Posted tagged ‘islamofobi’

Omöjligt ta SKMA på allvar efter pris till vänsterextrem hatsajt

8 november, 2016

henko

Henrik ”Henko” Johansson driver den nu prisbelönade, vänsterextrema hatsajten Inte rasist men.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har tillkännagivit att 2016 års så kallade Elsa-pris kommer att tilldelas sajten Inte rasist men (IRM). http://skma.se/inte-rasist-men-tilldelas-2016-ars-elsa-pris/

Därmed har ultraliberala SKMA underkänt sig själv från varje anspråk på att tas på allvar i fortsättningen. IRM är ju, som alla tänkande människor som inte är klavbundna av den politiska korrektheten och den därmed nära förbundna intelligensbefriade så kallade antirasismen vet vid det här laget, en oseriös hatsajt som ägnar all sin energi åt att förfölja och håna Sverigedemokraterna och personer med ett synsätt som liknar SDs.

Själv har jag blivit uthängd och bespottad av IRM fler gånger än jag kunnat hålla räkningen på, bland annat därför att jag föredrar Israel och judendomen framför islam och islamismen. Är jag fel ute om jag menar att SKMA inte borde uppmuntra och ännu mindre dela ut priser åt en sådan gruppering? Jag tror faktiskt inte det. Här följer en länk till ett blogginlägg där jag bemöter IRMs fullständigt barocka påhopp: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/06/jag-valjer-sjalv-vad-jag-vill-respektera/

IRM, med den beryktade Henrik ”Henko” Johansson som tongivande operatör, kommer att tilldelas SKMAs Elsa-pris om 20 000 kronor vid en minneskväll i Stora synagogan i Stockholm – helgedom för den extremt liberala Judiska församlingen i huvudstaden (även om det slags judendom församlingen representerar av någon anledning kallas ”konservativ”) – i åminnelse av Novemberpogromen (”Kristallnatten”) i Tyskland 1938.

Jag kan inte hjälpa att jag känner mig rent ut sagt äcklad över att en vänsterextrem hatsajt som IRM tillåts besudla ett seriöst evenemang av detta slag. Det kan inte annat än bidraga till ett ytterligare förråande av den samtidspolitiska debatten.

svante-weyler_480x265px-jpg_58070
SKMAs ordförande Svante Weyler säger sig vara ”imponerad” av IRM.

Elsa-priset delas sedan 2012 ut ”till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra typer av fördomar”. Enligt SKMA delas aktuellt pris ut till IRM ”för dess outtröttliga granskning av rasistiska, antisemitiska och antidemokratiska uppfattningar i och kring Sverigedemokraterna”. SKMAs ordförande Svante Weyler säger sig yttermera vara ”imponerad” av IRMs verksamhet.

SD är även ett av SKMAs hatobjekt, vilket den som googlar på ”SKMA+Sverigedemokraterna” lätt kan konstatera. Där finns även kritiska ansatser mot antisemitism inom exempelvis Socialdemokraterna och Miljöpartiet, liksom mot islamistisk antisemitism, men att organisationens verkliga hatobjekt är Sverigedemokraterna är inte att ta fel på. Det gör att jag omöjligt kan ta SKMAs anspråk på att vara ”politiskt obunden” på allvar.

Och det hjälper inte vad SD än gör – det må vara nolltolerans mot extremism, uteslutande av bevisat antisemitiska medlemmar, avståndstagande gentemot antisemitism, stöd för den judiska staten Israel – SD gör i SKMAs ögon alltid fel. Värst av allt – SD förklaras ”utnyttja” antisemitism i islamiska kretsar för att angripa muslimer. Det är minst av allt en tillfällighet att SKMA synes skjuta in sig på så kallad islamofobi lika mycket som på antisemitism och arrangerar regelbundet seminarier mot ”antisemitism och islamofobi”http://skma.se/blogg/2012/03/%E2%80%9Djatteintressant-informativt-och-nyttigt%E2%80%9D-rapport-fran-skmas-seminarium-i-karlstad-om-antisemitism-och-islamofobi/

SKMA har i likhet med andra judiska eller det judiska närstående företeelser märkligt svårt att inse, att det som främst hotar judarna i dag – i Sverige liksom i det övriga Europa – inte är inhemska nationalsocialister eller fascister (hur otrevliga dessa än må vara och faktiskt även är).

bjrn-s1

SDs riksdagsledamöter Kent Ekeroth, Björn Söder och Josef Fransson på besök i knesset i Jerusalem.

Framförallt hotas judarna inte på något sätt av Sverigedemokraterna, som på goda grunder kan anses vara riksdagens mest Israel-vänliga parti och som jämväl kräver ett stopp för fortsatt svenskt bistånd till Palestinska myndigheten, vilken bland annat använder en del av biståndet till att avlöna terrorister i israeliska fängelser.

Läs gärna Björn Söders och Kent Ekeroths (båda SD) riksdagsmotion 2015/16:2016 med rubriceringen ”Upphörande av stöd till den palestinska myndigheten” här: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/upphorande-av-bistand-till-den-palestinska_H3022016 I en annan motion 2015/16:2111, ”Fred i Mellanöstern”, kräver Julia Kronlid med flera sverigedemokrater att Sverige återkallar erkännandet av ”Palestina”: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/fredsprocessen-i-mellanostern_H3022111

Man skulle kunna tycka, att sådana initiativ åtminstone skulle ge upphov till stilpoäng för SD från SKMAs sida. Men icke – SKMA har nu en gång för alla bestämt sig för att hata SD och premiera andra som gör det. Fakta betyder inte ett smack i sammanhanget.

Det som hotar judarna är i verkligheten det massiva inflödet av islamiska trosbekännare med allt vad därav följer i form av förnedrande kvinnosyn, kravmentalitet och ingrott judehat som härrör från själva Koranen och dess upphovsman, som vid ett tillfälle lät halshugga minst 600 judar. Mer om Muhammed och judarna här: http://www.katoliknu.se/html/rel_islam24.htm

Enligt SKMA får man dock inte kritisera islam – på sin höjd islamismen/jihadismen – ty då lider man av den svårartat hemska åkomman ”islamofobi”.

Jag har själv följt med på en av SKMAs studieresor: 2009 gav jag ett bidrag till upprustningen av en judisk begravningsplats i den lilla staden Bodzentyn i Polen och följde (givetvis på egen bekostnad) med SKMA dit. Det var en på alla sätt givande resa som omfattade besök på platser av betydelse för Förintelsen, vilken ju till stor del försiggick på polsk mark. Länken här går till den första av fem bloggtexter jag skrev på temat ”Det judiska Polen”:https://tommyhansson.wordpress.com/2009/09/08/det-judiska-polen-i-bodzentyn-och-kielce/

img_1560
Mitt diplom från SKMA som tack för bidraget till restauration av den judiska begravningsplatsen i Bodzentyn. Nu tyvärr devalverat i värde. Foto: Tommy Hansson

Svenska kommittén mot antisemitism grundades 1983 som en följd av den våg av antisemitism och Israel-hat som uppstod i kölvattnet av Libanonkriget 1982. Organisationen har absolut uträttat en hel del av värde genom årens lopp. Desto ledsammare är det i mina ögon att SKMA urartat till att bli en utbytbar del i det politiskt korrekta maskineriet med SD-hat som en rutinmässig beståndsdel i samma maskineri.

Priset till den obalanserade hatsajten Inte rasist men visar, att det fortsättningsvis är omöjligt att ta SKMA på allvar om man är intresserad av att komma åt den verkliga antisemitismen och inte den mera operettartade variant som florerar i nutidens försumbara nazirörelser, vilka tveklöst är mera psykiatriska än politiska fenomen.

Dessutom tänker jag, som älskat det judiska och den judiska staten Israel sedan barnsben, givetvis inte för ett ögonblick acceptera att få epitet som ”rasist” och ”antisemit” smetad på mig av hatare som ”Henko” Johansson som inte är torra bakom öronen. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/05/god-natt-med-judisk-musik-tankar-om-det-judiska/

 

Annonser

Påven: Jesu missionsbefallning samma sak som islams erövringskrig

19 juni, 2016

4b08d961-93d7-43ed-a531-1f72a36533e3

Påven Franciskus välkomnar muslimska immigranter till Europa.

Påven Franciskus har gjort en intervju med den katolska franska tidningen La Croix, och som vanligt när den nu snart 80-årige kyrkoledaren uttalar sig offentligt leder det till braskande rubriker. I det senaste utspelet jämför Franciskus islam och kristendom och menar att båda delar ”idén om erövring”. http://www.newsmax.com/Newsfront/pope-islam-christianity-share/2016/05/17/id/729254/

Bland annat uppmanade påven kyrkan att interagera med islam och prisade valet av den muslimske politikern Sadiq Khan till borgmästare i London i maj i år. Han ansåg också att folk är mer rädda för den islamistiska terroristgruppen ISIS än för islam i allmänhet.

I dag tror jag inte att det finns rädsla för islam som sådan men för ISIS och dess erövringskrig, vilket delvis hämtas från islam.

Franciskus förnekar inte att erövringsidén är inneboende i islam men menar att denna finns även inom kristendomen. När Jesus enligt Matteusevangeliet sänder ut sina lärjungar i hela världen – den så kallade missionsbefallningen – anser påven att detta är ett uttryck för samma idé: att lägga jordens alla länder under sig.

mo-heheads-banu-qurayza-jews

På Muhammeds order halshöggs uppemot 1000 judar i byn Qurayza. De kastades i massgravar de först själv tvingats gräva.

Den nuvarande påven verkar alltså inte ha insett att det finns en, minst sagt, väsentlig skillnad: under det att fridsfursten Jesus förlitade sig på ett fredligt förkunnande av det glada budskapet, gav krigsherren Muhammed – som vid ett tillfälle beordrade sina soldater att halshugga uppemot 1000 judar i byn Qurayza – order om att de muslimska härarna skulle lägga världen under sig med svärdets hjälp. Halshuggningar en masse skulle sätta skräck i de otrogna.http://www.answering-islam.org/svenska/islam/hatrasism/islam-och-halshuggningar.html

Påven, som i en uppmärksammad gest nyligen i Vatikanen tvättat fötterna på tolv muslimska immigranter,  säger vidare i intervjun att kristna västerlänningar fullt ut bör anamma den växande muslimska närvaron i västerlandet som enligt påven behövs med tanke på den vikande nativiteten i väst. Att västerlänningar således uppblandas med araber ser han som en god sak. http://www.jewsnews.co.il/2016/05/19/pope-francis-likens-jesus-to-isis-says-muslims-must-breed-with-europeans/

Idén att muslimska migranter, vars kvinnor föder många gånger fler barn än de västerländska kvinnorna, skall erövra det kristna västerlandet genom barnafödande och genom att blanda upp sig med västerlänningarna är en central idé för många muslimska ledare. Den framfördes av Libyens framlidne diktator Muammar Khadaffi för åtskilliga år sedan och den luftades av imamen Sheikh Muhammad Ayed förra hösten.

Sheikh-Muhammad-Ayed

”Vi skall erövra deras länder”, fastslog Ayed och fyllde på med: ”Vi skall trampa på dem under våra fötter, om Allah vill.” http://www.dailymail.co.uk/news/article-3240295/Imam-tells-Muslim-migrants-breed-children-Europeans-conquer-countries-vows-trample-underfoot-Allah-willing.html

Att den västerländska kyrkans överhuvud nu uttrycker i princip samma sak som en radikal imam måste betecknas som uppseendeväckande. ”Inför den islamiska terrorismen”, menade den höge katolske prelaten vidare, bör vi kritiskt granska den västerländska ”koloniala” demokratimodellen som exporterats till länder såsom Irak och Libyen, ”där det nu finns 50 Muammar Khadaffi i stället för en”.

Den muslimska massinvandringen har tvingat de intet ont anande ledarna i västerlandet på defensiven. Talföra muslimer har i samarbete med den notoriskt politiskt korrekta intelligentian skapat ett läge, där all form av kritik mot islam i allt väsentligt betraktas som ”islamofobi”. Därmed har den muslimska kommuniteten tilldelats ett privilegium – att alltid framstå som ”offer” – de inte varit sena att utnyttja med det långsiktiga syftet att få det kristna västerlandet på fall.

Det var detta privilegium som gjorde det möjligt för terroristen Omar Mateen att skjuta ihjäl 49 människor på en gayklubb i Orlando i Florida nyligen. Det hävdar den israelisk-amerikanske skribenten Daniel Greenfield i Frontline Magazine den 16 juni. https://www.frontpagemag.com/fpm/263201/muslim-privilege-killed-49-people-orlando-daniel-greenfield

Mateen hade i själva verket kunnat stoppas på ett tidigt stadium. När han arbetade åt det internationella säkerhetsföretaget G45 påkoms han ofta med homofobiska och rasistiska uttalanden, samtidigt som han talade om att döda människor. Detta gjorde att han togs in för förhör av den federala amerikanska polisen FBI, men de vågade inte röra honom eftersom han hävdade att han diskriminerades därför att han var muslim. FBIs medarbetare ville inte framstå som islamofober utan släppte Mateen utan åtgärder.

papers-e1465820718573_640x345_acf_croppedRädslan för islamofobi kostade 49 personer livet i Orlando.

David Greenfield varnar för islams framväxt i västerlandet:

Det muslimska folkmordet på icke-muslimer sker redan i Syrien och Irak. Islam har en lång historia av folkmord. Om vi fortsätter att förväxla förtryckare och förtryckta med varandra så kan nästa folkmord vi misslyckas med att stoppa bli vårt eget.

Att ledaren för världens kristna kyrka, påven Franciskus som alltmer framstår som en den politiska korrekthetens reklampelare, inte drar sig för att jämställa Jesu missionsbefallning med islams blodiga erövringskrig och nu också ansluter sig till det islamistiska receptet att erövra västvärlden genom befolkningspolitik är i sammanhanget inget annat än en katastrof. Det är onekligen ironiskt att Vatikanen, där påven bor, omgärdas av en tjock och hög mur som en gång byggdes till skydd mot – islam.

 

 

 

 

 

 

Den nygamla vänstern: från intellektuella marxister till mytomaner, antisemiter och proislamister

9 oktober, 2015

1024px-Jan_Myrdal_1967 Jan Myrdal i en fight med polisen i samband med en Vietnam-demonstration 1967.

Häromdagen hade någon, jag minns tyvärr inte vem, twittrat ungefär följande: ”Jag är så gammal så jag kommer ihåg när vänstern bestod av intellektuella”. Det gäller mig också. Även om jag avskydde det mesta som vänsterhjältar av typ Jan Myrdal, Joachim Israel och Göran Therborn stod för hade de i alla fall en viss intellektuell resning. Det är mer än man kan säga om tvivelaktiga figurer som Henrik Arnstad, Anders Lindberg och Mattias Gardell.   

När socialdemokraten Alvar Alsterdal 1963 gjorde en inventering av vänstersocialistiska strömningar i Europa hamnade Sverige utanför. Det existerade vid denna tid helt enkelt inga betydande vänsterintellektuella på våra breddgrader. Således skriver Daniel Tarschys och Carl Tham i sin då uppmärksammade bok Den nygamla vänstern (Aldus Bonniers 1967, nytryck 1969) följande: ”I gränstrakterna mellan socialdemokrati och kommunism dvaldes visserligen en skara odeciderade socialister, men om någon starkare sammanhållning eller om några organisatoriska nybildningar var det inte tal. Regeringspartiet tycktes för gott ha övergett sina andliga lärofäder och koncentrerade i stället sitt ideologiska tänkande på det nyupptäckta kommunala sambandet.”

Några år senare var läget helt förändrat. Extremvänstern rullade fram som en ångvält och tillskansade sig ett allt fastare grepp över åsiktsbildningen genom att tillvälla sig ett avgörande inflytande över media och institutioner. Samhällets demokratiska grundvalar hamnade alltmer i skottgluggen och världens ledande demokrati, USA, utsattes för frenetiska ideologiska attacker med Vietnamkriget som murbräcka.   

En av dem som reagerade över denna bekymmersamma utveckling var den tidigare kommunisten och socialdemokraten Ture Nerman (1886-1969), som 1967 gav ut en debattskrift med titeln Sverige på glid (Andromeda) där han icke minst reagerade mot antiamerikanismen. Nerman var under Andra världskriget en av våra mest profilerade antinazister med sin tidskrift Trots Allt!, som upprepade gånger utsattes för statlig censur och indragningar och renderade utgivaren fängelsestraff på Långholmen.

250px-Nerman-trots-allt Ture Nerman: vänsterradikal som blev antikommunist och USA-vän.

Nerman var med denna bakgrund väl medveten om USAs betydelse som garant för den fria världens fortbestånd och var mäkta bekymrad över nyvänsterns USA-hat. Han framhåller i Sverige på glid:

Med utsvävningarna i USA-hat är man inne på en farlig väg, på gatans parlament i sämsta mening. Och här får den som minns 1930-talets Tyskland rätt naturligt i tankarna nazismens uppmarsch.

Den ideologiska och opinionsmässiga spärreld som USA utsattes för, såväl på hemmaplan som ute i världen och då icke minst i Sverige, ledde till att amerikanerna 1975 lämnade Indokina med svansen mellan benen och med den nationella självkänslan skakad i grunden. För första gången i landets förhållandevis korta historia hade man förlorat ett krig, även om det efter Parisavtalets ingående i januari 1973 officiellt talades om ”fred med ära” – det var ändå ingen som trodde på propagandafloskler av denna typ, även om USAs utrikesminister Henry Kissinger fick Nobels fredspris som belöning tillsammans med nordvietnamesiske chefsförhandlaren Le Duc Tho.

Det ter sig nästan som ett mirakel att USA reste sig efter Jimmy Carters katastrofala presidenttid 1977-81 och med Ronald Reagan i Vita huset 1981- 89 på ett metodiskt sätt kunde bygga upp en militär, ekonomisk och inte minst moralisk styrka som gjorde det möjligt att som ledare för den fria världen besegra Sovjetunionen och Östblocket och därmed vinna det Kalla kriget. Tyvärr fick den antitotalitäre kämpen Ture Nerman inte uppleva detta.

Den så kallade nyvänstern, efter studentupproret i Paris 1968 och kårhusockupationen i Stockholm samma år ofta kallad 68-vänstern, må ha tagit kommandot över en betydande del av samhällsutvecklingen, men det märkliga är att detta aldrig resulterade i några partipolitiska framgångar att tala om. Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) under ledning av den utåt sympatiske och tämligen intellektuelle C. H. Hermansson, född 1917, blev visserligen något populärare än det gamla blodtörstiga Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) med norrbottenskommunisten och stalinisten Hilding Hagberg vid rodret, men låg ändå och harvade på mellan 4 och 5 procent i riksdagsvalen, dessutom assisterade av ”kamrat fyra procent” innebärande stödröster från normalt socialdemokratiska väljare.

Hermansson_c_h ”Sympatiske” VPK-ledaren C. H. Hermansson, som hyllade Stalin.

Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien 1968 innebar ett dråpslag för VPK:s anspråk på allmänt erkännande, och det hjälpte föga att Hermansson fördömde invasionen. Alla visste ändå var partiet egentligen stod, och några månader senare gjorde Hermansson diskret avbön inför hotet att bli av med partiets frikostiga ekonomiska stöd från Sovjet och Östtyskland. 1953 blev han herostratiskt ryktbar sedan han i egenskap av kommunistpartiets partisekreterare hyllat Josef Stalin vid diktatorns död 1953   

Kommunister som mer sympatiserade med Folkrepubliken Kina och Albanien än Sovjetunionen och Östtyskland valde att lämna VPK och bilda Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML) med ögonläkaren Gunnar Bylin som ledare. De som tyckte att KFML var för mjuka bröt sig snart ur även detta parti och bildade KFML(r), där r:et stod för ”revolutionärerna”. De så kallade r:arna leddes av göteborgaren Frank Baude. Av de forna r:arna har blivit dagens Kommunistiska Partiet (KP), men någon utveckling framåt har det aldrig blivit – man står kvar och stampar som ett promilleparti för de närmast sörjande med representation i ett par av landets kommuners fullmäktigeförsamlingar.

Huvudorsaken till extremvänsterpartiernas misslyckande var säkerligen Socialdemokraternas förmåga att suga upp stora delar av vänsterengagemanget, särskilt på det utrikespolitiska planet. Varför engagera sig i små sektbildningar när sossarna med Olof Palme i spetsen stödde en rad kommunistdiktaturer och marxistiska upprorsrörelser i Tredje världen och var du och bror med ledarna i Kreml och Östberlin? Två ledande socialdemokrater som började i KFML/SKP var Anna-Greta Leijon och Marita Ulvskog.

Det är alltså ingalunda bland kommunisternas olika partibildningar vi får söka rötterna till extremvänsterns samhällsinflytande utan i stället dels i sosseriets vänstervridning, dels i det inflytande vänsterintellektuella kunnat utöva icke minst via massmedia, som sedan mitten på 1960-talet till betydande delar varit redskap för vänsterradikalism och politisk korrekthet.

Jag ämnar här i all korthet presentera tre tongivande vänsterintellektuella av den gamla stammen, varav två alltjämt är i livet, och jämföra dessa med några ofta förekommande vänsterfigurer från vår egen förvirrade tidsålder. Detta för att illustrera hur vänsterns ledande förespråkare degenererat från att vara visserligen rätt motbjudande propagandister men ändå med en viss resning och intellektuell stringens, till att bli mytomaner, antisemiter och proislamister med svårartad mundiarré.

images0N1Z7HDF Göran Therborn blev professor vid Cambridge University 2006.

Låt mig börja med en av den så kallade nyvänsterns ledande ideologer, Göran Therborn, som föddes 1941 och som kom att göra en lysande akademisk karriär som ledde till doktorsgrad i i Lund 1974 och därefter en karriär som omfattat professurer i sociologi vid Göteborgs universitet, i statsvetenskap i nederländska Nijmegen samt 2006 i sociologi vid ärorika Cambridge University. Han pensionerades 2010 och är numera professor emeritus vid sistnämnda lärosäte. http://www.therborn.com/

Therborn lär vara en av samtidens mest citerade marxistiska sociologer och medverkade tidigt i den inflytelserika engelska tidskriften New Left Review som startade 1960. I en artikel i denna tidskrift (# 47 1968) analyserar Therborn sambandet mellan den revolutionära kampen i västvärlden och Vietnamkriget och skriver bland annat: ”Socialism here is no longer a dull, harsh austerity threatening the consumers of the West, but a heroic fight by exploited and starving people for a human existence, denied them by imperialism and its lackeys.”

Göran Therborn flyttade efter tiden i Cambridge tillbaka till Sverige och Ljungbyholm i födelsekommunen Kalmar. Han är far till poetissan och litteraturkritikern Anna Hallberg, född 1975.

En annan sociologiprofessor som syntes mycket i debatt och opinionsbildning på 1960- och 1970-talen var Joachim Israel (1920-2001), född i tyska Karlsruhe och ankommen till Sverige som judisk flykting från Hitlertyskland 1938. De första tio åren i Sverige var han verksam som lantarbetare. Israel var först sionist och socialdemokrat men radikaliserades och hade som ideologisk utgångspunkt Karl Marx nästan metafysiska alienationsteori. Han blev med tiden även en rabiat Israel-kritiker.

untitled Stridbar marxist och sociolog: Joachim Israel.

Joachim Israel, professor i sociologi i Lund 1971-87, var en färgstark personlighet och ett återkommande inslag i dåtida debattprogram i TV av typ ”Storforum”, där han gestikulerade och argumenterade med stark tysk brytning. Han avslutade sin installationsföreläsning vid Lunds universitet med orden ”All makt åt folket”. Han ansågs vara ”humanistisk marxist” och deltog, förutom i den politiska debatten, även i debatten kring människans sexliv som det tjattrades väldeliga om vid denna tid.

Till Joachim Israels syndaregister skall läggas att han var en av dem som tog initiativet till bildandet av Miljöpartiet (han var akademisk mentor till Per Gahrton). Joachim Israel var en hängiven anhängare av välfärdssamhället och svuren fiende till nyliberalismen.

Ett tredje exempel på en klassisk vänsterintellektuell är Jan Myrdal, född 1927, still going strong som altmeister inom den obotfärdiga massmordsvänstern som hyllade Stalins, Maos och Pol Pots förintelse av stora delar av de egna befolkningarna som nödvändig. Myrdal fick sitt genombrott med boken Rapport från en kinesisk by 1963, som rönte internationell uppmärksamhet och berömdes av flera kända Kina-habituéer. Ett par år senare putsade Myrdal på sin revolutionsimage genom att slåss med polisen vid Vietnam-demonstrationer i centrala Stockholm.

Jan Myrdal har skrivit en lång rad böcker och gjort omfattande resor i Tredje världen och länder såsom Afghanistan, Indien, Kambodja (Kampuchea), Kina och Mexiko, ofta tillsammans med tredje hustrun, fotografen Gun Kessle. Något av ett andra genombrott fick Myrdal 1982, då han gav ut boken Barndom som var en rasande uppgörelse – den första av tre delar – med de berömda föräldrarna Gunnar och Alva Myrdal.

2010-09-Jan-Myrdal Altmeister Jan Myrdal talar vid ett möte med Kommunistiska Partiet under senare år.

Myrdal är ännu vid 88 års ålder en vital deltagare i samhällsdebatten. Det honom närstående Jan Myrdalsällskapet delar varje år ut Leninpriset respektive Robespierrepriset till förtjänta personer. Initiativtagare till sällskapet och mecenat bakom prisen är hotelldirektören Lasse Diding i Varberg, som på sällskapets hemsida betecknar Leninpriset som ”en obehagligt kliande böld i röven på den borgerliga historieskrivningens potentater”. 2015 gick priset till trubaduren Mikael Wiehe. http://www.janmyrdalsallskapet.se/

Jan Myrdal är nu inne på sitt fjärde äktenskap. Han är far till professorerna Janken Myrdal (agrarhistoria), född 1949 och Eva Myrdal (arkeologi), född 1956.

Så vad kan vår egen tidsepok ställa upp med i jämförelse med dessa på många sätt motbjudande men otvivelaktigt skärpta och lärda personligheter? Inte särskilt mycket, om ni frågar mig.

Henrik_Arnstad_2013 Mytomanen, journalisten och rabiate vänstermegafonen Henrik Arnstad.

Vi kan lämpligen börja med den troligen mest uppmärksammade vänsterdebattören för tillfället, Henrik Arnstad, som är född 1967. Arnstad, som är son till journalisten Lennart Arnstad, har en journalistisk bakgrund på bland annat Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Sveriges Television. Efter att tidigare ha skrivit tre böcker publicerade han 2013 sitt magnum opus Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia.

Därefter har han blivit en alltför ofta sedd gäst i debattstudior och morgonsoffor, detta trots att han påkommits med flera lögner om sin bakgrund om sina akademiska och militära bakgrunder. I motsats till vad han tidigare sagt har Arnstad således varken någon akademisk examen eller officersgrad vid pansartrupperna.

Förutom mytomani har Arnstad utmärkt sig för att anklaga folk för att vara ”fascister” till höger och vänster. Ett särskilt gott öga har han till Sverigedemokraterna, som enligt honom är rasister, fascister och terrorister. I en debattartikel i tidskriften ETC med rubriken ”Så ska SD göra svenskarna till rasister” påstår Arnstad redan i början av ingressen: ”Sverigedemokraternas långsiktiga mål är att göra Sverige till en enpartistat”. Ridå, som man brukar säga. http://www.etc.se/inrikes/sa-ska-sd-gora-svenskarna-till-rasister

untitled

Till råga på eländet tycks Arnstad även vara rådgivare åt statsminister Stefan Löfven, som i riksdagsdebatter plagierat Arnstads lögnaktiga påståenden om SDs ideologiska hemvist. Arnstads argumentation har givit upphov till uttrycket ”gå full Arnstad” (go full Arnstad), syftande på särskilt halsbrytande påståenden. För mig och många andra är det en gåta hur någon kan ta Henrik Arnstad på fullt allvar.   

Anders Lindberg är ledarskribent på Aftonbladet efter att tidigare bland annat varit verksam vid Socialdemokraternas partistyrelse och politiskt sakkunnig på utrikesdepartementet (UD) åt utrikesminister Laila Freiwalds (S). Han har även ett förflutet som kommunalpolitiker i Haninge utanför Stockholm.

Lindberg har ett ovanligt välsmort munläder och tillhör liksom den fem år äldre Henrik Arnstad det vänstergarde som för jämnan sitter och häckar i olika TV-soffor och debattprogram och sprider sin löjeväckande villfarelse, och liksom Arnstad är han emotionellt fixerad vid Sverigedemokraterna. Det föranledde SDs dåvarande partisekreterare Björn Söder att på Facebook i september 2012 skriva följande: ”Anders Lindberg på Aftonbladet är nog Sveriges mest inkompetente och inskränkte journalist.”   

bielerlindberg2 Alltför vanlig syn i debattprogrammen: Anders Lindberg med akut mundiarré.

Detta skedde sedan Lindberg under rubriken ”Äckligt av Åkesson” den 4 september 2012 kastat sig över SD-ledaren Jimmie Åkesson, sedan denne haft fräckheten att besöka Forserum i Nässjö kommun där närvaron av somaliska invandrare skapat betydande problem. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15386823.ab

Anders Lindberg tillhör de obotligt politiskt korrekta journalister som i alternativa media brukar kritiseras för att ”gå en full Arnstad”. Lindberg är gift med EU-parlamentarikern Åsa Westlund.

Den av dagens vänstergestalter som antagligen kommer närmast 1960- och 1970-talens intellektuella vänsterelit är Mattias Gardell, född 1958, sedan 2006 innehavare av Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet. Föga oväntat belönades han 2009 med Jan Myrdalsällskapets stora pris, Leninpriset. Tidigare var han redaktör för Anarkistisk tidskrift. Bland Gardells syskon märks riksbögen och debattören Jonas Gardell. När Gardell tillträtt nämnda professur presenterades han i tidningen Forskning & Framsteg, där det bland annat framgår att han är asatroende, så här: http://fof.se/tidning/2007/2/mot-mattias-gardell-hedningen-som-forsvarar-politisk-islam

Johan Lundberg visar i sin bok Ljusets fiender (Timbro 2013) att Mattias Gardell är en av de ledande ideologerna när det gäller att rättfärdiga islamismens roll som revolutionär kraft i det västerländska samhället. Gardell menar att islam kan användas som redskap för att slå sönder den av honom avskydda västdemokratiska samhällsformen. Han avvisar därför de traditionella marxisternas fientliga inställning till all religion.

I Anarkistisk tidskrift skrev Gardell 1996 i en av Lundberg redovisad uppsats om den amerikanske muslimske ledaren Louis Farrakhan bland annat följande:

Att religionen /…/ kan formulera ett motstånd mot den härskande klassens krav på ideologisk hegemoni borde stå klart för dessa partiteoretiker om de beaktar det som förenar tibetanska buddhister, Mujahedins i Afghanistan /…/ Att slavättlingarnas motstånd i USA ges en religiös formulering är sålunda inte att förvåna. Nation of Islam utmanar hela det amerikanska samhället /…/ USA grundades och styrs av djävlar. De är det ondas representanter som skapar ett samhälle så fullständigt genomsyrat av ondska och förruttnelse att alla reformtankar blir orealistiska. Det som krävs är total revolution. Det existerande samhället måste demoleras, fullständigt förintas, in i minsta atom utplånas för att ett gott alternativ skall kunna etableras i dess ställe.

29850_jpg_560776bMattias Gardell, stolt mottagare av Leninpriset.

Samma hat går igen i Mattias Gardells hållning gentemot den judiska staten Israel. Han tillhör således inventarierna på propagandaflottiljen Ship to Gaza, som påstår sig vilja bryta Israels blockad mot Gaza och frakta förnödenheter till dess palestinaarabiska invånare. I verkligen är Ship to Gaza ett rent propagandaspektakel som även lockat vänsterrepresentanter tillika antisemiter såsom framlidne Henning Mankell, Dror Feiler, Henry Ascher och nuvarande bostadsministern Mehmet Kaplan (MP). Gardells mest beryktade bok är Islamofobi (2010), som hävdar att den så kallade islamofobin – i realiteten mestadels högst berättigad skepsis gentemot islam och islamism – är en hörnsten i den påstått framväxande europeiska fasciströrelsen.

Mattias Gardell har inte färre än nio barn och har varit gift med radikalfeministen Edda Manga.

Den här artikeln är ett försök till skiss över den svenska vänsterns utveckling från mitten av 1960-talet fram till i dag. Naturligtvis kunde jag ha tagit med betydligt fler mer eller mindre bemärkta personligheter i mitt persongalleri – exempelvis Peter Weiss, Göran Palm, Sara Lidman, Nordal Åkerman, Åsa Linderborg och icke minst Jan Guillou – men då hade artikeln blivit orimligt lång.

För att sammanfatta mina slutsatser: den svenska extremvänstern har utvecklats från att ha varit en till stora delar intellektuell rörelse av huvudsakligen ortodoxa marxister, där kritiken av den kapitalistiska ekonomin var en huvudfråga, till att bli en emotionellt betonad mångkulturalistisk kabbala där bland annat proislam, Israel-hat och antisemitism, extremt invandringsvurmande och rabiat SD-hat kreerar bärande roller. En företeelse som förenar den gamla och nya vänstern är slutligen USA-hatet.

Ryska myndigheter förbjuder yoga

5 juli, 2015

004 Min yogabok från 1960-talet. Foto: Tommy Hansson

Ryska myndigheter börjar nu betrakta yoga som en påstådd del i en oönskad religiös kultverksamhet.

Den brittiska tidningen The Independent rapporterar att minst två studior – Aura och Ingara i den centralt belägna staden Nizjnevartovsk – fått brev från kommunala makthavare med uppmaningen, att upphöra med all yogaundervisning i kommunala byggnader. http://www.independent.co.uk/news/world/europe/russia-bans-yoga-as-part-of-crackdown-on-religious-cults-10355676.html

Närmare bestämt gäller det hathayoga, den yogaform som är mest känd i Europa och som erbjuder stressade västerlänningar en möjlighet att genom övningar och meditation få bättre personlig balans och koncentration. Hathayoga (hatha betyder kraftfull) kan sägas vara en ”lagom” yogaform för västerlänningar, där övningar och ställningar inte anses vara alltför svåra att genomföra. 1949 öppnades ett nordiskt institut i Stockholm med syftet att lära ut hathayoga.http://nordiskyoga.se/virya-

3212860_2048_1152 Patriarken Kirill, överhuvud för Rysk-ortodoxa kyrkan, och president Putin. Oberoende andlighet ses med misstänksamhet i Ryssland.

Den engelskspråkiga tidningen Moscow Times http://www.themoscowtimes.com/news/article/central-russian-officials-crack-down-on-yoga-in-bid-to-stifle-spread-of-occultism/524552.html refererar till två brev i vilka kommunala befattningshavare i Nizjnevartovsk, en stad med cirka 265 000 invånare vid floden Ob, diskuterar möjligheterna att sätta stopp för den anstötliga yogaverksamheten.

Det ena är avfattat av en Sergej Levkin, förste biträdande chef i kommunledningen, och ställt till chefen för social- och ungdomspolitiken. Brevet uppmanar den senare att vidta åtgärder för att stoppa lektionerna i hathayoga: ”Åtgärderna är nödvändiga för att förhindra spridningen av nya religiösa kultur och rörelser.”

I det andra brev som omnämns av Moscow Times hävdas det att hathayoga är ”oupplösligt förenat med religiösa handlingar” samt är av ”ockult karaktär”.

Nyligen avhölls den första International Yoga Day runt om i världen. I yogans hemland, Indien, menade en muslimsk politiker att detta var ett försök att tvinga på folk hinduiska seder och bruk, vilka anses strida mot den muslimska religionen. En hinduisk nationalistpolitiker svarade med att alla yogakritiska muslimer borde ”dränka sig i havet”.

falun_gong_time De kinesiska myndigheterna uppskattar inte ideologisk konkurrens.

Det är inte svårt att urskilja den verkliga anledningen till den negativa attityden gentemot andliga och/eller religiösa företeelser. Putins Ryssland tycks vara på väg att utvecklas i en alltmer totalitär riktning, sovjetiseras om man så vill. Samtidigt ökar aggressiviteten mot utlandet. För diktatorer har det alltid varit oroande med ideologiska eller andliga strömningar som uppmuntrar personlig utveckling och självständighet, något som gör folk mindre benägna att gå i överhetens ledband.

Därför går det kommunistiska Kina hårt fram med meditationsrörelser såsom Falun gong, men även kristna drabbas hårt av den kinesiska religionsförföljelsen. Ryssland ser nu ut att närma sig Kina också på detta område. Tidigare har det båda länderna intensifierat det militära samarbetet sins emellan, som framgår av min analys i Dispatch International här: http://www.d-intl.com/2015/05/15/ryssland-och-kina-i-nara-samarbete-for-att-bryta-amerikansk-militardominans/

Efter ”Uppdrag granskning”: Dags att inse varifrån det verkliga hotet mot judarna kommer

24 januari, 2015

images05XRNY0Z Judehatet har bytt ansikte.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/det-vander-sig-i-magen-av-sds-propaganda/

Dagen efter ”Uppdrag gransknings” (SVT) uppseendeväckande reportage om den muslimska antisemitismen i Malmö är dementimaskinen i gång. Ett av de populärare greppen är att peka fingret åt Sverigedemokraterna i stället för åt det håll där det faktiska judehatet står att finna.

Ett exempel på denna strategi är en artikel av socialarbetaren och Auschwitz-överlevaren Emerich Roth i Dagens Nyheter dagens datum (se länken ovan).

Utan att vilja förringa denne säkerligen hedervärde mans dyrköpta erfarenheter kan jag inte annat än skaka på huvudet åt att vår sannolikt mest inflytelserika tidning, en dag efter ett avslöjande reportage om muslimsk antisemitism, släpper fram någon som tillåts rada upp ett antal lögner eller i bästa fall halvlögner om SD utan att det ljungande judehatet från muslimskt håll berörs med ett ord.

Alltså om det enda parti i riksdagen som tycks ta antisemitismen på fullt allvar och därtill det sannolikt mest Israel-vänliga. Vars partisekreterare har en gigantisk Israel-flagga på sitt kontor och som har flera framstående representanter av judisk börd. Sverigedemokraten Ted Ekeroth var 2007 den förste svensk som tilldelades World Zionist Organizations (WZO) prestigefyllda utmärkelse Herzlpriset, uppkallat efter sionismens grundare Theodor Herzl (1860-1904).

untitled Ted Ekeroth med Herzlpriset.

Detta parti blandar Roth ihop med den tyska nationalsocialismen och Förintelsen – vilket bland annat torde bevisa att hög ålder inte nödvändigtvis är synonymt med vishet och klokskap (Roth föddes i Tjeckoslovakien 1924).

Jag hyser den djupaste respekt för människor som överlevde Förintelsen, men ger det dem mandat att fabulera fritt i media om saker de uppenbarligen har föga eller ingen sakkunskap om? Jag tycker faktiskt inte det. Roth hävdar exempelvis att SDare i allmänhet marscherade under hakkorsfanor på 1990-talet, vilket är alldeles tokigt – låt vara att det fanns enstaka virrpannor. Han torgför dessutom något slags psykiatrisk gottköpsteori om att SDs kärna skulle bestå av yngre män ”som negligerats av sina pappor”.

Willy Silberstein, ordförande i den ultraliberala Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), är visserligen inte lika grov i sin demagogi som Emerich Roth men kan inte heller han låta bli att försöka få det till att antisemitismen i Malmö egentligen nog är Sverigedemokraternas fel.

Uppenbarligen upplever Silberstein/SKMA det som mycket obehagligt att nästan allt judehat i Malmö de facto emanerar från muslimska invandrare. Lösningen? Sparka på SD. I Metro den 23 januari citeras Silberstein i en artikel som belyser det faktum att Judiska församlingen i Malmö nu beslutat stängsla in synagogan på Föreningsgatan på följande sätt: ”Jag tror att Sverigedemokraternas argumentation ökar motsättningen mellan olika grupper.”

Metroartikeln här:

http://www.metro.se/skane/malmos-synagoga-stangslas-in-efter-hot/EVHoav!mj2f8uSpB7D6Q/

När man går in på SKMAs hemsida finns där inte en rad om SVTs reportage om den importerade antisemitismen i Malmö som fått många judar att i desperation och avsmak lämna staden. I Malmö finns uppenbarligen inte längre någon framtid för dem, kanske inte heller för andra ickemuslimer utom möjligen muslimernas uppbackare inom de rödgröna partierna. Däremot vidarebefordrar organisationens Facebook-sida visst material om det aktuella judehatet.

Willy Silberstein, som är född i Norrköping 1954, var som ung man med tjockt hårburr med i organisationen Demokratisk Allians vilken bland annat försvarade USAs engagemang i Indokina  som nödvändigt i syfte att bekämpa den globala kommunismen (jag vet, ty jag var med). Därefter gjorde han, liksom sin syster Margit Silberstein, en framgångsrik karriär inom etablissemangsmedia innan han 2009 blev ordförande i SKMA. Numera ägnar han sig mest åt moderatorsuppdrag och medieträning.

imagesG2YBJOB4 Ortodoxe Malmö-rabbinen Shneur Kesselman, en av måltavlorna för den muslimska antisemitismen, med Malmös synagoga i bakgrunden.

Personer som Roth och Silberstein tror antagligen att de gör Sveriges judar en tjänst genom att utmåla SD som ett stort hot, samtidigt som de lägger ner stor energi för att varna för något de kallar ”islamofobi”, men i verkligheten är det precis tvärtom.

Genom att demonisera SD försvårar de för judarna att se var det verkliga och i realiteten enda hotet mot deras existens i Sverige och i andra länder ligger: bland det, tack vare massinvandringspolitiken, ständigt växande antalet muslimer vars heliga skrift (Koranen) upphöjer judehatet till religiös dogm och liknar judar vid grisar och apor. En slogan som reciterats av otaliga islamska hatpredikanter för att rättfärdiga mord på judar.

Profeten Muhammed själv, med bakgrund som karavanrövare och kamelskötare,  lät som bekant vid ett tillfälle halshugga omkring 600-800 judar under sin väpnade kamp för att tillskansa sig makten och utöka sina landrevir.

Varken Emerich Roth eller Willy Silberstein är naturligtvis det minsta intresserad av att lyfta fram den politiska vänsterns skuld när det gäller den skamliga antisemitismen i Malmö. Inte heller belystes denna aspekt i Janne Josefssons ”Uppdrag granskning”.

imagesYPBXRKYS Dåvarande oppositionsledaren Stefan Löfven (S) citerade Koranen och träffade muslimska trosanhängare i Rinkeby på nationaldagen.

Den alltid informativa och inte sällan bitska sajten Jihad i Malmö, med förre kristdemokraten Hans C. Pettersson som ansvarig utgivare, lyfter däremot de starka kopplingar som finns mellan ledande S-politiker i Malmö och den islamistiska terrorrörelsen Hamas i Gaza. Sajten påpekar också att en kommunal nämndordförande ledde en antisemitisk demonstration på Malmös gator.

Mer här:

http://jihadimalmo.blogspot.se/2015/01/man-vill-bara-grata.html

Den till Sverigedemokraterna avhoppade Malmö-sossen Nima Gholam Ali Pour spinner vidare på samma tema i en välmatad debattext på sin blogg Nimatown under rubriceringen  ”Ingen nolltolerans mot antisemitism i Malmö”. Nima berömmer TV-reportaget och skriver att man ”börjat komma bort ifrån myterna om att det handlar om nynazister eller högerextrema som skulle stå bakom antisemitismen i Malmö”.

Det som inte togs upp i Uppdrag Gransknings dokumentär var legitimeringen av antisemitism från politiskt håll som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ligger bakom. De rödgröna politikerna i Malmö  inte tagit avstånd från antisemitism utan har på olika sätt signalerat att antisemitism är norm.

Nima hänvisar i detta sammanhang till Malmö-politiker såsom kommunfullmäktigeledamoten Adrian Kaba (S) och riksdagsledamot Hillevi Larsson (S); den senare stoltserade nyligen med ett diplom hon fått sig tilldelat av Palestinska föreningen i Malmö vilket avbildar ett ”Storpalestina” där Israel utplånats. I bakgrunden huserar förre kommunstyrelseordföranden (S) Ilmar Reepalus Dialogforum, vilket enligt Jihad i Malmö ”snackat käkarna ur led” utan några som helst resultat.

untitled Palestinaaktivisten Mohannad Yousif till vänster och Olof Holmgren från ”Stoppa matchen”-ledningen i Malmö 2009.

De rödgrönas länk till Palestina-rörelsen uppges vara Mohannad Yousif, vilken varit flitig med att sprida konspirationsteorier som att terrorrörelsen Islamiska staten (IS) i själva verket finansieras av israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Yousif samarbetar nära med Larsson och Vänsterpartiets ordförande Morgan Svensson. Sålunda har, konstaterar Nima, ”…den rödgröna majoriteten släppt in antisemiterna i maktens salonger…”.

På detta sätt har antisemiterna, långt ifrån att ha stigmatiserats, i stället blivit normen i Malmö. Yousif var en av de ledande förespråkarna för att Davis Cup-matchen Sverige-Israel i Malmö 2009 skulle stoppas.

Här en länk till Nima Gholam Ali Pours bloggtext:

http://nimatown.blogspot.se/2015/01/ingen-nolltolerans-mot-antisemitism.html

Det politiska parti som mest engagerat sig mot antimsemitismen i Sverige är som nämnts ovan Sverigedemokraterna, något som stör de liberala/vänsterinriktade/ängsligt politiskt korrekta bedömarna något oerhört. Willy Silbersteins standardargument är att ”SD utnyttjar antisemitismen för att komma åt muslimerna”, en verklighetsfrämmande konspirationsteori om någon.

Det beryktade Expo, med sina rötter i vänsterextremism och anti-vit rasism och där juden Jonathan Leman är en av toppfigurerna, har över huvud taget inte visat något intresse för att kommentera ”Uppdrag granskning” om judehatet i Malmö.

untitled Judiske Expo-medarbetaren Jonathan Leman.

Dess hemsida har de senaste dagarna toppat med det påstått minskade stödet för nazisterna i Grekland och ondgjort sig över den islamkritiska Pegida-rörelsen i Tyskland. Dock inget om judehatet i Malmö, som sagt. Också i Expos fall torde det vara så att antisemitismen helt enkelt kommer från ”fel” håll och att kritik mot något som har med islam att göra skulle sabba Expos opinionsbildning mot ”islamofobi”.

Av Jonathan Leman hade man nog kunnat vänta sig betydligt mer. Han har som jude smärtsamma erfarenheter av den under senare år alltmer utbredda antisemitismen och vet naturligtvis mycket väl varifrån den i kanske 95 fall av 100 kommer ifrån.

Man skulle önska att Leman kunde bryta sig ur Expos tvångströja av SD-hat och proislamism, främst därför att detta skulle underlätta för Lemans egen folkgrupp att urskilja varifrån det reella hotet kommer. Jag har hittat denna artikel av en 25-årig Jonathan Leman i Expressen från november 2006 som tyder på betydande insikter och mognad:

http://www.expressen.se/debatt/jag-blir-attackerad-for-att-jag-ar-jude/

untitled Mirjam Katzin (V) resonerar verserat i ETC.

Det vettigaste jag läst från någon vänsterföreträdare i anledning av det aktuella TV-reportaget kommer från Mirjam Katzin, som i en artikel i tidskriften ETC för ett ganska så verserat resonemang kring företeelsen antisemitism. Katzin, som är doktorand i juridik i Lund och aktiv vänsterpartist, är exempelvis medveten om att det förekommer judehat från muslimer.

I slutklämmen av sin artikel lägger hon dock för säkerhets skull till följande vad jag vill kalla alibiresonemang, eftersom hon antagligen vill fortsätta vara kvar i V-partiet:

Man måste ha det politiska modet att skärpa arbetet mot islamofobi och arbetet mot antisemitism samtidigt och att ta de konflikter detta innebära, både i och utanför rörelsen.

Katzins hela debattext här:

http://www.etc.se/debatt/onyanserad-debatt-om-hatet-mot-judar

Undersökningar från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Forum för levande historia visar att det är åtta gånger vanligare med antisemitism hos personer med muslimsk bakgrund än från andra befolkningsgrupper. Samtidigt förefaller judehatet bli ett allt mindre problem bland extremnationalister och rena nationalsocialister, eftersom dessa numera fokuserar betydligt mer på att motverka den massiva invandringen än den traditionella nazistiska fixeringen vid judarna.

Ju förr individer som exempelvis Emerich Roth, Willy Silberstein och Jonathan Leman, liksom så kallade antirasistiska organisationer och den etablerade judenheten inser detta, och faktiskt också börjar framföra det, desto bättre.

 

 

 

 

Vad är värst – heilande eller misshandel?

18 januari, 2015

untitled Advokat Per Liljekvist hotas av åtal för bland annat hets mot folkgrupp.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20163265.ab

Aftonbladet berättar den 16 januari historien om hur ”kändisadvokaten” Per Liljekvist – med skådespelaren Mikael Persbrandt bland sina klienter – av kriminella kontakter beställde misshandel av några ungdomar han retat upp sig på. Till råga på allt gjorde han därtill ”hitlerhälsning” mot ungdomarna, varav flera uppges ha ”invandrarbakgrund”.

Se länk överst för ABs beskrivning av händelseförloppet.

Av tidningens rubriksättning att döma förefaller just heilandet ha varit det värsta Liljekvist gjorde sig skyldig till när det hela begav sig i höstas. Då hade advokaten ändå, efter en skärmytsling med ungdomsgänget utanför en krog i Djursholm, först skrikit åt ynglingarna att de ”inte hörde hemma här” och därefter via sin mobil tillkallat några medlemmar ur den kriminella gruppen ”Lejonen” att misshandla ungdomsgänget.

Man undrar i sitt stilla sinne vilket som är värst: att utsättas för hitlerhälsning eller att bli misshandlad av yrkeskriminella, vilket var vad några av ungdomarna blev sedan Liljekvists huliganer anlänt i taxi och slagit ner några personer, både ur det för Liljekvist förhatliga ungdomsgänget samt en vuxen man som sökt avstyra misshandeln. Liljekvist uppges ha stått och ”hejat på” de så kallade lejonen under misshandeln.

Åtal uppges nu vänta Liljekvist och en av lejonhuliganerna. Bland annat för misshandel, hets mot folkgrupp och ofredande. Det är alltså heilandet som betecknas som ”hets not folkgrupp”, en lag som instiftades efter Andra världskriget som spärr mot antisemitism, men numera mest fungerar som förevändning för den alltmer DDR-liknande svenska staten att söka spärra in oliktänkande av typ pastor Åke Green (som dock frikändes i Högsta domstolen) och gatukonstnären Dan Park.

Hur otrevligt jag än tycker det är med hitlerhälsningar – för det tycker jag som kämpande antinazist verkligen – så ifrågasätter jag den tonvikt som lagts på detta så kallade brott genom åren. Jag vet inte exakt hur många personer som dömts för ”hets mot folkgrupp” till följd av så kallat heilande – men det är förmodligen ett icke ringa antal.

imagesTO50X9CM Synagogan i Malmö – ofta föremål för antisemitiska trakasserier och skadegörelse.

Man kan då lämpligen jämföra med hur många som åtalats och fällts i domstol för de trakasserier av judar som genomförs på så gott som daglig basis i Malmö: överfall och stenkastning mot personer med traditionell judisk klädsel, inklusive den judiska församlingens rabbin; hakkorsprejande av såväl exteriör som interiör i synagogan på Föreningsgatan; attentatsanslag mot judiska församlingshemmet; trasserier mot elever på väg till och från skolan; våldsamma motdemonstrationer mot proisraeliska manifestationer; verbalt ofredande och dödshot etcetera.

Såvitt jag känner till kan antalet personer som fällts för något av allt detta sammanfattas i ett mycket runt tal: noll (0).

Polisen har gett upp hoppet om att komma till rätta med den för såväl Malmö som Sverige skamliga behandlingen av Malmös judar. Det beror helt enkelt på att antisemitismen i Malmö är ett fenomen som importerats med stadens växande muslimska befolkning.

Varken politikeretablissemanget eller polisledningen har något som helst intresse av att lagföra muslimska förövare, eftersom då riskerar kallas för ”rasister” och, ve och fasa, för att gå i Sverigedemokraternas ledband. Inte ens mer eller mindre professionella ”antirasister” är särskilt intresserade av att komma rätta med antisemitismen i Malmö, eftersom den utövas av ”fel” grupp, nämligen muslimer. Om dessa får ej sägas ett enda ont ord, då tar det hus i helsicke.

Också de så kallade kippavandringar som då och då har genomförts som stöd för Malmös utsatta judar har mer och mer kommit att förlora sin udd, då dessa manifestationer lika mycket kommit att användas för att protestera mot generell ”rasism” och ”islamofobi” som mot antisemitism. Kippavandringarna har också blivit ett bra tillfälle för en brokig samling toleransmånglare att saluföra sin förmenta  godhet och rättskaffenhet.

imagesWDZJWA41 En toleransmånglare (FP) och en antisemit (S) på kippapromenad: Erik Ullenhag och Ilmar Reepalu.

Då är det så mycket enklare att slå till mot förvirrade svenska ungdomar (och i sällsynta fall advokater) som sträcker högerhanden i luften och därmed anses hetsa mot folkgrupp. Jag hoppas slutligen advokat Per Liljekvist får det straff han förtjänar, förutsatt att ABs beskrivning av hans uppträdande är någorlunda med sanningen överensstämmande. Även om jag tyvärr inte kan påstå att mitt förtroende för det svenska rättsväsendet är särskilt grundmurat.

Islamrädsla: vårt bästa skydd mot islamistterrorn!

14 januari, 2015

 

imagesNC693XH5 Islam är oförenligt med västerländsk frihet och demokrati, menar den här muslimske demonstranten.

”Islamophobia: a word created by fascists, and used by cowards, to manipulate morons” (Islamofobi: ett ord skapat av fascister, använt av ynkryggar för att manipulera idioter).

Så har ordet ”islamofobi” definierats av den amerikansk-brittiske debattören Christopher Hitchens (1949-2011). Jag tycker detta förtjänar att begrundas när det nu, i kölvattnet av den blodiga islamistattacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris inklusive morden på tre poliser och efterföljande gisslandrama med mord på fyra judar i en judisk kosherbutik, ofta framhålls att en av de viktigaste uppgifterna för det västerländska samhället är att motverka den så kallade islamofobin .

Denna inställning är inte ny. I somras inbjöd dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag (FP) till internationella ”rundabordssamtal” om islamofobi liknande dem som tidigare hållits om så kallad antiziganism. Vad som kom ut av dessa samtal har dessvärre undgått mig. Kanske någon av mina läsare vet besked?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-samlas-vi-mot-islamofobin_3642660.svd

Jag vågar emellertid påstå, att ”islamofobi” enligt ordets egentliga betydelse är en utomordentligt sällsynt företeelse. Begreppet i fråga implicerar en sjukligt irrationell, negativ inställning till religionen islam. Det är emellertid inte detta vi i verkligheten har att göra med i dagens västerländska samhälle, när exempelvis tiotusentals personer i Tyskland och i andra länder går ut på gatorna och demonstrerar mot islamisering och muslimsk invandring under beteckningen Pegida, en rörelse som nu också kommit till Sverige.

Det är inget sjukligt med detta engagemang. Tvärtom – det är ett friskhetstecken!

images Alltfler tyskar – som här i Dresden – har fått nog av islamiseringen.

Det som Ullenhag, andra politiker och etablerade medier kallar ”islamofobi” är enligt min mening i åtminstone nio fall av tio en fullt förklarlig och rationell rädsla för extrema uttolkningar av islam vilka yttrar sig i fruktansvärda terrordåd som Elfte september, angrepp på kollektivtrafik i London och Madrid och nu senast mot en redaktion och en judisk supermarket i Paris. Självklart är det både förnuftigt och rationellt att hysa rädsla för en religion/ideologi som får folk att bete sig som mordiska vettvillingar!

Ungefär samtidigt som Charlie Hebdo angreps mördade vidare islamistiska Boko Haram enligt Amnesty International uppemot 2000 människor i Nigeria och utplånade flera byar. På andra platser sprängdes bilbomber och utförde självmordsmördare sitt blodiga hantverk.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/boko-haram-kan-ha-mordat-2000/

Om också islams huvudfåra stundom inkluderas i denna islamrädsla – som jag menar är en betydligt bättre och mer korrekt term än ”islamofobi” sådan den senare termen används av det politiskt korrekta etablissemanget – är inte heller det särskilt märkligt. Trots allt är det från religionen islam, uttryckt i Koranen och de så kallade hadhitherna, som Islamiska staten (IS), al-Qaida, Boko Haram, Hezbollah och därmed jämförbara terrororganisationer hämtar sin inspiration.

619401_Boko_haram_bomb_victim_in_jos_jpg1769f6d160dd98d8d8a7783d6cbe6922 Offer för islamistiska Boko Harams bestialiska framfart i Nigeria.

När det efter massakern i Paris från många håll har hävdats, att denna typ av dåd ”inte har med islam att göra” så är det helt enkelt fel. I Koranen finns åtskilliga ställen som anbefaller grymma metoder i kampen mot ”otrogna”. I Koranens sura 8:12 kan vi så läsa (1917 års svenska översättning): ”Och när min herre meddelade änglarna denna uppenbarelse: ’Jag är med eder, styrken alltså dem som tro! Jag skall injaga skräck i deras hjärtan, som är otrogna; halshuggen dem och huggen av dem alla fingrarna.’ ”Liknande står att läsa i sura 47:4.

I den judiska Bibeln (Gamla testamentet) berättas också om hur det utvalda folket excellerade i blodiga dåd och hade lagar som föreskrev exempelvis stenande av äktenskapsbrytare och homosexuella, men skillnaden gentemot islam och Koranen är ju att detta skedde för tusentals år sedan – inte i dag, som är fallet i många stater som styrs enligt islamiska lagar.

I Saudiarabien dömdes bloggaren Raif Badawi nyligen av en domstol för att ha ”förolämpat islam”. Brottet: Badawi hade, förutom att ge uttryck för sitt eget fritänkeri, upplåtit sin blogg för liberala inlägg av till exempel kvinnosaksaktivister. För detta ådömdes han 1000 (!) piskrapp samt tio års fängelse. Piskrappen fördelas över en längre tidsperiod för att inte Badawi skall avlida på kuppen.

Jag har mycket svårt att förlika mig med tanken på att representanter för Saudiarabiens kungahus och den terrorsponsrande emiren av Qatar gick med i en stor demonstration i Paris ett par dagar efter massakern på Charlie Hebdos redaktion och anslöt sig till sloganen Je suis Charlie Hebdo (Jag är Charlie Hebdo). Här marscherade även ”Palestinas” så kallade president Mahmoud Abbas, som skrev en doktorsavhandling i vilken han förnekade att nazisternas judeutrotning ägt rum. Man kan bli illamående för mindre.

Liksom över att västerländska demonstrationsdeltagare såsom Francois Hollande, David Cameron och Angela Merkel förklarar för vem som vill höra på, att islamistisk terror ”har ingenting med islam att göra”.

Om fallet Raif Abdawi kan mer läsas via följande länk:

http://blog.svd.se/mellanostern/2015/01/08/saudisk-fritankare-straffas-med-piskrapp/

images2KD3MV9Z Saudiske bloggaren Raif Badawi dömdes till tio års fängelse och 1000 piskrapp,

Det finns förvisso talrika muslimer, bland dem även imamer, som tar avstånd från våld och terror i Paris och annorstädes. Dessa bör naturligtvis berömmas och uppmuntras. Detta gäller i mycket hög grad Ahmed Aboutaleb, som är borgmästare i Rotterdam i Nederländerna. Aboutaleb framförde i en TV-sändning bland annat följande:

Det är obegripligt att man kan vara emot frihet. Gillar du inte frihet så packa väskan i Guds namn och dra härifrån.

I nedanstående länk, som ansluter till den informativa Petterssons blogg, finns ett Youtube-klipp som återger den modige borgmästarens ord:

http://petterssonsblogg.se/2015/01/13/muslimer-som-inte-gillar-det-fria-ordet-fuck-off/#more-116750

Man skulle önska att många fler muslimer i högre ställning hade kuraget att följa Ahmed Aboutalebs exempel. I dag är det emellertid den våldsbenägna delen av islam som sitter i förarsätet och med hot om död och pina håller världens alla muslimer i ett strupgrepp.

När den svenskfödde imamen Abdal Haqq Kielan i Eskilstuna för några år sedan riktade kritik mot arabiska terroristers självmordsmördande av civila israeler hotades han till livet av Islamiska förbundet och Stockholms Stora moské, ett känt tillhåll för hatpredikanter och antisemitisk agitation och propaganda:

http://www.expressen.se/debatt/islamiska-forbundet-hotar-kand-imam/

Alla muslimer är således inte terrorister. Flertalet troende muslimer torde tvärtom vara fromma och fredliga människor och skall omfattas av vår grundlagsfästa religionsfrihet. Angrepp på muslimska helgedomar skall självfallet inte tolereras, lika litet som attacker riktade mot kyrkor och synagogor. Däremot utförs så gott som alla terrordåd i världen för närvarande av personer som själva menar sig vara muslimer och i sin verksamhet ständigt hänvisar till Koranens bud.

images Bland andra Benjamin Netanyahu, Francois Hollande, Angela Merkel samt Mahmoud Abbas vill göra gällande att de ”är” Charlie Hebdo.

Att mot denna bakgrund inte hysa en hälsosam rädsla, vilket är motsatsen till obefogad skräck, gentemot islam i allmänhet och islamism/jihadism i synnerhet är enligt min uppfattning bara dumt och kontraproduktivt för den som på allvar vill värna om ett fritt och öppet samhälle. Det är inte islamofobin som i första hand bör bekämpas – utan snarare islamofobi-fobin.

I själva verket torde islamrädsla vara vårt bästa skydd mot islamistterrorn, eftersom den får oss att se med kritiska ögon och skepsis på rosenskimrande men ack så falska föreställningar om islam som ”fredens religion”. En dag blir den kanske det – men där är vi beklagligtvis inte ännu.