Bland dem som skarpt fördömt de palestinaarabiska terroristdåden märks Förenta nationernas (FN) generalsekreterare António Guterres. ”Such acts of violence can not be justified and must be condemned by all”, fastslog Guterres som leder en organisation som vanligen inte har mycket till övers för Israel. https://news.un.org/en/story/2022/03/1115082
Terrorrörelserna Hamas, Hezbollah och Islamic Jihad har, föga oväntat, prisat attackerna.Flera av terroristerna uppges ha sympatiserat med Islamiska staten (IS).
Det av illdåden som skördade flest dödsoffer ägde rum i Ya´bad, en mindre stad belägen i Samarien på den så kallade Västbanken. Det rörde sig om fem personer, varav tre israeler och två ukrainska medborgare. Skytten uppges ha varit en svartklädd man som tros ha jobbat på en byggarbetsplats i närheten av mordplatsen. Han sköts till döds av israelisk polis.
Den israeliske premiärministern Naftali Bennett kommenterade dådet med att ”Israel står inför en ny terrorvåg.” Även Fatahs ledare Mahmoud Abbas sägs ha fördömt dådet. Denne har tidigare tillämpat principen att fördöma palestinaarabisk terrorism på engelska samtidigt som han har hyllat terroristerna på arabiska. Hur det ligger till den här gången vågar jag inte spekulera i.
Tidigare hade en israelisk arab rammat en cyklist med sin bil varvid cyklisten avled. Därefter fortsatte vederbörande med att hugga ihjäl tre personer med kniv utanför ett shoppingcenter. Fem dagar senare mördades två israeler och två poliser av två araber i Hadera i Haifa-distriktet sedan gärningsmannen öppnat eld vid en busshållplats.
Den tredje dödliga attacken under den blodiga veckan ägde rum på en gata i Bnei Brak, en ultra-ortodox stad öster om Tel Aviv med 145 000 invånare och enligt uppgift världens femte mest tätbefolkade stad.
FN-chefen António Guterres uppmanade till ett omedelbart stopp för våldet och uttryckte sina ”heartfelt condolences” till de dödades och skadades familjer.Om den kroniskt Israel-fientliga svenska sosseregeringen beklagat det mot Israel riktade våldet så har det undgått mig.
General (senare president) Dwight D. Eisenhower (till vänster) och president Harry S Truman var två av USAs främsta profiler under det Kalla kriget.
Man kan ofta höra varnande röster i samband med det förhandenvarande ryska angreppskriget mot Ukraina att konflikten skulle kunna leda till vad som kallas ”det tredje världskriget”. Detta är enligt min mening en felaktig terminologi.
Jag instämmer i att Vladimir Putins/Rysslands krig i Ukraina i värsta fall riskerar leda till en världsomspännande konflikt. En sådan borde emellertid som jag ser det kallas Femte världskriget. Jag skall här förklara varför.
Första världskriget (1914-18) inleddes med den serbiske terroristen Gavrilo Princips mord på Österrike-Ungerns storhertig Franz Ferdinand och dennes hustru Sophie von Chotek i Sarajevo den 28 juni 1914. Det slutade med att Tyskland kapitulerade den 11 november 1918.
Med krigets utgång krossades den gamla auktoritära och till stor del militaristiska världsordningen och lades grunden till den moderna världen med dess demokratiska och frihetliga värden. Den största världskonflikten sedan Trettioåriga kriget (1618-48) beräknas ha skördat mellan 8,5 och 16 miljoner människoliv. Gavrilo Princip är för övrigt än i dag nationalhjälte i Serbien.
Andra världskriget (1939-45) inleddes med det nationalsocialistiska Tysklands anfall på Polen den 1 september 1939, vilket möjliggjorts av non-aggressionspakten mellan Sovjetunionen och Tyskland en dryg vecka tidigare. 14 dagar efter Tysklands invasion lade Sovjet beslag på den andra delen av Polen.
Efter betydande inledande framgångar för Nazityskland vände krigslyckan vid Stalingrad 1943. Tyskarna kapitulerade den 7 maj 1945 under det att japanerna skrev under kapitulationsavtalet avseende striderna i Stilla havet den 2 september 1945. Tysklands nederlag möjliggjorde Sovjets överhöghet över Östeuropa minus Finland. Krigets förluster uppgick till omkring 50 miljoner människor.
Kalla kriget (1945-91). Det jag vill kalla Tredje världskriget är synonymt med det Kalla kriget, som utbröt när det Andra världskriget slutade med Josef Stalins Sovjet som ledande makt. 1949 fick det onda sidan förstärkning genom kommunistledaren Mao Tse-tungs seger över nationalisterna i det kinesiska inbördeskriget. Det var också den blodigaste av här beskrivna världskonflikter.
I västvärlden fanns en tendens att överskatta den sovjetiska styrkan, men när det kom till kritan säckade sovjetväldet ihop som en punkterad luftmadrass den 31 december 1991. Om vi räknar ihop dödsoffren för den globala kommunismen i länder som Sovjet, Kina, Kuba, Angola, Nordkorea, Kambodja, Vietnam, Albanien och Östblocket inklusive Rumänien kommer vi upp i kanske 100 miljoner.
Kriget mot islamistisk terrorism (2001-21), Fjärde världskriget enligt mitt sätt att se inleddes med att två passagerarplan, framförda av medlemmar i terrorrörelsen al-Qaida, rammade tvillingtornen i World Trade Center i New York och att ett plöjde in i det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon den 11 september 2001. Ett fjärde plan, troligen ämnat för Vita huset, störtade sedan hjältemodiga passagerare övermannat kaparna.
USAs president George W. Bush svarade med att först invadera Afghanistan och därefter Irak i syfte att slå ut de terroristiska krafterna och oskadliggöra al-Qaida-ledaren Usama bin-Laden. Detta lyckades inte, men bin-Laden kunde spåras upp och elimineras av en amerikansk elitstyrka nära Abbottabad i Pakistan den 2 maj 2011.
Dessförinnan hade Iraks blodige diktator Saddam Hussein infångats och avrättats i Irak den 31 december 2006. Kriget kan sägas ha avslutats med att de sista amerikanska trupperna lämnade Afghanistan den 31 augusti 2021. Dödssiffrorna är osäkra, men de kan sannolikt uppskattas till cirka en miljon. Förutom al-Qaida har Islamiska staten (IS) spelat en betydande roll i denna konflikt – dess ledare al-Qurayshi dödades av amerikanska elitsoldater i Syrien den 3 februari 2022.
Samtliga ovan beskrivna världskonflikter slutade med vad som, något förenklat, kan beskrivas som det godas seger över det onda. Dock med förbehållet att såväl kommunism som islamistisk terrorism alltjämt existerar, även om dessa fenomen vingklippts så pass att de inte längre ställer till lika stora problem som tidigare. Det allra viktigaste är att minnas att demokratin aldrig kan tas för given – kampen fortsätter.
Låt oss dock innerligt hoppas att det inte måste till ett femte världskrig för att säkra dess fortbestånd!
Efter Carl Bildts senaste förlöpningar om Israel höjs det röster för att den förre stats- och utrikesministern skall uteslutas ur Moderaterna. En som krävt just detta är Aron Verständig, ordförande i Judiska centralrådet.
Bild gjorde sig inledningsvis skyldig till den häpnadsväckande utsagan att Israels agerande vid Tempelberget i Jerusalem, där de muslimska helgedomarna al-Aqsa-moskén och Omar-moskén är belägna, är att jämställa med att ”skicka in nazister i Vatikanen.” https://www.expressen.se/nyheter/bildts-svar-anklagas-for-ren-antisemitism/
Jämförelser mellan staten Israels politik och nationalsocialismen anses vara ett säkert tecken på antisemitism. Aron Verständig citeras i Expressen: ”Det är ren och skär antisemitism.” Han menar att Moderaterna nu bör ta tag i problemet Bildt och utesluta honom ur partiet. Samma krav har ställts av Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Stockholm.
Verständig anser vidare: ”Det är förvånande att en tidigare statsminister och utrikesminister ger uttryck för sådana åsikter.” Tyvärr är det emellertid inte alls förvånande att just Carl Bildt gör det, varom mer nedan.
Det skall i ärlighetens namn sägas att Bildt insåg att han gått för långt och erkände att hans formulering nog inte hade varit den allra bästa. Istället tillkännagav Carl Bildt med en överraskande dålig språklig formulering via sitt Twitter-konto som svar till en kritiker: ”Och jag håller med dig om det hade förmodligen varit bättre att det var som om IS hade stormat in St. Peters-kyrkan – eller i viktiga synagogor.”
Att jämföra Israel med den brutala terrorrörelsen Islamiska staten (IS), även kallas Kalifatet – som halshuggit och bränt folk levande – skulle alltså enligt excellensen Bildt vara att föredra framför att jämföra den judiska staten med de tyska nazisterna. Jag överlåter åt mina läsare att avgöra om så verkligen är fallet.
Jag framhöll bland annat: ”Med excellensen Bildt är det nu en gång så att han aldrig förstått det judiska folkets situation och särart.” Följaktligen har han gång efter annan trampat i klaveret då han kommenterat situationen i Mellanöstern eller haft med israeliska befattningshavare att göra.
Detta har bland annat yttrat sig i att han jämfört den islamistiska terrorrörelsen Hamas med den demokratiska oppositionen i Israel samt tryckt på för att östra Jerusalem skall utropas till huvudstad i en palestinaarabisk statsbildning. I samband med den senaste konflikten har Bildt yttermera stött husockuperande palestinaaraber i östra Jerusalem.
Jag jämförde i mitt blogginlägg enligt ovan Bildts bristande förståelse för den judiska synen på Jerusalem som Israels eviga huvudstad med den tragiskt mördade FN-medlaren Folke Bernadotte, vilken i princip hade samma inställning till Jerusalem som Bildt.
Bildts Israel-kritiska och ”Palestina”-vänliga hållning kan spåras tillbaka till hans tid som studentpolitiker. Vid Fria moderata studentförbundets årsmöte i Linköping i november 1971 gick Carl Bildt, Carl Cederschiöld och några till emot förbundets representantskap och insisterade på att ”Israels bildande stod i strid” med palestinaarabernas rättigheter. Och på den vägen är det. Jag tror inte jag begår någon större överdrift om jag gissar att Bildt helst såg att Israel försvann från kartan.
Bildts inställning i Israel-”Palestina”-frågan rimmar väl med hans öppenhet för vänstern i andra frågor. Som medlem i Stockholms studentkårs internationella utskott möjliggjorde han för kårmedlemmarna (däribland denna bloggare, vilken till skillnad från Bildt tog en examen) att skänka pengar till de kommunistiska gerillarörelserna FNL (Viet Cong) i Vietnam och Frelimo i Mocambique. Bildt tillhörde också de studentpolitiker som förordade goda förbindelser med östblocksländer såsom Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.
Det förtjänar slutligen att påpekas att det parti som gått mest i bräschen för stöd till Israel i den pågående konflikten är Sverigedemokraterna; även Kristdemokraterna intar en proisraelisk hållning.
Fotnot: Lars Lundberg (1945-2004) ger i boken Bilder av Bildt (Legus förlag 2004, 187 sidor) en exposé över Carl Bildts liv från tidigt ungdom och framåt.
Stina Svenssons (F!) motion om att göra Göteborg kärnvapenfritt antogs av fullmäktige.
Det meddelas att Göteborg blivit första svenska stad som sagt nej till kärnvapen. Detta kunde ske sedan en majoritet i kommunfullmäktige i Sveriges andra största stad röstat ja till en motion som lagts av Stina Svensson och Teysir Subhi från Feministiskt initiativ (F!). http://proletaren.se/artikel/goteborg-forst-i-sverige-med-ett-nej-till-karnvapen
Det innebär att Göteborg ansluter sig till rörelsen International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN), som finns i 101 länder och 2017 av den norska nobelkommittén tilldelades Nobels fredspris. I Sverige spelar Svenska läkare mot kärnvapen en bärande roll. Rörelsen syftar till att förbjuda kärnvapen, en målsättning som FN har sedan 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/International_Campaign_to_Abolish_Nuclear_Weapons
När det röstades om FN-konventionen om förbud mot kärnvapen 2017 röstade 122 länder för, däribland Sverige. Inga kärnvapenländer deltog i omröstningen. Härefter har dock Sverige intagit en mer skeptisk hållning till konventionen, och enmansutredaren Lars-Erik Lundin rekommenderade att Sverige inte skulle signera eller ratificera överenskommelsen vilket heller inte skett. https://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_konvention_om_k%C3%A4rnvapenf%C3%B6rbud
Att nu Göteborg utnämnt sig till en kärnvapenfri zon betyder i sammanhanget noll och intet. Sverige har inga kärnvapen och planerar mig veterligen inte heller att skaffa sig några, lika litet som våra nordiska grannländer. Vad F! och Göteborgs kommun ägnar sig åt är ren plakatpolitik som saknar all praktisk betydelse.
Jörgen Fogelkou (SD) fick inte gehör för sin motion om att införa språkkrav i äldreomsorgen sedan bland andra M och KD röstat nej i kommunstyrelsen..
När det blir fråga om verkligt väsentliga förslag drar emellertid Göteborg öronen åt sig. Som när Sverigedemokraternas gruppledare Jörgen Fogelklou lade fram en motion om att språkkrav skulle införas inom äldreomsorgen. S och SD stödde detta, men motionen röstades ändå ner i kommunstyrelsen då de så kallade borgerliga partierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna alla sade nej. En företrädare för Vänsterpartiet kallade den socialdemokratiska inställningen ”en brunfärgad ökenvandring”. https://www.dn.se/nyheter/sverige/obegripligt-att-moderaterna-stoppar-sprakkrav-i-valfarden/
Mot ovan refererade bakgrund av höggradigt flummeri i Göteborgs-politiken kan det tyckas märkligt att kommunen i januari 2020 avvisade en miljöpartistisk motion om att införa ”klimatnödläge”. Det räckte inte att endast MP, F! och V röstade ja till förslaget. ”Vi är besvikna på alla andra partier”, kommenterade kommunalrådet och gruppledaren Karin Pleijel (MP) beslutet. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/inget-klimatnodlage-i-goteborg
Att motarbeta islamistiska krafter i Göteborg kan vidare få oönskade konsekvenser för politiker som vågar sig på detta. Det har Socialdemokraternas förra gruppledare Ann-Sofie Hermansson fått erfara. Sedan hon 2018 i egenskap av kommunstyrelsens ordförande avstyrt en planerad debatt med deltagande av enbart islamister utifrån filmen Burka Songs 2.0 väcktes enskilt åtal mot henne för förtal i Göteborgs tingsrätt av två kvinnliga företrädare för den så kallade Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK).
Ann-Sofie Hermansson (S) friades i tingsrätten men sparkades senare som gruppledare av sitt parti.
Prövningarna var dock inte slut för Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson. Efter valet 2018 fick hon sparken av sitt parti som gruppledare i fullmäktige med den officiella motiveringen att hon misskött sitt uppdrag. Alla visste dock att den verkliga anledningen var att hon visat sig vara alltför kritisk mot de muslimska/islamistiska krafterna. Sådant gör man inte ostraffat i muslimtäta Göteborg. Som plåster på såren fick hon en statlig utredartjänst av justitieminister Morgan Johansson.
Göteborg har traditionellt – i alla fall av göteborgarna – kallats ”Sveriges framsida. Frågan är om detta inte borde ändras till ”Sveriges bakgård”. I staden finns ett försvarligt antal utanförskapsområden med skenande brottslighet inklusive mord och skjutningar som knappast står ökända Malmö särskilt mycket efter. Ingen går heller längre säker i centrala Nordstan.
Det förtjänar även påpekas att den hittills ende IS-terroristen med etnisk svensk (och norsk) bakgrund, Michael Skråmo (19185-2019), föddes och växte upp i Bergsjön i Göteborg. https://sv.wikipedia.org/wiki/Michael_Skr%C3%A5mo
Magnus Norell förhöll sig skeptisk till säkerhets- och försvarssamarbete inom ramen för EU. Foto: Tommy Hansson
”Frågan om säkerhetssamarbete inom EU är problematisk eftersom det gäller känslig information”, framhöll den välkände terrorism- och säkerhetsexperten Magnus Norell då han den 30 oktober 2019 talade på temat ”EU, terrorism och säkerhetssamarbeten i Europa” i Södertälje stadshus. Han fortsatte: ”Idén om försvars- och säkerhetssamarbete är dömd att misslyckas, och ju mer ambitiöst det blir desto svårare blir det att genomföra.”
”Många länder är redan med i NATO eller i det NATO-anknutna partnerskapet, det blir kaka på kaka med en EU-anknuten försvarspolitik som inte tillför något nytt”, menade Magnus Norell. Med andra ord: det behövs ingenting utöver NATO-samarbetet. Enligt Norell hade det varit lyckligast om EU hållit fast vid den ursprungliga Kol- och stålunionens grundtanke och begränsat sig till samarbete inom ekonomi och handel.
Magnus Norell, född i Eskilstuna 1958 och filosofie doktor i statsvetenskap, är en av våra mest respekterade forskare och experter avseende frågor som rör terrorism, politiskt våld, demokratifrågor samt säkerhetspolitik i Mellanöstern och Centralasien. Det var därför självklart för denna bloggare att ta del av Norells orientering i hemstaden den 30 oktober 2019.
Norell påpekade att Europa i hög grad påverkas av det som händer i Mellanöstern, exempelvis USAs tillbakadragande från Syrien och IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadis död den 27 oktober. Vidare kan avtalet med NATO-landet Turkiet ställa till med avsevärda problem: ”EU sitter i en rävsax då Turkiets ledare Erdogan kan öppna ventilerna för flyktingar till Europa när han vill.”
Det faktum att Islamiska statens (IS) fysiska så kallade kalifat är ett avslutat kapitel innebär inte att vi kan avskriva IS som ett hot mot vår civilisation. Magnus Norell: ”Alla IS-krigare finns kvar, och ingen skall inbilla mig att Turkiet kommer att ingripa. Det kommer att påverka Europa. Sverige gör ingenting – vi är sämst i klassen.”
Magnus Norell är kritisk till vad han beskriver som amerikanernas reträtt från Mellanöstern: ”När USA lämnar området lämnas fältet fritt för talibanerna och Ryssland. EU har agerat tafatt, och i Sverige använder vi oss inte av de lagliga möjligheter som finns att lagföra IS-återvändare. Vi gör som vi gjorde med de som slogs för SS under Andra världskriget.” (Det vill säga ingenting, bloggarens anmärkning).
Det har talats om att sätta upp en FN-tribunal för att döma IS-terroristerna. Detta skulle, deklarerade Magnus Norell, inte fungera eftersom Ryssland alltid kommer att inlägga ett veto däremot i säkerhetsrådet. ”Ett annat problem gäller IS kvinnor och barn. Det finns inget gemensamt tänk kring detta. EU har till och med svårt att enas om hur bananer och gurkor skall se ut…”
Den så kallade kalifen Abu Bakr al-Baghdadi är död – men IS finns kvar.
Norell har vidare inte mycket till övers för hur USAs president Donald Trump har hanterat situationen i Syrien: ”Det är otroligt illa skött från USAs sida. Absolut ingen som är insatt i problematiken tycker att Trump agerat på rätt sätt. Trump bryr sig inte om utrikespolitik och nu lämnas ett tomrum som fylls av Turkiet och Ryssland, som fattat avtal om Syrien utan att Damaskus tillfrågats.”
Magnus Norell jämförde i sin föreläsning ”rolexshejken” al-Baghdadis frånfälle med al-Qaida-ledaren Usama bin Ladins död. ”Han hade tappat greppet efter kalifatets fall och hans död nu får inga praktiska konsekvenser. Det går inte att få ett stabilt, enat Syrien. Iran och Ryssland är inte intresserade av detta. En konfederativ lösning vore bättre.”
I Norells perspektiv är det inget som sker i Mellanöstern och Nordafrika som stannar där. Det påverkar den övriga världen vare sig man är medveten om det eller inte. ”Det spelar ingen roll om man som Trump säger att ´nu skiter vi i det här.´ Statsbildningar i Mellanöstern är inte som i Europa.” (Undantagandes Israel, bloggarens anmärkning).
Magnus Norell avslutade sin informativa presentation med att inskärpa, att religion och politik med nödvändighet måste skiljas åt: ”Annars går det åt pipsvängen. Det är besvärande med arabiska regimers försök att påverka opinionen i väst genom att finansiera moskébyggen.”
På min fråga om det praktiskt sett är möjligt att skilja religion och politik åt i den heltäckande ideologin islam svarade Norell att det är möjligt: ”Det finns reformvänliga rörelser i den muslimska världen som vill separera religion från politik.” Jag tillåter mig dock att förbli skeptisk.
Så uttryckte sig USAs president vid ett tillfälle när han skulle förklara varför han beslutat att dra tillbaka de amerikanska trupperna från nordöstra Syrien och därmed svika sina allierade i den kurdiska rörelsen. Det är med förlov sagt ett urbota korkat argument. Det är sant att kurderna inte fanns med i Normandie på Dagen D, men det fanns inte heller andra som USA hjälpt – sydkoreanerna, sydvietnameserna, grenadinerna…
Det var den 6 oktober som president Trump deklarerade att han, efter att ha konsulterat Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, beslutat dra tillbaka USAs styrkor om cirka 2000 man från den kurdiskdominerade autonoma regionen Rojava i Syriens nordliga och östliga delar. Dagen efter drog turkarna igång sin nu pågående invasion av området. Trump förutskickade redan i december i fjol att han avsåg dra tillbaka USA-trupperna, vilket fick försvarsminister Jim Mattis att avgå. Sedan hände dock ingenting. https://sv.wikipedia.org/wiki/Rojava
Efter intensiv lobbyverksamhet från den islamistiska Erdogan-regimen vände emellertid den amerikanske presidenten på en femöring och beslöt sig för att göra slag i saken och kalla hem trupperna från det aktuella området. Detta lämnade USAs allierade i de kurdiskdominerade Syrian Democratic Forces (SDF), som bildats av Folkets försvarsstyrkor (YPG) 2015, skyddslösa. https://en.wikipedia.org/wiki/Syrian_Democratic_Forces
Eftersom SDF har visst samröre med den marxistiska PKK-gerillan kan Turkiet inte förväntas lägga fingrarna emellan när det gäller att hantera SDF-styrkorna. Vad som i hög grad främjat USAs intressen i regionen är att SDF visat sig vara den mest effektiva grupperingen när det gällt att bekämpa Islamiska staten (IS) och samtidigt är motståndare till den syriska al-Assad-regimen. Det är känt att USAs stöd för SDF, vilket tog sin början under Obama-administrationen, har förorsakat enorm spänning i umgänget mellan Turkiet och USA; Turkiet är i egenskap av NATO-medlem en historisk allierad till Förenta staterna.
Nu har det tillkännagivits att en fem dygns tillfällig så kallad vapenvila avtalats mellan Turkiet och USA. Erdogan ser dock uppehållet som en ”paus” i striderna, under vilken han hoppas att kurderna skall avväpnas samt utrymma området. Det återstår att se vad detta kommer att resultera i. Trumps försäkran att uppehållet kommer att rädda ”miljontals liv” kan vi saklöst bortse från. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/nan7Bn/eldupphor-i-syrien–for-ett-tillbakadragande-av-trupper
Det finns också en koppling till den judiska staten Israel i den här historien. Michael J. Koplow, som är policy director för Israel Policy Forum i Washington, D. C., menar i en artikel i Jewish Journal den 16 oktober att det kan komma att visa sig att den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu och andra israeliska ledare varit alltför snabba att höja Trump till skyarna som Israels frälsare. Netanyahu försökte i december 2018 få Trump att inse att de amerikanska trupperna borde stanna kvar i Syrien.
Koplow skriver: ”Then as now, the mistake was assuming that Trump had any special affinity for Israel or that Israel would be the sole exception to the iron law of Trump´s fundamentally self-interested and transactional nature.” Presidentens beslut att flytta USAs ambassad från Tel Aviv till Israels huvudstad Jerusalem kostade i Koplows perspektiv USA inte ett dugg.
Turkiska soldater försvarar en position under den pågående invasionen.
Det finns dock, menar Koplow, liten anledning förmoda att Trump skulle få för sig att dumpa Israel på samma sätt som han dumpat kurderna: ”What would make Trump´s move in Syria so worrisome for Israel is not what it signals about direct U. S. action, but how it will impact other regional actors. Trump´s erratic swings and turn-on-a-dime foreign policy, embodied in their purest form by his Syria announcement, have introduced an unprecedented uncertainty into American policy decisions.”
Trovärdigheten och förutsägbarheten, avgörande faktorer i alla internationella relationer, i Förenta staternas utrikespolitik, har försvunnit med Trumps ryckiga agerande i Syrien och lett till att varken vänner eller fiender numera kan lita på honom. Att han tagit initiativet till tämligen begränsade ekonomiska sanktioner mot Turkiet och skrivit ett märkligt brev till Erdogan, där han hoppas på en givande överenskommelse samtidigt som han hotar ödelägga Turkiets ekonomi, lär inte göra situationen mycket bättre.
Michael J. Koplow gör bedömningen att Trumps politik för Israels del medför en ökad risk för en väpnad konflikt med Iran, emedan israelerna inte längre kan lita på att USA förmår avskräcka den totalitära regimen i Teheran från att starta krig med Israel. Detta ökar risken för en förebyggande israelisk attack mot Iran. Det kan också tänkas att de sunnitiska arabstater som närmat sig Israel nu känner sig mer motiverade att närma sig Iran.
”The clear loser in all of this”, konstaterar Koplow, ”will be Israel, not only because it will be alone in countering Iran but because it will also quickly lead to the end of the much heralded but overhyped development of quiet ties between Israel and Gulf states.” Vad som är verkligt oroande är att president Donald Trump tillkännagivit som sin föresats att helt lämna Mellanöstern åt sitt öde.
Det amerikanska representanthuset har med röstsiffrorna 354-60 fördömt presidentens beslut att kalla hem trupperna från nordöstra Syrien. 129 republikaner röstade för ett fördömande. Detta rubbar inte Donald Trump, som kallat sitt eget beslut ”briljant”: ”Våra soldater har lämnat platsen, våra soldater är helt säkra, om Turkiet går in i Syrien är det upp till Turkiet och Syrien att lösa situationen, inte Turkiet och USA som en massa korkade personer vill att ni ska tro.”https://www.svt.se/nyheter/utrikes/usa-s-kongress-fordomer-trumps-syrienbeslut
Som Trump-anhängare bjuder det mig emot att skriva detta, men den mest korkade personen i sammanhanget är president Trump själv som vägrar inse att USA i egenskap av världens ledande demokrati har ett särskilt ansvar att försvara demokratiska och frihetliga värderingar på ett globalt plan. Att överge nära allierade är heller aldrig en god idé.
Den kurdiska politikern Hevrin Khalaf har mördats av turkisktrogna trupper.
Trump får dock dela på dumstruten med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan som med sin aggression i Syrien kastar hela Mellanöstern-regionen in i ett ytterst osäkert läge. Simon Tisdall, kolumnist i den brittiska vänstertidningen The Guardian, framhåller den 15 oktober att Erdogans dagar borde vara räknade och skriver:
Turkey´s ill-considered invasion is a by-product of Erdogan´s dictatorial behaviour. Like Donald Trump, he trusted his gut, not seasoned advisers. Now Syrians, mostly Kurds, are paying the price. All Western leaders share some blame here. They have long known Erdogan for what he is – yet for reasons of realpolitik they looked the other way.” https://www.theguardian.com/commentisfree/2019/oct/15/erdogan-syria-turkey-democracy-dictatorship
Trump och Erdogan tycks uppskatta varandras sällskap – i alla fall på den här bilden.
Donald Trumps beslut att överge sina kurdiska allierade i norra Syrien måste utan tvekan betecknas som den amerikanske presidentens värsta blunder hittills. Trump drar undan mattan för de lojala allierade i organisationen YPG som spelat en betydelsefull roll i kampen mot IS-terroristerna. Det kan få oöverskådliga konsekvenser. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-50017839
USAs truppnärvaro i den aktuella delen av Syrien har varit tämligen blygsam. Av 2000 soldater i Syrien har endast cirka 200 funnits på plats i den till Turkiet angränsande nordöstra delen av landet. Dessa soldater har varit icke-stridande men uppges ha spelat en avgörande roll i att koordinera kampen mot de barbariska IS-terroristerna.
När den amerikanska närvaron, icke minst i formen av flygstyrkor, nu avslutats har turkarna fria händer att göra som de behagar i området. Ursäkten att kurderna skulle vara lierade med den marxistiska terrorrörelsen PKK är bara en propagandalögn – det finns inga trovärdiga belägg för att YPG skulle samarbeta med PKK. Däremot har man haft nära förbindelser till USA.
Turkiets islamistiske president Recep Tayyip Erdogan hoppas nu kunna lägga beslag på en 30 kilometer bred zon längs den syriska gränsen. Han har även tillkännagivit planer på att låta tre miljoner sunnimuslimska syriska flyktingar bosätta sig i området. Om detta sker kommer kurderna med all sannolikhet att jagas iväg och bli av med hus och hem.
En annan konsekvens är att kurderna nu knappast kan fortsätta kontrollera de läger där tillfångatagna IS-terrorister uppehåller sig. Detta innebär att i värsta fall tiotusentals blodtörstiga islamister kan komma på fri fot med mycket otrevliga konsekvenser för ej endast Syrien och Irak utan också för Europa. Det rapporteras redan att IS-fångar gjort myteri i al-Hol-lägret och företagit utbrytningsförsök.
Al-Hol-lägret i norra Syrien.
Inte bara Erdogan utan också Vladimir Putin applåderar USAs beslut, eftersom han nu får förnyade möjligheter att ge Syriens diktator Bashar al-Assad en hjälpande hand och skaffa Ryssland ett ökat inflytande i Mellanöstern på kuppen.
Sedan Turkiet invaderat nordöstra Syrien och drivit 100 000-tals människor på flykt har Trump-administrationen desperat sökt rättfärdiga sitt handlande. Utrikesminister Mike Pompeo har försäkrat omvärlden att USA inte alls givit turkarna grönt ljus i norra Syrien, något som motsägs av verkligheten. Trump själv har avlevererat en ström av motstridiga tweet och sägs ha givit den amerikanske finansministern Steven Mnuchin klartecken att genomföra ekonomiska sanktioner mot Erdogan-regimen. https://www.expressen.se/nyheter/usas-hot-mot-turkiet-avbryt/
Vad som förefaller uppenbart är att USAs utrikespolitik för närvarande ligger i spillror. Trump tycks inte längre ha kvar några nära medarbetare som har integritet nog att våga säga emot sin chef, vilket i och för sig kan ses som förståeligt – om detta skulle ske löper de stor risk att bli avskedade eller tvingas bort från sina poster, vilket den förre nationelle säkerhetsrådgivaren John Bolton tvingades erfara.
Den republikanske senatorn Lindsey Graham från South Carolina har dock tagit bladet från munnen och bland annat sagt: ”The decision to abandon our Kurdish allies and hand Syria over to Russia, Iran and Turkey will put every radikal Islamist on steroids. Shot in the arm to the bad guys. Devastating for the good guys.”
Jag är normalt en varm anhängare av Donald Trump. Den här gången har han dock gått över den utrikespolitiska anständighetens gräns. Han borde inse att USA som världens ledande demokrati har ett ansvar när det gäller att säkerställa demokrati, frihet och andra för den fria världen centrala värden. Att lämna fritt spelrum för destruktiva länder, krafter och rörelser går stick i stäv med en sådan målsättning.
Michael Skråmo föddes av norska föräldrar i Bergsjöns församling i Göteborg den 2 november 1985. Han konverterade till islam 2005 och ägnade sig åt moskéverksamhet under flera år, innan han blev en i Europa kringresande predikant för islam och omsider en framgångsrik rekryterare till Islamska staten (IS). Som grädde på moset blev han också internationellt efterlyst. https://sv.wikipedia.org/wiki/Michael_Skr%C3%A5mo
2014 reste Skråmo och Gonzales tillsammans med sina då fyra barn till Raqqa i Syrien, som fungerade som ett slags huvudstad för det IS-kontrollerade så kallade Kalifatet. I Syrien fick paret ytterligare tre barn. Skråmo skall ha gripits i Baghouz i nordvästra Syrien av kurdiska styrkor för någon vecka sedan och uppges nu alltså ha avlidit.
Michael Skråmo med familj begav sig till Raqqa 2014.
Skråmos mor och syster har underrättats om dödsfallet, men exakt av vilka råder oklarhet om. Den kurdiska milisen YPG har sagt sig ej kunna bekräfta den svensk-norske IS-medlemmens död. Det är känt att Skråmo var livrädd att tillfångatas av amerikanerna, så det är inte otänkbart att han begått självmord i syfte att undkomma detta öde och kanske hamna i Guantanamo-fängelset.
Michael Skråmo medverkade 2009 i en TV-sänd debatt på temat ”Hetsjakt på muslimer” enligt principen ”alla mot Dick Erixon”, där sistnämnde skribent och debattör – då ännu ej sverigedemokrat – ansattes från alla håll av ett uppbåd mer eller mindre högljudda, hysteriska debattörer med islamofascisten Mehmet Kaplan (MP) i spetsen
Om det nu stämmer att Michael Skråmo är död så tänker jag inte sörja livet ur mig, men jag tänker heller inte hjula av glädje. Jag beklagar att ett sorgligt människoöde av allt att döma fått ett sorgligt slut. Den tro och idealism som Skråmo omfattade hade sannerligen kunnat användas på ett bättre sätt än att ställas i dödens och terrorismens tjänst. Framförallt beklagar jag det faktum att paret Skråmo/Gonzales sju barn nu med all sannolikhet lämnas föräldralösa.
Michael Skråmo lade sig med tiden inte helt otippat till med en arabisk namnvariant.
Framkommen till checkpoint A-Zaim vid Jerusalems södra infart drog kvinnan fram en kniv och angrep israelisk säkerhetspersonal. Denna reagerade raskt och sköt ihjäl kvinnan på plats. Inga israeler skadades. Chefen för Jerusalems distriktspolis Joram Halevi var snabbt på plats och informerade den närvarande pressen om detaljerna.
Halevi kunde bland annat informera om att den ihjälskjutna burqa-terroristen var en 16-årig student från Ramallah i Judéen på den så kallade Västbanken. Hon hade tagit en taxi till checkpoint A-Zaim där hon försökte genomföra knivattacken. Hennes antecedentia är föremål för närmare undersökning.
Händelsen är en av de senaste i raden av närmast dagliga terrordåd som palestinaarabiska terrorister utsätter Israels judiska befolkning för och som väldigt sällan ger upphov till ens korta notiser i västerländska medier. Antalet terrordåd i Israel sedan början av innevarande år är nu uppe i omkring 100-talet. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/01/21/91-palestinaarabiska-terrorattacker-sedan-borjan-pa-2019/
Att terrorister använder den heltäckande kvinnoklädnaden burqa är ingen ovanlighet. Här följer några exempel under senare år.
Det kan inte råda några tvivel om att burqa och andra typer av heltäckande klädsel i dessa tider av islamistisk terrorism utgör ett allvarligt säkerhetshot över hela världen. I Danmark klubbade folketinget i maj 2018 igenom ett förbud mot niqab och burqa gällande från augusti samma år. Denna sorts klädsel förklarades strida mot dansk kultur. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ql0AjP/danmark-klubbade-forbud-mot-burka
Inte bara vårt realistiska broderfolk danskarna har förbjudit burqa. Ett sådant förbud har i Europa även införts i Österrike, Tyskland, Bulgarien, Nederländerna, Frankrike, Belgien och Italien. Burqaförbud råder även i Barcelona i Spanien och Ticino i Schweiz. I ryska Stavropol råder förbud mot niqab. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/de-har-landerna-har-infort-forbud-mot-burka-och-niqab
Journalisten Jack Werner, född 1989, är i hög grad etablissemangets man. Hans försök att ärerädda mainstream medias (MSM) knapphändiga rapportering om två halshuggna skandinaviska kvinnor i Atlasbergen i Marocko faller dock platt till marken. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jack_Werner
Jack Werner hade 2013-15 hand om tidningen Metros ”Viralgranskaren” med målsättningen att avslöja falska nyheter som fått stor spridning. Det gick sådär – ibland lyckades det, ibland inte. 2014 fick Werner kvitto på att han ligger bra till hos de medier som makten haver genom att tillsammans med Linnéa Jonjons och Åsa Larsson erhålla Stora journalistpriset.
I en drapa på DN Kultur den 28 december riktar Werner kraftig kritik mot sådana som kritiserat etablissemangsmedia för att rapportera knapphändigt om de bestialiska morden, utförda av islamister, på norska Maren Ueland, 28 och danska Louisa Vesterager Jespersen, 24. De båda skandinaviska kvinnornas kroppar hittades den 17 december en mil utanför byn Imlil i Atlasbergen i Marocko. https://www.varldenidag.se/nyheter/skandinaviska-kvinnor-misstankt-halshuggna-av-islamister/reprlB!BaAs4AWeGL0CY5oT2087g/
Maren Ueland och Louisa Vesterager Jespersen – offer för islamister.
Werner fortsätter med att tala om ”närhetsprincipen”, som han menar vägleder svensk nyhetsrapportering: ”Ju närmare tidningens redaktion, geografiskt eller kulturellt, en händelse inträffar, desto större är sannolikheten att redaktionen tar upp saken.” Detta är något som faller Jack Werner helt i smaken. Han antyder vidare att kritiken mot handhavandet av morden i Marocko är rasistiskt och islamofobiskt betingad, då kritikerna är ute efter att skuldbelägga ”mörkhyade islamister”.
Nu tycks det ju faktiskt ha varit just mörkhyade islamister som mördade Ueland och Vesterager Jespersen liksom att de unga kvinnorna halshuggits i värsta IS-stil. Förövarna – ett 20-tal personer uppges ha gripits misstänkta för inblandning morden – skall enligt vittnen ha skrikit muslimska slagord om att de utförde ”Allahs vilja”. Sanningen är emellertid i Werners och hans politiskt korrekta meningsfränders ögon inte något som bör prioriteras, emedan den kan gynna ”rasister”.
Bättre då att som SVT tala om ”knivskador på halsen” i stället för att berätta att kvinnorna fick sina huvuden avskurna. Om SVT hade haft hand om rapporteringen om Stockholms blodbad 1520 eller Franska revolutionen 1789 hade det med all sannolikhet också varit ”knivskador på halsen” som hade gällt; hade man berättat hur det faktiskt förhöll sig kunde ju den svenska eliten respektive den franska adeln ha gynnats.
Jack Werners tes om att svenska medier har som princip och tradition att i första hand rapportera om geografiskt eller kulturellt närliggande händelser kan vid ett första påseende förefalla logisk. När vi vet att etermedier och press i Sverige under valåret 2018 rapporterade mer om USAs president Donald Trump än om statsminister Stefan Löfven och oppositionsföreträdaren Ulf Kristersson tillsammans inser vi dock lätt, att Werners tes inte håller. https://www.svt.se/kultur/medier/trump-dominerade-svenska-medier-2018-mer-omtalad-an-lofven
Donald Trump – omnämnd 165 015 gånger i press och etermedia 2018.
President Trump omnämndes enligt medieanalysföretaget Retriever under det gångna året 165 015 gånger. Detta skall jämföras med 90 157 nyhetsinslag och artiklar om Stefan Löfven, 48 708 om Ulf Kristersson, 39 953 om Annie Lööf, 34 501 om Jimmie Åkesson samt 32 744 om Vladimir Putin.
Den för Jack Werner et consortes obekväma sanningen är, att vad svenska etablissemangsmedier till stor del är intresserade av är att ge en politiskt tillrättalagd bild av vad som händer i omvärlden. Det innebär konkret att så kallade alternativa media och vad som påstås vara uttryck för främlingsfientlighet och rasism – och i fallet Trump amerikanska presidenter som ogillas av MSM – i förment folkuppfostrande syfte genomgående omskrivs och omtalas i negativa termer.
Och det är precis så jag misstänker att Jack Werner ser på sig själv. Som en ädel folkuppfostrare med den självpåtagna uppgiften att tala om för den obildade pöbeln hur saker och ting egentligen förhåller sig.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 