Den moderna ikonoklasmens historielöshet: statyer rivs ner på löpande band

Ett inspektionsteam besiktigar ryttarstatyn av general Robert F. Lee sedan guvernör Ralph Northam beordrat att den skall avlägsnas.

Efter George Floyds död i samband med ett polisingripande i Minneapolis har USA och andra delar av världen drabbats av något som liknar en masspsykos. Allting som har med ”rasism” att göra skall rensas ut. Ett stort antal statyer har redan rivits ner, framförallt i USA men även i andra länder.

Jag förstår mycket väl att folk som förtryckts av blodtörstiga och grymma despoter inte vill ha kvar dessa i statyform. Sådana som Nicolae Ceausescu i Rumänien, Vladimir Lenin och Josef Stalin i Sovjetunionen, Saddam Hussein i Irak för att inte tala om Adolf Hitler och Hermann Göring i Naziyskland. Good riddance, säger jag.

När man emellertid sätter igång med att förstöra minnesmärken över mer komplexa personligheter – det kan vara politiker men också vetenskapsmän och författare – därför att dessa på ett mer eller mindre avlägset sätt anses kunna knytas till rasism eller slaveri går det definitivt för långt.

Nu är det exempelvis på gång i det lättrörliga USA att allt och alla som hade med Amerikas konfedererade stater (CSA) att göra skall bort, såsom den gamla sydstatsflaggan ”Dixie” samt statyer och andra minnesmärken efter bemärkta sydstatsrepresentanter av typ general Robert E. Lee och CSA-presidenten Jefferson Davis. Representanthusets demokratiska talman Nancy Pelosi har nyligen klargjort att hon vill ha bort statyer över elva personer med sydstatsanknytning i Washington, D. C. https://www.washingtontimes.com/news/2020/jun/12/nancy-pelosi-adamant-statues-honoring-confederates/?utm_source=onesignal&utm_campaign=pushnotify&utm_medium=push

Bland de figurer Pelosi vill se skatta åt förgängelsen finns hennes egen partikamrat Jefferson Davis (1806-89), som var president i Amerikas konfedererade stater under hela dess existens 1861-65. Davis var ursprungligen inte för att sydstaterna skulle bryta sig ur unionen av amerikanska delstater men ställde lojalt upp då så krävdes. Han var före inbördeskriget senator samt krigsminister 1857-61. Efter krigsslutet var han bland annat VD för ett livförsäkringsbolag. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jefferson_Davis

Virginias guvernör Ralph Northam, partikamrat med Pelosi, dekreterade i förra veckan att den berömda ryttarstatyn föreställande general Robert E. Lee skulle avlägsnas från sin plats på Monument Avenue i Richmond ”så snart som möjligt”. En Lee-staty har redan nedmonterats i New Orleans. https://www.wtvr.com/news/local-news/new-developments-in-richmond-lawsuit-over-removal-of-robert-e-lee-statue

Jag har naturligtvis inget annat val än att överlåta åt amerikanerna själva att avgöra hur de skall hantera sina historiska minnesmärken, men låt mig i alla fall klargöra att i mina ögon är det som nu sker ett övergrepp på historien. Statymarodörerna tycks mena, att i historien finns bara gott och ont och att allt som anses representera det sistnämnda skall rensas bort. Jag kan också konstatera, att det Demokratiska partiet i USA på relativt kort tid tappat all normal politisk anständighet och blivit den tanklösa radikalismens och historielöshetens ömkliga parti.

Det föreligger vissa missförstånd om vem som bar ansvaret för grundandet av Statens rasbiologiska institut i Uppsala…

Det är ett farligt förenklat synsätt som inte lämnar utrymme för de många gånger komplexa tankar och handlingar som skapat det som vi kallar historia. Ett exempel på detta är den amerikanske generalen Benedict Arnold, som betraktas som nattsvart förrädare i USA men som hjälte i Storbritannien på grund av att han gick över från den amerikanska till den brittiska sidan under Frihetskriget. Vi kan inte göra historien om intet eller ens förändra den endast därför att vi förstör sådant som påminner oss om mindre trevliga inslag i denna.

Den nästan alltid läsvärde Johan Hakelius tar i en krönika i Expressen den 13 juni upp precis detta under den något (i alla fall för göteborgarna) provocerande rubriken ”Borde man inte jämna hela Göteborg med marken?” Hakelius framhåller:

Människor har i alla tider levt med historien. Den har aldrig varit blid och rättfärdig. Men den finns där. Mångskiftande, skitig, full av nyanser och ytterligheter, dumheter och genidrag, övergrepp och hjältedåd. https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/borde-man-inte-jamna-hela-goteborg-med-marken/

Som ett exempel på vad han menar anför Hakelius den brittiske köpmannen och filantropen Edward Colston (1635-1721), som tills helt nyligen stod staty i födelsestaden Bristol innan fanatiska anhängare av Black Lives Matter (BLM) kom på att de skulle riva ner statyn och slänga den i Bristols hamn. De hade upptäckt att bland Colstons försyndelser märktes att han varit verksam i Kungliga afrikanska kompaniet, som tillskansat sig monopol på den brittiska slavhandeln. Polisen stod overksam och tittade på när pöbeln rev ner denna staty och flera andra statyer.

Hakelius: ”Men det här var drygt 300 år sedan…Därför är det inte så märkligt att Edward Colston gjorde en del bra saker. Han donerade massor av pengar till fattiga, till sjukhus, till skolor och mycket annat.” Fanatiker förmår dock sällan hålla fler än en faktor åt gången i huvudet, därför måste minnesmärket över Colston väck. https://en.wikipedia.org/wiki/Edward_Colston

Nu går det ju förstås inte alltid som aktivisterna tänkt sig. Så när den antihistoriska pöbeln skulle dra ner en staty i Portsmouth, Virginia i USA lyckades man visserligen få ner statyn i fråga, men det bar sig inte bättre än att den landade i huvudet på en av aktivisterna med ymnig blodsutgjutelse och skallbrott som följd. Det uppges att aktivisten, Chris Greene, ligger i koma. https://twnews.co.uk/se-news/vansterextremister-rev-ned-staty-fick-den-i-huvudet

Frågan är hur länge Astrid Lindgren får sitta och läsa i sin stol utanför Junibacken i Stockholm.

Jag kan ha fel, men mig veterligt har i Sverige ännu ingen staty demolerats på samma sätt som skett i USA eller England. Viljan finns dock. Aktivisten Lovette Jallow, född i Gambia 1984, har deklarerat att hon vill få bort alla statyer av ”blomsterkungen” Carl von Linné (1707-78), vilken som bekant kategoriserat och namngivit betydande delar av världens flora och fauna. ”Gud skapade, Linné ordnade”, lyder ett gammalt talesätt.

Detta struntar Jallow fullständigt i. Hon har av någon anledning fått för sig att Linné var ”rasbiologins fader” och initiativtagare till Statens institut för rasbiologi i Uppsala. ”Jag vet att Linnéstatyerna i Sverige skakar”, menar hon. Det stämmer visserligen att Linné, liksom många andra vetenskapsmän vid denna tid, fuskade litet i rasforskning men dessa insatser förbleknar när vi vet vad han i övrigt åstadkom. Och Statens institut för rasbiologi bildades först 1922, närmare 150 år efter Linnés död när socialdemokraten Hjalmar Branting var statsminister.

Aktivisten Lovette Jallow: ”Jag vet att Carl von Linné-statyerna i Sverige skakar”

Jag undrar mot ovan skisserad bakgrund hur länge statyn av en sittande Astrid Lindgren utanför Junibacken får vara i fred för BLM-pöbeln. Ni vet ju, kära läsare, vilken syssla Lindgren låter Pippi Långstrumps pappa, Efraim Långstrump, ha. Så kan vi ju inte ha det, menade de politiskt korrekta renhetsivrarna och ändrade pappa Långstrumps profession som ”negerkung” till ”härskare av kurrekurredutterna” i de senare upplagorna av berättelsen om Pippi Långstrump. https://sv.wikipedia.org/wiki/Efraim_L%C3%A5ngstrump

Den masspsykos jag ovan beskrivit är ingen historisk innovation. Den går historiskt sett tillbaka till den så kallade ikonoklasmen, vilken under 700- och 800-talen yttrade sig i en massiv förstörelse av ikoner och andra påtagliga religiösa yttringar i det Bysantinska riket. Ikonoklasterna, eller bildstormarna, ansåg att bilder av sådant slag stred mot bibliska förbud att avbilda religiösa gestalter. På 1500-talet flammade företeelsen upp på nytt under reformationen, då reformerta proselyter gick lös på konstverk i kyrkor i Tyskland, Nederländerna och England. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ikonoklasm

Ett mer sentida exempel på ikonoklasm är förstörelsen av statyn av amiral Horatio Nelson (1758-1805) i centrala Dublin – kallad Nelson´s Pillar – den 8 mars 1966. Statyn hade då stått på sin pelare sedan 1808 och övervakat O´Connell Street. Detta sprängattentat utfördes av medlemmar av den republikanska organisationen IRA (Irish Republican Army), som först förnekat att den var inblandad. Statyns skadade huvud återfinns numera som utställningsföremål i Dublin City Library.

Den legendariska irländska folkmusikgruppen The Dubliners gjorde händelsen känd genom sången Nelson´s Farwell som innehåller bland annat dessa textrader: ”In Trafalgar Square it might be fair to leave oul´ Nelson standing there, but no one tells the Irish what they´ll view”. https://www.youtube.com/watch?v=ZZeWW0DTOHs

De båda Buddha-statyerna i Bamiyandalen i Afghanistan sprängdes i luften med dynamit av talibanerna 2001. (Teckning Alexander Burnes)

Ett modernt exempel på ikonoklasm av brutalaste slag var sprängningen av de båda monumentala Buddha-statyerna i Bamiyandalen i Afghanistan 2001. Denna genomfördes av talibanerna på order av den beryktade dåvarande afghanske diktatorn mulla Mohammed Omar (1960-2013), en nära två meter lång enögd analfabet. Japans regering och flera internationella företag har åtagit sig att återuppbygga statyerna med utgångspunkt från de rester som finns kvar. Statyerna uppfördes under 500-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturlandskapet_och_fornl%C3%A4mningarna_i_Bamiyandalen

Om katastrofer, klimatnödläge och Moberg-citat – och om den obildade vänstern

Demonstration för att utlysa så kallat klimatnödläge i Göteborg.

Allt handlar numera om Faran, Hotet och Slutet. https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/allt-handlar-numera-om-faran-hotet-och-slutet/

Så lyder rubriken till Johan Hakelius krönika i Expressen den 6 juli. Han syftar på att politiker och media i dessa yttersta av dagar ägnar  oproportionerligt mycket tid och energi åt att måla upp katastrofscenarier där domedagen ständigt hotar att inträffa vilken minut som helst.

Ett uttryck för den nya faiblessen för domedagsretorik leder, menar Hakelius, till populariserandet av ord som tidigare knappast har varit positivt laddade: ”Undantagstillstånd, ett ord som vi brukade förknippa med bananrepubliker och kommunistdiktaturer, har börjat bli populärt och positivt laddat.” Det kan, menar han, röra sig om undantagstillstånd för att komma till rätta med det så kallade klimathotet, stävja invandringen eller bekämpa terrorismen.

Som exempel på katastroftänkandet exemplifierar Hakelius med reaktionerna på Ebba Busch Thors (KD) lunch med Jimmie Åkesson (SD). Både Annie Lööf (C) och Magdalena Andersson (S) gick i taket över det aktuella lunchmötet: enligt den sistnämnda var det så att Busch Thor därvid ”träder över en gräns som vi haft i svensk politik”.

Hakelius: ”Ebba skulle helt enkelt ha hållit sig till fotbolls-VM, den nya säsongen av Big Little Lies och vädret, i den mån det inte räknas som politik numera.”

Med andra ord är gränsöverskridande inte något som skall eftersträvas i finansministerns ögon. Bättre då att hålla sig till det gamla och invanda – aja-baja, Ebba!

En term jag osökt kommer att tänka på i det här sammanhanget är ”klimatnödläge”. Den har sitt ursprung i Australien 2016 och har därefter spritt sig som en löpeld. Exakt vad klimatnödläge innebär är oklart, men vad det handlar om är att klimataktivisterna vill dra igång något slags uppror mot den klimatpolitik som råder i västvärlden. https://www.klimatupplysningen.se/2019/04/14/klimatnodlage-vad-ar-det/

Katastrofscenarier är förmodligen lika gamla som människan själv. De finns mer eller mindre i våra gener som en kvarleva från den tid då våra anfäders tillvaro kunde vältas över ända på grund av okända sjukdomar, angrepp från konkurrerande stammar eller brist på villebråd att jaga.

Många vänsterblivna insåg inte att Jimmie Åkesson citerade Vilhelm Moberg.

Ända in i 1900-talet var uppträdandet av kometer – så kallade hårsvansstjärnor – förknippat med svår ångest och rädsla för att dessa förebådade katastrofer som krig, pestilens och hungersnöd. Så var fallet när Halleys komet behagade visa sig år 1910. Därefter föll kometer ur modet som favoriserade olycksbådare och efterträddes av nattsvarta förutsägelser avseende miljön. https://popularhistoria.se/vetenskap/tecken-i-skyn

Det senaste i katastrofväg är ramaskriet från vänsterliberalerna sedan Jimmie Åkesson i sitt Almedals-tal den 7 juli citerat Vilhelm Mobergs Svensk strävan från 1941, där författaren nämner att det fanns 6,25 miljoner levande svenskar. Vilket det alltså gjorde i början på 1940-talet. Den obildade vänstern utgick naturligtvis från att Åkesson hade uteslutit 3,5 miljoner invånare i dagens Sverige. https://nyheteridag.se/vansterns-frispel-nar-akesson-citerade-vilhelm-moberg-obehagligt-pa-riktigt/

Gamle folkpartisten Olle Wästberg gjorde visserligen avbön när han fick klart för sig att Åkesson citerat nationalskalden Moberg men skyndade sig tillägga, att ”vänsterliberalen” Moberg aldrig skulle ha accepterat Sverigedemokraterna. Något som Wästberg givetvis inte har en susning om.

Lundgren/Winberg-affären: hämnd maskerad som omtanke

 

Peter Lundgren och Sara-Lena Bjälkö är, enligt min ringa mening, de aktörer vilka uppvisat den överlägset största mognaden och moraliska resningen i soppan om den tafsande EU-parlamentarikern Lundgren.

Ovan framkommer i ett videosamtal mellan den förfördelade Bjälkö och Lundgren att den förstnämnda dels anser saken utagerad, dels aldrig haft för avsikt att polisanmäla händelsen som inträffade vid en uppenbarligen blöt tillställning för halvtannat år sedan. Inte bara det – de båda har förblivit vänner så till den grad att de åkt på semester tillsammans med respektive livskamrater.

.

Kristina Winberg och Peter Lundgren tillsammans med medlemmar i SD Södertälje inför EP-valet 2014. Bloggaren längst till vänster. Foto: SD

Detta ställer naturligtvis Kristina Winbergs agerande i en bekymmersam dager. Bjälkö klargör i videosamtalet med Lundgren att hon känner sig sviken av att Kristina Winberg, som hon trodde var hennes vän, av allt att döma läckt inspelningar av samtal med Bjälkö till Expressen trots att hon inte velat föra saken vidare. Det är nog inte särskilt många som tror på Winbergs påstående om att hennes mobiltelefon stals för ett år sedan.

Orsaken till Kristina Winbergs utstuderat svekfulla beteende, maskerat som omtanke om Sara-Lena Bjälkö, är alldeles uppenbar. Inför valet till Europaparlamentet 2019 flyttades hon ner från förstaplatsen 2014 till en fjärdeplats. Det är visserligen en klar degradering men ändå en möjlighet för Winberg att väljas in i EU-parlamentet för ännu en femårsperiod om SD skulle göra ett bra val.

Winbergs ego klarade emellertid inte av detta, utan Winberg bestämde sig i stället för att hämnas på partiet genom att sätta dit sin parlamentariska partikollega Peter Lundgren genom att låta den patologiske SD-hataren David Baas på Expressen skandalisera SD i allmänhet och Lundgren i synnerhet veckan före valet. Oavsett hur mycket nu systemmedia prisar Kristina Winbergs agerande kan det inte råda någon som helst tvekan om, att för Winberg är det den råa hämnden som gäller – ingenting annat.

Johan Hakelius belyser hämndmotivet för den ”internoppositionella” Winberg i ett aktstycke i tidskriften Fokus:. Efter degraderingen på EU-listan har Winberg, enligt Hakelius sätt att se: ”Sedan dess har hon drivit en egen kampanj, utan samordning med resten av partiet och till stor del i opposition mot listan i övrigt…” Winbergs narrativ om att hon degraderats på grund av att hon engagerat sig till Sara-Lena Bjälkös fromma är bara löjeväckande. https://www.fokus.se/2019/05/i-hamndens-tjanst/

Borgarrådet Roger Mogert (S) tvingades avgå efter avslöjanden om sextrakasserier 2017.

Hakelius jämför Winbergs korståg mot sitt eget parti med Maria Corazza Bildt (M) och Cecilia Wikström (L), vilka ej endast petades ner till lägre listplatser utan av olika anledningar faktiskt dumpades helt av respektive parti. Jag har för övrigt råkat ut för samma sak som Kristina Winberg. Från att ha varit etta på listan till kommunalvalet i Södertälje 2014 åkte jag ner till fjärde plats 2018.,

Emedan jag självklart accepterade den demokratiska process som föregick upprättandet av SD Södertäljes kandidatlista hade jag dock inga problem att rätta mig efter valberedningens klokskap. Det borde inte heller Kristina Winberg ha haft.

Något av det, enligt mitt bedömande, vettigaste som sagts i affären Lundgren har Emilie Pilthammar, kommunalråd för Moderaterna i Sölvesborg, svarat för. Hon skrev på Twitter: ”Någon annan anser sig veta bättre än denna kvinna /Sara-Lena Bjälkö/ och det ska bli intressant att få reda på vem det är som sätter sig över en annan människas självbestämmande.” https://www.svt.se/nyheter/lok,alt/blekinge/toppmoderaten-om-sd-krisen-jag-ser-inte-problemet-fran-borjan?fbclid=IwAR0FZ-JW6vhXPyG0eTHoj0g1OD5qSKs2zepvjxnIlbKTafr73U7XlKgNXRU

Hur Lundgren-affären kommer att påverka SDs resultat i EU-valet på söndag är en öppen fråga. Traditionella SD-väljare brukar inte hetsa upp sig inför skandalhajper av det här slaget utan vet att SD och dess representanter är fritt villebråd i systemmedia. Det kan dock inte uteslutas att väljare som tvekar mellan SD och något annat parti drar öronen åt sig och väljer det andra partiet.,

För Peter Lundgren är historien självfallet oerhört jobbig, och jag har full förståelse för hans beslut att hoppa av inplanerade valdebatter och istället överlåta åt SDs tredjenamn Charlie Weimers att ta dessa debatter. Det är heller knappast någon förlust ur SDs perspektiv, då Charlie torde vara en minst lika vass debattör som Peter Lundgren.

Lars Ohly (V) trakasserade kvinnor i partiet i 30 år.

Det finns förvisso all anledning att rikta skarp kritik mot Lundgren för hans tafsande på sin kvinnliga partikollega. Beteenden av detta slag är givetvis helt oacceptabla och kan inte ursäktas av att man varit stupfull – vilket också är ett oacceptabelt beteende – vid tillfället. Lundgren erkänner mycket riktigt att han varit en ”dumbom” – jag skulle nog vilja använda ännu kraftfullare ord i sammanhanget – och ber sin partikollega oförbehållsamt om ursäkt. Det kan också finnas skäl att kritisera partiet för att inte ha tagit tag i problemet tidigare.

Detta är nu ingenting som bekymrar Excesssen och andra SD-hatande operatörer det bittersta. Lundgren skall korsfästas, punkt. Inte ens nämnda tidning kan dock förneka, att Peter Lundgren under sina fem år i Bryssel och Strasbourg visat prov på en påfallande kompetens. Som förste nationalistiska EU-parlamentariker någonsin nominerades han – efter knappt ett år i parlamentet – till det prestigefyllda priset MEP Award vilket delas ut av Bryssel-tidningen Parliament Magazine till politiker som bedömts ha utfört enastående insatser inom sina områden. https://www.expressen.se/nyheter/eu-valet-2019/skandalen-uppmarksammas-nu-i-hela-europa-olyckligt/

Bland Peter Lundgrens prestationer kan nämnas att han fått igenom flera förslag gällande förändringar av körkortsdirektivet. Dels så att utländska chaufförer skall utbildas i körning på vinterväglag, dels att det skall bli lättare att upptäcka falska körkort.

Jag tänker inte förringa Peter Lundgrens tölpaktiga beteende vid en blöt fest för ett och ett halvt år sedan men vill ändå sätta detta i visst perspektiv. Lundgren slutade upp med tafsandet sedan hans klumpiga inviter avvisats av Bjälkö och han har, som sagt, erkänt sina synder och bett om ursäkt för dem. Liknande exempel finns inom de flesta andra partiet. Nedan följer några sådana exempel.

Inom Vänsterpartiet var det känt att Lars Ohly, partisekreterare 1994-2000 och partiledare 2004-12, sysslat med trakasserier av kvinnor inom partiet under omkring 30 års tid. Det var först i samband med Metoo-explosionen för ett par år sedan som saken uppmärksammades. Partiet hade under hela denna långa tid underlåtit att ställa Ohly mot väggen utan istället gett sig på kvinnorna och tvingat några av dessa att gå i ”parterapi” tillsammans med Lars Ohly. https://omni.se/lars-ohly-utpekad-i-artionden-kvinnor-tvingades-till-parterapi/a/8wObX2

Gunnar Axén (M) ställde inte upp till omval efter att ha fylletafsat på en partikamrat.

Andra intressanta namn i sammanhanget är förra borgarrådet i Stockholm Roger Mogert (S), ett av Metoo-rörelsens offer, samt riksdagsmannen Gunnar Axén (M), som polisanmäldes för att ha fylletafsat på en ung M-kvinna vilket medförde att han 2014 inte ställde upp till omval. Jag tog upp fallet Axén i en bloggtext för några år sedan: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/11/18/avskaffa-timeout-med-full-riksdagslon/

Polisanmälan av Gunnar Axén resulterade inte i något åtal utan fallet lades ner av rättsvårdande myndigheter. Jag känner mig tämligen övertygad om att så också kommer att bli fallet med den polisanmälan som lämnats in mot Peter Lundgren av en privatperson. Men osvuret är kanske bäst när drevet går.

 

Thunberg, Tännsjö och Claeson: infantilisering ett större hot än den ”globala uppvärmningen”

Greta Thunberg skolkar för klimatet.

Det kan väl råda liten tvekan om att Sveriges mest kända person just nu är 15-åriga Greta Thunberg. Unga Greta har varit i polska Katowice och deltagit i FNs klimatjippo samt fått träffa världsorganisationens generalsekreterare António Guterres. https://omni.se/gretas-klimattal-till-fn-ledarna-beter-sig-som-barn/a/8w02Gd?fbclid=IwAR0nAMjp_X9215Bx_biicHz8zpl_eD0TNvQb4HuDM8143f1ZxK3wNFFRgAQ

”Ledarna beter sig som barn”, hävdar Greta Thunberg och anklagar världens ledare för att inte uppmärksamma det så kallade klimathotet på ett tillbörligt sätt. Även om man lätt kan få intrycket att klimatfrågan är det som alla ständigt orerar om i alla möjliga och omöjliga olika tonarter. Thunberg menar också att det inte finns något behov av att forska vidare om klimatet: ”Vi har redan alla fakta och lösningar.”

Ursäkta, men det har vi inte alls. Tesen om den människoframkallade så kallade globala uppvärmningen är en bluff som kan ledas tillbaka till amerikanska senatsförhör som hölls 1988, då klimatforskare förkunnade att jorden just drabbats av global warming, en påstådd världsomspännande uppvärmning förment framkallad av mänskliga aktiviteter. https://www.nytimes.com/1988/06/24/us/global-warming-has-begun-expert-tells-senate.html

Budskapet plockades snabbt upp av trendkänsliga amerikanska politiker som Al Gore och Timothy E. Wirth och har i dag närmast status av religion. Eller kanske snarare religionssubstitut. Dystopin om en förestående klimatkataklysm fyller samma funktion som doktrinen om en domedag, vilken finns i de flesta religioner.

Det  är emellertid osant att det skulle finnas allmän samstämmighet om att det förekommer en global uppvärmning förorsakad av mänskliga utsläpp av ”växthusgaser” – i den så kallade Oregon Petition, som offentliggjordes 1998 och 2007. skrev drygt 31 000 forskare av skilda slag under på att utsläpp av beskrivet slag inte förorsakar en global uppvärmning .https://en.wikipedia.org/wiki/Oregon_Petition

Torbjörn Tännsjö (V): ”Inför klimatdiktatur.”

I och för sig kan jag hålla med Greta Thunberg om att ledarna beter sig som barn. Om man likt FN-chefen António Guterres går med på att träffa en lillgammal 15-åring för att diskutera lösningar på världsproblemen beter man sig verkligen som ett barn. En av de få världsledare som förmått tänka klart är Australiens premiärminister Scott Morison, som framhållit det självklara att skolbarn inte bör ägna sig åt aktivism utan i stället sköta sina studier. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/unga-i-varlden-gor-som-greta-tunberg-och-strejkar-for-klimatet-australiens-premiarminister-upprord

Frågan är hur unga Gretas föräldrar, Malena Ernman och Svante Thunberg, beter sig. Fullständigt ansvarslöst, skulle jag vilja hävda. Före detta operasångerskan Ernman har under en följd av år lajvat klimatexpert och exploaterar nu tillsammans med maken den 15-åriga dottern vilken diagnostiserats med den psykiska funktionsstörningen Aspergers syndrom, vilket  bland annat kan innebära att man har begränsade intressen och har svårt att se helheten. Att Ernman själv i vuxen ålder fått diagnosen ADHD är knappast någon bra ursäkt. https://www.hemtrevligt.se/icakuriren/artiklar/aktuellt/20180913/malena-ernman-jag-fick-min-diagnos-som-vuxen/

Diskussionen om klimatet förs nu i ett så pass hysteriskt tonläge att vilka argument som helst kan användas om det bara hänvisas till nödvändigheten att ”rädda planeten”. Som när Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, i en debattartikel i Dagens Nyheter förespråkade att demokratin borde avskaffas och ersättas av en ”globalt upplyst despoti” i syfte att rädda jordens klimat.

Expressens alltid läsvärde krönikör Johan Hakelius blev inte svaret skyldig utan avkrävde svar angående vilka metoder den anbefallda klimatdiktaturen skulle använda sig av. Det är naturligt att vilja få svar på den frågan. Skall man införa koncentrationsläger? Tortyrkamrar? Massmord? Eller räcker det med att, som nu ofta sker, avfärda kritiker av klimatalarmismen som stollar och ”klimatförnekare”? https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/drommen-om-klimatdiktaturen-kittlar-och-bubblar-under-ytan/?fbclid=IwAR10FjQse8Muoc_7KFgHsxwYaYQ5T9qCw1PyArSJggytNODJW8eV67ymcgA

Torbjörn Tännsjö har varit en inflytelserik medlem i Vänsterpartiet (kommunisterna) sedan 1970 och var med och skrev partiprogrammet i samband med namnbytet till Vänsterpartiet 1990. Han har gjort sig känd för ett antal extrema uppfattningar och fått stort utrymme för dessa bakom sin akademiska fasad. Bland annat har han hävdat att det är försvarbart att abortera flickfoster på grund av könsrelaterade skäl. https://docplayer.se/8845028-Darfor-ska-det-vara-tillatet-att-abortera-flickfoster.html

Jag vågar påstå att det inte är den påstådda uppvärmningen av klimatet som hotar mänskligheten. En betydligt större fara är infantiliseringen av samhället, politiken och debatten, vilket upphöjelsen av en 15-årig skolskolkare till klimatorakel är ett eklatant exempel på.

Linnéa Claeson: ”Göm en flykting. Om det blir olagligt – göm två!”

Ett annat talande exempel på samma infantilisering är tidskriften Dagens Juridiks framröstning av den före detta handbollsspelaren Linnéa Claeson, 26 som ”årets jurist”. Det hör till saken att Claeson visserligen studerar juridik vid Stockholms universitet men ännu inte tagit någon examen. Litet pikant får det sägas vara att Claeson i form av en tröjtext uppmanar till lagbrott: ”Göm en flykting. Om det blir olagligt – göm två.” https://nyheteridag.se/sa-hanas-arets-jurist-priset-som-gick-till-linnea-claesson/

Stefan Wahlberg, chefredaktör för Dagens Juridik, har inga betänkligheter mot att utse en juridikstudent utan examen till ”årets jurist”. Detta vore enligt Wahlberg ”alldeles för formalistiskt”. Själv är Claeson föga sensationellt pleased as punch över utnämningen: ”Det känns lite kontroversiellt och busigt.” Claeson uppger vidare att hon vetat att hon ville bli jurist sedan hon var fem år.

Stort genomslag fick Linnéa Claeson när hon i en krönika i Aftonbladet den 2 december 2017 krävde ”representation på riktigt”. Bland annat önskade hon sig flator i regeringen, romska kvinnor i riksdagen samt en svart kvinna som statsminister. Att fler bögar skall ”komma ut” i fotbollsallsvenskan stod också högt på önskelistan för denna godhetsonanerande posör. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ddOl2O/jag-vill-ha-representation–pa-riktigt

Glöm således alla fördomar om att det är kompetensen och lämpligheten för uppgiften som skall avgöra i vilken position någon hamnar. Det avgörande är vilken hudfärg, etnicitet och sexuell läggning du har. Tänk att vi inte fattat det tidigare!

Greta Thunberg må vara årets klimatforskare och Linnéa Claeson årets jurist. Själv väntar jag vilken dags som helst på att bli uppringd av Esrange, Sveriges enda rymdraketbas, och bli utnämnd till ”årets raketforskare”. Trots allt byggde jag vid ungefär fem års ålder en rymdraket av kål- och potatislådor.

Opinionsläget: SD avancerar, L och MP tappar mark

 

Opinionsläget i slutet av november 2018 när fem opinionsundersökningar vägts samman.

När man två och en halv månad efter valet den 9 september sammanfattar det partipolitiska opinionsläget i riket ser det ut precis som man hade kunnat förvänta sig. Det är inga dramatiska förskjutningar jämfört med valresultatet, och det är svårt att se att ett eventuellt extraval i någon mer väsentlig grad skulle kunna  rucka på det nuvarande dödläget. https://val.digital/

Precis som kunde ha förutsetts framstår Sverigedemokraterna som den stora vinnaren i anledning av nuvarande synnerligen oklara läge. Partiet noterar således 19,7 procent när fem olika opinionsinstitut vägts samman, vilket är 2,2 procentenheter bättre än i valet. SD har med andra ord tagit tillbaka några av de väljare som i valet gav den borgerliga alliansen en chans att bryta det rödgröna styret. Valresultaten kan studeras via denna länk https://valresultat.svt.se/2018/10000.html

Allra bäst går det för SD hos Expressen/Demoskop med 21,1 procent av väljarsympatierna. Hos Nyheter Idag/Sentio noteras partiet för 20,2 och hos Svenska Dagbladet/SIFO för 19,3 procent. SIFO-noteringen är SDs bästa någonsin hos detta institut, vilket av hävd brukar ses som det mest seriösa av samtliga opinionsinstitut. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/sd-rusar-i-ny-matning-ar-nast-storsta-parti-/

SD och Jimmie Åkesson har avancerat i opinionen.

Det är naturligtvis föga sensationellt att Sverigedemokraterna av många uppfattas som ett mer seriöst och moget parti när man jämför med det rena sandlådebeteende som de flesta övriga partier ägnat sig åt. De som av siffrorna att döma rumsterat om allra värst i sandlådan är Liberalerna, som lyckats med konststycket att i riksdagen säga nej till såväl Stefan Löfven (S) som Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kallor-bjorklund-vill-regera-med-lofven/

L-ledaren Jan Björklund förefaller nu ha landat i att han, tillsammans med Annie Lööf och Centerpartiet, vill bilda regering tillsammans med Löfven. Denna inställning bottnar i Björklunds patologiska fixering vid SD; som bekant har han lovat sina adoptivsöner att aldrig någonsin låta det Sverige-vänliga partiet få inflytande i svensk politik. Att SD växer på kuppen och därmed ökar sitt inflytande tycks Björklund inte ha tänkt på.

Annie Lööfs SD-motstånd torde vara mer ideologiskt betingat och mindre byggt på personliga blockeringar än Björklunds – Lööf är som medlem i den ultraliberala organisationen Trilaterala kommissionen en svuren tillskyndare av globalismen – men har i sak varit lika förödande för alliansens sammanhållning som Björklunds inställning. Detta har uppmärksammats av den alltid läsvärde Expressen-krönikören Johan Hakelius på följande minnesvärda sätt: https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/kan-centerns-nej-gumma-verkligen-samtidigt-vara-en-elegant-dam/?fbclid=IwAR0oNyaeAZLtspcpo54NLnyvx8Bdy8xCicFFO9DXGl-b0EyFRCiqeL1FVdc

Det kan förefalla märkligt att väljarna straffat Liberalerna betydligt hårdare än Centern. L-partiet, som nådde 5,5 procent i valet, balanserar i sammanvägningen på 4-procentsspärren och får i tre av de fem mätningarna i november resultat som ligger under de magiska 4 procenten. Sämst går det i Nyheter Idag/Sentio med 3,3 procent. Centern ökar däremot med 0,4 procentenheter fram till 9,0 procent jämfört med valresultatet.

Rolf Wirtén (FP) – en av kontrahenterna i ”den underbara natten”.

Det kan visserligen andragas att Centern i form av föregångaren Bondeförbundet har en tradition av samverkan med Socialdemokraterna – på 1950-talet bedrevs den så kallade kohandeln mellan partierna och åren 1951-57 bildade dessa en koalitionsregering i vilken BF-ledaren Gunnar Hedlund var inrikesminister – men också L har i Folkpartiets skepnad strulat runt med S.

Vi som är litet till åren komna minns ”Den underbara natten” den 23 -24 april 1981, då budgetministern Rolf Wirtèn (FP) i koalitionsregeringen Fälldin II ingick en blocköverskridande skatteuppgörelse med Kjell-Olof Feldt (S). Uppgörelsen resulterade i att Moderata samlingspartiet lett av Gösta Bohman lämnade regeringen och gav plats åt minoritetskoalitionen Fälldin III bestående av Centern och Folkpartiet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Underbara_natten

Ansvaret för att den borgerliga alliansen numera i praktiken är överspelad får anses vara lika fördelat mellan L och C. Av de övriga partierna noterar både M och KD smärre nedgångar jämfört med valutgången. S, som hållit en relativt låg profil under kalabaliken kring den hittills misslyckade regeringsbildningen, har ökat med 0,8 procentenheter fram till 29,1 procent medan V ligger kvar på 8,0 procent och klimatextremistiska MP på 4,0 procent..

Den beryktade Aftonbladet-profilen Anders Lindberg gör det lätt för sig och lägger hela ansvaret på Sverigedemokraterna – inte på de partier som vägrar respektera valresultatet och de 1,1 miljoner väljare som röstade på SD: ”Det är SDs fel att vi inte har en ny regering” har Lindberg således twittrat. https://nyheteridag.se/aftonbladets-lindberg-sds-fel-att-vi-inte-har-en-ny-regering/

Den patologiske SD-hataren Jan Björklund – på väg ut?

När detta skrivs har riksdagens talman Andreas Norlén (M) förutskickat att det skall hållas en omröstning i riksdagen i början av december om Stefan Löfven som regeringsbildare. Det blir den andra liknande omröstningen – senast var det Ulf Kristersson (M) som föll på grund av att C och L inte ville ge SD inflytande. Om fyra sådana omröstningar misslyckas med att vaska fram ett regeringsalternativ kommer extraval automatiskt att utlysas.

Jag uttryckte på denna plats skepsis gentemot ett nyval när ett sådant nämndes som en tänkbar möjlighet för nästan exakt fýra år sedan, och min inställning är i princip densamma nu. Ty vad är det som talar för att ett nyval/extravalskulle resultera i ett påtagligt annat resultat när inga större förändringar, med undantag för SDs tillväxt, har skett i opinionen sedan valet? Inte mycket som jag ser det, även om de teoretiska utsikterna att bli av med Liberalerna och Miljöpartiet i och för sig kan verka lockande.

Ett extraval skulle, precis som för fyra år sedan, med all sannolikhet bli dyrt, jobbigt och onödigt och dessutom spä på det redan ansenliga politikerföraktet. Då är det bra mycket bättre att allianspartierna tar sitt förnuft till fånga och faktiskt bildar en regering med SDs hjälp. Ett steg i den riktningen vore att Liberalerna entledigar bromsklossen Jan Björklund från dennes uppdrag som partiledare och ersätter honom med exempelvis den förnuftiga Nyamko Sabuni. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/11/22/ett-nyval-ar-dyrt-jobbigt-och-onodigt/

Kommunism, islamism, nationalsocialism och fascism – samma andas barn

Polis misshandlas av vänsterterrorist. AFA-märket på ryggen sägs ha fotoshoppats in, men det gör ingen praktisk skillnad.

Så är då det beramade G20-mötet 7-8 juli i Hamburg, Tysklands näst största stad, avklarat under förbundskansler Angela Merkels värdskap. Det har bland annat kunnat konstateras att USAs president Donald Trump tycks ha fått igenom flera av sina synpunkter avseende världshandeln samt att viss oenighet rått beträffande den enormt upphaussade klimatpolitiken. https://en.wikipedia.org/wiki/2017_G20_Hamburg_summit

Vad som tilldragit sig mest uppmärksamhet avseende Hamburg-mötet är dock extremvänsterns härjningar i form av misshandel av poliser, vandalism och plundring, något som fick myndigheterna att sätta in specialstyrkor samt vattenkanoner och tårgas. Antalet utkommenderade poliser i Hamburg lär ha varit fler än hela den samlade svenska poliskåren.

Enligt uppgift skadades 476 poliser under kravallerna under det att avsevärt färre vänstermarodörer råkade illa ut på motsvarande sätt. ”Våldet och aggressionen mot polisen har nått en ny dimension”, konstaterade en polistalesperson enligt den tyska tidskriften Der Spiegel.

Gruppfoto av deltagarna vid G20-mötet i Hamburg. Angela Merkel i orange överdel i mitten i främre ledet och Donald Trump näst längst ut till vänster.

Nu är detta ingen större överraskning, då den nordtyska storstaden Hamburg – som på medeltiden spelade en väsentlig roll inom handelsförbundet Hansan – är beryktad för sina våldsamma vänsteraktivister. Detta borde kansler Angela Merkel ha kunnat förutse, menar kritiker som ifrågasätter hennes beslut att förlägga G20-mötet till just Hamburg. https://www.sydsvenskan.se/2017-07-08/kritik-mot-merkel-efter-kaotiskt-g20-mote

Det skall sägas att av de kanske 100 000 demonstranter som hade mött upp från när och fjärran i syfte att protestera mot de samlade världsledarna och ”kapitalismen”, så var det uppskattningsvis något 1000-tal förhärdade, våldsverkande fanatiker som stod för våldet, vandalismen och plundringen. Något som naturligtvis inte gör saken ett dugg bättre, även om de svenska medier gjort sitt ”bästa” för att undvika koppla samman våldet med vänsterideologi.

Det hävdas ofta, och givetvis med all rätt, att det finns ovedersägliga likheter mellan extremideologierna kommunism, islamism, nationalsocialism och fascism. Detta framgår med närmast parodisk klarhet av följande video, där en talare håller ett tal i en Trump-fientlig manifestation i Chicago tidigare i år och får dånande applåder och bifall från vänsterdemonstranterna för detta. Talet är helt och hållet byggt kring Hitler-citat! https://www.youtube.com/watch?v=qNMAp8kXWrc

Bland de svenska vänsterextremister som tog sig ner till Hamburg märks den ärrade, brottsdömde vänsterrevolutionären Mathias Wåg som är en av grundarna av det så kallade Antifascistisk aktion (AFA) i Sverige och en av de mest profilerade medarbetarna i Researchgruppen, tidigare kallad AFA Dokumentation, som jämte likasinnade Expo för register över svenskar med åsikter man inte gillar. https://expomakt.wordpress.com/about/

Wåg och hans AFA-kolleger samarbetade för ett par år sedan intimt samman med Robert Aschberg, Expressen och Aftonbladet när det gällde att hänga ut anonyma nätskribenter med misshagliga åsikter. Detta ledde i åtminstone ett fall till självmord och i flera andra till mer eller mindre förstörda liv och karriärer. https://tommyhansson.wordpress.com/2015/02/26/media-som-granskare-domare-och-bodlar/

Wåg tackade på Twitter sina tyska värdar på följande sätt:

Tack Hamburg för en fantastisk vecka av kamp och gästvänlighet. Nu vidare mot nya äventyr.

 

Vänstermobben i aktion i Göteborg 14-16 juni 2001.

Kravallerna i Hamburg nyligen har hos oss sin motsvarighet i de så kallade Göteborgskravallerna den 14-16 juni 2001 i anledning av EU-toppmötet det året, då även USAs dåvarande president George W. Bush – i det närmaste lika hatad hos det vänsterliberala etablissemanget som Trump är i dag – deltog. Det har beräknats att 53 poliser och ett 90-tal våldsverkare ur vänsterpöbeln skadades den gången. Liksom i fallet Hamburg förefaller myndigheter och polis ha tagits på sängen av våldsutvecklingen. https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgskravallerna

Samhällsomstörtande våld och hot om våld från vänster är dock ingenting som svenska myndigheter och media prioriterar. Tvärtom söker man minska dess betydelse och se det som ett uttryck för en sorts demokratisk idealism. Således hävdades i en statlig rapport för ett par år sedan att den våldsbenägna så kallade autonoma rörelsen stod för demokrati, medan den farligaste extremismen förklarades härröra från nazism och jihadism. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/07/30/statlig-rapport-autonom-vanster-star-for-demokrati/

Här hemma har den nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) tilldragit sig avsevärt större uppmärksamhet genom sin tämligen undanskymda närvaro under Almedalsveckan än vad extremvänsterns härjningar i Hamburg gjort. Flera partiledare brännmärkte (och absolut inte mig emot) från Almedals-scenen de svenska nazisterna, medan SDs partiledare Jimmie Åkesson i en intervju menade att det kanske vore en god idé att förbjuda dessa beklagansvärda extremister. https://nyheter24.se/nyheter/politik/888796-sverigedemokraterna-nordiska-motstandsrorelsen

Frågan är emellertid, om man inte på sådant sätt ger våra ytterligt marginella svenska nationalsocialister en större uppmärksamhet än de förtjänar. Visst är det otrevligt med folk som hyllar Hitler och hatar judar, men låt oss vara ärliga – den svenska nazismen hotar inte på något sätt vår svenska demokratis grundvalar i tillnärmelsevis lika stor omfattning som extremvänstern i grönt eller rött gör.

Förre bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) hyllar Muslimska brödraskapet.

Faktum är att det nuvarande rödgröna regeringen har en framträdande medlem, MP-språkröret Gustav Fridolin, som gripits i och kastats ut ur Israel som misstänkt terrorist. http://www.expressen.se/nyheter/gustav-fridolin-anhallen-i-israel/

En tidigare MP-minister, turkiskfödde Mehmet Kaplan, var inte bara inkompetent i sin regeringsroll som bostadsminister utan avslöjades jämväl som islamist och sympatisör av Muslimska brödraskapet (förutom då att vara Israel-hatare, men det är ju i princip alla rödgröna nu- och dåvarande regeringsmedlemmar). https://nyheter24.se/nyheter/politik/840934-moderatens-krav-pa-miljopartiet-man-maste-ha-nolltolerans-mot-islamism

Den som läst min blogg vet att jag avskyr nationalsocialism, antisemitism och Israel-hat precis lika mycket som kommunism och vänsterextremism. Jag tycker därför absolut att polis och andra säkerhetsrelaterade organ skall fortsätta hålla ett vakande öga på verkliga nationalsocialister och fascister. Det fanns visserligen nazister på plats i Visby, men någon hög profil tycks de inte ha haft, i alla fall inte om man skall tro Expressen-krönikören Johan Hakelius: http://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/nastan-ingenting-hade-trots-allt-med-nassarna-att-gora/

Ingen trevlig syn: svenska nationalsocialister på marsch.

Vilket inte hindrar att personer som i alla fall tidigare haft samröre med NMR gjort sig skyldiga till mycket grov brottslighet med politiska förtecken, även om dåden inte officiellt terrorklassats. Nyligen dömdes sålunda tre män till fängelsestraff vid Göteborgs tingsrätt för precis sådan verksamhet:  https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/har-ar-domen-efter-bombdaden-i-goteborg

Låt mig allra sist fastslå, att alla typer av våldsbejakande extremism är samma andas barn – kommunism, nationalsocialism, fascism, islamism – och på grund av detta bör bekämpas av det demokratiska samhället. Just därför är det extra allvarligt när Socialdemokraterna bjuder in extremistpartier såsom Miljöpartiet och Vänsterpartiet till regeringssamarbete men vägrar ha någon som helst kontakt med demokratiska anti-extremistpartiet Sverigedemokraterna.

 

Hakelius – och Svantesson – om abort

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article17523298.ab

Johan Hakelius, som av någon för mig outgrundlig anledning får vara kvar som krönikör i Aftonbladet, har skrivit en tänkvärd text om abort utifrån den feministiskt-politiskt korrekta kritiken mot utnämningen av Elisabeth Svantesson till ny arbetsmarknadsminister.

Svantesson har som bekant ett förflutet ej endast som medlem i  den frireligiösa församlingen Livets ord utan även i abortkritiska Ja till livet. I en kommentar till sitt engagemang mot aborter har hon sagt att frågan är ”komplex”.

Hakelius skriver bland annat:

Jag skulle gärna vilja höra de falsettilskna kritikerna utveckla just detta. De får gärna ta flera heldagar i radio och tv. Jag skulle vilja höra dem lägga ut texten om varför abort inte är en komplex, utan en skitenkel fråga. Mer precist skulle jag vilja höra dem förklara varför en abort är lika trivial som en blindtarmsoperation.

Om nu en abort vore lika okomplicerad som en blindtarmsoperation, undrar Hakelius vidare, hur kommer det sig då att det krävs ett särskilt tillstånd för abort efter vecka 18 och att sådana tillstånd ej ges efter vecka 22? Det sägs ibland att vi i Sverige har ”fri abort”. Det har vi alltså inte alls om vi ser till nämnda tidsbegränsningar.

Fostret/embryot är destinerat att bli en människa.

Den avgörande skillnaden mellan att avlägsna blindtarmens maskformiga bihang och ett mänskligt embryo/foster är givetvis att det senare, om processen tillåts ha sin gilla gång, kommer att utvecklas till en människa. Något som blindtarmens maskformiga bihang naturligtvis aldrig kommer att bli.

Frågan blir då hur vi väljer att värdera det som skall bli ett mänskligt liv från avlelseögonblicket och framåt. I vissa delar av världen används abort som ett preventivmedel. I det kommunistiska Kina används (tvångs)aborter som ett medel för att upprätthålla den officiella befolkningspolitiken omfattande ett barn per familj.

Här en översikt ur Aftonbladet/Wendela om synen på abort i olika delar av världen:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article16381137.ab

Jag kan inte se annat än att Elisabeth Svantesson har fullkomligt rätt. Abort ÄR en komplex fråga.

Sex på kartan – eller sex på hjärnan?

Kondomevangelium enligt RFSU.

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) har tillsammans med Utbildningsradion (UR) producerat en omdebatterad, handanimerad sexualupplysningsfilm med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden (AA).

Den 28 minuter långa filmen heter ”Sex på kartan” och handlar om hur lärarvikarien Jao undervisar de fem eleverna Abdu, Melody, Kim, Hanna och William i avancerad sexualkunskap. Bland det som tas upp märks könsorganen, slidkransen, om det gör ont, sexuella handlingar samt sexuellt samspel. Filmen visades för någon månad sedan i SVT efter Idrottsgalan.

Allmänna arvsfonden stödjer enligt egen målsättning ideella föreningar och organisationer till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. I februari 2011 har AA delat ut inte mindre än 88 miljoner kronor till 75 projekt på olika håll i landet. Tidigare har man kritiserats för att stödja mer eller mindre bisarra krav från personer verksamma inom Afrosvenskarnas riksförbund (ASR) om att exempelvis avlägsna kvartersnamnet Negern i Karlstad och att anmäla Tintin i Kongo för hets mot folkgrupp. För att nu inte tala om den beryktade kampanjen mot glassen Nogger Black.

Jag har personligen mycket svårt att inse att AAs ovan deklarerade målsättning rimmar väl eller alls med finansieringen av en sexuell upplysningsfilm med pornografiska inslag att visas för svenska folket i allmänhet och högstadieelever i synnerhet. Något av det vettigaste i sammanhanget har enligt mitt förmenande framförts av krönikören Johan Hakelius under rubriken ”Sexlobbyns makalösa makt” i tidningen Affärsvärlden (11/2 2011):

Skattebetalarna står för närmare 2/3 av RFSU:s budget, och vid sidan av organiserade homo-, bi-, trans-, poly-, pan- och andra prefixsexuella, är RFSU den enda organisationen som riskminimerande politiker lyssnar på, då de närmar sig sexualitetens våta myrmarker.

RFSU står, enligt Hakelius, för en utpräglat sexualliberal linje:

Det betyder inte att svenskar i allmänhet är tillnärmelsevis lika sexualliberala som RFSU, men svenskar vill ogärna skylta med att de inte vill skylta med sexlivet. De när en skam över att inte vara hämningslösa. Ger de sig ändå in i den sexualpolitiska debatten är de snart offer för en paradox: de tvingas in i offentliga samtal om analsex, partnerbyten och annat av just det slag som de anser bör hanteras med diskretion.

Vidare om RFSUs/URs/AAs gemensamma projekt ”Sex på kartan”:

Scen ur ”Sex på kartan”.

De som antydde att det inte är alldeles självklart att skolan ska visa guppande hetero-, homo- och gruppsexakter för barn från 13 och uppåt, har naturligtvis redan förlorat. Det gjorde de i samma stund de öppnade munnen. Dessutom har en mörkhyad pojke samlag med en flicka i filmen, så alla kritiker kunde antas vara rasister. Så behändigt är livet som onåbar ideologimonopolist.

Hela inlägget här:

http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3092622.ece

Man kan fråga sig hur före detta kristdemokratiska riksdagsledamoten Ragnwi Marcelind, numera statssekreterare hos barn- och äldreministern Maria Larsson (KD) och 2006-2010 ordförande i Allmänna arvsfonden, ställer sig till AAs roll i produktionen av ”Sex på kartan.”

 Ragnwi Marcelind (KD).

Det är i sammanhanget ej endast frågan om sex på kartan. Material av denna typ bidrar tvivelsutan i hög grad till att delar av svenska folket får sex på hjärnan, vilket säkerligen också är RFSUs målsättning. Sexualupplysning i all ära. Det finns dock ingen naturgiven regel som säger att sådan måste bestå i utlärandet av ohämmad sex i snart sagt alla sammanhang.

Det är min uppfattning att sexualupplysning verkligen bör ingå i skolans uppdrag. Men det bör då ske med ansvar och omtanke om målgruppens – det vill säga skolelevernas – ringa ålder och mognad. Ett särskilt avsnitt bör också inskärpa att sexuella aktiviteter  av vad slag det vara månde inte är något som högstadieelever faktiskt bör ägna sig åt över huvud taget, utan att detta är något som hör hemma inom ramen för ett fast förhållande och bör utövas av mogna och ansvarstagande människor.

Det senare lär inte stå på det staliga sexualmonoplets agenda inom överskådlig tid, utan åsikter sådana som dessa avfärdas som bekant regelmässigt såsom varande utslag av svårartad sexualfientlighet eller, värst av allt, en kristen moral. Följden blir givetvis att vårt samhälles översexualisering fortsätter ha sin gång med ofrånkomliga följdverkningar såsom ökad spridning av tonårsneuroser, veneriska sjukdomar, våldtäkter, sexuella trakasserier och synen på abort som ett preventivmedel bland andra.

RFSU med flera kan producera hur många så kallade upplysningsfilmer man vill och se till så att svenska folket vadar till knäna i kondomer. Ovanstående problematik kommer inte bara att bestå utan faktiskt förvärras som en direkt följd därav.