn börjar nu dra öronen åt sig och anser att måttet snart är rågat. ”Kommer för många för fort”, citeras således kommunalrådet Bob Wållberg från det styrande Nykvarnspartiet.

LT återger i texten på ett troligen sannfärdigt sätt den Nykvarns-opinion som finns mot asylinvasionen. Det sätt på vilken nyheten presenteras är dock intressant. På första sidan avbildas Wållberg, med en tegelstensmur som bakgrund, med ett bistert ansiktsuttryck som kan föra tankarna till en tysk lägerkommendant under Andra världskriget.

På uppslaget inne i tidningen intervjuas förutom Wållberg några personer om inflödet till den lilla kommunen om 10 000 invånare – några är för, några emot som kunde förväntas. Det jättestora foto som upptar en större del av uppslaget avbildar emellertid en kvinna som är mycket positiv till inflödet.

YouGovs siffror tyder på att majoriteten av svenska folket äntligen har genomskådat den blatanta vänsterpolitiseringen och börjar räta på ryggarna. Det är självfallet också därför alternativa media, vilka etablissemangsmedia alltmer desperat refererar till såsom ”hatsajter”, börjar ta över som nyhets- och faktakällor.

 

 

Invandring viktigast – då går SD i topp

Det extrema inflödet av asylsökande av olika slag spelar en allt större roll i svensk politik. Bild: Dan Park

http://www.dn.se/nyheter/sverige/invandring-den-viktigaste-fragan-for-valjarna-1/

Ovanstående länk redovisar en undersökning som nyligen utförts av Dagens Nyheter/Ipsos och som visar, att invandring/flyktingmottagande är den allra viktigaste frågan för hela 46 procent av väljarna. Långt efter kommer skola med 7 procent och arbetslösheten med 6 procent.

Mot den bakgrunden ter det sig helt logiskt att Sverigedemokraterna (SD) noteras för mycket bra siffror i såväl Nyheter idag/Sentios samt Aftonbladet/Inizios januarimätningar och att regeringsbärande S och MP inte har särskilt mycket att glädja sig åt.

Trots en liten tillbakagång om 1,1 procentenheter jämfört med decembermätningen förblir SD största parti hos Nyheter idag/Sentio med 25,5 procents väljarstöd. Största ökningen står Moderaterna för med 20,1 procent, en ökning med 2,3 procentenheter. Socialdemokraterna backar med 0,5 procentenheter ner till 23,0 procent.

Dessa tre partier står helt i särklass i dagens svenska partipolitik. I övrigt noteras bra resultat för Centerpartiet med 7,9 procent, upp med 0,6 procentenheter, oförändrat för V som får 6,9 procent samt en liten nedgång för Miljöpartiet som landar på 5,3 procent. Såväl Liberalerna (3,4 procent) som Kristdemokraterna (2,8 procent) skulle förpassas ur riksdagen om det vore val i dag. Feministiskt initiativ får en procentenhet bättre resultat än KD med 2,9 procent.

Undersökningen genomfördes 7-13 januari med hjälp av 1008 personer ur en webbpanel, således innan utrikesminister Margot Wallströms vidlyftiga bostadsmygel avslöjades.

 Grattis till uppgången, M – dock fortfarande dryga 5 procentenheter upp till landets största parti i Sentio-mätningen.

Eljest tycker jag det är underbart kul att uppstickande alternativmediet Nyheter idag – som för övrigt ägs av en piratpartist – med Chang Frick vid rodret mer och mer nämns i de större sammanhangen. Mainstreammedia känner sig uppenbart hotade, så till den grad att Aftonbladets notoriske vänsterdemagog Martin Aagård flaggar för lagstiftning i syfte att komma åt uppstickaren:

http://nyheteridag.se/efter-dn-avslojandet-nu-flaggar-aftonbladets-aagard-for-lagstiftning-mot-nyheter-idag/

I Aftonbladet/Inizios mätning ser opinionsbilden något annorlunda ut:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22117739.ab

Också här får SD höga siffror och ligger kvar på 22,2 procent jämfört med Inizios decemberundersökning. Därmed är SD näst största parti efter S med 23,2 procent. Trea är Moderaterna på 21.3 procent, en tillbakagång om 1,4 procentenheter. Centern kan glädjas åt sitt bästa resultat sedan valet i september 2014 med 8,8 procent, och även Vänsterpartiet går bra med 8,0 procent.

 Miljöpartiets politik tilltalar allt färre svenskar. Men en ryss myser åt partiets försvarskoncept…

Mindre angenäm ter sig den partipolitiska verkligheten för regeringsbärande Miljöpartiet, som tvingas notera sitt sämsta resultat i en opinionsmätning sedan valet med blott 4,6 procent. Hos Aftonbladet/Inizio hamnar L och KD båda ovanför det magiska fyraprocentstrecket.

Undersökningen genomfördes 12-19 januari med hjälp av närmare 2500 personer.

Tillägg: Sedan detta skrevs har Sverigedemokraterna noterats för all time high, det vill säga bästa resultatet någonsin i någon mätning, med 28,8 procent i Metro/Yougovs januariundersökning. S och M är rejält distanserade.

Och som framgår av bild och stapeldiagram nedan klarar sig MP nätt och jämnt över riksdagsspärren.

Mitt råd till Jimmie: låt det värka ut!

 Jimmie Åkesson håller torgmöte i Södertälje den 4 september 2014. Foto: Sven Pernils

Det går bra för Sverigedemokraterna. Alldeles förbannat bra till och med.

Det opinionsinstut som kom närmast valresultatet, norska Sentio, ger i sin mätning för oktober SD 16,7 procent vilket är en uppgång med 4,0 procentenheter. Andra mätningar avseende samma tid resulterar i 13,3 procent (Demoskop), 13,2 procent (Novus) och 12,4 procent (Ipsos). Så allt borde vara frid och fröjd på SD-fronten, eller hur?

Tyvärr kan så inte riktigt sägas vara fallet. I dag nås vi nämligen av det tunga beskedet, att SD-ledaren Jimmie Åkesson tvingas ta sjukledigt på obestämd tid på grund av utmattningssyndrom, populärt kallat ”utbrändhet”. Jimmie förklarar på sin Facebook-sida att han inte har något annat val än att sjukskriva sig och prioritera hälsa och familj.

Åkesson avslutar:

Jag tackar för er förståelse och ser fram emot att kunna komma tillbaka, starkare och mer taggad än någonsin.

Jimmies meddelande resulterade i tusentals gillanden och lyckönskningar på Facebook. Och, vilket naturligtvis är föga sensationellt, ett fåtal uttryck för ”det fina hatet”. En kommentator skrev exempelvis: ”Hoppas du blir påkörd.”

PK-medias gullegris, förmente komikern Özz Nujen med kurdiskt ursprung, näthatade SD-ledaren på följande sätt: ”Tar på krafterna att vara rasist och paranoid, ju.” Hatsajten Slutpixlat deklarerade för sin del att Åkesson tvingats sjukskriva sig på grund av ”excessiv rasism”. En notorisk representant för den depraverade lattevänstern som vidare hånat Åkesson är Aftonbladets Fredrik Virtanen.

 Förmente komikern Özz Nujen.

Mer om reaktionerna på Åkessons sjukskrivning i allmänhet och Nujens reaktion i synnerhet här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19713267.ab

Det finns emellertid meningsmotståndare som uttryckt sympatier för Åkesson i anledning av dennes sjukskrivning. En av dessa är Patrik Lundberg, den koreanskfödde skribenten och PK-aktivisten som lyckades få bort den glade kinamannen från Fazers rischocklad.

Lundberg, som är bördig från Åkessons hemstad Sölvesborg, har uttryckt sig så här på nätet:

Ni får gärna kritisera Åkessons politik. Men de  som skämtar om sjukdomen utmattningssyndrom kan faktiskt ta och dra åt helvete.

All heder åt Patrik Lundberg – som jag skrev om på följande sätt i ett blogginlägg för något år sedan:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/02/i-huvet-pa-en-pk-aktivist/

Det finns sannolikt ingen annan partiledare i Sverige som betyder lika mycket för sitt parti som Jimmie Åkesson gör för Sverigedemokraterna. Alltid påläst, alltid koncentrerad och alltid lugn och saklig. I mitt tycke är Jimmie ävenledes Sveriges vassaste debattör.

Jag skall vara ärlig nog att tillstå, att jag inte anser att han är världens bästa talare, men icke desto mindre förmår han alltid entusiasmera de partimedlemmar som har förmånen att få lyssna till honom vid något evenemang. ”Jimmies bästa tal någonsin”, är ett omdöme man hör vid så gott som varje Åkesson-tal.

Mitt intryck är att för många väljare ÄR Jimmie Åkesson SD. Just därför är det kanske rentutav av godo att fokus för en tid framöver kommer att sättas på andra partirepresentanter, såsom Mattias Karlsson som tar över partiledarplikterna, och riksdagens andre vice talman Björn Söder. Ty trots alla Jimmies ovedersägliga kvaliteter finns det faktiskt många andra mycket kompetenta SDare.

 Mattias Karlsson  tar över partiledarplikterna.

Utan att göra några som helst anspråk på att veta exakt vad som rör sig i Jimmie Åkessons huvud för ögonblicket, vågar jag ändå påstå att jag vet något om vad det vill säga att gå in i den så kallade väggen. Det var precis vad som drabbade mig för sju-åtta år sedan, låt vara att symptomen inte var exakt desamma som dem Åkesson nu drabbats av. Jag blev i samband med att jag blev av med mitt dåvarande arbete djupt och grundligt deprimerad och tvingades anlita medicinsk hjälp. Jag övervägde allvarligt att göra slut på allting.

Det tog mig gott och väl ett halvår att komma igen efter denna vistelse i helvetet – ja, jag kan inte beskriva mina upplevelser på annat sätt – då inte ens min Gud fanns tillgänglig för mig. En sak står fullständigt klar för mig, och det är att jag inte unnar ens en billig pajas som Özz Nujen och andra hatande och hånfulla halvfigurer det öde som drabbade mig den gången.

Det är också därför jag aldrig kan förstå det oresonliga hat som somliga, oavsett politisk inriktning, vräker ur sig på nätet eller i spalterna. Jag kan inte erinra mig att jag hatat någon enda människa fullt ut, vare sig mobbare, politiska meningsmotståndare, svikare eller flickvänner som dumpat mig. Avsky, förakt, bitterhet, besvikelse, ressentiment i allmänhet – allt detta kan jag känna. Men hat – nej.

Min egen personliga kris medförde i alla fall åtminstone en god sak – jag kom under denna period till klarhet om, att nästa steg i min politiska utvecklingsprocess skulle bli att gå med i SD. Sagt och gjort, och på den vägen är det. Jag kan med gott samvete klart deklarera, att jag aldrig ett ögonblick ångrat det beslutet.

Partipolitiken har förvisso, liksom alla livets innehållsmässiga beståndsdelar, både toppar och vågdalar. Ibland kan jag önska att jag hade haft litet vassare armbågar och litet mindre godtrogenhet i min uppsättning personliga egenskaper. Jag försöker, så gott jag nu kan, kompensera dessa tillkortakommanden med tålamod, livserfarenhet och kanske ett visst mått slughet. Jag kommer  dock aldrig att devalvera min mänsklighet genom att förfalla till hat.

Sentio oktober 2014: SD 16,7 procent.

Jag är glad över att helt sanningsenligt kunna säga, att jag är personligt bekant med Jimmie Åkesson. Vi hade rätt mycket att göra med varandra när jag, i egenskap av chefredaktör på SD-Kuriren, några månader jobbade vid dåvarande rikskansliet på Södermalm i Stockholm inför valet 2010. Ett bestående minne är det offentliga möte vi genomförde tillsammans i Stadsparken i Södertälje i juni sistnämnda år. Jimmie har också varit hemma hos mig på middag tillsammans med andra gäster ett par gånger.

Med ledning av denna personliga bekantskap tror jag mig kunna göra bedömningen att Jimmie – precis som han skriver på Facebook – i sinom tid kommer att vara tillbaka i hetluften med full kraft och minst lika skärpt som tidigare.

Ett avslutande råd jag mot bakgrund av personliga erfarenheter enligt ovan  och i all ödmjukhet gärna vill ge Jimmie Åkesson är detta: låt det ta den tid som krävs. Låt det  värka ut. Läs mycket. Titta på TV. Träffa bara dem du gillar och som du vet gillar dig. Framförallt: umgås med familjen.