Irländska studenter demonstrerar till förmån för det så kallade Palestina.
Det är ingen hemlighet att Irland är ett av mina favoritländer. Det innebär inte att jag är helt okritisk gentemot alla irländska företeelser. Inget land är perfekt. Till de tristaste av dessa företeelser hör onekligen den till synes ingrodda antisemitismen.
Den undersökande journalisten David Collier har i en 200-sidig rapport analyserat hundratals inlägg på sociala medier från mer eller mindre bemärkta anti-israeliska aktivister på Irland: det är ett uppseendeväckande judehat som ådagalägges. Collier noterar att det finns en skillnad mellan antisemitismen på Irland och den som finns i USA och Storbritannien. Den består i att den irländska varianten styrs uppifrån och går neråt medan det är tvärtom i de båda andra länderna. https://www.jpost.com/diaspora/antisemitism/comprehensive-report-exposes-antisemitism-in-ireland-681431
Ett inlägg lyder: ”Stop calling yourself /Irish/ you subversive piece of ****. You´re a jew and everyone sees what you´re doing.” I ett annat exempel tas det antisemitiska falsifikatet Sions vises protokoll i försvar och påstås vara sant: ”No way is the protocols a hoax, sure all ya have to do is look at who supposedly ´debunked´ them…The Jewish-owned London Times…”
Bland inläggen märks också exempel på det ursprungligen kristna påståendet att judarna mördade Jesus. Det refereras så till att judarna friade rövaren Barabbas men lät Jesus Kristus korsfästas.
Ännu mer oroande än hatiska budskap på sociala medier är måhända att den jude- och Israel-fientliga inställningen återfinns i landets regering och parlament. Elva medlemmar från fyra partier krävde i en motion i maj i år att Israels ambassadör Ophir Kariv skulle kastas ut ur landet. Motivet för motionen var Israels påstådda terror mot Gaza.
Irländska politiker har motionerat om att utvisa Israels ambassadör Ophir Kariv.
”The Israeli ambassador´s presence in Ireland is untenable in these circumstances”, vidhöll motionärerna. Motionen fick stöd av bland annat det vänsterradikala partiet Sinn Féin. Den avvisades dock av det irländska parlamentet Dáil Éireann och medlemmar av den irländska regeringen, vilka bland annat påpekade att inte ett enda barn i Gaza skulle räddas genom att ambassadören på Irland utvisades.
Antisemitismen på Irland har en lång tradition som begynte långt innan staten Israel grundades. En av de mer namnkunniga exponenterna för detta synsätt var den framstående politikern Arthur Griffith (1871-1922), som bland annat gav sitt stöd till en bojkott av judiska företag i Limerick 1904.
Griffith grundade Sinn Féin och var medlem i den irländska delegation som i London den 6 december 1921 med Storbritanniens regering förhandlade fram det avtal som ledde till bildandet av Irländska fristaten. Avtalet kritiserades hårt av mer radikala krafter; följden blev ett inbördeskrig som startade 1922. https://sv.wikipedia.org/wiki/Arthur_Griffith
Efter Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933 flydde många framsynta judar landet och fann en tillflykt på olika håll i världen. Till Irland var de emellertid inte välkomna. Judarna utsattes för en rad absurda anklagelser, som att de var ute efter att stjäla land från irländska jordägare.
I april 1933 skrev Leo McCauley, chef för den irländska legationen i Berlin, ett brev till utrikesdepartementet i Dublin där han noterade förekomsten av judiska och polska flyktingar. ”As far as possible the legation has discouraged such persons from going to Ireland”, påpekade McCauley, ”as they are really only refugees, and it assumes that this line of action would be in accordance with the Department´s policy.”
Arthur Griffith grundade det irländska socialistpartiet Sinn Féin.
Den irländske legationschefen hade alldeles rätt i sin förmodan: judar var inte välkomna att ta sin tillflykt undan förföljelserna till den gröna ön. McCauley tillfogade att de judiska flyktingarna ”to some extent…brought the trouble /on/ themselves.” McCauley ekar därmed ett standardargument i den antisemitiska lögnpropagandan: att det är judarnas eget fel att de blir förföljda. Många år senare skulle denna typ av argument upprepas av kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) i Malmö, som menade att Malmös judar fick skylla sig själva att de angreps av araber eftersom de stödde Israel. https://www.irishtimes.com/culture/heritage/how-ireland-failed-refugees-from-nazi-germany-1.2961062
Den romersk-katolska kyrkan var en annan härd för judehat på Irland, och den katolska tidskriften The Irish Catholic framhöll bland annat: ”Hitler has many admirers among Irish Catholics.”
Man kan med all rätt fråga sig varför den funnits och fortfarande finns så mycket judehat på Irland. Jag misstänker att det kan ha att göra med att många irländare, vars land under långliga tider varit ockuperat och förtryckt av Storbritannien, identifierar sig med palestinaaraberna vilka de (ehuru felaktigt) upplever är utsatta för en liknande ockupation av Israel.
Republiken Irland är inte unikt på något sätt. I dessa yttersta av tider kan vi notera att antisemitismen tycks sprida sig med förfärande hastighet i demokratier som USA, Storbritannien, Australien, Tyskland, Frankrike, Norge och icke minst Sverige. I ett avseende har Sverige gått ett steg längre än Irland, då den nytillträdda rödgröna regeringen 2014 som 135e land erkände ”Palestina”, ett land utan säkra gränser som aldrig någonsin varit en självständig statsbildning. https://www.dagensarena.se/innehall/har-ar-landerna-som-erkant-palestina/
Korsfästelsescen i filmen Risen i regi av Kevin Reynolds.
Julen är som bekant en kristen högtid som firas till åminnelse av Jesu födelse. Det innebär bland annat att kring jul visas i skilda TV-kanaler filmer och program med den kristna centralgestalten som tema. TV3 visade således i går den 27 december det amerikanska dramat Risen i regi av Kevin Reynolds, som tidigare regisserat exempelvis Robin Hood – Prince of Thieves. https://en.wikipedia.org/wiki/Risen_(2016_film)
Risen betyder ”uppstånden”, och filmens handling kretsar kring Jesu uppståndelse vilken tvivelsutan är det viktigaste elementet i den kristna tron. Handlingen går ut på att den romerske krigsmannen Clavius Aquila Valerius Niger, spelad av Joseph Fiennes, av prefekten Pontius Pilatus tilldelas uppdraget att hitta Jesu kropp.
Pilatus är övertygad om att kroppen bortstulits av Jesu anhängare för att dessa skall kunna hävda att Jesus återuppstått från de döda efter korsfästelsen i Jerusalem. Så tror även Clavius, men vi får i filmen följa hans gradvisa omvändelse: efter att ha varit närvarande vid en sammankomst med lärjungarna, där Jesus (i form av Cliff Curtis) uppenbarar sig, blir han övertygad om att uppståndelsen är genuin.
Jag tycker i korthet att Risen i det stora hela är en klart sevärd film som jag gärna rekommenderar. Eftersom jag tillhör de där trista typerna som med ljus och lykta letar efter felaktigheter i historiska framställningar gläder jag mig åt att felen, såvitt jag kan bedöma, i Risen är förhållandevis få. De som jag hittat är följande:
-Clavius uppmanar i filmen någon att sluta upp med ”korstågen” (crusades). Ordet korståg skulle emellertid se dagens ljus först omkring 1000 år senare, sedan påven Urban II år 1095 i franska Clermont proklamerat det första korståget mot det Heliga landet med syftet att rädda detta undan saracenernas (muslimernas) våld.
-Jesu lärjunge Maria från Magdala, även kallad Maria Magdalena, påstås i filmen vara en ”kvinna från gatan”, alltså prostituerad. Denna uppfattning bygger på missförstånd och felaktiga tolkningar – det finns inget reellt stöd i Bibeln för att Maria Magdalena skulle ha varit en prostituerad. https://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_fr%C3%A5n_Magdala
Maria från Magdala som ikon.
Att hon faktiskt var en av Jesu mest centrala lärjungar framgår av att hon dels var närvarande vid korsfästelsen på Golgata, dels att hon meddelade de övriga lärjungarna att Jesu kropp inte längre fanns i graven och att hon dessutom mött den uppståndne mästaren utanför densamma. Hon spelas i filmen av Maria Botto.
-I en filmsekvens ber lärjungarna under ledning av Simon Petrus Herrens bön (”Fader vår”), vilken Jesus lärt dem. I filmen inleds dock bönen med ordet ”Jahve”, Guds namn, vilket var absolut förbjudet för någon jude att uttala muntligt. Vi kan därför känna oss säkra på att lärjungarna istället vände sig till sin ”Abba”, det vill säga den himmelske fadern.
-Det framgår i filmen att Jesus blivit korsfäst genom att kraftiga spikar slogs in i handlovarna. En vanlig missuppfattning är ju att spikarna slogs in mitt i händerna, något som inte skulle ha fungerat eftersom händerna inte skulle ha klarat påfrestningen av att kroppen hängde på korset under flera timmar eller i värsta fall dagar.
-Filmens Pontius Pilatus är en trovärdig karaktär som, till skillnad från de bibliska framställningarna, inte hade mycket till övers för vare sig Jesus eller hans efterföljare. Evangelieförfattarna var intresserade av att vältra över hela ansvaret för Jesu död på ”judarna”, varför romarna med Pilatus i spetsen framställdes som mindre skurkaktiga. Det finns till och med ett gnostiskt Pilatus-evangelium med oklart ursprung.
Pilatus och Yeshua i skulptural form: Ecce Homo.
I själva verket var Pilatus en brutal romersk folkmördare som med all sannolikhet var mycket långt från den ”förnuftige tvivlare” som den bibliska traditionen erbjuder. Pontius Pilatus kreeras i Risen av den förstklassige aktören Peter Firth, mest känd som underrättelsechef i den brittiska spionserien Spooks.
Trots ovannämnda reservationer bedömer jag Risen vara en av de mer sevärda och trovärdiga Jesus-framställningar jag tagit del av. Inte lika spektakulär som Mel Gibsons The Passion of the Christ (2004) men i mitt tycke mer övertygande genom sin relativa lågmäldhet.
KD-ledaren Ebba Busch Thor har gått i systemmedias fälla.
Det mest uppseendeväckande med SKOPs senaste väljarbarometer är att det tidigare så framgångsrika Kristdemokraterna tappar hela 3,6 procentenheter och landar på 9,2 procent. Anmärkningsvärt är också att Liberalerna noteras för en ökning på 1,7 procentenheter sedan Nyamko Sabuni tog över styret och nu får 5,7 procent jämfört med majmätningen. https://www.nsd.se/nyheter/kristdemokraterna-rasar-i-opinionsmatning-nm5171343.aspx
Sverigedemokraterna ligger numera stabilt på runt 17-20 procent i de flesta opinionsmätningar och får i SKOP juli 18,0 procent, en uppgång om 1,1 procentenhet jämfört med föregående mätning. Det ger det Sverige-vänliga partiet ställningen som landets näst största parti närmast före Moderaterna, som ökar med 0,6 procentenheter upp till 17,0 procent.
Största partibildning är alltfort Socialdemokraterna som ökar marginellt till 25,6 procent, vilket historiskt dock är ett uselt resultat och föga mer än S-partiet hade under Håkan Juholts problematiska tid som partiledare. Mätningens fjärde största parti, Centern, minskar med diminutiva 0,1 procentenhet. För SKOP-mätningens näst största tillbakagång svarar Vänsterpartiet – minus 1,6 procentenheter ner till 8,9 procent.
Minsta partiet är crackpot-partiet Miljöpartiet, som nu antecknas för 4,7 procent, en ökning med jämnt 1 procentenhet.
Jimmie Åkessons Sverigedemokraterna ökar med 1,1 procentenhet och blir landets näst största parti.
SKOPs analytiker Örjan Hultåker citeras på följande sätt om KDs negativa utveckling i opinionen: ”Därmed bryts Kristdemokraternas närmast unika framgång under det senaste året då partiet mer än tredubblade opinionsstödet. Kristdemokraternas tillbakagång sedan maj är statistiskt säkerställd.”
Fortfarande tillskrivs KDs Lars Adaktussons röstningshistoria i Europaparlamentet avseende abortfågan största ansvaret för partiets debacle; man tappar nu var fjärde väljare. Det passar inte riktigt systemmedias och mainstreampolitikers agenda att huvudorsaken i själva verket är KDs stöd för en mer generös anhöriginvandring, vilken för övrigt träder i kraft samma dag som detta skrivs. https://tommyhansson.wordpress.com/2019/06/27/hogerlajvande-kd-rasar-i-ny-matning/
Katerina Janouch konstaterar på sin blogg Katerina Magasin att KDs partiledare Ebba Busch Thor gått i mainstreammedias fälla. Detta skedde enligt Janouch när Ebba blev tillfrågad om hur hon skullle ställa sig om en judisk familj inte ville fira julafton.
Nyamko Sabunis L avancerar upp till 5,7 procent.
I stället för att påpeka att den väl integrerade judiska befolkningsgruppen, som funnits i Sverige i cirka 250 år och aldrig ställt till några problem, är helt oproblematisk och givetvis får fira eller inte fira julafton bäst den vill, gav Busch Thor ett skakigt svar i stil med att skapas en bättre samhällsgemenskap om man visar intresse att ta till sig det ”nya” landets seder och bruk (Sverige är inget nytt land för judarna). http://katerinamagasin.se/sa-gick-ebba-busch-thor-mainstreammediernas-falla/
Jag kan inte se annat än att det har brustit en hel del i Ebba Busch Thors medieträning. Hon måste för partiets skull lära sig hur man handskas med systemmedias manipulativt illvilliga reportrar och deras fräcka insinuationer.
SKOPs mätning juli 2019 (inom parentes siffrorna för maj):
Stefan Löfven kräver förbud mot nazismen – blundar för det egna partiets bruna historia.
Stefan Löfven skämmer ut sig. Det menade Moderaternas ledare Ulf Kristersson sedan statsministern i sitt 1 maj-tal i Umeå kallat Kristdemokraterna och Moderaterna för ”högerextrema” partier. Det är inte svårt att hålla med Kristersson. Bara några minuter innan Löfven äntrade talarstolen hade Lina Farhat från S-Kvinnor varnat för en ny judeförintelse i anledning av ”högerns” tillväxt i Europa och frammanat det beryktade Hitler-spöket.
Det är alldeles tydligt att socialdemokratin börjar bli desperat inför utsikterna till ett fiasko i det förestående valet till Europaparlamentet. Det är ett faktum att valresultaten för det S-märkta partiet minskat för varje EP-val sedan premiäråret 1995, då det blev 28,06 procent. Därför har det blivit 26,00 (1999), 24,56 (2004), 24,41 (2009) och 24,19 procent 2014. I SIFOs aprilmätning inför EP-valet var S nere på 21,0 procent.
Som att Rasbiologiska institutet i Uppsala tillkom efter en socialdemokratisk motion inlämnad av riksdagsman Alfred Petrén (S). Som att det under socialdemokratiska regeringar utfördes omkring 63 000 tvångssteriliseringar ända fram till 1976. Som att en socialdemokratisk regering 1938 krävde, att Nazityskland skulle stämpla judiska pass med ett stort ”J”. Som att S-dominerade svenska regeringar bedrev en eftergiftspolitik så länge kriget gick bra för Tredje riket.
Två såta politiska vänner: Stefan Löfven och Mahmout Abbas.
Det stannar inte där. Från och med Olof Palmes tid som statsminister och S-ledare har socialdemokratiska regeringar bedrivit en konsekvent antiisraelisk politik samtidigt som man i ord såväl som handling hållit notoriska palestinska rörelser som PLO och al-Fatah under armarna vilket utmynnade i erkännandet av ”Palestina” som stat 2014.
Det går en röd tråd från den palestinska rörelsens skapare, Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini, till dagens Fatah-ledare Mahmout Abbas, som inget hellre vill än att utplåna den judiska staten Israel. Al-Husseini utmärkte sig tidigt som fanatisk judehatare och anstiftare av blodiga pogromer. Han blev en av Hitlers allra ivrigaste anhängare och tog 1941 sin tillflykt till Berlin, där han uppmanade Adolf Hitler att utplåna alla judar och därtill blev officer i SS. Han efteräddes som palestinsk ledare av Yassir Arafat en av Olof Palmes närmaste utländska allierade. https://sv.wikipedia.org/wiki/Haj_Amin_al-Husseini
På den vägen är det. Dagens socialdemokrati har sett till att al-Fatah varje år kommer i åtnjutande av svenskt miljardbistånd, pengar som bland annat möjliggör för Abbas att kanalisera livstidspensioner till fängslade palestinaarabiska terrorister och deras familjer. Sveriges enögda Mellanöstern-politik har resulterat i att Margot Wallström är den enda av EUs 28 utrikesministrar som inte är välkommen att besöka Israel som officiell representant för sitt land. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen
Samtidigt som Stefan Löfven och Lina Farhat i Umeå sluggade vilt mot vad som kallades nazism, högerextremism och antisemitism höll det ökända SSU i Malmö en 1 maj-demonstration där det sjöngs ”Leve Palestina, krossa sionismen”. I täten för tåget gick förra kommunalrådet Ilmar Reepalu (S), den stackars fege antisemit som på sin tid skyllde den utbredda antisemitismen i Malmö på ”Israel-lobbyn”. ”Antisionismen” är i sammanhanget bara en omskrivning för antisemtism.
Stefan Löfven krävde i Umeå ett förbud mot nationalsocialistiska organisationer, ett förslag som tidigare framförts av bland andra SD-ledaren Jimmie Åkesson. Jag skulle emellertid vilja uppmana statsministern att först läsa på om sitt parties föga ärorika historia och nutid avseende kollaboration med nazistiska krafter och samtidigt inse, att den absolut mest utbredda och våldsamma antisemitismen i dag kommer från anhängare till islam i Malmö och på andra platser.
Antisemiten Ilmar Reepalu (S) trivdes med sällskapet i Malmö.
Problemet ur Löfvens perspektiv är givetvis att just muslimer är en av Socialdemokraternas viktigaste väljargrupper – man biter inte den hand som föder en.
Hamas-delegationen, som leddes av Mahmoud al-Zahar, bestod av medlemmar i det Hamas-stödda blocket i ”Palestinas” så kallade parlament. På programmet stod bland annat ett besök på den forna fängelseön Robben Island, där den tidigare sydafrikanske presidenten Nelson Mandela tillbringade 18 av sina 27 fängelseår som dömd terrorist i egenskap av ledare för den väpnade ANC-delen Umkhonto we Sizwe (Nationens spjut).
Hamas-representanterna jämförde Mandelas fängelsevistelse med de palestinaarabiska terrorister och mördare som sitter fängslade i Israel. Nelson Mandela är känd för sina sympatier för ”palestinierna” men förespråkade också, till skillnad från Hamas som vill utplåna Israel, en tvåstatslösning i vad som förr i tiden kallades Det heliga landet.
Sydafrikas president Jacob Zuma undertecknar ett dokument tillsammans med Hamas-ledaren Khaled Mashaal under dennes besök 2015.
En representant för sydafrikanska judenheten har uttryckt sin avsky mot Hamas-besöket i en intervju i den israeliska tidningen The Algemeiner enligt följande: ”Nelson Mandela´s vision of a free society was diametrically opposed to the theocratic, genocidal regime of Hamas.” Under Hamas-besöket undertecknades ett Israel-fientligt dokument – Memorandum of understanding – mellan Sydafrika och Hamas.
Förutom Sydafrika har Hamas-delegationen även besökt parlamenten i Turkiet, Iran, Libanon, Algeriet, Tunisien och Marocko vad som ser ut som en charmoffensiv i det troliga syftet att uppbåda stöd inför ett kommande krig med Israel.
Det var inte första gången högt rankade Hamas-företrädare besökte Sydafrika. 2015 hälsade dåvarande sydafrikanske presidenten Jacob Zuma Hamas-ledaren Khaled Mashaal och dennes delegation varmt välkomna. Israels utrikesministerium uttryckte den gången ”shock and outrage” över besöket. https://www.timesofisrael.com/jerusalem-fumes-as-south-africa-hosts-hamas-chiefs/
De israeliska politikerna premiärminister Yitzhak Rabin (till höger), Menachem Begin och Moshe Dayan med Sydafrikas premiärminister John Vorster under dennes besök i Knesset i Jerusalem 1976.
Den vänsterextrema ANC-regimens Israel-fientlighet står i bjärt kontrast till den tidigare vita minoritetsregeringens pro-israeliska inställning. Boerna betraktade sig som ett av Gud ”utvalt folk” och jämförde gärna sig själva med judarna under gammaltestamentlig tid. Relationen mellan Sydafrika under apartheid-tiden och Israel var dessutom av stor strategisk betydelse under det Kalla krigets dagar, då båda länderna stod i harnesk mot Sovjetunionen och den övriga kommunistiska världen.
När Löfven besökte Södertälje i samband med 1 maj-firandet fick han frågan om det som av många betraktades som ett vallöfte inför riksdagsvalet 2014: om S-partiet skulle erkänna SEFO som folkmord. Tidigare hade såväl den socialdemokratiska partikongressen 2009 som en riksdagsmajoritet 2010 röstat för att massmordet skulle kallas just folkmord.
Det visade sig dock att statsministern fått kalla fötter: det skulle inte bli något folkmordserkännande. Löfven motiverade detta beslut på följande sätt: ”Regeringen måste bereda ärenden, vi kan inte bara fatta beslut. Så står det i vår grundlag. Nu har vi utrett detta, fått en rapport och så har vi dragit slutsatser av detta.”
Det var de så kallade ungturkarna, som var den drivande kraften inom det Ottomanska riket, som mitt under Första världskriget gav sig på kristna grupper i området. Omkring en miljon armenier samt hundratusentals människor ur flera andra kristna grupperingar mördades. Inom ramen för SEYFO skedde massavrättningar, tvångsdeportationer, massakrer och framkallad massvält.
Omkring en och en halv miljon, kanske fler, armenier och andra kristna mördades av ungturkarna i nuvarande Turkiet 1915-16.
Det faktum att Löfven och sosseriet nu fegar ur måste nästan helt säkert ses som uttryck för en ovilja att stöta sig med den regionala stormakten Turkiet. Socialdemokraterna har en lång tradition att krypa inför mäktiga stater som det wilhelminska Tyskland under Första världskriget, Nazityskland under Andra världskriget, Sovjetunionen under Kalla kriget och nu Erdogans islamistiska diktatur i Turkiet.
Den judiska staten Israel, Mellanösterns enda demokrati, har man dock aldrig haft några problem med att reta upp i form av erkännande av den icke-existerande staten Palestina och falska påståenden om den israeliska terrorbekämpningen. Regeringen Löfven tycks ta mycket lätt på att utrikesminister Margot Wallström är persona non grata i Israel men fasar uppenbarligen inför vad Erdogan-regimen skulle kunna tycka om ett erkännande av SEYFO som folkmord.
Metin Rhawi (S) hoppar av partiet sedan Löfven fegat ur om folkmordet. Foto: Tommy Hansson
Löfvens kovändning har fått den socialdemokratiske politikern Metin Rhawi i Södertälje att lämna partiet i protest. Rhawi säger sig i en intervju i Länstidningen minnas sin farmors tårar när hon berättade om morden. ”Man måste ta ställning mot de som gör fel”, citeras Rhawi. ”Turkiet måste ta sitt ansvar för Seyfo.” Rhawis partikamrat Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, tar enligt LT dock Rhawis ställningstagande ”i affekt” med en klackspark: https://www.lt.se/stockholm/sodertalje/metin-rhawi-s-om-beslutet-att-lamna-partiet-minns-farmors-tarar-nar-hon-berattade-om-morden
Det kan slutligen nämnas att Adolf Hitler bara ett par veckor före det världskrigsutlösande angreppet på Polen 1939 anförde just massmordet på kristna i Ottomanska riket som exempel på, hur man obemärkt kan praktiskt taget utplåna hela folkgrupper. Hitler hade naturligtvis judarna i åtanke den gången. http://www.kyrkanstidning.se/ledare/tid-att-minnas-folkmordet-pa-armenierna
Så kallade fredliga demonstranter i aktion vid Gazas gräns mot Israel.
Återigen har Sveriges television (SVT) visat prov på sin totala oförmåga att leverera en korrekt och allsidig rapportering av något som händer i anslutning till konflikten mellan den judiska staten Israel och palestinaarabiska grupperingar.
När de våldsamma händelserna vid gränsen mellan Israel och Gaza behandlas av SVT är det inte fråga om någon självständig analys av händelseförloppet. Det rör sig således nästan uteslutande om referat och sammanfattningar av andra medias rapportering utförda av journalister i Stockholm. Faktaurvalet är därtill extremt selektivt. http://jihadimalmo.blogspot.se/2018/04/hamas-och-svt-till-storm-mot-israel.html
Ett exempel på hur illa det kan vara är att SVT helt okritiskt citerar ”det palestinska hälsodepartementet”, det vill säga ett rent propagandaorgan som kontrolleras av den islamistiska terrororganisationen Hamas som styr Gaza sedan 2005. Vad mera är – SVT framställer oroligheterna som ”folkliga protester” och nämner inte med ett ord att de uppskattningsvis 30 000 demonstranterna är utkommenderade av Hamas. Eller att massprotesterna generalrepeterades en vecka innan de ägde rum.
Terroristerna som eliminerades av Israels försvarsstyrkor.
Enligt uppgift skall 16 personer ha dödats och uppemot 1400 skadats vid oroligheterna på långfredagen. Av de 16 har Hamas självt vidgått att fem tillhört Hamas militära gren och publicerat fotografier av dessa. Detta har framkallat kritik mot Hamas-ledningen med motiveringen, att publiceringen gynnar Israel. Enligt kompletterande uppgifter var ytterligare minst fem av de döda medlemmar i olika terrorgrupperingar. https://www.timesofisrael.com/idf-at-least-10-of-the-16-killed-at-gaza-border-were-members-of-terror-groups/
Av de analyser jag sett angående oroligheterna på gränsen mellan Israel och Gaza är den som signerats Paul Widén, en svensk journalist baserad i Israel, den mest adekvata:
Det uttalade målet med de palestinska massprotesterna är att forcera gränserna och förinta staten Israel. Israels försvarsstyrkor (IDF) har därför – föga förvånande – fått order om att förhindra detta.
Hamas har aldrig tvekat att använda kvinnor och barn i kampen mot Israel, och under oroligheterna på fredagen skickades en sjuårig flicka in över gränsen till Israel. Israeliska soldater såg genast vad det var fråga om och återbördade flickan till hennes föräldrar. Jag behöver knappast tillägga att SVT inte visat något intresse för denna remarkabla händelse.http://www.jpost.com/Breaking-News/Hamas-sent-7-year-old-girl-across-border-fence-547528
Utkommenderade palestinaarabiska barn viftar med ”Palestinas” flagga och bränner en bild av USAs president Donald Trump.
Traditionellt hålls från palestinaarabisk sida protester mot Israel dels den 30 mars, dels den 15 maj. Förstnämnda datum är känt som yowm al-ard, landdagen, som hålls till minne av protester mot israelisk ”kolonisering” som utbröt 1976. Det senare datumet refererar till den dag, yowm al-nakbar, katastrofdagen, som följde på utropandet av staten Israel den 14 maj 1948. Förhandenvarande protester är tänkta att hålla på mellan dessa båda datum.
Intensiteten i protesterna brukar variera år från år. 2011 blev aktionerna vid gränserna mot Syrien och Libanon särskilt intensiva, då palestinaaraberna ville avleda uppmärksamheten från de folkliga demonstrationerna mot den förtryckande Assad-regimen i Damaskus. Minst 13 av de våldsammaste demonstranterna beräknas då ha dödats av israeliska försvarsstyrkor. https://www.theguardian.com/world/2011/may/15/israeli-army-involved-bloody-confrontations
Den sannolikt främsta anledningen till att Hamas nu tycks satsa allt på ett kort är att den sunnimuslimska terrororganisationen befinner sig i en genomgripande krissituation:
Försoningssamtalen med den av Fatah dominerande Palestinska myndigheten ligger nere sedan tre månader tillbaka.
Så gott som alla de av Hamas byggda smugglingstunnlarna under gränsen mot Egypten har demolerats av den egyptiska armén.
Israel är i färd med att bygga en underjordisk barriär utmed gränsen till Gaza och förstör under denna process på ett systematiskt sätt Hamas attacktunnlar.
Trump-administrationen i USA har fryst stödet till UNRWA, FNs organisation för palestinaarabiska flyktingar, vilket Gazas invånare är beroende av. I dag råder i Gaza en 43-procentig arbetslöshet samt brist på elektricitet, rent vatten och sjukvård.
Ansvaret för den rådande situationen i Gaza åvilar nästan helt och hållet Hamas, som aldrig vikit en tum från målsättningen att förinta staten Israel vilket lett till en israelisk blockad gentemot Gaza. Hamas stående lösning på problemen består i att skylla allt på ”judarna” och tillgripa våld och terror.
Ambassadör Carl Skau på plats i FNs säkerhetsråd.
Sveriges agerande i samband med oroligheterna på gränsen mellan Israel och Gaza är har varit helt förutsägbart. Den svenske FN-ambassadören i säkerhetsrådet, Carl Skau, har beskyllt Israel för att ha använt ej ”proportionerligt” våld och USA för att inte ha påtalat detta för israelerna. Hamas våldsamma provokationer i sammanhanget har Skau. i likhet med SVT, tigit med. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJq0le/situationen-ar-extremt-allvarlig
Ambassadör Skau, en 39-årig diplomat med ursprung i östgötska Borensberg, har givetvis agerat på order från Utrikesdepartementet (UD) och dess chef Margot Wallström i Stockholm och skall inte personligen lastas för den svenska ensidigheten i FNs säkerhetsråd, som Sverige för närvarande är tillfällig medlem av. http://www.nt.se/nyheter/motala/ostgoten-som-tagit-plats-i-fn-om4786492.aspx
Orsaken till vattenbristen är att källorna torkat ut. I mitten av april måste enligt de beräkningar som gjorts stadens vattenkranar stängas. För närvarande råder vattenransonering, en unik åtgärd när det gäller en modern, civiliserad stad.
Myndigheterna har uppmanat invånarna – i storstadsområdet lever närmare fyra miljoner människor varav omkring en halv miljon i anslutning till stadskärnan – att undvika att spola på toaletterna och att duscha och bada med minimal vattenanvändning. Att ha otvättat hår anses vara ett berömvärt tecken på patriotism. Kapstaden står inför en infrastrukturell totalkollaps.
Jacob Zuma avgår som Sydafrikas president med omedelbar verkan.
När Israel fick höra talas om det allvarliga läget erbjöd sig landet att hjälpa sydafrikanerna med sina ansenliga kunskaper när det gäller vattenteknik. Trots allt har Israel fått öknar att blomma och havsvatten att förlora sin sälta.
Sydafrikanerna har dock bryskt avvisat det israeliska erbjudandet på grund av irrationellt hat gentemot den judiska staten och uppvisar därmed samma typ av mentalitet som de omedgörliga palestinaaraberna. Hellre låter man den egna befolkningen dö av törst än accepterar israeliskt bistånd. Tilläggas kan att Sydafrikas avgående president, den bisarre och korrupte Jacob Zuma, är projihadist och att den muslimska närvaron i landet har ökat stadigt.
Så kan det bli när det irrationella hatet vinner över sunda förnuftet. Sydafrika och Israel hade under det vita minoritetsstyret utmärkta relationer, icke minst beroende på att boerna i Sydafrika och judarna i Israel kände en viss intressegemenskap. Kapstaden har fortfarande israeliska Haifa som vänort, varför man tycker att det inte borde vara några större problem för den sydafrikanska stadens myndigheter att acceptera israelisk hjälp.
Jan van Riebeeck och hans expedition på plats i vad som skulle bli Kapstaden 1652. Målning av Charles Bell.
Kapstaden är Sydafrikas näst största storstadsområde – bara Johannesburg är större – och är säte för landets parlament. Stadens ursprung kan ledas tillbaka till 1652, då en expedition från Nederländska ostindiska kompaniet under ledning av Jan van Riebeeck anlade en provianterings- och spaningsstation på platsen. Kapstadens mest anslående motiv är det så kallade Taffelberget. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kapstaden
Margot Wallström har som synes tagit ut foten ur munnen innan denna bild togs.
Låter du tungan slinta ibland? Har du ingen riktig koll på saker på ditt jobb? Du kanske faktiskt är helt inkompetent? Lugn, det finns sannolikt hopp för dig också. Du kanske rentav kan få skriva in titeln ”utrikesminister” på ditt CV.
Jag kunde inte låta bli att inleda detta stycke om Margot Wallström (S) på ovanstående något respektlösa sätt. Som landets utrikesminister har hon ett ansvar att de gånger hon uttalar sig offentligt – och helst även privat – väga orden på guldvåg för att inte i onödan göra sig till ovän med länder och statsmän. Som vi alla kunnat konstatera har utrikesminister Wallström inte varit i närheten av att leva upp till dessa kanske långt gångna men ändå för hennes ämbete alldeles nödvändiga krav.
Det när detta skrivs senaste exemplet på att excellensen Wallström haft vad man brukar säga foten i munnen härrör från hennes kommentarer om de folkliga protesterna mot den islamistiska diktaturregimen i Iran. Efter att ha fått fram att hon anser att regimens våld mot demonstranterna, som lett till tusentals gripanden och minst 22 dödsoffer, varit ”oacceptabelt” – en standardfras som både Wallström och hennes chef Stefan Löfven använder i tid och otid – motsatte hon sig ändå att FNs säkerhetsråd efter krav från USA inkallade ett extramöte i anledning av läget i Iran.
Motiveringen för denna ovilja var följande: ”Det som sker i Iran utgör i dagsläget inget hot mot internationell fred och säkerhet.” Det är en bedömning som förvånar, enkannerligen som Wallström tidigare inte hade några som helst betänkligheter mot säkerhetsrådets extramöte sedan USAs president Donald J. Trump officiellt erkänt Israels huvudstad sedan 1950, Jerusalem, som just – Israels huvudstad.
Tvärtom var vår utrikesminister vad som nog kan kallas rasande efter Trumps tillkännagivande om Jerusalem och beklagade å regeringens vägnar detta ”djupt”. Mötet om Jerusalem slutade i ett fördömande av USAs beslut att erkänna Jerusalem och att i sinom tid flytta sin ambassad dit från Tel Aviv, något som dock inte fick någon praktiskt betydelse till följd av USAs veto. http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/wallstr%C3%B6m-beklagar-jerusalem-beslut-djupt-1.4900896
Wallström anklagade i riksdagen 2016 Israel för ”utomrättsliga avrättningar”.
Det troligen allra underligaste uttalandet av Wallström avseende Iran är dock detta, där hon motiverar regeringens vägran att ställa Iran vid den internationella skampålen:
Ja, tänk om. Den i mitt tycke bästa och samtidigt roligaste kommentaren på detta har på Twitter avgivits av riksdagsledamoten Hanif Bali (M), som menar att ”Margot Wallström går full Margit Wallström”: ”Kära Margot, om Sverige hade en regim som hängde bögar från kranar, tillämpade sharia och förskingrade miljardtals dollar så hade jag som svensk medborgare varit tacksam att demokratiska länder hade sagt att demonstranterna på våra gator har rätt.”
Någon vecka innan hon gjorde sina famösa uttalanden om den grava situationen i Iran hade Margot Wallström ”varnat” NATO från att ”hota” Sverige. Bakgrunden var att USAs NATO-ambassadör hade konstaterat att om Sverige skulle skriva under ett föreslaget FN-förbud mot kärnvapen skulle detta få negativa konsekvenser för Sveriges relationer med NATO. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/02/nej-det-har-var-ingen-bra-borjan-for-kristersson-och-wallstrom/
Margot Wallström är den enda av EUs 28 utrikesministrar som inte är välkommen att besöka Israel.
För ett drygt år sedan fattade Israel det exceptionella beslutet att förklara Sveriges utrikesminister persona non grata i den judiska staten sedan excellensen Wallström i riksdagen efterlyst en undersökning om Israel gjort sig skyldig till ”utomrättsliga avrättningar” då dess säkerhetsstyrkor oskadliggjort terrorister som ertappats in flagranti. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen
Uttalandet ledde i sin tur till att Simon Wiesenthal Center i Los Angeles placerade Margot Wallström på åttonde plats på sin årliga lista över de mest antisemitiska uttalandena under 2016. ”Oseriöst”, kommenterade utrikesdepartementet. Vad skall man i så fall säga om Wallströms uttalande, vilket enligt min mening saknar varje form av rim och reson? https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kVkE6/wallstrom-pa-antisemit-lista-efter-uttalande
Det var inte första gången Margot Wallström upprörde israeler och judar över hela världen. I samband med det fruktansvärda terrordådet i Paris i november 2015, då över 100 personer miste livet, valde hon att koppla ihop jihadistterrorn med den palestinsk-israeliska konflikten med andemeningen att denna tvingar unga palestinaaraber till våldsdåd. https://www.expressen.se/nyheter/israel-fordomer-margot-wallstroms-uttalande/
Mahmoud Abbas överlämnar beviset på att Wallström tilldelats en ”palestinsk” soldatorden för sina insatser.
Det är väl känt att Margot Wallström, född i Kåge utanför Skellefteå 1954 och tre år äldre än två andra ”Palme-flickor” såsom Anna Lindh och Mona Sahlin, har pro-palestinska preferenser som går långt tillbaka i tiden. Hon kunde heller inte dölja sin glädje när hon, efter den rödgröna regeringens diplomatiska erkännande av det så kallade Palestina hösten 2014, kunde ta emot Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas i Stockholm. Drygt två år senare, i december 2016, kunde hon av samme Abbas i Ramallah mottaga beviset på att hon utsetts till kommendör av orden Grand Star of the Order of Jerusalem, en ”palestinsk” soldatorden.
Att Wallström inte hyser någon överväldigande kärlek till det judiska folket framgick fuller väl av ett yttrande hon skall ha fällt i ett privat sammanhang 2015. Enligt språkvetaren Suzanne Sznajderman-Rytz, som varit ordförande i Sveriges jiddischförbund, skall Wallström då ha fällt yttrandet: ”Judarna kampanjar mot mot mig.” Wallströms pressekreterare Pezhman Fivrin fick efter vanligheten rycka ut och dementera Wallströms uttalande, men Sznajderman-Rytz har stått fast vid sin uppgift. https://nyheteridag.se/wallstrom-anklagas-oppet-for-att-ha-sagt-judarna-kampanjar-mot-mig/
Margot Wallström, som förutom att vara statsråd i regeringskabinettet ett antal gånger även arbetat som bland annat bankkamrer och inom massmedia, har två sejourer som EU-kommissionär bakom sig. 1999-2004 ingick hon i Prodi-kommisionen med ansvar för miljöfrågor och 2004-2010 var hon vice ordförande i Barroso-kommisionen där hon hade hand om konstitutionella frågor, institutionella relationer samt kommunikationsstrategi. Hon var, möjligen i konkurrens med Carl Bildt, vid denna tid vår klarast lysande internationella stjärna.
Enligt Suzanne Sznajderman-Rytz skall Margot Wallström till henne sagt att hon är utsatt för en ”kampanj” av ”judarna”.
Efter kommissionärstiden fick hon flera påstötningar om att ta över ordförandeskapet för Socialdemokraterna men tackade varje gång nej. Däremot var hon anställd inom FN i två år samt projektdirektör inom Svenska postkodlotteriet innan hon utsågs till utrikesminister och ställföreträdande regeringschef av Stefan Löfven. Det var alltså hon och inte den nominelle vice statsministern Åsa Romson (MP) om skulle ersätta Löfven ifall denne av någon anledning skulle falla ifrån. Till detta skall läggas att Wallström även varit ordförande i Lunds universitets styrelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Margot_Wallstr%C3%B6m
Margot Wallströms meritlista är, som torde framgå ovan, blytung. Man frågar sig då osökt (i alla fall gör jag det) hur en sådan välmeriterad person gång efter gång efter gång kan göra sig skyldig till rena idiottuttalanden och framstå som totalt inkompetent. Är det åldern – Wallström har med god marginal passerat de 60? Något annat? Jag har inget bra svar. Enligt min mening har Sverige inte råd att hålla sig med en utrikesminister som Margot Wallström. Dessvärre är det sannolikt bara en tidsfråga innan nästa fadäs kommer.
Christian Bale spelar Moses i Ridley Scotts mastodontverk. Ovan filmens officiella trailer.
Dagen före nyårsafton såg jag på TV3 den av Ridley Scott regisserade filmen ”Exodus: Gods and Kings” (2014) med Christian Bale i rollen som judendomens skapare Mose (Moshe på hebreiska). Hela rollistan (nästan) framgår här: http://www.imdb.com/title/tt1528100/fullcredits
Ridley Scott har tidigare svarat för minst sagt uppmärksammade verk såsom det romerska äventyret ”Gladiator” (2000) och”Black Hawk Down” (2001), som handlar om USAs misslyckade ingripande i Somalia under Clinton-administrationen. ”Exodus: Gods and Kings” är en episk film byggd på den bibliska berättelsen om den judiska portalgestalten Mose, som antas ha levt omkring 1300-1200 före Kristi födelse, men som inte följer Moseböckernas dramaturgi i detalj.
Moses historia i stora drag som den framtonar i den judiska bibeln, av kristendomen kallas Gamla testamentet, framgår här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mose
Mose, farao Seti I med gemål och den blivande Ramses II i ”Exodus: Gods and Kings”.
Recensenten ställer frågan om Scotts mastodontverk förtjänar att bannlysas på grund av dessa missar. Det ansåg uppenbarligen det muslimskt styrda Egyptens regering, bland annat med motiveringen att ”Den ger en sionistisk syn på historien…” samt att dess presentation av såväl forntidens egyptier som den tidens judar (i filmen kallade hebréer) är rasistisk. Egyptierna har även påpekat att hängning – en avrättningsmetod som farao Ramses II i filmen utsätter judar/hebréer för – inte förekom som straff vid denna tid.
Sant är att rollistan nästan uteslutande består av vita skådespelare, vilket Scott har förklarat med att det skulle ha varit svårt att attrahera sponsorer om han anlitat aktörer som hetat något i stil med Muhammed. I stället har vissa aktörers fysionomier ”bättrats på” med hjälp av brunt smink, något som kanske inte blir så trovärdigt i kombination med blåa ögon.
Guardians recensent påpekar vidare att den gigantiska skulpturen Sfinxen i Thebe, när denna visas i filmen, avbildas i dess nuvarande skepnad med nosen borta. Vid Moses tid var den ännu plats.
Göteborgspostens filmskribent är avgjort mer positiv än sin engelske kollega och ger den tre stjärnor; han ger bland annat beröm för den australiske skådespelaren Joel Edgertons tolkning av Ramses II, som visserligen framstår som en skäligen ond figur men ändå en ganska måttfull sådan som älskar sin lille son och blir alldeles översiggiven av sorg då denne dör i en av de tio plågor som Gud utsätter Egyptens folk för. http://www.gp.se/kultur/film/exodus-gods-and-kings-1.221148
11-åringen Isaac Andrews spelade Gud i Ridleys film.
En av filmens mest omdiskuterade grepp har varit att den (inte särskilt sympatiske) Gud Mose på ett mer eller mindre övernaturligt sätt möter under sin långa verksamhet – han blev enligt skriften 120 år – är en liten gosse spelad av den brittiske 11-åringen Isaac Andrews. Personligen tycker jag om detta djärva grepp av Ridley Scott – vi slipper därmed de rätt patetiska dånande Guds-röster från skyn vi sett och hört prov på tidigare.
Det finns dock annat i filmen jag har svårare att överse med. Dit hör den extrema nedtoningen av Moses äldre bror Aron, som i filmen ser avgjort yngre ut än Mose. Aron är enligt Bibeln talesman för Mose, som inte var någon framstående talare och därför var beroende av sin bror som sitt språkrör: Mose skulle vara som en gud inför farao och Aron hans profet. Också Moses syster, profetissan, Miriam har tyvärr mer eller mindre glömts bort.
Den bekanta scenen från Faraos palats, där Aron kastar sin stav som förvandlas till en stor orm, är irriterande nog helt utelämnad i Scotts film. I 2 Mosebokens sjunde kapitel läser vi:
Farao bjöd då sina trollkarlar att också kasta sina stavar, och även dessa förvandlades till ormar. Arons stav/orm slukade emellertid alla faraoniska artfränder. Trots detta imponerande konststycke läser vi dock att Farao fortsatte att förhärda sitt hjärta och vägra släppa de i riket boende 600 000 hebréerna fria att tåga till det utlovade Kanaans land. Mose skall vid tillfället ha varit 80 och Aron 83 år.
Det är värt att påpeka att Aron är en av judendomens absolut viktigaste gestalter. Han blev Israels förste överstepräst och är upphovsman till den så kallade aronitiska välsignelsen, vilken alltjämt används inom både judendom och kristendom: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
En annan scen hämtad ur Moses liv och som inte finns med i Scotts film är den då Gud talar till Mose ur en brinnande buske medan han befinner sig i Midjans ödemark – en vistelse som varade i hela 40 år – och utser honom till den som skall leda Guds utvalda folk ut ur Egyptens land. Moses begav sig dit sedan han kommit på kollisionskurs med Farao efter att ha kommit till insikt om sin hebreiska identitet och slagit ihjäl en egyptisk slavdrivare. http://www.bibeln.se/las/tema/15
Bakgrunden var som bekant att Moses som spädbarn av sin mor satts ut i vassen i floden Nilen under en dåvarande faraos massmord på judiska gossar och en dotter till farao räddat honom och fört honom till palatset.
Växten Moses brinnande buske (Dictamnus albus).
Det var i Midjans ödemark Mose kom i kontakt med fåraherden Jetro och dennes sju döttrar, varav han äktade Sippora som gav honom sonen Gersom. Sippora har i filmen en tämligen framträdande roll och spelas av den vackra Maria Valverde. Sippora är eljest mest känd för att i all hast ha omskurit Gersom med ett stycke skarp sten på det att Gud icke måtte döda honom för att ha underlåtit att göra detta (förekommer ej i filmen). http://sv.bibelsite.com/exodus/4-25.htm
Trots ovanstående felaktigheter och missar tycker jag det är fullt möjligt att se Ridley Scotts ”Exodus: Gods and Kings” med viss behållning. Det är ingen dålig film och definitivt underhållande. Slutklämmen, där de 600 000 hebréerna med faraos tillåtelse tågar ut ur Egypten och sedan flyr över det delade Röda havet, är i stort skildrad i enlighet med den bibliska berättelsen. Dock med det undantaget, att havet sjunker undan sedan Mose slängt ut sitt svärd i detsamma ( i Bibeln håller han ut sin stav över vattnet).
Orsaken till att Ramses II lät sitt slavfolk lämna landet var den sista av de tio plågorna, den där allt förstfött av egyptiskt manskön inklusive hans egen späda son drabbades av dödsängelns framfart. Hebréerna hade av Gud tillsagts att smeta blod av slaktade påskalamm i anslutning till sina dörrar och undgick därmed detta fruktansvärda öde. https://sv.wikipedia.org/wiki/Egyptens_tio_pl%C3%A5gor
Den verklige Ramses IIs mumie.
Sedan det utvalda folket lyckligt och väl nått Röda havets motsatta strand och faraos hämndlystna armé drunknat i de återvändande vattenmassorna, får vi i Scotts film en glimt av hur Mose med stor möda plitar in budorden i stentavlorna på Sinai berg sedan han mött Israels Gud JHVH (i filmen givetvis i form av den 11-årige pojken). Det var för övrigt vid foten av samma berg, som även kallas Horeb, Mose hade mottagit Guds budskap i den brinnande busken. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sinaiberget
I en filmens slutscener får vi se en märkbart åldrad patriark som sitter och vaktar sina stentavlor i förbundsarken, till synes nöjd med sitt värv. Då har vi inte fått veta att folket under tiden Mose vistades på berget i Guds sällskap tröttnat på att vänta och, till på köpet under Arons ledning, tillverkat en avgud i form av en kalv som tillverkats av medhavda guldsmycken. Mose blev därvid så förtörnad att han slog sönder sina stentavlor och därför tvingades göra nya.
Efter 40 års ökenvandring når hebréerna/israeliterna/judarna slutligen fram till det förlovade Kanaans land som kan tas i besittning först efter blodiga strider med de befintliga invånarna; Mose tillåts emellertid inte av Gud inträda i Kanaan till följd av tidigare misstag och sin motsträvighet, som jag tycker filmen fått fram på ett bra sätt. Allt detta är emellertid en annan historia.
Burt Lancaster som Mose.
”Exodus: Gods and Kings” är inte den första filmen om Mose liv. Den mest kända av de som tidigare gjorts är Cecil B. DeMilles ”The Ten Commandments” med Charlton Heston som Mose och Yul Brynner som Ramses II. En senare gestaltning är den brittiska TV-serien ”Moses the Lawgiver” (1974-75), som också omgjordes till film, med Burt Lancaster i titelrollen och med svenska Ingrid Thulin som Miriam. https://en.wikipedia.org/wiki/Moses_the_Lawgiver
Tommy Hanssons Blogg 