Jimmie Åkessons sjätte vårtal: ”SD är Sveriges trygghetsparti som måste vinna ödesvalet”

Den 5 maj 2018 höll Jimmie Åkesson sitt sjätte vårtal från scenen på Långholmen. Foto: Tommy Hansson

Man kan inte säga annat än att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson vid det sjätte vårtalet på Långholmen i Stockholmen sedan starten 2013 hade flytet och makterna på sin sida. Sol och värme samt nära nog fullsatta läktare framför Långholmens utescen denna lördag den 5 maj 2018. Dessutom inte en tillstymmelse till motdemonstranter denna gång. Det huvudbudskap Åkesson förmedlade var att Sverigedemokraterna är Sveriges trygghetsparti.

Jimmie Åkesson inledde med att anknyta till huvudstaden, där ju hans vårtal utspelade sig:

Stockholm är vackert. Men där finns dock själlösa nybyggnationer vilka nu också nått Långholmen. Miljöpartiet vill ju bygga cykelbanor överallt, och nu planeras en betongkaj vid det vackra Pålsundet för att underlätta för cyklister. Men det måste också finnas utrymme för det som är gammalt. SD är en garant för sans och balans – SD är Stockholms bevarandeparti!

Pålsundet. Denna idyll vill Miljöpartiet ödelägga genom att anlägga en betongkaj. Foto: Tommy Hansson

Sverige befinner sig i stark förändring. All förändring är dock inte av godo. Dit hör ökad segregering, ett skenande våld, splittring, ökad otrygghet och en allmän polarisering. Detta sker i storstäderna men i ökad utsträckning även på mindre orter. Kort sagt en bedrövlig ”utveckling”.

– Om man påtalar sådant, påpekade Jimmie Åkesson, skälls man för att sprida en dålig bild av Sverige och för att vara Sverige-fiender. Men de verkliga fienderna till Sverige är de regeringar, både borgerliga och rödgröna, som ställt till med detta. Skjut inte budbäraren utan ta ert ansvar!

Åkesson menade att polariseringen får samhället att vittra sönder och att SD och andra som lyfter problemen gör detta inte utifrån en populistisk agenda, utan för att vi/de känner en genuin oro för Sveriges nutid och framtid:

Riksdagsledamöterna Paula Bieler, Adam Marttinen, Mattias Karlsson (skymd) och Aron Emilsson intervjuades om sina fokusområden av konferencieren Angelika Bengtsson. Foto: Tommy Hansson

– Vi går in i valrörelsen större, starkare och bättre rustade än någonsin tidigare – 2018 kommer att bli Sverigedemokraternas år! Det är vi som sätter agendan, det är oss de andra partierna tvingas förhålla sig till. Vi har tvingat Moderaterna och Socialdemokraterna till positiva förändringar. SD påverkar, mina vänner!

Enligt SD-ledaren kommer valet 2018 att bli ett ”ödesval” för Sverige

– Jag har sagt det tidigare, men valet i september 2018 blir verkligen ett ödesval. Vi måste helt enkelt vinna!

Publiken på de fullsatta läktarna kunde fröjdas åt ett varmt och soligt vårväder. Foto: Tommy Hansson

Jimmie Åkesson fortsatte sedan med en retorisk uppräkning avseende mellan vilka valet står. Det står bland annat, hävdade Åkesson, mellan de som fört en immigrationspolitik som tillät Rakhmat Akilov att mörda oskyldiga människor på Drottninggatan i Stockholm och de som villa skärpa immigrationslagarna och gränskontroller; mellan de som förnekade att det fanns ett tiggeriproblem och de som ville förbjuda organiserat tiggeri.

– Eller i stark sammanfattning: mellan de som inte fattat någonting och de som fattat!

Jimmie fortsatte:

Sverigevänner, vi måste vinna – så enkelt är det! Vi har en enormt viktig uppgift i att driva på utvecklingen i rätt riktning. Vi skall inte ha en asylinvandring där man fritt får välja land. Riktiga flyktingar vill ha tak över huvudet, vård när de behöver det och utbildning för barnen. Det skulle krävas omkring 25 biljoner kronor att hjälpa alla världens 65 miljoner flyktingar till Sverige. Det vore en oerhört ineffektiv politik. Vi vill hjälpa flyktingar på plats, det skiljer oss från alla andra.

Johan Tireland från SD Stockholms stad (närmast kameran) med flera funktionärer såg till att de som ville ha korv fick önskad sort. Foto: Tommy Hansson

– Den flyktingpolitik SD förespråkar, framhöll Jimmie Åkesson, består i att lägga en rimlig summa pengar på att hjälpa behövande på plats. Resten av pengarna skall användas till att stödja behövande svenska medborgare. Detta gör Sverigedemokraterna till Sveriges mest flyktingvänliga parti och samtidigt det mest välfärdsvänliga partiet.

Det är lätt att bli förbannad på regeringen Löfvens politik som gjort att det i dag finns alltför många hemlösa pensionärer, inskärpte Jimmie Åkesson och klargjorde att SD inte kommer att stödja en regering som inte ser till att våra äldre får en dräglig levnadsstandard. SD är Sveriges trygghetsparti!

Jimmie Åkesson fortsatte:

2018 års vallåt ”Varje liten del” framfördes av en medlem i Bedårande barn samt Peter Jezewski. Foto: Tommy Hansson

– Varje grov brottshandling som utförs av utländska medborgare skall följas av obligatorisk utvisning. Kriminella utlänningar har ingen plats i Sverige. Vi kommer alltid att ha invandring, men den måste vara reglerad och vi måste våga ställa krav på anpassning. Inga domstolar här skall döma efter sharialagar; vi accepterar inte månggifte eller tvångsäktenskap; vi behandlar djur på ett juste sätt; vi eftersträvar jämlikhet mellan könen; vi vårdar vår natur.

– De som kommer hit måste anpassa sig efter detta och ta ansvar för att lära sig svenska språket och ordna med sin egen försörjning, förklarade Jimmie Åkesson. Man tar seden dit man kommer. Gör man allt detta är man välkommen att stanna i Sverige – om inte skall man bo någon annanstans!

Bland dem som väntade på bussen med destination Långholmen utanför Sankta Ragnhilds kyrka fanns Beata, Elena, Magnus, Rickard och Jernis. Foto: Tommy Hansson

Jimmie Åkesson återkom avslutningsvis till att Sverige behöver ett trygghetsparti och att Sverigedemokraterna är detta parti.

– Istället för att samtala med oss om lösningar fortsätter dock de andra partierna att dölja sakförhållanden som exempelvis kopplingen mellan invandring och brottslighet. I vår valplattform stakar vi ut en nödvändig politik – Sverige kan bättre!

Bloggaren på plats! Foto: Tommy Hansson

Tillresta 24 medlemmar i SD Södertälje/Nykvarn gav liksom den övriga publiken sin partiledare stående ovationer. De hade dessutom med början dryga två timmar före Jimmie Åkessons framträdande fått sig till livs bland annat information om SDs vårbudget av partiets ekonomisk-politiske talesman Oscar Sjöstedt, presentation av Ungvenskarna och SD Kvinnor, kampanjen om att utvisa utländska brottslingar ur Sverige samt vallåten ”Varje liten del”.

Här en länk till låten – utan konkurrens SDs rivigaste och bästa vallåt någonsin – som framförs av bedårande barn featuring Peter Jezewski: https://www.youtube.com/watch?v=Cju3hUZx7Fk

Vid hemkomsten till Kringelstan bjöd partiet de som ville på middag på ett av stadens näringsställen – mycket uppskattat!

Middagen på Ranch Steakhouse blev en uppskattad avslutning på vårtalsdagen. Foto: Tommy Hansson

Tankar och intryck från ett årsmöte

 Bloggaren i landstingssalens ena talarstol under årsmötet. Foto: Robert Stenkvist

Efter den myckna turbulensen i samband med SD Stockholms stads årsmöte för någon vecka sedan var vi nog rätt många som befarat något liknande vid SD Stockholms läns årsmöte, hållet i landstingssalen i Stockholms landstingshus, lördagen den 14 mars. Därav blev dessbättre intet. Nedan följer några delvis högst personliga tankar och intryck från den senare begivenheten.

Vid stadens årsmöte valdes en ny, utökad styrelse med unge William Hahne som ordförande. Mötet, som inte inleddes förrän klockan 16.000, var klart först kring midnatt. Länets motsvarighet klubbades igång vid den mer normala tidpunkten 13.00 och var tilländalupen före 18.00. En del rätt hårda debatter förekom, men det tillhör förvisso den brukliga ordningen i en demokrati.

Största intresset var knutet till SDU-ordföranden Gustav Kasselstrands styrelsekandidatur samt att det alternativa styrelseförslag, vari denne ingick, omfattade nio jämfört med valberedningens sju ordinarie ledamöter. Om ordförandeposten rådde däremot ingen oenighet: båda förslagen förordade att Per Carlberg, SD Tyresö, var bäst lämpad att efterträda den avgående och mycket uppskattade ordföranden Robert Stenkvist, numera riksdagsledamot. Per utgör en av två gruppledare i stadens och länets gemensamma landstingsgrupp om nio ledamöter (den andre är Dan Kareliusson).

 Nyvalde ordföranden Per Carlberg (sittande) samtalar med Martin Nigals strax före årsmötet. Foto: Tommy Hansson

Den lika rutinerade som duglige mötesordföranden Joakim Larsson kunde glädja sig åt att mötesförhandlingarna gick som på räls fram till punkt tolv, då antalet ledamöter i distriktsårsstyrelsen skulle fastställas. David Bergqvist från valberedningen, som hade en avvikande mening jämfört med valberedningens majoritet, underströk att det alternativa styrelseförslaget inte innebar något kuppförsök utan endast var ett i laga ordning framlagt alternativt förslag. David välkomnade även Gustav Kasselstrands kandidatur.

Själv gick jag upp i landstingssalens ena talarstol och höll följande korta anförande:

Jag vill inleda med att redovisa min personliga erfarenhet från en mängd styrelser sedan mer än 40 år tillbaka. Den går ut på att en liten styrelse bestående av lagspelare alltid fungerar bättre än en utvidgad styrelse med inslag av solokörare.
Som övertygad konservativ har jag ett motto som definierar den politiska konservatismen: Att förnya det som behöver förnyas för att kunna bevara det som måste bevaras.
I detta ligger att förändringar sker hela tiden – och måste ske – men att alla förändringar inte är av godo.
För att en förändring skall göras måste man enligt mitt synsätt vara hyfsat övertygad om att förändringen också kommer att innebära en förbättring.
Så känner jag inte inför det alternativa förslaget till styrelse.

Jag har varit med i Sverigedemokraterna sedan 2008 och har under den tiden haft förmånen att under några år sitta i länets distriktsstyrelse med Arnold Boström som ordförande. Det fungerade alldeles utmärkt.
Tillskyndarna av det alternativa styrelseförslaget kan inte peka på att distriktet skötts dåligt på något sätt. Tvärtom har det, såvitt jag förstår, flutit på bra utan gnissel i maskineriet. Att länets medlemsantal växt och växer kraftigt är heller inget hållbart argument för en större styrelse, särskilt inte när det finns anställda ombudsmän som backar upp styrelsen.
Så av den anledningen finns inga skäl att förändra styrelsens sammansättning vare sig personellt eller numerärt.
Det brukar vidare ofta hävdas att det är bra att få in ”ungt och friskt” folk i styrelser och andra församlingar. Och det kan det visst vara, förutsatt att det ”gamla gardet” visat prov på senilitet och/eller inkompetens.
Detta är dock, vågar jag kategoriskt påstå, icke fallet här. Valberedningens förslag innehåller en bra mix av litet äldre och litet yngre folk som säkerligen med ackuratess kommer att hedra de sverigedemokratiska idealen och hävda den sverigedemokratiska politiken.
Att föryngra för föryngringens egen skull är heller ingen bra idé. Lika litet som att förändra för förändringens egen skull.
Jag yrkar bifall till valberedningens förslag och avslag till det alternativa förslaget.

För er som vill se och höra större delen av mitt anförande samt inlägg av Robert Stenkvist, Gustav Kasselstrand och Per Carlberg finns möjligheten att göra detta via denna video, som lagts upp av Rune Söderlund, om drygt åtta minuter:

https://www.youtube.com/watch?v=EviAr4jkssc&feature=youtu.be

Som synes valde jag att inte ta upp några personfrågor, men det skulle snart andra talare göra. Den avgående ordföranden, Robert Stenkvist, påpekade att Gustav Kasselstrand tidigare trots förfrågningar aldrig visat något intresse av att hjälpa SD Stockholms län med någonting, och att det var märkligt att Gustav inte hade kandiderat till en plats i stadens styrelse eftersom han är skriven i Stockholms stad.

      På den övre bilden syns rösträknarna Mikael Strandman (med ryggen mot kameran) och Ingrid Hult. Mellan dem Fredrik Lindahl och längst till höger mötesordföranden Joakim Larsson.  På bilden nederst presenterar valberedningens David Lång förslaget till styrelse. Foto: Tommy Hansson 

När det var dags för Gustav Kasselstrand att presentera sin kandidatur förklarade han vältaligt, att han planerar att bosätta sig inom Stockholms län och att han var villig att lägga ner åtskilligt arbete på länet och exempelvis resa ut till alla kommunföreningar från Södertälje i syd till Norrtälje i nord. Han fick stöd av talare såsom Eric Myrin och Monica Tedestam Berglöw, för övrigt mamma till Kasselstrands parhäst William Hahne.

Det riktigt tunga artilleriet rullades fram och avlossades av Henrik Vinge respektive Johan Tireland. Båda menade, att eftersom SD växer hela tiden på grund av partiets i breda lager uppskattade socialkonservativa politik så vore det förödande om vi nu skulle ta ett kliv tillbaka till den smala högerflankspolitik som företräds av Kasselstrand-Hahne-falangen vilken attraherar få väljare.

    Övre bilden: Gustav Kasselstrand presenterar sin kandidatur. Nedre bilden: Johan Tireland argumenterar för valberedningens förslag utan Kasselstrand. Foto: Tommy Hansson

Jag vill gärna passa på att här klargöra att jag helt delar Vinges och Tirelands analys. De politiska tvillingarna Gustav Kasselstrand och William Hahne står, och detta alldeles oavsett hur kapabla och vältaliga de i övrigt än må vara, för en unken och urmodig sorts nationalkonservatism som SD gjorde sig av med i och med uteslutningarna 2001 av det gäng som kom att bilda Nationaldemokraterna (ND).

Och i likhet med ND-gänget är det väl känt att herrar Kasselstrand och Hahne håller sig med en syn på konflikten mellan Israel och ”Palestina” (citationstecknen därför att det inte finns och aldrig har funnits någon självständig stat med erkända gränser som har detta namn) som skulle göra sig utmärkt inom de av islamister infiltrerade partierna S, V och MP.

 Årsmöteslokalen i Stockholms landstingshus var praktiskt taget fullsatt. I förgrunden syns Sören Sundh, Rolf Gustavsson och Sven Pernils. Foto: Tommy Hansson

Så här skrev de unga SDUarna Kasselstrand-Hahne i en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet den 7 november 2011, i vilken de pläderar för erkännande av ”Palestina” som stat och där SD anklagas för att vara alltför proisraeliskt:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article13896118.ab

Att Israel är Mellanösterns enda fungerande demokrati i ett hav av mer eller mindre primitiva arabdiktaturer på islamisk grund, och att den Palestinska myndigheten handhas av blodtörstiga terrorister som vill utplåna den judiska staten Israel, är ingenting som herrarna Kasselstrand och Hahne tycks väga in i bedömningen av läget i Mellanöstern. De unkna nationalisterna har alltid tyckt illa om judar, en inställning som går långt tillbaka i tiden och som numera lika nödtorftigt som genomskinligt brukar maskeras som ”Israel-kritik” eller ”antisionism”.

Efter den lilla utvikningen är det dags att redovisa utgången av den votering som slutligen verkställdes avseende frågan om antalet ledamöter i distriktsstyrelsen. Den slutade med seger för valberedningens förslag med röstsiffrorna 86 mot 69. Inte direkt någon strid på kniven, alltså. När antalet suppleanter skulle spikas under nästkommande punkt blev siffrorna ännu klarare: 89 mot 58 för valberedningen. Därmed var det klart att Kasselstrand inte hade lyckats ta sig in i länets styrelse.

 Avgående och tillträdande ordförandena på en bild: Robert Stenkvist (till vänster) och Per Carlberg. Foto: Tommy Hansson

Därefter följde personval till styrelsen med följande resultat: Per Carlberg (ordförande), Arnold Boström (vice ordförande), Fredrik Lindahl (andre vice ordförande, Martin Nigals, Henrik Mellström, Robert Stenkvist och Ingrid Hult (ledamöter) samt Stefan Buncic och Mikael Strandman (suppleanter).

Den enda val där denna bloggare kandiderade gällde ombud till landsdagarna. Jag ingick här i valberedningens segrande förslag på ordinarie ombud och får alltså nöjet att i den egenskapen deltaga i höstens landsdagar. Ett hedersuppdrag som jag faktiskt innehaft ända sedan jag gick med i partiet med början i skånska Ljungbyhed 2009.