Coronasuccé i opinionen för S – motigt för SD

Demoskops väljarbarometer maj 2020.

De tre senaste opinionsmätningarna när detta skrivs bekräftar alla, att Socialdemokraterna och Stefan Löfven under coronakrisen skaffat sig ett stadigt grepp om väljarsympatierna. Folk i allmänhet håller sig till det de tycker känns tryggast och bäst. ”Ju längre krisen pågår, desto viktigare blir jobb- och ekonomiska frågor”, menar Demoskops opinionschef Peter Santesson. ”Förtroendemässigt är det hemmaplan för de tradionellt statsbärande partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna.”

Väljarbarometern Maj 2020

Socialdemokraternas notering är den högsta Aftonbladet/Demoskop-siffran sedan januari 2019 samt en uppgång med 2,2 procentenheter sedan april 2020. Moderaterna på andra plats får 20,7 procent, halvannan procentenhet bättre än i april. Det är också närmare 1 procentenhet bättre än i riksdagsvalet i september 2018.

Sverigedemokraterna minskar med jämnt 2 procentenheter jämfört med april men står ändå på dryga 1 procentenhet plus jämfört med senaste valresultatet. Härefter följer Centerpartiet på 10,0 (+-0), oförändrat sedan i april men väsentligt bättre än valresultatet. Vänsterpartiet minskar med en halv procentenhet ner till 7,2, 0,8 sämre än i valet, medan Kristdemokraterna som sjätte största parti med 6,5 procent tangerar valresultatet.

Verkligt prekärt ser läget ut för såväl Miljöpartiet med 3,3 och Liberalerna med katastrofala 2,7 procent. Det hade varit adjöss till riksdagen om de nu aktuella opinionsnoteringarna varit valresultat. Övriga partier tvingas nöja sig med 0,7 procent.

SKOP är det mätinstitut som ger S-partiet högst utdelning: 32,6 procent. SKOPs analytiker, docent Örjan Hultåker, kommenterar: ”Så länge statsministern och partiledaren inte gör bort sig så gynnas hans parti av allvaret och den stora medieexponeringen.”

Bekymrade miner hos MPs EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren. Det finns fog för de dystra minerna.

Däremot blir det också hos SKOP en fullskalig katastrof vad avser mätsiffrorna för det mindre regeringspartiet MP med 2,6 procent. Hultåker menar att det inte gynnar det mindre partiet i en regeringskoalition när allt fokus är på statsministern och övriga socialdemokratiska regeringsministrar. Denne konstaterar också att MP misslyckades med att dra fördel av det tidigare fokuset på klimatfrågan och inte har kunnat tillföra något av betydelse när det gäller Kina-smittan.

Moderaterna går starkt även hos SKOP och får 20,4 procent, därmed klart distanserande SD på 16,3 procent. Det Sverige-vänliga partiet har hamnat i skymundan av M, som framstår som ett alternativ till S i ekonomiska frågor. SD har därmed tappat runt 7 procentenheter hos SKOP sedan början av innevarande år. Det har inte gynnat SD opinionsmässigt att partiet bjudits in till coronaöverläggningar jämte övriga riksdagdspartier.

KD antecknas för en vikande trend hos SKOP – ner 1,5 procentenhet till 5,2 procent jämfört med januarimätningen. Liberalerna kan, till skillnad från vad fallet är i de båda övriga här refererade mätningarna, glädja sig åt att med 4,4 procent hamna ovanför riksdagsspärren.

SKOP:s Väljarbarometer, 11 maj 2020

I Göteborgsposten/SIFOs väljarbarometer för maj 2020 parkerar sossarna överst med 31,7 procent. S plockar väljare från samtliga övriga partier med undantag för Kristdemokraterna. Näst störst är SD på 18,9 procent och tredje störst Moderaterna med 18,6 procent. https://www.gp.se/nyheter/sverige/gp-sifo-s-bef%C3%A4ster-v%C3%A4ljarst%C3%B6det-i-sp%C3%A5ren-av-coronaviruset-1.28038030

”S har ganska snabbt fått till en rejäl skjuts uppåt samtidigt som SD haft svårare att upprätthålla sina tidigare siffror”, citeras Johan Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i GP. Det har helt klart missgynnat SD att partiets paradfrågor – lag och ordning samt invandring – hamnat i bakvattnet.

V får hos SIFO sin högsta siffra av de tre mätningar som här presenteras med 9,0 procent. Därnäst kommer C 7,2, KD 6,1, MP 3,9 och L 3,4. ”Övriga” landar på 1,5 procent. För MP är läget minst sagt oroande. En hel del tyder på att väljarna har börjat genomskåda detta parti av bluffmakare och hemvävda domedagsprofeter, särskilt under denna majmånad som varit kallare och snörikare än i mannaminne trots MPs försäkringar om att den globala så kallade upphettningen ständigt firar nya triumfer https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4ljarna-har-genomsk%C3%A5dat-milj%C3%B6partiet-1.27642263?fbclid=IwAR1Ibwvu6YS2OaIwe73Kk3ubCdD_KNY-g5nHtqluC3zBq6dCNyR8eytJLOE

Opinionsläget är just nu motigt för SD och Jimmie Åkesson.

För alla de som i mina Facebook– och Twitter-flöden spyr galla över regeringens och Folkhälsomyndighetens sätt att hantera smittokrisen ligger det sannolikt nära till hands att ropa ”fake news” beträffande Socialdemokraternas anmärkningsvärda framgångar i opinionen. Detta är en flagrant feltolkning av det verkliga förhållandet.

Det ligger inget konstigt i att många i ett krisläge klamrar sig fast vid det beprövade och välkända. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli. Vad som är mer oklart är hur länge de förhållandevis goda socialdemokratiska siffrorna kommer att äga bestånd. Som sverigedemokrat och S-kritiker är jag pessimistisk – det vill säga jag misstänker att sosseriets strupgrepp över opinionen kommer att hålla i sig fram till valet 2022.

Ingen vore dock gladare än jag om jag skulle ha fel.

Opinionsrekord för SD – men målet är ett bättre Sverige!

 

 SD och Mattias Karlsson: upp som en raket.

http://www.metro.se/nyheter/ny-matning-kds-och-fps-utspel-har-gynnat-sd-far-rekordstod/EVHobk!EeWAuHKgThfk/

19 procent.

Så lyder Sverigedemokraternas (SD) nya opinionsrekord. Resultatet uppnåddes i en mätning av institutet Yougove på uppdrag av gratistidningen Metro för några dagar sedan och är en uppgång med 2,1 procentenheter, detta jämfört med samma instituts mätning i december. Se artikel via länk överst.

SD ångar nu på ordentligt och befäster sin ställning som landets tredje största parti. Det fjärde största, Centerpartiet, sackar efter med hela 12,3 procentenheter. Faktum är att Sveriges enda reella oppositionsparti nu kan börja ställa in siktet på att avancera förbi de så kallade nya Moderaterna och bli Sveriges andra största parti. Upp till M är det nu måttliga 2,8 procentenheter.

Det bör tilläggas att den nya rekordmätningen kanske skall tas med en viss nypa salt: mätningen uppges ha företagits via ”förrrekryterad onelinepanel” och ej vara statistiskt säkerställd. Den bekräftar under alla omständigheter SDs beständigt uppåtgående trend, vilken noga taget pågått ända sedan partiets bildande 1988!

SD är till yttermera visso det enda parti som inte förefaller handikappas av angrepp eller tillkortakommanden av olika slag. Som att såväl partiledning som gräsrötter med jämna mellanrum drabbas av verkliga eller av media påhittade skandaler. Som att skilda partiföreträdare uttrycker sig olämpligt i media eller på nätet. Eller som att partiet är notoriskt dåligt på att hantera sina egna medier och i vissa fall även medarbetare.

De förståsigpåare Metro citerar – professorn i statsvetenskap Johan Hinnfors och politiska analytikern Stina Morian – är överens om, att SDs framryckning i opinionen  till betydande del beror på att andra partier såsom FP och KD under vintern lagt ett antal förslag om invandring som kan sägas följer SDs linje.

Morian citeras så:

SD:s siffror visar tydligt att det är för att man diskuterat invandring på deras planhalva.

 Yougove/Metro januari 2015.

Emellertid synes inte FP- och KD-utspelen ha gynnat de egna, krisande partierna. KD halkar i Yougove under fyraprocentsspärren till riksdagen med 3,5 procent, medan FP visserligen ökar jämfört med decembermätningen men till minst sagt måttliga 4,4 procent.

Kanske inser folk att det endast är Sverigedemokraterna som menar riktigt allvar med sin föresats att påtagligt begränsa invandringen, som blir ett allt tyngre lass för det svenska samhället och därmed dess medborgare att bära. Svenskarna har under en följd av år överösts med påståenden om att ”invandring berikar” och liknande, medan verkligheten talar ett huvudsakligen helt annat språk

Ett av de senaste utspelen om massinvandringens välsignelser signeras Ilmar Reepalus efterträdare som ordförande i Malmö kommunstyrelse, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S). I Dagens Nyheter menar hon exempelvis:

Vi är och bör förbli en hoppets hamn för att erbjuda skydd år behövande. Men det handlar inte enbart om att skydda och hjälpa. Malmö har också tjänats väl av öppenheten gentemot omvärlden. Dagens globala Malmö innebär en fantastisk tillgång av såväl språk som erfarenheter och kompetens.

Hela debattartikeln här:

http://www.dn.se/debatt/tvinga-fler-kommuner-att-ta-emot-flyktingar/

Längre än så är det väl knappast möjligt att avlägsna sig från Malmö-bornas vardag. Ty medan KS-ordföranden bygger rosa luftslott i landets viktigaste tidning mördas, skjuts, knivskärs och körs över på löpande band i Malmö, samtidigt som den krympande judiska samfälligheten knappt vågar gå utanför dörren till följd av den allt hätskare antisemitism som importeras från Mellanöstern.

De höga SD-siffrorna demonstrerar därtill, att den katastrof många befarade skulle inträffa med Jimmie Åkessons sjukskrivning inte har materialiserats. Det var bara någon månad sedan jag utanför min stampub i Södertälje pratade med en man, som var övertygad om att SD snart skulle halka ner till 2-3 procent i opinionen. Tvärtom har den tillförordnade partiledaren Mattias Karlsson genom ett gediget arbete kunnat glädja sig åt fortsatta opinionsframgångar.

Jag är för min del övertygad om att dessa kommer att fortsätta den dag Jimmie återkommer efter sin välförtjänta vila. Den som redan nu spelar på att SD kommer att passera M vid valet 2018 och bli rikets andra största parti kan nog inte räkna med att få stort mer än insatsen tillbaka om så skulle ske. Och 2022 torde det vara dags att utmana S om att vara landets största parti – samt om statsmakten.

Det har gått fort sedan jag inträdde i partiet ungefär vid den här tiden på året 2008. Då var vi ännu långt ifrån etablerade på fyraprocentsnivån och jublade åt varje notering över eller i närheten av densamma. Tiderna förändras onekligen – nu tar vi sikte på 25 procent! Låt oss dock inte glömma, att höga opinionssiffror inte är något självändamål, hur trevliga de än sedan må vara (och givetvis också är!).

 Inga miljardbelopp till mördare och terrorister. På bilden Stefan Löfven med terroristledaren Mahmoud Abbas, som fick 1,5 miljarder kronor med sig hem till ”Palestina”.

Målsättningen är och måste förbli att skapa ett bättre Sverige. Och här är ett snöpande av de groteska invandringsvolymerna och den tilltagande islamiseringen givetvis oerhört väsentliga frågor, men inte de enda av vikt. Vi måste också i den nationella självbevarelsedriftens intresse få ett militärt försvar värt namnet, ett utrikespolitiskt agerande som inte leder till allmosor på miljardbelopp till mördare och terrorister, en uppskärpt kriminalpolitik med högre straffskalor och mindre dalt, en  humanare äldrevård samt sjukhus och skolor som faktiskt fungerar och en ökad respekt för vårt svenska kulturarv.

Jag behöver nog inte tillägga att bara SD kan fixa detta…

Vår nationella psykos: farväl till den västerländska demokratin – välkommen 1984!

 

 

 Sanering av islamistiskt klotter på Bollnäs kyrka

En av de gångna dagarnas större mediala begivenheter var att en somalisk källarmoské i Eskilstuna tillhörig Dawah-rörelsen eldhärjades. Det hade inte gått många minuter efter denna händelse förrän ledande politiker och opinionsbildare förklarade för vem som ville höra på, och några till, hur fruktansvärt och omänskligt detta var.

Alla som yttrade sig i detta skede utgick nämligen från att branden var ännu ett utslag av den så kallade islamofobi som påstås utgöra ett så fruktansvärt hot mot tolerans och anständighet i det svenska samhället. Från Expos Daniel Poohl och SKMAs Willy Silberstein till fejkhistorikern Henrik Arnstad och Tomas Karlsson på LT i Södertälje.

Här fördömer Silberstein det påstådda attentatet och passar samtidigt på att ge SD skulden:

http://skma.se/blogg/2014/12/skmas-willy-silberstein-om-brandattentatet-mot-moske-i-eskilstuna/

Efter att någon – fortfarande vet ingen vem denna någon skall ha varit – menat sig ha sett en person kasta in något i lokalen skall denna ha antänts. Fem personer uppges ha skadats. Att allt egentligen var Sverigedemokraternas fel var många PK-elitister rörande överens om.

Polis på platsen har emellertid till dags dato inte kunnat leda i bevis att branden var anlagd. Polisens hundar kunde inte markera för brandfarlig vätska (var de förkylda, kanske?). Till och med SÄPO skall ha kopplats in, osäkert på vilka grunder. Såvitt jag kan bedöma är sannolikheten minst lika stor för att branden exempelvis startat i moskéns kök som att någon tuttat på.

Eller också kanske församlingen helt enkelt behöver en ny och större moskélokal – då branden inträffade skall den gamla ha varit fullpackad med ett 70-tal människor. Över huvud taget förefaller församlingsbornas till synes öronbedövande tystnad minst sagt anmärkningsvärd.

 Spännande, osvenska aktiviteter pågår.

Kort tid efter branden i Eskilstuna påstås en moské i skånska Eslöv ha blivit utsatt för en möjlig mordbrand. På en bild i Expressen den 30 december syns spår av en trolig brand på ett begränsat område nedanför ett fönster. En imam får tillfälle att uttala hur fruktansvärt allt detta är. Kanske hoppas han på att bli ”kärleksbombad i likhet med muslimerna i Eskilstuna?

Återigen. I skrivande stund föreligger inga bevis för att vare sig den ena eller den andra församlingen blivit utsatt för mordbrand. Detta till skillnad från brandstation och polisstation i muslimtäta Malmö, som angripits utan att mig veterligt en enda ledande politiker eller samvetsöm ledarskribent uppmärksammat saken.

Ett otal uppbrända bilar på orter över hart när hela vårt avlånga land höjer ingen på ögonbrynen för längre. I stället bör man kanske likt Fredrik Reinfeldt om förövarna utbrista: ”Tack för att ni valde Sverige.” Tack för att ni är så härligt ”osvenska” och gör vårt hopplöst tråkiga samhälle så himla spännande!

Politiker och mediarepresentanter har ögonskenligen ett outsinligt behov av att framkalla spänningar i samhället. Men det får inte vara vilka spänningar som helst och definitivt inte vilka offer som helst. När Bollnäs kyrka i Hälsingland i augusti i år utsattes för islamistvänligt klotter var det bara den lilla lokalsajten helahalsingland.se som uppmärksammade händelsen:

http://www.helahalsingland.se/halsingland/bollnas/hatiskt-klotter-pa-kyrkan

Någon hade på kyrkan i stort format sprejat orden Die Mosul (Dö Mosul), en hänsyftning på att det folkmord på kristna som genomförs i den irakiska staden Mosul av den så kallade Islamiska staten (IS) inte riktigt räcker till. När sådant sker breder den stora tystnaden ut sig över våra politiker, medier och kyrkor.

 Jimmie Åkesson visade vid sitt senaste sommartal solidaritet med Mellanösterns kristna.

Med ett undantag. Mig veterligt är SDs Jimmie Åkesson – i sitt sommartal i Sölvesborg – den enda ledande politiker som uppmärksammat den blodiga förföljelsen av kristna i Mellanöstern. För detta fick han uppbära kritik av en statsvetare som heter Johan Hinnfors – sedan Åkesson uppmärksammat den islamistiska förföljelsen av kristna menade denne, att ”nu blir det svårt för SD att framställa sig själva som icke rasister”.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/statsvetare-om-akesson_3795366.svd

I Sverige råder en extrem oikofobi (skräck för det egna). Det så kallat svenska kan endast vara något positivt om det går att knyta till invandringen, eljest är svenskhet något efterblivet. Skall vi tro elittyckarna finns det ju strängt taget ingenting ”svenskt” (utom det rena barbariet, om vi får tro Reinfeldt) utan allt har hämtats utifrån.

Till på köpet har nämnde Reinfeldt förklarat att våra nationella gränser, som våra förfäder blött och dött för under hundratals år, är ”påhittade”. Sverige är enligt förre statsministern inte något som tillhör svenskarna utan invandrare från Tredje världen.

Jag skulle vilja påstå att Sverige genomlever en nationell psykos. Den dominerande vanföreställningen är att ingenting svenskt är bra men att allt som kommer utomlands ifrån är fint och gott. Islam är ”fredens religion”, trots att de gruvligaste grymheter som världen någonsin skådat sker med Koranen som förlaga.  Stämmer man inte in i dessa sinnessjuka mantran är man givetvis svårartad rasist, ja kanske rentav sverigedemokrat.

Den nyligen inträffade sexpartikuppen, då alliansväljarna plötsligt ställdes inför det faktum att deras röster den 14 september faktiskt hade varit röster på de rödgröna, demonstrerar att den tidigare så trygga västdemokratin Sverige håller på att knaka i alla fogar.

 Johan Hinnfors: rasistiskt måna om kristna i Irak.

Samtidigt som allianspolitikerna, med Reinfeldts efterträdare som M-ledare Anna Kinberg Batra i spetsen, hävdar att de på intet sätt ”förhåller sig till SD” gör de så konstant och utan uppehåll. Inget politiskt beslut eller taktisk manöver är för absurd om den anses missgynna SD.

Frågan är hur länge det kommer att vara tillåtet att rösta på ett parti som motsätter sig ohämmad invandring och hur länge det dröjer innan någon som knackar ned rader i stil med dem ni läser just nu kan komma att hämtas av SÄPO-folk i gryningen. Det orwellska årtalet 1984 inträffade inte bara för 30 år sedan – det är här och nu.

På  tal om SÄPOs befogenheter så kommer denna myndighet att från årsskiftet ställas direkt under regeringen. Det skulle teoretiskt kunna innebära, att SÄPO kan komma att storma SDs högkvarter om ett sådant dekret utgår från regeringen. Om detta har den ypperliga nyhetskanalen Granskning Sverige gjort ett inslag som kan avnjutas här:

https://www.youtube.com/watch?v=HipFM3ETDnc&feature=youtu.be