Nej, en terrorist kan aldrig bli en Mensch!

 

”Även terrorister är faktiskt människor.” Citatet är alldeles autentiskt och härrör från Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Det skrevs visserligen redan den 20 april 2015 men har blivit mer eller mindre viralt när det nu diskuteras vad som bör hända med de IS-operatörer från Sverige, vilka nu efter det så kallade Kalifatets fall sitter fast i fångläger Syrien. https://www.aftonbladet.se/ledare/a/qnVARo/aven-terrorister-ar-faktiskt-manniskor

Lindberg menar att terrorister är människor och som sådana påverkbara och möjliga att reformera. Mitt eget ingångsvärde är tvärtom att terrorister av den kaliber som ryms inom Islamiska staten och al Qaida – som inte tvekar att på sadistiskt värsta sätt halshugga, lemlästa, bränna levande eller spränga andra människor – är omänskliga.

Individer av denna typ har alldeles självförvållat mält sig ur varje meningsfull mänsklig gemenskap. Skulle de släppas fria i ett samhälle som det svenska skulle de utgöra en ständig fara för vanliga människor. Det är kanske möjligt att reformera dem till viss del, men i så fall måste detta arbete ske medan de på ett betryggande sätt sitter inom lås och bom, varom mera nedan.

Advokaten Thomas Olsson ägnar sig åt en liknande argumentation som Lindberg när han i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 27 februari hävdar, att det vore ”odemokratiskt” att stoppas IS-återvändare. Om Olsson har rätt skulle det innebära, att den demokratiska rättsstaten står helt handfallen när det gäller att skydda sig mot omänskliga våldsverkare. Och så kan vi ju inte ha det. https://www.svd.se/odemokratiskt-att-vilja-stoppa-is-atervandare?fbclid=IwAR3hB1JvsJbnRUs3dSoR4F_gFJsE-aoT99PomPf_Cwk8SlnEY4p7aLj03o8

Det är väl också osäkert hur pass uppriktig advokaten Olsson är när han talar sig varm för IS-terroristernas så kallade demokratiska rättigheter. Jag misstänker starkt att det i stort sett enda Olsson är intresserad av är att få utses till advokat i några saftiga terrormål och därmed bättra på sina redan väl tilltagna bankkonton ytterligare.

I jiddisch finns det ett litet fint ord som lyder Mensch. Det betyder rätt och slätt ”människa” på tyska, men i jiddisch är betydelsen ”en person med integritet och heder”. Eller helt enkelt en god människa. I denna vidare betydelse kan naturligtvis inga terrorister eller deras uppbackare vara människor. De må vara det i biologiskt avseende, men moraliskt/etiskt är de genomruttna. https://en.wikipedia.org/wiki/Mensch

Nej, Löfven har ingalunda ”stängt dörren” för IS-återvändare.

Det diskuteras nu ymnigt huruvida ”svenska” terrorister bör tillåtas återvända eller ej och, om de får den tillåtelsen, vad som därefter skall hända med dem. USAs president Donald Trump har bett europeiska länder ta ansvar för ”sina” IS-terrorister och hämta hem dem från Syrien, men det förslaget har inte rönt något entusiastiskt gensvar från merparten av de europeiska regeringarna.

Statsminister Stefan Löfven uppges i media ha ”stängt dörren” för de ifrågavarande terroristerna, men det är inte riktigt sant. Vad Löfven sagt är att de inte kommer att få någon ”konsulär hjälp” att återvända till Sverige. Om de lyckas praktisera sig hit på egen hand tänker Löfven med största sannolikhet inte stänga några dörrar eller göra någonting annat för att stoppa dem eller ens ifrågasätta deras svenska medborgarskap. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lofven-stanger-dorren-for-is-svenskar

Socialborgarrådet i Stockholm, Jan Jönsson (L) försäkrar för sin del att Stockholms stad tar till veritabla krafttag för att komma till rätta med problemet återvändande terrorister: ”Vi ringer och skriver brev till återvändare.” Skönt – då kan vi som bor i Stockholms-regionen sova lugnt om nätterna… https://nyheteridag.se/stockholms-stads-plan-for-is-atervandarna-ska-ringa-och-skriva-brev/

Ty faktum är att av de 300 personer som beräknas ha lämnat Sverige för att ägna sig åt eller aktivt understödja islamistisk terrorism i Mellanöstern anses cirka 150 ha återvänt på egen hand. Ett antal av dessa har konstaterats ägna sig åt IS-rekrytering i källarmoskéer i Malmö. https://nyheteridag.se/larmet-is-atervandare-rekryterar-i-malmo/

Av alla de förslag som hittills framställts beträffande vad som bör göras åt problemet med terroriståtervändare gillar jag det som presenterats av USA-kännaren och SD-debattören Ronie Berggren bäst. Berggren skriver i ett debattinlägg på SVT Nyheter den 21 februari: ”Anslutning till al Qaida-liknande rörelser måste göras olagligt och därför måste de som aktivt anslutit sig till dessa rörelser frihetsberövas.” https://www.svt.se/opinion/sverige-behover-ett-eget-guantanamo

Inrätta en svensk motsvarighet till Guantanamo-fängelset. Det föreslår Ronie Berggren i ett debattinlägg.

Ronie Berggrens lösning ligger i att inrätta ett interneringsläger av samma typ som det vilket upprättades av den amerikanska Bush-regeringen i Guantanamo (Gitmo) på Kuba 2002. Det anses vara så viktigt för USAs säkerhetspolitik att president Barack Obama, trots löften och försäkringar om motsatsen, inte lyckades stänga det under sina åtta år vid makten.

Tusentals judar flyr undan antisemitismen i Ukraina till Israel

 Ukrainska judar anländer till Ben-Gurion-flygplatsen.

Sedan 2014 har tusentals judar från Ukraina flytt till Israel på grund av ökad antisemitism som en följd av landets konflikt med Ryssland. Sista veckan i februari anlände så många som 116 ukrainska judar till Ben-Gurion International Airport utanför Tel Aviv på en och samma dag. http://www.jpost.com/Israel-News/2000-Ukrainian-olim-arrive-in-Israel-via-Freedom-Flight-445909

Efter det att Ukrainas proryske president Viktor Janukovytj störtats i februari 2014 och efterträtts av en skakig regering med chokladmagnaten Petro Porosjenko som president har landet, som med 603 000 kvadratkilometer är det största i Europa av de länder som har sina gränser helt och hållet inom världsdelen, drabbats av en ökande antisemitism.

Detta har bland annat resulterat i att synagogor vandaliserats, judiska gravplatser skändats och ukrainska vuxna och barn utsatts för blodiga attacker. Därmed skiljer sig antisemitismen i Ukraina från den som breder ut sig i andra länder i Europa – inte minst i Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet – där judehatet så gott som uteslutande är ett resultat av massimmigrationen från arabiska/muslimska länder.

 En reformsynagoga i Simferopol på Krim vandaliserad.

Utvandringen av judar från Ukraina har bland annat ombesörjts av organisationen International Fellowship of Christians and Jews (IFCJ), som grundades av rabbinen Yechiel Eckstein 1983 och har sitt säte i den amerikanska delstaten Illinois. Projektet att underlätta för ukrainska judar att emigrera till Israel kallas Freedom Flight. http://www.ifcj.org/site/PageNavigator/eng/USENG_homenew

Eckstein har citerats: ”Vi väntar inte på att ukrainarna skall söka upp oss. Vi beger oss till dem och ger dem mer stöd.” Således delar IFCJ ut 1000 US dollar per familj och 500 dollar för varje enskilt barn utöver det som det israeliska regeringsprogrammet ger dem.

Den judiska närvaron i vad som i dag är Ukraina går tillbaka till det så kallade Kievrus (Kievriket), som anses ha grundats år 880 och blomstrade under flera århundraden fram till den mongoliska invasionen 1237-40. Perioder av den judiska kulturens blomstrande avlöstes av tider av förföljelse. https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_Jews_in_Ukraine

I början av 1900-talet bestod cirka en tredjedel av Ukrainas stadsbefolkning av judar. 1917-20 förekom text på jiddisch på ukrainska mynt. I samband med nationalsocialismens frammarsch i Tyskland och i andra länder på 1930-talet satte judeförföljelserna in på allvar, och pogromer och massakrer blev en bister verklighet för landets judar i bland annat huvudstaden Kiev och Odessa vid Svarta havet.

 Babij Jar utanför Kiev 1941.

Med Andra världskriget följde en mer systematisk judeutrotning som kulminerade med den fruktansvärda massakern vid ravinen Babij Jar utanför Kiev den 29-30 september 1941, vilken utfördes som en hämndaktion för att den sovjetiska underrättelseorganisationen NKVD genomfört sabotageaktioner i Kiev i samband med invasionen.

Den invaderande tyska armén hade beordrat judarna i huvudstaden att samlas vid järnvägsstationen den 28 september och hade hoppats på att kanske 6000 judar skulle hörsamma ordern. I stället kom över 30 000 judar, och tyskarna själva rapporterade att 33 771 judar sköts till döds. http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/sovjetunionen/33-771-judar-mordas-vid-babij-jar

Massakern i Babij Jar har gått till historien som en av de mest grymma och samtidigt välorganiserade av Andra världskrigets judemassakrer. Vid Babi Jar vaktade enheter ur Waffen-SS och ukrainsk polis. De lät judarna, varav en stor del äldre, kvinnor och barn, i grupper gå fram till kanten av ravinen där de sköts av en Einsatzgruppe ur SS och därpå störtade i ravinen för att sedan täckas över med ett jordlager. Dessförinnan hade de tvingats klä av sig nakna samt lämna ifrån sig kläder och andra tillhörigheter, inte minst värdesaker.

Operationen kunde flyta på smidigt tack vare att de noggranna tyskarna organiserat det hela på så sätt att de olika judiska grupperna fördes fram till ravinkanten utan att de kvarvarande hade vetskap om vad som skedde. Endast två judar lyckats undgå att dödas vid Babij Jar, varav den ena var skådespelerskan Dina Pronitjeva vilken 1946 gav vittnesmål inför rätta om vad som hänt.

 Paul Blobel: bödeln från Babij Jar.

Ansvarig för organiseringen av dödandet vid Babij Jar var SS-Standartenführer (överste) Paul Blobel, befälhavare för Sonderkommando 4a ingående i Einsatzgruppe C, som återvände med en styrka i juli 1942 med uppgift att undanröja spåren efter massakern genom att gräva upp kropparna och bränna dessa på stora likbål. Detta tog två år i anspråk. Blobel dömdes till döden 1948 och hängdes i Landsberg am Lech 1951. https://sv.wikipedia.org/wiki/Paul_Blobel

Av 1,5 miljoner judar i Ukraina före kriget mördades 900 000. I dag beräknas antalet judar i Ukraina uppgå till omkring 63 000, vilket gör Ukraina till det femte största landet i Europa och det elfte i världen avseende judisk närvaro. I hela världen fanns 20014 knappt 14 miljoner judar varav ungefär hälften i Israel. Mer information här om de 15 länder vari de flesta judarna lever: https://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Judaism/jewpop.html

Dagens ukrainska judar behöver knappast riskera ett nytt Babij Jar, men deras tillvaro är nog så bekymmersam. När Janukovytj föll den 24 februari 2014 fick fascistiska och nazistiska grupper, varav de mest framträdande var Svoboda och Högra sektorn, ett ökat inflytande i Ukraina.

Båda dessa partier var representerade i den övergångsregering som leddes av Arsenij Jatsenjuk – vilken hade setts göra Hitler-hälsning tillsammans med Svobodas ledare Oleh Tiahnybok under oroligheterna på Maidan-torget i Kiev – men har sedan dess nästan utplånats som viktiga faktorer i ukrainsk politik. Jatsenjuk är dock fortfarande premiärminister. Jag skrev under tiden närmast efter statskuppen i Ukraina följande på min blogg om det korrupta och omogna Ukraina: https://tommyhansson.wordpress.com/2014/03/02/det-problematiska-ukraina-omogen-och-klantig-opposition/

Arsenij Jatsenjuk gör Hitler-hälsning på Majdan-torget bredvid fascistledaren Tiahnybok.

De ryska inbrytningarna på Krim och andra platser i Ukraina har medfört att judarna befinner sig i ett alltmer utsatt läge. Judar som pratar ryska ses som förrädare mot den ukrainska saken och av många som fritt villebråd.

Bland de nyligen anlända judiska immigranterna från Ukraina finns systrarna Marina och Alexandra Prokopovytj, 17 respektive 15 år gamla. De var i Ukraina bosatta i förorten Rakytne, där de i sin gymnasieskola blev misshandlade i vad började som en nationalistiskt motiverad attack som slutade i öppen antisemitism. IFCJs kommunikationschef Tati Aronsky informerade Tazpit Press Service om att att flickorna kallades ”separatister” och ”zhids” (judar) före attackerna därför att de talade ryska i stället för ukrainska.

Det anmärkningsvärda och vidriga är att också flera av lärarna på skolan anslöt sig till de våldsamma attackerna, vilka gjorde att flickorna fick svåra skador vilka måste sys samt hjärnskakningar. Samma sak hände flickornas pappa, Dmytro Prokopovytj, när denne var i skolåldern. Han var tvungen att byta skola tre gånger på grund av sin etniska tillhörighet. Han råkade ut för hjärnskakningar inte färre än 14 gånger och menar att antisemitismen blivit värre i Ukraina under den postkommunistiska tiden.

Dmytro Prokopovytj informerar om att han nyligen upptäckte, att hans familj på fädernet egentligen hette Evenbach. Hans pappa tilläts emellertid inte komma in på universitetet med detta judiska namn under sovjettiden, så familjen ändrade namn till mammans flicknamn som var Prokopovytj.

 Svoboda-sympatisörer visar var deras politiska preferenser finns.

IFCJ letar i olika länder aktivt efter judar som till följd av den stegrade antisemitismen skulle kunna tänkas emigrera till Israel. De ser också till att nykomlingarna, både före och efter ankomsten till Israel, får relevant vägledning inklusive karriärråd. Förutom i Ukraina har IFCJ arbetat i länder av typ Frankrike, Venezuela, Uruguay, Turkiet samt flera arabländer. Organisationen säger sig ha hjälpt 2365 ukrainska judar att finna vägen till Israel sedan december 2014.

Judarna i det forna Sovjetunionen levde under svåra förhållanden och förbjöds exempelvis att studera hebreiska. ”70 år av kommunistiskt förtryck”, heter det i en artikel i Jerusalem Post den 15 juli 2015, ”lämnade verkligen otaliga judar åtskilda från sitt judiska arv och traditioner, under det att äktenskap över de etniska gränserna också satte sina avtryck.”   

Den särpräglade situationen för judarna i kommunistblocket gjorde att Israel 1970 ändrade sin hemvändandelag till att omfatta inte endast judiskt påbrå på mödernet utan också sådana som räknade sin judiska härstamning till far eller farfar. Till dags dato har omkring 1,2 miljoner judar anlänt till Israel från det forna sovjetimperiet. http://www.jpost.com/Diaspora/Ukrainian-Jews-escape-war-and-return-to-their-roots-409262

 

Vänstern har alltid haft svårt för judarna

Nazisterna tvingar tyska judar att tåga bakom en stor davidsstjärna i samband med Kristallnatten 1938.

http://www.expressen.se/kvp/kultur/kristallnatten-ar-for-alla–utom-judar/

Ovan en länk till en av de bättre artiklar jag läst på länge. Den är skriven av den judiske barnläkaren, barnpsykiatrikern, jiddischexperten och debattören Salomon Schulman (född 1947) och publicerad i Kvällsposten i anledning av högtidlighållandet av Kristallnatten den 9 november.

Den tar upp fenomenet med att när vänstern någon gång i något sammanhang tar upp judarna så gör den det som en ursäkt för att manifestera sin mening om något annat och för vänstern betydligt viktigare grupperingar. Kristallnatten är ett eklatant exempel på detta.

Schulman skriver insiktsfullt som motivation till varför han inte tänker delta i den vänstermanifestation han fått inbjudan till:

Vänstern har som vanligt svårt för judarna. Tidigare om åren har denna dag använts som en förevändning för att ta upp palestiniernas situation, vad nu denna har att göra med Kristallnatten…Men när jag ser denna vänsters så gott som fullständiga förbiseende av judarna i sitt pompösa program för Kristallnatten, så ser jag också en gammal tradition väckas till liv. Kommunismens slakt av inte bara judar utan även av den judiska kulturen, särskilt då Auschwitz fortfarande stod som en vedervärdig symbol och inte bara som en ikon för den Förintelse som drabbade just judarna.

Kristallnatten för 75 år sedan drabbade de facto endast judarna och inte någon annan gruppering. Nu använder vänstern och även till viss del liberaler i och utanför Folkpartiet judeförföljelserna som en ursäkt för att manifestera mot en rad andra saker: vad som kallas islamofobi, förföljelse av romer, behandlingen av palestinier i Israel etcetera.

Salomon Schulman anser att vänstern ”har svårt för judar”.

Vänstern har ju, som Schulman inledningsvis så riktigt fastslår, av tradition och ohejdad vana svårt för judar. Detta beror enligt min mening på att judarna är en i stora drag sammansvetsad grupp med en egenartad på religionen grundad tradition som hållits vid liv genom tusentals år. Inom judenheten finner vi även en uppsjö av konstnärlig och vetenskaplig talang och skaparkraft, intelligens och en fint utmejslad fallenhet för den individuella prestationen.

Det är självklart att ett materialistiskt koncept som det kommunistiska/socialistiska med dess anspråk på makthegemoni inte ser – eller kan se – ett sådant formidabelt hot mot den egna livsåskådningen och den egna praktiken med blida ögon. I världens första kommunistiskt styrda stat, Sovjetunionen, drog boljsevikerna nytta av judarna till en början, men sedan blev den antijudiska inställningen stegvis allt mer outrerad.

I slutet av sitt vedervärdiga liv planerade Josef Stalin, som framhållits av bland andra den ryske historikern och författaren Arkadij Waxberg, en omfattande judeförföljelse. Som det nu föll sig hann Stalin ”bara” med att avliva några tusental judiska läkare, jiddischauktoriteter och andra kulturpersonligheter innan han avled. Efter Andra världskrigets slut igångsattes vidare  på initiativ av Stalin omfattande antijudiska aktioner i exempelvis Tjeckoslovakien, Ungern och Polen. I det sistnämnda landet genomfördes en utrensning av judarna så sent som 1968.

Stalin planerade en egen judeutrotning men hindrades av döden.

Vidare i Salomon Schulmans text:

Inte heller vill våra antirasister beröra den antisemitism som i så hög grad vidlåder Malmö, där hatbrotten mot just judar når en omfattning som fått åtminstone omvärlden att vämjas.

Framförallt vill varken vänsterinriktade eller liberala aktivister låtsas om, att antisemitismen i Malmö uteslutande är ett importerat fenomen från Mellanöstern vilket underblåsts icke minst av kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) som ger fullständigt fanken i judarna så länge hans muslimska väljare hålls på gott humör. Inte heller har Reepalus socialdemokratiska partivänner i Malmö eller Stockholm gjort någonting för att hejda hans antisemitiskt färgade blamager. Möjligheten finns att de håller med honom.