Demoskop: S och SD i topp – MP och L utanför riksdagen

S går om SD i Aftonbladet/Demoskop.

Socialdemokraterna åter största parti. Miljöpartiet och Liberalerna utanför riksdagen.

Så kan man lämpligen sammanfatta kontentan av Aftonbladet/Demoskops mätning i månadsskiftet januari-februari. Sverigedemokraterna, som varit största parti i ett antal mätningar på sistone, förvisas nu till andraplatsen med Moderaterna som trea.

MP och L ute ur riksdagen i Aftonbladet/Demoskop – S åter störst

Liberalerna abonnerar i mätning efter mätning på en plats utanför Sveriges riksdag. Den här gången  med 3,2 procent av väljarsympatierna, vilket ändå är en svag uppgång.

Peter Santesson, analyschef på Demoskop, har följande att säga om Nyamko Sabuni, som varit L-ledare sedan den 28 juni i fjol: ”Hon kan inte bestämma sig och tydligt markera i vilket block hon vill placera sitt parti. Väljare som står till höger upplever L som lierade med S. Men å andra sidan får man inte heller något förtroende från vänsterväljare.”

Även för Miljöpartiet är läget prekärt. MP minskar med en hel procentenhet och landar nu på 3,8 procent. Det är tydligt att väljarna ser mycket kallsinnigt på det mest klimatextremistiska alternativet i svensk partipolitik.

Gissningsvis andas en del socialdemokrater ut nu när deras parti återtar ledningen i partiligan.  24,7 procent är en ökning med 1,3 procentenheter men ändå ett historiskt sett uruselt resultat. I riksdagsvalet 2018 erhöll S-partiet som en jämförelse 28,26 procent, vilket var det sämsta valresultatet partiet nått sedan förra seklet var ungt.

Visavi Sverigedemokraterna skiljer det endast drygt en procentenhet; SD får nu 23,5 procent, en tillbakagång med en procentenhet men väsentligt bätttre än i senaste valet då SD erhöll 17,53 procent.

Moderaterna begåvas i Aftonbladet/Demoskop med 18,9 procent, ganska precis en procentenhet sämre än i valet. M kan dock glädja sig åt att plocka väljare från SD. Troligen är det Moderaternas tuffare retorik om lag och ordning som givit visst resultat.

I den aktuella undersökningens mellanskikt noteras för Vänsterpartiet 9,3, Centerpartiet 8,9 samt Kristdemokraterna 6,3 procent. V går därmed fram med 0,3 procentenheter men är ytterligare en procentenhet bättre än i valet. Frågan är dock vad som kommer att hända med opinionssiffrorna då den förtroendeskapande Jonas Sjöstedt avgår från partiledarskapet till förmån för en tillvaro i Vietnam, där hustrun Ann Måwe är svensk ambassadör.

Vad händer med V om Nooshi Dadgostar tar över efter Sjöstedt?

Den enda som aktivt uttryckt en vilja att ta sig an partiledarskapet är mig veterligt så här långt Mernoosh ”Nooshi” Dadgostar, en 30-årig riksdagsledamot med iransk bakgrund som tidigare bland annat varit fullmäktigeledamot i Botkyrka. Vad som talar mot henne är hennes tämligen obalanserade, radikala hållning och det faktum att hon möjligen visat sig vara litet väl het på gröten. Det har lett till att vissa i partiet hellre vill se Tamara Spiric, före detta kommunalråd i Umeå, som Sjöstedts efterträdare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nooshi_Dadgostar

Såväl Centerpartiet (8,9 procent) som Kristdemokraterna (6,3 procent) antecknas  hos Demoskop för siffror som i stort ligger i paritet med deras valresultat.

Blockmässigt finner vi att konstellationen SD-M-KD är betydligt större än S-MP-C-L med 48,7 (+0,2) repektive 40,6 (-0,2) procent.

Ser vi till noteringen för ”Övriga” så lär 1,3 procent knappast framkalla glädjeutbrott från vare sig Medborgerlig samling, Alternativ för Sverige, Piratpartiet, Feminisitiskt initiativ eller Kalla Anka-partiet.

Resultat Aftonbladet/Demoskop februari 2020:

Socialdemokraterna 24,7 (+1,3)
Sverigedemokraterna 23,5 (-1,0)
Moderaterna 18,9 (+0,7)
Vänsterpartiet 9,3 (+0,3)
Centerpartiet 8,9 (-0,6)
Kristdemokraterna 6,3 (+0.4)
Miljöpartiet 3,8 (-1,0)
Liberalerna 3,2 (+0,1)
Övriga: 1,3 (-0,3)

Fotnot: 2 148 röstberättigade personer intervjuades 25 januari till 5 februari.

 

 

 

 

Svårt för personkryssare och småpartier i valet – Kalla Anka-partiet fick inte ställa upp…

Alarmerande: 2106 väljare röstade på nazisterna i riksdagsvalet.

Den mig närstående tidskriften Contra har i  #5 2018 gjort en djupdykning i valresultaten. Den samlade bedömningen blir att det var svårt för såväl kandidater med personliga kampanjer som småpartier att göra sig gällande.

Personkryssen som en möjlighet för väljarna att favorisera vissa kandidater infördes i Sverige 1998. Initialt fordrades 8 procent av rösterna för ett parti i en valkrets för att kandidaten i fråga skulle väljas in. Sedan 2014 är det 5 procent som gäller. Vid första valet med personkryss valdes tolv kandidater in i riksdagen – i valet 2018 blev det blott fem.

Tre miljöpartister lyckades komma in via kryss. Mest uppmärksamhet väckte den beslöjade somaliska kvinnan Leila Ali Elmi, vilken avancerade från 21a till 1a plats i Göteborgs kommun via 1467 personkryss. Hon gav därmed begreppet ”klanröstning” ett ansikte. När hon sedan skulle delta i en omröstning i riksdagen lyckades hon inte få ordning på bordet vid sin riksdagsbänk och missade omröstningen. https://www.expressen.se/gt/kampanjen-som-gav-riksdagsplats-riktad-mot-somalier-/

Leila Ali Elmi drev en framgångsrik personvalskampanj bland Göteborgs förortssomalier.

De båda andra MParna som kom in i den svenska politikens finrum tack vare systemet med personkryss var Rebecka Le Moine, Östergötlands län (1063 kryss) samt Maria Gardfjell, Uppsala län (924 röster).

Även förre jordbruksministern Eskil Erlandsson (C) från Kronobergs län (1900 röster) och Cecilia Widegren (M) från Västra Götaland (2054 röster) klarade av att kryssa in sig i riksdagen.

Sedan var det ett antal mer eller mindre kändisartade kandidater som satsade på inkryssning från lägre platser på respektive listor. Ingen av dessa klarade en ordinarie plats i riksdagen. Här kan nämnas förre Eurovisionsschlager-vinnaren Richard Herrey (M), debattören och författarinnan Ann Heberlein (M) och artisten Peter Jezewski (SD). https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/kandisarna-som-ser-ut-att-bli-utan-plats-i-riksdagen-/

När det gäller småpartierna finns det väl egentligen bara ett ord som nöjaktigt kan beskriva hur det gick i valet: fiasko. ”Bäst” lyckades här Feministiskt initiativ, som hade 3,12 procent i riksdagsvalet 2014 men nu fick nöja sig med 0,46 procent. F! kom dock in i ett antal kommuner, däribland landets två största, Stockholm och Göteborg.

Diggiloo, diggiley, för Richard Herrey gick det ej…

Alternativ för Sverige, en extremnationalistisk samling bittra före detta sverigedemokrater, mäktade trots betydande medial uppmärksamhet endast med 0,31 procent. Partiet ställde inte upp i kommunalvalet. Det borgerliga alternativet Medborgerlig samling noterades för försumbara 0.20 procent men blev invalt i fullmäktige i Höör, Torsås och Laholm. https://www.medborgerligsamling.se/medborgerlig-samling-har-tagit-mandat-i-tre-kommuner/

Resultaten för övriga småpartier: Piratpartiet 0,11; Direktdemokraterna 0,08; Landsbygdspartiet 0,08; Enhet 0,07; Djurens parti 0,06; Kristna värdepartiet 0,05; Nordiska motståndsrörelsen 0,03; Klassiska liberala partiet 0,02; Sveriges kommunistiska parti 0,01; Basinkomstpartiet 0,01; samt Initiativet 0,01 procent. Övriga partier fick totalt 3749 röster under det att blankrösterna uppgick till 53 084.

Om någon undrar hur det gick för Kalle Anka-partiet, som fått röster i tidigare val, kan jag meddela att partiet ej tilläts ställa upp 2018 på grund av nya regler som förbjuder fiktiva partier att delta i val. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/nya-regler-satter-stopp-for-hittepapartier

Fiktiva Kalle Anka-partiet (KAP) fick inte ställa upp i valet.

Här har vi alltså svart på vitt att 0,03 procent av Sveriges väljare har röstat på ett uttalat nationalsocialistiskt parti. Det låter kanske inte så alarmerande, men om jag i stället säger att 2106 personer valt att lägga sin röst på det nazistiska alternativet så tycker i alla fall denna bloggare att det är tämligen alarmerande.