Hunt har klargjort att han avser att implementera rapportens slutsatser om han skulle väljas till ny brittisk premiärminister.
Det beräknas att cirka en tredjedel av jordens befolkning lider av religionsförföljelse av något slag varav omkring 80 procent är kristna. Merparten av förföljelserna äger rum i Mellanöstern, Afrika och Asien.
”Evidence suggests that acts of violence and other intimidation against Christians are becoming more widespread”, heter det i rapporten som förutom sanktioner även föreslår utbildning i religiös förståelse i syfte att komma till rätta med problemen.
Jag rekommenderar varmt Sverigedemokraternas partiledning att ta del av de brittiska slutsatserna. Om den gör det kanske man kan komma till insikt om att det eventuellt finns ännu angelägnare projekt än att rikta sanktioner mot stater som förföljer homosexuella, vilket partitopparna Jimmie Åkesson och Julia Kronlid föreslår i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 6 juli. https://www.svd.se/kapa-bistandet-till-homofientliga-stater
Åkesson och Kronlid anser dessutom att regeringen skall tillsätta ett särskilt sändebud/ambassadör med en egen stab inom ramen för utrikesdepartementet (UD) med uppgift att enbart fokusera på frågor om homoförföljelse. Debattörerna nämner särskilt Bangladesh, Sierra Leone, Uganda och Iran i sammanhanget.
Homosexuella avrättas i Iran.
Jag är helt ense med Åkesson och Kronlid om att förföljelse av homosexuella är ett betydande problem runt om i världen. I Iran, som utmärker sig negativt inom en rad områden när det gäller mänskliga rättigheter, brukar homosexuella hängas i stora lyftkranar på grund av brott mot sharialagarna. Ett barbari utan like som dock inte tycks uppröra HBTQ-rörelsen så att det stör. https://nyheter24.se/nyheter/utrikes/609552-iran-hanger-tre-man-for-gaysex
Det allra bästa hade, enligt min ringa mening, emellertid varit om SD-ledningen yrkat på sanktioner mot länder som kränker mänskliga rättigheter över huvud taget inklusive dem som omfattar kristna, homosexuella och andra grupper. Nu har man valt att fokusera på homosexuella. Om det lyckade i detta överlåter jag åt mina läsare att ta ställning till.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu tackade president Donald Trump för att ha förverkligat Jerusalem Embassy Act 23 år efter dess tillkomst. Till vänster USAs ambassadör David Friedman.
Den 15 maj såg jag i SVT en palestinaarabisk företrädare med darr på stämman stå och prata om 52 ”martyrer” vilka dödats av israeliska försvarsstyrkor vid gränsen mellan Gaza och Israel. Han försökte också tuta i tittarna att de protesterande är ”fredliga demonstranter”.
Det är alltså dessa uppemot sammanlagt 40 000 ”fredsälskare” som anlänt till den israeliska gränsen och kastat brandbomber och handgranater, tänt på omkring 10 000 bildäck och med våld sökt forcera gränsbarriären. Det märkliga är att, såvitt jag känner till, de länder och organisationer som kommenterat händelserna enbart haft kritik för Israels agerande och inte med ett ord uppmanat de Hamas-ledda våldsverkarna att sansa sig eller skyllt våldsutvecklingen på Hamas.
Faktum är att Gaza-borna står inför en humanitär katastrof just till följd av de ack så ”fredliga” demonstranternas aktioner. Således har Hamas-ledda sabotörer förstört bränsleterminalen Kerem Shalom belägen vid den enda gränsövergång där bränsle kunnat importeras från Israel till Gaza (så mycket för Israels omskrivna ”blockad” mot Gaza). Enligt FN-kontoret Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA) måste alternativ snabbt hittas, eljest kommer Gazas befolkning drabbas av bränslebrist för sjukhus, vattenpumpar, sophantering och andra vitala samhällsfunktioner. https://worldisraelnews.com/un-warns-of-collapse-of-gaza-services-after-hamas-destroys-fuel-depot/
Israels försvarsminister Avigdor Liberman har godkänt de israeliska försvarsstyrkornas, IDF, rekommendationer att tills vidare stänga gränsövergången. Den avses hållas stängd tills skadorna för upploppen kunnat repareras. De palestinaarabiska protesterna har hittills lett till att ett halvt dussin lastbilar som forslar varor och utrustning inklusive bränsle från Israel till Gaza stoppats. Så kan det gå när driften att förstöra och riva ner vinner över det sunda förnuftet. Några tidigare stängda gränsövergångar har emellertid åter öppnats. http://edition.cnn.com/2008/WORLD/meast/06/29/israel.gaza/index.html
Tre av de Hamas-krigare som eliminerats av de israeliska försvarsstyrkorna.
Förhör med tillfångatagna gränsterrorister har avslöjat att beväpnade våldsverkare enligt order från Hamas skulle försöka forcera gränsen, ta sig in i Israel och där begå våldshandlingar mot den israeliska befolkningen samt förstöra infrastruktur. Det kan nämnas att enligt israeliska källor minst 24 av dödsoffren för oroligheterna var militanta medlemmar i Hamas militära förgreningar. Förhören visade också på vidden av Hamas syftemål med upploppen: http://www.virtualjerusalem.com/news.php?Itemid=28081
Hamas instruerade vid upploppens begynnelse den 30 mars villiga aktivister att klippa upp gränsstängslen, stjäla övervakningskameror och störa IDFs verksamhet före den så kallade Nakbadagen den 14 maj (Israels självständighetsdag betecknas enligt palestinaarabisk terminologi nakba, katastrof).
Hamas eftersträvar att aktiviteterna i internationella media framställs som ett ”folkligt uppror” av fredligt slag som utsätts för israeliskt våld.
Hamas militärpersonal blandar sig med civilbefolkningen vid gränsen och leder samt tar aktiv del i våldshandlingarna.
Hamas förser demonstranterna med brandbomber och bildäck och hjälper dem att sätta eld på de senare. Hamas-personalen försöker också motivera demonstranter att forcera gränsen och ta sig in i Israel.
Terrorn vid Gaza-gränsen kunde inte hindra den ceremoni som hölls på Israels 70-årsdag den 14 maj i syfte att markera USAs omskrivna ambassadflytt från Tel Aviv till Amona i Jerusalem. ”We are here in Jerusalem and we are here to stay”, förkunnade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som tackade president Donald Trump för att äntligen ha genomfört den amerikanska kongressens Jerusalem Embassy Act från 1995.
USA representerades av ambassadör David Friedman, finansminister Steven Mnuchin, biträdande utrikesminister John J. Sullivan, presidentens rådgivare Jared Kushner samt dotter Ivanka Trump. Medan presidenterna Clinton, Bush den yngre och Obama pratade om flytten agerade Trump och infriade därmed ännu ett vallöfte. https://en.wikipedia.org/wiki/Jerusalem_Embassy_Act
Representanter från 32 länder deltog i ceremonin: vilka dessa var framgår av nedanstående tablå hämtad ur den israeliska tidningen Haaretz:
Sveriges utrikesminister Margot Wallström – persona non grata i Israel och utnämnd till en av världens mest prominenta antisemiter av Wiesenthalcentret i Los Angeles 2016 – tillhör dem som skyllt det dödliga våldet på Trumps beslut att flytta USAs ambassad till Jerusalem. USAs FN-ambassadör Nikki Haley har emellertid påpekat, att de våldsamma oroligheterna i Gaza inte är en följd av ambassadflytten utan planlades av Hamas med stöd av Iran långt tidigare.
Haley har vidare framhållit att Israel, trots de litet över 100 dödsoffren sedan oroligheterna sparkade igång den 30 mars i samband med den så kallade Landdagen, agerat med anmärkningsvärd återhållsamhet gentemot mörkra krafter som egentligen bara varit intresserade av att slakta så många judar som möjligt.
Fotbollsklubben Beitar Jerusalem hyllar president Trump genom att byta namn till Beitar Trump Jerusalem.
Detta borde vara självklarheter och kunna förstås av varje civiliserad nation. Trots detta har såväl Storbritannien som, av alla länder, Tyskland begärt att det företas en ”oberoende utredning” av händelserna. Starkaste reaktionen har dock kommit från Turkiet – landets blodbesudlade diktator Recep Tayyip Erdogan har utvisat såväl Israels som USAs ambassadörer samt den israeliske generalkonsuln i Istanbul, varpå Israel svarade med att utvisa motsvarande diplomater från Turkiet. https://www.haaretz.com/israel-news/turkey-expels-israel-s-ambassador-due-to-gaza-death-toll-1.6092965
På hemmaplan har Sverigedemokraterna befäst sin ställning som riksdagens mest Israel-vänliga parti genom att i en debattartikel författad av riksdagsledamöterna Björn Söder, Julia Kronlid, Josef Fransson och Markus Wiechel förorda att också Sverige överflyttar sin ambassad till Israels huvudstad. Även KD har i princip samma inställning men vill att en sådan åtgärd skall vidtagas först efter överläggningar mellan israeler och palestinaaraber. http://www.varldenidag.se/nyheter/sd-vill-flytta-sveriges-ambassad-till-jerusalem/repqln!66HD@W9syacSU8YovyNNEQ/
Det var 2005 som Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon tog det djärva steget att låta palestinaaraberna själva styra Gaza. Sedan Hamas valdes att styra området har den Iran-stödda islamistgruppen tackat Israel genom en aldrig upphörande ström av hatfylld retorik och terrorhandlingar. En favoritmetod har varit att använda de egna barnen som mänskliga sköldar, något som i gränsupploppen ledde till ett spädbarns tragiska död. https://en.wikipedia.org/wiki/Israeli_disengagement_from_Gaza
Ett av den israeliska premiärministern Golda Meirs mest berömda citat är detta: ”Fred kan det bli först när palestinierna älskar sina barn mer än de hatar oss.” Att döma av utvecklingen är detta mycket långt ifrån att realiseras. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/03/golda-meir-israels-jarnlady/
Därmed har ultraliberala SKMA underkänt sig själv från varje anspråk på att tas på allvar i fortsättningen. IRM är ju, som alla tänkande människor som inte är klavbundna av den politiska korrektheten och den därmed nära förbundna intelligensbefriade så kallade antirasismen vet vid det här laget, en oseriös hatsajt som ägnar all sin energi åt att förfölja och håna Sverigedemokraterna och personer med ett synsätt som liknar SDs.
Själv har jag blivit uthängd och bespottad av IRM fler gånger än jag kunnat hålla räkningen på, bland annat därför att jag föredrar Israel och judendomen framför islam och islamismen. Är jag fel ute om jag menar att SKMA inte borde uppmuntra och ännu mindre dela ut priser åt en sådan gruppering? Jag tror faktiskt inte det. Här följer en länk till ett blogginlägg där jag bemöter IRMs fullständigt barocka påhopp: https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/06/jag-valjer-sjalv-vad-jag-vill-respektera/
IRM, med den beryktade Henrik ”Henko” Johansson som tongivande operatör, kommer att tilldelas SKMAs Elsa-pris om 20 000 kronor vid en minneskväll i Stora synagogan i Stockholm – helgedom för den extremt liberala Judiska församlingen i huvudstaden (även om det slags judendom församlingen representerar av någon anledning kallas ”konservativ”) – i åminnelse av Novemberpogromen (”Kristallnatten”) i Tyskland 1938.
Jag kan inte hjälpa att jag känner mig rent ut sagt äcklad över att en vänsterextrem hatsajt som IRM tillåts besudla ett seriöst evenemang av detta slag. Det kan inte annat än bidraga till ett ytterligare förråande av den samtidspolitiska debatten.
SKMAs ordförande Svante Weyler säger sig vara ”imponerad” av IRM.
Elsa-priset delas sedan 2012 ut ”till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra typer av fördomar”. Enligt SKMA delas aktuellt pris ut till IRM ”för dess outtröttliga granskning av rasistiska, antisemitiska och antidemokratiska uppfattningar i och kring Sverigedemokraterna”. SKMAs ordförande Svante Weyler säger sig yttermera vara ”imponerad” av IRMs verksamhet.
SD är även ett av SKMAs hatobjekt, vilket den som googlar på ”SKMA+Sverigedemokraterna” lätt kan konstatera. Där finns även kritiska ansatser mot antisemitism inom exempelvis Socialdemokraterna och Miljöpartiet, liksom mot islamistisk antisemitism, men att organisationens verkliga hatobjekt är Sverigedemokraterna är inte att ta fel på. Det gör att jag omöjligt kan ta SKMAs anspråk på att vara ”politiskt obunden” på allvar.
Och det hjälper inte vad SD än gör – det må vara nolltolerans mot extremism, uteslutande av bevisat antisemitiska medlemmar, avståndstagande gentemot antisemitism, stöd för den judiska staten Israel – SD gör i SKMAs ögon alltid fel. Värst av allt – SD förklaras ”utnyttja” antisemitism i islamiska kretsar för att angripa muslimer. Det är minst av allt en tillfällighet att SKMA synes skjuta in sig på så kallad islamofobi lika mycket som på antisemitism och arrangerar regelbundet seminarier mot ”antisemitism och islamofobi”. http://skma.se/blogg/2012/03/%E2%80%9Djatteintressant-informativt-och-nyttigt%E2%80%9D-rapport-fran-skmas-seminarium-i-karlstad-om-antisemitism-och-islamofobi/
SKMA har i likhet med andra judiska eller det judiska närstående företeelser märkligt svårt att inse, att det som främst hotar judarna i dag – i Sverige liksom i det övriga Europa – inte är inhemska nationalsocialister eller fascister (hur otrevliga dessa än må vara och faktiskt även är).
SDs riksdagsledamöter Kent Ekeroth, Björn Söder och Josef Fransson på besök i knesset i Jerusalem.
Framförallt hotas judarna inte på något sätt av Sverigedemokraterna, som på goda grunder kan anses vara riksdagens mest Israel-vänliga parti och som jämväl kräver ett stopp för fortsatt svenskt bistånd till Palestinska myndigheten, vilken bland annat använder en del av biståndet till att avlöna terrorister i israeliska fängelser.
Man skulle kunna tycka, att sådana initiativ åtminstone skulle ge upphov till stilpoäng för SD från SKMAs sida. Men icke – SKMA har nu en gång för alla bestämt sig för att hata SD och premiera andra som gör det. Fakta betyder inte ett smack i sammanhanget.
Det som hotar judarna är i verkligheten det massiva inflödet av islamiska trosbekännare med allt vad därav följer i form av förnedrande kvinnosyn, kravmentalitet och ingrott judehat som härrör från själva Koranen och dess upphovsman, som vid ett tillfälle lät halshugga minst 600 judar. Mer om Muhammed och judarna här: http://www.katoliknu.se/html/rel_islam24.htm
Enligt SKMA får man dock inte kritisera islam – på sin höjd islamismen/jihadismen – ty då lider man av den svårartat hemska åkomman ”islamofobi”.
Jag har själv följt med på en av SKMAs studieresor: 2009 gav jag ett bidrag till upprustningen av en judisk begravningsplats i den lilla staden Bodzentyn i Polen och följde (givetvis på egen bekostnad) med SKMA dit. Det var en på alla sätt givande resa som omfattade besök på platser av betydelse för Förintelsen, vilken ju till stor del försiggick på polsk mark. Länken här går till den första av fem bloggtexter jag skrev på temat ”Det judiska Polen”:https://tommyhansson.wordpress.com/2009/09/08/det-judiska-polen-i-bodzentyn-och-kielce/
Mitt diplom från SKMA som tack för bidraget till restauration av den judiska begravningsplatsen i Bodzentyn. Nu tyvärr devalverat i värde. Foto: Tommy Hansson
Svenska kommittén mot antisemitism grundades 1983 som en följd av den våg av antisemitism och Israel-hat som uppstod i kölvattnet av Libanonkriget 1982. Organisationen har absolut uträttat en hel del av värde genom årens lopp. Desto ledsammare är det i mina ögon att SKMA urartat till att bli en utbytbar del i det politiskt korrekta maskineriet med SD-hat som en rutinmässig beståndsdel i samma maskineri.
Priset till den obalanserade hatsajten Inte rasist men visar, att det fortsättningsvis är omöjligt att ta SKMA på allvar om man är intresserad av att komma åt den verkliga antisemitismen och inte den mera operettartade variant som florerar i nutidens försumbara nazirörelser, vilka tveklöst är mera psykiatriska än politiska fenomen.
Länken ovan går till en skakande filmsekvens som visar, hur en palestinaarab med hög hastighet med sin bil kör rätt in i en samling israeler som står och väntar på bussen i stadsdelen Geula i Jerusalem. Sedan han mejat ner ett par personer hoppar han ur bilen och går lös på en liggande man med en slaktarkniv. Några väntande har då hunnit springa från busshållplatsen.
En tillstötande man skjuter våldsverkaren med flera skott, men det tar ett tag innan den senare kan oskadliggöras och föras till sjukhus. Det har uppgivits att våldsmannen, en Alaa Abu Jamal, var bosatt i östra Jerusalem samt anställd vid ett israeliskt företag. En 60-årig judisk rabbin avlider, övriga attackerade får allvarliga skador.
Illdådet är endast ett i raden av palestinaarbiska vansinnesdåd, de flesta med tillhjälp av knivar, som utförts sedan Fatah-ledaren Mahmoud Abbas i ett tal FNs generalförsamling proklamerade ett slut på alla fredssträvanden. Det kan, som jag ser det, inte råda några tvivel om att detta tal i praktiken var en krigsförklaring mot Israel och en uppmaning till alla palestinaaraber som kände för det att urskillningslöst ge sig på alla judar de träffade på.
Om Abbas tal i FN i slutet av september via denna länk:
Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas avgav i FN en krigsförklaring som banade väg för en våg av urskillningslös terror mot Israel.
Den så kallade Palestinska myndigheten under Abbas ledning försöker ge sken av att vara en ansvarsfull regering och arbetar för att få ”Palestina” allmänt erkänt som statsbildning. Den 30 oktober i fjol gick regeringen Löfven, som en av sina första åtgärder efter makttillträdet, ut och deklarerade att Sverige skulle erkänna ”Palestina”. Alltså en entitet som genom historien aldrig varit en självständig stat av något slag.
Om Mahmoud Abbas verkliga ansikte har jag tidigare skrivit i denna bloggtext:
Det var den romerske kejsaren Hadrianus (76-138) som, sedan flertalet judar uppgått i diásporan, namngav den forna provinsen Judéen ”Palestina” efter folkgruppen filistéerna, Israels ärkefiender. Åtgärden var en medveten skymf mot det judiska folket, som det tog lång tid innan den romerska ockupationsmakten fick någon ordning på.
Efter Första världskriget fick Storbritannien i uppdrag av Nationernas förbund (NF), FNs föregångare, att förvalta vad som kom att kallas Palestinamandatet. Området hade tidigare tillhört det i kriget besegrade Ottomanska (Osmanska) riket och omfattade dagens Israel, de palestinska territorierna samt Jordanien. Sedan britterna avsagt sig mandatet 1947 delades området i en judisk och arabisk del. Staten Israel utropades 1948. Judarna accepterade delningen men inte araberna, vilket gav upphov till alla efterkommande stridigheter.
Vare sig Abbas parti Fatah på Västbanken (som består av de bibliska områdena Judéen och Samarien), Socialdemokraternas traditionella allierade, eller den islamistiska terrorrörelsen Hamas, som kontrollerar Gaza, har någonsin accepterat en judisk stat i området trots att Fatah motvilligt sökt göra sken av att göra det. På ett sätt är det befriande att ”president” Abbas nu kastar masken och ger klartecken för det enda som palestinaaraberna egentligen tycks brinna för: våld och terror riktat mot judar.
Alla palestinska terrorister betraktas per definition av den Palestinska myndigheten, Fatah och Abbas som hjältar och martyrer. Det framgår av myndighetens löneutbetalningar till hundratals i israeliska fängelser för terrorbrott dömda palestinaaraber, som får förhållandevis frikostiga månadsutbetalningar.
Detta möjliggörs bland annat av det bistånd som Sverige betalar ut. I samband med erkännandet lade Löfven upp 1,5 miljarder skattekronor på ett bräde åt den besökande Abbas. Om den nuvarande våldsvågen har varken Löfven eller utrikesminister Margot Wallström sagt ett knyst. Vilket inte överraskar – sossepartiet är ju omsorgsfullt infiltrerat av islamister och proislamister. Detta har påtalats av bland andra förra S-riksdagskvinnan Carina Hägg i Värnamo:
Bland terroristerna på lönelistan finns exempelvis Hamas-terroristen Hassan Salameh, som dödat 46 israeler i ett blodigt sprängattentat. Hans månadslön uppgick 2011 till 10 800 kronor. Totalt gav Palestinska myndigheten nämnda år ut 31 miljoner på att avlöna terrorister i israeliska fängelser.
Information om de palestinska utbetalningarna till dömda terrorister här:
Julia Kronlid från riksdagens sannolikt mest Israel-vänliga parti, Sverigedemokraterna, pläderade nyligen i en motion för att regeringen Löfven skall återkalla erkännandet av ”Palestina” med motiveringen, att beslutet var bristfälligt parlamentariskt förankrat. Det är en viktig markering av SD, även om motionen naturligtvis inte kommer att gå igenom.
Denna bloggare hoppas liksom så många andra på en fredlig lösning av den beskrivna konflikten. Som det ser ut i nuläget är dock en sådan lösning helt otänkbar. Det är som det sägs i ett ofta citerat påpekande, att en dag palestinaaraberna lägger ner sina vapen är freden ett faktum; den dag israelerna gör det upphör Israel att existera. Det talas ofta om en ”tvåstatslösning”, men frågan är om palestinaaraberna över huvud taget gjort sig förtjänta av en egen stat.
Julia Kronlid, SD vill dra tillbaka Sveriges erkännande av ”Palestina”.
För den intresserade finns slutligen här en historisk filmexposé över den palestinaarabiska terrorn mot Israel:
Fotnot: 134 FN-anslutna länder samt Vatikanstaten erkänner i dag ”Palestina”, dock bara ett fåtal i västvärlden. Vatikanens erkännande kom i juni i år. Alla länder här:
Det råder en tämligen bastant övervikt för det rödgröna blocket i den SIFO-mätning som presenterades av Svenska Dagbladet i dag den 19 juni. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet får tillhopa 48,8 procent medan alliansunderlaget noteras för endast 43,3 procent. Men skillnaden är egentligen större än så, emedan KD (för vilken gång i ordningen?) hamnar under riksdagsspärren med bara 3,6 procent.
Sossarnas 35,2 procent kan kanske med en välvillig tolkning av den nye S-ledarens prestationer betecknas som ett slags ”Juholt-effekt”. Realistiskt sett är det väl närmast så, att folk som är benägna att rösta på sossarna gläds åt att det nu finns en tydlig ledare som i varje fall inte gjort bort sig helt. Samtidigt har statsminister Fredrik Reinfeldt under den gångna månaden gjort en slät figur och därtill tappat i personligt förtroende.
Statsministern har viss anledning att se bekymradut…Foto: Photo2be
Oppositionen ser rätt stabil ut med sossarna på uppgång, miljöpartisterna med fortsatt höga siffror och vänstern ännu så länge knappt men klart över fyraprocentsstrecket. Alliansen kan nog sluta drömma om att V någonsin skulle hamna under riksdagsspärren, med tanke på att den omskrivna ”kamrat fyra procent” i ett skarpt läge skulle träda i kraft och rädda de forna kommunisterna kvar i parlamentet. Något motsvarande fenomen existerar knappast som livlina för KD i det borgerliga lägret.
För mig framstår det som uppenbart att KDs raison d´etre inte längre är för handen: dels har den alltmer bleknande partiledaren Göran Hägglund definitivt övergivit partiets tidigare patenterat familjevänliga politik, dels bryr sig partiets riksdagsgrupp inte längre ett dyft om abortfrågan – i stället har Sverigedemokraterna införlivat KDs gamla hjärtefrågor med sitt eget program. Detta blev närmast överydligt med SDs Julia Kronlids uppmärksammade debattinsats i riksdagen nyligen, där hon – till skillnad från KDs representant -talade för att sjukvårdspersonal måste ha rätt att, utifrån sitt samvete, säga nej till att medverka vid det utsläckande av liv som alla aborter innebär.
För Sverigedemokraterna ser det fortsatt stablit ut med 6,8 procent andra SIFO-mätningen i rad och vågmästarläge, det senare om man räknar med KDs siffror. Det är visserligen tänkbart att mätningsdeltagarna imponerats över Jimmie Åkessons som vanligt gedigna insats i partiledardebatten och Julia Kronlids ovan nämnda framträdande, men troligaste förklaringen till SDs fortsatta framgångar torde nog ändå vara att partiet breddat sin politik, gjort inbrytningar runt om i landet samt fått något ökat stöd i de större städerna. Värt att notera är att SD nu är Sveriges fjärde största parti knappt före Folkpartiet, klart distanserande krisande Centerpartiet med lama ankan Maud Olofsson i spetsen.
…och här är huvudskälet till Reinfeldts bekymmer: lama ankorna Hägglund och Olofsson. Foto: Photo2be
Personligen undrar jag om inte den största orsaken till SDs långsamt uppgående opinionssiffror står att finna i att det är på väg att gå upp för allt fler människor, att partiet inte är det ”främlingsfientliga” och/eller ”rasistiska” extremistparti som greuel-propagandan vill göra gällande. Utan ett fullt normalt och konventionellt parti som tar upp frågor, som allt fler människor finner angelägna.
I 2014 års val vore det väl själva bövelen om man inte skulle lyckas ta sig in i Stockholms stadshus med Linus Bylund, pressekreterare hos Åkesson, som trolig ”stark man” och dessutom komma in i Stockholms läns landsting!
SIFO-resultatet är ingalunda högsta juni-noteringen för Sverigedemokraterna. Bäst har det gått hos United Minds med 7,8 procent under det att YouGov bjöd på 7,1 procent. Hos Skop blev det 6,5, Novus 5,4 och Demoskop 5,4. Sämst resultat under senare tid för SD blev det i Synovate-undersökningen i maj, då partiet nätt och jämnt lyckades kravla sig över riksdagsstrecket med 4,2 procent av de tillfrågades sympatier.
Sistnämnda bottennapp föranledde ej alls oväntat olyckskorpen, den tidigare SDaren och till Piratpartiet avhoppade labile Jan Rume, att förutspå att SD i valet om drygt tre år skulle ”göra en Ny Demokrati” och ramla ur riksdagen. Orsaken skulle vara ett ute i bygderna utbrett missnöje med partiledningens göranden och låtanden och att SD därför skulle ramla ihop som ett korthus lagom till valet.
Jag kan upplysa den gamle skojaren Rume om att detta aldrig kommer att inträffa. Sagda missnöje, som bland annat tidningen Expo och andra SD-fientliga krafter sökt blåsa upp bortom all rim och reson, är egentligen högst marginellt och knappast större än det missnöjde som frodas inom varje parti. Det beror till ungefär lika delar på missnöje och bitterhet med den personliga ställningen inom partiet, ren och oförfalskad avundsjuka, missförstånd, oförmåga att förstå hur ett politiskt parti fungerar samt allmän grälsjuka.
Åkesson i finrummet mellan Linus Bylund (till vänster) och nya MP-språkröret Gustav Fridolin. Foto: Photo2be
Sanningen är att Sverigedemokraterna har tagit sig in i politikens finrum för att stanna, vilket alla inblandade har att förhålla sig till vare sig det svider i skinnet eller inte.
Tommy Hansson
Tommy Hanssons Blogg 