Posted tagged ‘Juholt’

SCBs PSU maj 2018: S tappar, SD framåt – AfS kan glömma riksdagen

6 juni, 2018

SCBs partisympatiundersökning maj 2018.

Så var den då här, Statistiska centralbyråns (SCB) av somliga hett emotsedda partisympatiundersökning (PSU) avseende maj 2018, den sista i sitt slag före valet den 9 september. För den som har någorlunda koll på våra vanligaste opinionsundersökningar är det knappast några sensationella siffror som presenteras. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6969491

Diagrammet ovan jämför siffrorna nu med valet 2014. Som synes är S alltjämt största parti men minskar med 2,7 procentenheter. Än större blir kräftgången om vi jämför de nu aktuella siffrorna med SCBs senaste PSU i november 2017: då fick S 32,6 procent, alltså ett tapp på 4,3 procentenheter. https://www.scb.se/contentassets/6c3026753d214f2191574ac2ad0f344b/me0201_2017m11_br_me60br1701.pdf

Förvisso har personalen på det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm, liksom i S-kanslierna ute i landets kommuner, allt skäl att lägga pannorna i djupa veck. Det här ser ju inte särskilt bra ut. Ändå finns det sannolikt en hel del sossar som nu tycker att de kan andas ut – 28,3 procent är ändå klart bättre än vad som noterats för partiet i andra mätningar under senare tid.

Lars Adaktusson – snart ny KD-ledare?

I Aftonbladet/Inizios majmätning noteras S exempelvis för 26,6 procent, vilket ändå är bättre än i några andra mätningar där Löfvens parti är nere på rena Juholt-siffror. För denna bloggare ter det sig närmast ofattbart att partiet kan ligga kvar på den här nivån efter alla flipp-floppar och vingelböxerier från partiet och dess föga övertygande ledare. http://www.inizio.se/valjarbarometer-maj-2018/

Tillsammans får de rödgröna partierna S, MP och V jämnt 40 procent i SCBs PSU i maj 2018 medan allianspartierna får 38,6 procent med KD på endast 2,9 procent inräknat. Frågan är om inte det senare partiet tvingas byta ut trevliga och snygga, men uppenbarligen ineffektiva, partiledaren Ebba Busch Thor mot den betydligt kraftfullare EU-parlamentarikern Lars Adaktusson för att man skall ha en sportslig chans i det kommande valet.

Sverigedemokraterna ökar med icke mindre än 5,6 procentenheter jämfört med senaste valet och får nu 18,5 procent. Jämför vi med SCBs senaste PSU går det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik fram med 1,6 procentenheter. Vad som är intressant när det gäller Sverigedemokraterna är att partiet regelmässigt undervärderats hos SCB – i majmätningen inför valet 2010 kom partiet upp i blott 3,9 procent (5,7 i valet) och i majmätningen 2014 blev det 8,1 procent (12,9).

I kostym för Putin. AfS-representanterna uppsträckta i Moskva. Foto: AfS

I mitt tycke intressant är vidare att studera utfallet för övriga partier i senaste SCB-mätningen. Övriga – det vill säga i första hand Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Medborgerlig samling och Alternativ för Sverige – når svaga 2,9 procent. Personligen är jag övertygad om att AfS redan nu kan skrinlägga alla planer på att ta sig in i riksdagen, även om osvuret som vanligt är bäst.

Inte heller hjälper det faktum att tre partirepresentanter med den obehaglige partiledaren Gustav Kasselstrand i spetsen nyligen deltog i en konferens för nationella extremistpartier i det ideologiska favoritlandet Ryssland upp riksdagschanserna nämnvärt .https://www.expressen.se/nyheter/sd-avhoppare-pa-resa-till-moskva-for-att-mota-andra-nationalister/

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

SD näst största parti i två av tre mätningar – S tappar rejält

23 februari, 2018

Metro/YouGov 16-19 februari 2018: SD ökar till 22,1 procent och är andra största parti medan S tappar stort.

2,6. 2,2. 2,7.

Så ser sympatierna för Kristdemokraterna (KD) ut i februarimätningarna för Metro/YouGov, Nyheter idag/Sentio samt SVT/Novus. Frågan är om ens sympatiröster från konservativa väljare från andra partier kan rädda kvar partiet i riksdagen. Att ärkepajasen och nyblivne KDaren Bert Karlsson, en av de klantskallar som förstörde Ny demokrati, skulle kunna göra det torde vara uteslutet.

Bekymmersamt ser det ut också för en del andra partier. Således tappar Socialdemokraterna (S) stort hos Metro/YouGov med hela 3,8 procentenheter jämfört med januarimätningen och landar på 22,4 procent vilket år rena Juholt-siffrorna. Största tappet sker till Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Illa ser det ut även för rödgröna koalitionspartnern Miljöpartiet (MP), som noteras för 3,8 procent. Liberalerna (L) klarar med knapp nöd riksdagsspärren med 4,7 procent. Feministiskt initiativ (F!) får nöja sig med 2,5 procent.  https://www.metro.se/artikel/yougov-socialdemokraternas-tappar-stort-i-stöd

Största vinnaren i ovanstående mätning är Vänsterpartiet (V), som får smått osannolika 10,0 procent och därmed närmar sig Schyman-siffrorna då det forna kommunistpartiet hade som mest sympatier. Sverigedemokraterna landar på goda 22,1 procent och blir näst största parti. Det är närmare dubbelt upp jämfört med valet 2014 (12,9 procent). Professor Sören Holmberg citeras på följande sätt om det stora socialdemokratiska tappet: ”Det är ett tufft besked för regeringen och framförallt för socialdemokratin. Socialdemokraterna brukar vara dåliga i valspurter så de behöver nog ha lite fallhöjd.”

KDs Ebba Busch Thor är nu så desperat att hon tar hjälp av ärkepajasen Bert Karlsson.

Moderaternas (M) måttliga 20,5 procent tyder på att Kristersson-effekten är på väg att ebba ut. M blir nu bara tredje största parti. Centerpartiet får 9,5 procent. Blockvis leder allianspartierna före de rödgröna med 37,3 mot 35,8 procent – då är också KD respektive MP under riksdagsspärren på 4 procent medräknade.

Också Nyheter idag/Sentios februariundersökning ser en märkbar tillbakagång för Löfvens S-parti, som går ner från 27,0 procent i januari till 24,6 i februari. Moderaterna avancerar däremot från 19,9 upp till 21,0 procent, vilket detta oaktat föranleder statsvetaren Stig-Björn Ljunggrens (S) att kommentera följande: ”Moderaternas ökning har bromsats upp.” https://nyheteridag.se/statsvetare-moderaternas-okning-har-bromsats-upp-sentio-februari-ar-har/

Moderaterna blir även i Sentio-mätningen tredje största parti efter S och SD. I övrigt kan det noteras att även hos Nyheter idag/Sentio går det bra för V med en uppgång om 1,9 procentenheter till 9,0 procent under det att MP också i denna mätning hamnar under riksdagsspärren. C är största borgerliga parti efter M med 10,8 procent (en ökning med hela 2  procentenheter) medan L ägnar sig åt svettigt lindanseri (4,4 procent) och KD får katastrofmässiga 2,2 procent.

Nyheter idag/Sentio är det enda institut som redovisar separata siffror för de tre småpartierna Feministiskt initiativ (F!), Medborgerlig samling (MS) och Piratpartiet (PP). F! noteras för ett kraftigt ras och får blott 1,8 procent (2,7), medan MS får 0,5 (0,7) och PP bara 0,2 (0,9) procent. Siffrorna inom parentes avser januarimätningen.

SD är andra största parti både hos YouGov och Sentio. På bilden slår Jimmie Åkesson ett slag för yttrandefriheten inför EP-valet 2014.

Också här leder alliansen med 38,4 jämfört med de rödgrönas 36,9 procent.

I mitt tycke är Metro/YouGovs respektive Nyheter idag/Sentios väljarundersökningar av särskilt intresse, emedan de som jag ser det mestadels har de mest realistiska siffrorna för Sverigedemokraterna. Sistnämnda (norska) institut var som bekant också det som bäst lyckades pricka in SDs resultat i valet 2014. http://www.dagensopinion.se/s%C3%A5-tr%C3%A4ffs%C3%A4kert-sentio

I SVT/Novus februarimätning ser det betydligt bättre ut för Socialdemokraterna än vad som redovisats här ovan. Med 28,4 procent är S det överlägset största partiet före M på 23,7. Tredje största parti blir SD med 17,1 procent – därmed är det Sverige-vänliga alternativet i svensk partipolitik det som ökar mest i den här mätningen (plus 0,6 procent jämfört med januarisiffran). https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-novus-kd-parkerar-pa-bottensiffor

Också hos SVT/Novus håller den bekymmersamma trenden för KD (2,7 procent) och L (4,6 procent) i sig på allianssidan. M får acceptabla 23,7 och C 8,8 procent. V noteras för 8,1 och MP för 4,3 procent. Räknar vi blockvis är det knapp övervikt för regeringsunderlaget med 40,8 procent mot alliansens 39,8 procent. Det behöver knappast tilläggas att SD intar en eftertrycklig vågmästarställning.

Kommer Stefan Löfvens och Annie Lööfs partier att slå sina påsar ihop?

Frågan är emellertid hur pass cementerad blockpolitiken faktiskt är. Centerledaren Annie Lööf öppnar i sitt senaste utspel för förhandlingar med Socialdemokraterna och det extremistiska Miljöpartiet med motiveringen, att väljarna vill se en ”ansvarsfull” politik. Det är alltså samma Lööf som tidigare utnämnt S respektive SD till huvudmotståndare i valet den 9 september och yttermera lovat äta upp sin högra sko hellre än att hjälpa S-partiet. Hur detta utspel kommer att påverka C opinionsmässigt återstår att se. https://www.expressen.se/nyheter/annie-loof-oppnar-for-forhandlingar-med-s-och-mp/

Helt obegripligt att sossarna fortsätter vara största parti

10 mars, 2017


Vår så kallade statsminister drar ännu en gång – för vilken gång i ordningen? – skrönan om att invandringen inte har något att göra med ökad brottslighet, i detta fall övergrepp mot kvinnor.

Statsministern begår i en intervju med amerikanska CNBC ännu ett socialdemokratiskt försök till äreräddning av Sveriges officiella mångkulturalistiska modell genom att hävda, att sexuella övergrepp mot kvinnor inte är kopplade till invandring. http://www.cnbc.com/2016/01/20/migrants-not-to-blame-for-sex-attacks-swedish-pm.html

Löfven repriserar på ett närmast sömngångaraktigt sätt den vanliga litanian om att det här problemet har vi haft under evärdeliga tider:

Sexual harassment is not automatically binding to migration and immigration. We have had sexual harassment in Sweden for many, many years unfortunately.

Det här är nu ingen purfärsk intervju utan en som gjordes för nära två månader sedan, då Löfven deltog i det internationella forumet i schweiziska Davos där flyktingsituationen i Europa var på tapeten. Statsministern hemfaller här åt klassisk, vilseledande retorik i ett desperat försök att rättfärdiga en havererad politik som snabbt för Sverige närmare avgrundens rand – precis som president Donald Trump kunnat konstatera. http://www.telegraph.co.uk/news/2017/02/23/wont-admit-stockholm-donald-trump-right-immigration-sweden/

Ingen torde kunna förneka att sexuella trakasserier förekommit i alla tider – i Sverige likaväl som i alla andra länder. Det är emellertid vad Löfven inte säger som är mest anmärkningsvärt: att sexualbrotten mot kvinnor drastiskt ändrat karaktär med den accelererande immigrationen av manliga lycksökare från muslimska miljöer i Nordafrika, Mellanöstern och Asien.


Kollektiva kvinnoövergrepp är uteslutande ett importerat problem.

Massofredanden av det slag som skett under de allra senaste åren i samband med musikfestivaler var tidigare ett okänt fenomen hos oss, liksom i stort även gängvåldtäkter. Nämnda yttringar är däremot en beståndsdel i den muslimska kulturen som kallas taharrush gamea omfattande kollektiva våldtäkter/övergrepp mot kvinnor. http://www.friatider.se/video-centrala-stockholm-sander-live-i-arabisk-grupp-facebook

Vad vi ser här är ett generellt förakt gentemot kvinnor som vi inte sett prov på tidigare på våra breddgrader, tendensen att betrakta kvinnor som lägre stående varelser som bör drapera sig i mer eller mindre täckande klädsel och vars vitala könsdelar helst bör avlägsnas. En kvinnobild som är så långt som tänkas kan ifrån det gamla riddaridealet om den tillbedda damen som ett högre stående väsen placerad på piedestal.

En typ av perverterat sexuellt övergrepp som vi absolut inte sett tidigare hos oss annat än i extrema undantagsfall är vidare homosexuella gruppvåldtäkter på män och pojkar, oftast begångna av män från Afghanistan.http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/blQll/15-domda-for-gruppvaldtakter-pa-pojkar

I sossarnas värld – och över huvud taget inom den politiskt korrekta sfären – får obekväma fakta likt dessa inte fritt debatteras. En sådan debatt skulle nämligen spräcka den i dessa kretsar utbredda synen på den svenska och västerländska kulturen som särskilt ond och rasistisk, samt PK-kravet att vi västerlänningar ständigt måste göra avbön för orättvisor vi påstås ha utsatt mindre utvecklade delar av världen för. För att i någon mån göra bot för våra förmenta synder måste vi, i enlighet med detta synsätt, helt kritiklöst ta emot alla som vill komma hit.

Samtidigt skulle en ohejdad debatt, där kritik mot den förda politiken inte per automatik avfärdas som ”rasistisk” eller ”nazistisk”, vara kongruent med ett förkastande av den officiella mångkultur som introducerades i Sverige av Palme-regimen 1975 efter beslut i riksdag och regering och som enligt vanlig retorik gör Sverige till en ”moralisk supermakt”. https://aktualia.wordpress.com/2011/07/10/mangkulturens-historia-i-sverige/


Expressen/Demoskop mars 2017. S 27,8, SD 18,2 och M 16,6 procent.

Mot ovan skisserad bakgrund betraktar åtminstone denna bloggare det som helt obegripligt att Socialdemokraterna fortsätter att vara Sveriges största parti i mätning efter mätning, låt vara alls inte på ett lika dominant sätt som fordomdags då alla S-noteringar under 40 procent ansågs vara katastrofala. Sedan kom Sahlin, Juholt och Löfven…

I Expressen/Demoskops marsmätning 2017 noteras således S för 27,8 procent, en ökning med nästan 1 procentenhet, varför den rödgröna regeringen sammanlagt når 41,4 procent och klart distanserar alliansalternativet som med tanke på sosseriets tillkortakommanden borde ha öppet mål. Dock icke så – Moderaterna fortsätter kräftgången och får 16,6 procent. Man kan undra hur långlivad Anna Kinberg Batra kommer att bli på sin post nu när M börjar komma ned på Bo Lundgren-siffror.

Att Sverigedemokraterna blir andra största parti med 18,2 procent måste med tanke på situationen i Sverige och omvärlden räknas som fullt normalt och logiskt. Det uppges för övrigt vara första gången någonsin SD blir större än M i en opinionsmätning utförd per telefon. http://www.demoskop.se/publicerat/valjarbarometern-mars-2017/

Senaste mätningarna: Huka er, gubbar och kärringar i S och M – nu kommer SD!

31 maj, 2015

830 Sentio maj 2015: SD 19,4 procent.

Tänkte det kunde vara dags att ha litet synpunkter på opinionsmätningarna igen. Särskilt som det börjar röra på sig på allvar för mitt eget parti Sverigedemokraterna (SD). Det som gör siffrorna extra intressanta just nu, mer än tre år före nästa ordinarie riksdagsval, är ju att det kan bli ett nyval betydligt tidigare än så.

Den 30 maj publicerade Östersunds-Posten det norska opinionsinstitutet Sentios majmätning. SD nådde här 19,4 procent, bästa resultatet någonsin hos Sentio och bara o,3 procentenheter från SDs all time high som inföll i Metros Yougov-mätning den 21 maj: http://www.op.se/opinion/ledare/sentio-maj-2015-det-varas-for-annie-loof

Sentio bjöd på flera skrällar förutom SD-succén: Socialdemokraterna halkar ner till ren Juholt-nivå med 24,3 procent, samma resultat som Moderaterna. Centerpartiet går fram till 8,5 procent och får partiledaren Annie Lööf att framtå som Sveriges politiska drottning. Inte för att konkurrensen är mördande – Kristdemokraterna under Ebba Busch Thors två månader gamla ”ledarskap” kraschar på 2,2 procent.

Tror inte jag var så helt fel ute när jag skrev följande om Busch Thor när hon tillträdde som KD-ledare: https://tommyhansson.wordpress.com/2015/03/18/lycka-till-ebba-men-var-finns-hogervridningen-kd/

Alliansen är med viss marginal det största blocket hos Sentio och får 39,3 procent mot 36,3 för vänsterpartierna S, MP och V. Vilket innebär att allianspartierna är störst även med KD utanför riksdagen.

1%20Storlek_maj15Sju mätningar maj 2015: SD 16,7 procent.

I sammanvägningen avseende sju mätningar under maj månad noteras SD för 16,7 procent i en tabell som toppas av S med 26,3 procent följt av M på 24,6 procent. SDs position som landets tredje största parti är helt ohotad och har så varit en längre tid. Det skall noteras att Sentio varit bäst på att förutspå SDs valresultat såväl 2010 som 2014.

Östersunds-Posten noterar i en kommenterande text i anslutning till Sentio-mätningen:

Om Sverigedemokraternas aggressiva uppgång fortsätter är man snart jämnstor med Socialdemokraterna och Moderaterna…Deras väljarsundersökning är därför en allvarlig signal till det röda och blå blocket. Hittills har man inte lyckats bemöta Sverigedemokraternas tillväxt.

Nej, man har ju inte det. Det finns flera skäl till det. Det absolut mest grundläggande är att stadigt fler väljare ända sedan SDs grundande 1988 kommit att uppskatta partiets politik. Tendensen är att partiet fördubblat sina resultat för varje val till riksdagen. Detta har skett parallellt med att partiet förtalats, förföljts och bespottats i media och andra instanser fram till detta ögonblick. Samhällsutvecklingen har spelat Sverigedemokraterna i händerna.

Det senaste halvåret är det flera faktorer som gynnat SD. Den mest uppenbara är väl Decemberöverenskommelsen (DÖ), där allianspartierna av de rödgröna övertygades om att inte rösta på sina egna förslag för att den sköra regeringskoalitionen skulle kunna hålla samman och ett nyval undvikas. Allt gick egentligen ut på att hålla SD så långt borta från all makt som möjligt, och det har väljarna givetvis genomskådat.

finn-bengtsson-jpg Finn Bengtsson (M) mobbas för sitt DÖ-motstånd.

Sedan går det upp för allt fler att endast SDs politik har förutsättningar att lösa överhängande samhällsproblem som den orimligt överdimensionerade invandringen med åtföljande islamisering, det växande problemet med organiserat tiggeri och den alltmer uppenbara svenska oförmågan att militärt försvara det egna landet. Under det att SD talar helt öppet om dessa och andra problem som berör vanligt folk hukar alla övriga partier i bänkarna likt gudstjänstbesökarna i Tage Erlanders roliga historia i Hylands hörna.

Politikerna i de så kallade Sjuklöverpartierna är helt enkelt fega. För fega för att våga gå emot den förlamande PK-kulturen i de egna partierna och för fega för att våga riskera det egna levebrödet. Det duger inte att komma med halvmesyrer om språktester eller tiggarförbud som man kan vara rätt säker på tas tillbaka relativt snart. Bara en frifräsare av typ moderaten Finn Bengtsson från Linköping, som nu under sin tredje mandatperiod i riksdagen gått emot det egna partiets fasthållande vid DÖ, vågar.

Men så har han också sitt ”på det torra”, eftersom han är professor och överläkare och tvingats gå ner rejält i lön för att sitta i riksdagen. Han har råd att inte finnas på valbar plats inför nästa val. Som straff för sin inopportuna hållning uppger Bengtsson dock att han utsätts för mobbning av sitt parti.http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20863016.ab

En annan sak som kan ha spelat in när det gäller SD-framgångarna är att partiet alltmer framstår som ett ”normalt” parti, där uteslutningarna av ungdomsextremisterna Gustav Kasselstrand, William Hahne med flera visade att partiet är berett att ta i med hårdhandskarna gentemot toknationalistiska strömningar. Lägg därtill Jimmie Åkessons återkomst i aktiv politik och det faktum att Mattias Karlsson med den äran vikarierade som partiledare under Jimmies bortovaro.

Opinion_72Bilder som nog får sägas tala för sig själva. Foto: Photo2be

När Jimmie Åkesson gick med i SD vid 16 års ålder för 20 år sedan skulle det dröja ytterligare sex år innan partiet nådde över 1 (en) procent i ett riksdagsval. När denna bloggare gick med för sju år sedan hjulade vi av glädje när vi kom över 3 procent och därmed så smått närmade oss riksdagen.

Nu snackar vi, och det fullt realistiskt som det verkar, om att vi kan bli Sveriges största parti redan till nästa val – 2018 eller tidigare!