Vindkraftsindustrin har inte haft några svårigheter att sälja in sitt budskap vilket, något förenklat, tycks gå ut på att hela Sverige ska bli en enda stor vindkraftspark. Denna målsättning har emellertid stött på alltfler folkliga protester. Företaget Stena Renewals från Göteborg har exempelvis uppdragits att uppföra ett 70-tal 270 meter höga vindkraftverk i Finspång i Östergötland. Det har fått folk som bor i närheten av de planerade vindsnurrorna att säga ifrån – och det är inga vackra ord.
Finspång är långt ifrån något isolerat exempel. I Malung-Sälen i Dalarna har hållits en folkomröstning om den kommunala vindkraften, och föga oväntat röstade folket nej. Detta struntade det socialdemokratiska styret i och påbörjade satsningen ändå. Strider om vindkraftens vara eller icke vara pågår även på andra platser.
Den rödgröna regeringen vill fördubbla antalet vindkraftverk under en tidrymd av 18 år, något som mänskligt att döma kommer att skärpa motsättningarna mellan landsbygden och städerna, där beslutsfattarna mestadels bor. Vanligt folk låter sig inte imponeras av argumenten att den ”rena” vindkraften är framtidens melodi när de själva i sin närhet tvingas stå ut med de bullrande plåtschabraken som slaktar både fåglar och insekter. Förutom att de förfular landskapet på ett närmast groteskt sätt.
”Den enorma satsningen på vindkraft framställs som nödvändig för klimatarbetet”, konstaterar Håkan Boström i Göteborgs-Posten. ”Men det är en sanning med stor modifikation. Vindkraften är en opålitlig energikälla som kräver reservkraft, inte sällan i form av mycket smutsig el från kol och olja.”
Regeringens politik handlar i mångt och mycket om plakat- och symbolpolitik: den vill framstå som så miljö- och klimatvänlig som möjligt men är försedd med skygglappar stora som elefantöron som gör den blind för vindkraftens betydande negativa sidor. Man kan också fråga sig hur det kommer att gå med satsningen på elbilar om man bara har vindsnurror och solpaneler att tillgå som energikällor?
Vindkraftverken är ett ständigt hot mot våra havsörnar och andra fåglar.
I Södertälje har vi hitintills varit tämligen förskonade från vindkraftens härjningar, men det är onekligen oroande att företaget Eolus har planer på att uppföra en vindkraftpark i Järna om fem enheter. Det kommunala bolaget Telge Energis policy är att sälja ”ren, förnybar el från sol-, vind- och vattenkraft”. Tyvärr låtsas man inte om den renaste och utan varje tvivel mest effektiva energikällan som finns att tillgå: kärnkraften. https://el.se/elbolag/telge-energi
Utan kärnkraften äventyras Sveriges framtid som ett industrialiserat välfärdssamhälle samtidigt som vi blir beroende av kolkraftsimport från länder som Tyskland och Polen. Den svenska regeringen, där det diminutiva Miljöpartiet med omkring 3-4 procents väljarstöd lyckats tillskansa sig ett oproportionerligt stort inflytande, må applådera den utvecklingen men vi sverigedemokrater säger stopp och belägg.
Det är kärnkraften som är melodin för framtidens energiproduktion!
Fotnot: Ovanstående text var,i något annan form, publicerad i Länstidningen i Södertälje den 29 oktober 2021. Den var då undertecknad av Tommy Hansson, Beata Milewczyk och Joachim Hagström.
Riksdagsvalet i ett nötskal i en tecknares perspektiv.
Nej, det blev väl inte de valresultat vi SDare i Södertälje hade hoppats på när vi bänkade oss för att hålla valvaka på valdagskvällen. 17,6 i riksdags- och 14,4 i kommunvalet är ändå 4,7 respektive 1,2 procentenheters ökning jämfört med förra valet. Ingen optimal utdelning – jag hade trott på 20-25 procent – men likväl ingen katastrof. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/valet-2018-har-ar-riksdagspartierna-storst-och-har-gick-det-samst/
Det är ingen överdrift att utnämna Socialdemokraterna till det här valets stora förlorare. 28,4 procent är partiets sämsta resultat sedan den allmänna rösträtten infördes, precis som jag hade förutspått. I riksdagsvalet 1911 erhöll S-partiet under Hjalmar Brantings ledning 28,5 procent av rösterna. Jämfört med partiets bästa val någonsin – krigsåret 1940 då Per Albin Hanssons parti fick 53,8 procent – har sosseriet så gott som halverats.
Inte heller för Moderaterna blev det något succéval. 19,8 procent är 3,5 procentenheter sämre än i 2014 års riksdagsval, även om M inte kommer i närheten av partiets genom tiderna sämsta valresultat om 11,53 procent 1970.
I övrigt kan noteras att Miljöpartiets framgångar i opinionen, efter att ha dragit maximal nytta av den varma sommaren och helt oseriöst tagit denna som intäkt för långtgående klimatförändringar, har brutits – med 4,4 procent hankar man sig nätt och jämnt över riksdagsspärren och tappar tio mandat. Även den rödgröna regeringens stödparti Vänsterpartiet halkade ner några procentenheter jämfört med de flesta opinionsmätningar och får nu nöja sig med 7,9 procent.
Bloggaren flankeras av SD Södertälje/Nykvarns ordförande Joachim Hagström och gruppledaren Beata Milewczyk på föreningens valvaka. Foto: Rickard Graff
Centern på 8,6 och Liberalerna på 5,5 procent innebär väl rätt ”normala” noteringar, under det att Kristdemokraterna jämte SD kan utnämnas till valets segrare: 6,4 procent för KD innebär partiets fjärde bästa resultat någonsin även om det var långt ifrån alla tiders högsta som inföll 1998 med 11,77 procent.
SDs kommunala valresultat på 14,4 procent medför ett mandat mer i fullmäktige, detta med reservation för att vårt parti kan komma att tappa ett mandat till Realistpartiet när detta lokalpartis resultat föreligger först i slutet på veckan. Detta hänger samman med att Länsstyrelsen klantat till det och inrangerat RP bland ”övriga” trots att partiet har 1 mandat i fullmäktige. Stapeln med övriga partier når i Södertälje upp till 4,0 procent och RP behöver 2,0 procent för att komma in. Realistpartiet är för övrigt det enda parti som sagt sig kunna samverka med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-ska-sodertalje-styras-fyra-ar-framat
Vårt valresultat i Södertälje är desto märkligare, som vi med vår duktiga gruppledare Beata Milewczyk i spetsen bedrivit en mycket aktiv valrörelse med rekordmycket annonsering i lokalpressen, talrika debattinlägg och ett träget arbete i valstugan. Kanske har några väljare svalt den skräckpropaganda som producerats av den socialdemokratiska lögnfabriken, jag vet faktiskt inte.
Patrick Claesson, gruppledare i framgångsrika SD Nykvarn, omges av Beata Milewczyk, Rickard Graff och Oscar Ståhlbrand på valvakan. Foto: Tommy Hansson
Nåväl, sosseriet tappade åtskillig mark även i Södertälje och gick ner 3,3 procentenheter sedan förra valet till 31,3 procent. Det ser dock ut som om Boel Godner kan fortsätta vanstyra kommunen i ytterligare fyra år genom blocköverskridande samverkan. Jag gläder mig dock åt att Sveriges verkliga extremistparti, Miljöpartiet, backar med hela 2,9 procentenheter ner till 5,4 procent. Stor segrare i Södertälje är relativt sett KD med 8,7 procent.
Eftersom SD Södertälje /Nykvarn är en gemensam kommunförening glädjer jag mig åt att Sverigedemokraterna når ett kanonresultat i lilla Nykvarns kommun med 15,3 procent, vilket resulterar i två nya mandat upp till fem. Inte undra på att gruppledaren Patrick Claesson var glad som en speleman på valvakan! Det i kommunen dominerande Nykvarnspartiet har via sin ledare Bob Wållberg meddelat, att man som det pragmatiska parti man är ej utesluter samverkan med SD. https://www.svt.se/nyheter/val2018/nykvarnspartiet-stanger-inte-dorren-for-att-samarbeta-med-sd
Medan Sverigedemokraternas motsvarigheter i de övriga nordiska länderna i två fall ingår i regeringar och i det tredje ses som ett normalt parti som alla andra råder i Sverige en egendomlig beröringsskräck gentemot SD. Det förefaller som om övriga partier hellre ser att Sverige går under än att ens samtala med SD-representanter. Om skillnaderna i synen på systemkritiska partier i Norden har jag tidigare skrivit följande: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/10/11/en-nordisk-jamforelse-installningen-till-systemkritiska-partier-och-en-skrammande-framtid/
Redan ett dygn efter det att valresultatet offentliggjordes uttalade således Liberalernas ledare Jan Björklund, som slåss för sitt politiska liv, att den borgerliga alliansen spricker om något av dess fyra partier på något sätt samverkar med SD. Hellre skulle L söka stöd hos S eller MP, alltså två partier som innehåller gott om islamistiska element och har skänkt miljardbelopp i bistånd till den terrorbelastade Palestinska myndigheten .http://www.gp.se/nyheter/sverige/l-alliansen-spricker-vid-sd-samarbete-1.8174081
Förloraren Löfven försöker desperat klamra sig fast vid makten – vi får se hur det går.
Regeringsfrågan får i detta skede anses vara ytterligt osäker. Valets store förlorare, statsminister Stefan Löfven, tänker uppenbarligen klamra sig fast vid makten in i det längsta, kanske med hjälp av svikare i det gamla DÖ-underlaget. Det bästa från min konservativa horisont vore givetvis om M, SD och KD bildade regering, vilket hade inträffat i motsvarande situation i varje normalt land. Sverige är emellertid inget normalt land – här ligger en förlamande politisk korrekthet som en död hand över riket.
Slutligen noterar jag med tillfredsställelse att varken den öppet nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen eller kryptonazistiska Alternativ för Sverige kom in någonstans. För sistnämnda parti blev det en bitter läxa att vare sig gillanden på Facebook eller ”hög energi” i valrörelsen räckte till. Inte heller Medborgerlig samling (som jag nog hade kunnat tänka mig rösta på om inte SD hade funnits), Piratpartiet eller Feministiskt initiativ gjorde någon succé, även om F! faktiskt kom in i några kommuner. https://www.svt.se/nyheter/val2018/sa-gick-det-for-smapartierna-i-valet-2018
”För att ta sig fram inom den svenska sjukvården måste man vara kunnig, påstridig och vältalig.”
Sverigedemokraternas sjukvårdspolitiske talesman Per Ramhorn, Malmö hänvisade till ovanstående yttrande av Jerzy Einhorn när han i Södertälje stadshus den 23 april föreläste om sjukvårdspolitik på inbjudan av SD Södertälje/Nykvarn. Jerzy Einhorn (1925-2000) var professor i radioterapi, riksdagsman för KD 1991-94 och förintelseöverlevare och kunde det svenska sjukvårdsväsendet utan och innan.
SDs vårdpolitiska talesperson, Per Ramhorn, menade att det är fullt möjligt att få bort vårdköerna. Foto: Tommy Hansson
Jag vågar nog påstå att det sistnämnda omdömet även gäller Per Ramhorn, född 1967, som varit riksdagsledamot sedan 2010 och dessförinnan sjukvårdsanställd sedan 25 år. Tyvärr är det dock långt ifrån alla patienter som besitter alla tre av de nämnda egenskaperna, vilket i värsta fall kan leda till en för tidig död. Ramhorn tog upp exemplet Bertil, som hade bukspottskörtelcancer men blev opererad alltför sent för att kunna överleva.
-Svensk sjukvård var länge en internationell förebild, men så är tyvärr inte längre fallet, konstaterade Ramhorn inledningsvis och tog upp de allt längre vårdköerna och väntetiderna. Vårdköerna ökade dessutom ännu mer när vi ”begåvades” med ett regeringsskifte hösten 2014.
Sverige har i dag Europas längsta vårdköer, låt vara att vården är bra när man väl får den. Uppfyllelsen av vårdgarantin omfattande 90 dagar innan man får träffa en specialistläkare sjunker år från år – nationellt ligger garantiuppfyllelsen på 62 procent men är inte ens 50 procent i exempelvis Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands landsting.
Många i publiken i fullmäktigesalen Demokratin lyssnade uppmärksamt på Per Ramhorns orientering om SDs sjukvårdspolitik. Foto: Tommy Hansson
-Den kommande sommaren när många semestrar skall tas ut kan bli kritisk för de svenska sjukhusen, varnade Per Ramhorn som kritiserade den svenska sjukvårdens undermåliga organisation beträffande icke minst de anställdas arbetstider. Det behöver dock inte se ut så här. SD föreslår en ny nationell reform i form av en patienträttsgaranti. Vi menar att det här förslaget, som är inspirerat från Danmark, kan leda till att vårdköerna minskar kraftigt.
En central uppgift blir, menade Ramhorn, att landstingen upprättar fungerande samverkansavtal med privata och offentliga vårdgivare inrikes och utrikes i syfte att vid behov kunna garantera att vårdgarantin efterlevs. Dålig samordning leder till dödsfall. Bertils liv hade kunnat räddas om han snabbt opererats i ett annat landsting eller annat land.
-Förstärk och tydliggör befintlig lagstiftning, deklarerade Ramhorn och exemplifierade återigen med Danmark, där det finns ett starkare patient- och medborgarperspektiv. Dessutom behövs ett ökat antal vårdplatser – i dag finns 25 000 i landet – och ett ökat antal vårdanställda som vill vidareutbilda sig. Det behövs fler specialistsjuksköterskor (en orsak till inställda operationer är brist på sådana) och en bättre utbildning för undersköterskor. SD vill renodla vårdyrkena mycket mer än vad nu är fallet.
Per Ramhorn avtackades av föreningsordföranden Joachim Hagström med Södertäljeskålen Foto: Tommy Hansson
Per Ramhorn räknade upp flera SD-förslag för en bättre sjukvård:
Utökad rätt till heltid i offentlig sektor.
Utökad rätt till deltid.
Möjligheter att utbilda sig på arbetstid.
Avskaffa karensdag för vård- och omsorgspersonal.
Bidrag till läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal i glesbygd.
Rätt kompetens på rätt plats.
Legitimation för undersköterskor.
-Ett problem är den starka befolkningsökningen – i dag har Sverige omkring tio miljoner invånare – och den ökade invandringen har inte gjort situationen bättre, underströk Per Ramhorn. I Sverigedemokraternas perspektiv skall man få full vård om man är svensk medborgare, är man asylsökare utan medborgarskap skall man kunna få akutvård eller vård som inte kan anstå.
Ramhorn poängterade att det är fullt möjligt att avskaffa vårdköerna. Han öppnade även dörren för att skattehöjningar kan bli nödvändiga:
SD Södertäljes Andreas Birgersson och Alex Nilsson hjälper Per Ramhorn med tekniken före mötet. Foto: Tommy Hansson
-Men då skall pengarna också gå till vården och inte till miljövänliga bussar eller något annat. Vi har bjudit in alla andra partier att diskutera situationen i vården, men de har inte varit intresserade. Det är ett skamligt politiskt spel som medför att patienter far illa. Även tandvården är ett stort problem.
Vad som framgick tydligt av Per Ramhorns mycket uppskattade lägesorientering var att Sverige, som en gång var världsledande inom sjukvården, halkat efter betänkligt. Många andra länder har gått om oss. Det är hög tid att ändra på detta!
SD Södertäljes Joachim Hagström överlämnar en gåva som tack till riksdagsledamoten Stefan Jakobsson för dennes intressanta föreläsning om partiets skolpolitik. Foto: Tommy Hansson
Sverigedemokraterna (SD) är väl mest bekanta för partiets immigrations- och rättspolitik. Att SD har en mycket ambitiöst skolpolitiskt program är tyvärr mindre känt. SDs skolpolitiske talesman Stefan Jakobsson lade fram huvudpunkterna i programmet i en träff med SD Södertälje/Nykvarn i Södertälje stadshus den 18 oktober. Deltog gjorde även inbjudna gäster från andra kommuner såsom Nyköping och Eskilstuna.
Med en 15-årig erfarenhet som lärare talar riksdagsman Stefan Jakobsson, född 1968 hemmahörande i Strängnäs i Södermanland, utifrån en gedigen sakkunskap. ”Med den erfarenheten är jag inte förvånad över att det ser ut som det gör i Sverige”, kommenterade Stefan Jakobsson.
Exempel från Singapore och Finland. Mycket i Jakobssons föreläsning kretsade kring den så kallade Singaporemodellen, men också kring andra viktiga rön som Stefan och andra sverigedemokratiska skolpolitiker tillägnat sig under studieresor till framstående utbildningsländer som Finland, Kanada, Kina och Schweiz.
– Tioårig grundskola bör införas i Sverige, menade Stefan Jakobsson (SD). Foto: Tommy Hansson
”I vår svenska skola har vi aldrig haft lugn och ro under de senaste 30 åren”, konstaterade Stefan Jakobsson något uppgivet. ”Vi måste fokusera på vad som är bäst för eleverna och lärarna, inte på de ideologiska modellerna. Genusflum och liknande kan vi vara utan”
Av avgörande betydelse, menade Jakobsson, är att ge lärarna en bättre och lugnare arbetssituation och ett fungerande lönesystem: ”Singaporemodellen bygger på att det skall finnas karriärtrappor för olika typer av lärare. Det är särskilt viktigt, då lärare är attraktiva på arbetsmarknaden i stort. I Singapore finns det 18 olika nivåer.”
”Pliktskola” för kriminella. Stefan Jakobsson passade på att under sin föreläsning presentera ett nytt SD-förslag: att inrätta en ”pliktskola” där grovt kriminella elever – våldtäktsmän, våldsverkare, rånare med flera – kan husera. Detta i syfte att skapa lugn och ro i den vanliga skolan.
”Detta begränsade antal individer – det rör sig om 70-100 i hela Sverige – skall bort från våra skolor”, förklarade Stefan. ”De kan placeras på en stubbe i skogen eller något liknande, vad vet jag, huvudsaken är att de inte kan störa eller skrämma lärarna och eleverna i den ordinära skolan.”
Utsikt över några av Södertäljes centrala delar från taket av Stadshuset. Den gula byggnaden med det röda taket i mitten är pendeltågsstationen Södertälje centrum. Foto: Tommy Hansson
I Sverige finns vidare inte bara sedan många år tillbaka en ”flumskola”, menade Stefan Jakobsson, utan skolmyndigheterna har huvudsakligen satsat på de som inte vill hellre än de studiemotiverade och begåvade eleverna. Här finns mycket att lära från inte endast Singapore utan exempelvis även från vårt närmaste grannland i öster:
När Finland lade om sin skolpolitik 1985 låg landet långt ner på den skolmässiga världsrankingen. Nu har man avancerat upp till plats tre-fyra medan Sverige, som låg däruppe tidigare, halkat ner till plats 26-27.
Förstatliga skolan! Det anmärkningsvärda med exemplet Finland, underströk Stefan Jakobsson, är att det var den svenska skolmodellen som den tedde sig då som landet kopierade 1985. Därefter har den svenska skolan gått sönder till följd av allt experimenterade under skolministrar som Jan Björklund och Gustav Fridolin. Långsiktighet har varit ett okänt begrepp för svenska ministrar och skolstrateger.
Singaporemodellen är något vi bör anamma i de svenska skolorna, ansåg SDs skolpolitiske talesperson Stefan Jakobsson. Foto: Tommy Hansson
Ett förstatligande av den svenska skolan är ett grundkoncept i den sverigedemokratiska skolpolitiken, betonade Stefan Jakobsson: ”Kommunerna är inte byxmyndiga att ta hand om skolorna, det behövs en övergripande statlig styrning. Om SD får styra den svenska skolan kan jag också garantera att vi spar 7-10 miljarder kronor av de 70 som satsas på skolan. Vi måste sluta bränna pengar på sådant vi inte behöver!”
Det gäller också, sade Jakobsson, att rätt utnyttja lärarnas kapacitet: ”Lärarna skall inte leka IT-tekniker – vi borde ta efter Finland och Singapore som anställer särskild IT-personal i skolorna.”
SDs skolpolitiska grupp. Orsaken till att Sverige halkat efter katastrofalt mycket i den internationella skolrankingen, förklarade Jakobsson, är inte dåliga elever utan till betydande del rektorer och lärare som inte förmår leva upp till sina yrkesroller på grund av bristfällig utbildning. ”I Sverige behöver rektorerna, till skillnad mot hur det är i Finland, inte vara lärare. Hos oss blir rektorn först tillsatt, därefter utbildad. Det borde självklart vara tvärtom!”
Under föreläsningens gång fick intresserade åhörare möjlighet att anmäla sig till Sverigedemokraternas skolpolitiska grupp, ett erbjudande som bland andra denna bloggare utnyttjade.
– Kommunerna är inte byxmyndiga att ta hand om skolorna, framhöll Stefan Jakobsson inför medlemmarna i SD Södertälje/Nykvarn och tillresande åhörare från andra kommuner. Foto: Tommy Hansson
Stefan Jakobsson inledde sin genomgång klockan 18.30 och var klar 21.00 – således 2,5 timmar utan bensträckare. Normalt en alldeles för lång tid för en föreläsning. Det fungerade dock utmärkt den här gången, tvivelsutan beroende på att Stefan är en bra talare med en tydlig förmåga att skapa intresse för och levandegöra det han talar om.
Avslutningsvis några övriga exempel på det skolpolitiska budskap Stefan Jakobsson framförde denna minnesvärda kväll: – Tioårig grundskola bör införas. – Utbildningsdepartementet bör ha det övergripande ansvaret. – Lärarnas insatser bör utvärderas på ett effektivare sätt. – Nytillkomna elever bör få gå i förberedelseklasser för att bättre komma in i den vanliga skolan (något som inte förekommer i Södertälje kommun).
Affisch för 2016 års Täljerevy. Foto: Tommy Hansson
Tänkte jag skulle orientera mina läsare litet om vad jag haft för mig på senaste tiden. Mer än att ha författat en och annan bloggtext, vill säga.
Låt mig börja med det senaste. I går lördagen den 6 februari var jag och sonen och såg 2016 års upplaga av Täljerevyn, i år kallad ”Vargatider – en rivig revy”. Titeln syftar på en varg som härjat i kommunens utkanter och rivit ihjäl ett försvarligt antal får i enlighet med sin natur, det vill säga för sitt höga nöjes skull. Vilket som vanligt lett till diskussioner mellan vargkramare och mer realistiska personer.
Precis som i fjol var också SD Södertälje med på ett hörn, givetvis på mindre smickrande sätt. Noga taget var det Tommy Blomqvist, Beata Kuniewicz samt denna bloggare som hängdes ut, samtliga gruppledare i fullmäktige vid olika tidpunkter (jag 2010-15). Avgjort mindre smickrande, som sagt, men å andra sidan är det en fjäder i hatten att över huvud taget bli föremål för lokalrevyns intresse.
Mest avhånades dock, som sig bör, kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som en svärande satkärring. Inte alltför långt från sanningen, alltså…
Så här tar sig Beata och jag ut i Täljerevyns tappning – kanske inte så smickrande, men kul ändå! Foto: Tommy Hansson
Framträdande kommunpolitiker såsom Staffan Norberg (V) och Mats Siljebrand (L) framställdes som teletubfigur respektive marionettdocka med auberginefärgat hår, vi SDare sågs alla i helfigur gestaltade av revyaktörer. Låt vara att jag fått alldeles för långt skägg och för stor mage i revyn, men det får man väl leva med – vore ju skräp om man inte kunde skratta åt sig själv eller kanske rättare sagt hur andra ser på en!
Det var i alla fall ett par trevliga timmar som tillbringades på stadsscenen Estrad i Stadshuset. Efteråt gick vi ut och åt på en utmärkt asiatkrog i närheten.
För en vecka sedan inträffade vidare SD Södertälje/Nykvarns årsmöte, också det avhållet i vårt vackra stadshus. Under det att förra årsmötet blev en långkörare, avverkades 2016 års upplaga på dryga två timmar. Två styrelselistor förelåg, dels valberedningens, dels en alternativ lista. Eftersom jag förekom på båda kunde jag sitta ganska lugnt i båten. Valberedningens variant gick igenom ograverad.
Ledamöter och suppleanter i den nyvalda styrelsen för SD Södertälje/Nykvarn. Från vänster Robert Olsson, Kristian Kawecki, Patrick Claesson, Beata Kuniewicz, Joachim Hagström, Robert Stenkvist, Tommy Hansson, Tony Skillinghaug och Mauri Voittonen. Saknas på bilden gör Håkan Borg. Foto: David Lång
Personligen hade jag ställt mig bakom alternativlistan, men ibland blir det inte helt som man hoppats eller tänkt sig. Eftersom valet försiggick i oantastlig demokratisk ordning är det emellertid bara att acceptera utfallet och arbeta vidare för partiets suveräna politik och föreningens bästa!
Helt nöjd är jag med att ha beprövade Robert Stenkvist som ordförande och Håkan Borg som vice. Robban och jag har tidigare suttit i samma styrelse både i SD Västra Södertörn och i Stockholms län.
Närmast kameran årsmötesordföranden Joakim Larsson och avgående ordföranden David Lång. Längst bort mötessekreteraren Michael Rubbestad. Foto: Tommy Hansson
Vad har jag mer gjort? Litet kultur har det blivit på så sätt att jag hämtat det konstverk, ”Het palett” med afrikanskt motiv, jag passade på teckna mig för i samband med att jag i egenskap av ledamot i kultur- och fritidsnämnden invigde Solweig Gunnarssons utställning i IOGT-NTO-huset i slutet av november.
Det är nog inte fel att säga att jag är något av en kulturnörd med fil.kand.-examen i konstvetenskap, etnologi och arkeologi; hade jag fötts som kvinna hade jag säkerligen blivit en typisk så kallad kulturtant.
”Het palett” av Solweig Gunnarsson, numera i min ägo. Foto: Tommy Hansson
Ytterligare en minnesvärd händelse var att jag för några dagar sedan intervjuades per telefon av en medarbetare i The Washington Times, USAs tveklöst viktigaste konservativa dagstidning. Intervjuare var min gamle vän Doug Burton som ville veta mer om de senaste händelserna i Sverige med mord på asylboende, massofredanden av kvinnor och allmänt immigrationskaos.
Jag har ju tidigare intervjuats av ett stort antal utländska media inklusive BBC, Frankfurter Allgemeine, Jyllands-Posten med flera om immigrantströmmen i Sverige i allmänhet och Södertälje i synnerhet. Så onekligen har jag vanan inne.
Slutligen till något mindre angenämt, nämligen mina tandläkarbesök som ännu inte är avslutade. Någon tandläkarskräck lider jag lyckligtvis inte av, men någon njutning är det inte att laga, rotfylla och dra ut angripna tänder. Ändå borstar jag tänderna efter konstens alla regler, tycker jag själv i alla fall, men det hjälper tydligen inte. Förmodar att det är åldern som tar ut sin rätt.
Irlandsfester kräva dessa drycker…Foto: Tommy Hansson
Några av er vet att jag varje vår brukar anordna en middag i Irlands tecken hemma hos mig. Så har varit fallet sedan 2008 med undantag för i fjol, då jag i stället bjöd in vänner och bekanta till en ”dissidentmiddag” med linsgryta och starka korvar på senhösten.
Jag tycker helt enkelt det är viktigt att vänner, bekanta och kontakter av skilda slag träffas under gemytliga former ibland. Och vem vet vilka sinistra planer som kan kokas ihop vid dylika tillfällen…
Skönsång på gång: värden vid bortre bordsändan sjunger ”The Foggy Dew” för middagssällskapet. Foto: Mikael Hagenbo
Jag har varit intresserad av Irland, och främst då den irländska folkmusiken, sedan jag skrev en gymnasieuppsats om Irlands historia 1969. Ännu har jag dock bara varit på ”Smaragdön” med dess påstådda 40 nyanser av grönt en enda gång, vilket var 2002. Ursprungligen var det tänkt att Irlands-partajet skulle avhållas i anslutning till St. Patrick´s Day, den irländska nationaldagen vilken infaller den 17 mars.
Eftersom jag inte är någon fundamentalist har jag ruckat litet på den principen, det är ju inte alldeles säkert att just den dagen/dagarna omkring den passar så bra.
På övre bilden kollar Eric Hallberg noga upp vad Rune Söderlund och Ingrid Hult har för sig. Därunder syns från vänster Helge Eyser, Jocke Hagström, Jan Sjunnesson och Mikael Hagenbo under intagande av välkomstdrink Foto: Tommy Hansson
Huvudsaken är det irländska temat, vilket garanteras av att jag alltid tillagar och bjuder på Irish stew samt irländskt öl (läs: Guinness och ibland även Kilkenny) och irländsk whiskey. Det är också fullt tillåtet för mina gäster att ta med egen dryck, både som present till värden och/eller för egen konsumtion.
Här ett enkelt och gott recept på Irish stew med nötkött:
Tommy Blomqvist och Jan Sjunnesson tycks ha funnit varandra. Till höger Axel W. Karlsson. Foto: Tommy Hansson
Min hustru Marika Bardel Hansson uppskattade dessa irländska bjudningar, varför mina arrangemang efter hennes bortgång 2010 också tjänar som ett sätt att hedra hennes minne. Mina barn Sebastian och Isabella Hansson brukar delta i mån av tid och lägenhet. Eftersom dottern för tillfället är baserad i Glasgow i Skottland var vägen dock litet lång för henne den här gången.
De här Irlands-middagarna har med tiden i viss mån fått karaktären av ”dissidentsammankomster” i form av deltagande av personer utanför det politiskt korrekta sammanhanget. SDare med Jimmie Åkesson i spetsen men också andra dissidenter har medverkat tidigare år. I år gladde jag mig åt att exempelvis Janne Sjunnesson, Mikael Hagenbo och Axel W. Karlsson tackat ja av de utsocknes, den senare inrest ända från Göteborg.
Tommy och Sebastian Hansson, den senare med irländska flaggan bakom sig. Foto: Bo Carlsund/Tommy Hansson
Axel berättade att han (av misstag, hävdar han själv) blivit fängslad i samband med studentupploppen i Paris 1968 – satt i diminutiv cell en natt tillsammans med ett stort antal andra gripna.
Jag har de senaste åren inlett sammankomsterna med att läsa sista versen ur W. B. Yeats poem ”Easter, 1916”, som handlar om Påskupproret aktuellt årtal (det är alltså dags för hundraårsjubileum nästa år!). Den här gången sjöng jag i stället fyra verser ur den kanske mest kända av sångerna från upproret, ”The Foggy Dew”, skriven av den katolske prästen fader O´Neill.
Mina goda vänner Heléne och Bo Carlsund, inresta från Lidingö. Foto: Tommy Hansson
Här en inspelning av sången med gruppen Wolfe Tones med samtida bilder från upproret:
Till sist måste jag erkänna att jag ibland svurit litet över den handfull inbjudna som föredragit att inte besvara inbjudan, trots att OSA-datum klart angivits. Ingen nämnd men heller ingen glömd. Hur svårt kan det vara? Eftersom jag känner mig på gott humör efter gårdagens lyckade sammankomst tänker jag dock inte bli elakare än så den här gången.
Tre män i rutigt: Tommy, Axel och Janne på min balkong. Foto: Mikael Hagenbo
De årliga Irlands-middagarna innebär slutligen också en välkommen möjlighet för mig, som inte direkt lider av städnarkomani, att röja upp och feja litet i lägenheten. Vilket ledde till att jag i förrgår hittade min lilla skära nallebjörn Teddy, som jag saknat länge men som hade hamnat under byrån i sovrummet och legat där kanske ett år.
Som en kär gammal vän som nu kommit till rätta. Litet dammig men vid god vigör!
Teddy och Helge. Foto: Tommy Hansson
Ja, kära läsare, ni får väl själva avgöra om jag börjat gå i barndom igen eller om jag kanske bara har barnasinnet kvar. Själv vill jag gärna tro på det sistnämnda!
Vice gruppledaren i fullmäktiges talarstol. Foto: Tommy Blomqvist
Så var den avklarad – budgetdebatten i Södertälje kommunfullmäktige (KF). Det kommunalpolitiska årets kulmen och samtidigt dess utan konkurrens mest krävande uppgift.
Nu väntar julefriden!
Årets upplaga blev den kortaste jag minns att jag upplevt under mina noga taget 13 år i lokalpolitiken i Södertälje. Från klockan 09.00 till 18.15. Jag tycker fullmäktiges nyvalde ordförande, den icke helt okontroversielle sossen Besim Aho, skötte sin syssla på ett utmärkt sätt. Det märks att han blivit varm i kläderna.
Tyvärr fick vi dock inte höra fullmäktiges ordförande avrunda med att läsa Viktor Rydbergs dikt ”Tomten”, som företräderskan Karin Östlund (S) brukade göra, men det får vi väl leva med.
Sedan jag blev nedpetad till platsen som vice gruppledare i höstas till förmån för min gode partibroder och vän Tommy Blomqvist, har jag sett fram emot att slippa att i alla lägen vara partiets röst utåt annat än i bemärkelsen som presstalesman.
Nu blev det inte så i gårdagens budgettillställning: ”Blomman” bad mig ta på mig uppgiften att föra Sverigedemokraternas talan även denna gång, eftersom han ännu inte känner sig riktigt varm i kläderna. Efter att ha kollat med kommunsekreterare Ola Schön om detta gick för sig och fått klartecken, anmälde vi alltså Tommy Hansson och inte namnen Blomqvist som talare under gruppledaromgången.
Jag ställer mig gärna i KFs talarstol och lägger fram SDs politik och gjorde så även denna gång, men någon född talare är jag knappast även om jag inte längre är särskilt nervös inför uppgiften. Känner mig definitivt mer bekväm i rollen som debattör i skrivandets form.
Som när jag senast i detta inlägg i Länstidningen, i anledning av senare tiders dubiösa skriverier, förklarar varför SD verkligen inte är några ”fascister”:
Det framgick klart av årets budgetdebatt att tonen mot SD, numera med ganska imponerande nio mandat, hårdnat bland de rätt så uppskrämda så kallade sjuklöverpartierna. Efter min utläggning av partiets kommunalpolitiska prioriteringar begärde (tror jag) representanter från samtliga övriga partier replik. Jag betade av alla i tur och ordning och tror jag lyckades rätt väl med det.
Vår läsvänliga och överskådliga budgetreservation. Foto: Tommy Hansson
Kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) gav oss på käften för att vi inte ställde ordinarie gruppledaren på benen, emedan detta skulle vara ”att ta seden dit man kommer” – ett uttryck jag använde då jag diskuterade vår syn på assimilering och integration – när det gällde budgetdebatten. Jag svarade givetvis att detta inte är hugget i sten och att som sagt kommunsekreteraren givit klartecken för vice gruppledaren.
Lokaldraken Länstidningen gjorde ett stort nummer av att ”fel Tommy” – det vill säga eder förtrogne – förde SDs talan genom krigsrubriker och stor bildblaffa på förstasidan samt en sida inne i tidningen. Jag känner uppriktigt medlidande med LT som känner sig manade att slösa på trycksvärtan och bildutrymmet för en sådan onekligen försumbar sak:
Patetiskt är ett passande ord i sammanhanget. Däremot fann inte tidningen anledning att ödsla ett enda ord på sakinnehållet i vår budgetreservation, som det ändock tagit ett antal möten, brainstormings och konsultationer att få fram. I stället klagades det än en gång på att vi inte heller i år framlagt något fullskaligt budgetförslag utan i stället valt att satsa på ett läsvänligt och överskådligt dokument, där våra prioriteringar och besparingar klart och tydligt framgår.
”Rookien” Jocke Hagström slår ett slag för trafiksäkerheten i allmänpolitiska debatten. Foto: Tommy Hansson
Naturligtvis togs inte heller med ett ord upp, att tre av våra KF-nykomlingar denna dag med den äran begick sina respektive debuter i fullmäktiges talarstol i den allmänpolitiska debatten: Beata Kuniewicz (utbildning, arbetsliv), Göran Lidman (äldreomsorg) samt Joachim Hagström (teknik). Själv talade jag i ämnena kultur och fritid, stadsbyggnad samt miljö.
Bland annat kunde jag konstatera att den icke lagstadgade kulturen stjäl resurser från kärnverksamheterna skola, vård och omsorg, men att satsning på traditionell svensk kultur/historia kan vara befogad; gav beröm för kommunens många spännande bostadsprojekt, exempelvis i Igelstaviken; betonade behovet av en ren och prydlig utemiljö samt att bevara stadens grönområden och parker i så orört skick som möjligt.
Våra största satsningar gör vi på skola, äldreomsorg och hemtjänst, yrkes- och vuxenutbildning och trygghetsskapande åtgärder. Vi väljer även att ge ett bidrag på 2 miljoner kronor till kommunens friluftsmuseum, Torekällberget, varav en halv miljon öronmärks för det unika Biologiska museet som speglar Östra Sörmlands djur- och växtliv.
Vy från KF-salen under den politiska debatten. SDs besättning närmast kameran. Foto: Tommy Hansson
Det senare upprörde kultur- och fritidsnämndens ordförande Anna Bohman (S), som med sedvanligt ordsvall i pressat tonläge tyckte det var alldeles förfärligt att vilja satsa pengar på bevarandet av så mycket svenskhet. Tja, vad skall man svara på det? Kanske att SD gillar Sverige och gärna satsar på svensk kultur. Inte mer med det.
I dag är det åtta dagar kvar till julafton och det börjar bli hög tid att skriva julkort till dem som gjort sig förtjänta av att få några. På torsdag väntar SD Södertälje/Nykvarns julbord. I dag tänkte jag helt skamlöst ta det väldigt lugnt, med undantag då för den här skrivinsatsen!
13 av 14 ordinarie och ersättare i KF-gruppen: från vänster Robert Olsson, Stefan Wallström, Göran Lidman, Ingrid Hult, Kjell Bohman (skymd), Beata Kuniewicz, Tommy Blomqvist, Alex Nilsson, Hans Eriksson, Mariusz Kawecki, Lennart Johansson, Joachim Hagström och Tommy Hansson. Foto: Kristian Kawecki
I dag har kommunfullmäktige i Södertälje haft sitt första konstituerande sammanträde för den nya mandatperioden.
På programmet stod dels att välja presidium, dels att välja kommunens valberedning för de kommande fyra åren. Vi sverigedemokrater nominerade vår egen Beata Kuniewicz till posten som andre vice ordförande.
Eftersom den rödgröna majoriteten och Moderaterna redan gjort upp om sammansättningen var detta mest av allt en markering från vår sida. Den muntliga omröstningen gav den moderate kandidaten förtur, något vi förstås reserverade oss till protokollet mot. Beata hade onekligen prytt presidiet i fler avseenden än ett om hon blivit vald…
Däremot valde vi att inte begära sluten omröstning vilken hade slutat på samma sätt men segat ut på tiden ordentligt.
En hel bänkrad med SDare…Foto: Tommy Hansson
Till kommunens valberedning hade vi nominerat Tommy Hansson (det vill säga eder förtrogne) som ordinarie och Hans Eriksson som ersättare. Hela den föreslagna valberedningen klubbades igenom i klump, vilket alltså innebär att SD Södertälje för kommande mandatperiod, till skillnad från de gångna fyra åren, finns med i denna församling. Dess uppgifter är högst formella: de består i att lägga fram partiernas nomineringar till nämnder och styrelser inför fullmäktige.
Det låg onekligen litet av högtid i luften när fullmäktige samlades för nämnda korta möte under ledning av den så kallade ålderspresidenten Tage Gripenstam (C), som var över på 25 minuter. Fullmäktiges nye ordförande heter Besim Aho (S), som efterträder partikollegan Karin Östlund.
För oss sverigedemokrater kändes det ovant att få förfoga över en hel bänkrad med nio ordinarie ledamöter så när som på en – den tionde platsen intas av det lokala Realistpartiets enda ledamot Joachim Granberg. Även samtliga fem ersättare utom en, som var sjuk, fanns på plats.
Glada miner bland ersättarna – Alex, Kjell, Robert och Stefan. Foto: Tommy Hansson
Våra nio ordinarie ledamöter är: Tommy Blomqvist (gruppledare), Tommy Hansson (vice gruppledare), Ingrid Hult, Beata Kuniewicz, Mariusz Kawecki, Joachim Hagström, Hans Eriksson, Lennart Johansson och Göran Lidman. Ersättare: Lena Florbrant, Robert Olsson, Kjell Bohman, Stefan Wallström och Alex Nilsson.
För den här bloggaren blir det ett nytt möte i morgon tisdag, då med det nyvalda landstingsfullmäktige i Stockholm där jag är invald som ersättare.
Björn och Paula hade med sig hunden Jurij till Politikertorget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson
Två dagar kvar till valet den 14 september. Jag har tippat 13,6 procent till Sverigedemokatena i riksdagsvalet och några procent till i Södertäljes kommunalval. Ser ingen anledning ändra på det tipset.
I förrgår (10 september) fick Södertälje fint besök av partisekreterare Björn Söder och riksdagskandidat Paula Bieler. Inte riktigt lika mycket ståhej som då Jimmie Åkesson och Jörgen Fogelklou hälsade på den 4 september men likväl ett lyckat möte.
Björn och Paula var imponerande samstämmiga och presenterade allehanda statistik över arbetslöshet, jobbskapande, pensionärsskatter, invandring, flyktinghjälp på plats etcetera så det stod härliga till, låt vara att det inte alltid var så lätt att hänga med i svängarna. Ett fåtal personer som vände ryggen åt det fria ordet, däribland toppsossen Anna Bohman, kunde noteras.
Ingrid, Beata, Alex, Janos och Robert med ”Heja Björn”-skyltar. Foto: Tommy Hansson
Tidigare samma dag tog jag del i en kommunalpolitisk presentation i Hagabergs folkhögskola tillsammans med övriga gruppledare. Dels fick vi tillfälle att själva presentera våra viktigaste frågor, dels blev det till att svara på frågor från det fullsatta auditoriet. Det flöt på bra för min del, om jag får säga det själv (och vem skall hindra mig?).
Med tanke på att vänstersympatierna var legio – Vänsterpartiet noterades för 18 (!) procent i ”valet” som hölls efter debatten – är jag rätt nöjd med att SD faktiskt fick 4 procent.
Samma dag blev jag intervjuad av en ung journslist från den nederländska tidningen De Volkskrant, som enligt Wikipedia står till ”vänster om mitten” politiskt. Han hade även en kvinnlig fotograf i släptåg. Jag lyckades yttermera ordna så att han fick en intervju med den jäktade Björn efter mötet.
Ett väl samspelt kampanjpar. Foto: Beata Kuniewicz
I går var jag som vanligt vid valstugan, där vi hade en bunt med Telgekurirens valspecial (tidningen har senaste dagarna delats ut till Södertäljes och Nykvarns hushåll). Det var på vippen att vi inte fick ut den, eftersom Postens jurister bestämt att den inte fick delas ut med vanlig postutdelning på grund av enligt dem delvis olämpligt innehåll (läs: en artikel om den barocka lagstiftningen avseende ”hets mot folkgrupp” av denna bloggare).
Vi lyckades dock i elfte timmen ordna med alternativ utdelning och således sätta P för Postens oblyga försök att sabotera ett viktigt inslag i SD Södertälje/Nykvarns valrörelse. Foldern med vår lokala valinformation inklusive röstsedlar har dock delats ut som planerat var. För er som vill ta en titt på Telgekurirens innehåll kan det göras här:
SD Södertäljes kommunala valsedel: ett vinnande team. Kryssa gärna översta namnet…Foto: Joachim Hagström
För övrigt har väl ingen kunnat undgå att notera den bullrande uppmärksamheten kring Expressens uthängande av ett mindre antal SDares anonyma och beklagliga nätkommentarer. Det framgick mer än väl av debatten mellan tidningens chefredaktör Thomas Matsson och SDs Mattias Karlsson i går, att den förstnämnde är såväl rabiat som desperat i det allt överskuggande syftet att ”sätta dit” SD och därmed minska röstetalet i valet på söndag.
Den tidning som uppger sig ha ”sting” har nu av allt att döma stungit sig själv i foten. Dels drar man sig inte för att anlita den vänsterextrema så kallade Researchgruppen med flera brottsdömda medarbetare samt kopplingar till AFA, dels har man stora problem med lönsamheten och tvingades nyligen varsla 70 redaktionella medarbetare om uppsägning. Thomas Mattsson borde veta att brott inte lönar sig…
Det behöver nog inte särskilt påpekas, att Sveriges skandalblaska numro ett inte lagt två strån i kors i syfte att nagelfara övriga partier som man gjort med SD.
Litet anmärkningsvärt är det att den folkpartistiske kandidaten Oscar Schau, medarbetare på den rabiata vänstersajten Inte rasist men (IRM), för några år sedan av kameran fångades då han utförde en Hitler-hälsning. Endast alternativa nyhetssajter har mig veterligt uppsnappat detta:
IRM-medarbetaren Oscar Schau gör historisk hälsning. Inga problem för Folkpartiet eller Expressen, dock.
Jag har ägnat mig åt gatupolitik under hela mitt aktiva politiska liv. Det började i den antitotalitära organisationen Demokratisk Allians i början på 1970-talet och har därefter fortsatt med jämna eller ojämna mellanrum.
På gatan möter du alla slags människor med olika sorts åsikter. En del håller med dig och tackar dig för att du engagerar dig, andra protesterar och kallar dig alla möjliga saker. Hur som helst upplever jag det som en frisk fläkt att möta folk på gatan och stöta och blöta olika politiska frågeställningar i full frihet.
Valstugan/containern slog upp sina portar måndagen den 18 augusti. Kristian Kawecki i samspråk med en intresserad förbipasserande. Foto: Tommy Hansson
Från och med nu och fram till valdagen den 14 september har jag och mina partikamrater i SD Södertälje/Nykvarn nöjet att få göra precis detta. Vår valstuga i form av en metallcontainer, dekorerad med Sverigedemokraternas partisymboler, finns på plats på Gåtan i Södertälje sedan i måndags. I anslutning till denna delar vi ut flygblad och folders samt bjuder den som så önskar på fika. När valsedlarna behagar anlända kommer vi givetvis även att stå till tjänst med dessa.
Just i dag den 21 augusti har vi fått god uppmärksamhet i lokalpressen. I Länstidningen förekom en stor gruppledarintervju med denna bloggare, där journalisten dock helt felaktigt fått för sig att jag skulle vara ”högerextremist”. En etikett som passar sällsynt illa på mig som varit aktiv antirasist ända sedan jag blev politiskt medveten och därtill engagerat mig mot destruktiva ideologier och synsätt såsom kommunism, nationalsocialism, fascism och islamism.
Kristian och Joachim Hagström kommunicerar med ett par ungdomar (överst). Robert Olsson har installerat sig i den nyss öppnade containern. Foto: Tommy Hansson
Om jag är måttligt nöjd med den skrivande journalistens insatser – hon var en ung och oerfaren praktikant, om jag förstått saken rätt, så man kanske inte har rätt att begära alltför mycket – är jag desto mer trakterad av fotografens prestation. Detta måste vara ett av de bästa foton som publicerats på mig: det visar väl vilken snäll, mysig och genomsympatisk kille jag är, eller hur…håller ni inte med får ni på käften! Allvarligt talat. Detta ÄR jag.
Hade eljest fasat för ett extremt närbildsfoto där varje pormask och rynka (även om jag har få sådana trots min relativt framskridna ålder) i min fagra nuna skulle synas. Som var fallet med fotot som vidhängde intervjun med KS-ordföranden Boel Godner (S) för någon månad sedan. I samma LT-nummer publicerades även ett inlägg av mig om tiggeriet i allmänhet och det i Södertälje i synnerhet:
SD – partiet för en verklig förändring i Södertälje! Foto: Tommy Hansson
I alla fall. Gårdagen bjöd på ett par incidenter, då några yngre huliganer ur något militant HBTQ-garde – kanske samma som slängde en tårta i ansiktet på KD-ledaren Göran Hägglund – hyvade in en stinkbomb i valstugan/containern. Den landade på en valarbetares sko och anställde ingen större förödelse. Ett litet märkligt sätt att visa sitt stöd för tolerans och öppenhet, kan tyckas.
Händelser av det här slaget visar dock på vårt partis utsatthet och att det knappast skys några medel för att sätta åt oss. En annan demokratiföraktare försöka riva ner en partibanderoll men lyckades inte särskilt väl. Lyckligtvis har vi mycket goda förbindelser med såväl polis som bevakningsföretag samt har dessutom till vårt förfogande lagliga medel för vårt beskydd.
Den allra största delen av vår tillvaro på Gågatan i centrala Södertälje så här i valrörelsens slutspurt har annars förflutit på angenämast tänkbara sätt med besök av många entusiastiska anhängare, av vilka alla inte varit etniska svenskar. Stort jubel utbröt exempelvis bland en grupp syrianer/assyrier, när vi visade ett flygblad som vi sparat från förra valrörelsen med budskapet ”Värna friheten – motverka islamiseringen!”
Joachim i ny, fin partipiket. I dörröppningen ses Kristian, Berndt Sollenstedt Petersson och Kjell Bohman. Foto: Tommy Hansson
Ja, friheten är alltid värd att försvara oavsett om den hotas av kommunister, nationalsocialister eller islamister. Ett skäl så gott som något att rösta SD om en knapp månad!
Fina besök kommer vi också att få. Den 4 september klockan 12.30 kommer ingen mindre än partiledare Jimmie Åkesson att tala till intresserade södertäljebor från Politikertorgets scen, och den 10 september tillstöter partisekreterare Björn Söder i akt och mening att göra samma sak vid samma tid.
Väl mött!
Gester kan vara nog så talande…Foto: Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 