Posted tagged ‘judenheten’

Vill Island ta över den antisemitiska ledartröjan?

21 februari, 2018

Vill Island ta över den antisemitiska ledartröjan i Europa i konkurrens med Polen?

Frågan är enligt min mening berättigad sedan det meddelats att ledamoten i parlamentet Alltinget, Silja Dögg Gunnarsdóttir från det liberala Framstegspartiet, föreslagit att omskärelse av pojkar under 18 år skall kunna straffas med upp till sex års fängelse. Frågan kommer att diskuteras och avgöras i Alltinget framöver. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/island-kan-bli-forst-i-europa-att-forbjuda-manlig-omskarelse

Det har uppgivits att Gunnarsdóttir fick idén till förslaget om förbud mot manlig omskärelse när hon insåg att Island redan har ett förbud mot kvinnlig omskärelse.

Silja Dögg Gunnarsdóttir vill förbjuda manligt omskärelse.

Det finns flera problem med Silja Dögg Gunnarsdóttirs förslag. Det mest uppenbara är att kvinnlig respektive manlig omskärelse är väsensskilda. Kvinnlig omskärelse innebär regelrätt könsstympning, något som inte kan sägas om manlig omskärelse.

När det gäller den kvinnliga varianten avlägsnas klitoris, varmed förmågan till sexuell njutning praktiskt sett försvinner. I den mer omfattande versionen, så kallad babylonisk omskärelse, avlägsnas även de yttre blygdläpparna. I den manliga omskärelsen tas yttre delen av förhuden på penis bort, ett ingrepp som varken tar bort förmågan till sexuell njutning eller är skadlig på annat sätt. Mer om kvinnlig respektive manlig omskärelse på min blogg här: https://tommyhansson.wordpress.com/2012/07/12/omskarelse-behovet-av-nyansering/

Om Island genomför det framlagda förslaget om förbud mot manlig omskärelse så innebär det också i praktiken förbud mot judendomen. Omskärelsen är en definierande del av den judiska identiteten som av tradition ses som ett förbund mellan Gud och det utvalda judiska folket, vilket ingicks mellan Gud och patriarken Abraham för vid pass 4000 år sedan.

Den manliga omskärelsen har verksamt bidragit till att hålla samman det judiska folket genom historien. Omskärelseritualen, som traditionellt utförs på åtta dagar gamla gossebarn, är ett sakrament och samtidigt en glad högtid inom judendomen som kallas brit mila. Omskärelsehandlingen utförs av en för ändamålet utbildad person som kallas mohel. Den mest kände omskurne juden är naturligtvis Jesus Kristus. https://sv.wikipedia.org/wiki/Berit_mila

Polens president Andrzej Duda.

I Polen har presidenten Andrzej Duda nyligen godkänt en lag som förbjuder omnämnandet av polsk delaktighet i Förintelsen av sex miljoner judar under Andra världskriget. Det åligger nu den polska författningsdomstolen att ta slutlig ställning till om lagen är förenlig med landets grundlag. Ett annat lagförslag syftar till att förbjuda judisk kosherslakt. De nya antijudiska lagarna i Polen har framkallat upprördhet på olika håll i världen, och detta inte enbart inom judiska kretsar, något som också varit fallet med det isländska lagförslaget enligt ovan.

Till detta skall läggas att polska dignitärer, från premiärministern och neråt, ett flertal gånger ertappats med ”foten i munnen” genom klassiskt antisemitiska uttalanden som att judarna inte gjorde  motstånd mot nazisterna och att de själva deltog i Förintelsen. https://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-5108605,00.html

Silja Dögg Gunnarsdóttir och hennes meningsfränder tror möjligen att förslaget om att förbjuda manlig omskärelse kan genomföras smärtfritt på grund av det ringa antalet judar i landet – uppskattningar visar att det finns omkring 90 judar på Island men vare sig judisk församling eller synagoga. Den judiska närvaron sträcker sig dock tillbaka till 1600-talet. http://www.islandsbloggen.com/2011/10/rabbinstudenter-hittade-90-judar-pa.html

Nu är det dock inte bara inom judenheten manlig omskärelse förekommer – så sker även inom islam, låt vara att ritualen har en mer grundläggande betydelse för judar än för muslimer. På Island finns runt 700 praktiserande muslimer och en moské i Reykjavik. Dessutom låter män omskära sig av exempelvis hygieniska och anatomiska skäl. Det beräknas att cirka en tredjedel av alla omskurna män i USA har genomgått ingreppet i fråga av andra skäl än religiösa.

Brit mila är en av judendomens viktigaste ceremonier.

Det är möjligt att Silja Dögg Gunnarsdóttir ser sitt förslag om förbud mot manlig omskärelse som i första hand en jämlikhetsfråga. Jag gissar emellertid att hon i likhet med andra klåfingriga förbudsivrare inte satt sig in i frågans religiösa och etniska dimensioner. I och med att det riktar sig mot såväl judar som muslimer kan det – och med all rätt – uppfattas som ett i vid mening antisemitiskt förslag.

Fotnot: Islands befolkning uppgick 2016 till 334 252 varav cirka 10 procent med invandrarbakgrund.

Annonser

Något om Wagner och varför jag hatar honom

23 maj, 2013

richard-wagner-verdi1Richard Wagner: kompositör, revolutionär, antisemit.

I går, den 22 maj 2013, var det jämnt 200 år sedan den tyske komponisten, revolutionären och kämpande antisemiten Richard Wagner föddes. Jubiléet har uppmärksammats över hela världen, bland  annat i Aftonbladet som hade ett uppslag på kultursidorna med rubriceringen ”Länge leve Wagner”. Att just  revolutionsglada Aftonbladet, med sin blott alltför välkända aversion mot judar i allmänhet och staten Israel  i synnerhet, skulle publicera denna hyllning överraskar knappast.

Det är med goda skäl det i Israel råder en inofficiell bojkott av Wagners verk. Wagner var trots allt Nazitysklands mest hyllade kompositör. Det skall dock framhållas att inte alla israeler är förtjusta i detta, då man menar att man bör skilja kompositören Wagner från den synnerligen motbjudande människan och ideologen Wagner. Det finns i den judiska staten till och med ett Wagnersällskap som söker kringgå bojkotten. Mer om problematiken Wagner-Israel här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1012&artikel=5397548

Jag överlåter åt Israel och dess musik- och kulturliv att hantera Wagner och hans musik. Själv känner jag mig oförhindrad att i all stillhet framföra mitt hat mot denna patologiskt olidliga personlighet och icke minst hans musik, som jag finner svåruthärdligt svulstig, bombastisk och onjutbar. Jag har flera gånger slagit mig ner vid TVn i akt och mening att åtminstone försöka lyssna på något wagnerianskt så kallat mästerverk, men det har inte fungerat – jag tycker helt enkelt det låter vämjeligt. Naturligtvis tvingas jag dock acceptera att personer med annan smak har en annan mening.

wagnerWagner i en satirtecknares respektlösa version. Wagner var Tredje rikets favoritkompositör.

Ett av Wagners mest kända verk är ”Valkyrieritten” ur tredje akten i operan Valkyrian. Stycket spelades i vietnamfilmen Apocalypse Now (1979) i regi av Francis Ford Coppola med dess beryktade citat ”I love the smell of napalm in the morning”:

I rättvisans namn kan jag gärna erkänna att jagt till nöds står ut med att lyssna på ”Valkyrieritten”, även om stycket blivit banaliserat genom medverkan i filmer som Apocalypse Now och en mängd andra sammanhang. Ett annat i mitt tycke delvis njutbart  Wagner-stycke är ouvertyren ur operan Rienzi, som faktiskt inleds finstämt och även innehåller ett känt melodiskt parti men naturligtvis inte saknar inslag i den sedvanligt bombastiska stilen:

http://www.youtube.com/watch?v=_dq8PVVF0bo

Denna opera har som motiv den romerske folktribunen Cola di Rienzo (1313-54), vars målsättning var att genom att upprätta en ”folkets diktatur” skapa reda i de då kaotiska förhållandena i världsmetropolen Rom. Han mördades dock bara några månader efter dess tillkomst.

450px-Roma-statua_cola_di_rienzoCola di Rienzo som staty i Rom. Hjälte i Wagners opera  Rienzi.

Wilhelm Richard Wagner (1813-1883) föddes i Leipzig den 22 maj 1813 och avled i Venedig den 13 februari 1883. Han var därmed samtida med en annan landsflyktig tysk revolutionär, Karl Marx, som såg dagens ljus i Trier fem år efter Wagners födelse och dog i London  den 14 mars 1883, en månad efter den senares frånfälle.

Wagners fader var polistjänsteman och avled ett halvår efter det nionde barnets, det vill säga Richards, födelse. Modern  gifte senare om sig med skådespelaren, diktaren och målaren Ludwig Geyer, som möjligen också var far till minstingen som till en början gick under namnet Richard Geyer.

Wagner bestämde sig vid 16 års ålder för att bli operakompositör trots att han då nätt och jämnt kunde spela piano. Efter studier vid Leipzigs universitet, då han drogs mer till litteraturen än till musiken, blev han 1833 orkesterrepetitör vid teatern i Würzburg. 1834 blev han kapellmästare i först Magdeburg och sedan Riga i Lettland. Det var i Riga han komponerade sin första ”heroiska” opera, ovan nämnda Rienzi, vilken ett sekel senare skulle göra ett outplånligt intryck på Wagner-dyrkaren Adolf Hitler (1889-1945). Hitler uppges ha sett Rienzi 140 gånger.

Jag tänker här inte fördjupa mig i Richard Wagners rikhaltiga produktion, vars höjdpunkt är den med fornhedniska motiv belamrade Nibelungenring (Ringen) omfattande operaverken Rheingold, Die Walküre, Siegfried samt Götterdämmerung. Det finns gott om människor som älskar det sammelsurium av asagudar och diverse andra mytologiska skapelser och hjältar vilka befolkar dessa verk. Jag tillhör emellertid inte dessa.

imagesDen musikaliske Nietzsche – här vid pianot – avskydde Wagners musik.

Kort sagt: jag hatar Wagner. Jag avskyr hans revolutionära retorik, hans antisemitism, hans hednaromantik och hans musik. Jag avskyr hans självupptagna och hänsynslösa gestalt.Wagner kan på mycket goda grunder anses vara en cancer i Europas politiska och kulturella liv. Jag vill i sammanhanget erinra om vad filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900), för övrigt en annan av Hitlers  och Nazitysklands husgudar, i ett plötsligt anfall av klarsyn uttryckte: ”Jag skulle gärna byta ut hela Wagners produktion mot en akt av /Bizets opera/ Carmen.”

Här ett avsnitt ur Carmen, där Don José i Placido Domingos gestalt betygar Carmen sin kärlek i form av ”Blomsterarian”:

http://www.youtube.com/watch?v=tVY3vKQKSv4

Personligen skulle jag slänga Wagners samlade verk i soptunnan till förmån för denna enda aria!

1849 blev Richard Wagner involverad i den vänsterrevolutionära rörelsen i Dresden och var tvungen att fly undan polisen, först till Weimar och därefter till först Paris och sedan Zürich där han var bosatt till 1858. 1864 blev han kallad till det bayerska hovet i München av den bisarre och småningom sinnessjuke konungen Ludwig II, som lät uppföra en rad av den beundrade tonsättarens verk.

untitledBayerns galne kung Ludwig II upplät sin famn åt Wagner.

1872 slog sig Wagner tillsammans med andra hustrun, Cosima, ner i Bayreuth och invigde där en så kallad festspelsteater vilken invigdes med Ringen 1876. Cosima var dotter till pianisten och tonsättaren Franz Liszt och var en rabiat antisemit, något som stundom var besvärande för Wagner. Året före sin död, 1882, komponerade Richard Wagner det sista av sina storverk, Parsifal. Hans samlade skrifter gavs ut i tio band under åren 1871-83, medan hans brev gavs ut posthumt i två serier 1912-13.

Richard Wagner hade en minst sagt storvulen målsättning. För alltid präglad av Februarirevolutionen 1848, där också Marx spelade en aktiv roll, ville han genom sin musik och dramatik åvägabringa en ”allkonst” som skulle förändra den mänskliga tillvaron i sina grundvalar. Wagner ville en total mänsklig revolution och krossa den småborgerliga och kommersiella tidsandan och icke minst judenheten. Han ville inte underhålla utan revolutionera. I likhet med Nietzsche såg han ner på kristendomen.

Tage Lindbom har i sin bok Fallet Tyskland (1988) skrivit så om den wagnerianska särarten:

Den revolution Wagner talar om är en inre revolution. Det är ett upphävande inte blott av etiska begrepp  utan framförallt av alla gränser mellan det andliga och det sinnliga, mellan det själsliga och det kroppsliga. Melodiskt, harmoniskt, rytmiskt fullbordar Wagner den romantiska musiken: den är liksom en framvällande flod, ett oavbrutet raffinerat spel på nervsträngarna, ett flöde, som berör allt inom människan. 

Nej, Wagner får vara för min del. Självfallet respekterar jag dock att andra på olika grunder kan göra en annan bedömning än jag. Även en sådan i jämförelse med Hitler så diametralt annan personlighet som den franske diktaren Charles Baudelaire (1821-67) fascinerades av det wagnerianska. Jag har även goda vänner och släktingar som, i likhet med min brittiske deckarfavorit kommissarie Morse, uppskattar Wagner. Var och en må bli salig på sin fason.

MorseKänd wagnerian: kommissarie Morse.