Sverige har inte råd med en utrikesminister som Margot Wallström

Margot Wallström har som synes tagit ut foten ur munnen innan denna bild togs.

Låter du tungan slinta ibland? Har du ingen riktig koll på saker på ditt jobb? Du kanske faktiskt är helt inkompetent? Lugn, det finns sannolikt hopp för dig också. Du kanske rentav kan få skriva in titeln ”utrikesminister” på ditt CV.

Jag kunde inte låta bli att inleda detta stycke om Margot Wallström (S) på ovanstående något respektlösa sätt. Som landets utrikesminister har hon ett ansvar att de gånger hon uttalar sig offentligt – och helst även privat – väga orden på guldvåg för att inte i onödan göra sig till ovän med länder och statsmän. Som vi alla kunnat konstatera har utrikesminister Wallström inte varit i närheten av att leva upp till dessa kanske långt gångna men ändå för hennes ämbete alldeles nödvändiga krav.

Det när detta skrivs senaste exemplet på att excellensen Wallström haft vad man brukar säga foten i munnen härrör från hennes kommentarer om de folkliga protesterna mot den islamistiska diktaturregimen i Iran. Efter att ha fått fram att hon anser att regimens våld mot demonstranterna, som lett till tusentals gripanden och minst 22 dödsoffer, varit ”oacceptabelt” – en standardfras som både Wallström och hennes chef Stefan Löfven använder i tid och otid – motsatte hon sig ändå att FNs säkerhetsråd efter krav från USA inkallade ett extramöte i anledning av läget i Iran.

Motiveringen för denna ovilja var följande: ”Det som sker i Iran utgör i dagsläget inget hot mot internationell fred och säkerhet.” Det är en bedömning som förvånar, enkannerligen som Wallström tidigare inte hade några som helst betänkligheter mot säkerhetsrådets extramöte sedan USAs president Donald J. Trump officiellt erkänt Israels huvudstad sedan 1950, Jerusalem, som just – Israels huvudstad.

Tvärtom var vår utrikesminister vad som nog kan kallas rasande efter Trumps tillkännagivande om Jerusalem och beklagade å regeringens vägnar detta  ”djupt”. Mötet om Jerusalem slutade i ett fördömande av USAs beslut att erkänna Jerusalem och att i sinom tid flytta sin ambassad dit från Tel Aviv, något som dock inte fick någon praktiskt betydelse till följd av USAs veto. http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/wallstr%C3%B6m-beklagar-jerusalem-beslut-djupt-1.4900896

Wallström anklagade i riksdagen 2016 Israel för ”utomrättsliga avrättningar”.

Det troligen allra underligaste uttalandet av Wallström avseende Iran är dock detta, där hon motiverar regeringens vägran att ställa Iran vid den internationella skampålen:

Men tänk om andra skulle yttra sig om vår utveckling? Om andra länders företrädare skulle säga att demonstranter som går ut på våra gator har rätt?” https://samnytt.se/utrikesministern-ger-sin-syn-pa-demokratin-vad-ska-handa-om-andra-lander-sager-att-demonstranter-pa-vara-gator-har-ratt/

Ja, tänk om. Den i mitt tycke bästa och samtidigt roligaste kommentaren på detta har på Twitter avgivits av riksdagsledamoten Hanif Bali (M), som menar att ”Margot Wallström går full Margit Wallström”: ”Kära Margot, om Sverige hade en regim som hängde bögar från kranar, tillämpade sharia och förskingrade miljardtals dollar så hade jag som svensk medborgare varit tacksam att demokratiska länder hade sagt att demonstranterna på våra gator har rätt.”

Någon vecka innan hon gjorde sina famösa uttalanden om den grava situationen i Iran hade Margot Wallström ”varnat” NATO från att ”hota” Sverige. Bakgrunden var att USAs NATO-ambassadör hade konstaterat att om Sverige skulle skriva under ett föreslaget FN-förbud mot kärnvapen skulle detta få negativa konsekvenser för Sveriges relationer med NATO. https://tommyhansson.wordpress.com/2018/01/02/nej-det-har-var-ingen-bra-borjan-for-kristersson-och-wallstrom/

Margot Wallström är den enda av EUs 28 utrikesministrar som inte är välkommen att besöka Israel.

För ett drygt år sedan fattade Israel det exceptionella beslutet att förklara Sveriges utrikesminister persona non grata i den judiska staten sedan excellensen Wallström i riksdagen efterlyst en undersökning om Israel gjort sig skyldig till ”utomrättsliga avrättningar” då dess säkerhetsstyrkor oskadliggjort terrorister som ertappats in flagranti. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israel-sverige-ar-inte-valkommen

Uttalandet ledde i sin tur till att Simon Wiesenthal Center i Los Angeles placerade Margot Wallström på åttonde plats på sin årliga lista över de mest antisemitiska uttalandena under 2016. ”Oseriöst”, kommenterade utrikesdepartementet. Vad skall man i så fall säga om Wallströms uttalande, vilket enligt min mening saknar varje form av rim och reson? https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kVkE6/wallstrom-pa-antisemit-lista-efter-uttalande

Det var inte första gången Margot Wallström upprörde israeler och judar över hela världen. I samband med det fruktansvärda terrordådet i Paris i november 2015, då över 100 personer miste livet, valde hon att koppla ihop jihadistterrorn med den palestinsk-israeliska konflikten med andemeningen att denna tvingar unga palestinaaraber till våldsdåd. https://www.expressen.se/nyheter/israel-fordomer-margot-wallstroms-uttalande/

Mahmoud Abbas överlämnar beviset på att Wallström tilldelats en ”palestinsk” soldatorden för sina insatser.

Det är väl känt att Margot Wallström, född i Kåge utanför Skellefteå 1954 och tre år äldre än två andra ”Palme-flickor” såsom Anna Lindh och Mona Sahlin, har pro-palestinska preferenser som går långt tillbaka i tiden. Hon kunde heller inte dölja sin glädje när hon, efter den rödgröna regeringens diplomatiska erkännande av det så kallade Palestina hösten 2014, kunde ta emot Palestinska myndighetens ”president” Mahmoud Abbas i Stockholm. Drygt två år senare, i december 2016, kunde hon av samme Abbas i Ramallah mottaga beviset på att hon utsetts till kommendör av orden Grand Star of the Order of Jerusalem, en ”palestinsk” soldatorden.

Att Wallström inte hyser någon överväldigande kärlek till det judiska folket framgick fuller väl av ett yttrande hon skall ha fällt i ett privat sammanhang 2015. Enligt språkvetaren Suzanne Sznajderman-Rytz, som varit ordförande i Sveriges jiddischförbund, skall Wallström då ha fällt yttrandet: ”Judarna kampanjar mot mot mig.”  Wallströms pressekreterare Pezhman Fivrin fick efter vanligheten rycka ut och dementera Wallströms uttalande, men Sznajderman-Rytz har stått fast vid sin uppgift. https://nyheteridag.se/wallstrom-anklagas-oppet-for-att-ha-sagt-judarna-kampanjar-mot-mig/

Margot Wallström, som förutom att vara statsråd i regeringskabinettet ett antal gånger även arbetat som bland annat bankkamrer och inom massmedia, har två sejourer som EU-kommissionär bakom sig. 1999-2004 ingick hon i Prodi-kommisionen med ansvar för miljöfrågor och 2004-2010 var hon vice ordförande i Barroso-kommisionen där hon hade hand om konstitutionella frågor, institutionella relationer samt kommunikationsstrategi. Hon var, möjligen i konkurrens med Carl Bildt, vid denna tid vår klarast lysande internationella stjärna.

Enligt Suzanne Sznajderman-Rytz skall Margot Wallström till henne sagt att hon är utsatt för en ”kampanj” av ”judarna”.

Efter kommissionärstiden fick hon flera påstötningar om att ta över ordförandeskapet för Socialdemokraterna men tackade varje gång nej. Däremot var hon anställd inom FN i två år samt projektdirektör inom Svenska postkodlotteriet innan hon utsågs till utrikesminister och ställföreträdande regeringschef av Stefan Löfven. Det var alltså hon och inte den nominelle vice statsministern Åsa Romson (MP) om skulle ersätta Löfven ifall denne av någon anledning skulle falla ifrån. Till detta skall läggas att Wallström även varit ordförande i Lunds universitets styrelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Margot_Wallstr%C3%B6m

Margot Wallströms meritlista är, som torde framgå ovan, blytung. Man frågar sig då osökt (i alla fall gör jag det) hur en sådan välmeriterad person gång efter gång efter gång kan göra sig skyldig till rena idiottuttalanden och framstå som totalt inkompetent. Är det åldern – Wallström har med god marginal passerat de 60? Något annat? Jag har inget bra svar. Enligt min mening har Sverige inte råd att hålla sig med en utrikesminister som Margot Wallström. Dessvärre är det sannolikt bara en tidsfråga innan nästa fadäs kommer.

 

 

 

 

 

Sossarnas golgatavandring: Wallström, trots allt?

Okay, då – jag ger upp. Jag skriver väl ett inlägg om Socialdemokraternas golgatavandring mot att utse en ny partiledare, trots att jag länge värjt mig inför tanken. En vandring som i alla fall teoretiskt kan innebära något av en återuppståndelse för det svårt sargade, för att inte säga halvdöda, partiet. Låt oss titta litet närmare på de aktuella kandidaterna.

Mikael Damberg och Veronica Palm.

Eftersom jag misstänker att feministkotteriet inom partiet har mycket att säga till om håller jag Veronica Palm, född i östgötska Kisa 1973 och därmed den yngsta seriösa kandidaten till partiledarposten, som favorit. Palm må förefalla ung och fräsch men företräder i verkligheten den gamla stammens vänsterpolitik med Olof Palme som frontfigur: högre skatter, mer bidrag, stöd för allehanda minoriteter. Palm är ordförande i Stockholms arbetarekommun och ett tungt namn i riksdagen men har aldrig innehaft en regeringspost. Det är inte svårt att tänka sig Veronica Palm stå på podiet och le tillsammans med Mona Sahlin på den avgörande sossekongressen i ett hav av blommor. Gift med Stockholms-politikern Roger Mogert.

En  annan kvinna som dykt upp i partiledarspekulationerna på sistone är Lena Sommestad, född i uppländska Börje 1957. Det faktum att Sommestad är en väl ansedd akademiker lär inte stärka hennes aktier bland partiets arbetarklassromantiker. Å andra sidan är det svårt att se någon kandidat som denna krympande del av sosseriet helhjärtat  skulle kunna tänkas stödja. Sommestad utnämndes 2001 till professor i ekonomisk historia i Uppsala; hennes doktorsavhandling handlar om mejeriindustrins maskuliniseringsprocess. Därefter har hon bland annat varit miljöminister. Någon karismatisk politiker är hon knappast och inte heller någon av de mer realistiska kandidaterna.

Sven-Erik Österberg försöker le.

När vi nu uttömt avdelningen kvinnliga partiledarkandidater är det dags att gå över till männen. Sven-Erik Österberg, född i Munktorp i Västmanland 1955, nämns ofta som favorit till partiledarposten. Han har en gedigen erfarenhet från facklig verksamhet, kommunalpolitik och rikspolitik och ligger tryggt förankrad i partiets mittfåra. Inledde på allvar sin politiska karriär genom att bli kommunalråd i Skinnskatteberg 1991 och blev biträdande finansminister i den senaste sosseministären. Gruppledare för sossarna i riksdagen. Det som talar mot honom är hans gråtrista framtoning – knappast någon som förmår skapa entusiasm för socialdemokratisk politik. 

Mikael Damberg föddes i Solna 1971. Pappan, Nils-Gösta Damberg, är en socialdemokratisk trotjänare som var partikassör i många år och en av tungviktarna inom det så kallade IB, den länge sekreta socialdemokratiska underrättelseorganisationen som under skandalartade former avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt i början av 1970-talet. Damberg senior flyttade sedan till Åland där han var svensk generalkonsul i åtta år. Den yngre Damberg valdes med knapp marginal till SSU-ordförande 1999 och är en av Socialdemokraternas tyngre riksdagsmän – bland annat vice ordförande i utbildningsutskottet samt ledamot i Krigsdelegationen. Har tidigare varit politiskt sakkunnig hos statsrådet Thage G. Peterson och ingen mindre än Göran Persson. Anses tillhöra partiets högerfalang. Om sossarna vill ha en yngre, modernare partiordförande kan Damberg vara ett alternativ.

Thomas Östros: Monas pojke.

Sedan har vi tre kandidater som alla har förnamnet Thomas. Thomas Östros hette ursprungligen Waaranperä i efternamn och föddes i Malmberget i nordligaste delen av landet 1965. Han är filosofie licentiat i nationalekonomi och har innehaft en rad statsrådsposter – skatteminister, utbildningsminister och näringsminister. Var påtänkt som finansminister vid ett segerval 2010. Hur det gick med det vet vi. I dag är Östros vice ordförande i riksdagens finansutskott. Vad som främst ligger honom i fatet är en stel och tråkig framtoning i TV-rutan.

Thomas Bodström fortsätter att ha många bollar i luften.

Thomas Bodström, född i Uppsala 1962 med förre utrikesministern Lennart Bodström som pappa, är till professionen advokat och yrkespartner/partibroder till Claes Borgström; tillsammans har de en advokatbyrå vid Norra Bantorget i Stockholm. Den senare är socialdemokratisk talesman i jämställdhetsfrågor och av många ansedd som en totalt utflipprad feminist. Bodström har länge framstått som en socialdemokratins ”golden boy” med filmstjärneutseende och ett förflutet som allsvensk fotbollsspelare i AIK. Har tidigare varit justitieminister men har under senare år även gjort sig känd som deckarförfattare. Thomas Bodström vore närmast den idealiske partiledaren om han skulle återuppta sin politiska karriär och återvända från exilen i USA, dit han flyttade före valet 2010. Kuriosaupplysning med personlig anknytning: Bodström medverkade för något år sedan i ett avsnitt av Felix Herngrens komedi- och satirserie ”Sanningen bakom”, där han framställdes som en utomjording med övernaturliga krafter: min framlidna hustru Marika medverkade i en återkommande statistroll som läkare  i flera avsnitt i serien.

 Thomas Eneroth är före detta metallarbetare.

En partiledarkandidat som poppat upp på senare tid är Thomas Eneroth, född i Växjö 1966 och till yrket ursprungligen metallarbetare vilket bör glädja partitraditionalisterna. För att förkovra sig har Eneroth bedrivit studier i statsvetenskap och sociologi vid Växjö universitet. Thomas Eneroth är ett av partiets mer framträdande namn i riksdagen som 2008 efterträdde Thomas Östros som näringspolitisk talesman. Sedan senaste valet är han vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. I likhet med Mikael Damberg är han ledamot i Krigsdelegationen. Eneroth har således en gedigen politisk bakgrund men är knappast en seriös kandidat till partiledarposten.

Pär Nuder, född i Täby 1963, har visserligen emfatiskt avböjt alla inviter till partiledarskapet, men ingen lär bli förvånad om han dyker upp som gubben i lådan på den avgörande partikongressens i mars. Pär Nuder, ibland kallad ”Nutte”, har en estländsk pappa vid namn Ants Nuder. Pär har av partiveteranen Enn Kokk, mest känd som Birgitta Dahls man, kallats ”mannen utan egenskaper” och har om möjligt ännu mindre karisma än Sven-Erik Österberg och Thomas Östros. Nuder knöts som sakkunnig till justitiedepartementet redan som 24-åring. Han räknades som en av statsminister Göran Perssons närmaste män och var finansminister 2004-2006. För något år sedan kom han ut med boken Stolt men inte nöjd (Norstedts 2008, 368 sidor). Nuder är avskydd av vänsterfolk i och utanför partiet på grund av sina påstådda högeråsikter. En drömkandidat för alla som vill se ett permanent vingklippt sosseparti.

Södertäljejokern Anders Lago.

Till sist den verkliga jokern som ny sossechef: Anders Lago, sedan 1998 kommunstyrelsens ordförande i Södertälje då han efterträdde Conny Andersson. Lago är född i Jönköping 1956 och kom som 20-åring till Södertälje fyra mil söder om Stockholm. Jag kom i närmare kontakt med Anders Lago på 1990-talet, då han bland annat var ordförande i miljö- och stadsbyggnadsnämnden där jag representerade Täljepartiet. När han utsågs till sossarnas starke man i Södertälje 1998 skedde det i konkurrens med Sten Olsson, som senare kom att bli nära medarbetare till Göran Persson och Pär Nuder; Olsson är sedan 2007 konsult i egen firma. Anders Lago blev våren 2008 känd för en bredare publik, då han blev inbjuden av USAs Kongress att informera om Södertäljes omfattande mottagning av flyktingar från Irak. Lago kunde då informera om att Södertälje med cirka 80 000 invånare tog emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Under det omskrivna USA-besöket träffade Anders Lago dåvarande demokratiske presidentkandidaten Barack Obama och kallades allmänt The Mayor of Sodertalje, som också blev namnet på Lagos partiblogg. Anders Lago står med båda fötterna på jorden och anser, i likhet med nästan alla södertäljebor oavsett ursprung, att kommunen tvingats dra ett orimligt stor lass när det gäller invandring (av Södertäljes befolkning har närmare 50 procent invandrarbakgrund). Vad som möjligen kan vara till nackdel för Lago är att han efter kommunalvalet 2010 – som blev ett succéval för framförallt Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – valde att med stöd av MP och V bjuda in SD till kommunstyrelsen och de större nämnderna. Den svaga borgerliga oppositionen rasade. Lago sitter ju heller inte riksdagen men väl i partistyrelsen. Jag har ofta varit kritisk till Anders Lagos politik men ser honom, trots detta, som en anständig politiker och en anständig människa. Han är också en slug politiker med åtskilliga rävar bakom varje öra.

Med Anders Lago som ny partiledare tror jag Socialdemokratiska arbetarepartiet har goda förutsättningar att åter bli en kraft att räkna med i svensk politik. Just därför vill jag inte se honom, eller för den delen Bodström, vald på kongressen i mars. I stället håller jag tummarna för någon i kvartetten Palm, Österberg, Östros eller Nuder.

Mitt grundtips, för att låna en term från legendariske tipsexperten Rudolf ”Putte” Kock, får bli Veronica Palm som är den inflytelserika feministmaffians främsta kandidat. Jag helgarderar dock med Sven-Erik Österberg och Mikael Damberg.

Margot Wallström – frälsargestalten.

Jag avslutar med det kanske helt tokiga hugskottet att EU-kommissionären och förra statsrådet  Margot Wallström, sossarnas verkliga drömkandidat och frälsargestalt, i ljuset av  det egna partiets kräftgång – det blev rekordlåga 25,6 i senaste mätningen från AB/United Minds – gör sensation och kandiderar vid marskongressen. I så fall kommer hon hundraprocentigt säkert att väljas av ett enigt sosseparti, som drömmer våta drömmar om att wallströmskan, född i Kåge i Västerbotten 1954, skall sopa golvet med Reinfeldt i 2014 års val.