Lätt att genomskåda Löfvens hyckleri och lögner

Dåvarande utrikesminister Margot Wallström är en av socialdemokratins mer profilerade antisemiter. På bilden får hon en fin utmärkelse av Palestinska myndighetens förintelseförnekande ”president” Mahmoud Abbas.

Malmös internationella forum om hågkomsten av Förintelsen och bekämpande av antisemitism skulle bli Stefan Löfvens klang- och jubelföreställning som avgående socialdemokratisk partiordförande. Det blev inte riktigt så.

Den snöpliga västgötaklimaxen blev att Lettlands president Egils Levits, testades positivt för covid-19 vid hemkomsten och att Finlands president Sauli Niinistö satte sig själv i karantän då han ätit lunch med Levits under konferensens gång. https://www.europaportalen.se/content/lettlands-president-sjuk-i-covid-19-testade-positivt-efter-malmokonferensen

Aktiviteterna i Malmö började annars bra med kungaparets ankomst. Löfven hade på ett tidigt stadium bjudit in en rad världsledare, därbland USAs dåvarande president Donald Trump, till eventet i Malmö. Även efterträdaren Joe Biden bjöds in. De enda statscheferna som fanns på plats var de ovan nämnda Egils Levits och Sauli Niinistö. Däremot hade samtliga Löfvens nordiska statsministerkolleger valt att stanna hemma.

Frankrikes president Emmanuel Macron deltog via ett förinspelat videobudskap medan Israels president Isaac Herzog och USAs utrikesminister Anthony Blinken medverkade på länkar. I övrigt fanns på mötet ett antal ambassadörer från när och fjärran samt författare och journalister.

Den som är någorlunda insatt i Socialdemokraternas historia är inte det minsta förvånade över den skrala uppslutningen. De inser alltför väl att Löfvens konferens dels är ett äreminne över honom själv, dels är ett försök att med tillhjälp av hinkvis med kosmetika dölja den blatanta antisemitismen i det egna partiet.

Så blev Malmökonferensen Stefan Löfvens avskedsföreställning

Och man behöver inte gå tillbaka till 1940- och 1940-talen, då S-partiet krävde att Tyskland skulle stämpla ”J” i judiska medborgares pass så att det skulle gå lättare att avvisa dem och då den av sossepartiet dominerade samlingsregeringen lät tyska vapen- och trupptransporter färdas genom Sverige mitt under brinnande krig. Socialdemokraterna var allmänt proisraeliska fram till Olof Palmes tillträde som partiordförande och statsminister. Med Palme kom sympatierna för palestinaaraberna i allmänhet och PLO/Fatah under ledning av ärketerroristen Yassir Arafat i synnerhet.

Den Mellanöstern-politik som drogs upp av Palme och utrikesminister Sten Andersson har fortsatt oförändrad och kulminerade med erkännandet av det så kallade Palestina under Stefan Löfvens första tid som statsminister i slutet av 2014. Löfven hade som S-ordförande vid partikongressen 2013 kallat Fatah under Mahmoud Abbas för ”vårt kära systerparti”.

2016 gjorde vidare utrikesminister Margot Wallström i riksdagen gällande, att terroristbekämpning enligt israelisk modell var samma sak som ”utomrättsliga avrättningar”. Uttalandet ledde till att Wallström, som enda utrikesminister inom EU, förklarades persona non grata i Israel och dessutom hamnade på åttonde plats på Simon Wiesenthal-centrets lista över det årets mest prominenta antisemiter.

Wallström – en av årets mest prominenta antisemiter

Vidare är det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, en pålitlig härd för gapig antisemitism. I maj 2019 skanderade SSU-medlemmar ”Krossa sionismen” i det årets Första maj-tåg, något som uppgavs anspela på en palestinaarabisk kampsång. Detta kan svårligen tolkas som annat än att de unga sossarna vill att att den judiska staten Israel skall upphöra att existera: sionismen, som bygger på tanken att judar skall ha en nationell fristad, är ju själva förutsättningen för Israels existens.

Mogna – i alla fall till åren – socialdemokrater har inte varit mycket bättre än sina ungdomliga partikamrater. Förra kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) är beryktad för att bland annat ha skyllt antisemitiska manifestationer i Malmö på judarnas stöd för Israel och för att i alla sammanhang ha tagit ställning för palestinaaraberna mot judarna i staden, ”Israel-lobbyn” för att tala med Reepalu. 2009 gick han med i ett demonstrationståg anordnat av vänsterextremistiska AFA mot en tennismatch mellan Sverige och Israel i Malmö.

Ilmar Reepalu (S) tillsammans med ASFA-folk, sossar, Hamas-anhängare och annat slödder i en demonstration mot en Davis Cup-match mellan Sverige och Israel 2009.

Reepalu skyller på ”Israel-lobbyn”

Riksdagsledamot Hillevi Larsson från Malmö har vidare exempelvis låtit sig fotograferas, glatt leende, med ett diplom hon fått av Palestinska myndigheten med en karta över regionen där Israel saknas. Det väckte yttermera uppmärksamhet då Larsson för en del år sedan framträdde som talare vid en pro-palestinsk demonstration i Malmö där det bland annat ropades på att israeliska soldater skulle knivhuggas.

2009 deltog dåvarande partiledaren Mona Sahlin och tidigare diplomaten och utrikesministern Jan Eliasson vid en manifestation på Sergels torg i Stockholm där det viftades med Hamas- och Hizbollah-flaggor och den israeliska flaggan brändes. Vid denna manifestation förekom även hakkors och då inte i något negativt sammanhang.

Mona Sahlin och andra ledande sossar deltog i demonstrationer med hakkors

Socialdemokraterna har nu att utvärdera konferensen i Malmö, en stad som är internationellt känd som huvudstad för antisemitism och judehat i norra Europa. Det är medlemmar av partiets väljarbas som står får den absoluta merparten av de brott och trakasserier mot stadens judar som fått antalet judar att minska från omkring 3000 till cirka 500 på några år. Utrikesminister Ann Linde har redan konstaterat att sammankomsten blev en stor framgång, och det finns väl ingen anledning förmoda att den avgående partiordföranden ser det på annat sätt.

Johan Westerholm sammanfattar på Ledarsidorna den 14 oktober konferensen på följande sätt: ”Med Malmö-konferensen avslutas Stefan Löfvens tid som partiordförande. Den konferens som skulle bli hans avskedsföreställning blev i det närmaste en manifestation av en sju år lång tid som statsminister som kantats av ihärdigt förnekande av bjälken i hans eget öga i form av antisemitismen inom partiet i allmänhet och partiorganisationen av Malmö i synnerhet.”

Om Löfven verkligen hade brytt sig om Sveriges judar hade han naturligtvis rensat ut antisemiterna i S-partiet och SSU för länge sedan. Han hade också avbrutit samarbetet med organisationen Tro & Solidaritet, fram till 2011 Socialdemokraternas kristna avdelning under namnet Broderskapsrörelsen. Därefter har organisationen närmast blivit en kamporganisation för att tillvara islams intressen.

Löfvens lögnaktiga hyckleri tar sig också andra uttryck. När det således nyligen avslöjades att tjänstemannen Johan Lindblad vid Sverigedemokraternas riksdagskansli hade anknytning till extremnationalistiska intressen förklarade Löfven att detta bevisade att SD var ett rasistiskt parti. Vad han inte låtsades om var att samme Lindblad hade ett förflutet i Miljöpartiet och dess ungdomsförbund Grön ungdom; Lindblad var 1996-97 förbundssekreterare i Grön ungdom.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6n_Ungdom

Men inte nog därmed. Lindblad var under ett flertal år verksam vid Nordiska rådet och utförde då arbetsuppgifter åt Britt Bohlin (S), som var gruppledare för Socialdemokraterna under den Israel-vänlige Göran Perssons tid som statsminister. Bohlin var väl medveten om tjänstemannens ”sidoprojekt” med anknytning till extremnationalismen, främst projektet att bryta ut svenska kommuner och förvandla dem till så kallade svenska zoner. En annan S-märkt riksdagsledamot han samarbetade med var Pyry Niemi.

Stefan Löfven måste rimligen vara medveten om den utpekade SD-tjänstemannens bakgrund. Ändå väljer han att mörka denna och kalla SD ”ett rasistiskt parti”. För en sådan politiker kan denna bloggare endast känna förakt. Det är lätt att avslöja Löfvens hyckleri och lögner. Att Stefan Löfven är landets genom tiderna sämste statsminister torde stå klart för de flesta vid det här laget.

Wallström vårt största internationella problem

 Margot Wallström: icke önskvärd i Israel.

Margot Wallström (S) har under det dryga år hon tjänat som landets utrikesminister blivit Sveriges största internationella problem. Så fort hon öppnar munnen skulle man, utan att göra sig skyldig till någon alltför stor överdrift, kunna säga att hon ger upphov till en diplomatisk kris.

Tisdagen den 12 januari krävde hon i riksdagen, att en internationell undersökning skulle utreda frågan hurivida Israel gjort sig skyldig till ”utomrättsliga avsrättningar” – ett tema Wallström varit inne på tidigare – i sin kamp mot palestinaarbiska våldsverkare. Det tog naturligtvis hus i helsike i Israel, vars biträdande utrikesminister Tzipi Hotovely hotade att inte bara bannlysa Wallström utan alla officiella svenska besökare från att komma in i Israel. http://forward.com/news/breaking-news/329913/swedens-questioning-of-israeli-killings-of-palestinians-draws-rage/

Hotovely citerade bland annat enligt följande:

På tydligast möjliga sätt förmedlar staten Israel ett mycket skarpt budskap till Sverige som lyder: ni stödjer terror, ni ger ISIS medvind att operera i hela Europa. I Bryssel. I Paris. Vi såg det igår i Istanbul.

 Hotovely om Wallströms uttalanden: ”En dålig mix av idioti och diplomatisk dumhet.”

Hotovely betonade att Israel befinner sig i frontlinjen i kampen mot terrorismen. Hon benämnde Wallström anti-israeliska anklagelser ”en dålig mix av idioti och diplomatisk dumhet” och förklarade att Israel skulle ”stänga sina dörrar” för alla officiella besök från det fientliga Sverige. Det har dock rapporteras att den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu, som också är utrikesminister, inte godkänner en sådan åtgärd utan väljer att inskränka besöksförbudet till Margot Wallström personligen.

Den biträdande utrikesministern försäkrade vidare att Israel inte hade någon som helst avsikt att avveckla sin närvaro i de bibliska områdena Judéen och Samarien – den så kallade Västbanken – vilken Israel ofta felaktigt påstås ockupera – korrekt är att området är omstritt. Tzipi Hotovely menade att området är västs frontlinje i kampen mot den regionala islamiska terrorn.

Hela spektrat i israelisk politik, från vänster till höger, har varit enigt i sitt fördömande av Wallströms förlöpningar vilka skedde fyra månader efter starten av de knivattacker som till dags dato tagit 27 människors liv. Den tidigare utrikesministern Avigdor Liberman har varit fränast och menat, att ”det enda den svenska utrikesministern inte har gjort är att fysiskt ansluta sig till de palestinska terroristerna och knivhugga judar. Med tanke på hennes uppförande så här långt är det bäst att hoppas att detta inte sker.”

 Arbetarepartiets Herzog undrar hur vi svenskar reagerar när terrorn drabbar oss.

Inte heller Isaac Herzog, ledare för Wallströms partis israeliska motsvarighet, Arbetarepartiet, har varit nådig i sin kritik av den förra EU-kommissionären. Han menade att det var ”intressant att Sverige inte reagerade på samma sätt när Paris-polisen dödade terroristerna” (vilka sköts ihjäl av polis i samband med en attack mot en polisstation). Herzog frågar sig också hur svenskarna kommer att reagera då terrorn drabbar dem själva (det vill säga oss) – kommer vi att klappa terroristerna på huvudet och beklaga deras dåliga barndom?

Ofir Akunis, israelisk vetenskaps- och teknologiminister, har å sin sida begärt att Israel skall hemkalla sin ambassadör i Stockholm, vilken för närvarande heter Isaac Bachman.

Margit Wallström har sökt släta över sin katastrofala insats genom att påstå, att Sverige är vän till såväl Israel som Palestina och att båda dessa har rätt att vara stater. Detta trots att ”Palestina” inte har kontroll över sina gränser och dess regering utgörs av två parter – varav den ena (Hamas) är en islamistisk terrororganisation och den andra (Fatah) är en sekulär rörelse som historiskt sett har mycket mer blod på sina händer än Hamas – vilka båda vill utplåna Israel från jordens yta. Båda lär kommande generationer palestinaaraber från spädaste barnaålder att hata judar.

 För Fatahs Abu Mazen/Mahmoud Abbas är alla palestinska terrorister frihetshjältar.

Vad Socialdemokraternas ”kära systerparti” beträffar leds det av en man – Mahmoud Abbas, alias Abu Mazen – som förnekar Förintelsens historiska omfattning och inte en enda gång fördömt de senaste knivdåden. Alldeles tvärtom – Abbas och Fatahs ledarskap hyllar rutinmässigt alla palestinaarabiska terrorister som frihetshjältar, även om det rör sig om personer som krossat judiska spädbarns skallar mot en vägg.

Om Margot Wallström eller någon annan svensk socialdemokrat tagit avstånd från sådana handlingar och krävt deras upphörande så har det i alla fall undgått denna bloggare. Stefan Löfven förnekade till och med rätt nyligen, att de palestinaarabiska knivdåden konstituerar terrorism.http://www.vk.se/1590788/lofven-attackerna-ar-inte-terrorism

Här ytterligare information om vad det så kallade Palestina sysslar med dagligdags: http://palwatch.org/main.aspx?fi=448

I Sverige har Jan Björklund (L) kritiserat Wallström för att ha en alltför ensidig bild av Israel och att den israeliska reaktionen är ”förståelig”: http://www.svd.se/jan-bjorklund-israels-reaktion-forstaelig En mer genomtänkt och omfattande kritik har levererats av moderate Europa-parlamentarikern Gunnar Hökmark, som på sin blogg framför tanken att det inte är utrikesministerns enskilda uttalanden som är problemet utan hennes politik:

I en del av världen präglad av hårdföra diktaturer utpekar Sveriges utrikesminister Israel som den aktör som bryter mot mänskliga fri- och rättigheter. Det är en världssyn som underminerar både Sveriges förmåga att bidra till demokratisk utveckling och att bidra till fred i Mellersta Östern.

Hökmark anser att Wallströms piruetter emanerar ur ”ett socialdemokratiskt 70-talsperspektiv” då den tredje världen skulle vara Sveriges allierade mellan öst och väst och då begrepp som demokrati, frihet och marknadsekonomi ansågs mindre viktiga. Det viktiga var att Sverige skulle stå på de marxistiska ”befrielserörelsernas” (i realiteten ofta nog renodlade terrorrörelser) sida i kampen mot ”imperialism” och ”kolonialism”.

 Hökmark erinrar om sossarnas 70-talsperspektiv.

Det var under denna tid som Olof Palme och Sten Andersson snickrade ihop Sveriges Israel-fientliga hållning och hoppade i säng med PLO och Arafat samt såg till att det israeliska Arbetarepartiet uteslöts ur Socialistinternationalen. Tyvärr har vare sig Hökmarks parti Moderaterna eller andra borgerliga partier förmått att i något väsentligt avseende fjärma sig från denna tingens ordning. http://hokmark.eu/det-ar-inte-wallstroms-enskilda-uttalanden-som-ar-problemet/

Inte heller Carl Bildt, som under studentåren var en varm Palestina-anhängare, var under sin tid som utrikesminister välsedd i Israel. Han var alltför beryktad för sin arrogans och okänslighet gentemot Israels utsatta position och därav följande behov av nationell säkerhet. Här skriver Per Gudmundsson i Svenska Dagbladet 2009 om den israeliska synen på Bildt:http://www.svd.se/darfor-driver-carl-bildt-israelerna-till-vansinne