Entreprenör och företagsledare om klimatet: ”Vi kan inte leva i en drömvärld”

Saeid Esmaeilzadeh sågar klimatinitiativen.

Samtidigt som snö och vinterkyla i hela Sverige trotsar budskapet om den globala uppvärmningen riktar den uppmärksammade entreprenören och företagsledaren Saeid Esmaeilzadeh skarp kritik mot klimatinitiativen. ”Vi kan inte leva i en drömvärld”, säger han i en intervju på sajten Breakit den 28 januari 2021.https://www.breakit.se/artikel/27754/saeid-esmaeilzadeh-sagar-klimatinitiativen-kan-inte-leva-i-en-dromvarld

Esmaeilzadeh efterlyser ett rationellt ekonomiskt tänkande när det gäller miljö- och klimatfrågorna. Det man i första hand bör tänka på är kostnaderna, menar han.”Jag tycker att vi måste ta en rationell inställning till det”, säger han på Breakit Live. ”Klimatfrågan är inte en klimatfråga, det är en kostnadsfråga.”

Enligt Saeid Esmaeilzadeh kommer många av initiativen inte att göra någon som helst skillnad. Istället betonar han betydelsen av politisk styrning och ekonomisk utveckling i världen:

Jag tror att man går väldigt fel om man säger att vi ska lagstifta att ingen får köra bensinbil. Då lovar jag att det kommer att dö miljoner människor i Indien eftersom de tappar i ekonomisk utveckling. Och det är inte rättvist…Fossila bränslen har lett till stora framsteg i världen.

Intervjuaren påpekar att många bolag vill visa upp sig i en så miljövänlig och grön skrud som möjligt och frågar Esmaeilzadeh om det bara rör sig om fernissa. ”Jag tror att det är fernissa”, svarar den sistnämnde. ”Det får vi väl se vad framtiden visar.”

Jag kommer i sammanhanget att tänka på företag som australiska Lindemans viner och svenska Arla, vilka i sin TV-reklam enbart skjuter in sig på det gröna, ”hållbara” budskapet och lämnar de egna produkternas förträfflighet därhän: vinet eller smöret kanske smakar skit, men hållbart och klimatsmart är det!

Greta Thunberg och Jean-Claude Juncker.

Saeid Esmaeilzadeh tar vidare upp exemplet då vår svenska klimatmegafon Greta Thunberg hälsade på EU-kommissionens dåvarande ordförande Jean-Claude Juncker. Den så kallade ”cognacsjunkern” försäkrade Thunberg att 25 procent av EUs budget skulle gå till klimatfrämjande åtgärder – alla applåderade förstås.

Dock inte Saeid Esmaeilzadeh, som menar att en ekonomisk satsning av nämnt slag i praktiken skulle leda till att vi fick skrota exempelvis äldrevård och sjukvård.

Saeid Esmaeilzadeh föddes i Irans huvudstad Teheran 1974. Åtta år gammal kom han med sin familj till Husby utanför Stockholm. Han är i grunden kemist och medgrundare till bland annat Serendipity Innovations och Serendipity Ixora AB. 2012-14 ingick han i styrelsen för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens näringslivsråd. Esmaeilzadeh är vidare sedan 2015 ledamot i den svenska regeringens referensgrupp med entreprenörer samt medlem i Prins Daniels Fellowship sedan 2017. https://sv.wikipedia.org/wiki/Saeid_Esmaeilzadeh

 

 

 

 

EU-diktaturen smyger sig på – Juncker raglar vidare

Frans Timmermans lovar att ”krossa” Ungerns och Polens konservativa regeringar om han blir EU-kommissionär.

Söndagen den 16 december planerades via Facebook i Bryssel en demonstration mot FNs ramverk om global migration. Icke mindre än 47 000 personer hade uttryckt sitt intresse att deltaga i denna manifestation i EU-kommunitetens maktcentrum där bland andra studentorganisationen KVHV samt det belgisk-flamländska nationalistpartiet Flams Belang stod som arrangörer..

Protestaktionen kommer dock inte att äga rum – den har förbjudits på initiativ av Bryssels borgmästare Philippe Close och den regionale premiärministern Rudi Vervoort, vilka båda tillhör det socialistiska partiet. Dessa motiverar i ett pressmeddelande förbudet med att ”vi kan inte tillåta en brun marsch i Bryssel”. https://samnytt.se/bryssel-forbjuder-demonstration-mot-hart-kritiserat-fn-avtal-vi-kan-inte-tillata-en-brun-marsch/?fbclid=IwAR2X2wK8d5HJuPKsFmhNH5WMKAIpN57hD_aMzWbWBCaQwo63BaSgc07epK0

Ytterligare ett exempel på att demokrati och yttrandefrihet inte uppskattas särdeles mycket inom EU-eliten gav den nederländske politikern Frans Timmermans, representerande Arbetarpartiet, då han nyligen lovade att krossa alla konservativa regeringar inom den Europeiska unionen (läs: i Ungern och Polen) när han väljs till EU-kommissionär efter den beryktade Jean-Claude Juncker; Timmermans är favorit att efterträda Juncker.

Jean-Claude Juncker har krökat till igen – rufsar om i håret på EUs biträdande protokollschef.

Timmermans ser det också som sin uppgift att göra Europa och Afrika till en gemensam kontinent. Han ser det som ”ödesbestämt” att Europa och Afrika skall förenas med avseende på fri rörlighet och mångfald genom massmigration. Kritiska röster mot den globalistiska agendan skall tystas genom den EU-diktatur som nu smyger sig på. Timmermans är för närvarande ”konjaksjunkerns” högra hand. https://samnytt.se/kan-bli-naste-ordforande-for-eu-kommissionen-lovar-krossa-konservativa-regeringar-och-forena-europa-med-afrika/

Uppgifter som offentliggjorts i den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung gör vidare gällande att EU-kommissionen planerar att före 2025 påtvinga de EU-länder som i dag står utanför euro-samarbetet – Sverige, Danmark. Polen, Tjeckien, Bulgarien, och Rumänien – euron som valuta. EU-kommissionen har dementerat dessa uppgifter. https://www.nrk.no/urix/tysk-avis_-eu-vil-innfore-euro-i-alle-medlemsland-innen-2025-1.13527617?fbclid=IwAR2jRAbVseULIR8c7LshAG6nXQH8QykdLIX5JaHW3cD7JUuMaWpHVkx0Z98

Sannfinländarnas Ville Tavio fördömer EUs ”globalistiska fascism”.

Under tiden raglar konjaksjunkern vidare. Hans senaste bravad är att han rufsade om i håret på EUs kvinnliga biträdande protokollschef i en bisarr sekvens som fångats på film. Det ser alltså ut som om EU-kommissionen efter den bisarre  fylltratten Jean-Claude Juncker får en mer eller mindre galen globalist och diktaturanhängare som ordförande. https://www.dailymail.co.uk/news/article-6497315/Bizarre-moment-Jean-Claude-Juncker-seen-ruffling-womans-hair.html

Från Finland rapporteras slutligen att Sannfinländarnas riksdagsledamot Ville Tavio fördömt den ”globalistiska fascism” han anser råder inom EU. Han har liknat organisationen vid Sovjetunionen och Nazityskland. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3j81Rd/sannfinlandare-jamforde-eu-med-nazityskland

Den förre sovjetiske oliktänkanden Vladimir Bukovskij har också liknat EU vid det forna Sovjetunionen. Han har menat att EU är ett ”monster” som måste förgöras så snart som möjligt. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/06/28/bukovskij-jamfor-eu-med-sovjetunionen/

Václav Klaus sågar Europas migrationspolitik jäms med fotknölarna

Václav Klaus (till höger) och Jiri Weigl.

Den tidigare tjeckiske presidenten Václav Klaus har, tillsammans med sin nära medarbetare Jiri Weigl, författat en skrift som borde läsas av varje politiker i Europa i allmänhet och EU i synnerhet. Författarna sågar här den katastrofala migrationspolitik som har förvandlat betydande delar av EU-området till en bakgård till Tredje världen jäms med fotknölarna.

Václav Klaus föddes i Prag 1941 och var finansminister i det postkommunistiska Tjeckoslovakien 1989-91, varefter han blev landets premiärminister 1992. När Tjeckoslovakien delades i Tjeckien och Slovakien 1993 fortsatte Klaus som premiärminister i Tjeckien till 1997. När den förre dramatikern och oliktänkanden Václav Havel (1936-2011) avgick efter tio år som Tjeckiens president 2003 efterträddes han av sin forne rival Václav Klaus. Havel hade bland annat varit kritisk till Klaus negativa hållning gentemot Europeiska Unionen (EU).

Václav Klaus väckte uppseende när han 2009 i det längsta vägrade skriva under Lissabonfördraget, vilket bland annat gav EU en starkare gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Sedan han slutligen skrivit under överenskommelsen, även kallad ”reformfördraget”, kunde denna ratificeras i december 2009.   https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/eu/6494675/Czech-President-Vaclav-Klaus-signs-EU-Lisbon-Treaty-into-law.html

Ett annat område där Klaus avvikit från den internationella politikens huvudfåra är tesen om den människoframkallade, globala uppvärmningen. Klaus har hävdat att denna är en myt och även ifrågasatt den mentala hälsan hos denna teoris ledande megafon, den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore. https://www.dw.com/en/czech-president-eus-outspoken-global-warming-doubter/a-3836446

Merkels och Junckers ansvar. Med skriften Folkvandring – en kort vägledning till vår tids migrationskris (utgiven på svenska 2016 av Rosa Alba förlag, 111 sidor) visar Václav Klaus att han äger djupa insikter också avseende den massinvandringspolitik som sedan ett antal år plågar den europeiska kontinenten och då icke minst Sverige.

En mycket viktig bok i ett mycket viktigt ämne. Foto: Tommy Hansson

Denna politik, med Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Tysklands förbundskansler Angela Merkel – båda kristdemokrater – som ledande tillskyndare, har bland annat lett till islamisering, flertalet terrordåd, ökad brottslighet, skenande så kallat hedersvåld, en stegrad våldtäktskurva, ökat kvinnoförakt, ett stadigt stigande antal no-go-zoner och allmänt sett ett tilltagande kaos på de flesta plan.

Klaus och Weigl ger tyska politiker en stor del av skulden till den pågående migrationskrisen (sidan 34): ”Tysklands förbundskansler Merkel och förbundspresident Joachim Gauck tog steget att direkt uppmana migranterna att marschera mot Europa. Till dem anslöt sig de europeiska politiker som identifierar sig med Bryssel och som tydligt visade att de menar allvar med sin mångkulturalism och med sin avsky mot nationalstaten.”

Lierade med dessa migrationsförespråkare, framhåller författarna, är påven Franciskus och hans anhängare med sin ”obegränsade barmhärtighet” samt ”Europas kosmopolitiska intellektuella och deras traditionella böjelse för abstrakta politiska ideal, men samtidigt totala, närmast rousseauska, likgiltighet för de konkreta mänskliga ödena.”

Enligt Klaus och Weigl bärs huvudansvaret dock av Merkel med hennes klämkäcka, av Barack Obama inspirerade stridsrop ”Wir schaffen das!” (Vi klarar det) som myntades under flyktingkrisen 2015. Det är en fras Merkel tvingats äta upp många gånger. https://en.wikipedia.org/wiki/Wir_schaffen_das

Angela Merkel: ”Wir schaffen das!”

”Massiv manipulation”. Václav Klaus och Jiri Weigl förklarar i förordet till bokens tyska upplaga att de haft som målsättning att skriva ”en kort vägledning” för den situation som uppstått. Avseende denna situation skriver de följande (sidan 18):

Allt tyder på att våra dagars migrationsvåg i ett historiskt perspektiv, knappast kan jämföras med något annat än den folkvandring som för 1500 år sedan kom att leda till det antika Roms undergång. Vi vill inte på något vis uteslutande utmåla katastrofscenarier eller bedriva populistisk uppvigling av opinionen genom att säga att dagens Europa kommer att gå en liknande förödelse till mötes. Men vi ser ett sådant scenario som en verklig fara. Det finns dessutom tydliga tecken som pekar i den riktningen.

Om vi får tro de båda författarna har hela den europeiska befolkningen, förutom migranterna själva, blivit utsatt för ”en massiv politisk och medial manipulation” och har därmed förvandlats till ”spelpjäser i ett gigantiskt socialt experiment.” Skeendet har enligt Klaus/Weigl med stöd av mainstream-media orkestrerats av europeiska toppolitiker med en multikulturalistisk agenda vilka i allt högre utsträckning ”fjärmat sig från sina respektive majoritetsbefolkningars synsätt och åsikter.”

Dock finns det, framhålles det, länder i Central – och Östeuropa vilka står för ett diametralt annat synsätt än de av mångkulturförespråkare och migrationsromantiker styrda nationerna i Västeuropa, länder som vill värna sina gränser och försvara den traditionella på kristendomen baserade inhemska kulturen. Tankarna går i sammanhanget till nationer såsom Ungern, Polen, Slovakien och Österrike men på senare tid även Italien.

Matteo Salvini: ”Italien är inte längre Europas dörrmatta.”

Det senare landets inrikesminister och vice premiärminister, Matteo Salvini, har exempelvis rutit till ordentligt mot EU-etablissemanget och frankt förklarat att ”Italien är inte längre Europas dörrmatta.” https://omni.se/salvini-italien-ar-inte-langre-europas-dorrmatta/a/kaO306

Skapa ett nytt Europa. Václav Klaus och hans vapendragare Jiri Weigl är djupt kritiska till EUs länge omhuldade strävan att fördela migranterna över hela EU-området men inte söka hejda invandringen som sådan. Resultatet blir förödande (sidan 44): ”Tusentals, tiotusentals och hundratusentals migranter blir för varje land till en enorm börda och till en faktor som riskerar att destabilisera de inhemska förhållandena i dessa länder.”
  
En naturlig fråga är vad som är syftet med EU-eliternas medvetna import av människor från länder vars religioner, traditioner och kulturer är väsensfrämmande för den västerländska kristna civilisationen. Det politiska etablissemanget följer, menar Klaus och Weigl, genomgående ”vänsterns progressism, en omfattande etatism och statspaternalism (statsförmyndigande), den gröna dirigismen (styrpolitiken) liksom en extensiv social konstruktivism.”

Detta förklaras resultera i en vilja att urholka nationalstaterna och tvinga fram ett nytt Europa: ”Därför arbetar de europeiska eliterna mot målet att bryta ner de nationella strukturerna, tunna ut det nationella kapitalet och att konfrontera nationerna med den främmande värld som migranterna – som utan någon specifik lojalitet till det europeiska land de får bosätta sig i – för med sig.”

Systemkritiska partier demoniseras. Inte alla länder ställer, som nämnts ovan, upp på EU-eliternas nationalstatsfientliga och mångkulturalistiska projekt. I länder som Tyskland, Sverige, Storbritannien, Italien, Frankrike, Danmark, Norge, Finland med flera har dessutom bildats mer eller mindre framgångsrika, systemkritiska partier med värdekonservativa, nationalistiska och invandringskritiska agendor vilka regelmässigt demoniseras av etablissemanget såsom varande svårartat främlingsfientliga, rasistiska, högerpopulistiska och högernationalistiska.

Marine Le Pen har av en fransk domstol beordrats genomgå en psykiatrisk utvärdering.

I det av den liberale presidenten Emmanuel Macron styrda Frankrike har en domstol gått så långt att den beordrat Marine Le Pen, ledare för det nationalistiska partiet Front National, att genomgå en psykiatrisk utvärdering därför att hon på Facebook lagt ut bilder på massakrer genomförda av den islamistiska terrorrörelsen Islamiska staten (även kallad DAESH). Le Pen har upprört vägrat efterkomma domstolskraven. https://www.independent.co.uk/news/world/europe/marine-le-pen-isis-beheading-pictures-twitter-psychiatric-test-tweets-national-rally-france-a8547946.html

Macron ingrep för övrigt i den svenska valrörelsen genom att hävda att Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson inte var besjälad av vad han kallade ”svenska värderingar.” Det skedde sedan Åkesson i ett radioprogram avstått från att välja mellan Macron och den ryske presidenten Vladimir Putin.https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1L1Ma/akesson-ville-inte-valja–nu-svarar-macron

”Ett livskraftigt och fungerande alternativ”. Den svenska versionen av Václav Klaus och Jiri Weigls skrift har publicerats av det lilla förlaget Rosa Alba och kommer förmodligen inte att få någon överväldigande stor läsekrets. Det hindrar inte att den är ett mycket viktigt debattinlägg i ett mycket viktigt ämne. Att författarna inte givit upp hoppet framgår av skriftens slutkläm i form av ett citat från det tal Klaus höll efter att ha mottagit The European Freedom Award av Institutet för direkt demokrati i Europa (IDDE) på Grand Hotel i Stockholm den 4 november 2016 (sidorna 109-110):

Vi bör försöka etablera ett livskraftigt och fungerande alternativ till de aktörer och de institutioner som stöder det politiska etablissemanget i Europa. Detta alternativ behöver föra samman alla dem som tror på ett Europa bestående av oberoende och självständiga länder, som tror på frihet och klassisk europeisk liberal demokrati och som tror på möjligheten att återföra politiskt ansvar så nära medborgarna som möjligt.

Trots bevisen mot global uppvärmning – FN och EU jublar över klimatavtal

Ban Ki-moon och Martin Schulz jublar i kapp över Europaparlamentets ratificering av Parisavtalet. Fredspriset nästa? Foto: Tommy Hansson

Glädjen visste nära nog inga gränser när Europaparlamentet nyligen röstade ja till det i fjol antagna så kallade Parisavtalet om världens klimat. Gladast av alla var FNs generalsekreterare Ban Ki-moon, tidigare sydkoreansk utrikesminister och förmodligen världsmästare i innehållslösa bombasmer.

Ban, vars mandat löper ut senare i år, citeras på följande sätt i en TT-artikel signerad Wiktor Nummelin den 5 oktober 2016: ”I mänsklighetens namn och för framtida generationers skull uppmanar jag er att stödja en snabb ratificering av Paris-avtalet. Låt oss ta ett historiskt steg! Det här är vår chans att placera oss på vägen mot en säkrare framtid.”

EU-höjdare såsom EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Europaparlamentets talman Martin Schulz deltog i jublet och instämde i plattityderna, liksom givetvis en och annan svensk EU-parlamentariker. Till råga på eländet ryktas det även om att avtalet, som förkortas COP21, kan komma att tilldelas Nobels fredspris, vilket tillkännages av den beryktade norska Nobelkommittén på fredag.

Tja, kan den certifierade charlatanen Al Gore få priset (vilket skedde 2007, då Gore delade priset med FNs klimatpanel IPCC) så kan säkert Parisavtalet vederfaras samma ynnest. Vad världens klimat  har för bäring på freden är emellertid okänt i alla fall för denna bloggare. http://www.dn.se/nyheter/varlden/fns-klimatpanel-och-al-gore-delar-fredspriset/

Al Gore gör enligt den här teckningen vad som helst för att bevisa att polarisarna smälter…

Ungefär samtidigt som ovan nämnda TT-artikel publicerades hade den norska sajten ABC Nyheter en artikel som vältaligt demonstrerade varför FN- och EU-jublet var helt malplacerat. I artikeln redogörs för att 31 000 amerikanska vetenskapsmän skrivit under ett upprop där signatärerna förklarar, att det inte existerar några vetenskapligt hållbara belägg för att koldioxid (CO2) och andra ”växthusgaser” ger upphov till en överhettning av jordens atmosfär inom överskådlig tid. http://www.abcnyheter.no/nyheter/2008/06/01/67627/klimakrisen-er-avlyst

Biokemisten Arthur Robinson vid Oregon Institute for Science and Health, som organiserat namninsamlingen, citeras så i den norska artikeln:

Al Gore och IPCC hävdar att det finns en vetenskaplig samstämmighet om att vi står inför en klimatkris, men de som har skrivit under detta upprop säger inte bara att de inte är överbevisade om att det finns vetenskapliga belägg för en sådan hypotes, de säger att hypotesen är motbevisad.

Trots ett stort internationellt intresse för att underteckna uppropet valde Robinson att endast låta amerikanska vetenskapsmän skriva på. Bara forskare inom naturvetenskap och personer med ingenjörsexamen, varav 9000 med doktorsgrad, finns bland undertecknarna.

Arthur Robinson har nyligen publicerat en klimatvetenskaplig litteraturgenomgång i tidskriften Journal of American Physicians and Surgeons, en uppdatering av en liknande genomgång Robinson var delaktig i 1998. Det visade sig att av 109 hittade artiklar i forskningslitteraturen så var 88 överens om att det fanns en varm period under medeltiden och en ”liten istid” i slutet av 1800-talet. I endast sju av de 109 artiklarna påstods att 1900-talet var det varmaste seklet någonsin.

Arthur Robinson har organiserat ett upprop undertecknat av 31 o000 amerikanska forskare som visar att det inte finns vetenskapliga belägg för hypotesen om den så kallade globala uppvärmningen.

I en studie daterad den 2 oktober påpekar vidare Ingemar Nordin att isen växer rekordsnabbt i Arktis, det vill säga i anslutning till Nordpolen. Något som bland annat innebär att isbjörnarna mår alldeles förträffligt för tillfället, vilket borde glädja Al Gore och alla andra som oroat sig för deras välgång. http://www.klimatupplysningen.se/2016/10/02/isen-vaxer-rekordsnabbt-arktis/#.V_DTcehMO3d.facebook

Jag har på min blogg och i andra sammanhang publicerat ett rätt betydande antal texter och artiklar om den klimatalarmistiska pseodovetenskapen, exempelvis denna: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/24/ar-klimatalarmismen-pa-vag-utfor/

Dessvärre finns all anledning förmoda, att den förhandenvarande desinformationen angående den påstådda ”globala uppvärmningen” kommer att dominera opinionsbildningen så länge forskaranslag och internationellt anseende är knutna till de klimatalarmistiska domedagsscenarierna. Sanningen är i detta sammanhang tyvärr av underordnad betydelse.

 

 

Skrattar bäst som skrattar sist: Farage läser lusen av unionsanhängarna

Nigel Farage tog heder och ära av Europaparlamentets unionsanhängare: skrattar bäst som skrattar sist…

Frågan är om inte UKIP-ledaren Nigel Farages inlägg vid Europaparlamentets krissession i Bryssel efter den brittiska Brexit-röstningen är årets mest underhållande politiska debattinsats på våra breddgrader alla kategorier.

Den 52-årige Farage, som representerat United Kingdom Independence Party (UKIP) i Europaparlamentet sedan 1999, inledde med:

– Ni skrattade åt mig när jag stod här för 17 år sedan och förklarade att jag ville leda en kampanj för att Storbritannien skulle lämna den Europeiska unionen. Nu skrattar ni inte längre.

Då hade redan en betydande del av de parlamentariker som vill behålla den Europeiska unionen intakt inlett en orkan av buanden och hånfulla tillmälen mot mannen som, framför andra, anses ha fått Storbritannien att lämna EU. Det gick så långt att talmannen, Martin Schulz, tvingades vädja till parlamentet att lyssna artigt på vad Nigel Farage hade att säga, även om de inte höll med honom.

En bild av EU-maktens arrogans: ”konjaksjunkern”, ordföranden i Europeiska kommissionen Jean-Claude Juncker, söker hindra en fotograf att föreviga Nigel Farage.

En självklarhet, kan man tycka, men unionsfantasterna inom EU-gemenskapen inklusive parlamentet och massmedierna är nu ingen grupp som utmärkt sig för någon vidsträckt tolerans eller demokratisk övertygelse. Efter Brexit ifrågasätter en del av dem till och med demokratin som sådan: folket kan ju ha fel, och då är det bättre och säkrare att låta eliten styra.

Som Expressens Johan Anderberg, som bryter en lans för ”lite sunt folkförakt”; det är naturligtvis den politiskt korrekta eliten och kulturknuttarna som skall bestämma över våra liv: http://www.expressen.se/kultur/jo-brexit-valjarna-kan-faktiskt-ha-fel/

Det är i och för sig en rätt märklig utveckling att det blivit så. När jag började engagera mig politiskt i början på 1970-talet var Socialdemokraterna, hela vänstern och Centern emfatiska motståndare till EEC, som det gemensamma europeiska projektet då benämndes. Detta sågs som ett kapitalistiskt lurendrejeri och fördömdes i alla möjliga och omöjliga tonarter från vänsterhåll med Olof Palme i spetsen. Vi skulle behålla vår självständighet och inte utlokalisera den till Bryssel, sades det.

Det räckte för att jag skulle ta ställning för EEC/EG – jag ville ha friska västeuropeiska vindar i det instängda Sossesverige. Följaktligen röstade jag också för svensk EU-anslutning 1994.

Varken Olof Palme eller hans företrädare som S-ledare, Tage Erlander, var positiva till det europeiska gemensamhetsprojektet. Förändringen kom med Ingvar Carlsson.

Efter mordet på Palme 1986 ändrades bilden totalt. Också sosseriet, nu med Ingvar Carlsson i ledningen, hoppade på EU-tåget. Det begränsade handelssamarbetet inom ramen för EEC/EG gick inte an, men utvecklingen mot en överstatlig union med detaljstyrning från högkvarteret i Bryssel gick tydligen alldeles förträffligt. Märkligt, som sagt. Utvecklingen i opinionen beskrivs ganska omständligt men mestadels intressant här: http://www.oikonomia.info/?p=9346

I höjd med att Nigel Farage och hans UKIP tog säte och stämma i Europaparlamentet 1999 hade även jag blivit EU-skeptiker och röstade nej till att Sverige skulle gå med i EMU 2003.

Det är inte för mycket sagt att den unionsvänliga delen av Europarlamentet var rasande på den aggressivt vältalige britten som nu, efter nära två decennier som ett slags EU-fientlig Robin Hood, lyckats göra verklighet av sitt löfte att få Storbritannien att lämna EU-staten. Det hjälpte föga att Nigel Farage talade sig varm för fortsatt goda relationer beträffande handel med varor och tjänster, unionsanhängarna fortsatte bete sig som stora, oregerliga barn.

”Anledningen till att ni är så upprörda, så arga”, fortsatte Farage, ”är fullt förståelig. Ni är, i egenskap av politiskt projekt, i förnekelse. Ni är i förnekelse om att er valuta inte fungerar: titta bara på länderna runt Medelhavet.”

Nej, Nigel Farage skrädde minst av allt orden. När han vidhöll att ”Ni har i princip inte haft ett riktigt jobb i hela ert liv, eller arbetat som företagare eller med handel och ni har verkligen inte skapat några jobb”, tyckte talman Schulz att det var dags att huta åt honom och samtidigt åter be parlamentsledamöterna bete sig anständigt.

Det orättvisa brittiska valsystemet gynnar de två stora partierna.

Det är ett faktum att om inte Storbritannien hade haft kvar sitt gamla mossiga och djupt orättvisa valsystem, så hade UKIP kunnat göra de två dominerande partierna Tories (konservativa) och Labour (socialdemokrater) rangen stridig om att bli det största partiet. I valet den 7 maj 2015 gick UKIP fram till 12,9 procent av rösterna, en ökning från 3,1 procent 2010. Således en storartad framgång procentuellt sett. Mandatmässigt gav detta dock endast ett (1) mandat i underhuset.

Orsaken är att britterna går till val i enmansvalkretsar, där bara den segrande kandidaten väljs in i parlamentet. Övriga partier blir helt utan, vilket medför att de röster som ej lagts på den vinnande kandidaten är bortkastade. Röster har höjts för att reformera valsystemet, men de har inte fått tillräckligt genomslag än. Det politiska etablissemanget lär inte vara vänligare inställt till en valreform sedan Nigel Farage och hans UKIP vält den brittiska EU-skutan över ända…

Jag behöver knappast tillägga, att jag är en stor beundrare av Nigel Farage och då icke minst hans oefterhärmliga talekonst. Min beundran blir definitivt inte mindre av hans uttalande om de båda huvudkandidaterna i det kommande amerikanska presidentvalet nyligen. Farage höll på republikanen Donald Trump, som han menade skulle vara det bästa alternativet för Storbritannien.

”Det finns ingenting på jorden som kunde få mig att rösta på Hillary Clinton.”

Om demokraternas Hillary Clinton uttalade sig Farage så här:

Det finns ingenting på jorden som kunde få mig att rösta på Hillary Clinton. Hon representerar den politiska eliten. Det är nästan som om hon känner att hon har en gudomlig rätt till att ha det jobbet. http://www.telegraph.co.uk/news/2016/06/28/nigel-farage-says-donald-trump-would-be-better-for-britain-than/

Här följer avslutningsvis en filmsnutt från Nigel Farages ovan beskrivna uppvisning i Europaparlamentet – titta, lyssna och njut!

Hetsen mot Polens nya högerregering: Sverige skjuter sig i foten

 Det nya regeringspartiets makthavare: premiärminister Beata Szydlo och partiordförande Jaroslaw Kaczynski.

När Polens väljare gick till valurnorna den 25 oktober fick landet en ny regering med det nationalkonservativa Lag och rättvisa (PiS) som regeringsbärande parti efter en väntad storseger. Missnöjet med högerliberala Medborgarplattformen (PO) – som suttit vid makten sedan 2007, längre än någon annan polsk regering efter kommunismens fall – var stort. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6298091

Eftersom den tidigare europaparlamentarikern Andrzej Duda från PiS i maj vunnit presidentvalet innebar det en kraftig dominans för partiet, som sägs lägga större vikt vid den västliga försvarsalliansen NATO än EU – en fast NATO-bas på polskt territorium står högt på PiS-regeringens önskelista – och har en betydligt mindre liberal familjepolitik än PO hade drivit; bland annat vill PiS riva upp den tidigare lagen om provrörsbefruktning.http://svenska.yle.fi/artikel/2015/05/25/konservativ-utmanare-vann-presidentvalet-i-polen

Det är nog ingen överdrift att säga att resultaten i de polska valen sände chockvågor genom såväl den Europeiska unionen (EU) som polska vänsterkrafter. Inhemska demonstrationer mot den nya högerregeringen samlade tiotusentals polacker under fanor och banderoller i flera polska städer som exempelvis Warszawa, Kraków och Poznan.

Liberaler och socialister i Polen och EU fruktade att PiS, med Beata Szydlo som premiärminister (hon är för övrigt född i Oswiecim, mer känt under sitt tyska namn Auschwitz) men med partiordföranden Jaroslaw Kaczynski som egentlig ledare, skulle ta chansen att omvandla Polen efter sina riktlinjer. http://svenska.yle.fi/artikel/2016/01/09/nya-demonstrationer-mot-hogerregeringens-ideer-i-polen

 Polens president Andrzej Duda (till vänster) och NATO-chefen Jens Stoltenberg.

Det har i främsta rummet varit två frågor som stått i fokus när det gäller rabaldret kring Polens nya konservativa regering: 1) Landets författningsdomstol. 2) Den statliga TVn och radion. PiS hade i valet heller inte gjort någon hemlighet av sin föresats att omstöpa båda dessa inflytelserika institutioner efter eget skön, och med tanke på valsuccén – 37,6 procent av rösterna mot PO:s 24 procent – var detta mycket populära initiativ. https://sv.wikipedia.org/wiki/Parlamentsvalet_i_Polen_2015

Det vore ju också minst sagt underligt om det nya regeringspartiet skulle avstå från att realisera sina vallöften på grund av kritiken. Att den polska oppositionen bråkar kan man naturligtvis förstå, men när det gäller de anti-polska eruptionerna inom EU inklusive Sverige kan man med vår nationalskald Carl Michael Bellman fråga sig: ”Vad fan angå dej Polens affärer?” (Fredmans epistel #45)

Embryot till vad som skulle komma att bli Europeiska unionen bildades några år efter det förödande Andra världskrigets slut för att förhindra uppkomsten av ett nytt krig. Under årens lopp har dock organisationen utvecklats till att bli en byråkratisk koloss med alltmer uttalade anspråk på detaljreglering av de för närvarande 28 medlemsstaterna. Polen är inte det enda exemplet på EUs strävanden att lägga sig i medlemmarnas inre angelägenheter.

När det nationalistiska österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) kom att ingå i en regeringskoalition hotade såväl EU som Israel med sanktionsåtgärder, men den EU-undersökning som följde ådagalade inga otillbörligheter.https://sv.wikipedia.org/wiki/Frihetspartiet_(%C3%96sterrike)

 Ungerns regeringschef Viktor Orban – inte populär i Bryssel.

I dag håller EU tummen i ögat på både Polen och Ungern, i sistnämnda land sedan det nationellt sinnade Fidesz under premiärminister Viktor Orbans ledning som ett av få EU-länder faktiskt söker upprätthålla det så kallade Schengen-avtalet om att bevaka sina egna och därmed också EUs gränser. Ungern har här samma inställning som Polen, Tjeckien och Slovakien.http://dailynewshungary.com/fidesz-hungary-only-schengen-country-sticking-to-letter-of-law/

Orsaken till vreden mot Polen är utan tvivel det faktum att en majoritet av landets väljare föredrar en regering vars politik inte uppskattas i Bryssel, särskilt inte av EU-kommissionens ordförande, luxemburgaren Jean-Claude Juncker (ibland kallad ”konjaksjunkern” på grund av sina alkoholpreferenser).

Som redan nämnts är det främst det styrande PiS politik avseende författningsdomstolen samt den statliga radion och TVn som stör makthavarna i Bryssel. Vad dessa försöker att inte låtsas om är det tidigare regeringspartiet POs agerande under förutvarande premiärministern Ewa Kopacz. När PO och Kopacz insåg att de sannolikt skulle förlora valet till PiS sökte de hindra detta parti från att genomföra sitt program, genom att i parlamentets andra kammare – sejmen – manipulera med författningsdomstolens domarantal. Således utsågs den 8 oktober, drygt två veckor före valet, fem nya domare i stället för de tre som skulle väljas.

I december protesterade Europaparlamentets tyske ordförande, socialdemokraten Martin Schultz, mot att PiS skar ner domarantalet till ursprunglig nivå och kallade detta fullt legitima handlande för ”kupp”. Han fick inte medhåll av partikamraterna i Polen, utan Vänsteralliansens ledare Leszek Miller, premiärminister 2001-2004, tyckte EU reagerade ”hysteriskt”. Varken Miller eller flertalet andra polacker är heller särskilt förtjusta i tysk inblandning i Polens affärer.

Också gällande Polens statliga TV/radio handlar det om att PiS vill genomföra den politik partiet skred till val på. Under kommunisttiden var TV/radio väsentliga medier som propagandaredskap för den sovjetvänliga regimen. Alla anställda kan förmodas ha varit kommunister eller åtminstone ha sökt göra sken av detta för att kunna behålla sina jobb. Traditionen med statligt styrd så kallad public service har fortsatt sedan Polen blev demokratiskt, och det åligger landets regering  att via finansdepartementet finansiera dess verksamhet och utse dess chef.

 Jacek Kurski: ny polsk TV-chef.

Den förra PO-regeringen fick under sina åtta regeringsår fullt genomslag för sin politik i hela TV/radio-organisationen. Eftersom den nya konservativa regeringen varit missnöjd med den tidigare regeringens hanterande av public service utsåg man en ny chef som heter Jacek Kurski. Till skillnad från hur det var tidigare har det även beslutats, att alla TV/radio-anställda måste söka om sina jobb. Omvälvningen blir därför större än tidigare varit fallet. I princip är det ändå fråga om en fortsättning på det system som funnits i 25 år.

Direkt komiskt blir det när ansvariga chefer för svensk public service går ut och fördömer det polska systemet som ”odemokratiskt” och i en debattartikel  kräver att det skall rivas upp, som skräckkabinettet Hanna Stjärne (SVT), Cilla Benkö (SR) och Christel Tholse Willers (UR) gjort. Komiskt, därför att svensk public service sannolikt är den minst demokratiska i Västeuropa och en mångårig lekstuga för medievänstern. http://www.svt.se/kultur/medier/public-service-chefer-till-attack-mot-polsk-medielag

Enligt en undersökning genomförd under ledning av professor Kent Asp  vid Göteborgs universitet 2013 sympatiserade 52 procent av alla anställda med lilla Miljöpartiet, 18 procent med Vänsterpartiet och 13 procent med Socialdemokraterna – en rödgrön majoritet på 83 procent. Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kammade hem 0 procents sympatier. Enligt professor Asp är detta förhållande ”ett demokratiskt problem”:http://politikfakta.se/2013/03/svts-partisympatier-ett-demokratiskt-problem/

Den välkände centerpartistiske bloggaren och debattören Dick Erixon skriver så här på sin blogg I hjärtat rebell den 9 januari:

När svenska medier, som DN och SvD, kritiserar Polen för att politisera public service är det som att skjuta sig i foten. Inget land har en mer politiserad public service än Sverige. Borgerliga regeringar har inte mäktat med att utmana denna snedvridning av statsfinansierad medieproduktion. Vänstern har dominerat hur svenska folket än röstat.

Avseende kritiken mot den nya polska regeringens handläggning av författningsdomstolens menar Erixon att det i ännu högre grad handlar om att ”kasta sten i glashus”. När DN skriver uppröret om att en ny lag ”hotar att göra författningsdomstolen till ett tandlöst organ”, konstaterar Eriksson, är fakta i målet att i Sverige finns det INGEN författningsdomstol. Socialdemokraterna har nämligen stoppat tillkomsten av en sådan därför att de anser den onödig. Tablå, som det brukar heta. http://erixon.com/blogg/2016/01/ar-inte-s-varre-an-polens-nya-regering/

 Vänsterdemonstration mot den nya polska regeringen.

Dick Erixon avrundar på följande sätt: ”Mediernas reaktion mot Polen beror endast på att det är vänsterns hegemoni som hotas av den nya regeringen, inte av någon som helst omsorg om medborgarnas rättigheter.”

På sista tiden tycks den tidigare hätska EU-kritiken ha mattats något. ”Frihet. jämlikhet och rättvisa är värderingar som vårt land är byggt på”, framhöll den polska premiärministern Beata Szydlo när hon den 19 januari talade inför Europaparlamentet när frågan om utvecklingen i Polen var uppe till diskussion. Szydlo förklarade att författningsdomstolen är en stark nationell institution och att den fungerar bra. Szydlos vädjanden om samförstånd belönades också med återhållsamhet i debatten.https://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2961758-sankt-tonlage-kring-polen-i-eu