Osorterade tankar i Södertälje före påsk

 Pengar att få tillbaka på skatten – hurra!

Den här dagen, då Ester har namnsdag, började sannerligen i dur för mig.

Sedan jag, med viss oro måste jag tillstå, öppnat den lila plastförsändelsen från Skatteverket som anlände med dagens post kunde jag inte låta bli ett upphäva ett glädjetjut: för första gången på år och dag får jag tillbaka på skatten! I fjol blev det en smäll på över 8000 att punga ut med, men nu visar det sig att jag skall få tillbaka 2607 kronor.

Nu vet jag ju inte alls om det är henne jag bör tacka, men hon är kanske inte så dum ändå, den där Magdalena Andersson…

Så jag beslöt mig för att fira litet. Riktigt helsvenskt desslikes: sill och potatis med öl och brännvin till. Inlagd sill, senapssill och skärgårdssill. Litet rödlök och röd jalapeno därtill plus ett par Arboga 10,2 procent och ett par snapsar Renat. Det är därför jag kanske inte är helt stadig på handen när jag skriver detta, men i hjärnräjongerna känns det någorlunda klart ändå (det är vad jag vill tro, i alla fall).

 Tisdagsmåltiden som överblickas av hustrun och ”småttingarna” Gladis, Sebulon och Negertjejen. Foto: Tommy Hansson

I går kväll hade vi fullmäktige här i Kringelstan. Det blev historiskt såtillvida som SD Södertäljes nye gruppledare, Tommy Blomqvist (nyss fyllda 50), begick sitt jungfrutal i fullmäktigesalens (den heter Demokratin) talarstol. Ärendet var en markförsäljning som vi motsätter oss och en fråga där ”Blomman” lagt ner en hel del jobb. Tommy skötte sig förträffligt, och eftersom han och allianspartierna yrkade på återremiss avgjordes ärendet inte denna dag i alla fall.

Själv blev jag rejält förbannad på kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) som hade mage att påstå att SD inte hör hemma bland de demokratiska partierna. Jag yttrade därför följande i en replik:

Vi har nyligen kunnat notera ett nytt lågvattensmärke här i fullmäktige. Boel Godner påstår att Sverigedemokraterna inte är ett demokratiskt parti. Det är ett angrepp inte bara på partiet Sverigedemokraterna utan ett angrepp på de närmare en miljon väljare som röstade på SD i senaste valet. Det är så lågt att man häpnar, nästan i klass med när Stefan Löfvens rådgivare, fejkhistorikern och mytomanen Henrik Arnstad, kallar alla han inte gillar för ”fascister”. Jag ber att få travestera förre kommunistledaren Carl-Henrik Hermansson: ”Vet hut, Boel Godner, vet sjufalt hut!”

Godner yttrade ändå detta i en fråga där SD var i linje med sossarnas förslag om att upprätta en så kallad Science Park i Södertälje. Godner, som jag härmed gärna utnämner till 2015 års påskhäxa i vår stad (fast ingen man vill ge godis till), borde kanske gå en intensivkurs i social kompetens så att hon lär sig att man inte skall vara oförskämd mot dem som stöder en (som i just den här frågan i alla fall).

 Den imponerande skulptur i västkustsgranit som pryder Stora torget i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Efter det glädjande beskedet från Skatteverket var det dags att praktisera mig ner på stan för att ”göra rätt för mig”, det vill säga betala några räkningar. Således klev jag in i Wessmans vitvarubutik på Jovisgatan för att betala den kyl/frys, som två stadiga tvåmetersmän varit vänliga att leverera på torsdagen sedan mitt gamla skåp dragit sin sista suck efter åtskilliga års tjänstgöring.

Hämtade sedan i en guldsmedsbutik ut den beställda halskedja i gulddoublé som jag skall ha till en smycke-menorah, inköpt vid Förintelsemomumentet i Warszawa för fem år sedan, och min framlidna hustrus vigselring.

Glömde säga att när jag först anlände till ”stadens frestelser” (ett bibliskt uttryck min mamma ofta använde) blev jag bjuden på kaffe och bulle av två trevliga damer som delade ut tidningen Världen idags (som jag tidigare prenumererade på) påskbilaga. Där jag bland annat kan läsa om att författaren C. S. Lewis ”klädde av ateismen”.

 Graven är tom – Kristus är sannerligen uppstånden!

Påsken är en lugn och trevlig högtid, inte lika upphaussad som julen men som kristen högtid betraktad viktigare än denna. Påsken firar vi rätteligen till minne av vår frälsare Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är oundvikligt att mina tankar vid just denna tid går till min hustru Marika, som tog adjö av oss några dagar för påsken 2010. De vita små påskfjädrar hon hann köpa intar en hedersplats i mitt kök.

Södertälje ter sig kanske som en ganska förfärlig plats för en del utomstående, men för mig som är född och uppvuxen här är det förstås ”hemma bäst”. För en tid sedan publicerades en undersökning enligt vilken Södertälje låg i botten bland kommuner som kommuninvånarna rekommenderade andra att bosätta sig i, men jag tillhör definitivt dem som gärna uppmanar folk att flytta hit.

 En kanske inte helt aktuell reklamskylt jag såg nere på stan. Foto: Tommy Hansson

Södertälje ÄR en trevlig – och vacker –  stad om vi bortser från yrkeskriminella, ungdomsligister som eldar bilar och dryga sossepampar!

Tre underbara låtar för frid, förståelse, förlåtelse och försoning

 Shane McGowan och Kirsty McColl.

Bara för att jag är så hjärtinnerligen SNÄLL skall jag bjuda mina trogna läsare på tre sköna låtar med The Pogues, poeten och sångaren Shane McGowan och Kirsty McColl från slutet av 1980-talet!

So happy christmas (I love you, baby)!

Först jullåtarnas jullåt: ”Fairytale of New York”:

https://www.youtube.com/watch?v=NrAwK9juhhY&list=PLC259397433E60316&index=26

Fortsätter med ”Lullaby of London”, så vacker att den gör ont i likhet med någon jag tänker på just nu:

https://www.youtube.com/watch?v=bk0Ocezq8_E&index=29&list=PLC259397433E60316

Samt mästerstycket ”Thousands are Sailing”:

https://www.youtube.com/watch?v=IooPBuFoJCM&index=30&list=PLC259397433E60316

Det har varit några fina dagar nu. Möten med goda vänner och middag ikväll med mina barn: Jansson, julskinka, köttbullar. Klart man är snäll då. Som jag alltid är mot personer som behandlar mig anständigt och normalt vänligt. Övriga försöker jag ignorera så gott det går.

Elak vill jag bara vara mot hopplösa politiska meningsmotståndare och därmed jämförbara. Lovar att fortsätta vara det på denna blogg!

Avslutar nu kvällen med att i julens tecken skåla – i julmust – för god vilja, frid, förståelse, förlåtelse och försoning med nära och kära.

 

 

God fortsättning!

http://www.youtube.com/watch?v=z1slpNXsw8E

God fortsättning på julen!

Har nu öppnat alla julklappar. Skriver det här inlägget mest för att få tillfälle att länka till en härlig live-version av ”Fairytale of New York”, som framfördes i samband med att Shane MacGowan och The Pogues firade sitt 30-årsjubileum som artister för ett år sedan.

Shane verkar vara i god form – snarast mindre packad än han setts många gånger förut.

Minnesvärda och hoppingivande ord ur sången:

I got a feeling
This year´s for me and you

So happy Christmas
I love you baby

I can see a better time
When all our dreams come true

Om Contra, rökning och tillvarons glädjeämnen

 Ett av Contras senaste nummer.

I går bestämde jag mig för att trotsa den begynnande vinterkylan och, via buss, pendeltåg och tunnelbana, bege mig på en exkursion djupt in i den södra stockholmsförorten. Målet var stiftelsen/tidskriften Contras nya, ändamålsenliga lokal. Jag blev inte besviken.

Många av mina läsare vet att jag är medarbetare i tidskriften Contra efter att tidigare under ett antal år ha varit ansvarig utgivare. Contra är en partipolitiskt obunden, borgerlig tidskrift (och stiftelse) som arbetar aktivt mot totalitära ideologier såsom kommunism, nationalsocialism och islamism samt politiskt korrekthet och för västerländsk demokrati. Contra grundades 1974 som en avknoppning av Demokratisk Allians och kan följaktligen fira 40-årsjubileum 2014.

Förutom utgivandet av tidskriften har Contra även drivit ett bokförlag med en mängd värdefulla, och i många fall även unika, titlar genom åren. Jag har själv publicerat mig ett antal gånger på förlaget, senast 2011 med en exposé över förföljda katoliker i Sverige på 1600-talet: Religionsfrihetens martyrer. Borgmästaren i Söder Tällije och hans katolska trosfränder (216 sidor). Jag har även givit ut några böcker på andra förlag, men utan Contra hade jag inte kunnat ge ut de böcker jag känt att jag måste ge ut med början 1989. För detta är jag evigt tacksam.

 Min första bok heter Slaveri i vår tid (1989) och är en kritisk analys av marxismen.

Contra har alltid jobbat med små medel på ideell basis och varit beroende av läsekretsens välvilja. Dessbättre har stiftelsen/tidskriften genom åren även åtnjutit stöd från ett fåtal välvilliga mecenater som gjort att verksamheten, trots kärva odds (statligt tidskriftsstöd har lyst med sin frånvaro bortsett från något år i mitten av 1980-talet), kunnat gå runt.

Den nya, ekonomiskt förmånliga lokalen med plats för Sveriges troligen förnämsta antikommunistiska bibliotek, och varifrån tidskriften skickas ut varannan månad, gör att vi entusiastiska contraiter troligen kommer att kunna hålla igång bortom pensionen ytterligare några år. Jag blev därför oförställt glad och nöjd över mitt besök i förorten i går kväll. Den efterhängsna förkylningen blev inte precis bättre – eller kanske var det precis det den blev – men det fick det vara värt.

För er som eventuellt i någon mån intresserar er för min tillvaro i stort, kan jag vidare berätta att jag nu är inne på fjärde dygnet av rökfrihet. Jag har ägnat mig åt njutningsmedlet tobaksrökning från och till genom åren ända från tidig ungdom. Den senaste rökperioden har varat från hösten 2004, då jag bröt en rökfrihet omfattande omkring 17-18 år. Jag skall vara ärlig nog och tillstå att jag funnit mycket nöje genom rökningen – det är ju faktiskt den perfekta avkopplingen, dessutom en synnerligen politiskt inkorrekt sysselsättning!

 Cigarrettrökning är den perfekta avkopplingen. Men inte bra för hälsa och ekonomi.

Eftersom jag i grunden är en smärtsamt uppriktig person person måste jag också erkänna, att rökningen har ett flertal nackdelar. Den tär hårt på kassan – jag har räknat ut att jag gjort av med omkring 30 000 kronor om året på cigaretter och snus. Hälsan blir, som alla vet, heller inte bättre. Flåset blir hela tiden sämre. Ibland har det därtill huggit till i hjärttrakten, en varningssignal man vore en idiot att inte ta ad notam.

Jag tycker, trots allt, att jag har så pass mycket att leva för att jag inte har någon lust att kasta in handduken för tidigt om detta kan undvikas. Måste i sammanhanget tillägga att jag är klart överviktig samt tar medicin mot högt blodtryck. Dessutom slipper jag genom min nya rökfrihet irritera känsliga personer i omgivningen. Slutligen är det alltid skönt att vara fri från ett beroende, av vilket slag detta än vara månde.

Så jag gör nu ett allvarligt försök att sluta röka. Jag har tidigare blivit rekommenderad att trappa ner gradvis, men det ligger inte riktigt för mig. För mig funkar det bäst att lägga av direkt. Be gärna en liten bön för mig, alla snälla läsare… Jag garanterar inte att jag inte trillar dit igen. Lovar dock att jag kommer att kämpa den goda kampen mot tobaksdemonen. Bortsett då från det avsevärt mindre vådliga snuset, som jag måste ha som substitut i alla fall tills vidare.

 Jag håller föredrag om amerikansk konservatism i Konservativt Forum på Föreningen Heimdal, Uppsala 2005.

Tycker redan jag har fått ett extra tillskott av energi och livsgnista, något som väl i och för sig även kan ha delvis andra orsaker. I privatlivet har det på flera sätt börjat ”klarna”, om jag säger så. Mitt ibland turbulenta känsloliv har, till fromma för mig själv och andra, blivit stabilare och min kontakt med Gud närmare. Familjen och de trogna vännerna förblir ock ett starkt stöd mitt i tillvarons beklagliga obeständighet.

Nu är vi inne i december och julen i annalkande. En tid av förväntan och glädje står för dörren, vilket gör att jag lätt bortser från de smärre krämpor jag som sextioplussare får dras med. Det finns verkligen massor att leva för!

Glad Chanukka: ”den judiska julen” har börjat!

 Judas ”hammaren” gick hårt fram med seleukiderna och befriade det judiska templet i Jerusalem.

http://www.youtube.com/watch?v=8p1BedwyFKY

Ovan en länk till ”See, the Conquering Hero Comes” ur G. F. Händels  Judas Maccabaeus från 1747, som är kompositörens populäraste oratorium efter Messias. Den judiske hjältegestalten Judas Mackabeus stod i spetsen för en judisk styrka som år 164 före Kristi födelse besegrade seleukiderna och drev dessa ut ur Jerusalems tempel.

När den seleukidiske härskaren Antiochos IV Epifanes tog makten 175 före Kristi födelse inledde han en assimileringspolitik gentemot judarna med målsättningen att utrota den judiska tron och hellenisera det judiska folket. Den judiske prästen Mattathias höjde upprorsfanan, och när han dog tog hans söner med Judas Mackabeus (Judas hammaren) i spetsen över kampen mot förtryckarna. Judas dog på slagfältet år 160.

 Ett ljus tänds i den nioarmade chanukkastaken.

I samband med det heliga templets återinvigning fanns det, enligt den judiska skriften Talmud, bara olja till templets lampor för en dag. När Judas Mackabeus skulle tända lamporna såg emellertid Gud genom ett mirakel till att oljan räckte i åtta dagar. Detta var enligt traditionen  upprinnelsen till den judiska högtiden chanukka, som ibland brukar kallas ”den judiska julen” därför att den infaller någon tid före den kristna julen.

Liksom julen är chanukka en glädjens högtid och kallas även ljusets fest. Chanukka inleds den 25 kislev enligt den hebreiska kalendern och sträcker sig åtta dagar framåt. Detta innebär att den i år inleddes den 27 november och varar till och med den 5 december. Första dagen tänds det första ljuset och sedan tänds ett nytt ljus för varje dag under högtiden. Det är fullt tänkbart att chanukka-seden att tända ljus påverkat vårt ljuständande under advent.

 G. F. Händels Judas Maccabaeus hade premiär i London 1747.

Händel skrev sitt oratorium som en hyllning till hertigen av Cumberlands och de brittiska styrkornas seger över Bonnie Prince Charles trupper vid Culloden i Skottland 1746, då det så kallade jakobiterupproret för att återinsätta stuartarna på tronen slutligen krossades. På svenska heter det pampiga stycket som länkas till överst som bekant ”Dotter Sion, fröjda dig!”.

Glad chanukka!

Det går emot höst…

Björn Afzelius (1947-99).

Det går emot höst. Den 21 juni var det midsommarafton och samtidigt sommarsolståndet. Dagarna blir någon minut kortare. Det känns kanske litet vemodigt, men jag har aldrig riktigt sett hösten som enbart vemodig.

Det är ju min årstid: jag är född den 21 november och således Skorpion med en sådans alla mer eller mindre utmärkande egenskaper. För mig är hösten i första hand en tid av aktivitet och skapande och en glad väntan på den av mig älskade julen.

Inte för att jag vill ta ut någonting i förskott. Även sommaren har sin tjusning, den skall givetvis avnjutas nu innan löven i alla deras färger börjar falla.

Jag vill ändå påminna mina läsare om den tid som väntar med min hus-trubadur Björn Afzelii vackra ”Höst” (Till Ann-Christine). Först en länk till sången varefter texten följer:

http://www.youtube.com/watch?v=aNz2CDLIC_c

Det går emot höst, det börjar bli kallt,
det blir alltmer gott att vara inne.
Snart är den här, betraktelsens tid
då sommaren bara är ett minne.

Man börjar få tid att se till varann,
man får alltmer lust att va´tillsammans.
Det blir alltmer värt, när vinden tar i,
att känna en närhet till nå´n annan.

Det börjar bli dags att njuta den tid
då alla färger är som vackrast,
det börjar bli dags att njuta den tid
då man skall skörda allt man sått.

Så låt det bli höst, vad rör det väl mig
så länge din varma kropp pulserar.
Låt vinden ta i, du ligger ju här,
min älskling, jag önskar inget mera.

Slutligen ett tack till dig, Björn, för alla vackra sånger du skänkt oss. En person som en gång stod mig nära föreslog att jag skulle skriva en bok om dig. Ärligt talat tror jag inte jag hinner med det. Men jag älskar dig och dina sånger ändå!