Posted tagged ‘Jonas Gardell’

Demokratiskt haveri på bred front efter SDs framgångar

29 september, 2014

1497629_701023746640727_1430826342528682690_n Glada miner efter Björn Söders utnämning till riksdagens andre vice talman.

http://nyheteridag.se/sonderrivna-valsedlar-och-han-sa-beter-sig-ledamoterna-i-riksdagen/

I dag, måndagen den 29 september 2014, utsågs Sverigedemokraternas Björn Söder, född 1976, till riksdagens andre vice talman. Ett synnerligen väntat val emedan denna förtroendepost enligt demokratisk praxis tillfaller riksdagens tredje största parti. Detta tilltalade inte Vänsterpartiet, vars ledare Jonas Sjöstedt krävde sluten omröstning i kammaren trots att Söder var ensam kandidat till posten.

Att det var just Vänsterpartiet, som för knappt en generation sedan kallade sig kommunistiskt, som inte accepterade de demokratiska spelreglerna var minst av allt någon sensation.

På den tiden partiet kallade sig Sveriges kommunistiska parti (SKP) betraktade man sovjetdiktatorn Josef Stalin som världens frälsare och stödde emfatiskt Molotov-Ribbentroppakten från den 22 augusti 1939, som tillät Sovjetunionen och Nazityskland att dela Polen sinsemellan och de tyska nazisterna att våldföra sig på Danmark, Norge, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Jugoslavien med flera länder.

untitled Hitlers och hans anhangs inmarsch i Paris 1940 gillades högt och rent av Vänsterpartiets kommunistiska föregångare.

En av samma partis nuvarande riksdagsledamöter uppträdde i dag i riksdagskammaren iförd en T-tröja med texten ”SD=rasister” och bröt sålunda mot såväl klädkod som demokratisk anständighet.

I samband med den något turbulenta omröstningen om Söders talmansskap utmärkte sig emellertid även representanter för andra partier. Moderaten Sofia Arkelsten betedde sig  enligt partikamraten  Malin Lundgren (Twitter) som ”16-åriga F!-väljare”. Detta mot bakgrund av att hon rivit sönder en tryckt valsedel med Björn Söders namn på och på densamma skrivit: ”Blankröst redo.” Sedan är folk förvånade över att det finns ett politikerförakt.

Vänsterfascistiske fejkhistorikern och påhittade pansarofficeren Henrik Arnstad krävde å sin sida  i ett tweet,  att de sex icke-sverigedemokrater som röstade på Söder skulle registreras.

BysbBPPCIAEptMk

Sajten Nyheter i dag redogör via länken överst för pajaserierna i riksdagen under dagen.

http://www.dn.se/debatt/folj-fn-lag-mot-rasism-och-tvinga-sd-att-bekanna-farg/

I dag menar vidare två professorer på DN Debatt – länken här ovan – att ”rasistiska” partier bör förbjudas. Det är Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings universitet  samt Elena Namli, professor i etik vid Uppsala universitet, som bland annat uppmanar en ny regering att ”förbjuda organisationer som främjar rasdiskriminering”.

Att det egentligen är SD som avses framgår av denna passus i debattartikeln:

Alldeles oavsett om vi betecknar Sverigedemokraternas ideologi som ”rasistisk”, ”främlingsfientlig”,”invandringskritisk”, ”nationalistisk” eller något annat, så vet vi alltså detta: partiet underblåser rasismen genom att peka ut en viss samhällsgrupp som roten till alla problem.

Jaså, det vet vi? Vad debattörerna icke uppmärksammat är att SD i allt väsentligt riktar sitt kritiska sökarljus mot den av svenska regeringar under en följd av år alldeles hämningslösa immigrationspolitik och inte mot de laglydiga individer som kommit hit.

untitled Professor Stefan Jonsson ropar på förbud.

Att partiet vill utvisa grovt kriminella immigranter utan medborgarskap eller personer som inte har laglig rätt att vistas här är en helt annan sak. Sådana distinktioner tycks dock de bålda akademikerna på DN Debatt inte mäkta med, det blir för komplicerat. Och ”underblåsa rasismen”? Den saken sköter den havererade massinvandringspolitiken med åtföljande integrationsproblem så bra på egen hand.

Andreas Johansson Heinö på den borgerliga tankesmedjan Timbro har i ett tweet instämt i de båda professorernas synpunkter, så tillvida att han anser att kravet på förbud mot ”rasistiska” organisationer/partier är ”Inte orimligt”. Dock pekar han på gränsdragningsproblem och på att Jonsson tidigare utnämnt Folkpartiet till ett rasistparti.

Krav på förbud mot vad som med ett svepande språkbruk kallas ”rasistiska” grupperingar måste tyvärr sägas ligga helt i linje med den allmänna utvecklingen inom EU-sektorn. Enligt  direktiv från Europaparlamentet skall det således, genom antagandet av en ny ”gummiparagraf”, bli möjligt att stoppa ekonomiska bidrag till partier som anses bryta mot EUs så kallade grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter.

untitled Tidigare EU-parlamentarikern Göran Färm (S) vill dra in EU-anslagen till olämpliga partier.

Socialdemokraten Göran Färm är en av de EU-politiker som drivit på hårdast om att dra in bidragen till partier som ogillas i maktens Bryssel. Det var sedan Färm upptäckt att det lilla, numera avsomnade, svenska partiet Nationaldemokraterna i något sammanhang kommit i åtnjutande av EU-bidrag som han krävde en förändring av bidragsreglerna. De partier som fortsättningsvis ansöker om EU-bidrag skall kunna visa upp dokumentation som, enligt Expo, klargör att man är ”ett parti som ställer upp på demokrati och står upp för medborgerliga rättigheter”.

http://www.expressen.se/kultur/vilket-sverige-ar-det-ni-inte-kanner-igen/

Det kommer definitivt inte som någon sensation för denna bloggare, att även det självutnämnda politiska oraklet, riks-HBTQ-personligheten Jonas Gardell, känt sig manad att i kölvattnet av SD-Söders utnämning till andre vice talman knacka ner sina visdomsord om utvecklingen i Sverige. Han gör det dock ur ett något annorlunda perspektiv: han angriper dem som anser att Sverigedemokraternas frammarsch skulle vara något ”osvenskt”.

Gardells inlägg kan läsas via länken närmast här ovan.

images0NX13KW5 Gardell har en poäng: ingenting biter på SD!

Gardell drar till den ändan upp företeelser såsom det i början av 1920-talet etablerade Rasbiologiska institutet i Uppsala, tvångssteriliseringar, diskrimineringen av romer samt – givetvis – det forna förbudet mot homosexualitet. Inget av dessa fenomen har givetvis det bittersta med SD att göra. Tvärtom: samtliga dessa företeelser initierades och understöddes av föregångarna till de flesta av de äldre partier som i dag sitter i riksdagen. Ej heller har de ett dugg med SDs nuvarande politik att göra.

Vad som inte lämnar Jonas Gardell någon ro är att ingenting tycks bita på det förhatliga SD:

Särskilt som det inte verkar bita hur man än försöker angripa denna svulst av fascism och främlingsfientlighet som nu växer alltmer accelererat i det svenska samhället. Att ta debatten hjälper inte, att inte ta debatten hjälper inte, svulsten verkar dessutom immun mot politiska skandaler som skulle få vilket annat parti som helst att rasa ihop.

Här har han faktiskt en poäng, Gardell. Det han borde inse är givetvis att angreppen mot Sverigedemokraterna inte lönar sig, eftersom partiets väljare och sympatisörer sedan länge blivit klara över att den hiskeliga djävulsmålning Gardell och en hoper andra demokratihaverister på bred front sömngångaraktigt utsätter partiet för har föga eller inget med verkligheten att göra.

 

När Sverige hade riktiga komiker

25 januari, 2014

http://www.youtube.com/watch?v=-3KAXWjZ-q8

Efter att ha avhandlat ämnet Jonas Gardell i mitt förra blogginlägg övergår jag nu till att skriva några rader om den tid, då Sverige hade riktiga komiker. Jag tänker här i första hand på 1960-talet och namn som Carl-Gustaf Lindstedt, Arne Källerud, Lars Ekborg, Sten Ardenstam, Roffe Bengtsson och Birgitta Andersson.

untitledLars Ekborg.

Länken överst går till en monolog av den alltför tidigt bortgångne Lars Ekborg (1926-69) med titeln ”Bunta ihop och slå ihjäl dom”. För 50 år sedan skrattade svenskarna åt skämt som ingen så kallad komiker som inte vill bli anmäld för hets mot folkgrupp skulle våga sig på i dag. Folk var inte så lättkränkta på den tiden jämfört med dessa yttersta av tider, då man knappt kan säga ”negerboll” utan att bli kallad nazist.

En annan på sin tid populär komiker – Ekborg var i grund och botten en seriös skådespelare – var Roffe Bengtsson (1931-76), kanske mest känd som den svenska rösten bakom björnen Baloo i den tecknade versionen av Kiplings Djungelboken. Följande monolog kallas ”Ytlänningen”:

http://www.youtube.com/watch?v=8DNUw6IetWI

Liksom i fallet med de grupperingar – stockholmare, zigenare, finnar, lappar, kvinnor över fyrtio med flera – Ekborg ville ”bunta ihop och slå ihjäl” är det inte ”ytlänningarna” Roffe Bengtsson vill åt. Medan Ekborg drev med den norrländska macho-mentaliteten, driver Bengtsson med den något grötmyndige och inte alltför smarte svenske mannen.

untitled Roffe Bengtsson (till vänster) och Sten Ardenstan under ”Ormet kruper”.

Här ett annat nummer involverande Roffe Bengtsson och Sten Ardenstam (1921-93): ”Ormet kruper”, som man nog får tolka hur man vill – roligt är det i alla fall!

http://www.youtube.com/watch?v=-uZ4_OdD55o

En uppskattad kvinnlig komiker/artist var Birgitta Andersson (född 1933), som i något sammanhang ansågs ha ”Sveriges vackraste röst”. Hon blev känd som Teskedsgumman i en av TVs tidiga julkalendrar och gjorde stor lycka med sången ”Fötter”. Mest känd för svenska folket är hon nog som ”Doris” i filmerna om Jönssonligan.

http://www.youtube.com/watch?v=K1HX2_uYZxg

untitled Birgitta Andersson.

Mitt sista exempel på obetalbara svenska komiker rör Carl-Gustaf  Lindstedt (1921-92), som ofta uppträdde med mångårige kumpanen Arne Källerud. Han fick mycket beröm då han spelade kommissarie Beck i filmen Mannen på taket i regi av Bo Widerberg 1976. Carl-Gustaf – med betoningen på första delen av namnet – har fått en gata uppkallad efter sig på Kungsholmen i Stockholm.

När jag var pojke hände det att jag skrattade så jag grät och/eller kiknade åt Carl-Gustaf när denne framträdde i TV. Följande monolog – ”Bilskolläraren” – sändes ofta i radion. Den är troligen varit otänkbar i det politiskt korrekta Sverige av i dag på grund av sin drift med kvinnliga bilförare.

http://www.youtube.com/watch?v=-uZ4_OdD55o

Dagens ”ståuppare” kommer enligt min ringa mening knappast i närheten av dessa exempel på klassisk humor. 1960-talets rolighetsmakare kunde säkert ha sina sidor och de spottade inte i glaset, men roliga var de. Inte heller behövde de ta till groteska grimaser och andra pajaserier för att bli skrattade åt.

imagesSUZ5WZRV Carl-Gustaf Lindstedt.

Till skillnad från Gardell, Özz Nujjen, Magnus Betnér med flera hade de heller  inga  Messias-ambitioner som gjorde att de blev djupt kränkta då någon ifrågasatte dem eller drog ett skämt på deras bekostnad, ej heller förföll de till politisk agitation eller tog till knepet att svära och säga ”knulla” maximalt antal gånger per nummer.

Lättkränkt riksbög ojar sig

24 januari, 2014

http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/framlingarna/

Vissa blir aldrig nöjda.

Här har Jonas Gardell, 50, arbetat i flera årtionden på att bli Sveriges riksbög. När han så uppmärksammas precis som sådan duger det inte. Då blir Gardell upprörd. På Expressens kultursidor i dag den 24 januari – länk överst – ojar han sig över att konferencieren Sissela Kyle skojar till det litet på Guldbaggegalan:

”Ursäkta, kan en gammal människa få unna sig en sprallig homofil på måndagkvällen!”

I den gardellska litanian är det ingen hejd på hur synd det är om honom och andra så kallade komiker, av vilka några tvingas utstå skämt och annat ofattbart lidande på grund av sin mörka hudfärg som Gardell fattat saken. ”Samhället har fortfarande inte vant sig”, klagar den stackars stenrike 50-åringen.

04s05-markjonas-20__mngl_20110604ab5x036,nje_1_indd_2885 Riksfjollorna Mark och Jonas.

Gardells tårdrypande tyck-synd-om-mig-nu-drapa är i mitt tycke bara löjlig. Under decennier har karln alltså på ett aggressivt utåtagerande sätt byggt upp sin image som extremt fjollig riksbög samt på ett hänsynslöst intolerant sätt gisslat alla som inte varit med på noterna som homofober, rasister, fascister etcetera. Dagligdags skämtar därtill Jonas och livskamraten Mark om sin sexuella läggning på Twitter.

Att herr riksbögen och hedersdoktorn nu går i taket när han utsätts för ett kanske inte särskilt begåvat men dock tämligen harmlöst skämt av en kvinnlig komiker på grund av den image han själv tålmodigt byggt upp, bekräftar endast vad jag redan visste: Gardell är pinsamt lättkränkt och egotrippat hyperkänslig. Att han inte är särskilt förtjust i kvinnor visste vi redan.

Det verkar inte räcka för Jonas Gardell att kunna linda stora delar av samhällslivet runt sitt lillfinger: tilldelas hedersdoktorat för pekoralskriverier om Jesus, bli erkänd som genial komiker och som kronan på verket hyllad som Seriös Författare. Minsta dissonans i hyllningskören räcker för att Gardell skall börja ondgöra sig över hur förföljd och hånad han är.

Tro honom inte. Trots sin grimaserande flåshumor saknar Jonas Gardell uppenbart humor, det är hela saken. I alla fall när den går ut över honom själv.

Gardell i Expresen-intervju: islam är inte homofobisk

21 november, 2013

untitled

http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/jimmie-akessons-angrepp-pa-gardell/

Dagen innan Sverigedemokraternas landsdagar sparkar igång i Västerås väljer Expressen att attackera Jimmie Åkesson för något som inte kom med i hans senaste bok Satis polito. Det gäller några meningar om HBTQ-frågor som av olika anledningar inte trycktes i boken.

Expressen gör det till ett stort nummer att SD-ledaren uttalar sig mindre fördelaktigt om bögikonen Jonas Gardell. Den senare får också tillfälle att framträda i Expressen-TV med ironisk högläsning ur de censurerade anteckningarna. Det lyser igenom i tidningens underdåniga behandling av Gardell, att det är en svår försyndelse och närmast blasfemiskt att kritisera denne, som i vissas ögon väl närmast är ett nationalhelgon.

Vad har då Åkesson att säga om Gardell?

SD-ledaren talar bland annat om Gardells ”billiga böghumor”, ett omdöme jag personligen finner taget på kornet. Vidare i anteckningarna:

Tvärtom, hade jag varit homosexuell hade jag förmodligen aldrig tillåtit en sådan typ agera självutnämnd representant för mig.

Jag hade inte kunnat uttrycka det mycket bättre själv. Gardell är med sitt tjoande och tvångsmässiga pajaseri ett hån mot alla homosexuella som inte önskar göra någon stor sak av sin sexuella läggning. Det är en skam för Sverige att en vulgär besserwisser, ehuru förvisso bra på det han gör, som Jonas Gardell blir föremål för en kvalmig personkult och vilken man helst bör kräla i stoftet inför.

Gardell är en av grundpelarna i den HBTQ-lobby som snedvridit debattklimat och opinionsbildning så att det i dag är nästan omöjligt att, med hedern i behåll, kritisera något som har att göra med homosexualitet och närslutande frågor över huvud taget.

images1MBA4CRXNågra Pride-deltagare visar upp sin smak…

Jimmie talar i de strukna anteckningarna vidare om ”de smaklösa figurerna i Pride-paraden”. Och visst brukar det finnas gott om smaklösa figurer i denna parad, sådana som brukar vifta med löspenisar, ta på sig lösbröst och vicka på rumporna i åtsmitande läderutstyrsel. Anser man inte slikt vara smaklöst är man i mitt tycke kemiskt befriad från varje tillstymmelse till något som ens avlägset kan kallas acceptabel smak.

Därmed inte sagt att alla dem som brukar gå i Prideparaden, som avslutar den så kallade Pridefestivalen, svarar mot denna beskrivning.

Toleransens stora galjonsfigur Jonas Gardell menar i TV-intervjun med Expressen att hans jobb är att ”sätta dit såna som Åkesson” och att SD är ett ”fascistparti”. Han anser yttermera, kanske efter att ha rådgjort med sin äldre bror, religionsvetaren och antisemiten Mattias Gardell, att islam ”egentligen inte” är en homofobisk religion. Säg det till de efterlevande till de homosexuella som avrättats genom hängning i det strikt islamska Iran, Jonas Gardell!

Det är svårt att tro att Gardell, som är legendarisk för att inte tåla minsta form av kritik, faktiskt är hedersdoktor i teologi.

untitledTvångsmässige pajasen och teologie hedersdoktorn Jonas Gardell.

Man undrar naturligtvis hur Expressen fått tillgång till de anteckningar som Åkesson och förlaget Asp Lycke ratade. Däremot behöver man inte lägga pannan i alltför djupa veck för att få klart för sig varför tidningen kommer med denna bredsida nu: det sker alltså dagen innan Landsdagarna i Västerås inleds.

Har man inget annat att komma med kan man alltid hosta upp material som inte kom med i Jimmie Åkessons bok.

Barillas olämpliga familjevärderingar

27 september, 2013

guido-barillaGuido Barilla vill slå ett slags för den traditionella familjen, vilket inte vinner allas gillande.

En praktfull pseudohändelse involverande den italienska pastatillverkaren Barilla har i dagarna vecklat ut sig. Den visar, precis som jag skrev på min blogg för några dagar sedan, att vissa saker får man inte säga utan att bli anklagad från PK-lobbyn för en massa saker, utsatt för hot om bojkotter etcetera.

Det började med att Guido Barilla, styrelseordförande och delägare i det anrika familjeföretaget Barilla, i en intervju  med italienska Radio 24 fick frågan om han kunde tänka sig att en familj med två homosexuella ”makar” gjorde reklam för Barillas produkter. En del av svaret löd:

För oss kvarstår konceptet om den heliga familjen som en av grundvärderingarna för företaget.

Orsaken till att Guido Barilla, som uppges vara fjärde generationens företagsledare i Barilla, inte vill anlita homosexuella i företagsreklamen var ”…inte på grund av avsaknad av respekt för homosexuella, som har rätt att göra vad de vill utan att störa andra. Men jag har inte samma synsätt som de har och jag tror att familjen vi vänder oss till är en klassisk familj.”

Guido Barilla har, sedan kritik riktats mot företaget från HBTQ-kommuniteten i Italien, i efterhand bett om ursäkt för det fall hans ord givit upphov till ”missförstånd eller gräl”. Enligt honom är det företagets önskan att dra uppmärksamheten till kvinnans roll i familjen. Han har också uppmanat homosexuella att köpa pasta av annat fabrikat om inte galoscherna passar.

Barilla_pasta

Sådant får man ju inte säga ostraffat i dagens politiskt korrekta klimat. Följaktligen uppmanas det nu litet varstans till bojkotter av Barillas pastaprodukter av Jonas Gardell och andra homosexuella twittrare, vilka inte vet inte till sig av affekterad upprördhet över att Barilla förespråkar traditionella familjevärderingar.

Hu och ve, homofobi och diskriminering!

Personligen kan jag inte se en enda giltig anledning till att ett privat företag inte skall få göra reklam på det sätt man själv finner bäst. Man undrar var den i andra sammanhang för HBTQ-kommuniteten och dess påhejare så viktiga toleransen finns i det här fallet.

Barilla lär numera äga svenska Wasabröd.

Visst finns det saker man inte ”får” säga

20 september, 2013

sdgsdgsdgsd

Åsiktspolissajten Inte rasist men gör ett stort nummer av att SD Sigtuna publicerat en satirteckning som man uppges ha ”missförstått”. Teckningen har utförts av Max Gustafson, som själv säger att han svarar för ”kulturmarxistiska alster”.

Satiren är uppenbarligen avsedd att gissla personer vilka hävdar att ”det finns saker man inte får säga”. Slutklämmen på det åsiktsutbyte som återges ovan är att syndaren – alltså mannen som hävdar att det finns saker man inte får säga – yttrar:

Jag vill säga att man inte får säga en del saker men det får man ju inte säga.

Jag har läst denna mening några gånger och kommit fram till att det faktiskt är så. Enligt Inte rasist men och andra självutnämnda åsiktspoliser ”får” man faktiskt inte säga att det finns en del saker man inte får säga. I alla fall om man inte vill bli uthängd som en komplett idiot av kliniskt politiskt korrekta sajter såsom Inte rasist men och Expo och/eller på Twitter.

Så min slutsats är att kulturmarxisten Gustafson tycks ha missuppfattat sin egen så kallade satir. Så kan det gå om inte haspen är på…

Man behöver vidare knappast vara nobelprisprisvinnare för att inse att det finns en uppsättning åsikter som de politiskt korrekta åsiktspoliserna i allra högsta grad förfasar sig över och allra helst sannolikt vill förbjuda. Ett axplock:

Att det är för mycket invandring. Att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Att det pågår en islamisering i samhället. Att den kristna religionen är bra. Att äktenskapet är till för man och kvinna. Att HBTQ-lobbyn har för stor makt. Att muslimer i Malmö är antisemitiska. Att Malmö är en skam för Sverige. Att burqa och hijab är kvinnoförtryckande. Att Israel kämpar för våra demokratiska värden. Att abort kan vara mord. Att kalla afrikaner för ”negrer” och inuiter för ”eskimåer”. Att hävda att vissa etniska grupper har lägre IQ än andra. Att Jonas Gardell är en överreklamerad heterofobisk pajas.

globalpotsm2

Detta är som sagt endast ett axplock av åsikter man enligt åsiktspolisen inte ”får” uttrycka. Läsarna känner säkert till fler exempel. Jag uttrycker dem naturligtvis ändå och räknar väl inte med att polisen skall komma och släpa iväg mig på stört, direkt. Däremot kan jag räkna med att få ordentligt på skallen av den åsiktsmaffia som uppmuntrar till självcensur och åsiktsförtryck och helst ser att alla rättar in sig i enlighet med de snäva åsikts- och yttranderamar man själva anbefaller.

Men det gör mig inte ett dugg, snarare välkomnar jag det. Icke minst bidrar det till att bättra på besöksfrekvensen till min blogg.

Religionspanik efter Svantessons utnämning

18 september, 2013

cropped-img_2196Elisabeth Svantesson (M). Ny arbetsmarknadsminister.

Full panik utbröt på Twitter och i andra sammanhang sedan statsminister Fredrik Reinfeldt (M) utnämnt 45-åriga partikamraten Elisabeth Svantesson till ny arbetsmarknadsminister i den senaste regeringsombildningen.

Svantesson efterträder därmed Hillevi Engström, som blir biståndsminister efter Gunilla Carlsson, sedan Engström klantat till det i samband med avpolletteringen av Arbetsförmedlingens  något märkliga generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist. Reinfeldt hoppas uppenbarligen på att hon skall klanta sig mindre som biståndsminister.

Orsaken till paniken var det faktum att Elisabeth Svantesson varit engagerad i den kontroversiella kristna församlingen Livets Ord samt även i den abortnegativa föreningen Ja till livet.

m08nr3s54bSvantesson talar på ett möte hos Samfundet Sverige-Israel.

Det kan tilläggas att Svantesson även varit riksordförande i Samfundet Sverige-Israel efter att ha efterträtt moderatveteranen Gunnar Hökmark på den posten. Svantesson efterträddes som ordförande i Samfundet i år av kristdemokratiska riksdagskvinnan Annelie Enochson. Regeringenskabinettet hyser därmed åtminstone tre uttalade Israel-vänner; förutom Elisabeth Svantesson även EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) och handelsminister Ewa Björling (M). Vilket nog kan behövas som motvikt till Israel-skeptiske utrikesministern Carl Bildt (M).

Jag tycker det hedrar ateisten Reinfeldt att han hade kuraget att utse en frireligiös abortmotståndare och Israel-vän till statsråd. Religion är ju något som många svenskar, kanske särskilt politiskt verksamma sådana inklusive Reinfeldt, inte riktigt begriper sig på. De har för sig att alla religiösa personer är onormala typer och per automatik hallelujaropande bibelviftare som lever kvar på 1800-talet. I USA är det snarare tvärtom – här anses det vara udda att inte vara troende. icke minst inom politiken.

birgitta-ohlssonEU-minister Birgitta Ohlsson: Israel-vän i regeringen.

Om man förstås inte är en namnkristen heterofob pajas som skriver blasfemiska böcker om Jesus och heter Jonas Gardell. Eller om man är islamistisk riksdagsman för M som är för månggifte och tycker att kvinnan skall hållas kort och heter Abdirizak Waberi. Eller är socialdemokratisk islamist/antisemit och heter Omar Mustafa. Då kan den religiösa övertygelsen möjligen överses med till nöds. Förklara logiken i detta, den som kan – jag kan det inte.

Abortkritik är sannolikt ännu fulare än att vara kristet troende, även om de flesta abortkritiker är kristna. Den som hävdar att det lilla oskyddade mänskliga livet i moderskötet är värt att bevaras och skyddas betraktas av den politiska klokskapen som svårartade kvinnomotståndare. Observera om man inte kommer från Mellanöstern och därmed är kulturellt oantastbar. Då är det obegränsad tolerans som anbefalles.

De som nu hoppar på Elisabeth Svatesson borde besinna att religionsfriheten är inskriven i grundlagen och gäller, överraskande nog, även för regeringsmedlemmar. Dessutom torde Svantessons möjligheter att sprida Jesu evangelium i arbetsmarknadsdepartementet vara skäligen begränsade.

Annelie-Enochsson720Annelie Enochsson: Israel-vän utanför regeringen.

Om den irrationella rädslan för religion har jag tidigare skrivit följande:

https://tommyhansson.wordpress.com/2013/05/08/den-irrationella-radslan-for-religion/