Efter sprängningen i Kaesong – Nordkorea vill få Trump till förhandlingsbordet

Det interkoreanska sambandskontoret i den nordkoreanska gränsstaden Kaesong invigdes i september 2018.

Det dröjde inte länge efter det att Kim Yo-jong, syster till Nordkoreas bisarre diktator Kim Jong-un, hotat vidtaga militära åtgärder innan den nordkoreanska militären gjorde slag i saken: således sprängdes det interkoreanska sambandskontoret i Kaesong nära gränsen mellan nord och syd i luften. https://tommyhansson.wordpress.com/2020/06/15/kim-jong-uns-syster-hotar-sydkorea-med-militara-atgarder/

Kontoret i Kaesong invigdes i september 2018 som ett resultat av att de båda koreanska länderna närmat sig varandra genom ett avtal som undertecknats av Kim Jong-un och den sydkoreanske presidenten Moon Jae-in i april 2018. Den 12 juni samma år möttes så Kim och USAs president Donald Trump vid ett toppmöte i Singapore. De båda ledarna hade nya möten i Hanoi i februari 2019 samt i gränsbyn Panmunjom vid den interkoreanska gränsen längs 38e breddgraden den 30 juni. https://www.straitstimes.com/asia/east-asia/explosion-heard-smoke-seen-in-north-korean-border-city-kaesong-yonhap

Trots dessa toppmöten, och trots att Nordkorea 1985 undertecknade det internationella fördraget om att minska kärnvapenspridningen, har nordkoreanerna fortsatt  provskjuta robotar och utveckla nukleära stridsspetsar. Enligt det svenska fredsforskningsinstitutet SIPRI har Nordkorea under Trumps tid som president fördubblat antalet kärnstridsspetsar. Sydkoreanska källor uppskattar att ökningen varit ännu större. Det är emellertid oklart om nordkoreanerna förfogar över robotar med tillräcklig kapacitet. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kim-har-skaffat-minst-dubbelt-sa-manga-karnvapen-efter-moten-med-trump

Sprängningen av det nästan nybyggda sambandskontoret i Kaesong – som varit stängt på grund av den kinesiska smittan sedan januari i år – ligger väl i linje med den nordkoreanska taktiken: att varva en mer försonlig attityd med direkt konfrontation. Den konkreta händelse som utlöste den senaste reaktionen var att nordkoreanska avhoppare i Sydkorea skickat propagandamaterial och matvaror över gränsen in i Nordkorea. Därtill kommer att nordkoreanerna vill sätta press på USA.

Donald Trump och ”Rocket Man” Kim Jong-un möttes i Panmunjom för ett år sedan.

Nordkorea har på sista tiden uttryckt flera hot mot grannen i syd. Professor Leif-Eric Easley vid Ewha Womens University i Seoul gör bedömningen, att Pyongyang genom hot kombinerade med väpnade provokationer hoppas på att få till stånd en spricka i relationen mellan USA och Sydkorea – USA skall fås att strunta i Seoul för att istället bedriva direkta förhandlingar med Pyongyang. Med andra ord: Nordkorea vill tvinga Trump till förhandlingsbordet.

Doktor Lee Seong-hyon vid tankesmedjan Seoul Institute varnar för att relationerna mellan de båda koreanska staterna ”have entered a dark, bottomless pit”.

Kaesong, där sambandsbyggnaden var belägen, har varit något av ett experimentellt område där samarbete mellan nord- och sydkoreanska företag tidigare förekommit. Sprängningen visar att Nordkorea kan vara berett att offra detta ekonomiskt förmånliga arrangemang av militärpolitiska och strategiska skäl. Kaesong hade vid folkräkningen 2008 omkring 300 000 invånare. Staden var huvudstad i det koreanska riket Koryo 919-1394. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kaesong

Den senaste tidens nordkoreanska agerande visar slutligen, att Kim Yo-jong är en betydande kraft att räkna med i Nordkorea. Uppenbarligen har hon sin brors fulla förtroende.

 

 

 

Sensation i Nordkorea: sydkoreansk flagga och nationalsång tilläts

Historisk sydkoreansk fanbärare vid Asia Cup i tyngdlyftning i Pyongyang.

http://www.worldtribune.com/2013/09/15/south-koreas-national-flag-seen-and-anthem-heard-for-the-first-time-in-pyongyang/

World Tribune.com rapporterar – se länk ovan – att den sydkoreanska nationsflaggan blivit sedd och den sydkoreanska nationalsången blivit hörd i Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Det är enligt uppgifter i sydkoreanska media första gången någonsin så sker. Händelsen ägde rum vid en internationell tyngdlyftningstävling sistlidna helg.

Sydkorea skickade en trupp omfattande 41 tävlande, ledare och andra till Pyongyang. Orsaken till att så skett uppges vara, att tävlingen arrangeras av den asiatiska tyngdlyftningsfederationen. Det var första gången på fem år det skett något idrottsutbyte mellan de båda koreanska statsbildningarna. 2008 åkte ett ungdomligt fotbollslag från syd till nord för en interkoreansk vänskapsmatch.

Republiken Koreas nationalsång – Aegukga – låter så här (med engelsk text inlagd i Youtubeklippet):

http://www.youtube.com/watch?v=CceXXXubvdE

Nordkorea betraktar sig normalt som den enda legitima företrädaren för Koreahalvön, och ser Sydkoreas ledning som en marionettregim kontrollerad av ”imperialismens” amerikanska representanter i Washington, D. C. En berättigad fråga är därför om Nordkorea nu ändrat inställning och är berett att acceptera det demokratiska och öppna Sydkorea som en jämnbördig motpart.

Tyngdlyfterska från Sydkorea baxar upp stången på raka armar.

Det skulle i så fall vara en uppseendeväckande och viktig utveckling i spelet kring Korehalvön, där det fortfarande råder formellt krigstillstånd eftersom stilleståndsavtalet från den 27 juli 1953 inte var något formellt fredsfördrag.

Det går dock inte att dra några säkra slutsatser av Pyongyang-ledaren Kim Jong-uns välkomnande av den sydkoreanska truppen och tillåtandet av den sydkoreanska nationalsången och flaggan enligt ovan. Vi kan hoppas på det bästa – att hans handlande i det här fallet är ett tecken på en bestående sinnesförändring. Men det kan också vara så att han råkade vara på ovanligt gott humör den morgon han godkände beslutet.

Dock kan man notera att spänningen på halvön lättat något under senare tid. Således har en militär ”het linje” upprättats mellan de båda länderna i gränsbyn Panmunjom och det syd-nordliga industriområdet i Kaesong i södra Nordkorea har åter öppnats. Därtill planeras ett återupptagande av proceduren att låta familjer som splittrats av Koreakriget återförenas.

Nordkoreas ledare, alla från klanen Kim som officiellt betraktas som sekulära gudomligheter i Nordkorea, har emellertid alltid varit förutsägbart oförutsägbara.

Nordkorea ställer krav

John Kerry och hans sydkoreanska motsvarighet Yun Byung-se.

Nyligen genomförde USAs utrikesminister John Kerry en rundresa i Ostasien och besökte då Sydkorea, Kina och Japan. Målsättningen var att få till stånd en enad front mot det hot den oberäkneliga kommunistdiktaturen Nordkorea utgör mot freden, inte bara i den aktuella regionen utan i hela världen.

Kerry konstaterade bland annat:

Vi är alla överens om att Nordkorea inte kommer att accepteras som en kärnvapenmakt.

Kerrys sydkoreanske kollega Yun Byung-se höll med och inskärpte, att Nordkorea utan tvivel har en nukleär kapaicitet redan i dag. Denna bedöms dock inte vara tillräckligt utvecklad för att tillåta precisionsavfyringar av kärnvapenbetyckade missiler, låt vara att nordkoreanerna själva gärna vill låta påskina just detta. Yun efterlyste även ett ”aktivt svar” från nordkoreansk sida.

Ett  svar levererades också nyligen från Nordkorea. Detta bestod i ett antal krav vilka redovisas av det amerikanska nyhetsmediet Fox News här:

http://www.foxnews.com/world/2013/04/18/north-korea-demands-end-sanctions-end-drills-as-conditions-for-resuming-talks/

Nordkorea kräver således ett stopp för alla sanktioner riktade mot landet; att alla gemensamma militärövningar mellan USA och Sydkorea ställs in; att USA avlägsnar alla kärnvapeninstallationer i Sydkorea och regionen i stort; att Sydkorea upphör med alla utfall mot Nordkorea.

Kim Jong-un inspekterar en nordkoreansk stridsvagn.

För närvarande pågår en amerikansk-sydkoreansk militärmanöver kallad Foal Eagle, vilken avses fortsätta till slutet av april. Sådana övningar genomförs varje år. USA har för närvarande 28 500 soldater i Sydkorea som värn mot en eventuell attack från norr. Förra månaden drabbades vidare Sydkorea av cyberattacker som stängde ner bland annat banker samt datorer hos sydkoreanska nyhetsmedier – enligt sydkoreanerna låg Nordkorea bakom.

De nordkoreanska kraven har mottagits kallsinnigt i USA och Sydkorea, som ser mönstret upprepa sig: först svarar Nordkorea för provokativa uttalanden och militära åtgärder för att sätta press på omvärlden, därefter ställer man en rad krav för att upphöra med sina aggressioner.

Den här gången har dock den nye ledaren, Kim Jong-un, gått osedvanligt långt genom blodtörstiga uttalanden om nukleär ödeläggelse och genom att flytta avskjutningsramper med vidhäftande missler så att de kan nå mål i Sydkorea, Japan och amerikanska mål i Stilla havet. Dessutom har den interkoreanska samarbetszonen i Kaesong stängts ner. Förutom att vinna internationella fördelar vill den ännu ej 30-årige Kim genom sina ustpel av allt att döma stärka sin inhemska maktposition.

En sydkoreansk delegation besöker Rangoon i Burma 1983. Några sekunder efter att denna bild tagits var samtliga döda, offer för ett nordkoreanskt bombattentat riktat mot Sydkoreas president Chun Doo Hwan. Presidenten undkom attentatet.

När den Schweiz-utbildade Kim Jong-un tog över den yppersta makten i Nordkorea efter sin far Kim Jong-il för ett och ett halvt år sedan, fanns förhoppningar i omvärlden om att unge Kim skulle genomföra nödvändiga ekonomiska reformer i den utfattiga och svältande kommunistdiktaturen. I stället finns tecken på att Kim Jong-un är på väg att bli en ännu värre diktator än fadern Kim Jong-il och farfadern Kim Il-sung.

Det menar den nordkoreanske avhopparen Rim Il, som mot alla odds lyckades fly från Nordkorea i slutet på 1990-talet och nu är en respekterad författare och kommentator i Sydkorea. Han har bland annat skrivit en bok om Kim Jong-il. Läs om Rims synpunkter i en DN-intervju här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5444182

Det är sedan lång tid tillbaka känt att det över hela Nordkorea finns ett antal slavarbetsläger där det råder de mest omänskliga förhållanden, men som först på senare tid på allvar börjat uppmärksammas av omvärlden. Jag skrev följande om de nordkoreanska lägren för ett par år sedan:

https://tommyhansson.wordpress.com/2009/10/13/nordkoreas-lagerssystem-i-nytt-ljus/

Frågan är hur länge den nordkoreanska regimen kommer att kunna fortsätta existera. Att det finns ett uppdämt folkligt missnöje med de usla förhållandena i landet är känt, icke minst genom avhoppares vittnesbörd. Ute i provinserna har, trots de drakoniska straff som väntar, skett spontana folkliga uppror mot en övermakt som berikar sig själv på folkets bekostnad.

Koreakriget (1950-53) pågår tekniskt sett fortfarande.

För den som vill läsa mer om fenomenet Nordkorea rekommenderas boken Alla monster måste dö (Albert Bonniers förlag 2011) av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman. Boken bygger på en gruppresa till Nordkorea och kom ut strax före Kim Jong-ils frånfälle. Boken skildrar ett absurt samhälle byggt på propagandalögner, minutiös kontroll av medborgarna och extremt militärstyre.

Det är alltför lätt att slå sig till ro i den fromma förhoppningen att Kim Jong-un är något slags pajas som bara snackar och ingenting gör. En sådan förhoppning har omvärlden inte råd med. Den nordkoreanska regimen har tidigare startat ett förödande krig, vilket tekniskt sett fortfarande pågår eftersom inget officiellt fredsfördrag slutits, samt sprängt sydkoreanska flygplan i luften, sänkt sydkoreanska fartyg och upprepade gånger sökt mörda sydkoreanska presidenter.

Den som därför tror att Kim Jong-un skulle dra sig för att som en desperat åtgärd attackera omvärlden med kärnvapen bör tänka om.