Sånger om stråtrövare

Tänkte jag, så här på sena kvällskvisten, skulle bjuda mina läsare på två sånger om så kallade stråtrövare. Det vill säga banditer som attackerade och rånade vägfarare förr i tiden. Den engelska termen för dessa yrkesbrottslingar är highwaymen.

 Den nordirländska staden Newry i äldre tider.

Överst en länk till sången ”Newry Town”, här framförd på oefterhärmligt sätt av The Dubliners sångare Sean Cannon. Troligen den förnämsta version som gjorts av denna traditionella sång. Visans stråtrövare är född i staden Newry i Nordirland i gränsområdet mellan grevskapen Armagh och Down.

Som framgår av sångtexten utförde denna rövare sina brott för att förse sin hustru med guld och juveler:

At seventeen I took a wife
I loved her dearer than I loved my Life
And for to keep her both fine and gay
A´robbing I went on the Kings highway

Stråtrövaren i sången grips emellertid och förs till Stephen´s Green i Dublin, och då kunde det bara gå på ett sätt: dödsstraff och hängning.

Samma straff väntade en annan stråtrövare, Allan Tyne från Harrow i England. Sången ”Allan Tyne of Harrow” framförs via nedanstående länk i ett fint liveframträdande av Nancy Kerr (fiol och bakgrundssång) samt James Fagan (gitarr och sång):

Visans Allan Tyne var en soldat som deserterat och blivit en stråtrövare, som enligt egen utsago rånade rika och i förekommande fall gav till de fattiga (ja, att råna fattiga kunde ju inte gärna vara någon lönande affär…). De forntida vägbanditerna saknade inte ädelmodiga drag, men att ägna sig åt grov brottslighet gick förstås inte an varför sångernas highwaymen får vad de förtjänar.

Således får också Allan Tyne plikta med livet för sin ljusskygga verksamhet:

To hang in Tyburn tree is my fate
For which I´m much frightened

Vill slutligen passa på att önska er alla en god vecka!