Trump kritisk mot Sverige – media (och Carl Bildt) får spel

Svenska medier fortsätter att agera som vore de helt besatta av USAs nyvalde president Donald J. Trump. Minsta tendens till tveksamheter hos presidenten nagelfars och slås ned på intill det parodiskas gräns.

Det senaste exemplet på detta osunda intresse emanerar ur ett stort möte Trump hade med anhängare i Melbourne i Florida på lördagen. Han råkade här nämna Sverige som exempel på hur illa det kan gå med tillämpad massinvandring: ”Ni ser vad som hände i går kväll i Sverige? I Sverige! Där tog man in många personer och där har man problem som man aldrig har sett förut.” http://www.expressen.se/nyheter/trump-moter-sina-anhangare-i-florida/

Den del av journalistkåren som kritiskt avläser varje yttrande som president Trump avger – det vill säga nästan alla journalister som sysslar med utrikespolitik – fick spel och började yra om att Trump hade fått för sig, att det skett ett fruktansvärt terrordåd i Sverige. Detta trots att Trump inte alls nämnde något om terror i sammanhanget.

Avdankade moderatpolitikern Carl Bildt anslöt sig genast till alla dem som gjorde narr av Trump och twittrade: ”Sverige? Terrorattack? Vad har han rökt?” Man kan lika väl undra om Bildt varit pårökt mer än påläst – det sägs alltså inte något om någon ”terrorattack” i det tal presidenten höll inför jublande människomassor. http://www.metro.se/artikel/carl-bildt-vad-har-du-r%C3%B6kt-donald-trump

Sverige var inte det enda avskräckande exempel när det gäller okontrollerad immigration Trump tog upp i sitt tal. Han nämnde i sammanhanget även Bryssel, Nice och Paris, där det bevisligen skett terrorattacker. Presidenten försäkrade att USA under hans ledarskap skall göra allt för att minutiöst kontrollera inkommande personer, något han med allt rätt menade att européerna inte klarat av.

Donald Trump hälsar jublande anhängare i Florida.

Det är således möjligt för att inte säga troligt att president Trump alls icke avsåg någon förment terrorattentat i ärans och hjältarnas land, utan att han åsyftade ett inslag som TV-kanalen Fox News hade på kvällen innan Trump talade i Florida. Fox-profilen Tucker Carlson intervjuade i inslaget dokumentärfilmaren Ami Horowitz, som besökt ”humanitära stormakten” Sverige och kunnat närmare studera de avigsidor som massinvandringen medfört. Se inslaget här: http://video.foxnews.com/v/5327830979001/?#sp=show-clips

Jag kan tycka att Donald Trump uttryckte sig en smula slarvigt om Sverige, men rätt skall vara rätt – någon ”terrorattack” var aldrig på tal vilket media i såväl Sverige som utlandet sökt göra gällande. Media demonstrerar, för vilken gång i ordningen må vara osagt, sin närmast sjukliga besatthet av den nye presidenten och går till absurda attacker man inte skulle ha drömt om att rikta mot Barack Obama.

Även om den regelrätta terrorn lyste med sin frånvaro i Sverige den kväll Trump avsåg, inträffade ändå en rad händelser av det slag som nu blivit rutin i vårt land, till betydande del som en följd av invandringspolitiken. Några exempel:

• Två barn utsätts för rånförsök av fyra tonåringar i Järfälla nordväst om Stockholm. Samtidigt rånas två barn i Södertälje på sina mobiltelefoner. Polisen avstår från att ange signalement.
• En man hittas mördad i en lägenhet i Midsommarkransen söder om Stockholm.
• I Malmö inträffar flera väpnade rån.
• Bilbränder står efter vanligheten som spön i backen.

Som påbröd till detta läser jag i mitt Facebook-flöde om åtminstone två fall av våldsamma rånöverfall som drabbat FB-vänner. I ett av dessa blir en 60-årig man rånad av två personer med invandrarbakgrund i Knutpunkten i Helsingborg. Rånarna beskrivs av mannen som ”muslimer”. Han får svåra huvudskador. http://dissidenter.com/2017/02/2-invandrare-ranade-svensk-man-den-svenska-mannen-allvarligt-skadad-i-huvudet/

Carl Bildt – påläst eller pårökt?

Etablissemangsmedia och ledande eller före detta politiker som Stefan Löfven och Carl Bildt väljer dock att titta åt annat håll och låtsas som om allt står väl till i vårt arma land. När barnboksförfattarinnan Katerina Janoch i tjeckisk TV tog bladet från munnen och talade om hur saker och ting verkligen förhöll sig uttryckte Löfven och Bildt sitt missnöje med den ”bekymmersamma” bild som spreds av Sverige utomlands. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/18/lofven-och-bildt-oroliga-over-bekymmersam-bild-av-sverige-inte-over-sjalva-bekymren/

Bekymren över den mörknande Sverige-bilden delas av utrikesdepartementet (UD), som  i slutet på 2016 skickade ut en manual med råd till svenska beskickningar utomlands hur bemöta ”desinformation och propaganda”. Om denna får spridning skulle detta, bevars, kunna ”undergräva förtroendet för staten”. Putin kunde inte ha uttryckt det mycket bättre. http://avpixlat.info/2016/10/19/ud-ger-rad-till-svenska-ambassader-hur-den-forandrade-sverigebilden-ska-hanteras/

Det är bara det att Sverige blivit en visa och ett avskräckande exempel i vår omvärld, inte beroende på någon ”desinformation” eller ”propaganda” utan på att det är de verkliga förhållandena som inte längre går att dölja.  Det är inte de som talar klartext om situationen omfattande bland annat mordorgier, våldtäktsrekord, skenande invandrarbrottslighet och rättsröta som far med osanning utan de som, likt UD, Carl Bildt och Stefan Löfven, vill dölja problemen bakom en glättad fasad.

Rasmus (M) röker på

 Rasmus Törnblom under ett nationalromantiskt anfall.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vilka-ar-dagens-berattelser_8912904.svd

Om det hade funnits ett Cheech and Chong (se fotnot nedan)-pris för flummiga debattinlägg utöver det vanliga hade ungmoderaten Rasmus Törnblom varit ett givet val för prisjuryn. Törnblom – se länk ovan – menar i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 20 januari, under rubriken ”Vilka är dagens berättelser?”, att Astrid Lindgrens verk bör ersättas eller åtminstone kompletteras av ett sammelsurium av politiskt korrekta flumidéer som får den mest utflipprade miljöpartist att verka förhållandevis vettig.

Rasmus Törnblom ger inledningsvis i sitt inlägg Astrid Lindgrens berättelser ”om bland andra Emil, Ronja och Rasmus” för syns skull några uppskattande nickar emedan de ”format synen på det svenska kulturarvet”. Efter denna nödtvungna bekännelse till ikonen Astrid går emellertid denne Rasmus inte bara på luffen utan fastmer på villovägar och skriver:

När Sverigedemokraterna drömmer om vad som varit och i bevarandet av det förgångna förklär främlingsfientlighet och unkna värderingar är det dags att fundera över vilka berättelser Astrid Lindgren skulle ha berättat om vår tid…Jag vet vad jag tror att Astrid Lindgren hade berättat om.

Sedan kommer de, Rasmus Törnbloms fantasier och fantasterier likt ett pärlband visioner framsprungna ur en natts gräsrökande med likasinnade ungmoderater och förmodligen en eller annan center- och miljöpartist.

Rasmus tänker sig att ”en kille i Lönneberga” ingalunda skulle ha lystrat till namnet Emil i en Lindgren-berättelse av i dag utan snarare ha hetat Samir. Han ser vidare framför sig att Ronja rövardotter inte skulle ha sökt sin förbjudna kärlek hos Birk utan snarare hos Ylva: ”Och jag hoppas att Ronjas och Ylvas kärlek kommer att vara lika självklar som Ronjas och Birks kärlek var för oss.”

 Pippi är i Törnbloms vision inte en urstark rebell utan en Lady Gaga-figur som får applåder från en politiskt korrekt omgivning. Spännande?

Pippi Långstrump blir i Rasmus Törnbloms pårökta vision någon som inte ansattes av Prussiluskan utan en Pippi ”som i stället hyllades, beundrades och fascinerade (sic) sin omgivning för sin frispråkighet, sin normkritik sitt egna sätt”. Typ som en ”Lady Gaga” med Törnbloms sätt att se. Alltså en föga uppseendeväckande gestalt som långt ifrån är någon rebell utan gör det som omgivningen förväntar sig. Hur spännande är det?

Om vi botaniserar vidare bland de törnblomska marijuanaångorna finner vi att pojken Rasmus, han som gick på luffen med Allan Edwall i en känd film, i en nutida Lindgren-berättelse skulle heta Sinan och vara ”ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan”. Komplett då med Muhammed-skägg och 30-årskris, kan man tänka.

 Sinan på luffen?

Det traditionella Bullerbyn med dess blågula idyll är naturligtvis en styggelse med Rasmus Törnbloms ögon sett. Fy för ”klassiska kärnfamiljer” och hurra för Olles mamma, som ordnar fram ett syskon genom insemination. Vi på Saltkråkan kommer enligt vår pårökta Rasmus att kunna återfinnas ”var som helst i Medelhavets övärld”, detta tack vare ”fri rörlighet och ekonomisk tillväxt”.

Bröderna Lejonhjärta, slutligen, fortsätter att kämpa för det goda men är självklart flyktingar från krigets Syrien.

Rasmus Törnbloms vision påstås av honom själv gälla ”ett öppet, modernt och respektfullt” Sverige, fjärran från ”romantiserade gärdsgårdar, främlingsfientlighet och könsroller från 1800-talet”. Vad nu våra unika och fina gärdesgårdar gjort för ont.

Ja, Amen och Hallelujah.

Rasmus Törnblom är inte vilken ungmoderat som helst. Han är förste vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet (MUF) med ett förflutet som riksordförande i Moderat skolungdom (MSU). I dag är han verksam som politisk sekreterare (M) i Järfälla kommun. Han fyller förrresten 24 år i morgon, grattis.

Jag skulle ha hajat till om detta inlägg formulerats av en miljöpartist, låt vara att man kan vänta sig nära nog vilka tokigheter som helst från det hållet. Nu kommer de emellertid från ett moderat partiledarämne. Frågan som måste ställas är, om Rasmus Törnblom är en ensam galenpanna eller någorlunda representativ för sitt ungdomsförbund.

Astrid Lindgren och finansminister Gunnar Sträng enligt EWKs synsätt.

Tyvärr tror jag mest på det senare. Det tillhör ovanligheterna att en ledande moderat/ungmoderat agerar utan uttalat eller åtminstone tyst godkännande från den närmaste politiska omgivningen. Det är förstås endast symptomatiskt att galenskaper av detta slag dyker upp  i anslutning till ett parti, som Fredrik Reinfeldt och hans närmaste medarbetare redan destruerat till oigenkännlighet.

Jag vågar förutspå att, om den här utvecklingen fortgår, Moderaternas opinions- och valsiffror kommer att vara nere på KDs och Cs nivå inom en förutsebar framtid.

Slutligen är det en i sammanhanget avgörande faktor som Rasmus på villovägar missat. Astrid Lindgren följde inte alltid rådande normer. Hennes skildring av den bångstyriga Pippi avvek drastiskt från vad som ansågs vara lämpligt uppförande från en flicka i Pippis ålder (hennes pappa var till på köpet ”negerkung”, Törnblom menar till äventyrs att han i dag skulle ha varit syrisk rebelledare…). Hon utmanade vidare den socialdemokratiska högskattepolitiken, signerad finansminister, Gunnar Sträng med sin saga om Pomperipossa i Monismanien.

Lindgren skulle aldrig, det vågar jag med viss bestämdhet påstå, som den originella personlighet hon var ha gjort sig till tolk för de senaste politiska inneåsikterna av det slag Törnblom torgför.

 Cheech and Chong.

Fotnot: Cheech and Chong kallades ett amerikanskt komikerpar på film, vars ”humor” till största del kretsade kring det egna bruket av olika sorters marijuana. De slog igenom med filmen Up In Smoke 1978.