”Dallas”, boxningen och religionen

”Dallas” i hemtam miljö.

Den 2 april höll Sveriges Interreligiösa Fredsråd årsmöte i Sundbyberg. När de sedvanliga valärendena avverkats kvarstod en mycket intressant punkt på programmet: Diabaté Dialy Mory berättade litet om sig själv, sin verksamhet och sin tro.

Inte många reagerar inför namnet Diabaté Dialy Mory. Desto fler lyser upp när man säger ”Dallas”. Det är nämligen under det namnet denne snart 70-årige ungdomsledare med sina rötter i Senegal i Västafrika är mest känd och detta sedan barnsben. Eldsjälen Dallas är bland mycket annat Ambassador for Peace (Fredsambassadör) i den internationella rörelsen Universal Peace Federations svenska gren.

Dallas kom till Sverige som 22-åring 1964. Första tiden arbetade han som städare på en fabrik. Han har sedan 1973 arbetat med det han numera är rikskänd för – som tränare i Malmö Boxningsklubb i det beryktade bostadsområdet Rosengård. Också efter pensioneringen för fem år sedan jobbar han som boxningstränare några dagar i veckan. Under årens lopp har han även varit verksam inom skolområdet.

Dallas har blivit berömd som ”Pappa Dallas” på grund av sina stora insatser för att få rätsida på ungdomar ”på glid”, som det brukar heta.

– Vem som helst kan göra det jag gör, säger Dallas. Jag älskar alla människor utan undantag och jag älskar konflikter. Om man har den inställningen kan man komma till paradiset!

Övertygelsen i det Dallas gör står att finna i hans djupa religiösa tro:

– Jag är muslim men har också hedniskt blod i mina ådror, tillstår Dallas utan krusiduller. Gud älskar alla – judar, muslimer, kristna…Han har sänt mig till det här kalla landet för att ge ungdomar värme. Gud är otroligt smart och jag är Hans kompis.

Om man får tro Diabaté Dialy Mory är alla religioner i grunden lika varandra. Och om vi människor förmår hålla sams blir Gud ”mätt”, som Dallas säger på sitt oefterhärmliga sätt.

Problemområdet Rosengård.

– Mitt mål är att komma Gud så nära att jag kan titta honom i ögonen. Jag brukar gå upp på nätterna och umgås med Gud. Nyckeln till religionen är att man betyder något för någon. Däremot blir jag förbannad när ungdomar i Rosengård springer omkring på gatorna och skriker allahu-akbar (Gud är stor) och i nästa ögonblick är beredda att begå våldsamheter.

Det är givet att Dallas med sin vidsynta uppfattning om religion blivit ganska kontroversiell. Trots att han är muslim – när han inte pratar, säger han, läser han verser (suror) i Koranen tyst för sig själv – har han döpt sina barn i den kristna kyrkan i Guds namn. Ett av hans senaste projekt är att vilja studera den judiska kabbalismen, en motsvarighet till den islamska sufismen. Sådant tas inte väl upp av alla konventionellt troende oavsett religion.

– Jag har sagt till mina barn att jag är troende men aldrig försökt tvinga på dem min tro. Vidare har jag lärt dem att vara artiga, att resa sig upp för vuxna människor, att inte sitta och vara lata. Att respektera alla.

– Många har frågat mig hur jag orkar, fortsätter Dallas. Jag orkar inte – men Gud har sagt åt mig att vara där.

Dallas har räddat åtskilliga Malmö-ungdomar till ett bättre liv. Men det har inte varit idel framgångshistorier. Dallas berättar således om en ung man som blev dömd för mord efter att med berått mod ha dödat en annan människa.

– När jag träffade honom i fängelset sa han, att han inte hade blivit en mördare om han träffat mig tidigare, berättar Dallas.

Är det då verkligen sant att alla kan göra det Dallas har gjort och fortsätter att göra? Uppriktigt sagt tror jag inte riktigt på det. Däremot är jag övertygad om att alla kan göra något som gör världen till en litet bättre plats inom ”sitt” speciella område.

Fotnot: Journalisten Lars Åberg har skrivit boken Stora famnen. Pappa Dallas i Rosengård. Gong Gong 2008, 120 sidor.