Robert Stenkvist orienterade SD-medlemmar i mediehantering.
Den 30 oktober höll SD Stockholms län en synnerligen välbesökt mediaträff. Distriktsordförande Robert Stenkvist gav en orientering om hur vi som representanter för Sverigedemokraterna bör handskas med media. Det är ett ämne som börjar uppmärksammas alltmer inom partiet, och nyligen offentliggjorde SD riks en kommunikationsplan med titeln Vem talar vi till?
Det kan inte råda någon tvekan om att ämnet är högst aktuellt. Partiet växer så det knakar och alltfler nya medlemmar strömmar till i praktiskt taget alla kommuner och landsdelar. Detta sker samtidigt som opinionssiffrorna under senare tid har tett sig allt förmånligare. De senaste mätningarna visar att SD i praktiken är större än Centerpartiet och Kristdemokraterna tillsammans. Som partiordförande Jimmie Åkesson framhåller i förordet till ovannämnda kommunikationsplan:
Hur vi kommunicerar kommer att avgöra hur väl vi lyckas, om vi får uppleva stagnation eller tillsammans nå nya framgångar. Vi måste se över vår självbild, börja arbeta ännu mer professionellt och vinnlägga oss om att vi är överens om vart vi är på väg och hur vi ska ta oss dit.
Jimmie Åkesson, ´papperspolisen Tryggve och en lokal SD-medlem i Partille.
Det var samme Åkesson som för en tid sedan i ett brev till samtliga SD-företrädare i kommuner och landsting framhöll vikten av att partiet håller element såsom rättshaverister, extremister och individer vilka endast är intresserade av att köra sin egen agenda inom partiets ram på betryggande avstånd. Sådana personer uppmanades dessutom självmant lämna partiet på det att de icke må bli uteslutna. Ord i precis rättan tid, enligt min enkla mening!
Ty självklart kan partiet inom sina led icke hysa individer vilka förnekar den oerhört väldokumenterade Förintelsen av judar under Andra världskriget, uttrycker sig hatiskt mot homosexuella eller förnekar kvinnors rättigheter. Detta för att ta några få exempel. Därmed inte sagt att exempelvis samkönade äktenskap, homosexlobbyns oproportionerligt stora makt över media eller radikalfeminismen inte kan problematiseras. Så kan och bör enligt min mening göras när så kan anses påkallat. Det bör dock göras på ett sakligt och anständigt sätt.
Det passar i det här sammanhanget perfekt att komma in på ämnet kaldéiska medlemmar i SD, noga taget dem inom Södertälje-avdelningen. Som bekant innehöll Södertäljes kandidatlista till kommunfullmäktige i valet 2010 flera kaldéiska namn – kaldéer är katoliker med irakisk bakgrund – och ytterligare ett antal nominerades av partiet till kommunala nämnder och styrelser. Det bör här understrykas att dessa personer med ursprung i Mellanöstern själva sökte sig till partiet. I ett läge då det gick trögt att få folk att kandidera till kommunala uppdrag välkomnades kaldéerna med nära nog öppna armar.
Entrén till Södertälje stadshus.
Södertäljeavdelningens inställning var – och är alltjämt – att så länge en person delar Sverigedemokraternas grundläggande värden och värderingar så spelar det ingen roll vilken etnicitet, religionstillhörighet eller för den delen sexuell läggning vederbörande har. Vi menade jämväl att det faktum att de personer vilka sökte sig till oss var kristna och, liksom SD, djupt kritiska till islamismen/jihadismen borde borga för att experimentet – om man kan kalla det så – skulle få en positiv effekt.
Utvecklingen under SDs första år i fullmäktige och nämnder/styrelser i Södertälje syntes också tala för en sådan utveckling. Inga problem av vikt tillstötte under denna tid, möjligen med undantag för att kunskaperna i det svenska språket överlag inte var de allra bästa inom den här gruppen. I stort sett flöt det dock på bra. Problemen började med att kaldéergruppens ”starke man”, bussföraren Nader Helawi, började ställa helt orimliga krav på anställningar och tjänster samt dessutom ertappades med att förfalska reseräkningar.
Han drev därtill olustiga förtalskampanjer mot SD-representanter han ogillade och gjorde stora ansträngningar i syfte att få bort dessa. När det sedan blev klart att hans kristna övertygelse inte spelade någon roll när det gällde äktenskaplig trohet och behandling av egna familjemedlemmar stod det klart att han var just en sådan person som Jimmie Åkesson hänvisade till i sitt medlemsutskick.
Nader Helawi – med egen agenda.
Han hörde helt enkelt inte hemma i SD. När han i massmejl i hätska ordalag började kräva att partiet skulle kasta ut alla homosexuella och därtill gav partiledning, riksombudsmän och andra SDare otryckbara epitet var måttet rågat och ett personärende med uteslutning ur partiet som ofrånkomlig följd var på väg att öppnas. I det läget insåg Helawi vartåt det barkade och utträdde därför själv ur partiet. Därefter har han följts av ett antal kaldéer/irakier vilka nu gått över till Socialdemokraterna.
Bloggaren ”Dissidenten Stenkvist” – som har mycket god insikt i problematiken – har följande att säga om kaldéerna i Södertälje i en nyskriven text:
http://stenkvist.wordpress.com/2012/10/31/historien-om-kaldeerna-och-sd-i-sodertalje/
I Länstidningen den 30 oktober berättade en kort artikel om att ”SD-vildar blir socialdemokrater” och att den så kallade Arbetarekommunens ordförande, riksdagsman Yilmaz Kerimo, välkomnade de forna sverigedemokraterna i partiet. Helawi passade även på att i artikeln hävda att SD är ”rasister” och ”inte står för alla människors lika värde”.
Detta alltså sagt av en person som i mejl till partiledning, riksombudsmän, parlamentariker och distriktsordförande – snart sagt till halva partiet – krävt uteslutning av homosexuella samt i vittnens närvaro upppgivit att han slagit sin hustru! Så mycket för alla människors lika värde. Som alla manipulerande personligheter har Helawi dock en driven förmåga att för en tid – innan bockfoten sticker fram – dupera människor med ett övertygande tonfall och ett tandrikt leende och tycks således ha slagit i sosseledningen i Södertälje att han är den sanne demokraten som blivit ack så illa behandlad av de hemska SDarna.
Sosseledaren Yilmaz Kerimo i Södertälje önskas lycka till…
Nu är i alla fall avhoppen och faktum och så gott som alla kaldéer har lämnat både SD och de kommunala nämnder de ingick i. De kommer att ersättas av intresserade SD-medlemmar. Dock fortsätter de som så kallade vildar i fullmäktige trots att ingen av dessa personer tidigare sagt så mycket som ett knäpp i nämnda församling.
Länstidningen och en del andra media har tagit upp ämnet missnöjda kaldéer i SD Södertälje, och det har ankommit på mig i egenskap av gruppledare att svara på frågor och bemöta de absurt lögnaktiga påståenden/anklagelser Helawi och ett par av hans nickedockor framfört. Den 31 oktober intervjuades jag av TV4s reporter och kommentator Ulf Kristofferson om situationen. Vi samtalade i kanske sju-åtta minuter varav ungefär tio sekunder visades i TV4-nyheterna.
Det som kom med var mitt konstaterande att irakierna, mycket långt ifrån att ha blivit diskriminerade, faktiskt behandlats med rena silkesvantarna och säkerligen bättre än etniskt svenska medlemmar. Detta med tanke på de svårigheter att sätta sig in i svenska politiska och andra traditioner de utan tvivel skulle ställas inför. Vi hyste stor förståelse för dessa svårigheter och ansträngde oss verkligen för att hjälpa dem till rätta.
Den som vill kan ta del av TV4- inslaget via denna länk:
http://www.friatider.se/avhoppade-sd-araber-till-s
Jag kan bara säga att vi i SD Södertälje är glada och lätttade över att slippa det här bråkiga gänget med den bisarre Nader Helawi i spetsen. Och jag önskar sossarna ”lycka till” – det torde de behöva.