Posted tagged ‘Julia Caesar’

Vänsterpatrasket har blivit nationalister – och Bildt jäser över av godhet (och aktieoptioner)

25 februari, 2017

lindstrc3b6m-upplopp
Den polisiära verkligheten av i dag…Teckning: Lindström

Förorterna brinner. Poliser attackeras. Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Flyktingar kan inte längre mottas på ett människovärdigt sätt. Mord- och våldtäktsstatistiken skenar. Detta får dock ingen berätta för omvärlden, ty den som gör det ljuger och är troligen landsförrädare.

Detta är kontentan av ett antal reaktioner på SDarnas Jimmie Åkessons och Mattias Karlssons minst sagt omskrivna debattartikel i Wall Street Journal härom dagen, då partiledaren och gruppledaren i riksdagen gav president Donald Trump rätt i dennes negativa omdöme om svensk immigrationspolitik i ett tal i Florida. https://samtiden.nu/2017/02/vi-vill-gora-sverige-sakert-igen-akesson-och-karlsson-wall-street-journal/

Helt plötsligt tycks vänsterpatrasket och dess vänner ha metamorfoserats till flaggviftande supernationalister som nu skriker ”landsförrädare”, ”Sverige-hatare” och ”lögnare” åt Åkesson, Karlsson och andra SDare i olika tonarter. Sådana röster går det för tillfället 13 av på dussinet i olika Facebook-grupper, vilket vem som helst som är ansluten till detta forum kan förvissa sig om.

c5cr92ewgaaudzf
Carl Johan De Geer: ”Skända flaggan”.

Alltså samma typ av röster som vanligen spyr på svensk nationalism och sätter en ära i att vara så ”osvenska” som möjligt och som sannolikt hyllar den bedagade så kallade konstnären Carl Johan De Geer och hans kollegers anti-patriotiska excesser på 1960- och 1970-talen. Om ”osvenskhet och svensk idioti” skrev jag följande bloggtext för några år sedan: https://tommyhansson.wordpress.com/2009/11/25/osvenskhet-och-svensk-idioti/

En av dem som driver tesen att SD i själva verket hatar Sverige är riksbögen Jonas Gardell, som nyligen twittrade följande: ”SD pratar tvärtom-språket…de kallar sig Sverigevänner men hatar Sverige.” http://nyheter24.se/nyheter/politik/877302-jonas-gardell-sverigedemokraterna Nej, Jonas Gardell, Sverige-vänner hatar inte Sverige – däremot finns det allt skäl att hata en politik bedriven av såväl borgerliga som socialistiska regeringar som bara lett till elände.

Det är omtanke och kärlek, inte hat.

gardell-sverigedemokraterna
Den brinnande fosterlandsvännen Jonas Gardell menar att SD ”hatar Sverige”.

Tråden ”Sverigedemokraterna är landsförrädare” togs upp av inte helt okända Elisabeth Höglund redan hösten 2015. ”Någon annan slutsats kan man inte dra”, påstod Höglund sedan SD hållit en presskonferens under vilken Jimmie Åkesson berättat att partiet avsåg starta en kampanj utomlands som uppmanade flyktingar att inte komma till Sverige, eftersom det fattas såväl jobb som bostäder här. Det är till att ha låga krav på landsförrädare… https://elisabethoglund.se/blogg/sverigedemokra_terna_agerar_landsforradare_sverige_nara_undantags_tillstand/

Det fanns naturligtvis ett antal andra slutsatser som kunde dras av SDs utspel. Bland annat den att partiet genom sin kampanj faktiskt ville göra något konkret i syfte att avlasta vårt fädernesland och dess ändliga resurser när det gäller att via svängdörrar i tullen bereda en väg in i det svenska samhället åt alla som hävdade att de var flyktingar från krigets Syrien. Men vilka för säkerhets skull i nio fall av tio först  gjort sig av med sina identitetshandlingar.

Den rödgröna regeringen togs uppenbarligen på sängen av president Trumps skissartade bild av situationen i Sverige, en bild som fick kött på benen då invandrarungdomar i Rinkeby två dagar efter Trumps tal i Flordida gick till våldsam attack mot polisen sedan denna haft fräckheten att gripa en tungt belastad kriminell i förorten. Upploppen i Rinkeby rönte omfattande uppmärksamhet i USA och andra länder.http://www.dn.se/sthlm/rinkeby-upplopp-stor-nyhet-i-usa/

Regeringen Löfven är när detta sätts på pränt mitt uppe i en förlängd brandkårsutryckning i syfte att få omvärlden att tro, att Donald Trump är en obalanserad galning och att Sverigedemokraterna är nära nog landsförrädare som ger Trump rätt i dennes omdömen om vårt land. Sverige skall framställas som en moralisk supermakt och ett paradis på jorden där allt står ganska väl till. Den som säger något annat är ute i skumma syften.

Det är därför justitieminister Morgan Johansson utgjutit sig i pressen på följande sätt: ”Vi har kommit till en punkt där Sverigedemokraterna medvetet skadar Sverige genom att ljuga om oss i internationell media.” Envar med verklighetssinnet någorlunda i behåll vet givetvis om, att det är en mångårig destruktionspolitik som går tillbaka till 1975, då riksdag och regering officiellt bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt, vilken skadat Sverige. http://nyheteridag.se/johansson-rasar-mot-sd-efter-debattartikel-i-wall-street-journal-ljuger-om-sverige/

20140317-230026
Carl Bildt kan göra sig en rejäl hacka.

Nu har också den vanligen så coole Carl Bildt anslutit sig till det desperata folket på brandbilen. I en snyftartikel i Washington Post, som jämte den av Trump bojkottade New York Times är vänsterliberalernas mediala flaggskepp i USA, förklarar sig Bildt ”stolt” över att Sverige under hans tid som statsminister gav människor från det krigshärjade forna Jugoslavien möjligheter till en ny framtid här. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/carl-bildt-har-ar-sanningen-om-sveriges-flyktingar

Bakgrunden var att folkpartiledaren Bengt Westerberg hade ställt Bildt inför ett ultimatum 1991: om regeringen inte undanröjde det tidigare socialdemokratiska så kallade Lucia-beslutet från december 1989 – att endast tillåta ”kvotflyktingar” enligt FNs kriterier – skulle FP avgå och därmed spräcka den borgerliga ministären. Jag rekommenderar varmt läsning av följande länk till en text av signaturen Julia Caesar, som berättar om Westerbergs ultimatum och som i övrigt ger en mycket initierad bild av svensk flyktingpolitik: http://snaphanen.dk/2014/12/14/sondagskronika-tjugotre-forlorade-ar/

Det faktum att Carl Bildt nu jäser över av godhet över sina påstådda humanitära bragder för ett kvartssekel sedan är förstås ingen intäkt för att svängdörrspolitiken fungerar anno 2017 – det gjorde den för övrigt inte ens på Bildts tid – och på intet sätt något som helst bevis för att Donald Trump skulle vara okunnig, vilket Bildt på sedvanligt snorkigt överklassmaner implicerar i sina tårdryperier i Washington Post. Däremot demonstrerar Bildts utspel den gamla sanningen, att samhällseliten håller ihop oavsett formell partitillhörighet.

För att återknyta till tråden om landsförräderi, och samtidigt få ett tankeväckande perspektiv på Carl Bildts paraderande som fosterlandsvän i amerikanska media, så har sajten Nyheter idag avslöjat att Bildt är styrelseledamot i bolaget Fustator som via Skälsö AB utbjudit en gotländsk ubåtshamn till försäljning. Hamnen såldes ut av den socialdemokratiska regeringen 2004. http://nyheteridag.se/carl-bildt-i-bolagsstyrelsen-gotlandsk-ubatshamn-riskerar-saljas-till-ryske-oligarken-antonov/

2860e3b600000578-3070349-image-m-109_1430922688903
Vladimir Antonov, med en rad tvivelaktiga affärer i bagaget, kan bli ägare till gotländsk ubåtshamn. https://sv.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Antonov_(aff%C3%A4rsman)

Aktuell köpesumma uppges vara 82 miljoner kronor och det hetaste namnet som ny ägare skall vara den ryske affärsmannen Vladimir Antonov, som har en rad skumraskaffärer i bagaget. Antonov har bland annat varit ägare till den engelska fotbollsklubben Portsmouth FC. Det var icke minst Antonovs inblandning i SAABs planerade försäljning till General Motors (GM) som gjorde att affären gick i stöpet.  En möjlighet att avvärja ett ryskt inköp, uppger Nyheter idag, är dock att Fortifikationsverket bjuder över det pris Antonov är villig att betala. Affären skall vara avklarad i nästa vecka.

”Fosterlandsvännen” Carl Bildt har som styrelseledamot i  Fustator optionsrätt på 70 000 aktier och lär i vilket fall som helst göra sig en rejäl hacka på affären.

/

 

Jimmie Åkessons sommartal: om etablissemang och diktatur

30 augusti, 2015

sd_jimmie_akesson_sommartal_2015_ Som vanligt blåste det friska fläktar i fler bemärkelser än en när Jimmie Åkesson sommartalade i Sölvesborg.

Jag bevittnade SD-ledaren Jimmie Åkessons tre första sommartal i Sölvesborg och rapporterade därom i partiorganet SD-Kuriren, som jag då var chefredaktör för. Även de två följande sommartalen har jag skrivit om utan att ha varit på plats. Självklart känner jag mig manad att skriva några rader även nu.

Det blir dock inget referat så att säga ord för ord av vad Jimmie framförde. I stället väljer jag att inledningsvis ta fasta på några ord som etsat sig fast i sinnet efter att jag tagit del av innehållet i talet:

Vi är inte etablissemanget, men vi ska bli etablissemanget. Vi ska styra landet. I valet 2018 ska vi bli landets största parti.

För den som inte befann sig i Sölvesborg i går eftermiddag, eller som kanske vill återuppleva talet, bifogas här en länk till som vanligt välunderrättade Avpixlat vars medarbetare Jan Sjunnesson fanns på plats i anslutning till småbåtshamnen:

http://avpixlat.info/2015/08/29/jimmie-akessons-sommartal-2015/

Känn och smaka litet på de orden. ”Vi ska vara etablissemanget.” Ja, naturligtvis måste det vara målsättningen för inte bara oss SD-medlemmar utan för hela den Sverige-vänliga rörelsen i stort. Det är precis den utvecklingen som nu börjat.

Vi befinner oss i brytpunkten mellan gammal och nytt: den gamla trötta och oförstående etablissemangsvänstern med rötter i den revolutionära 68-rörelsen och dess medlöpare å ena sidan, samt den nya konservatismen, som inser behovet av att återupprätta den nationella medvetenheten och respekten för traditionella värden avseende nation, samhälle och familj, å andra sidan.

Vad som är i vardande är ingenting mindre än ett paradigmskifte med djupgående konsekvenser för vår nation och vårt folk.

Men, och det finns ett stort ”men”. Vi får inte för en sekund inbilla oss att den ovan skisserade utvecklingen kommer att gå enkelt och smärtfritt till väga. Vill vi få en verklig förändring till stånd och inte bara skrapa litet på ytan får vi vara beredda på en hård kamp mot de krafter som vill bevara status quo och låta de gamla, trötta partierna och medierna fortsätta styra den svenska skutan rakt mot isberget. De här människorna vill ha kvar sina positioner, sina jobb och framförallt sitt inflytande.

Det räcker med att ta en hastig titt på partisympatierna på Sveriges Television som de tedde sig 2013 – någon mer halsbrytande förändring torde inte ha ägt rum sedan dess – för att inse vilka värderingar som styr ett av våra absolut mest inflytelserika medier:

untitled

Således sympatiserar inte mindre än 52 procent enligt ovanstående diagram med det nu regeringbärande Miljöpartiet, vilket vanligen parkerar någonstans mellan 6 och 7 procent i opinionsmätningarna. Något som förklarar den ansamling av miljöpartistiska politiker, ”experter”, kommentatorer och bedömare av olika slag som brukar sitta och häcka i diverse studior och soffor och på så sätt tillrättalägga verkligheten för svenska folket.

Icke nog därmed.

Det med MP ungefär jämnstarka Vänsterpartiet, vars föregångare gick i Sovjets och Östtysklands ledband ända till det bittra slutet i början på 1990-talet, har 18 procent av SVT-medarbetarna på sin sida under det att Socialdemokraterna noteras för 13 procent. Sammantaget blir det således 83 procent av SVT-medarbetarna som har sina sympatier i vänsterdelen av det svenska partiväsendet.

Mot det skall ställas 17 procents borgerliga sympatier med Moderaterna störst på 8 procent. Övriga borgerliga sympatier fördelas mellan C och FP. Kristdemokraterna har 0 procent liksom Sverigedemokraterna.

Så ser det alltså ut på Sveriges Television. Jag vet inte hur partisympatierna fördelar sig mellan Dagens Nyheters journalister, men däremot vet jag att flaggskeppet i den svenska tidningsfloran har en chefredaktör som är paniskt förskräckt för de alternativmedia som under senare år alltmer utmanat den förlamande värdegrundsdemokratin med dess noga avgränsade åsiktskorridor.

Wolodarski har i flera ledartexter under senare år angripit så kallade hatsajter – det vill säga webbmedia som utmanar vänsterns åsiktshegemoni – och gjorde det senast i en DN-ledare den 23 augusti:

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-hat-kan-snabbt-forgifta-ett-samhallsklimat/

”Vi har numera hatsajter i Sverige”, skriver Wolodarski upprört, ”som bedriver förföljelse av enskilda och grupper av människor. Jag har denna sommar noterat att länkar från dessa sajter allt oftare sprids i sociala medier och i e-postmeddelanden, utan varningar eller avståndstaganden, som om det handlade om telegram från TT /…/ Om aggressiviteten på nätet stegras måste den svenska rättstaten, med en helt annan skärpa än tidigare, lagföra dem som ägnar sig åt förtal och hets mot folkgrupp. Pressetiken är ett viktigt komplement för att värna ett anständigt tonläge, men den har blivit omsprungen av tekniken. De regler som traditionella medier tvingas följa föraktas av de hatsajter som tack vare internet kan nå tusentals människor.”

Ska_rmavbild+2013-03-07+kl_+16_54_19 Wolodarski kräver att företrädare för ”hatsajter” skall ”lagföras”.

Så skriver en etablissemangets hantlangare som med förfärande klarhet plötsligt inser, att de gamla goda tiderna är på väg att ebba ut. De gamla ”anständiga” åsikterna är inte längre oomtvistade och då måste de hårdare bandagen plockas fram. Utmanarna skall ”lagföras” och hoppeligen, ur Wolodarskis perspektiv, placeras bakom lås och bom. Den fina och goda värdegrunden måste bevaras till varje pris, även om en fullskalig åsiktsdiktatur måste införas.

Nu tvivlar jag i och för sig starkt på att våra svaga makthavare vågar sig på att inrätta en sådan diktatur. Risken finns att reaktionen skulle bli våldsam om exempelvis Avpixlats Mats Dagerlind och Jan Sjunnesson skulle dömas till fängelse för låt oss säga ”hets mot folkgrupp”. Blotta tanken på att chefredaktören vid Sveriges ledande tidning är inne på sådana tankegångar är emellertid illavarslande nog.

Det DN-redaktören torgför om ”anständighet” och de så kallade hatsajternas ”förföljelse av enskilda och grupper av människor” faller emellertid platt till marken när man vet att han själv och den journalistkamarilla han omger sig med ägnar sig just åt sådan förföljelse han själv emfatiskt markerar avstånd mot. Det framgår av en just nu mycket spridd text av pseudonymen Julia Caesar på den danska sajten Snaphanen den 30 augusti.

Julia Caesar, som har ett ovanligt namn och därför skriver under pseodonym, har förföljts och jagats i sitt hem av DN-medarbetarna Niklas Orrenius och Annika Hamrud, vilka via stängda dörrar, lappar och telefonmeddelanden kommunicerat att de vill prata med Caesar på grund av hennes ”intressanta” åsikter. Caesar har genomskådat detta lismande och av personliga skäl vägrat ställa upp på någon intervju. Något godhetspolitrukerna Orrenius och Hamrud helt enkelt vägrat acceptera.

Läs om DNs personterror här:

http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/

Till saken hör att den mycket välskrivande ”Julia Caesar”, enligt mitt förmenande en av Sveriges viktigaste debattörer, har ett förflutet som journalist på – Dagens Nyheter.

Vi är alla olika med olika erfarenheter och bakgrunder. Själv skulle jag ha reagerat och agerat på ett helt annat sätt än Julia Caesar. Jag hade med glädje låtit mig intervjuas om landets största tidning hade velat ha en intervju med mig. Hade sett ett unikt tillfälle att föra ut mina åsikter och värderingar till en bred publik, även med risk för att somt hade förvanskats och förvridits. Julia Caesar har emellertid önskat bevara sin anonymitet, och självfallet borde DN-gamarna ha respekterat detta.

untitled ”Julia Caesar” berättar om DNs personterror på sajten Snaphanen.

För att avrunda.

Jimmie Åkesson har en berömvärd förmåga att slå huvudet på spiken. Han har nu talat om att Sverigedemokraterna skall vara etablissemanget, inte bara en del av det. Det är givetvis en helt riktig inställning. Om man tror på sin politik måste detta vara målsättningen.

Åkesson brukar dessutom få rätt i det han säger. Först sa han att SD skulle in i riksdagen och därefter att partiet skulle bli det tredje största i Sverige. Båda dessa förutsägelser besannades. Sedan förutskickade Åkesson att SD skulle bli det största partiet. Detta inträffade vid Metro/YouGovs senaste mätning, då SD avancerade upp till 25,2 procent och gick om moderater och sossar.

Nu säger Jimmie Åkesson att SD skall bli etablissemang och styra. Jag kan inte se att vi behöver tvivla på det heller, sedan må vissa oja sig hur mycket de vill om ”SD-monstret som slukar oss alla”, som Herman Lindqvist yrade om i Aftonbladet den 29 augusti. Lindqvist svamlar här på rätt ohejdat, vilket han brukar göra då och då, men är ändå rolig att läsa:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article21327742.ab

Sedan är det en annan sak att det kommer att kännas extremt ovant för denna bloggare att vara en del av något etablissemang. En position jag nog aldrig befunnit mig i tidigare. Det är inte ens säkert att jag kommer att gilla känslan, jag har alltid sett mig själv såsom varande i opposition.

Slutligen måste jag erkänna att partiet Sverigedemokraterna inte är det allra viktigaste för mig i detta sammanhang. Det överlägset viktigaste är att rycka upp konungariket Sverige till att bli en nation och att vara ett folk som tror på det egna landet igen. Där medborgarna inte motståndslöst accepterar massinvandring, avveckling av militärt försvar och urartning av den svenska skolan eller nedmontering av äldrevården.

untitled Låt oss rycka upp konungariket Sverige!

SD kan och skall absolut vara ett viktigt redskap i detta nödvändiga räddningsarbete, fattas bara annat, men inte ett mål i sig. Därtill måste det enligt min mening tas krafttag på vissa områden. Till exempel när det gäller att komma till rätta med den i partiet florerande nepotismen och att förvalta de egna medierna, där SD har en ärligt talat rätt kass tradition.

Det är dock en annan historia som jag inte går in närmare på här – nu är tid att glädja sig åt att något äntligen är på väg att hända i gamla Sverige och att SD till stor del ligger bakom detta!

Svenska artister (III): Julia Caesar

20 juli, 2012

 Julia Caesar (1885-1971). En av våra mest älskade komedienner.

Jag fortsätter min något nostalgiska bloggserie om svenska artister med Julia Caesar. För oss som är lite äldre är hon ännu i friskt minne från sina TV- och radioframträdanden i bland annat ”Hylands hörna” med flera program. För mig är hon en självklar del i det svenska, lite lättsammare kulturarvet.

Julia Maria Vilhelmina Caesar (1885-1971) föddes den 28 januari 1885 på Östermalm i Stockholm. Det var innan denna stadsdel hade hunnit bli det högborgerliga fäste det är i dag. Caesar var dotter till ett militärt stambefäl anställd vid dåvarande Svea livgarde och växte upp under enkla förhållanden på Östermalms bakgårdar. Hon framträdde som statist vid den gamla Stockholms-teatern Folkan redan i tonåren.

Här följer en sammanfattning av Julia Caesars karriär inklusive några av hennes mest minnesvärda framträdanden:

http://www.youtube.com/watch?v=YryKReWpEwM

1905 spelade Caesar på Kristallsalongen i huvudstaden och hade en roll som en hundraårig, döv gumma. Därmed hade hon funnit sitt rollfack som sedan skulle följa henne genom alla år: den argisinta men ändå godhjärtade tanten. Hon spelade otaliga portvaktsfruar, svärmödrar, skräcktanter och hushållerskor genom åren både i film och på scen. Förutom i Stockholm – där hon 1939-52 var verksam vid Odeonteatern – arbetade hon vid Apolloteatern i Helsingfors 1913-19.

 Från vänster John Botvid, Julia Caesar och Lilli Zeidner i pilsnerklassikern ”Pensionat Paradiset” från 1937.

En väsentlig del i Julia Caesars konstnärsskap var att spela friluftsteater. Hennes framträdanden i Tantolunden på Södermalm i Stockholm renderade henne hedersepitetet ”Tantolundens drottning”. Skådespelarna tvingades ta särskild hänsyn till de tåg vilka med jämna mellanrum passerade förbi på den intilliggande järnvägen. En särskilt viktig replik måste uttalas när den kunde höras av publikum, det vill säga när tågen inte slamrade förbi!

Här hörs hon jämte Fridolf Rhudin och Thor Modéen i ljudsketchen ”På Telefonbyrån” från 1929:

http://www.youtube.com/watch?v=vMtseTJiA78

Caesar framträdde i ett stort antal filmer med början i stumfilmen ”Vem dömer” 1922. Den sista filmen hon gjorde var ”Freddy klarar biffen” 1969. Däremellan medverkade hon i klassiker såsom  ”Mälarpirater” (1923), ”Ebberöds bank” (1935), ”Munkbrogreven” (1935) samt ”Pensionat Paradiset” (1937). Den sistnämnda, i regi av Weyler Hildebrand, där Caesar spelade mot bland andra pilserfilmernas okrönte kung Thor Modéen, är en av svensk filmhistoriks mest utskällda alster.

Kulturknuttarna gick till massivt angrepp mot ”Pensionat Paradiset” och såg den som ett hot mot vår kultur. Det hölls till och med ett offentligt möte i Konserthuset i Stockholm där man krävde att filmen skulle förbjudas. Många år senare tog några förbudsivrare avstånd från sin tidigare åsikt och erkände att filmen inte alls var så dålig som sitt rykte. Julias Caesar spelade här en dam vid namn Elvira Pettersson.

Caesar medverkade i beredskapsfarsen ”Halta Lottas krog” med bland andra Åke Grönberg, Lasse Dalquist och Emmy Hagman.

Trots kritikerstormen blev ”Pensionat Paradiset” en formidabel publiksuccé.

Caesars karriär fortsatte oförtrutet. Med filmer såsom ”Vi hemslavinnor” (1942), ”Halta Lottas krog” (1942), ”Gröna hissen” (1944), ”Fram för lilla Märta” (1945) och ”Det regnar på vår kärlek” (1946)” cementerade hon sin ställning som en av våra mest älskade aktriser. På 1950- och 1960-talen medverkade hon i en rad filmer gjorda efter populära seriefigurer av typ Kronblom, 91:an Karlsson och Åsa-Nisse. 1956 hade hon en mindre roll i ”Flickan i frack” efter Hjalmar Bergmans kortroman med samma titel.

På nedanstående länk kan Caesar synas och höras tillsammans med John Elfström och Artur Rolén i en Åsa-Nisse-film:

http://www.youtube.com/watch?v=EujWes4fjiM

Något av en andra karriär fick Julia Caesar genom televisionens genombrott. Tack vare framträdanden i exempelvis ”Hylands hörna” i den enda TV-kanalen fick hon maximalt genomslag. Med sången ”Annie från Amörka” hamnade hon hastigt och lustigt på Svensktoppen vid 82 års ålder! Hon avled 86 år gammal i Stockholm den 18 juli 1971.