Posted tagged ‘Jonas Gardell’

Lättkränkt riksbög ojar sig

24 januari, 2014

http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/framlingarna/

Vissa blir aldrig nöjda.

Här har Jonas Gardell, 50, arbetat i flera årtionden på att bli Sveriges riksbög. När han så uppmärksammas precis som sådan duger det inte. Då blir Gardell upprörd. På Expressens kultursidor i dag den 24 januari – länk överst – ojar han sig över att konferencieren Sissela Kyle skojar till det litet på Guldbaggegalan:

”Ursäkta, kan en gammal människa få unna sig en sprallig homofil på måndagkvällen!”

I den gardellska litanian är det ingen hejd på hur synd det är om honom och andra så kallade komiker, av vilka några tvingas utstå skämt och annat ofattbart lidande på grund av sin mörka hudfärg som Gardell fattat saken. ”Samhället har fortfarande inte vant sig”, klagar den stackars stenrike 50-åringen.

04s05-markjonas-20__mngl_20110604ab5x036,nje_1_indd_2885 Riksfjollorna Mark och Jonas.

Gardells tårdrypande tyck-synd-om-mig-nu-drapa är i mitt tycke bara löjlig. Under decennier har karln alltså på ett aggressivt utåtagerande sätt byggt upp sin image som extremt fjollig riksbög samt på ett hänsynslöst intolerant sätt gisslat alla som inte varit med på noterna som homofober, rasister, fascister etcetera. Dagligdags skämtar därtill Jonas och livskamraten Mark om sin sexuella läggning på Twitter.

Att herr riksbögen och hedersdoktorn nu går i taket när han utsätts för ett kanske inte särskilt begåvat men dock tämligen harmlöst skämt av en kvinnlig komiker på grund av den image han själv tålmodigt byggt upp, bekräftar endast vad jag redan visste: Gardell är pinsamt lättkränkt och egotrippat hyperkänslig. Att han inte är särskilt förtjust i kvinnor visste vi redan.

Det verkar inte räcka för Jonas Gardell att kunna linda stora delar av samhällslivet runt sitt lillfinger: tilldelas hedersdoktorat för pekoralskriverier om Jesus, bli erkänd som genial komiker och som kronan på verket hyllad som Seriös Författare. Minsta dissonans i hyllningskören räcker för att Gardell skall börja ondgöra sig över hur förföljd och hånad han är.

Tro honom inte. Trots sin grimaserande flåshumor saknar Jonas Gardell uppenbart humor, det är hela saken. I alla fall när den går ut över honom själv.

Gardell i Expresen-intervju: islam är inte homofobisk

21 november, 2013

untitled

http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/jimmie-akessons-angrepp-pa-gardell/

Dagen innan Sverigedemokraternas landsdagar sparkar igång i Västerås väljer Expressen att attackera Jimmie Åkesson för något som inte kom med i hans senaste bok Satis polito. Det gäller några meningar om HBTQ-frågor som av olika anledningar inte trycktes i boken.

Expressen gör det till ett stort nummer att SD-ledaren uttalar sig mindre fördelaktigt om bögikonen Jonas Gardell. Den senare får också tillfälle att framträda i Expressen-TV med ironisk högläsning ur de censurerade anteckningarna. Det lyser igenom i tidningens underdåniga behandling av Gardell, att det är en svår försyndelse och närmast blasfemiskt att kritisera denne, som i vissas ögon väl närmast är ett nationalhelgon.

Vad har då Åkesson att säga om Gardell?

SD-ledaren talar bland annat om Gardells ”billiga böghumor”, ett omdöme jag personligen finner taget på kornet. Vidare i anteckningarna:

Tvärtom, hade jag varit homosexuell hade jag förmodligen aldrig tillåtit en sådan typ agera självutnämnd representant för mig.

Jag hade inte kunnat uttrycka det mycket bättre själv. Gardell är med sitt tjoande och tvångsmässiga pajaseri ett hån mot alla homosexuella som inte önskar göra någon stor sak av sin sexuella läggning. Det är en skam för Sverige att en vulgär besserwisser, ehuru förvisso bra på det han gör, som Jonas Gardell blir föremål för en kvalmig personkult och vilken man helst bör kräla i stoftet inför.

Gardell är en av grundpelarna i den HBTQ-lobby som snedvridit debattklimat och opinionsbildning så att det i dag är nästan omöjligt att, med hedern i behåll, kritisera något som har att göra med homosexualitet och närslutande frågor över huvud taget.

images1MBA4CRXNågra Pride-deltagare visar upp sin smak…

Jimmie talar i de strukna anteckningarna vidare om ”de smaklösa figurerna i Pride-paraden”. Och visst brukar det finnas gott om smaklösa figurer i denna parad, sådana som brukar vifta med löspenisar, ta på sig lösbröst och vicka på rumporna i åtsmitande läderutstyrsel. Anser man inte slikt vara smaklöst är man i mitt tycke kemiskt befriad från varje tillstymmelse till något som ens avlägset kan kallas acceptabel smak.

Därmed inte sagt att alla dem som brukar gå i Prideparaden, som avslutar den så kallade Pridefestivalen, svarar mot denna beskrivning.

Toleransens stora galjonsfigur Jonas Gardell menar i TV-intervjun med Expressen att hans jobb är att ”sätta dit såna som Åkesson” och att SD är ett ”fascistparti”. Han anser yttermera, kanske efter att ha rådgjort med sin äldre bror, religionsvetaren och antisemiten Mattias Gardell, att islam ”egentligen inte” är en homofobisk religion. Säg det till de efterlevande till de homosexuella som avrättats genom hängning i det strikt islamska Iran, Jonas Gardell!

Det är svårt att tro att Gardell, som är legendarisk för att inte tåla minsta form av kritik, faktiskt är hedersdoktor i teologi.

untitledTvångsmässige pajasen och teologie hedersdoktorn Jonas Gardell.

Man undrar naturligtvis hur Expressen fått tillgång till de anteckningar som Åkesson och förlaget Asp Lycke ratade. Däremot behöver man inte lägga pannan i alltför djupa veck för att få klart för sig varför tidningen kommer med denna bredsida nu: det sker alltså dagen innan Landsdagarna i Västerås inleds.

Har man inget annat att komma med kan man alltid hosta upp material som inte kom med i Jimmie Åkessons bok.

Barillas olämpliga familjevärderingar

27 september, 2013

guido-barillaGuido Barilla vill slå ett slags för den traditionella familjen, vilket inte vinner allas gillande.

En praktfull pseudohändelse involverande den italienska pastatillverkaren Barilla har i dagarna vecklat ut sig. Den visar, precis som jag skrev på min blogg för några dagar sedan, att vissa saker får man inte säga utan att bli anklagad från PK-lobbyn för en massa saker, utsatt för hot om bojkotter etcetera.

Det började med att Guido Barilla, styrelseordförande och delägare i det anrika familjeföretaget Barilla, i en intervju  med italienska Radio 24 fick frågan om han kunde tänka sig att en familj med två homosexuella ”makar” gjorde reklam för Barillas produkter. En del av svaret löd:

För oss kvarstår konceptet om den heliga familjen som en av grundvärderingarna för företaget.

Orsaken till att Guido Barilla, som uppges vara fjärde generationens företagsledare i Barilla, inte vill anlita homosexuella i företagsreklamen var ”…inte på grund av avsaknad av respekt för homosexuella, som har rätt att göra vad de vill utan att störa andra. Men jag har inte samma synsätt som de har och jag tror att familjen vi vänder oss till är en klassisk familj.”

Guido Barilla har, sedan kritik riktats mot företaget från HBTQ-kommuniteten i Italien, i efterhand bett om ursäkt för det fall hans ord givit upphov till ”missförstånd eller gräl”. Enligt honom är det företagets önskan att dra uppmärksamheten till kvinnans roll i familjen. Han har också uppmanat homosexuella att köpa pasta av annat fabrikat om inte galoscherna passar.

Barilla_pasta

Sådant får man ju inte säga ostraffat i dagens politiskt korrekta klimat. Följaktligen uppmanas det nu litet varstans till bojkotter av Barillas pastaprodukter av Jonas Gardell och andra homosexuella twittrare, vilka inte vet inte till sig av affekterad upprördhet över att Barilla förespråkar traditionella familjevärderingar.

Hu och ve, homofobi och diskriminering!

Personligen kan jag inte se en enda giltig anledning till att ett privat företag inte skall få göra reklam på det sätt man själv finner bäst. Man undrar var den i andra sammanhang för HBTQ-kommuniteten och dess påhejare så viktiga toleransen finns i det här fallet.

Barilla lär numera äga svenska Wasabröd.

Visst finns det saker man inte ”får” säga

20 september, 2013

sdgsdgsdgsd

Åsiktspolissajten Inte rasist men gör ett stort nummer av att SD Sigtuna publicerat en satirteckning som man uppges ha ”missförstått”. Teckningen har utförts av Max Gustafson, som själv säger att han svarar för ”kulturmarxistiska alster”.

Satiren är uppenbarligen avsedd att gissla personer vilka hävdar att ”det finns saker man inte får säga”. Slutklämmen på det åsiktsutbyte som återges ovan är att syndaren – alltså mannen som hävdar att det finns saker man inte får säga – yttrar:

Jag vill säga att man inte får säga en del saker men det får man ju inte säga.

Jag har läst denna mening några gånger och kommit fram till att det faktiskt är så. Enligt Inte rasist men och andra självutnämnda åsiktspoliser ”får” man faktiskt inte säga att det finns en del saker man inte får säga. I alla fall om man inte vill bli uthängd som en komplett idiot av kliniskt politiskt korrekta sajter såsom Inte rasist men och Expo och/eller på Twitter.

Så min slutsats är att kulturmarxisten Gustafson tycks ha missuppfattat sin egen så kallade satir. Så kan det gå om inte haspen är på…

Man behöver vidare knappast vara nobelprisprisvinnare för att inse att det finns en uppsättning åsikter som de politiskt korrekta åsiktspoliserna i allra högsta grad förfasar sig över och allra helst sannolikt vill förbjuda. Ett axplock:

Att det är för mycket invandring. Att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Att det pågår en islamisering i samhället. Att den kristna religionen är bra. Att äktenskapet är till för man och kvinna. Att HBTQ-lobbyn har för stor makt. Att muslimer i Malmö är antisemitiska. Att Malmö är en skam för Sverige. Att burqa och hijab är kvinnoförtryckande. Att Israel kämpar för våra demokratiska värden. Att abort kan vara mord. Att kalla afrikaner för ”negrer” och inuiter för ”eskimåer”. Att hävda att vissa etniska grupper har lägre IQ än andra. Att Jonas Gardell är en överreklamerad heterofobisk pajas.

globalpotsm2

Detta är som sagt endast ett axplock av åsikter man enligt åsiktspolisen inte ”får” uttrycka. Läsarna känner säkert till fler exempel. Jag uttrycker dem naturligtvis ändå och räknar väl inte med att polisen skall komma och släpa iväg mig på stört, direkt. Däremot kan jag räkna med att få ordentligt på skallen av den åsiktsmaffia som uppmuntrar till självcensur och åsiktsförtryck och helst ser att alla rättar in sig i enlighet med de snäva åsikts- och yttranderamar man själva anbefaller.

Men det gör mig inte ett dugg, snarare välkomnar jag det. Icke minst bidrar det till att bättra på besöksfrekvensen till min blogg.

Religionspanik efter Svantessons utnämning

18 september, 2013

cropped-img_2196Elisabeth Svantesson (M). Ny arbetsmarknadsminister.

Full panik utbröt på Twitter och i andra sammanhang sedan statsminister Fredrik Reinfeldt (M) utnämnt 45-åriga partikamraten Elisabeth Svantesson till ny arbetsmarknadsminister i den senaste regeringsombildningen.

Svantesson efterträder därmed Hillevi Engström, som blir biståndsminister efter Gunilla Carlsson, sedan Engström klantat till det i samband med avpolletteringen av Arbetsförmedlingens  något märkliga generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist. Reinfeldt hoppas uppenbarligen på att hon skall klanta sig mindre som biståndsminister.

Orsaken till paniken var det faktum att Elisabeth Svantesson varit engagerad i den kontroversiella kristna församlingen Livets Ord samt även i den abortnegativa föreningen Ja till livet.

m08nr3s54bSvantesson talar på ett möte hos Samfundet Sverige-Israel.

Det kan tilläggas att Svantesson även varit riksordförande i Samfundet Sverige-Israel efter att ha efterträtt moderatveteranen Gunnar Hökmark på den posten. Svantesson efterträddes som ordförande i Samfundet i år av kristdemokratiska riksdagskvinnan Annelie Enochson. Regeringenskabinettet hyser därmed åtminstone tre uttalade Israel-vänner; förutom Elisabeth Svantesson även EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) och handelsminister Ewa Björling (M). Vilket nog kan behövas som motvikt till Israel-skeptiske utrikesministern Carl Bildt (M).

Jag tycker det hedrar ateisten Reinfeldt att han hade kuraget att utse en frireligiös abortmotståndare och Israel-vän till statsråd. Religion är ju något som många svenskar, kanske särskilt politiskt verksamma sådana inklusive Reinfeldt, inte riktigt begriper sig på. De har för sig att alla religiösa personer är onormala typer och per automatik hallelujaropande bibelviftare som lever kvar på 1800-talet. I USA är det snarare tvärtom – här anses det vara udda att inte vara troende. icke minst inom politiken.

birgitta-ohlssonEU-minister Birgitta Ohlsson: Israel-vän i regeringen.

Om man förstås inte är en namnkristen heterofob pajas som skriver blasfemiska böcker om Jesus och heter Jonas Gardell. Eller om man är islamistisk riksdagsman för M som är för månggifte och tycker att kvinnan skall hållas kort och heter Abdirizak Waberi. Eller är socialdemokratisk islamist/antisemit och heter Omar Mustafa. Då kan den religiösa övertygelsen möjligen överses med till nöds. Förklara logiken i detta, den som kan – jag kan det inte.

Abortkritik är sannolikt ännu fulare än att vara kristet troende, även om de flesta abortkritiker är kristna. Den som hävdar att det lilla oskyddade mänskliga livet i moderskötet är värt att bevaras och skyddas betraktas av den politiska klokskapen som svårartade kvinnomotståndare. Observera om man inte kommer från Mellanöstern och därmed är kulturellt oantastbar. Då är det obegränsad tolerans som anbefalles.

De som nu hoppar på Elisabeth Svatesson borde besinna att religionsfriheten är inskriven i grundlagen och gäller, överraskande nog, även för regeringsmedlemmar. Dessutom torde Svantessons möjligheter att sprida Jesu evangelium i arbetsmarknadsdepartementet vara skäligen begränsade.

Annelie-Enochsson720Annelie Enochsson: Israel-vän utanför regeringen.

Om den irrationella rädslan för religion har jag tidigare skrivit följande:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/08/den-irrationella-radslan-for-religion/

Själv(ända)mål klämma åt SD

15 september, 2013

konserter-2012-169Hur ”svensk” är du själv, Jonas Gardell?

I dag går den icke helt okände teologie hedersdoktorn med mera Jonas Gardell ut på Twitter och skriver att han röstar i kyrkovalet för att inte det i hans tycke ”osvenska” Sverigedemokraterna (SD) skall få onödigt stort inflytande. Carl Bildt twittrar på ungefär samma sätt. Viktigast i kyrkovalet är tydligen att ”stoppa SD”. Dagen före kyrkovalet publicerades därtill i Aftonbladet och Expressen ett annonsliknande debattinlägg av nära 500 kändisar mot vad man kallar ”främlingsfientlighet”.

På engelska språket kallas sådant negative campaigning. Man manifesterar mot något utan att ha särskilt mycket eget att komma med. På detta sätt kan man nog också tolka hela den socialdemokratiska mobiliseringen i kyrkovalet. I går hade jag det tvivelaktiga nöjet att befinna mig några meter från sossarnas toppkandidat i kyrkovalet, den förra skandalomsusade LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin, när jag deltog i SD Södertäljes valkampanj på Politikertorget.

Lundby Wedin berömde det egna partiet för att ha medverkat till samkönade vigslar i Svenska kyrkan och menade, att präster som ej vill sammanviga personer av samma kön eller är motståndare till kvinnliga präster inte skall få fortsätta finnas inom Svenska kyrkan. De gör i stället bäst att söka sig till andra kyrkor och församlingar, menade hon.

Lundby Wedin passade givetvis också på att ge SD och Jimmie Åkessons en känga för att man vill att kyrkan skall följa landets lagar och inte gömma illegala invandrare. Tänk vad hemskt: SD vill faktiskt att Svenska kyrkan skall följa lagarna!

wanjainkomsterSkandal-Wanja, nu toppkandidat i kyrkovalet.

Att klämma åt Sverigedemokraterna har alltså blivit ett självändamål – och samtidigt ett självmål.  För statsministern är det rentav viktigare att hålla SD borta från inflytande över svensk politik än att själv göra ett bra val, vilket klart framgick av hans Almedals-tal i somras. Problemet med detta negativa kampanjande mot ett fortfarande relativt litet parti är ju, att det leder till motsatt effekt: dels stärker det redan övertygade SD:are, dels kan det få presumtiva SD:are att ta det definitiva klivet över. Mobbning är sällan populärt, särskilt inte när det kommer från stöddiga makthavare som Fredrik Reinfeldt.

Folk går inte längre på det substanslösa upprapandet om att SD:s restriktiva immigrationspolitik är lika med ”rasism”, ”främlingsfientlighet” och ”islamofobi”. De tror inte längre på de tomma klichéerna om att ”invandring berikar” och att mångkultur är bra i alla lägen.

De kan ju med egna ögon på respektive hemorter se att det de facto inte är så, vare sig det nu handlar om hedersrelaterade balkongfall på olika platser i landet, blodiga gängkrig om narkotikamarknaden i Göteborg, antisemitiska förföljelser i Malmö, bilbränning och stenkastning mot polis och räddningstjänst i Stockholms förorter eller gangsteruppgörelser med åtföljande rättegångar i Södertälje. Då duger det inte med att komma stickandes med att det är spännande att kunna äta kebab eller dansa turkisk folkdans.

Om inte alla tecken slår fel så kommer SD därför att gå starkt fram i de val som förestår inklusive dagens kyrkoval. Vanliga svenskar brukar inte uppskatta att få skrivet på näsan vad de skall tänka och tycka eller vilket parti de INTE skall rösta på. Att det skall vara så svårt för etablissemanget inom politik och media att inse detta. Som någon statsvetare uttryckte sig nyligen i anledning av en opinionsmätning: ”SD tycks osårbart.”

Carl BildtBildt röstar inte för något – han röstar emot SD.

Ty varken negativ greuelpropaganda eller interna skandaler och tillkortakommanden synes påverka väljaropinionen avseende SD i negativ riktning. Snarare då i motsatt riktning. Inte heller har SD ”spruckit som ett troll” då det kommit ut i solskenet, som några så käckt hoppats på. Den stora frågan är vad SD-fienderna skall hitta på härnäst när varje form av hittillsvarande taktik visat sig vara missriktad.

Kanske blir det att, likt Jonas Gardell, avkonterfeja SD som ”osvenskt” vad detta nu skall innebära. För övrigt kan man kanske fråga sig i vad mån Gardell själv ter sig så särskilt svensk. En homosexuell, troende pajaskonstnär med kronisk mundiarré och skrivklåda är väl inte det allra svenskaste man kan tänka sig, om vi nu skall plocka upp Gardells kastade handske och grubbla över vad som kan anses vara ”svenskt” eller icke.

Så utnyttjas kungafamiljen i politiska PR-kupper

16 augusti, 2013

2279044676Kungaparet utnyttjas i PR-kupp för al-Aqsa-moskén.

Dags för senaste så kallade kungaskandalen.

Deras majestäter, konung Carl XIV Gustaf och drottning Silvia, utsattes för en fräck PR-kupp vid ett besök på Länsmuseet Marberget i Härnösand. Palestinska invandrare överräckte två sjalar till kungaparet med den arabiska texten ”Vår Aqsa och inte deras tempel”.

Det var en hänsyftning på al-Aqsa-moskén på Tempelberget i Jerusalem, islams tredje viktigaste helgedom. Samtidigt är Tempelberget, där det heliga judiska templet fordomdags var beläget, en vördad judisk plats i vars anslutning Västra tempelmuren – ”Klagomuren” – finns. Att mot den bakgrunden bära en sjal med nämnda text måste uppfattas som ett klart politiskt ställningstagande.

Vilket naturligtvis de ”snälla invandrare” som överräckte sjalarna var väl medvetna om. De utnyttjade, utan att skämmas får man förmoda, den svenske statschefen och rikets första dam som brickor i den palestinaarabiska propagandan. Ett mycket fult knep, om jag får säga min mening (vilket jag givetvis får).

Kungen och drottningen hann tydligen inte reagera innan de fick palestinasjalarna hängda kring sina halsar. De blev helt enkelt överrumplade. Den kritik jag framför i det här fallet riktas således uteslutande mot hovfolket, som snabbt borde sett till att sjalarna packats ihop innan pressfotografernas kameror hunnit börja klicka. Hovlakejerna gjorde helt enkelt inte sitt jobb.

C-KUNGENFITTJA_0Kungen utnyttjas i PR-kupp för Fittja-moskén.

Hovets informationschef, Bertil Ternert, har i förklarligt men knappast försvarligt egenintresse sökt tona ned händelsen, som han anser ”överdrivits”. Ternert har fel. Det är tvärtom mycket allvarligt när Sveriges statschef utnyttjas i politiskt propagandasyfte på detta sätt.

Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Föreningen Svensk Israelinformation, har rätt när hon citeras: ”Kungaparets roll är inte att ta ställning i olika känsliga utrikespolitiska frågor.” Just därför måste hovets medarbetare vara ordentligt på alerten när det gäller att sovra bland skilda intressen som önskar förstärka sina argument genom kungaparet.

Överräckandet av gåvor och presenter bör därför i fortsättningen struktureras på så sätt att de måste anmälas i förväg, på det att kungaparet och hovfolket ges tillfälle att ta ställning till vilka gåvor som kan accepteras och vilka som inte kan det. Palestinasjalarna faller helt klart inom den sistnämnda kategorin.

Detta var nu inte första gången de kungliga utnyttjades av politiska och religiösa särintressen. I våras förständigades exempelvis konungen att besöka den omskrivna Fittja-moskén, som nyligen fått tillstånd att ordna böneutrop. Dessförinnan dök kronprinsessan Victoria upp vid en HBTQ-gala, där hon log vackert tillsammans med riksbögen Jonas Gardell.

imagesCAQWTG8RKronprinsessan utnyttjas i PR-kupp för HBTQ-lobbyn.

Det ser definitivt inte bra ut när kungafamiljen exploateras på detta sätt. Svenska folket har rätt att kräva att de kungliga omges av kompetent folk och inte en samling handfallna mesar.

Tänk om ryssar och israeler skulle protestera mot svensk politik…

15 augusti, 2013

high_sz52ba1dVM-segraren Jelena Isinbajeva har härsknat till på Emma Green Tregaro.

Så den svenska höjdhopperskan Emma Green Tregaro har under pågående friidrotts-VM i Moskva målat naglarna i regnbågens färger och gjort det till en protest mot en ny rysk lag mot homosexpropaganda riktad mot barn och ungdom i Ryssland. Sprintern Moa Hjelmer har hakat på.

Nagelmålandet måste ha rönt viss uppmärksamhet, eftersom ryska stavmästarinnan Jelena Isinbajeva, överlägsen VM-vinnare på 4,89, gick ut och protesterade mot svenskornas politiska manikyr. Hon har bland annat citerats så:

Det är respektlöst mot vårt land och våra medborgare. Jag stödjer vår regering…Vi är ryssar, kanske är vi annorlunda än folk från andra länder, men vi har våra lagar som alla måste respektera. När vi kommer till ett annat land försöker vi följa deras regler…Vi anser oss vara normala, pojkar lever med flickor och flickor med pojkar

Mer här:

http://www.dn.se/sport/friidrotts-vm/green-tregaro-ar-respektlos/

Enligt Green Tregaro var nagelmålandet ”en liten grej för att visa var jag står. För mig handlar idrott om tolerans och glädje och kärlek”. Toleransen räcker dock tydligen inte till för att acceptera, att ryssarna har kommit fram till andra lagar på det här området än vi ack så genomgoda och rättänkande svenskar. Eller att inse att det kanske inte är blåögda svenska idrottares uppgift att kräva ryska lagändringar i samband med en internationell idrottsfest.

Inte heller Abeba Aregawi, den nyblivna svenska medborgaren som så suveränt sprang hem ett guld på 1500 meter för Sverige, stödde Green-Tregaros och Hjelms ställningstagande. Detta på grund av sin religiösa tro:

http://www.expressen.se/sport/friidrott/abeba-aregawi-min-tro-tillater-inte-det/

Homosexlobbyn med Jonas Gardell i spetsen har gjort sitt värsta för att utmåla Ryssland som värsta nazilandet. Ändå är det nya, i laga ordning av parlamentet antagna ryska regelverket, tämligen beskedligt. Det går ut på att barn och ungdom inte skall behöva drabbas av propaganda för en avantgardistisk livsstil som inte är förenlig med traditionella kristna värderingar.

alla_hjartans_dag_demo

Jag undrar i mitt stilla sinne vidare hur vi svenskar skulle reagera, om ryska och/eller andra idrottsutövare på besök i Sverige skulle börja protestera mot svensk lagstiftning och regeringspolitik. Sverige måste ju anses vara extremast  i världen i en del avseenden;  integrationsminister Erik Ullenhag förespråkade exempelvis nyligen, att åldergränsen för könsbytesoperationer skulle avskaffas. Något sådant skulle enligt min mening inte ha varit möjligt i ett land, som inte helt förlorat inte bara sitt kristna arv utan sin moraliska kompass över huvud taget.

Skulle också vilja se den officiella svenska reaktionen om en idrottstrupp från Israel skulle komma på tanken att demonstrera mot  en svensk immigrationspolitik som lett till en långtgående islamisering av Malmö, där den grova antisemitismen tilltar för nära nog varje timme som går. Märk väl att det är uteslutande muslimer som står för denna form av rasism.

Jag skulle personligen gärna se en motsvarande lagstiftning i Sverige. Unga och formbara sinnen skall inte behöva utsättas för den politiska HBTQ-samfällighetens propagandamaskineri. Den sexuella identiteten är en känslig sak som unga människor behöver få komma underfund med i lugn och ro. Så sker som alla vet inte i Sverige i dag, där varje form av kritik mot homosexuellt leverne och politiserande efter decennier av hjärntvätt  betraktas som närmast kriminellt.

putin-kiss-e1371136277132Putin, själv katolik, pussar rysk-ortodox potentat.

Det tillhör undantagen att jag har något positivt att säga om ”den nye tsaren” Putins Ryssland. I det här fallet gör jag ett litet undantag. Och jag hyser förståelse för Jelena Isinbajevas reaktion mot Green Tregaros nagelkorståg. Så vitt jag vet har de ryska arrangörerna inte sökt göra friidrotts-VM till något propagandaspektakel. Då skall inte heller svenska deltagare försöka sig på något sådant.

Pride: När upplysning blir till upplösning

3 augusti, 2013

sy1e67d8Läderbögar på marsch.

Så var då Pride-spektaklet över för denna gång med den vanliga, ohöljt exhibitionistiska paraden genom Stockholms gator. Där gaypoliser och dito militärer tjoade ikapp med så kallade läderbögar, riksbögar som Mark Levengood och Jonas Gardell och ett antal politiker som vill framstå som fräscht fördomsfria.

Och för allan del, låt dem tjoa. Vi har som bekant grundlagsfäst demonstrations-, åsikts- och yttrandefrihet här i landet. Jag är dessutom en tolerant person som hyllar principen ”leva och låta leva”. Ändå kan jag inte låta bli att undra över varför det är så viktigt för en del att visa upp sin sexuella läggning till allmänt beskådande. För mig är sex en privatsak mellan mig och min älskade, inte ett utställningsföremål att köra upp i ansiktet eller till äventyrs röven på folk.

Parallellt med att Pride avslutades tillkännagav regeringen sin avsikt att överväga slopa den hittillsvarande åldersgränsen på 18 år för könsbyte. Man skall alltså inte längre ha behövt uppnå myndig ålder för att fatta ett så livsavgörande och oåterkalleligt beslut som att genomgå en könsbytesoperation. Pådrivande i frågan har varit integrationsminister – under prideveckan hbtq-minister – Erik Ullenhag (FP) tillsammans med RFSLs ordförande Ulrika Westerlund.

Det är alldeles tydligt att vi lever i vad Bibeln kallar de yttersta dagarna då allt vänds upp och ner och välts över ända och då upplysningstid blir till upplösningstid.

9789186092238_large_ater-till-det-kalla-kriget-1

Jag utkom 1993 med boken Åter till det kalla kriget (Contra förlag), en samling artiklar och uppsatser publicerade från och med 1974. I den avslutande delen av boken listar jag under rubriceringen ”Vänsterns nya kläder” ett antal företeelser jag menade skulle komma att överta den doktrinära kalla krigs-kommunismens roll som instrument för samhällsomstörtningen. Det första avsnittet i denna del valde jag att kalla ”Bögrevolten”.

Jag hänvisar i detta avsnitt till den nordamerikanske författaren och nobelpristagaren Saul Bellow (1915-2005), vilken menade att den så kallade queerfilosofin går ut på att klubba ner allting som utgår från etablerad tradition och etik. I sammanhanget citerar jag den förre vänsterradikalen David Horowitz, som i tidskriften The American Spectators januarinummer 1993 skrev följande:

För de nya radikala teoretikerna är fienden inte längre en styrande klass, en hegemonistisk ras eller ens ett dominerande kön. I stället är den själva naturens sexualordning. Förtrycket ligger i just idén om det ”normala”, den ordning som indelar mänskligheten i två kön. I stället för ett klasslöst samhälle som den frälsande framtiden, anvisar bögteoretikerna en könsfri värld.

Saul-Bellow-006Saul Bellow fick Nobels litteraturpris 1976.

När jag iakttar förhållandena i västvärlden i dag inser jag med en rysning hur rätt Horowitz hade när han skrev detta för 20 år sedan. HBTQ-revolten förkunnar således ej endast Guds och samhällets utan själva naturens död. Som jag ser det finns det klara paralleller mellan queerfilosofin och Nietzsches övermänniskoideal om den allt övervinnande människan som sin egen gud.

Vi bevittnar i dag hur den ursprungligen underjordiska och starkt avantgardistiska bög- eller queerfilosofin flyttar in i västvärdens regeringskanslier, och att Sverige – den sociala ingenjörskonstens förlovade land – går i bräschen för denna utveckling är endast symptomatiskt. Här har termen ”hen” myntats för att understryka det könlösa idealet, och nu vill alltså regeringen tillåta könsbyte för barn.

Jag är som sagt tolerant. Låt var och en leva som den vill och ta ansvar för sina handlingar. Vad HBTQ-rörelsen kräver är dock inte tolerans utan obetingad lydnad och acceptans gentemot de egna regnbågsidealen. Alla avvikande röster avfärdas såsom svårartat homofobiska och bigotta, om nu någon kommer ihåg det uttrycket. All fri debatt skall strypas och dissidenter marginaliseras.

HBTQ-rörelsen är en del i det samlade politiskt korrekta projektet som även innefattar extrem feminism, galopperande miljöradikalism och mer eller mindre svagsint antirasism. I det sistnämnda konceptet ingår axiomet att all invandring är bra och att alla som inte tycker så är rasister.

2012-11-23-12-06-38_homo_iranI Iran bestraffas homosexualitet med offentlig hängning.

Nu blir det dock komplicerat för HBTQarna. Den ohämmade invandringen medför nämligen ett stort inflöde av muslimer, vilka enligt islams och Koranens påbud har en mycket negativ inställning till allt som har med homosexualitet att göra. I starkt muslimska länder döms således homosexuella till döden – i Iran utförs dödsstraffet genom offentlig hängning. Eftersom våra HBTQ-aktivister inte vill förarga muslimska invandrare avstår man dock från att kritisera sådana företeelser. Många ordinära homosexuella genomskådar dock detta. På annat sätt kan man knappast tolka det faktum att Sverigedemokraterna enligt vissa undersökningar är det mest populära partiet bland homosexuella.

Däremot går det utmärkt att hoppa på ett halvdemokratiskt land som Ryssland, där nyligen lagar som begränsar homosexuell propaganda främst bland barn och ungdom antogs. Det var därför knappast någon sensation när den bisarre musikern och centerpartisten Alexander Bard gick till hårt angrepp på Ryssland i samband med årets Pridefestival.

alexander bardAlexander Bard vågade ge sig på Ryssland men inte Iran.

Vi får väl se hur det går med de ideologiska försöken att avskaffa den naturliga könsordningen i den nya, sköna värld som Sverige blivit. Personligen är jag övertygad om att dessa försök till slut kommer att haverera, precis som den människofientliga kommunismen gick under som globalt hot mot freden och friheten i världen. Att ge sig på själva naturen brukar i långa loppet inte vara någon god idé.

Nej Victoria, det här var inte så lyckat…

7 februari, 2013

imagesCAQWTG8RRikspajasen och kronprinsessan.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16188645.ab

Det har sagts att kronprinsessan Victoria gjorde stor succé när hon delade ut priset till ”Årets HomoBiTrans”-person vid den så kallade XQ Gaygalan nyligen. Icke oväntat dunkas hon nu kraftigt i ryggen av statsminister Fredrik Reinfeldt och hyllas rent allmänt i Sverige och utlandet för sitt ”engagemang”.

Men inte alla var så överförjusta. Ida Maria Gunnarsson menar att Victoria och kungahuset löper minimal risk att nagelfaras för sitt HBTQ-fjäskande nu när det är höjden av politisk korrekthet att ägna sig åt dylikt, vilket det knappast var för låt oss säga tio år sedan. Enligt Gunnarsson hade kronsessan inte på gaygalan att göra:

http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/06/kronprinsessan-hade-inget-p-gaygalan-att-g-ra

Det ligger enligt min mening en hel del i Gunnarssons resonemang. Det är väl känt att kungahuset av princip inte gör något som kan uppfattas som kontroversiellt. Att visa sig på gaygalan och kramas med rikspajasen Gardell och därmed inhösta stående ovationer från såväl publik som statsminister måste vara ett av de nöjsammaste uppdrag vår tronföljerska någonsin haft: det krävs inget mod och ingen ryggrad.

_mg_9671xUpplösningsminister Reinfeldt.

Inte för att jag förmenar vår duktiga och representativa Victoria, som jag i hög grad uppskattar och högaktar, att få sola sig i popularitetens glans en stund. Det är hon väl värd. Jag anser dock att hon borde ha valt ett lämpligare tillfälle. Reinfeldt talade nyligen om vårt nationella försvar som ett ”särintresse” när det i själva verket är en angelägenhet för alla svenskar.

Ett särintresse av högsta potens är däremot HBTQ-kommuniteten och den därmed nära förknippade homosexlobbyn, vilka omfattar kanske tre procent av svenska folket. Det är väl ingen som på allvar längre tror på Kinsey-rapportens skröna om tio procent, framtagen som den var efter intervjuer med en stor del av USAs manliga fängelsepopulation med dennas välkända sexuella böjelser. Kronprinsessan borde inte ta ställning så här kraftfullt för ett sådant särintresse vars samhällsnytta jämväl måste anses vara ytterst diskutabel. Hon borde kanske omge sig med bättre rådgivare.

Genom sitt fraterniserande med Gardell et consortes tar Victoria mycket klar ställning mot det traditionella familjeidealet man-kvinna-barn och alla barns rätt att få växa upp med en mamma och en pappa. Nu stödjer hon klokskapen att det går lika bra med föräldrar av samma kön inklusive det-kön. Jag tycker inte riktigt att detta är saker en blivande svensk statschef borde ägna sig åt.

Vad Reinfeldt står för vet vi redan. Det vill säga allt som gör honom själv och hans nya Moderater populära och som ligger på millimetern rätt i tiden. Längre än så sträcker sig inte vår upplösningsministers, förlåt statsministers ideologiska övertygelse.

Sista ordet går till Eddie Meduza med ”Sug mig mina drängar”:

http://www.youtube.com/watch?v=9V4VXb_ZYMM