Kriminell aningslöshet bäddar för Sveriges islamisering (men det finns hopp…)

 Den så kallade Islamiska statens (IS) flagga vajar i Fallujah i Irak.

https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1798005

Stockholms socialnämnd har producerat ett dokument om våldsbejakande extremisters återanpassning i samhället som redan lyckats med konststycket att bli ansett som ökänt. Dokumentet kan läsas via länken överst.

Det så kallade strategidokumentet har på bara ett dygn fått hård kritik från skilda håll. Lotta Edholm (FP), oppositionsborgarråd i Stockholm, citeras i tidningen Metro den 20 maj på följande sätt om socialnämndens strategi: ”Jag tycker att den är extremt naiv och det saknas helt en insikt att det här är människor som enligt svensk lag är grova brottslingar. De har begått folkmord…De ska åtalas och sättas i fängelse.”

Hela artikeln i Metro här:

http://www.metro.se/nyheter/folkpartiet-stockholms-stad-vill-ge-is-krigare-fortur-i-bostadskon/EVHoet!GqYRkRRlx60g/

P. J. Anders Linder, chefredaktör för tidskriften Axess, bloggar den 20 maj under rubriken ”Haveriet om extremisterna: från Stockholms stadshus till Stockholms dårhus” enligt följande:

Svampighet och oförmåga att se verkligheten i vitögat är två av många egenskaper som kännetecknar den strategi mot våldsbejakande extremism som i går antogs av socialnämnden i Stadshuset…Språket är vagt och klichéfyllt och det är omöjligt att se vem som ska ha någon nytta av ”strategin” som läggs upp här…Mest stötande är den monumentala oviljan att tala klarspråk om vad den våldsbejakande extremismen kan utgöra i verkligheten.

 Hur skall hemvändande människoslaktare kunna återanpassas i det svenska samhället?  På bilden egyptiska kristna före en IS-massaker.

Linder konstaterar att IS-terroristerna med vett och vilja anslutit sig till en rörelse som ”slaktar människor som boskap, skär huvudet av folk med fel tro, kidnappar och våldtar kvinnor, idkar slavhandel och kastar ner homosexuella från hustak”. I dokumentet, fastslår vidare Linder, ”saknas varje antydan till genuin omsorg om dem som blivit utsatta för extremisternas härjningar och deras anhöriga. Offrens röster får inte höras.” Linder anser för sin del att det bör vara straffbart redan att gå med i en rörelse av IS kaliber.

Enligt Stockholms socialnämnds socialdemokratiska och miljöpartistiska majoritet är det de hemvändande IS-terroristerna som är offer, ett synsätt som tidigare såväl Mona Sahlin (S) som Anna Kinberg Batra (M) anslutit sig till. De har fallit offer för olyckliga omständigheter och skall fås på rätt köl genom att bli föremål för Socialsveriges omsorger i form av terapi, bidrag och förtur i bostadskön.

Linders bloggtext här:

http://www.axess.se/blog/2015/5/20/haveriet-om-extremisterna-fran-stockholms-stadshus-till-stockholms-darhus#.VVxq9mcw9Ms

 Mona Sahlin (S) med ”palestinske” ledaren Mahmoud Abbas.

Även Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson uttrycker djup skepsis gentemot Stockholms stads så kallade strategi. Hon menar att ”IS-krigarna” (en enligt mig alldeles för välvillig beteckning för de terrorister, sadister, psykopater, våldtäktsmän och mördare som avses) är alldeles för förhärdade för att kunna vårdas till något slags normalt liv:

Det går inte att förstå ihjäl fenomen som jihadkrigare och IS-resenärer. Ej heller kan de ”samordnas” tillbaka till en mental verklighet som bygger på varje människolivs absoluta värde. De har brutit med varje värdering som utgör fundament för ett mänskligt samhälle och därför krävs extraordinära insatser…Dokumentet andas en aningslöshet som måste skrämma även den mest luttrade. De IS-krigare det handlar om omnämns exempelvis genomgående /som/ ”personer som deltagit i strid” eller ”kommer från strider utomlands”.

De åtgärder strategidokumentet torgför avser främjande, förebyggande, anhörigstöd och efterperspektiv, och i varje del föreslås samordning, samverkan och kommunala insatser av typ hjälp med att skaffa bostad, jobb samt bidrag. De hemvändande, av vilka åtminstone ett visst antal kan förutsättas ha ägnat sig åt verksamhet som gör dem diskvalificerade att någonsin mer ingå i civiliserade mänskliga sammanhang, skall enligt S och MP mötas med ”anpassade inkluderande insatser”.

”Har man över huvud taget”, frågar sig Ludvigsson, ”frågat sig om de föreslagna insatserna har förankring i verkligheten? Vilka hyresvärdar avses och vem ska pynta hyran? Och varför ska personer som krigat för IS hälsas som VM-hjältar?” Det troligen mest graverande i det aktuella dokumentet är enligt min mening, att det inte ger uttryck för någon som helst omtanke om de människor som kan komma att utsättas för de hemvändande terroristernas aktiviteter. I stället är det terroristerna som skall tyckas synd om och ses som offer!

Läs Maria Ludvigssons ledartext här:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jihad-och-naiva-stockholm_4577052.svd

 Islamismens ansikte i den svenska regeringen: Mehmet Kaplan (MP), som liknat IS-terrorister vid Finlands-frivilliga.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets flathet gentemot jihadismen och islamismen är föga överraskande för den som något studerat den  muslimska infiltrationen i dessa partier. Således var det minst av allt en tillfällighet, att det enda vallöfte S-MP-regimen såvitt jag vet infriat är föresatsen att erkänna det så kallade Palestina, en arabisk/islamistisk ”stat” som aldrig existerat och som enbart lever för att utplåna den judiska staten Israel.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) är, för att ta ett enda exempel, som bekant herostratiskt ryktbar för att ha jämfört IS-resenärer från Sverige med våra hjältemodiga Finlands-frivilliga, vilka försvarade vårt östra broderland mot sovjetkommunistisk aggression. Stockholms stad flathet mot de hemvändande IS-terroristerna är blott en aspekt av den för fullt pågående islamiseringen av det svenska samhället, som väl i dag endast de mest förhärdade bland politiskt korrekta fanatiker och toleransfascister kan förneka pågår.

I en insiktsfull artikel under vinjetten ”Perspektiv” behandlar Aje Carlbom, docent i socialantropologi och lärare i religionsfrågor vid Malmö högskola, i tidningen Dagens Samhälle # 19 2015 Saudiarabiens strävanden att omvända Sverige till den islamska läran:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sa-vill-saudiarabien-omvaenda-sverige-till-den-islamiska-laeran-15647

”Sedan 1970-talet”, konstaterar Carlbom, ”har Saudiarabien varit globalt aktivt med att missionera för sin speciella tolkning av islam, så kallad wahhabism eller salafism, som den kommit att kallas under senare år. Det är den mest bokstavstrogna varianten av islamiska tolkningar (sunni) och har påverkat tänkandet hos många unga muslimer de senaste åren.” Det är organisationen Muslim World League (MWL), som har ett 30-tal kontor på fem kontinenter, som orkestrerar nämnda mission. Aje Carlbom uppger att den senaste svenska översättningen av Koranen delvis finansierades med saudiskt kapital.

 Stora moskén i Malmö har byggts för saudiska och libyska pengar.

En väsentlig del i spridandet av Koranens budskap har varit moskébyggen. När den stora moskén i Malmö, Islamic Center, uppfördes i början på 1980-talet betalades den av Saudiarabien och Muammar Khadaffis Libyen. Det kan råda liten tvekan om att den saudiska islammissionen rönt framgång i Sverige och då främst bland identitetskrisande muslimska ungdomar. ”Ungdomarna som dras in i salafismens ideologiska värld är ute efter att hitta ‘sann’ islam”, skriver Carlbom. ”Ungdomarna upplever att den saudiska tolkningen erbjuder en entydig lära med klara instruktioner från Gud på hur man bör uppföra sig som muslim.”

Carlbom avrundar:

Globaliseringen har inneburit att islamism blivit en del av den politiska verkligheten i den sekulära nationalstaten. Internationella och nationella organisationer konkurrerar om att skaffa sig inflytande genom att sprida sina idéer hos såväl icke-muslimer som hos muslimer. Förvånande nog är det ett område som i stort sett saknar journalistisk bevakning. Det är hög tid att ändra på det om vi vill förstå de sociala och politiska processer som pågår hos salafistiska och andra islamistiskt inspirerade svenska ungdomar.

Slutligen vill jag ändå förmedla ett hoppets budskap. Länken nedan går till en kort film som via den alltid informativa sajten Jihad i Malmö gör gällande att det finns ett hopp även för den mest förhärdade, jihadistiske massmördare: Love is coming after you:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/05/ett-personligt-budskap-till-varje.html

Vi får inte förledas tro att den för ögonblicket framstormande islamismen på något sätt utgör en oundviklig framtid för vare sig Sverige, Europa eller världen. Det är enligt min mening en naturlag att allt som är ont och falskt förr eller senare kommer att besegras. Precis som kommunismen som globalt hot besegrades genom ett fast uppträdande från den fria västvärlden i det Kalla kriget.

 ”Våld är fel”. – ”Ta tillbaka det eller så dödar jag dig.”

Varje normalt tänkande människa, som inte frivilligt eller på annat sätt hämmas av politisk korrekthet och/eller missriktad toleransfanatism, inser givetvis att i dag är det den radikala islamismen och jihadismen som står för den globala ondskan. Att inte göra det är enligt min mening lika med kriminell aningslöshet. Och den kommer lika säkert som att solen går upp i öster och ner i väster att få stryka på foten en vacker dag.

Hur lång tid detta kommer att ta beror dock på vår egen beslutsamhet och förmåga att inse sanningen.

Antisemitismen i Malmö: 38-åring misshandlad för Israel-flagga

 En nationalsymbol som inte uppskattas i judehatets Malmö.

http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/182612#.U7qfcJuKDIV

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Malmö är en skam för Sverige.

Nyheten om den 38-årige mannen i bostadsområdet i Seved i Malmö, som blev svårt misshandlad med järnrör sedan han hängt en Israel-flagga i fönstret, har snabbt nått internationella media, vilket framgår av ovanstående länk till den israeliska sajten Arutz Sheva.

Malmö har redan tidigare framhållits som ett avskräckande exempel vad gäller antisemitism, och detta med allt fog. De antisemitiska brotten rapporteras ha ökat med 320 procent sedan 2011, och det kan förutsättas att det verkliga antalet brott är långt högre än de som polisanmälts. Nästan alla av dessa brott svarar den muslimska kommuniteten i Malmö, som ibland kallas ”Sveriges Gaza”, för. Det finns knappast skäl att tro att det skulle vara annorlunda med det nu föreliggande misshandelsfallet.

Efter det att 38-åringen hängt upp Israel-flaggan i fönstret fick han fönsterrutan krossad. När han gick ut för att se vad som var å färde blev han jagad och därpå misshandlad med järnrör av runt tio personer. Han lyckades med nöd och näppe fly från sina förföljare och togs av polis till sjukhus för vård för sina skador, vilka uppges vara svåra men inte livshotande.

 En dag med kippa i Malmö skakade om Patrick Reilly rejält.

Arutz Sheva berättar i sin nyhetsartikel om misshandelsfallet att den irländske journalisten Patrick Reilly, som är baserad i Malmö, förra året bar den judiska huvudbonaden kippa under en dag i Malmö och då möttes av en fientlighet som fick honom ordentligt uppskrämd.

Patrick Reilly berättar här om sina erfarenheter i den engelskspråkiga nyhetssajten The Local:

http://www.thelocal.se/20131014/50790

Det måste sägas i klartext att antisemitismen i Malmö, som fått talrika Malmö-judar att lämna sin hemstad, inte är ett ”svenskt” fenomen. Det är inte svenska nazister och/eller vit makt-typer som ger sig på judar och Israel-vänner med våld och förolämpningar. Judehatet i Malmö är i stället ett direkt resultat av den massinvandringspolitik som svenska regeringar ägnat sig åt under en lång följd av år, och som helt urartat under den nuvarande alliansregeringens tid vid makten.

Om det inte hade varit för denna totalhavererade  immigrationspolitik hade det inte funnits behov av vare sig så kallade kippavandringar till stöd för den judiska befolkningsgruppen, eller de aktiviteter riktade mot ”islamofobi” som pumpas ut i parti och minut av integrationsminister Erik Ullenhag. Vilken för övrigt höll ett tal på Sveriges nationaldag vid Islamic Center i Malmö.

 Erik Ullenhag (till höger) träffar Bejzat Becirov, VD för Islamic Center i Malmö.

Inte ens kippavandringarna, som anordnas av den Judiska församlingen i Malmö, tillåts längre vara en renodlad manifestation för judarna. Istället brukar Ullenhag och andra blödande hjärtan-liberaler utgjuta sig ungefär lika mycket om den påstådda islamofobin i samband med dessa manifestationer. Vid den senaste kippavandringen i våras kidnappades därtill evenemanget av en aktion till förmån för en vänsterextremist, vilken skadats vid en uppgörelse med andra extremister.

Att vara jude i Malmö är inget man unnar sina värsta fiender. Simon Wiesenthal-centret utfärdade redan 2010 en varning för judar bosatta utanför Sverige att besöka Malmö.

Verkligheten är Ullenhags värsta fiende

 Nationaldagen tillbringade Erik Ullenhag vid Islamic Center i Malmö. Det har inte rapporterats att han uppmanade närvarande islamska trosbekännare att sluta trakassera Malmös judar.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-samlas-vi-mot-islamofobin_3642660.svd

Den dag detta skrivs går statsrådet Erik Ullenhag ut i en debattartikel i Svenska Dagbladet rubricerad ”Nu samlas vi mot islamofobin” (länken ovan). Dagen till ära har ministern samlat ett antal inhemska och utländska auktoriteter till ”ett internationellt rundabordssamtal om islamofobi”.

Det är samme Ullenhag som i EU-valrörelsen helt skamlöst utnyttjade mordet på tre judar (en fjärde avled senare) i Bryssel genom att på Twitter framföra: ”En påminnelse om att i dag rösta för tolerans.” Det vill säga inte på Sverigedemokraterna. När det visade sig att det bestialiska massmordet begåtts av den fanatiske, från Syrien återvändande 29-årige jihadisten Mehdi Nemmouche, blev det (bortsett från några lama försök till bortförklaringar som inte övertygade någon) märkbart tyst från statsrådets sida.

Det är också samme Ullenhag som tillbringade nationaldagen den 6 juni med att tala vid Malmö Islamic Center med dels svenska flaggan, dels en flagga med gul halvmåne mot blå botten bakom ryggen.

Folkpartisten Ullenhag målar i SvD-artikeln upp en hiskelig bild av ett Sverige och ett Europa svårt plågat av den islamofobiska farsoten och skriver:

Vi måste vara uppmärksamma på bilden som sprids av islam och muslimer. Det är ofta en gravt förenklad och negativ bild som med kraft förmedlats allt sedan terrorattacken i New York 2001. Muslimer skildras alltför ofta i en negativ kontext, till exempel i samband med våldsamheter och kvinnoförtryck.

Apropå Erik Ullenhags partitillhörighet: lyssna gärna på radiokanalen Granskning Sveriges avslöjande inslag om Folkpartiet, där exempelvis Ullenhags läromästare Bengt Westerberg förklarar att det inte finns några folk eftersom alla i grunden är afrikaner:

Naturligtvis lamenterar Erik ”Abdullenhag” även över nationalistiska och/eller EU-skeptiska partiers framgångar i valet till Europaparlamentet den 25 maj, partier vilka enligt ministern tenderar att se ”islam och muslimer…som ett hot” och utkolportera ”Fördomar om islam som en primitiv religion och att islam är omöjlig att kombinera med demokrati florerar.”

Alla(h)s vår Abdullenhag talar om ”fördomar”. Det skulle då i sammanhanget vara väldigt intressant att höra FP-ministerns kommentarer till dessa helt autentiska koranverser (visserligen på engelska här, men jag utgår från att han behärskar det språket):

Halshugg, korsfäst och lemlästa de otrogna…fredens religion, Erik Ullenhag, som är förenlig med demokrati?

  En återvändande jihadist mördade fyra judar i Bryssel, därmed uppfyllande koranens bud om att mörda och lemlästa ”de otrogna”.

Jag utesluter alls icke att det verkligen finns fredliga, laglydiga och civiliserade muslimer. Frågan är då varför dessa inte i mycket högre utsträckning än som nu sker reagerar eftertryckligt mot allt det våld och allt det elände, inklusive kvinnoförtryck och djurplågeri, som dagligen exekveras av individer och grupper som själva kallar sig muslimska.

Det finns förvisso enskilda modiga muslimer som med sitt handlande visar att ”nu får det vara nog”. Till dem hör den palestinske professorn Mohammed Dajani, som var chef för institutionen American Studies samt bibliotekschef vid Al-Quds University (Al-Quds är det arabiska namnet för Jerusalem).

Dajani ville slå ett slag för empati och tolerans och tog därför med en grupp av sina elever på en studieresa till Auschwitz i Polen, de tyska nationalsocialisternas mest ökända förintelseläger som i dag är ett museiområde. Direkt efter hemkomsten utsattes professor Dajani för systematiska dödshot och trakasserier av olika slag, bland annat stämplades han som ”förrädare”. Dajani såg sig slutligen nödsakad att säga upp sig från sina tjänster.

 Profssor Mohammed Dajanis empati passade inte i den palestinaarbiska kontexten.

Om Erik Ullenhag och hans toleransmånglande meningsfränder i och utanför Folkpartiet menade allvar med sin kamp mot fördomar och för tolerans, kunde de kanske starta ett projekt till förmån för dessa nobla värden på plats i det arabiska/muslimska Mellanöstern. Det av Sverige så omhuldade ”Palestina” kunde väl vara en lämplig plats att börja på?

Nu tror jag förstås inte på att Ullenhag et consortes nappar på mitt förslag. Det här gänget har redan spenderat 60 miljoner kronor på resultatlösa tolerans- och öppenhetskampanjer i Sverige i skolor och bland poliser, för att ta ett par exemel som Ullenhag anför i nämnda debttartikel. Det har inte lett någonstans, och inte heller de nya ansträngningar som förebådas kommer att göra det.

Orsaken är väldigt enkel. Den eventuella islamofobi som existerar i det här landet utgår icke från ”fördomar” eller ”myter”, som den politiskt korrekta godhetspropagandan lyder. Den utgår i stället från verkligheten i form av den orientaliska hederskulturen och dess kvinnoförtryck, i form av dagligen förekommande vålds- och illdåd i Allahs namn runt om i världen, i form av förföljelse och trakasserier av Malmös krympande judiska befolkning, för att ta några exempel.

 Fördomar, Erik Ullenhag?

Allt det här kan vem som helst ta reda på via nätet, som toleransmånglarna och godhetsapostlarna ännu inte lyckats censurera. Abdullenhags och alliansregeringens missriktade propaganda faller därför platt till marken, och det oavsett hur många miljoner av våra skattepengar som pumpas in eftersom verkligheten är  dess värsta fiende.

Det troligen bästa som skrivits om Erik Ullenhags svagsinta debattartikel står Afrika-kännaren Bengt Nilsson för på bloggen Ethnopress:

http://www.ethnopress.se/?p=1175

 

 

Reepalu förnekar sig inte: en feg stackars antisemit

 Galleri Rönnquist & Rönnquists  Vilks-utställning får gratisreklam av Ilmar Reepalu.

Det hade inte gått många timmar från det att galleriägaren Henrik Rönnquist sagt att han ämnar upplåta sitt galleri för en utställning av Lars Vilks rondellhundar i form av profeten Muhammed i sommar tills det att galleriet vandaliserades. Någon  hade kletat ner entrédörren till galleriet i Malmö med blåvit smörja.

Rönnquist citeras i tidningen Dispatch International 28 februari:

Jag blir inte rädd, snarare förbannad. Jag förstår inte vad det är med folk. Anledningen till att jag vill ställa ut Lars Vilks tavlor är att jag gillar dem. Punkt slut…Reepalu är uppenbarligen en fegis och här gör han sig skyldig till ett enormt övertramp genom att försöka förstöra för en näringsidkare i Malmö. Men hans uppmaning kommer bara att leda till fler besökare för mig, så jag får väl tacka för gratisreklamen! Och med tanke på att Reepalu uppenbarligen aldrig har sett Vilks tavlor välkomnar jag honom hit.

Malmös sossepamp par preference, Ilmar Reepalu, ännu så länge kommunstyrelsens ordförande, var alltså inte sent ute med ett av sina bedrövligt vanliga klavertramp. Det citat som ledde till Rönnquists reaktion löd så:

Självklart har han rätt att ställa ut det han kallar konst var han vill. Men jag har förstått att det är ganska bedrövlig konst och jag uppfattar det mer som att man vill använda galleriet för en politisk manifestation. Vilks förknippas mer och mer med xenofobiska  grupper längst ut på högerkanten. Jag hoppas att inte en enda människa besöker galleriet.

Reepalu (S) – nu också konstexpert.

Reepalu, mannen som för sitt liv inte kan förstå varför Malmös judar och andra svenskar flyr staden eller låser sina dörrar och inte vågar gå ut, gör här inte bara debut som konstexpert. Han förständigar också allmänheten att inte gå och titta på Vilks ”bedrövliga” konst.

Betydligt försonligare i sin inställning till Vilks var då Bejzat Becirov, VD för Islamic Center i Malmö, som bjudit in konstnären för ett besök i sin moské ”för samtal”. Becirov antydde i inbjudan att han närmast förväntade sig en ursäkt av Vilks, men någon sådan lär han inte få. I Sverige behöver ju konstnärer inte be om ursäkt för sin konst även om de råkat trampa på ömma tår.

Dispatchs svenska chefredaktör Ingrid Carlquist skräder inte orden vad gäller Reepalu i anslutning till sin senaste ledare med rubriken ”Malmö ligger i Mellanöstern”:

Reepalu struntar i svenskarna som flyr morden, våldtäkterna, vandaliseringen och den aggressiva stämningen på gator och torg i Malmö. Han har medvetet fyllt staden med muslimsk valboskap – och det är därför han också skiter högaktningsfullt i de judar som varje dag trakasseras av muslimska ungdomar.

En av Lars Vilks rondellhundsteckningar.

Reepalus Malmö är en skam för Sverige. Reepalu själv är en feg stackars antisemit. Det faktum att han inte blivit utsparkad ur sossepartiet utan själv kan bestämma vid vilken tidpunkt han vill lämna sin post som Malmös starke man visar hur illa ställt det är inom detta parti, där partisekreterare Carin Jämtin själv är en militant anhängare av palestinska terrorgrupper.